Fast i ”björnsaxen” igen
Från sydlig äng till nordlig vildmarkstjärn
Miljön vid tjärnen gav möjligheter
till ovanliga rävbilder.
12
Sydlig ang kap 1.indd 12-13
stund och nosade i vägkanten. I kikaren såg jag att det var en ungbjörn,
kanske fyra år gammal, som nu var ett 60-tal meter bort.
Jag måste medge att jag, trots att jag sett så många björnar, verkligen
blev överrumplad över denna oväntade entré. Men varför var den så
orädd? Kanske hade björnen befunnit sig i området och vant sig vid bilen?
Då jag under min väntan både läst och skrivit kan björnen tidigare ha
varit framme utan att jag sett den. Genom backspeglarna har jag också
full kontroll bakåt, men några minuters ouppmärksamhet kan räcka för
att missa en björn på skogsvägen.
Björnen stannade upp och lyssnade mot tjärnen. ”Vad häftigt”, tänkte
jag, ”att helt plötsligt ha en björn så nära.” Sedan fortsatte den in i skogen
och nu var jag verkligen på helspänn. Tidigare hade jag tagit mängder av
björnbilder i de mest skiftande väder- och ljusförhållanden, men aldrig
fått en bild med inslag av vatten. Kanske kunde det bli verklighet nu?
Men björnen dröjde. Varför kom den inte, hade den fortsatt bort
genom skogen? I väntan på att kanske få bilder på en björn på den vackra
myren med tjärnen som bakgrund, kände jag en intensiv spänning.
”Lugna dig”, tänkte jag, ”nu får du inte darra med kameran.” Om björnen
kom fram kanske jag bara skulle få en chans på den här vid tjärnen.
Delar av tjärnen sträcker sig ett femtiotal meter in i skogen och så
äntligen skymtade jag björnen mellan träden när den sakta kom gående i
strandkanten. Jag tog ett djupt andetag och blev helt lugn. Jag förstod att
I soluppgången en tidig majmorgon
medan de svaga dimslöjorna fortfarande svävar över vattnet.
13
2015-10-01 14:32:52