(SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är
Malmö stad 1 (1) Folkhälso- och jämställdhetsberedningen Beredningsbrev Datum 2015-05-11 Adress August Palms Plats 1 Till Kommunstyrelsen Diarienummer STK-2014-832 Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen för att könsstympas samt att åtgärda problemet ST K- 2014- 832 Folkhälso- och jämstäldhetsberedningen har vid sammanträde den 11 maj 2015 beslutat att föreslå att kommunstyrelsen beslutar att föreslå komunfullmäktige att avslå motionen. Ordförande Hanna Gedin Sekreterare Gunnar Bergström Sverigedemokraterna reserverar sig mot beslutet och lämnar skriftlig reservation. Reservation 2015-05-11 Folkhälso- och jämställdhetsberedningen Ärende; 8 STK-2014-832 Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen för att könsstympas samt att åtgärda problemet. Motionen lyfter även fram att nyanlända familjer, ska vid ankomsten till Malmö stad, informeras om vad som gäller enligt svensk lag samt om mäns och kvinnors lika värde. Beredningsgruppen ansåg att man redan gör liknande utredningar och att man redan arbetar med att förebygga detta problem. Men trots att man arbetar med detta, så fortgår könsstympningarna och man har inte lyckats göra något åt problematiken. Så länge problematiken finns, ska man arbeta för att dessa kvinnor och barn ska få reda på sina rättigheter och inte riskera att mot sin vilja könsstympas. Vi Sverigedemokrater yrkar bifall till motionen och hänvisar till ovan skrift. Eva Bergkvist (SD) med instämmande av Lisbeth Persson-Ekström (SD) Malmö stad 1 (9) Stadskontoret Datum Tjänsteskrivelse 2015-04-27 Vår referens Paulina Franzén Utvecklingssamordnare [email protected] Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen för att könsstympas samt att åtgärda problemet STK-2014-832 Sammanfattning Besvarande av motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är i riskzon för att könsstympas samt att åtgärda problemet. Förslag till beslut Kommunstyrelsen föreslås besluta att föreslå kommunfullmäktige besluta att avslå motionen Beslutsunderlag Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen för att könsstympas samt att åtgärda problemet Remissvar från gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Reservation från gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (SD) G-Tjänsteskrivelse FoJ-beredning 150511 Motion avseende att ta reda på hur utbrett problemet är i Malmö med flickor och kvinnor som är i riskzon för att könsstympas samt att åtgärda problemet Remissvar från sociala resursnämnden Reservation från sociala resursnämnden (SD) Remissvar från grundskolenämnden Reservation från grundskolenämnden (SD) Beslutsplanering Folkhälso- och jämställdhetsberedningen 2015-05-11 KS Arbetsutskott 2015-05-18 Kommunstyrelsen 2015-05-27 Kommunfullmäktige 2015-06-16 SIGNERAD 2015-04-30 Ärendet 2 (9) Motion har inkommit från Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur utbrett problemet är i Malmö med flickor och kvinnor som är i riskzon för att könsstympas samt att arbeta med att åtgärda problemet. Kommunfullmäktige föreslås i motionen besluta: Att ge kommunstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av hur och i vilken omfattning problemet med könsstympning yttrar sig i Malmö. Att ge kommunstyrelsen i uppdrag att efter kartläggningen utreda på vilket sätt Malmö stad kan informera personer som befinner sig i riskzon för att utsättas för könsstympning om vad som gäller enligt svensk lag och om mäns och kvinnors lika värde. Dessa förslag grundar sig på motiveringen att det idag finns flickor och kvinnor som bor i Malmö och som befinner sig i riskzon för att utsättas för könsstympning. Motionen hänvisar till en studie av forskaren Vanja Berggren vid Karolinska institutet, som anger att en tredjedel av alla familjer med bakgrund i länder som praktiserar omskärelse planerar att fortsätta med sedvänjan även här i Sverige. Ett uppmärksammat fall i Norrköping lyfts fram, där det i juni 2014 rapporterades att man på en skola upptäckt ett stort antal flickor som hade blivit könsstympade. I motionen lyfts det fram att det i Sverige finns kunskap om området men ofta otillräckliga lösningar och åtgärder. Länsstyrelsen i Östra Götaland arbetar nu med en plan för att förebygga könsstympning. Motionen lyfter även fram att nyanlända familjer vid ankomsten till Malmö stad ska informeras om vad som gäller enligt svensk lag samt om mäns och kvinnors lika värde. Bakgrund och aktuell situation: Begreppet omskärelse, d.v.s att avlägsna delar på de yttre könsorganen, kan användas för att beteckna såväl omskärelse av män och pojkar som kvinnor och flickor. Detta ingrepp utförs på både pojkar och flickor i olika delar av världen. Medan ingreppet för pojkar fortfarande benämns som omskärelse så är kvinnlig könsstympning den officiella termen i Sverige i dag, liksom i många andra länder i västvärlden. 1 Kvinnlig könsstympning har varit förbjuden enligt svensk lagstiftning sedan 1982, medan omskärelse av pojkar är tillåtet under förutsättning att detta sker i enlighet med lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar. Könsstympning är en sedvänja med en mycket lång historia. WHO (World Health Organization) beräknar att 125-140 miljoner kvinnor genomgått könsstympning och att ungefär 90 miljoner av dessa bor i ett afrikanskt land (huvudsakligen länder i Nordafrika). Könsstympning har inte stöd i någon religion. Enligt forskningen fyller sedvänjan olika funktioner; bland annat som ritual för övergången till att bli kvinna, som reningsrit eller som ett sätt att minska sexuell lust eller öka fertiliteten. Socialt tryck är en mycket vanlig orsak till att föräldrar väljer att låta sina döttrar genomgå könsstympning. 2 Könsstympning delas in i fyra kategorier. Den mest omfattande kallas infibulering och innebär att samtliga yttre delar av könsorganet avlägsnas samt att vaginan sys igen, bortsett från en liten Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt, Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet, 2011 2 Kvinnlig omskärelse som kulturspegel, Berggren, Vanja, Socialmedicinsk tidskrift 4/2006 1 3 (9) öppning för blod och urin. Omkring 15 % av de könsstympningar som sker tillhör denna kategori. Det finns även andra former, där vissa av de yttre delarna avlägsnas, eller inte avlägsnas alls utan istället prickas eller rispas. Vilken form som praktiseras varierar mellan olika länder och regioner. Ingreppet kan, förutom att det kan vara traumatiskt i sig, medföra en rad olika medicinska komplikationer både i samband med att det utförs och senare i livet, till exempel vad gäller kvinnans möjlighet till positiv sexualitet, eller i samband med graviditet och förlossning. 3 Det är framför allt kvinnor som upprätthåller sedvänjan och även utför själva könsstympningen. Ingreppet görs utifrån upplevd omtanke och omsorg om flickan, som föräldrarna annars befarar ska riskera utanförskap genom att exempelvis inte bli gift. 4 Det bor drygt 70 000 personer i Sverige som fötts i ett land där sedvänjan förekommer, främst personer från Somalia, Sudan, Etiopien och Eritrea. Av dessa är 40 000 kvinnor och ca 3000 är flickor under tio år (SCB 2004). Detta är den ålder då ingreppet oftast sker. Personer från Etiopien och Eritrea har som regel bott längre tid i Sverige och det finns studier som visar att sedvänjan numera är ovanlig i dessa grupper. Förekomsten av könsstympning anses generellt som svår att kartlägga och bedöma. En studie som gjorts och som ofta hänvisas till, visade att ca 20% av flickorna som deltog hade blivit könsstympade efter att de kommit till Sverige. 5 I juni 2014 uppmärksammades ett fall i Norrköpings kommun där elevhälsan upptäckt att 60 skolflickor hade genomgått könsstympning. I senare rapportering om fallet har det framkommit att flickorna var relativt nyanlända till Sverige och att det inte funnits några misstankar om att de skulle ha blivit könsstympade efter ankomsten. Flickorna hade sammanförts i en grupp för att tala om frågor som rörde mänskliga rättigheter och könsstympning.6 Socialstyrelsen har i en nyligen genomförd uppskattning av antalet angivit att cirka 38 000 flickor och kvinnor boende i Sverige idag kan vara könsstympade. Av dessa är cirka 7000 flickor under 18 år. Dessa uppskattningar bygger på flickor och kvinnor med ursprung i afrikanska länder. Länder i Mellanöstern, såsom Egypten och Irak, ingår inte. Enbart länder där minst hälften av alla flickor och kvinnor enligt forskning är könsstympade ingår. 7 Av de 46 polisanmälningar som gjorts sedan könsstympning blev förbjudet i svensk lag har det gått att påvisa att brott begåtts i två fall. I Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt (2011) lyfter Nationellt centrum för kvinnofrid (förkortat NCK) vid Uppsala universitet upp att detta kan innebära att sedvänjan inte är så vanligt förekommande som befarats bland de som invandrat till Sverige. Det låga antalet polisanmälningar om misstänkt könsstympning kan å andra sidan också ses som ett tecken på myndigheters och vårdpersonals bristande kunskap och oförmåga att uppmärksamma problematiken. Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt, Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet 2011 4 Berggren, Vanja. Kvinnlig omskärelse som kulturspegel. Socialmedicinsk tidskrift 4/2006 5 Berggren,Vanja. 2005. Female Genital Mutilation. Studies on primary and repeat female genital cutting. 6 Percan, Tonchi. Medierna, 28/6 2014, Sveriges Radio P1. 7 Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning– en uppskattning av antalet. Socialstyrelsen 2015. 3 4 (9) Det finns flera orsaker till att det är svårt att undersöka förekomsten av könsstympning. En första förutsättning är att upptäcka de fall där det föreligger risk. Det förutsätter kunskap hos yrkesverksamma som möter personer i riskzon, samt att de är beredda att anmäla. Att göra rutinmässiga undersökningar av flickor som tillhör en riskgrupp är ett förslag som har lyfts, men som inte bedöms genomförbart av etiska och integritetsmässiga skäl. Det har också visat sig vara svårt att vid en läkarundersökning avgöra om och i så fall när, var och av vem en flicka blivit omskuren. Genital screening i Europa förekommer i Spanien, där det ingår i en mer omfattande löpande hälsokontroll i barnhälsovården, inte som metod för att upptäcka könsstympning. Att en sådan undersökning sker på alla barn, oavsett etnisk bakgrund, är en förutsättning för att det inte ska strida mot diskrimineringslagstiftning. 8 Det finns samtidigt några faktorer som underlättar att få vetskap om förekomst; att det råder stark enighet i Sverige kring att könsstympning är ett grovt brott och att kunskapen hos personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, polis och åklagare är jämförelsevis hög. Det finns också olika aktörer och nätverk som arbetar aktivt med information och samarbete myndigheter emellan. Forskaren Sara Johnsdotter belyser problematiken kring att mäta prevalens, d v s att bedöma hur stor andel flickor som riskerar att könsstympas. Detta brukar bedömas i form av antal flickor i en viss ålder från ett visst land eller med föräldrar från ett visst land satt i relation till hur många procent i befolkningen i hemlandet som praktiserar könsstympning. Den typen av beräkningar kan enligt Johnsdotter fungera som en uppskattning av problemets storlek, men inte som grund för att bedöma prevalens. Arbete pågår inom forskningsvärlden med att försöka finna tillförlitliga metoder för att mäta förekomst av könsstympning. Kvalitativa undersökningar problematiseras vad gäller svårigheter att hitta informanter som vill ställa upp och vad gäller riskerna med att de uppgifter som lämnas inte är tillförlitlig. Detta med tanke på dels språkliga barriärer, dels det faktum att könsstympning är olagligt vilket kan påverka svaren. Johnsdotter lyfter fram att dessa dilemman inte är det stora hindret, utan det etiska dilemmat. Det är en absolut plikt att anmäla till polisen enligt könsstympningslagen och för en forskare finns då en motsättning. Å ena sidan har man plikten att anmäla, å andra sidan löftet till de som deltar i en forskningsstudie om konfidentialitet, en förutsättning för att de ska delta. 9 Internationellt utvecklingsarbete: Frågan om och problematiken kring kvinnlig könsstympning har uppmärksammats under lång tid. Även om det framför allt är internationella organisationer, såsom WHO, Unicef och Rädda barnen som arbetat med frågan så har enskilda länder gjort tidiga försök till förändring. Sudan var det första land i världen som kriminaliserade sedvänjan 1946. Förebyggande arbete inleddes i Somalia på 70-talet och somaliska staten bedrev en kampanj mot infibulation under 80-talet. WHO publicerade 2011 en översikt och uppföljning av de olika förebyggande och lindrande åtgärder och program som förekommer i olika länder av såväl statliga myndigheter som ideella Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt. 2011. Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet 2011 9 Johnsdotter, Sara. 2012. Kommentar till evaluering av Norges Handlingsplan mot kjonnslemlestelse. Malmö högskola. 8 5 (9) organisationer. De konstaterar att även om förekomsten av könsstympning minskat så har inte nedgången varit så stor som man hoppats. Utifrån denna uppföljning har WHO dragit några slutsatser kring framgångsfaktorer för ett lyckat förändringsarbete: -stöd från både regering och internationella organisationer vad gäller ekonomiska och tekniska resurser samt kring påverkansarbete - strategier och program för att påverka dem som praktiserar sedvänjan behöver ställa om från ren information och utbildning till att fokusera mer på metoder för beteendeförändring, något som även professionella måste utbildas i - program och åtgärder måste baseras på forskning om vad som fungerar - program och åtgärder behöver utvärderas för att man ska kunna ta tillvara på kunskap om vad som fungerar Uppföljningen visar att information, utbildning och kampanjer har en begränsad effekt som fristående åtgärd. En förklaring är att beslutsfattande i många av de grupper som praktiserar könsstympning fortfarande är en kollektiv process, inte individuell. Insatserna behöver därför rikta sig till kollektivet, inte individen. När man kommunicerar via information och utbildning är vidare risken stor att man förmedlar budskap som inte uppfattas så som avsetts, av språkliga och kulturella skäl. Information kring negativa effekter kan uppfattas som hotfull och fördömande och tas därmed inte emot positivt. Därför menar WHO att information och utbildning kan ses som en kompletterande insats till andra insatser som fokuserar på beteendeförändring. Ett exempel är ”communication for change”-projekt som prövats i regioner där könsstympning är vanligt förekommande och där man för dialog med en grupp som själva får diskutera fram lösningar på de problem som lyfts fram i förhållande till könsstympning. Lagstiftning som kriminaliserar könsstympning är en viktig grund för att legitimera förebyggande och förhindrande arbete, men tycks i sig inte ha fått särskilt stor effekt. Utövandet av lagen är begränsat, och det förekommer att det finns kryphål som möjliggör en så kallad medikalisering, d v s att könsstympning utförs av professionella inom sjukvården som ett sätt att legitimera ingreppet. WHO har under senare tid utformat en strategi mot den ökande medikaliseringen av könsstympning. Nationellt utvecklingsarbete: Problematiken med könsstympning har uppmärksammats på olika sätt i Sverige. 2003 antogs en handlingsplan mot könsstympning i Sverige. 2005 publicerade Socialstyrelsen ett utbildningsmaterial för personal inom bland annat hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola. Nationellt centrum för kvinnofrid har ett regeringsuppdrag att sammanställa, utveckla och sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. NCK publicerade 2011 den kunskaps- och forskningsöversikt gällande kvinnlig omskärelse/könsstympning som tidigare refererats till. 2011 kom också en vägledning om hedersproblematik, ”Våga göra skillnad” (2011:14) och Länsstyrelsen i Östra Götaland har haft i uppdrag att utveckla samt sprida denna. Socialstyrelsen har ett uppdrag att ta fram kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal, vilket återrapporterats till regeringen och nu är under framtagande. Socialstyrelsen har även tagit fram en webbutbildning som i första hand vänder sig till hälso- och sjukvårdspersonal, samt ett hand- 6 (9) ledarmaterial för samhällskommunikatörer. Länsstyrelsen i Östra Götaland har på uppdrag av regeringen tagit fram en vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade, vilken publicerats i mars 2015.10 Vägledningen riktar sig till personal inom förskolan, skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och bygger på insamlade erfarenheter från dessa verksamheter av att arbeta med förebyggande och stödjande med könsstympning. Som stöd för personalen finns sammanfattning av faktorer som kan innebära en risk för att könsstympning kan komma att ske, samt av tecken som kan tyda på att en flicka redan har blivit utsatt. Vägledningen innehåller råd om hur personal kan ta upp frågan om könsstympning med flickor och deras vårdnadshavare. Den innehåller konkreta tips på frågor som personalen kan ställa i samtal, samt vägledning kring hur man bör agera vid misstanke om att könsstympning kan komma att ske alternativt redan har skett. För att kunna förebygga att flickor utsätts och att kunna upptäcka flickor som behöver stöd efter att ha blivit utsatta, krävs att personalen vågar fråga. Det är viktigt att skapa en trygg och icke-dömande kontakt så att en flicka vågar anförtro sig trots att hon kan känna skam, eller rädsla inför att bryta lojaliteten mot föräldrar och släkt. Det är också viktigt att skapa en bra kontakt med vårdnadshavarna. Det förekommer att föräldrar inte vill utsätta sina döttrar för könsstympning men upplever stora påtryckningar från släkten. För att fånga upp och stödja dessa föräldrar är det viktigt med tydlig information om flickors och kvinnors rättigheter, om risker med könsstympning och om vilket stöd som flickan och vårdnadshavarna kan få. Sådana kunskapshöjande insatser kan, enligt Socialstyrelsen, påverka inställningen hos de som kommer från länder där könsstympning är en sedvänja. Vägledningen lyfter fram vikten av att könsstympning finns med i rutiner och handlingsplaner gällande arbetet med barn som på olika sätt far illa eller riskerar att fara illa. När könsstympning uppmärksammas i sådana handlingsplaner och rutiner är det viktigt med förankring på ledningsnivå samt kunskap om könsstympning i berörd verksamhet på alla nivåer. Lokalt utvecklingsarbete i Malmö: Kvinnofridsprogrammet, som antogs 2007, och handlingsplanen för sexuell hälsa 2010-2017 anger mål och behov av utvecklingsarbete för könsstympning. Inom ramen för Kvinnofridsprogrammet samt handlingsplanen för sexuell hälsa har utbildningar ordnats i Malmö stad kring könsstympning, bland annat i samarbete med ideella föreningar. Inom grundskolan och gymnasieskolan är hälsobesöken det forum där frågan kan lyftas med flickor som kan antas vara i riskzon. Samlevnadsundervisningen uppmärksammar också frågan. Invandrarservice erbjuder utbildning i samhällsorientering där familjeliv, jämställdhet och sexuell hälsa ingår. Länsstyrelsen erbjuder därefter en fortsättningskurs där bland annat barns rättigheter och kvinnors hälsa ingår. Vid kontakt med enhetscheferna inom Individ- och familjeomsorgen, Barn- och familj, framVåga se. En vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade. Länsstyrelsen i Östergötland, 2015 10 7 (9) kommer att det är mycket sällsynt med anmälningar till socialtjänsten på grund av misstanke om risk för könsstympning. Sammanfattning av yttranden från sociala resursnämnen, grundskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden: Sociala resursnämnden, grundskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har beretts möjlighet att yttra sig över motionen. Nedan följer en sammanfattning av respektive yttrande. Sociala resursnämnden föreslår kommunstyrelsen att avslå motionen med anledning av att det finns skäl att avvakta resultaten av Socialstyrelsens och Länsstyrelsens i Östra Götaland uppdrag. Inom ramen för kvinnofridsprogrammet och handlingsplanen för sexuell hälsa har Socialstyrelsens vägledning och informationsmaterial använts i utbildningar. Det behövs ett utvecklat förebyggande arbete i frågan men den kartläggning och vägledning som ska tas fram kan vara en god hjälp för Malmö stad i att utveckla det lokala arbetet. Därmed anser sociala resursnämnden att en lokal kartläggning, som dessutom är svår att genomföra, inte är nödvändig. SD har lämnat skriftlig reservation. Grundskolenämnden beskriver det förebyggande arbete som görs idag i samband med hälsobesök i skolhälsovård, där frågan om könsstympning bör lyftas med vårdnadshavare till flickor från områden där detta praktiseras som tradition. Hälsobesöket i förskoleklass kan vara en lämplig tidpunkt. Skolsköterskan ska även ta upp frågan om en flicka uppvisar symtom som kan inge misstankar. Frågan belyses också vid hälsobesök, framför allt med de äldre nyinflyttade flickorna. Även vid sex- och samlevnadsundervisning kan frågan diskuteras mer allmänt. Anmälningsskyldigheten är väl känd inom skolhälsovården liksom rutiner för remiss till specialistbedömning. Det ingår inte i elevhälsans uppdrag att själva genomföra en kroppslig undersökning av flickor i riskzon. För att kunna nå upp till regerings mål att könsstympning ska upphöra och att utsatta flickor ska få rätt stöd finns behov av mer kunskap och vägledning. Därför är en utbildningsdag för elevhälsan i december 2014 inplanerad sedan tidigare. I övrigt har grundskoleförvaltningen hänvisat till att invänta den slutrapport från tidigare nämnt regeringsuppdrag som ska komma i januari 2015. SD lämnade skriftlig reservation. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden hänvisar till kvinnofridsprogrammet i Malmö stad, som satt upp en målsättning att på bred front angripa våldet mot flickor och kvinnor. Inom ramen för detta arbete har frågor om hedersrelaterat våld och förtryck fördjupats, vilket inkluderar könsstympning. Hälsobesöken inom elevhälsan tar upp denna fråga med eleverna och frågan uppmärksammas även inom det övriga elevhälsoarbetet samt i samlevnadsundervisning. Personalen måste dock närma sig frågan med stor respekt för elevernas integritet, eftersom den berör det mest intima. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden kommer att följa uppdraget till Länsstyrelsen i Östra Götaland att ta fram ett vägledande material med stort intresse. SD har lämnat skriftlig reservation. 8 (9) Stadskontorets bedömning: Förekomsten av könsstympning är en allvarlig problematik och ett ingrepp som kan få stora negativa konsekvenser för de flickor som utsätts. Mycket arbete för att förebygga och stoppa denna sedvänja har gjorts, framför allt internationellt men även nationellt här i Sverige. Såväl de internationella som nationella erfarenheterna visar att det krävs åtgärder på flera plan samtidigt för att lyckas. I Sverige finns flera av de nödvändiga grundförutsättningarna. Det finns en lagstiftning som kriminaliserar könsstympning samt en stark konsensus kring att könsstympning är ett allvarligt brott. Sedan många år finns ett utvecklingsarbete på statlig nivå där fokus varit att öka kunskapen hos yrkesverksamma som möter de flickor och kvinnor som utsatts eller riskerar att utsättas, men även på att samarbeta med och informera de grupper där könsstympning fortfarande kan tänkas praktiseras. Lokalt i Malmö stad sker merparten av insatserna i mötet mellan yrkesverksamma och de flickor och kvinnor de har kontakt med i sina verksamheter. Vägledning för hur detta arbete ska bedrivas finns såväl hos Socialstyrelsen som i Malmö stads yrkeshandbok för arbete med hedersrelaterat våld, med tillhörande checklistor. 11 I kvinnofridsprogrammet samt handlingsplan för sexuell hälsa lyfts problematiken upp, och utbildningsinsatser har genomförts, även i samarbete med ideella aktörer. Nu finns också en vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade. Information om svenska förhållanden och lagstiftning, bland annat avseende jämställdhet ges till nyanlända inom ramen för Invandrarservice verksamhet. Denna utbildning inkluderar även frågor som rör familjeliv och sexuell hälsa. I övrigt finns inga uppgifter om särskilda insatser eller utvecklingsarbeten inom Malmö stad som berör denna fråga. Av motionen framkommer inte vilken typ av kartläggning som avses eller vad syftet med en kartläggning skulle vara. Det är svårt att på ett tillförlitligt sätt bedöma eller kartlägga förekomsten av könsstympning. Kvalitativa undersökningar tycks framför allt kunna bidra till att ge värdefull kunskap om problematikens orsaker samt om hur man kan arbeta för att förändra inställningen till könsstympning bland de grupper av människor som praktiserar traditionen. En sådan undersökning ställer stora krav på vetenskaplighet och ett etiskt förfarande och det är troligt att den typen av undersökning bäst kan hanteras inom forskningsfältet. Någon form av kvantitativ kartläggning som ger tillförlitliga resultat bedöms vara mycket svår att genomföra. Frågan rör huruvida den tillfrågade har för avsikt att begå, eller har begått, ett brott alternativt om frågan ställs till ett barn huruvida föräldrarna har begått brott. En sådan kartläggning bedöms kunna få motsatt effekt, genom att den grupp vars attityder man vill påverka blir mindre benägna att prata med myndighetspersoner eller andra yrkesverksamma. I regeringsuppdragen till Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Östra Götaland har ingått att kartlägga vilka förebyggande insatser som görs inom svenska myndigheter och verksamheter. I uppdraget har även ingått en prevalensstudie, och Socialstyrelsen har nyligen publicerat en rapport om genomförd uppskattning. Yrkesgemensam handbok för personal som möter personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Sociala resursförvaltningen. Malmo.se/kvinnofrid 11 9 (9) Det råder enighet om att det förekommer att flickor i Sverige och i Malmö könsstympas. Socialstyrelsens uppskattning, som publicerats tidigare i år, visar att cirka 38 000 flickor och kvinnor, varav 7000 flickor under 18 år, kan vara könsstympade. Oavsett om mörkertalet är stort eller litet behöver Malmö stad fortsätta att arbeta för att förhindra att flickor utsätts. I ljuset av internationella erfarenheter och forskning är det angeläget att arbeta med en kombination av insatser. På en strukturell nivå är det viktigt med fortsatt arbete för att öka kunskapen och medvetenheten hos de som möter dessa kvinnor och flickor. Det leder till att yrkesverksamma i större utsträckning vågar ställa frågan, kan göra det på rätt sätt och därefter vet hur de ska agera. Handlingsplaner och rutiner för arbetet med barn som far illa eller riskerar att fara illa behöver uppmärksamma könsstympning. Det är också viktigt att arbeta för att utveckla dialogen med aktörer som har möjlighet att påverka attityderna hos de grupper av människor där det finns risk för att könsstympning fortfarande sker. Forskningsstudier om könsstympning pekar på att beslutet om att låta könsstympa en flicka som regel är kollektivt. Det är i det sammanhanget viktigt att inte glömma bort att uppmärksamma vårdnadshavarna, som kan behöva information och stöd för att kunna fatta beslutet att inte låta könsstympa sin dotter. För att få till stånd ett fungerande förebyggande förändringsarbete, där människors beteenden kan påverkas, är dialog och respekt centrala principer. I sina yttranden lyfter sociala resursnämnden, grundskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden att de har inväntat den vägledning som Länsstyrelsen i Östra Götaland nu har publicerat. Det blir ett angeläget arbete för berörda verksamheter i Malmö stad att använda och sprida den kunskap som vägledningen ger för att utveckla arbetet med att förebygga och upptäcka könsstympning hos flickor och kvinnor. Ansvariga Birgitta Vilén-Johansso Avdelningschef Jan-Inge Ahlfridh Stadsdirektör Malmö stad 1 (2) Grundskolenämnden Datum 2014-12-17 Yttrande Adress Rönnbladsgatan 1 B Diarienummer GRF-2014-8300 Till Kommunstyrelsen Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen för att könsstympas samt att åtgärda problemet STK-2014-832 Grundskolenämnden har beslutat att lämna följande yttrande: Sammanfattning Grundskolenämnden har för yttrande erhållit rubricerad motion. Det förebyggande arbetet är viktigt och personer som kommer i kontakt med flickor i riskzon behöver veta vad de ska göra. För att nå upp till regeringens mål, att kvinnlig könsstympning ska upphöra och att de utsatta ska få rätt stöd finns ett stort behov av fortbildning, vägledning och handläggningsrutiner. För att tillgodose behovet av kunskap för att hantera frågorna omkring omskärelse/könsstympning är en fortbildningseftermiddag för elevhälsan, sedan tidigare inplanerad, december 2014. I övrigt inväntas den slutrapport från regeringsuppdraget som Länsstyrelsen och Socialstyrelsen skall redovisa under januari 2015. Yttrande Kvinnlig omskärelse/könsstympning är enligt lag förbjudet i Sverige sedan 1982. Förbudet gäller även om handlingen utförs utanför Sveriges gränser. Socialstyrelsen har tidigare tagit fram information både till personal inom skola, socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt direkt till identifierade riskgrupper. Uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning i Sverige (Socialstyrelsen 2006). Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet presenterade 2011 en kunskaps- och forskningsöversikt om könsstympning i Sverige (rapport nr 2011:1). I översikten uppmärksammades att det saknas tillräcklig kunskap om kvinnlig könsstympning bland yrkesgrupper som möter målgruppen, bland vårdpersonal, socialarbetare och lärare. NCK konstaterade att hälso- och sjukvården spelar en viktig roll, men vårdpersonalen kan också ställas inför svåra avgöranden. Redan drabbade flickor och kvinnor ska få god vård och ett gott bemötande, samtidigt som personalen har anmälningsplikt om de misstänker att ett olagligt ingrepp har ägt rum eller planeras. De får heller inte agera i strid mot diskrimineringslagen. 2 (2) I september 2013 fick Länsstyrelsen i Östergötland i uppdrag av regeringen att undersöka hur verksamheter och myndigheter i Sverige arbetar, såväl för att förebygga och förhindra könsstympning av flickor och kvinnor som att undersöka vilket stöd de som redan utsatts får. Uppdraget omfattar även att ta fram förslag på ett nytt vägledande material kring hur verksamheter och myndigheter kan arbeta med frågan. Länsstyrelsens uppdrag ska genomföras i nära samråd med Socialstyrelsen som också fått ett regeringsuppdrag om könsstympning av flickor och kvinnor. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 15 januari 2015. I slutrapporten ska förslag på fortsatt spridning av det vägledande materialet presenteras. Det förebyggande arbetet är viktigt och personer som kommer i kontakt med flickor i riskzon behöver veta vad de ska göra. För att nå upp till regeringens mål, att kvinnlig könsstympning ska upphöra och att de utsatta ska få rätt stöd finns ett stort behov av fortbildning, vägledning och handläggningsrutiner. I samband med hälsobesök i skolhälsovården med flickor från områden där kvinnlig könsstympning av tradition förekommer bör frågan om könsstympning tas upp med vårdnadshavare. Hälsobesöket i förskoleklass kan vara en sådan lämplig tidpunkt. Skolsköterskan skall också ta upp frågan om kvinnlig könsstympning om flickan har symtom som kan inge misstanke om att ingreppet är utfört. Frågan belyses också vid hälsobesök, framför allt med de äldre nyinflyttade flickorna. Även vid sex- och samlevnadsundervisning kan frågan diskuteras mera allmänt. Anmälningsskyldigheten är väl känd inom skolhälsovården i Malmö stad, liksom rutiner för remiss till specialistbedömning. Det ingår inte i skolhälsovårdens uppdrag att själva genomföra kroppslig undersökning av flickor i riskzon för omskärelse/könsstympning. Det finns ingen samlad dokumentation inom elevhälsan i Malmö stad omkring förekomsten av kvinnlig omskärelse/könsstympning. För att tillgodose behovet av kunskap för att hantera frågorna omkring omskärelse/könsstympning är en fortbildningseftermiddag för elevhälsan, sedan tidigare inplanerad, december 2014. I övrigt inväntas den slutrapport från regeringsuppdraget som Länsstyrelsen och Socialstyrelsen skall redovisa under januari 2015. Grundskolenämnden föreslår att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen. Anders Rubin, ordförande Anders Malmquist, grundskoledirektör SD lämnade skriftlig reservation. Reservation Grundskoleförvaltningen 2014-12-17 Ärende: § 4 GRF-2014-8300 Motion av Magnus Olsson (SD) avseende att ta reda på hur stort och utbrett problemet är i Malmö om flickor och kvinnor som är eller ligger i riskzonen frö att könsstympas samt att åtgärda problemet Det är både märkligt och tråkigt att den styrande vänster-majoriteten ännu en gång försöker att glida undan ett stort problem som råder i dagens Malmö. Denna gång vill man i största möjliga mån undvika att få fram hur illa och hur utbrett detta problem som motionären här lyfter fram är. Vi reserverar oss till förmån för motionen och yrkar därför avslag på nämndens yttrande. _______________________________ Jörgen Grubb (SD) Malmö stad 1 (1) Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Yttrande Datum 2014-10-24 Adress Storgatan 20 20580 Malmö Till Diarienummer Kommunstyrelsen GYVF-2014-1430 Motion från Sverigedemokraterna om kartläggning av förekomsten av könsstympning STK 2014-832 Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har beslutat att lämna följande yttrande: Yttrande Malmö stad har genom Kvinnofridsprogrammet satt upp målsättningen att på bred front angripa våldet mot kvinnor och flickor. Genom detta yrkesövergripande samarbete har arbetet och informationen kring frågor om hedersrealterat våld och förtryck fördjupats. Könsstympning är en form av hedersrelaterat våld. Hälsobesöken inom den medicinska elevhälsan tar upp frågan med eleverna. Inom det övriga elevhälsoarbetet samt inom samlevnadsundersvisningen uppmärksammas frågan om könsstympning, men då det berör det mest intima så måste personalen närma sig frågan med stor respekt för elevernas integritet. Uppdraget att ta fram ett vägledande material som tilldelats Länsstyrelsen i Östergötlands län kommer att följas upp med stort intresse. Motionen avslås härmed. Ordförande Nämndsekreterare Andreas Schönström Annika Pfannenstill Sverigedemokraterna har reserverat sig. Reservation Ärende: Gymn&vuxenutbildningsnämnden 20141024 ärende nr 7 ”Motion från SD angående kartläggning av könsstympning” Nämnden beslutar att inte godkänna motionen varför SD reserverar sig mot beslutet. ______________ Rickard Åhman-Persson (SD) ______________ Kent Nyqvist (SD)
© Copyright 2024