1. No category

livsstil bo i kollektiv
Inväntar middag.
Familjen Moore Briones
Eklund: Alex, 10, mamma
­Vania, 45, Charlie, 13 och
pappa Björn, 55, kvällshänger i soffan innan de
ska äta i matsalen.
Lukas Moodyssons
film Tillsammans…
… och verklighetens
kollektivhus Södra station.
”Jag gillar att göra saker tillsammans”
Text: Nneka Amu Foto: Veronica Kindblad
– Alex, det räcker, tänd inte
fler nu! Allt kommer att lukta
rökelse här hemma.
Det är tisdag och klockan
närmar sig fem hemma hos
tvåbarnsfamiljen Moore Briones Eklund. Om en halvtimme
serveras soppa i matsalen
med plats för 55 personer.
Sedan blir det en sväng förbi
klädbyteshörnan för mamma
Vania.
Välkommen in i kollektivhuset Södra station i Stockholm.
10
Familjen Moore Briones Eklund bor i kollektiv
Ute råder ruskväder med blåst
och regntunga moln. Men i famil­
jen Moore Briones Eklunds fyra­
rummare är det varmt och behag­
ligt. Alex Moore Eklund, 10, har
tänt alla stearinljusen på vardags­
rumsbordet och försvinner ut i
hallen med en rökelsesticka. Sto­
rebror Charlie Moore Eklund, 13,
ligger på golvet i ett av sovrum­
men och spelar Fifa 15 och pappa
Björn Eklund, 55, sitter vid da­
torn i köket. Mamma Vania Moo­
re Briones, 45, följer Alex med
blicken och kastar sedan ett
snabbt öga på klockan. Om en li­
ten stund serveras middag – i den
gemensamma matsalen på bot­
tenplan.
– Det blir champinjonsoppa
med nybakat bröd och pannkakor
i dag. Hade det varit lax eller
kyckling hade vi fått skynda oss,
det brukar vara strykande åtgång
de dagarna, säger Vania Moore
Briones med ett stort leende.
Som barn bodde hon i många år
i ett stort kollektivhus i Hässelby
utanför Stockholm. I byggnaden
fanns daghem, fritidshem, tvätt­
stuga, servicebutik och inte minst
en restaurang där det serverades
med 62 andra hushåll
middag och, till en början, även
lunch, alla veckans dagar. Hon
var chilenskt flyktingbarn till för­
äldrar som inte kunde ett ord
svenska när de kom hit. Kollek­
tivboendet blev en fin ingång till
det nya hemlandet.
– Min spanska brytning för­
svann där i matsalen i Hässelby.
Jag lärde mig snabbt språket, kul­
turen och koderna från mina
svenska vänner. Det var integra­
tion när den funkar som bäst.
De varma barndomsminnena
har alltid funnits nära till hands
och när Vania Moore Briones
väntade första sonen var steget
till kollektivhuset Södra station i
centrala Stockholm inte så långt.
– Jag gillar verkligen att göra
saker tillsammans, att man stöt­
Champinjonsoppa och
pannkakor är dagens meny.
tar varandra med det praktiska
i vardagen och att det finns ge­
mensamma utrymmen att hänga
i. Var annars har man tillgång till
snickarverkstad, kuddrum, må­
larrum, bibliotek, gym, bastu och
rörelserum i sitt eget hus? För en
barnfamilj som vi är det toppen
med de där extra vuxenögonen
också. Vi hjälps åt att hålla koll på
varandras barn. Det finns en
trygghet i det. Jag har kunnat ge
mina barn stor frihet tidigt.
Kvart i sex är det nästan fullt
11
livsstil bo i kollektiv
Små och stora medlemmar.
Ola Wessley matar yngsta sonen
Teodor. Äldsta sonen Elliot går på
förskola i huset, men familjen bor
några gator bort.
SMatlagsschema. Vania
och Björn kollar vad de ska
laga kommande vecka. På
menyn står saffransdoftande
fiskgryta med nybakt bröd.
På anslagstavlan kan man se hur mycket
pengar man har kvar på sitt matkonto.
Man får äta på kredit för upp till 250 kr
per hushåll.
Hoppfullt! I kuddrummet är det fullt
ös efter middagen.
Välbesökt. Tisdagsmiddag
i en nästan fullsatt matsal.
i matsalen. Barnfamiljerna märks
och hörs mest, men ett och annat
medelålders par syns också till.
Vissa sitter för sig, andra har sam­
lat ihop sig i större sällskap och för
livliga samtal.
Charlie Moore Eklund kommer
gående från ett av borden längst
ner i lokalen med en tom tallrik i
handen. Pannkakorna och jord­
gubbssylten landade väl: ”De är
inte riktigt lika goda som pappas,
men helt okej”.
Vania kikar ner i en stor kast­
rull.
– Finns det mer soppa? Det är
bara bottenskrapet kvar!
Alla som är medlemmar i kollek­
tivhusets matlag kan komma och
äta i matsalen. Middagen serveras
17.30–19.00, måndag till torsdag
varje vecka, med uppehåll för
­loven. Det lagas alltid 90 portioner
– mat som inte går åt förvandlas
till lunchlådor som fryses in och
12
säljs för 25 kr. Recept och inköp
bestäms av husets matlagnings­
ansvariga så allt är på plats när det
är dags att förbereda maten.
– Man har två pass à 2 1/2 tim­
me per person i månaden.
Björn och jag brukar göra
dem i ett svep för att ha det
gjort. Det innebär
att vi rattar en hel
middag själva in­
klusive dukningen.
Då startar vi i köket
redan klockan tre.
Annars är diskpas­
sen mest populära,
då måste man vara
här först vid sex, sä­
ger Vania.
Morgan, 4, drar
otåligt i en vit trö­
järm som tillhör pappa Rickard
Carlsson, 44. Han vill ha mer mat
och mamma Frida Englund, 42,
har fullt upp med att hjälpa stora­
syskonen Stellan, 10 och Jack, 9.
Familjen har bara bott ett år i kol­
lektivhuset och känner sig fortfa­
rande lite nya.
– Tidigare lagade jag all mat, sex
dagar i veckan. Vi ville bryta kärn­
familjsmönstret och se vil­
ka andra möjligheter det
fanns att få ihop vardags­
logistiken. Matla­
gen gör det här till
ett väldigt praktiskt
boende för oss. När
barnen är större kan
de gå hit och äta
själva. Men det är
ingen ideologisk
fråga för mig, jag
känner bara starkt
att kan man hjälpa
varandra så är det
väldigt bra, säger
Rickard Carlsson.
Kollektivhuset Södra station har
en gemensam Facebooksida som
är flitigt använd. Här postas det
allt ifrån ny information till in­
Vi ville bryta
kärnfamiljsmönstret
och se vilka
möjligheter
det fanns att få
ihop vardagen
bjudningar och frågor. Någon sak­
nar vin till lördagsmiddagen en
annan behöver låna en borr eller
snabbt ha tag i en sovsäck.
– Häromdagen var det en per­
son i huset som behövde ha assis­
tans med en powerpointpresenta­
tion. Som tack putsade han sedan
fönstren i sin hjälpsamma grannes
lägenhet, säger Rickard Carlsson.
Sambon Frida Englund beskriver
sig som en råbarkad ”kollektiv­
människa”.
– Jag bodde i kollektiv som
20-åring och älskar att jobba i
grupp. Det är till och med roligt
att städa när man gör det tillsam­
mans. Häromdagen bakade vi alli­
hop bullar med barnen – urtrev­
ligt! Den gemensamma bastun är
också en stor favorit.
I ett litet rum intill tv-rummet
sitter Ola Wessely, 39, och matar
sonen Teodor, 6 månader, med
spagetti och köttfärssås på burk.
De bor inte i huset men är ändå
med i matlaget.
– Min äldsta son, Elliot, går på
dagis här, det är därför jag känner
till kollektivet. När jag är själv
med barnen kommer jag ofta hit
och äter eller så tar jag med mig
mat hem. Det skapar flexibilitet
i vardagen. Man behöver aldrig
tänka på om man har mat hemma
och man slipper diska. Ibland
­köper jag några extra portioner
och kan bjuda vänner på spontan­
middag.
– Sisten dit är en rutten sill!
Ett lämmeltåg av barn drar ut i
korridoren, svänger bryskt av åt
vänster och sedan till höger in i
kuddrummet. Kuddkrig följs av
klättring i ribbstolarna och en och
annan brottningsmatch. Men
snart sänker sig lugnet och en bok
tas fram och börjar bläddras i.
Kompisarna slår sig ner tätt intill
och sedan blir det högläsning.
Högläsning i kuddrummet med David Hosking, Morgan Carlsson och Loke Bürger.
KOLLEKTIV­HUSET
SÖDRA STATION:
l Fastigheten ligger på Södermalm
i Stockholm och byggdes 1987 av Svenska
bostäder.
l I huset finns 63 lägenheter och här bor män­
niskor i alla åldrar.
l Våren 2010 ombildades fastigheten till bostadsrätt.
l De boende har sina egna vanliga lägenheter men delar
också på flera lokaler: Kök, matsal, festlokal, gym, snickarrum,
målarrum, kuddrum för barnen, bibliotek, gästlägenhet och ett
musikrum.
l Andra aktiviteter: Dans för barn, snickarkurs, yoga, bokcir­
kel med mera.
l De vuxna i huset ingår i ett matlag med arbetspass var fjärde
vecka. Priset för en måltid är 33 kr för vuxna, 12 kr för barn upp till tolv
år och 20 kr för ungdom. Gäster: 36 kr, samt 25 kr för en lunchlåda.
l Huset har två stora städdagar
per år, en på hösten och en på
våren, när de gemensamma ut­
rymmena städas. Städveckan
brukar inledas med en gemen­
sam frukost och avslutas
med korvgrillning på
gården och ibland fest.
Foto: THINKSTOCK
13
livsstil bo i kollektiv
Klädstopp. Familjen Englund Carlsson,
mamma Frida, pappa Rickard och sonen
Stellan stannar till vid klädbyteshörnan
efter middagen.
Replokal. Leontine Tunbjer (på bänken till vänster) repeterar en musikalversion
av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tillsammans med sina fyra vänner Sakarias
­Qviström, 17, Alfred Sundberg, 16, Andreas Garsten, 16 och Lucia Wahlstedt, 17.
I rummet bredvid, rörelsesalen,
sitter ett gäng ungdomar i en ring
på golvet och bläddrar i varsin
pappersbunt. Kollektivhusbon
Leontine Tunbjer, 16, och fyra
vänner repeterar en musi­
kalversion av Hjalmar Sö­
derbergs Doktor Glas för en
ny teatergrupp,
Unga Carpa.
– Det finns bara
en enda replokal på
teatern, därför
hänger vi här, säger
Leontine Tunbjer.
På väg tillbaka till
lägenheten stannar
Vania Moore Brio­
nes till vid ”återvinningscentra­
len”, eller byteshörnan. Ett par
byxor som blivit för korta, en bra
bok som lästs ut eller en storväxt
yuccapalm byter plats och blir
som nya hemma hos en granne.
– Jag hittade en par skinnbyxor
här förra veckan. De sitter som en
smäck. När ungarna var små köp­
te jag nästan aldrig nytt. Nu är de
ju lite mer fåfänga...
han kände folk i huset.
– Jag tycker att det är toppen
här. Aktivitetsnivån har gått upp
de senaste åren och det är en skön
stämning. Det borde byggas fler
kollektivhus tycker jag.
­Tyvärr saknas en social
medvetenhet hos dagens
stadsplanerare och
arkitekter.
När ungarna
var små
köpte jag
nästan aldrig
något nytt
Alex, Charlie och Björn Eklund
har bänkat sig framför tv:n. Läx­
orna är gjorda och äntligen ska
Zlatandokumentären ses. Båda
sönerna spelar fotboll och för­
väntningarna är höga.
– Barnen tillbringar ju mer tid
här i lägenheten nu när de är stör­
re. De är inte lika lockade av att
hänga i de gemensamma utrym­
mena längre. Men det hör väl till i
deras åldrar, säger Björn Eklund.
Han hade aldrig bott i kollektiv
innan familjen flyttade hit, men
14
De två sönerna är
inte fullt så entusi­
astiska när de får ge
sin syn på saken.
– Visst, vi trivs,
men vi hade fler
kompisar i huset
förut. Hänga i kuddrummet, hur
kul är det nu? Gymmet och snick­
arverkstaden är vi för unga för att
vara själva i, säger Charlie Moore
Eklund.
– Vi gillar mest att leka med
jämnåriga. När kompisar kommer
hit tycker de att allt är jättespän­
nande, men har man bott här så
länge som vi så tröttnar man, sä­
ger Alex Moore Eklund.
Vania Moore Briones ler roat.
– Charlies bästis bor faktiskt en
trappa ner och även Alex bästis
bor i huset. I Alex ögon finns det
något magiskt i en flytt. Han tyck­
er att det är en mänsklig rättighet
att byta boende. Jag kan förstå
det. Det finns inget som säger att
vi måste bo kvar här för alltid.
Ska vi flytta blir det nog till ett
hus eller radhus med lugnt läge
och trädgård. Men så länge killar­
na går i skolan är det inte aktuellt.
Det är toppen att bo i stan med
barn. nygammalt.
I byteslådorna
i tvättstugan lägger
grannarna ner hela
och rena kläder de
tröttnat på. Det som
blir över skickas till
Stadsmissionen.
FÖRDELAR MED KOLLEKTIVHUS
4 Du kan sätta dig vid dukat bord de
4 Livspusslet! Vardagen blir lättare
flesta av årets dagar.
– och roligare – när man hjälps åt med
4 Du slipper diska varenda dag och
matlagning, barnpassning och annat
bära tunga matkassar.
praktiskt.
4 Ökad jämställdhet. Du och din
4 Tryggheten. Du känner dina gran­
partner delar på det obetalda arbetet
nar väl.
oavsett kön.
4 Gemenskapen. Att ingå i ett socialt
4 Dina barn växer upp tillsammans
nätverk ger en känsla av samhörighet.
med andra barn och vuxna.
4 Du sparar pengar. Det är bil­
ligare att dela, byta och hjälpas åt,
NACKDELAR MED KOLLEKTIVHUS
till exempel: Gemensamma
4 Tjafs. De boende kan ha olika
tidningsprenumerationer,
syn på hur saker ska
hobbylokaler.,
skötas och det kan
bilpool och så
bli h­ etsiga diskus­
Lös livspusslet!
sioner …
vidare.
4 Olika toleranströsklar
vad gäller till exempel stökig­
het skapar lätt konflikter.
4 Du behöver vara mer
social än i ett vanligt flerbo­
stadshus.
4 Barn syns och hörs –
och är därför en del av alla
hyresgästers vardag.
4 Olika syn på barnupp­
fostran kan göra det svårt
att komma överens föräldrar
emellan.
4 Det krävs eller åtminstone
förväntas ofta att du är delaktig i akti­
viteter och engagerar dig.
Gemensamt målarrum och
snickar­verkstad finns i huset.
15