Med intresse för fåglar, ett möte med Mats Berg
När jag körde in bilen på gårdsplanen, möttes jag av tre stora maffiga Kochintuppar som helt
oberörda spatserade runt i det angränsande buskaget. Bilens ankomst föranledde endast en
förströdd blick bakåt, varpå de lugnt fortsatte vidare med sitt flanerande.
Jag hann knappt öppna bildörren, innan familjens hund gav mig ett varmt välkomnande. Eftersom
hon är en vallhund, såg hon nogsamt till att jag kom ur bilen ordentligt och försäkrade sig därefter att
jag vallades ordentligt till husse och den övriga flocken besökare som samlats runt honom.
Vid infarten till gården fanns en stor damm som var
inhägnad med stängsel. Inhägnaden bestod av en
koloni med olika andarter som stillsamt simmade
runt i dammen. Det var bl.a. gräsand, Roständer,
Indiska pilstjärtsänder, Europeiska pilstjärtsänder,
Kronänder, Viltfärgade brudänder, Gulbruna
brudänder, Pärlgråa brudänder, Vita brudänder,
Viltfärgade mandarinänder, Vita mandarinänder,
fyra färger av Mignonand och en Blå anka.
Mats, Dan,Thomas och Per
Till min glädje fann jag en i mina ögon den vackraste andfågeln, Mandarinand. Den härstammar från
Ostasien och är där en symbol för äktenskaplig trohet i gammal kinesisk folktro, baserat på dess
kinesiska namn som står för ett livslångt
partnerskap.
En svart svan gled ljudlöst nyfiket fram i
förhoppning att vi kanske skulle ha något gott att
bjuda på.
1
Rita Grandér 20151130
Damområdet med änder, ankor, svan och kalkoner
Kalkonflocken
I bjärt kontrast med de vackra mandarinänderna
och den graciösa svanen, höll en flock bestående
av fyra stycken svarta kalkoner till på gräset invid
dammen i inhägnaden. Tuppen fjädrade sig
ordentligt mot oss och framförallt när Per öppnade
grinden och klev in i hägnet, triggade det hanen
ännu mer. Tuppen trampade förnämt av och an
mot oss hela tiden. Stjärtfjädrarna var spänt
utspärrade som en solfjäder. Vartefter han flyttade
sig mot Per och oss som stod bakom stängslet, såg
han hela tiden till att vinkla de utspärrade stjärtfjädrarna och den blottade ändan mot honorna.
Här passade ordspråket hur man än gör så har man
rumpan bak (in) väldigt bra.
Per i färd med att fotografera kalkonerna
Kalkontuppen i sin
fulla prakt
2
Rita Grandér 20151130
Rostand
Vi guidades vidare genom trädgården. Mats har inte bara ett stort
fågelintresse, utan här fanns även massor av spännande växter som
han och hans fru har planterat. Vi stannade till vid en korkek som
klarar vårt klimat. Mats tog fram en kniv och skar av en liten bit av
barken och visade hur den såg ut. Till skillnad från korkekarna i
sydligare klimat har den här en vackert rödbrun färg.
Korkek
Avdelningen för fåglarna var mycket stor. Den bestod av stora utevoljärer som var sammankopplade
med en gång. I gången hade Mats placerat ut några cafébord och stolar, där man kunde sätta sig och
njuta av utsikten. Varje voljär hade även en inomhusdel där fåglarna kunde gå in om de önskade.
Men de föredrog att sitta ute även när det är lite kallare berättade Mats. Och, det märktes på den
otroligt fina kondition som alla fåglarna var i. De hade alla de förutsättningar som krävdes, för att ha
en bra och sund fågelhållning. De första fåglarna som vi mötte var ett par av arten blåstrupiga aror
(Ara glaucogularis). Den är endemisk för Bolivia och anses som akut hotad. Enligt IUCN
(International Union for Conservation of Nature and Natural Resources, Internationella
naturvårdsunionen), uppskattas antalet fåglar endast till 250-300 individer. Mats har fått ungar på
dessa förra
året.
blåstrupiga aror
3
Rita Grandér 20151130
Därefter hade han två par majestätiska Moluckkackaduor (Cacatua moluccensis) som satt
tillsammans med Crimson rosellor(Platycercus elegans). Även denna art anses hotad i det vilda.
Moluckernas gnagbehov fick de tillfredställt på en enorm trästock som stod uppställd och det
märktes att de är gnagare av högsta rang, för stocken var hårt ansatt och stora avgnagda träflisor låg
på marken. Däremot var träbalkarna för inhägnaden inte rörda, vilket förvånade mig.
Många kakaduor gillar att gräva och så även Moluckerna. Alla voljärer var försedda med ett nät en bit
under jordlagret, vilket förhindrade att Moluckerna kunde gräva sig ut, men det motverkade också
möjligheten för icke önskvärda djur att komma in i voljären.
Mats hade blandat olika arter i voljärerna och på marken gick bl.a. vaktlar och diamantfasaner. I en
av de två voljärerna där han hade ljusröda aror gick en vit påfågelstupp och i ett duvslag högre upp
på väggen huserade ett par Lahoreduvor. En vitkronad turako- hane ( Turaco leucolophus) skuttade
runt bland grenarna. På
voljärernas tak höll några
friflygande vitapåfåglar till och som
nogsamt följde våra förehavanden.
Mats bröt av toppen på en banan
som han hämtat ifrån ett av
caféborden i gången, öppnade
4
Rita Grandér 20151130
dörren till en av voljärerna där han hade bl.a violblå turakos (Musophaga violacea). Genast kom de
framrusande och åt den med glupande aptit ur hans hand. De var otroligt hoppiga och satt inte still
några längre tider, vilket gjorde att fotograferandet blev till en utmaning. Den violblåa turakon är den
enda av turakoerna som inte har en tofs på huvudet. Dess föda i sitt naturliga habitat är frukt, bär,
insekter och larver. Det är en intressant fågelart som har förmågan att tappa fjädrar om de känner sig
hotade av predatorer.
Vi går ut genom dörren på andra sidan gången och möts av ytterligare voljärer med ljusröda aror (Ara
Macao scarlet). Mats har tre par och alla häckar.
5
Rita Grandér 20151130
Vi vandrade vidare till nästa hägn. På vägen låg förberett material till en ny stor voljär som Mats skall
bygga och koppla samman de andra voljärerna.
I den sista voljären går vi alla in. Mats har två arter av ädelpapegojor Red-sided eclectus (Eclectus
roratus polychloros) och ytterligare en undergrupp som Thomas och jag efter många långa och
ingående diskussioner, inte är klara över vilken undergrupp det är. En av hanarna var tam och kom
gärna ner för en stunds samvaro. De övriga var mer tillbakadragna och iakttog oss med lite skepsis. I
detta hägn fanns även ett par nyfikna goffinkakaduor (Cacatua goffini). Honan var den som gärna
kom fram för att ta det goda som erbjöds att äta. Hanen var mer reserverad.
Det ena paret av ädelpapegojorna har i sommar fått en unge som är föräldramatad.
6
Rita Grandér 20151130
I Det sista huset fanns häckande fåglar med ungar och vi gick aldrig in för att inte störa dem.
På tillbakavägen visade Mats oss ett av sina orangerier. Där växte mandel och fikonträd och till min
stora förvåning fanns även frukter på träden. Intill boningshuset fanns en stor voljär med en flock
undulater i olika färgkombinationer. Efter rundvandringen bjöds vi in på fika och ett omsorgsfullt
dukat bord, med en trevlig pratstund. Ämnet för dagen, ja det var ju naturligtvis fågel och det
outtömliga ämnet foder. Snart är det dags att säga farväl till detta fågelparadis. Det vi tar med oss
från mötet är att nyckeln till Mats stora framgång med sin avel och fågelhållning är resultatet av ett
noggrant förarbete. Han lär sig allt om de fåglar han tänker införskaffa, sedan bygger han voljärerna
utefter deras behov och därefter befolkas utrymmena med fåglar. Han skapar han en viss relation
och är förtrolig med sina fåglar.
Ett stort tack Mats för din gästfrihet och för en härlig eftermiddag!
7
Rita Grandér 20151130
8
Rita Grandér 20151130