Nr - S:t Olofs kapell

KAPELLBLADET
Dece mb e r2 0 1 4
Nu mme r2
Innehåll
s. 2
Ordförande summerar året
s. 12
Kapellets klockor
s. 4
Från kyrklig horisont
s. 16
Julens höjdpunkter i kapellet
s. 5
Göran Lindblom ur tiden
s. 18
Resan till Lidhult
s. 6
Konfirmationen 2014
s. 21
Tjära tak
s. 8
Syns man, finns man
s. 22
Anekdoter om Salvén
s. 9
Wapnömässan
s. 23
Jag vill ha mera jul
s. 10
Tillbakablick
s. 24
Vi tackar alla sponsorer
2
Ordförande summerar året
Per Wiström
Någon gång i oktober cyklade jag ut till kapellet. Luften kändes behaglig. Skymningstimmarna närmade sig. En sydlig vind drog in över kusten. Bort emot Bjärehalvön kunde jag utskilja svaga ljuspunkter. Det var en märklig känsla att stå där på tunet och uppleva stillheten. Det stilla vindsuset i
björkarna, det kommande oktobermörkret och stjärnorna som tändes på himlen. Kapellet som står där
så tyst i mörkret och blickar över buktens vågor vad säger det mig?
Jag kommer att tänka på Bo Setterlinds dikt ”Tänd ljus”.
K
apellet, som står där i
oktobermörkret tänder
många ljus hos oss vid bröllop, dop, mässor, gudstjänster,
konfirmationer, musikstunder,
ja även begravningar ger ljus.
Stilla stunder av inre frid och
ro kan vi uppleva om vi bara
tar oss tid för ett besök.
Jag sitter där på trappan till
kapellet och funderar, mina
tankar går till min vän humlan
som flög omkring här i somras. Vad har han fått se? Aktiviteten har varit hög, vilket
framgår av de olika kommittéernas berättelser i detta blad.
Mest förvånad blev han nog
när han såg brudparet som for
iväg i helikopter. Han imponerades säkerligen över männen
som klättrade på taket i sommarhettan och tjärade. -”Puh,
det måste ha varit ett svettigt
jobb.” Lite bekymrad blev han
när vi fällde tre stora björkar
på tunet. -”Var det nödvändigt?” Vi släpper in mer ljus
på tunet och minskar risken
för fallande träd vid kommande stormar. Dessutom gräver vi bakom kapellet för att
ge plats åt en pergola, som är
tänkt att ge ett gott skydd vid
kraftigt regn och vid större
evenemang i kapellet.
Att resa och ta ned alla
dessa partytält som
har behövts genom
åren, tar både tid och
kraft. -”Nåja vi får väl
se till nästa sommar
hur det blir.” Tänker
den tvivlande humlan.
Något för barnen. Visst är vi fina, ta med oss hem,
säger dockor, nallar och tygdjuren.
Med vinden i ryggen trampade
jag hem och börjar fundera
över hur jag skall summera
året som gick. Det finns mycket att berätta om den sommar
som passerat och några händelser vill jag nämna.
Firandet av Sveriges Nationaldag och midsommarfirandet i och kring kapellet kändes
bra och är en fin tradition. Jag
hoppas att än fler sluter upp
nästa år. Våra kulturevenemang har varit välbesökta och
väl genomförda av kulturkommittén, eller jag skall väl säga
programkommittén, som de
numera vill heta.
Årets ”loppis” blev lyckad och
gav ett gott överskott. Ett stort
tack till alla som tänker på S:t
Olofs kapell och därmed också
gynnar kretsloppet, att allt inte
behöver gå till tippen. Inför
nästa år är planen att göra ett
uppehåll med ”loppisen”. Styrelsen tillsätter en arbetsgrupp
som får fundera över hur loppmarknaden skall organiseras
och genomföras i framtiden.
Tidpunkt, hjälpande händer
och en rad andra frågor behöver ses över, men var så säker
”loppisen” kommer tillbaka.
Den ger ett gott bidrag till föreningens kassa.
Lite stärkande
morgonfika innan
sista prismärkningen och alla köpsugna loppisfyndare intar scenen.
3
Även detta år kan jag konstatera att antalet betalande medlemmar svajar. 300 kr för ett
familjemedlemskap är en liten
summa i beaktande av att man
med denna inbetalning bidrar
till att bevara ett unikt kulturarv i Sverige och Halmstad.
Vill Du ge Din förening en
julklapp, så värva en medlem.
Naturen har sin gång, så även
för oss människor. Därför ligger det i sakens natur att medlemsantalet sjunker. Föreningen behöver alla intäkter och är
därför oerhört tacksam för det
stöd ett medlemskap innebär.
Kolla gärna med grannen om
de är medlemmar.
För varje ny medlem Ni värvar bjuder kaffestugan på en
kopp kaffe med valfri kaka.
Kontakta kansliet och meddela vem Ni vill värva och
uppge även Ert medlemsnummer. Samtidigt kan jag konstatera att föreningen har en trogen skara sponsorer, som stöttar vår verksamhet. Ni skall
alla ha ett hjärtinnerligen stort
tack för Ert stöd!
Jag vill också rikta ett tack
till Pia Essbjörn som sköter
vårt kansli. Tack Pia för att
Du håller ordning på mig.
Tack Bo Keck för Ditt stöd
och Din kunskap. Tack till alla
kapellvärdar med Britta Hesse
i spetsen, som bjuder alla våra
Låt inte mörkret hindra dig
att söka Ljuset
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus skall leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd frihetens ljus
i ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!
Bo Setterlind
gäster på ett värdigt, varmt
och välkomnade mottagande.
Tack till programkommittén
för alla fina program under
sommaren och tack till alla
Ni som i bakgrunden arbetar
för vårt kapell vare sig det
gäller att sköta våra hus eller
skaffa sponsorer. Jag känner
en stor ödmjukhet inför det
arbete Ni alla lägger ned i styrelsen och i kommittéerna.
Nu ser jag fram emot ett
spännande och innehållsrikt
2015 med många besökare
som tar del av kapellets varierande programaktiviteter.
Slutligen önskar jag alla medlemmar och läsare en
God Jul & Gott Nytt 2015
Tänd Ljus!
4
Från kyrklig horisont
kyrklig horisont var
F rån
sommarsäsongen i kapellet en händelserik tid. Vi
började den 12 maj då kaplansgården och organistbostaden togs i besittning av säsongens första präst och organist. Förutom våra återkommande namn fick vi hälsa en
ny organist välkommen i vår
krets, Alwar Almkvisth från
Spånga. Alwar och hans fru
ledde tillsammans allsången
på nationaldagen.
Herr o fru Almkvisth
musiserar på
Sveriges Nationaldag.
Nygamla bekanta för säsongen var prästen Anders Björnberg, som under senare år
tjänstgjort för Svenska kyrkan
i utlandet, samt organisten
Britta Snickars från Stockholm. Deras senaste tjänstgöring hos oss var för 10 år sedan. Ett kärt återseende
Anders Björnberg håller tal.
Bo Keck
Sommarens höjdpunkt är när
Söndagsgudstjänsterna under
årets konfirmander fyller kasommarmånaderna var välbepellet och tunet med sin livssökta med höjdpunkten vid
glädje. I år hade vi 15 flickor
midsommardagens gudstjänst
och 12 pojkar i konfirmationsdå kapellet fylldes med besöundervisningen, som inleddes
kare från när och fjärran. Sommed ett förläger i livräddarnas
marsäsongen avslutades traditlokaler i Tylösand ett veckoionsenligt med Lidhultsdagen
slut i slutet av april. Sedan
den 7 september, då Lidhults
följde en intensiv tid från midförsamling firade gudstjänst i
sommarveckan till konfirmatsin gamla kyrka. Efter gudsionen den 5 och 6 juli. Den
tjänsten serverades kyrkkaffe
första veckan genomfördes
på tunet.
ett läger på Tylöbäck i Frösakull
under 2 dygn.
Våra av konfirmander och konfirmationsföräldrar
mycket uppskattade konfirmationsledare var som året
Yvonne och Regina vid konfirmand-informationsträff.
tidigare prästerna
Peter V. Piscator
och Regina Piscator
Britta Snickars finklädd i nationaldräkt på
från Värmland samt
midsommardagen med Bo Keck.
trotjänaren Yvonne
Steen-Ohlander från
Växjö domkyrka.
S:t Olofs kapell är
en levande och aktiv
kyrka vilket visar
sig bl a i det stora
antalet kyrkliga förrättningar vi har i
kapellet under hela
året. När vi summerar året som gått kan vi konstatera att vi har haft
40 dop, 31 vigslar och 13 begravningar. Söndrum Vapnö församling
har som tidigare år under hösten ansvarat för gudstjänsterna i
kapellet den sista söndagen i månaden.
Nu ser vi fram emot adventstidens
God Jul &
och julens högtider. Jag tackar och
önskar alla som tjänstgjorde 2014
Gott Nytt År
5
En av kapellets trotjänare har gått ur tiden
Göran Lindblom avled i somras 96 år gammal. Han var under 2 decennier aktiv i kapellets ledning. Redan på 50-talet
väcktes Göran Lindbloms intresse för Sankt Olofs kapell.
Detta levde vidare även när
han flyttat från Halmstad. Inte
minst under sommarsemestrarna som tillbringades i sommarstugan i Frösakull. I början
på 70-talet återvände Göran
och hustru Gunvor till
Halmstad. Då blev Göran
kontaktad av Erik Salvén
som undrade om han kunde
ta sig an kapellets ekonomi.
Detta var början på ett
20-årigt engagemang i kapellets utveckling och drift.
Under en stor del av denna
period verkade han som
ordförande i kapellstyrelsen. Verksamheten drevs
av en lite kärntrupp som
skötte allt det praktiska.
Under sommarmånaderna tillbringade Göran förmiddagarna vid kapellet och
utförde då allehanda göromål.
Genom att undvika att anlita
extern hjälp, och på så sätt
hålla kostnaderna nere, utfördes arbetet av medlemmarna
själva.
Arbetsuppgifterna varierade
och kunde röra sig om målning av byggnader, reparation
av toalett och genomförande
av diverse nya projekt. Till
och med ommålning av kyrkan och klockstapeln gjordes
med egen insats. Ett stort (och
dyrt) projekt som intresserade
Göran mycket var omläggning
av kapelltaket med nya spån.
Att hitta en kunnig expert på
området och få fram kluvna
spånor (ej sågade!) var spännande. Resultatet blev lyckat.
Vinterhalvåret bestod mest
av planering av sommaraktiviteter såsom att engagera präster och organister. Görans
stora intresse för orgelmusik
gjorde detta extra intressant.
Även efter att Göran slutat
vara aktiv fortsatte intresset
för kapellet och han berättade
gärna dess intressanta historia
i olika sammanhang. För honom var vården av S:t Olofs
kapell viktig och därigenom
bevara ett kulturarv.
Lars Lindblom
Torsdagen den 31 juli, tog familj, släkt och vänner avsked av
Göran Lindblom vid begravningsgudstjänsten i S:t Olofs kapell. Officiant var Elisabeth Lindow, Ryssby och organist
Lars Artborg, Solna.
Att begravningsgudstjänsten skulle vara i kapellet var självklart för Göran Lindblom och hans familj. S:t Olofs kapell var
smyckat med blommor och grönt och många var blommorna
vid kistan. Utanför sken solen från en klarblå himmel. Även
kapellet tog ett stilla och värdigt farväl av sin vän Göran.
Akten avslutades med F Schuberts ”Ave Maria” och J S
Bachs ”Wachet auf” på orgel.
Styrelsen för Föreningen S:t Olofs kapell vill rikta ett stort
tack till barnen Lars, Gunilla och Eva för den generösa gåvan
till kapellets minnesfond.
Göran Lindblom berättar om kapellets
historia vid barnens kusinträff 2013.
6
Sommarkonfirmation i S:t Olofs kapell
Vi hade förmånen att även i år ha som konfirmationsledare det uppskattade prästparet Peter Vang
Piscator och Regina Piscator samt organisten Yvonne Steen-Ohlander. Peter Vang Piscator hade
huvudansvaret för konfirmationsundervisningen. Han har en särskild förmåga att lyssna och se
varje konfirmand som den betydelsefulla person den är. Yvonne Steen-Ohlander, med sin smittande glädje och inlevelse, har förmågan att få med sig konfirmanderna och lyfta ungdomarnas
sång till oanade höjder. Det blev en fin och uppskattad konfirmationstid. Ett tack till Pia som var
allesstädes närvarande och var ett allt i allo för konfirmanderna och ett tack till de kapellvärdar
som engagerade sig under konfirmandtiden.
Bo Keck
Översta raden från vänster
Hugo Manns, Linus Norryd, Johan Holmén, Lukas Losvik, Emil Karlsson, Zacharias Almquist
Mellersta raden från vänster
Bo Keck, Yvonne Steen-Ohlander, Adam Svensson, Vincent Hansson, Hannes Ricci, Julia Petersson, Linnea Staff,
Désirée Klerbratt, Wilma Petersson, Joel Baumann, Albin Isaksson, Jacob Bårdén, Peter och Regina Piscator
Nedersta raden från vänster
Lovisa Bauer, Elisabeth Carlsson, Alva Härenstam, Emmy Tovstedt, Rebecca Runnström, Tova Vesterlund,
Reflektioner av en förälder
en stolt mamma. Får
J agmanärvara
det? Svaret är
tveklöst ja. Jag tror många
med mig, var stolta föräldrar
när konfirmanderna bekräftade
sin kristna tillhörighet en vacker sommardag i juli 2014. För
länge sen innebar det även att
man blev vuxen,
när man konfirmerades. Alla
ungdomar runt 15 år skulle
konfirmeras, att välja bort det
fanns inte ens i sinnet. Det
skulle rabblas bibelcitat,
psalmverser och de 10 budorden. Någon nattvard kunde
inte komma ifråga förrän efter
att man var konfirmerad.
Frågan är om man inte skrämdes in i kristenheten istället för
att känna in den.
Så skönt att märka att den
tiden är förbi. Våra konfirmander 2014 gjorde ett aktivt
val. De valde varthän de ville
gå och vilka ideal de ville stå
upp för. Tänk att på den korta
7
tid som konfirmations
prästerna Peter och Regina
Piscator hade till sitt förfogande tillsammans med konfirmanderna, så hände det så
mycket. Istället för att skrämmas in i tron, fick de ungdomarna att känna in sin övertygelse. En del av verktygen var
samtal och övningar. Ett annat
verktyg var musiken. Det var
härligt att se att org. Yvonne
Steen-Ohlander var så delaktig i konfirmationsundervisningen. Jag uppfattade det
som ovanligt, men helt rätt
och självklart här.
Det sista och viktigaste
verktyget, enligt mig, var att
tonåringarna själva fick vara
de som skapade sin egen personliga konfirmation. Just att
det blev personligt efter ungdomarnas egna färdigheter,
gjorde att det blev en mycket
fin upplevelse för oss som
fick vara där. Jag är säker på
att förmiddagens och eftermiddagens konfirmationer
inte alls vara lika, men däremot lika fina.
Fortfarande förundras jag
över hur Peter och Regina
lyckades att plocka fram fantastiska och positiva egenskaper hos min dotter som
hade legat väl gömda. På de få
veckorna lyckades de med att
få Désirée till att ta stadiga
steg in i vuxenlivet. Det var
inte stapplande, utan märk väl
stadiga steg. Ingen av oss i
familjen hade trott att hon
skulle kunna läsa en bibeltext
inför en församling. Ack vad
vi bedrog oss. Det var härligt
att se och höra. Utvecklingen
från en blyg viol till en fullfjädrad ros. Stöttningen och
guidningen ifrån konfirmationsprästerna var underbar. Vi
som föräldrar fick höra trevliga och träffsäkra reflektioner
om vår konfirmands egenskaper och sätt. Så på sätt och
vis var det även en stöttning i
mitt föräldraskap. Märk väl,
detta gällde inte bara oss, utan
även de andra konfirmandernas anhöriga fick höra fina
utlåtande om sina barn.
Gudstjänsterna som jag besökte minns jag med glädje.
Hur kan det komma sig? Jag
tror platsen där kapellet finns
är lite magisk och rofylld. Utsikten är ju helt underbar för
själ och hjärta. Som människa
kommer man in i en fin och
harmonisk stämning. Det var
inte bara omgivningen, utan
det var även hur Peter lyckades predika. Hans sätt att förklara de gamla texterna var
otroligt bra. Jag vet inte hur
han bar sig åt, men för första
gången i mitt liv kände jag att
bibelorden hade en
innebörd även för
oss nutidsmänniskor. Jag bara förstod och det var
inget högtravande
och konstigt med
hans förklaringar.
Det var verkligen ett
”Hallelujamoment”.
Varför valde
Désirée en konfirmation i S:t Olofs
kapell? Hon gick dit
där själv utan uppbackning av en
kompis. Jag tror att hon ville
veta mer om innebörden av
den kristna tron. Sen tror jag
att hon ville utmana sig själv
och komma utanför den komfortabla zonen genom att möta
nya människor. Utöver detta
var det dessutom oerhört praktiskt att delta i konfirmationsundervisningen koncentrerat
på sommarlovet. Under skolveckorna deltar Désirée i så
många konstnärliga aktiviteter.
Tillsammans med skolarbetet
tar de all hennes tid. Det går
liksom inte att pressa in ytterligare ett moment till i skolvardagen. Så här i backspegeln
kan jag bara säga att allt blev
så rätt. Konfirmationen blev
ett avstamp in i vuxenvärlden.
Vår dotter och vi ser tillbaka
och kan reflektera över hur
många nya utmaningar som
övervanns. Det har givit henne
en mognad och styrka som
inte fanns där förut.
Katarina Klerbratt,
en stolt mamma till Désirée
8
Syns man finns man
S
yns man finns man.
Det är ett känt begrepp
och det gäller även för kapellet att synas ute i medierna.
Konkurrensen är hård och
utbudet enormt när det gäller
var man kan gifta sig idag.
Många herrgårdar specialiserar sig på bröllop och har
paketlösningar som vi inte kan
erbjuda. Det är numera inte
lika självklart att man väljer
en kyrka eller som i vårt fall
kapell, när man vill knyta
hymnens band. För att få fler
blivande brudpar att välja S:t
Olofs kapell är vi nu med i de
två stora och ledande tidningarna; “Bröllopsguiden” och
”Bröllopsmagasinet”.
Vi annonserar årligen och är
med på deras hemsidor. Idag
är ”nätet” det stora leta- och
sökaverktyget och att vi finns
där har visat sig lyckat.
Vi får rapporter från tidningarna om hur många som letat
sig fram till S:t Olofs kapell
genom deras hemsida.
Att vi syns märks! Förfrågningar och bokningarna inför
2015 har aldrig varit så många, törs vi säga, och det märker de brudpar av, som ännu
inte har bokat tid. Det är nästan helt fullbokat till sommaren 2015 och en del har bokat
för 2016. Nu lever vi upp till
”myten” att man måste vara
ute minst ett år i förväg om
man skall få en tid för vigsel i
S:t Olofs kapell. Det till trots
att vi idag har fler tider att
erbjuda och fler kapellvärdar
som kan ta hand om det hela.
Trycket på tiderna för dop är
också stora. I år har det t.o.m
varit lite för mycket press på
såväl kapellvärdar som våra
kära präster och organister.
Britta Hesse
Därför beslöt styrelsen att
inte ha fler än 4 bokningar
varje lördag. Pia som sköter
bokningarna vill gärna att alla
skall få en tid, men nu måste
hon bromsa lite. Vi kan inte
dra för stora växlar på folks
ideella insatser.
Vi finns och vi syns!
Bröllopsguiden har haft två
reportage om lite speciella
vigslar i kapellet och i nästa
nummer skriver de om ett
brudpar som hade en annorlunda transport från kapellet
till festlokalen.
De blev hämtade i en helikopter som landade precis utanför kapellkgrindarna. Till
stor förvåning och förtjusning
bland gäster, kapellvärdar,
präst och organist!
God Jul &
Gott Nytt År
När man nu
ändå är i 7:de
himmelen
emotionellt,
varför inte
försöka nå
samma höjd
även fysiskt.
Vigsel 6 juni
2014 mellan
Annika och
Andreas.
9
Wapnös Fest- & Bröllopsmässa
M
ässan börjar nu få ett
gott rykte om sig och
det kommer fler besökare för
varje år vilket är roligt för alla.
För att synas för redan bokade
brudpar och för de som letar
efter en vigselkyrka finns vi
med på Wapnö´s Fest- och
Bröllopsmässa under hösten.
Även i år hade Pia designat en
trevlig monter som Ulrika
Kullgård hjälpte till med att
ställa iordning. Det blir en del
saker som ska transporteras
och ställas upp. Då ringer man
till Jan Ahlgren som kommer
på stört och hjälper till med
detta.
De draperade montern med
vackert tyg och ställde upp
alla saker. Det är ett pusslande
med alla sladdar som skall
kopplas och gömmas bort
bakom draperier och annat
som finns att tillgå. Ulrika och
Pia höll på i tre timmar på
fredagen, sedan var stommen
klar och resten fick anstå till
själva mässdagen.
Kapellets ljuskronor smyckades med kaskader av murgröna och röda rosor. Det blev
mycket effektfullt och undra
just om det blir efterfrågan på
dessa utsmyckningar vid vigsel. Brudbågen är en gammal
tradition, men inte lika eftertraktad längre. Populärast idag
är altargirlanger och det är
mycket vackert. Framför allt
kan man ta med girlangerna
till festen och använda som
bordsdekoration. Vi får se vad
som slår nästa år.
Ett bildspel visade S:t Olofs kapell, tunet, utsikten och fina bröllopsbilder från tidigare brudpar. Vi delade ut reklamfoldrar och
pratade med alla som visade intresse. Många hade redan bokat
kapellet och de var glada och lite stolta över deras val. Vi visade
även upp två av våra vackra brudkronor som bruden kan hyra av
oss. Även Nanne, Britta och Bosse hjälpte till på mässdagen. En
mycket lyckad dag!
Vill du hjälpa till som kapellvärd och sätta lite guldkant på
evenemangen i kapellet? Ta kontakt med Pia på kansliet.
Altargirlanger och blomsterkaskader är tillval vid vigsel i kapellet.
Bekostas av brudparen.
Brudkronorna kan hyras.
10
Tillbakablick
N
är jag skriver detta tänker jag tillbaka på vilken fantastisk sommar vi har
haft och likaså en underbar
skön höst och trots att löven
nu skiftar färg så blommar
blåklockor och riddarsporrar!
Jag tänker också på att det är
snart ett år sedan jag, med lite
vånda, tog över ordförandeskapet i programkommittén
efter Birgitta Henning. Det är
ingen lätt uppgift att ta över
efter Birgitta med hennes
enorma kunskap, entusiasm
och kreativitet, men jag har
haft stort stöd
av kamraterna i
kommittén,
Maggan, Bea
och Birgitta
själv, som är
kvar och därmed till stor
hjälp.
Vi hälsar
Ingeborg
Bjöörn mycket
välkommen i
programkommittén och ser
fram emot att samarbeta med
henne!
Det har varit en fantastisk
sommar i S:t Olofs kapell med
skiftande program, en blandning av tradition, gammalt och
nytt. Sommaren startade med
vårt traditionella firande av
Svenska flaggans dag. Vi hissade flaggan, sjöng nationalsången och lyssnade till tal av
vår ordförande Per Wiström
samt av prästen Anders Björnberg.
Unisont deltog vi i allsång och
slutligen avnjöt vi kaffe med
dopp på tunet.
Anders Bergenek från Föreningen Gamla Halmstad väckte därefter många minnen till
liv med sin medryckande och
färgstarka skildring av Halmstad anno1964.
Efter gudstjänsten på midsommardagen, fick vi även i
år glädjas åt folkdans med
Folkdansens vänner i Halmstad och sedan njuta av kaffe
och goda kakor.
Nanne Larsson
Därefter följde (vilket år i ordningen?) ännu en oförglömligt
svängig och otroligt medryckande kväll med våra
gamla vänner, Nizzan Jazz
Band. En särdeled lyckad
spelning enligt dem själva och
i år lyftes verkligen taket!
Stort tack för denna underbara
kväll!
Tredje torsdagen framförde
Akiko Watanabe, mezzosopran, som vi känner som organist från midnattsmässan, tillsammans med Daniel Porgarcic, piano ett
”Drama om en
kvinnas sökande efter
kärlek” som var ett nytt,
annorlunda och spännande grepp med hög
klass och stor musikalisk
njutning.
Den 26 juni inleddes torsdagskvällarna med S:t Mikael Vokalensemble från Ängelholm under ledning av Marie Brandt Wilhelmsson och tillsammans med Lennart Palm bjöd de på en medryckande och välljudande kväll under temat ”Från Gospel till Jazz”.
11
Återseendet av våra fantastiska visvänner sedan många
år, Stefan Petzén, Lars Häggström, Stefan Wikrén och
Bengt-Göte Bengtsson är
som vanligt mycket populärt
och kapellet var i stort sett
fullsatt och när Lars Häggström avslutade med alla verserna av Evert Taubes
”Eldarevalsen” var besökarna
lyriska.
Vi var mycket stolta att i vårt
program få presentera Agneta
Lagercrantz, redaktör, reporter
och författare och tillika tidigare ansvarig för SvD:s
”Idagsida”. En otroligt fascinerande och engagerande föreläsning om medkänsla och
självmedkänsla vilket bygger
på hennes bok ”Självmedkänsla” och som redan blivit
en stor succé. Boken innehåller många konkreta råd hur
man succesivt kan bygga upp
en starkare och mer hållbar
konstruktiv självmedkänlsa
som gör att man trivs bättre
med sig själv och får bättre
relationer med sina kära.
Team-Rickard från ”Körslaget
2013” blev sista programpunkten för sommaren. Vilken
kväll! Att få lyssna till denna
duktiga och välsjungande kör
som sjöng med en sådan
glädje och entusiasm! Dock
utan Rickard Söderberg själv
till vissas besvikelse, men jag
tror att alla var mycket nöjda
vid konsertens slut. Denna kör
klarar sig mycket bra utan
Rickard, även om det hade
varit trevligt om han hade varit med. Vi får se till nästa
sommar!
Men än är inte året slut!
Den 10 december har vi
glädjen att åter välkomna
Eketånga Montessoriskolas
härliga elever som bjuder oss
på lussetåg med sång och musik. Kan det vara bättre än att
få avsluta året med en Julkonsert med kören SaLT !
Söndagen den 14 december
låter de oss få ” Fira in julen
med vackra sånger från nu
och då”!
Ni är hjärtligt välkomna till
denna adventskväll!
Vi är glada över att ännu en
säsong snart är genomförd
med traditionella, ”gamla”
och nya program och vi är
redan i planeringstagen inför
nästa säsong.
Nu ser vi fram emot en härlig jul, fin vinter och en ljus
vår och hoppas att få se er igen
till nästa säsong.
12
Kapellets klockor
Midsommardagen 1952 invigdes klockstapeln med klockor
vid S:t Olofs kapell under högtidliga former. Kungl. Hallands regementes musikkår
konserterade under ledning av
musikdirektör Tage Nilsson.
Därefter framfördes ”Nordens
länder” av Hugo Alfvén och
”Söndagsmorgon” av Ivar
Widéen med Sångföreningen
National, Halmstads Hembygdskör och Nissakören,
under ledning av musikfanjunkare Harry Paulander.
Ett kort anförande hölls av
kapellstiftelsens ordförande
friherre Gustaf Pfeiff. ”Prins
Bertils klocka” överlämnades
av halländska kyrkoförsamlingar genom kontraktsprosten
Rudolf Hagard.
Dronning Ingrids klokke
överlämnades av Indsamlingskommitén for danske praesters
kirkeklokke til Sverige, genom
sognepraest Gunnar SparringPetersen, Köpenhamn.
Kapellstiftelsens ordförande
frambar stiftelsens tack för de
överlämnade klockorna. Sedan
sjöng körerna ”Nu är dagen
fuld av sang” av Karl Nielsen
och ”Sångarvakt” av Gustaf
Nordqvist.
Därefter sjöngs unisont psalmen ”Härlig är jorden”, till
ackompanjemang av hornmusik.
Kyrkoherde Knut Norborg
invigde stapeln med klockor
och därpå följde psalmen
”Tack, o Gud, att i din kyrka”.
Klockorna ringde samman
och man intog sina platser för
att fira högmässa i kapellet.
Predikan hölls av kyrkoherde
Knut Norborg. Altartjänsten
utfördes av kontraktsprosten
Ernst Sjöblom, Varberg och
pastor Harald Flensmark, Köpenhamn.
Halmstads Hembygdskör
sjöng ”Sommarpsalm” av
Waldemar Åhlén. Organist var
fru Karin Peters. I anslutning
till högmässan lämnade landsantikvarie Erik Salvén en kort
historik över kapellet. Kapellet var fullsatt. För de som inte
fick plats inne i kapellet hade
högtalare anordnats utomhus
såväl under stapelinvigningen
som under högmässan.
Efter högmässan intogs kaffe i Tjuvahålans pensionat för
inbjudna och andra. På kvällen
kl. 19 var det dansk vespergudstjänst, som inleddes med
klockringning med de nyinvigda klockorna och predikant
var stiftsprost K.L. Aastrup.
Invigningen av klockstapeln
och dess klockor hade föregåtts av ett intensivt arbete
från landsantikvarien Erik
Salvéns och kyrkoherden Knut
Peters sida. Den 28 februari
1949 skriver prästen i Sundby
Kyrka i Köpenhamn, Harald
Flensmark, ett brev till Erik
Salvén. Här diskuteras finansieringen av klockorna och
tanken att klockorna skulle
bära namn efter de två syskonen prins Bertil och drottning
Ingrid:
13
”Pastor Sparring-Petersen,
som er forman for en lille
sammanslutning af danske
praester, der var i landflyktighed i Sverige, går nu med fuld
musik ind for tanken om, att få
danske kolleger till at skaenke
den ene klokke, og der er håb
om, at bisperne vil anbefale
sagen således at der diskkret
sendes et opråp ud till samtlige danske praester om att
give bare en lille gave, for at
det kan blive fra så mange
som muligt. Måske vil biskoppen selv orientere sig hos
dronningen om en sådan
klokke må baere dronningens
navn”.
Salvén svarar i ett brev den
18 mars 1949. Han berättar att
han skall åka till Stockholm
för att uppvakta prins Bertil
för att få prinsens tillstånd att
den svenska klockan skall få
bära hans namn. ”Ämnar då
även på ett fint sätt meddela
honom, den plan våra goda
vänner i Danmark hava beträffande den andra klockan,
och Eder avsikt att i liknande
avseende uppvakta drottning
Ingrid”.
Salvén berättar att han efter
samråd med kyrkoherde Knut
Peters föreslår att den större
klockan kommer från Sverige
och den mindre från broderlandet. Efter konsultation med
klockgjuteriet i Ystad har man
kommit fram till att de båda
klockorna (500 kg och 300 kg)
skulle ha tonerna A respektive
C. Därigenom skulle tonintervallen bilda en ters. Totala
kostnaden för de båda klockorna inklusive uppsättning
skulle bli 7.600 kr (4,300 resp.
3.300). Man hade också börjat
diskutera inskriptionerna på de
båda klockorna.
I ett nytt brev från Salvén till
pastor Harald Flensmark den
31 maj 1949 berättar han att
en insamling igångsatts inom
Hallands omkring 90 församlingar för att få bidrag till att
bekosta den svenska klockan.
Salvén berättar vidare att han
fick företräde hos prins Bertil
den 24 mars, varvid han anhöll
om att prinsen skulle vara en
av undertecknarna av uppropet
till församlingarna i Halland
och att klockan skulle få bära
prinsens namn. Prinsen förklarade att han tillät båda sakerna. Salvén hade också underställt prinsen förslag till text
på klockan, vilken godkändes
av prinsen. Salvén tackar för
danskarnas initiativ:
”Klockan skall, om det nu
blir verklighet, för oss bli en
förnämlig gåva från broderland till broderland, och de
båda ”syskonklockorna”
skola symboliskt förkunna
sambandet mellan Danmark
och Sverige, som ju alltid
böra gå hand i hand”.
Salvén får den 30 september ett brev från pastor Harald
Flensmark där han berättar att
insamlingen till den danska
klockan kommit igång. Men
han skriver också: ”Noget
tråkigt: H.M. Dronningen
har, uvist af hvilken grund,
givet afslag, att klokken måtte
baere hennes navn. Overvej
om en henvendelse til Prins
Bertil kunne aendre dette.
Der er ingen begrundelse givet. Måske kan det skyldes, at
sagen ikke har haft bevågenhed fra de rette folk. Det er ju
en sådan en skön tanke: om
syskonklockorna! Måske en
broder kunne smelte en
sösters hjerte!”
Den 13 maj 1950 skriver
ambassadören vid Kungl.
Svenska Ambassaden i Köpenhamn, H.Beck-Fries ett
brev till Salvén att han talat
med en person i Danmark
som var med och uppvaktade
drottning Ingrid om namnet
på den danska klockan. Både
han och den personen var
överens om att en audiens hos
drottningen
”snarast skulle försvåra
uppnåendet av en ändring
i det givna beskedet samt att
rätta vägen vore via Prins
Bertil”.
Forts. nästa sida
14
H.Beck-Fries skriver också att
han under prins Wilhelms besök fick tillfälle ”att omnämna
Eder önskan att vid tillfälle få
framlägga det andra spörsmål
som ni tog upp med mig”.
Det var Salvéns önskan om
att få prins Wilhelm att författa en psalm till den svenska
klockan. Den 17 maj 1950
kommer ett brev från H.K.H.
Hertigens av Halland adjutant:
Bäste Doktor Salvén
Med anledning av vårt samtal
har jag för H.K.H. Prins Bertil
redogjort för dagens läge beträffande den danska klockan.
Hans Kungliga Höghet lovade
att taga upp saken med Drottning Ingrid vid nästa sammanträffande. När det blir, vet jag
ej, men med anledning härav
föreslår jag att inga andra åtgärder i denna fråga vidtagas i
avvaktan på resultatet av H.K.
H:s samtal med Drottning Ingrid. Med de bästa hälsningar
Ove Borlind
Den 12 december 1950 skriver
Salvén ett brev till H.H. Biskopen D:r Teol. H. Fuglsang
Damgård, Köpenhamn.
”Med kännedom om det stora
intresse Biskopen visat den på
initiativ av pastor Harald
Flensmark igångsatta insamlingen bland präster i
Danmark i och för anskaffande av en kyrkklocka till S:t
Olofs kapell, tar jag mig friheten meddela följande. Den 8
i denna månad underrättades
jag av prins Bertils kammarherre kommendörkapten Ove
Borlind, om att prinsen, då
drottning Ingrid vid konung
Gustaf V:s begravning besökte
Stockholm, haft ett samtal med
drottningen angående från
danskt håll tidigare gjord
hemställan, att drottningen
måtte tillåta, att den klocka
som från Danmark godhetsfullt kommer att som gåva
överlämnas till kapellet i Tylösand, skulle få bära drottning
Ingrids namn, på samma sätt
som prins Bertil med stor beredvillighet redan givit sitt
samtycke till att den andra,
som skänktes till kapellet från
Sverige, får bära hans namn.
Enligt kammarherre Borlind
hade drottningen vid samtalet
meddelat prinsen, att hon
skulle taga frågan under närmare övervägande. Med anledning härav tar jag mig friheten fråga, om icke genom
Eder ett gott ord kunde läggas
för saken inför drottningen,
enär hon på förfrågan från
danskt håll vid ett tidigare
tillfälle enligt uppgift förklarat
sig icke vilja medgiva nämnda
anhållan, något, som inom
initierade kretsar i såväl
Danmark som Sverige väckt
förvåning, då det, så vitt vi
kunna
se, ej gärna kan finnas någon
rimlig anledning att icke medgiva den framställda begäran,
som närmast får betraktas
såsom en uppmärksamhet.
Man må emellertid hoppas,
att pastor Flensmarks vackra
tanke måtte kunna förverkligas, nämligen att de båda klo
-ckorna hängande sida vid
sida med varandra såsom
syskonklockor symboliskt
skola framställa: ”Danmark
och Sverige hand i hand”. S:t
Olofs kapellstiftelse skall med
den djupaste tacksamhet
emottaga den danska klockan,
och den-na skulle för oss
svenskar bli av ännu större
värde, om den därjämte bleve
”Drottning Ingrids klocka”.
Så bar Salvéns, under drygt
två år, enträgna arbete och
envishet frukt. Det kom ett
brev från H.K.H. Hertigens av
Halland kammarherre den 13
januari 1951 till honom ”På
uppdrag av H.K.H. Prins
Bertil har jag härmed äran
meddela, att H.M. Drottning
Ingrid inte har något emot att
en av klockorna till S:t Olofs
kapell bär Hennes Majestäts
namn.
Med utmärkt högaktning
Ove Borlind/Kammarherre
Nu hade Salvén kommit ett
steg på vägen. Nu gällde det
att få prins Wilhelm att författa en psalm till den svenska klockan.
15
Han tog kontakt med Hovkamrer G. Almquist hos prins
Wilhelm. I ett brev den 28 maj
1950 ber han hovkamreren Almquist att hos prins Wilhelm
utverka tillstånd för ett sammanträffande med prinsen på
Stenhammar eller i Stockholm
”för att göra en vördsam hemställan om att Prinsen måtte
författa en kort inskrift i psalmton till den svenska kyrkklockan. Klockan kommer enligt benäget tillstånd av H.K.H. Prins
Bertil att kallas ”Prins Bertils
klocka”. Stiftelsen för S:t Olofs
kapell liksom hela Halland
skulle sätta utomordentligt
stort värde på att till den
svenska klockan få en dikt av
H.K.H. Prins Wilhelm, förnämlig skald såsom han är. Prinsen
har vid en genomresa i Köpenhamn för kort tid sedan redan
blivit preliminärt förberedd på
denna vår hemställan genom
ambassadör H. Beck-Fries”.
Salvén berättar att han onsdagkväll den 31 maj skall resa
till Stockholm i ett ärende och
kan göra uppehåll i Flen för att
besöka prinsen. Han vilar inte
på lagrarna utan smider medan
järnet är varmt. Allt går i hans
väg och han lyckas få ett sammanträffande med prins Wilhelm på Stenhammar. Det
framgår i ett brev till H.K.H
Prins Wilhelm, Stenhammar,
avsänt den15 juli 1950, där han
tackar för all den vänlighet och
gästfrihet som kommit honom
till del vid besöket på Stenhammar.
Psalmen på den svenska
klockan som är författad
av prins Wilhelm lyder:
Lovsång och psalm, löfte
och bön, sjunger min
malm, från stapelns krön.
Jag ringer över landen,
frihetens bud, och människoanden, hem till Gud.
”I förrgår hade kapellstiftelsens styrelse sitt första sammanträde, sedan jag besökte
Stenhammar, varvid den av
Eders Kungliga Höghet författade psalmen till kapellets
blivande svenska klocka upplästes. Styrelsens medlemmar
funno psalmen utomordentligt
vacker och tilltalande samt
framföra härmed genom
mig sitt vördsamma och uppriktiga tack. Jag ber om min
vördsamma hälsning
till slottets värdinna.
Psalmen på den danska
klockan är författad av
stiftsprovst K.L.Aastrup,
Odense:
Med stemme spaed, jeg
synger med, o broder, på
din psalme.
Med fugl i skov, Guds nådes
lov, istemmer vore malme.
Vördsamt och tacksamt
Erik Salvén
År 1956 tonsatte musikdirektör Mary Sjunnesson,
Stockholm, de båda psalmerna. Hon kallade sin komposition ”Ljudande malm”.
Hon har tillägnat verket
S:t Olofs kapell som en gåva.
Vid hennes sommartjänstgöring 1956 som organist i kapellet
uruppfördes verket vid en högmässa i kapellet.
”Ljudande malm” inleddes med ett orgelpreludium, som följdes av ett solo av musikdirektör och baryton Yngve Persson,
Kvibille. Efter solosången följde en koral som hela den gudstjänstfirande församlingen medverkade i.
Mary Sjunnesson komponerade 1975 en ”Marcia Festiva” som
hon tillägnade S:t Olofs kapell i Tylösand och dess skapare Erik
Salvén. Marschen används ofta vid vigslar.
Bo Keck
16
Årets utegran är skänkt av
Erica Stael von Holstein
och Stefan Nilsson
Luciatåg
10 december
Kl.18.30
Elever från
Eketånga
Montessoriskola
Glögg & Pepparkakor
Kollekt
Julklappstips!
S:t Olofs kapell litografin malad av H. Fagerstrom
Pris: 500 kr
Ring: 035-308 07
Värva en medlem!
Hjälp din förening genom att värva en medlem. Skicka
in namn, adress på den som vill bli medlem och vilket
medlemskap som önskas till info@sanktolofskapell.
Som tack får du en gratis fika i kaffestugan 2015
Uppge också ditt medlemsnummer.
Julkonsert
14 december
Kl.17.00
med sångkören
REDAKTION
Per Wiström
[email protected]
Bo Keck
[email protected]
KONTAKT
Programkommittén
[email protected]
Kapellvärdskommittén
[email protected]
Fastighetskommittén
[email protected]
KREATÖR
Pia Essbjörn
[email protected]
Midnattsmässa
24 december
Kl.23.30
Präst:
Dan Hagung
Organist:
SaLT
Akiko Watanabe
Entré
100 kr
Johanna Persson
Solist:
1 Advents
Gudstjänst
30 november
Kl.17.00
Präst:
Dan Hagung
Organist:
Örjan Kappelin
Sång:
After Workkören
med
Elisabeth Almqvist
Hansson
18
Resan till Lidhult
D
en 7 maj reste vi,
14 personer som arbetar
i kapellet, till Lidhult. Platsen
där S:t Olofs kapell en gång
restes, revs, byggdes upp, revs
och så småningom byggdes
upp i Tylösand.
I en gemensam bilkaravan
kom vi fram till Prosteköp där
rester av kapellet byggdes upp
till en fin lantgård för familjen
Johan Nilsson, som sålde gården till Samuel Samuelsson.
Prosteköp ligger 3 kilometer
från Lidhults samhälle vid
Transjöns östra strand och
där byggdes det upp en gård
av de delar man hade inköpt
när Lidhults kyrka, numera
S:t Olofs kapell, såldes på
auktion 1879.
Här möttes vi av Ture Vester som med entusiasm
visade oss runt på den mark där huset en gång stod.
Ciceroner vid vårt besök var även Ingvar och Ingrid
Bertilsson som kan mycket om kapellet då det fanns
i Lidhult. I nuläget kan man enbart se grunden av det
gamla huset som blev kvar sedan Erik Salvén hade
inköpt det för att återskapa kapellet. I en pastoral
miljö drack vi kaffe och åt av Pias härliga kakor.
" Dikten" är skriven av Gunnar Samuelsson. Son till Hulda och Samuel Samuelsson som sålde Prosteköp till
Kapellstiftelsen. Gunnar var yngst av åtta syskon. Han var 3 år när Erik Salvèn besökte Prosteköp 1931.
Ture Vester bor på gården
bredvid Prosteköp.
Från v. Maud Blomberg, Eva Jönsson, Ingrid o Ingvar Bertilsson,
Beatrice Stael von Holstein, Inger Friberg, Ute o Bo Keck, Per Wiström,
Nanne Larsson, Ingeborg Bjöörn, Bo Larsson, Görel Stangenberg,
Britta Hesse, Jonny Halonen och Pia Essbjörn.
19
Efter rundvandringen på Prosteköp styrde vi kosan mot
Lidhult. Orten har medeltida anor och på 1300-talet fanns
där en träkyrka med ett krucifix, en unik mässhake och en
S:t Olofsskulptur. År 1721 stod en ny träkyrka klar i Lidhult,
det som har blivit S:t Olofs Kapell i Tylösand.
Väl framme i Lidhult går vi in på den mark där kapellet en
gång stod. Runt området finns en stenmur och på en sten i
sydvästra hörnet av muren finns inhugget G IV A 1792. På en
sten i nordvästra hörnet står det 1792 AORIAS, förmodligen
en förkortning på latin, 1792 ANNO REGIA SUECIA (Bo Kecks tolkning).
1792 året då Gustav IV Adolf var kung i Sverige. Troligtvis betyder det att stenmuren byggdes det året.
På området finns en klockstapel och ett antal äldre gravar. När jag går runt där så känner jag att kapellets nya placering i Tylösand väl överensstämmer med den höjd det nu står på. Utsikt över Lidhult, ett
centrum i byn och nu blickar kapellet från en höjd över Laholmsbukten. Jag tror att vårt kapell är helt
tillfreds med sitt nuvarande upphöjda läge.
Forts. nästa sida
20
Ovan: Församlingshemmet.
T.v: Anne-Mari Erlandsson och Ingrid Bertilsson utanför församlingshemmet.
T.h: Det gamla kruxifixet i Lidhultskyrka.
Vi går från kapellets gamla
plats ner mot Lidhults församlingshem. Där får vi en intressant beskrivning av Lidhult,
som det var en gång i tiden, av
Anne-Mari Erlandsson.
Ett stenkast från församlingshemmet ligger Lidhults ”nya”
kyrka. Kyrkan togs i bruk 1879
och blickar nu över Lidhult
från en annan höjd. Även här
får vi en initierad beskrivning
av kyrkans historia och alla de
bevarade konstföremålen såsom triumfkrucifixet, dopfunten från medeltiden, och den
gamla, vackra medeltida järnbeslagna dörren, som satt i kapellet när det stod i Lidhult.
Vi var alla överens om att vi
upplevt en fin dag och att vi
fått en utvidgad kunskap om
S:t Olofs Kapell och varför
det räddades till framtiden.
Vår utfärd avslutades med
lunch på Lidhults Wärdshus.
Per Wiström
Ovan: Lidhults kyrka med modern ljuskrona.
Nedan: På läktaren står S:t Olofs kapell´s gamla dörr, välbevarad.
T.v: Ljuskrona i original. Kronorna i S:t Olofs kapell tillverkades efter den.
21
Tjära Tak
Mitt i konfirmationstiden kom
3 män från Hälsinge Takspån
AB i skåpbil med husvagn och
arbetsredskap. En omisskännlig doft spreds på tunet när de
klev ur bilen för att hälsa. Det
var doften av tjära. Jag tycker
om den doften, men alla var
inte lika förtjusta. Efter lite
arrangemang med uppställning
av husvagnen bakom kaffestugan och dragning av elkablar
till den samma, satta männen
igång med att arbeta. Deras
skåpbil fungerade som ankare
för linorna som snabbt kom
upp på taket och i andra änden
hängde sedan, dessa i mitt
tycke mycket modiga män.
Det var 10 år sedan taket senast sett en pensel med tjära
och var därför angripet av alger, speciellt på baksidan som
vetter mot skogen och de stora
björkarna på tunet. Så det
första de fick göra var att behandla takspånen med Boracol
för att ta död på algerna.
Under tiden detta saneringsarbete pågick, värmdes tjäran
och nu gick det inte att ta miste på vad som var i görningen.
Doften av tjära spred sig på
tunet, i kapellet och i stugorna
runtom.
Arbetet gick undan med en
hiskelig fart! Morgonen efter
deras ankomst var hela ena
sidan av kapellets tak klart.
Varför det arbetades med så
stor frenesi och så länge ljuset
tillät på kvällen, förstod jag
samma förmiddag, när åskan
annonserade regnets ankomst.
Det går inte att tjära tak när
det regnar och jag frågar bara,
vem vill hänga i ett rep på ett
tak 15-20 meter upp i luften
när det åskar? Jag vill inte
hänga där alls!!
Vädrets makter satte stopp
för arbetet ett antal
gånger, som ni säkert
minns från i somras, så
regnade det nästan varje
dag och det gjorde att
männen fick mycket tid
över till ingenting.
En eftermiddag när
jag skulle ha snittar och
champagne på kvällen
för SWEA damerna, och
det som vanligt regnade,
bad jag om hjälp att resa ett
serveringstält och jag har sällan sett 3 män så glada för att
få hjälpa till.
Lite trångt i
husvagnen
kanske och
säkert också
lite tråkigt att
spela kort och
sova, efter ett
tag.
Det var imponerande att se
arbetet fortskrida och många
av mina kaffegäster hade stort
nöje av att titta på dem där de
arbetade under solens strålar.
När det inte regnade, värmde
solen rejält och kallt vatten
hade en strykande åtgång.
Efter två veckor var taket
och klockstapeln så äntligen
färdigtjärade. Jag säger äntligen, inte pg a oss här vid kapellet, utan pg a männen som
längtade hem!
Vi tackar dem för ett väl
utför arbetet och önskar dem
välkomna åter om 10 år!
Pia Essbjörn
22
Anekdoter om Erik Salvén
När landsantikvarien Erik Salvén år 1954 pensionerades och lämnade
Halmstad blev staden en färgklick fattigare. Erik Salvén var alltigenom sig själv och tyckte också om att vara det. Hans egenart tilldrog
sig uppmärksamhet och uppskattades som ett glatt inslag i stadens liv.
Den tog sig bland annat uttryck i den form av tankspriddhet, som förr
skapade legender kring akademiska lärofäder. Många är de älskvärda
lustigheter som är förknippade med hans sätt att vara och som kom att
ingå i den rätta bilden av honom. Här följer en anekdot.
Vid restaureringen av Ysby kyrka 1950-talet gjorde Erik Salvén besjälade insatser för att tre igenmurade korfönster skulle få återställas i ursprungligt skick. Vi gjorde ett par besiktningar tillsammans
och Salvén var då särskilt intresserad av hur arbetet med korfönstren fortskred. En av besiktningarna
har jag i gott minne. Komna ut på kyrkbacken efter väl förrättat värv säger Salvén:
- Nu skall det smaka bra med lite mat.
Hur skulle det gå till, tänkte jag, det måste vara långt till närmaste matställe, här i kyrkbyn fanns i
vart fall inget. Kyrkbyn bestod av ett fåtal villor, utströdda på respektfullt avstånd från kyrkan.
Knappt hann tanken fara genom huvudet förrän Salvén med sin utsträckta handflata på fältherrars vis
pekar mot en av villorna och utbrister: - Dit går vi.
Att i denna situationen försöka hävda en
avvikande mening vore oförnuftigt. Därför
gick vi tillsammans mot det utpekade målet.
Väl framme signalerar Salvén vår ankomst
med några resoluta knackningar på findörren.
Snart öppnas den och framför oss står en medelålders kvinna – mor själv. Erik Salvén presenterar oss
och berättar i korthet om anledningen till vårt besök i bygden. Han tillägger att vi blivit sugna på lite
mat. Sedan Salvén ursäktat sig med några väl valda ord kommer han till väsentligheter och frågar om
det är möjligt för två hungriga resenärer att få köpa några smörgåsar och lite mjölk. Att hon ser något
förvånad ut är inte att undra på – det är väl första gången hon får en sådan förfrågan.
Men utan nämnvärt dröjsmål kommer hennes besked:
- Det kan väl tänkas, bara ni vill hålla till godo med vad jag har.
Vi blir ombedda att stiga in i finrummet, själv går värdinnan ut i köket.
I finrummet upplever jag de mörka tapeterna och raderna av inramade
fotografier av brudpar, mors och fars och barnens, och tallrikar i dunkla färger,
hängande på väggarna. Så kommer mor in, bärande en bricka med smörgåsar och mjölk. Som sedan
snabbt försvinnergenom våra strupar.
Under värdinnans protester lägger vi vår betalning på bordet och med uppriktiga
tack för maten och gästfriheten är det Salvénska gästabudet till ända.
Källa: Sture Langö
23
Jag vill ha mera jul
N
u börjar det….
Alla annonser med julgotter. Det frestas och lockas
från alla håll, kom och köp,
beställ bord, reservera biljetter, m.m.
Min kära Magnus himlar
med ögonen och vrider sig
inombords i vånda för nu
börjar det. Han vet att snart,
mycket snart kan jag inte hålla
mig längre och då finns det
inte längre någon hejd på allt
julpyssel. Jag fullkomligt
ÄLSKAR julen. Nu ges det
möjlighet att frossa i allt.
Det börjar med ljusen,
undan för undan tänder jag
fler och fler levande ljus,
stearinoset ligger tungt.
När jag handlar rusar jag till
affärens julmarknad och
genast går pulsen upp, jag
får något drömskt glasaktigt
i blicken. Hjärnan går på
högvarv av alla kreativa
inredningsbilder som pockar på och ber om att bli realiserad. Att jag sedan bor i
en liten lägenhet för två och
inte i ett större palats glömmer jag totalt, där jag går och
drömmer. Fick jag, skulle jag
gladeligen byta ut allt julpynt
varje år och förvandla hemmet
till det perfekt färgkoordinerad
julparadis som jag vet att jag
kan skapa om och om igen.
Nu tror ni att jag har julpynt
på varenda centimeter, men
nej, det tenderar att bli mer
och mer sparsmakat för varje
år. Dock större och dyrare.
Jag kan numera se en tom yta
utan att vilja ställa dit ytterligare en tomte. Det är inte antalet julpynt som är avgörande
för mig, utan snarare att jag
vill ha ny design varje år. Jag
faller för den där alldeles underbara nya julkulan som jag
inte har sett tidigare och bara
måste ha för att det skall blir
perfekt, men då måste jag ju
byta ljusstaken, duken, gardinerna och...ja ni ser, det tar
liksom inte slut.
Pia Essbjörn
Jag vet varför jag är så
fixerad vid julen. Det
beror bl a på att i mitt barndomshem var julen KORT.
Jag härstammar från Danmark
och vi pyntade på julaftonsdagen. Pappa tog in granen på
förmiddagen och vi pyntade
den och resten av huset. Dagen innan nyårsafton städades
allt bort! Jag blev aldrig
MÄTT! Det räckte inte!
Som vuxen har jag tagit
igen det med råge. Jag njuter av allt som har med
julen att göra och längtar
varje år. Så kommer det
nog alltid att vara för mig,
även om jag allra, allra
längst inne önskar att julen inte tog så stor plats.
Jag planerar och fixar så
länge, att när nyårsafton
kommer så ÄR jag mätt
och städar ut julen. Denna
barndomstradition håller
jag hårt på. Hos mig varar
julen inte till påsk, utan
till nyår!
Hohoho…
God
Jul!
Värst är det innan jag har hämtar upp alla lådor från källaren.
Jag glömmer så lätt vad som
finns där. I år har jag lovat mig
själv att inte köpa ett enda nytt
julpynt, innan allt står på plats.
Min Magnus kved av skratt,
när jag deklarerade min avsikt,
något säger mig att han inte
tror på det. Undrar just varför,
jag som är så måttlig!?!
B
Föreningsbrev
Medlemsnummer:
Till:
Stort tack till våra sponsorer 2014
God Jul & Gott Nytt År!
Ulla & Björn Nordstrand
Eva & Gösta Wennerholm
Lennart & Gunilla Blomberg
Mirja & Gunter Sachs
Partman Nordic AB
BBGruppen
Hotell Tylösand
Wapnö AB
Restaurang Salt
Fastighet AB Sachsbro
Fastighet AB Sachsvik
Kerstin & Urban Jansson
Mona & Jan Johansson
Anticimex
Margareta & Jan-Åke Andersson
Tylösands Trivselförening
Kristina & Bengt-Anders Holm
Elisabeth & Lars Sjöö
Ulla & Mats de Verdier
Karin & Christer Johansson
Dodo & Claes Nyberg
Andreas Buöen
Pia & Rutger Bladh
Eva & Nils-Åke Gustafsson
Fem Hjärtan Fastigheter AB
Siv & Bengt Hagman
Ninni & Karl Elander
Bendt Bil AB
Biljana & Anders Berling
Ann & Greger Petersson
Adriaan & Kerstin
Wieslander van Dusseldorp
Ingeborg Bjöörn
Göran Diedrichs
Ingrid & Göran Pettersson
Kristina & Per-Gunnar Sjöö
Vivian & Tommy Gren
Mecco & Mats Jönsson
Pia & Thomas Jildenhem
Hedenstedt Risk & Försäkring
KBMediabolaget
Skedala El AB
Vill Ni sponsra S:t Olofs kapell med ett årligt bidrag?
Ring: ordf. sponsorkom. Bo Larsson 070-543 77 85
Föreningen S:t Olofs kapell är en ideell förening med ett kapellråd som styrelse.
För kapellets drift och underhåll har föreningen att lita till avgifter från medlemmar, kollekter
och andra välvilliga bidrag. Medlemsavgiften är 200 kr/år per person eller 300 kr/år per familj.
För befintliga medlemmar aviseras årsavgiften i januari 2015.
Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand
Tjuvahålsvägen 14, 302 73 Halmstad. Tel: 035
035--308 07
[email protected] www.sanktolofskapell.se
BG: 604-2394
PG: 29 10 81-8
Hjälp din förening genom att värva en ny medlem, meddela kansliet eller vänligen inbetala lämplig
medlemsavgift. Glöm inte att skriva namn, adress och gärna e:post på inbetalningsavin.