1. No category

Foto: Lennart af Petersens (1956)
Från det som idag är kvarteret Elefanten kunde man med bara någon minuts promenad nå
de flesta stora dagstidningarna i Sverige. Som mest arbetade 3 000 personer med att få ut
cirka 900 000 tidningar varje dag. Bilden: SvD:s tryckeri på Karduansmakargatan i mitten av
1950-talet.
I tidningarnas Klara
K
larakvarteren var inte bara författarnas och
poeternas oas i Stockholm. Det var också
nyheternas, kulturens och debattens centrum; de största och viktigaste dagstidningarna
med riksspridning gavs ut i Klara. Som mest
arbetade runt 3000 människor med att få ut en
total tidningsupplaga på cirka 900 000 dagliga
exemplar, en stor del av alla tidningar i Sverige.
U
nder 1950-talet hade de fem största tidningarna i Sverige sina redaktioner och tryckpressar i Klara, alla i kvarteren nära Elefanten: Dagens Nyheter på Klara Västra Kyrkogata 6
och Svenska Dagbladet på Karduansmakargatan
11. Expressen fanns på Klara Södra Kyrkogata 7,
Aftonbladet och Stockholms-Tidningen på Vattugatan 12. I Folkets Hus på Klara Västra Kyrkogata
17 huserade den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Inte långt ifrån Klara, vid Tegelbacken,
hade Tidningarnas Telegrambyrå sin redaktion.
När tryckpressarna körde igång strax före elva
på kvällarna, vibrerade tidningshusen och stora
delar av Klarakvarteren runt Elefanten.
I dikten ”Från Klara kyrkogård” (1951) beskriver
Nils Ferlin kvarterens motsägelser: å ena sidan
Klaras lugn och de kulturella traditioner som
gravarna på kyrkogården minner om och, å den
andra, den hektiska tidningsmiljön med de dånande tryckpressarna.
”Den nya tiden mäktar intet våld
på Bellmans vila. Här är lugn och trevnad.
Här sover Gyllenborg jämväl och Leopold
Och Lenngren roligt på sin dikt och levnad.
O herdekväde - du är långt ifrån!
Men klart och sällsamt kan en kväll som denna
Förnimmas genom nära pressars dån
Det lätta rasslet av en fjäderpenna.”
Ferlin var en av de många poeter som delvis försörjde sig genom att sälja dikter, kåserier och
dagsverser till tidningarna. Pengarna gick till en
kopp kaffe på krogen, eller en helkväll, till några
nätters hyra på ett av Klaras många hotell, eller
till mat för en vecka eller två.
En av de första och sista Klarabohemerna, författaren och poeten Victor Arendorff, lyckades till
och med i ett desperat försök att skaffa pengar
sälja sin egen dödsannons – falsk givetvis – till
DN. Några dagar senare sålde han nyheten om
att han var vid liv till Arbetaren.
L
istan över journalister och kulturpersonlig-
heter som arbetade i Klara under den stora
tidningsepoken kan göras hur lång som
helst. Ett axplock: SvD hade Verner von Heidenstam och Erik Zetterström (Kar de Mumma). På
DN fanns Barbro Alving (Bang) och Jan Olof Olsson (Jolo). Aftonbladet hyste Sigurd Glans och
Allan Fagerström medan Expressen hade Sigge
Ågren och Lars Widding. I Arbetaren medverkade
dagsedelsförfattaren Stig Dagerman och Wilhelm
Moberg, berömd för sitt utvandrarepos.
N
är Klarakvarteren skulle rivas i mitten av
1960-talet flyttade samtliga tidningar utom
Aftonbladet som hade kvar sitt hus till 1989.
Då hade tidningen funnits i Klara i mer än 100 år.