KAPELLBLADET Dece mb e r2 0 1 4 Nu mme r2 Innehåll s. 2 Ordförande summerar året s. 12 Kapellets klockor s. 4 Från kyrklig horisont s. 16 Julens höjdpunkter i kapellet s. 5 Göran Lindblom ur tiden s. 18 Resan till Lidhult s. 6 Konfirmationen 2014 s. 21 Tjära tak s. 8 Syns man, finns man s. 22 Anekdoter om Salvén s. 9 Wapnömässan s. 23 Jag vill ha mera jul s. 10 Tillbakablick s. 24 Vi tackar alla sponsorer 2 Ordförande summerar året Per Wiström Någon gång i oktober cyklade jag ut till kapellet. Luften kändes behaglig. Skymningstimmarna närmade sig. En sydlig vind drog in över kusten. Bort emot Bjärehalvön kunde jag utskilja svaga ljuspunkter. Det var en märklig känsla att stå där på tunet och uppleva stillheten. Det stilla vindsuset i björkarna, det kommande oktobermörkret och stjärnorna som tändes på himlen. Kapellet som står där så tyst i mörkret och blickar över buktens vågor vad säger det mig? Jag kommer att tänka på Bo Setterlinds dikt ”Tänd ljus”. K apellet, som står där i oktobermörkret tänder många ljus hos oss vid bröllop, dop, mässor, gudstjänster, konfirmationer, musikstunder, ja även begravningar ger ljus. Stilla stunder av inre frid och ro kan vi uppleva om vi bara tar oss tid för ett besök. Jag sitter där på trappan till kapellet och funderar, mina tankar går till min vän humlan som flög omkring här i somras. Vad har han fått se? Aktiviteten har varit hög, vilket framgår av de olika kommittéernas berättelser i detta blad. Mest förvånad blev han nog när han såg brudparet som for iväg i helikopter. Han imponerades säkerligen över männen som klättrade på taket i sommarhettan och tjärade. -”Puh, det måste ha varit ett svettigt jobb.” Lite bekymrad blev han när vi fällde tre stora björkar på tunet. -”Var det nödvändigt?” Vi släpper in mer ljus på tunet och minskar risken för fallande träd vid kommande stormar. Dessutom gräver vi bakom kapellet för att ge plats åt en pergola, som är tänkt att ge ett gott skydd vid kraftigt regn och vid större evenemang i kapellet. Att resa och ta ned alla dessa partytält som har behövts genom åren, tar både tid och kraft. -”Nåja vi får väl se till nästa sommar hur det blir.” Tänker den tvivlande humlan. Något för barnen. Visst är vi fina, ta med oss hem, säger dockor, nallar och tygdjuren. Med vinden i ryggen trampade jag hem och börjar fundera över hur jag skall summera året som gick. Det finns mycket att berätta om den sommar som passerat och några händelser vill jag nämna. Firandet av Sveriges Nationaldag och midsommarfirandet i och kring kapellet kändes bra och är en fin tradition. Jag hoppas att än fler sluter upp nästa år. Våra kulturevenemang har varit välbesökta och väl genomförda av kulturkommittén, eller jag skall väl säga programkommittén, som de numera vill heta. Årets ”loppis” blev lyckad och gav ett gott överskott. Ett stort tack till alla som tänker på S:t Olofs kapell och därmed också gynnar kretsloppet, att allt inte behöver gå till tippen. Inför nästa år är planen att göra ett uppehåll med ”loppisen”. Styrelsen tillsätter en arbetsgrupp som får fundera över hur loppmarknaden skall organiseras och genomföras i framtiden. Tidpunkt, hjälpande händer och en rad andra frågor behöver ses över, men var så säker ”loppisen” kommer tillbaka. Den ger ett gott bidrag till föreningens kassa. Lite stärkande morgonfika innan sista prismärkningen och alla köpsugna loppisfyndare intar scenen. 3 Även detta år kan jag konstatera att antalet betalande medlemmar svajar. 300 kr för ett familjemedlemskap är en liten summa i beaktande av att man med denna inbetalning bidrar till att bevara ett unikt kulturarv i Sverige och Halmstad. Vill Du ge Din förening en julklapp, så värva en medlem. Naturen har sin gång, så även för oss människor. Därför ligger det i sakens natur att medlemsantalet sjunker. Föreningen behöver alla intäkter och är därför oerhört tacksam för det stöd ett medlemskap innebär. Kolla gärna med grannen om de är medlemmar. För varje ny medlem Ni värvar bjuder kaffestugan på en kopp kaffe med valfri kaka. Kontakta kansliet och meddela vem Ni vill värva och uppge även Ert medlemsnummer. Samtidigt kan jag konstatera att föreningen har en trogen skara sponsorer, som stöttar vår verksamhet. Ni skall alla ha ett hjärtinnerligen stort tack för Ert stöd! Jag vill också rikta ett tack till Pia Essbjörn som sköter vårt kansli. Tack Pia för att Du håller ordning på mig. Tack Bo Keck för Ditt stöd och Din kunskap. Tack till alla kapellvärdar med Britta Hesse i spetsen, som bjuder alla våra Låt inte mörkret hindra dig att söka Ljuset Och när du funnit det, låt andra se, pröva, övertyga sig. Vill du, att ljus skall leva, tänd då hos andra samma längtan. Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker, tänd rättens ljus i korruptionens mörker, tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker, tänd Trons ljus i förnekelsens mörker, tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker tänd Kärlekens ljus i dödens mörker. Tänd ljus! Bo Setterlind gäster på ett värdigt, varmt och välkomnade mottagande. Tack till programkommittén för alla fina program under sommaren och tack till alla Ni som i bakgrunden arbetar för vårt kapell vare sig det gäller att sköta våra hus eller skaffa sponsorer. Jag känner en stor ödmjukhet inför det arbete Ni alla lägger ned i styrelsen och i kommittéerna. Nu ser jag fram emot ett spännande och innehållsrikt 2015 med många besökare som tar del av kapellets varierande programaktiviteter. Slutligen önskar jag alla medlemmar och läsare en God Jul & Gott Nytt 2015 Tänd Ljus! 4 Från kyrklig horisont kyrklig horisont var F rån sommarsäsongen i kapellet en händelserik tid. Vi började den 12 maj då kaplansgården och organistbostaden togs i besittning av säsongens första präst och organist. Förutom våra återkommande namn fick vi hälsa en ny organist välkommen i vår krets, Alwar Almkvisth från Spånga. Alwar och hans fru ledde tillsammans allsången på nationaldagen. Herr o fru Almkvisth musiserar på Sveriges Nationaldag. Nygamla bekanta för säsongen var prästen Anders Björnberg, som under senare år tjänstgjort för Svenska kyrkan i utlandet, samt organisten Britta Snickars från Stockholm. Deras senaste tjänstgöring hos oss var för 10 år sedan. Ett kärt återseende Anders Björnberg håller tal. Bo Keck Sommarens höjdpunkt är när Söndagsgudstjänsterna under årets konfirmander fyller kasommarmånaderna var välbepellet och tunet med sin livssökta med höjdpunkten vid glädje. I år hade vi 15 flickor midsommardagens gudstjänst och 12 pojkar i konfirmationsdå kapellet fylldes med besöundervisningen, som inleddes kare från när och fjärran. Sommed ett förläger i livräddarnas marsäsongen avslutades traditlokaler i Tylösand ett veckoionsenligt med Lidhultsdagen slut i slutet av april. Sedan den 7 september, då Lidhults följde en intensiv tid från midförsamling firade gudstjänst i sommarveckan till konfirmatsin gamla kyrka. Efter gudsionen den 5 och 6 juli. Den tjänsten serverades kyrkkaffe första veckan genomfördes på tunet. ett läger på Tylöbäck i Frösakull under 2 dygn. Våra av konfirmander och konfirmationsföräldrar mycket uppskattade konfirmationsledare var som året Yvonne och Regina vid konfirmand-informationsträff. tidigare prästerna Peter V. Piscator och Regina Piscator Britta Snickars finklädd i nationaldräkt på från Värmland samt midsommardagen med Bo Keck. trotjänaren Yvonne Steen-Ohlander från Växjö domkyrka. S:t Olofs kapell är en levande och aktiv kyrka vilket visar sig bl a i det stora antalet kyrkliga förrättningar vi har i kapellet under hela året. När vi summerar året som gått kan vi konstatera att vi har haft 40 dop, 31 vigslar och 13 begravningar. Söndrum Vapnö församling har som tidigare år under hösten ansvarat för gudstjänsterna i kapellet den sista söndagen i månaden. Nu ser vi fram emot adventstidens God Jul & och julens högtider. Jag tackar och önskar alla som tjänstgjorde 2014 Gott Nytt År 5 En av kapellets trotjänare har gått ur tiden Göran Lindblom avled i somras 96 år gammal. Han var under 2 decennier aktiv i kapellets ledning. Redan på 50-talet väcktes Göran Lindbloms intresse för Sankt Olofs kapell. Detta levde vidare även när han flyttat från Halmstad. Inte minst under sommarsemestrarna som tillbringades i sommarstugan i Frösakull. I början på 70-talet återvände Göran och hustru Gunvor till Halmstad. Då blev Göran kontaktad av Erik Salvén som undrade om han kunde ta sig an kapellets ekonomi. Detta var början på ett 20-årigt engagemang i kapellets utveckling och drift. Under en stor del av denna period verkade han som ordförande i kapellstyrelsen. Verksamheten drevs av en lite kärntrupp som skötte allt det praktiska. Under sommarmånaderna tillbringade Göran förmiddagarna vid kapellet och utförde då allehanda göromål. Genom att undvika att anlita extern hjälp, och på så sätt hålla kostnaderna nere, utfördes arbetet av medlemmarna själva. Arbetsuppgifterna varierade och kunde röra sig om målning av byggnader, reparation av toalett och genomförande av diverse nya projekt. Till och med ommålning av kyrkan och klockstapeln gjordes med egen insats. Ett stort (och dyrt) projekt som intresserade Göran mycket var omläggning av kapelltaket med nya spån. Att hitta en kunnig expert på området och få fram kluvna spånor (ej sågade!) var spännande. Resultatet blev lyckat. Vinterhalvåret bestod mest av planering av sommaraktiviteter såsom att engagera präster och organister. Görans stora intresse för orgelmusik gjorde detta extra intressant. Även efter att Göran slutat vara aktiv fortsatte intresset för kapellet och han berättade gärna dess intressanta historia i olika sammanhang. För honom var vården av S:t Olofs kapell viktig och därigenom bevara ett kulturarv. Lars Lindblom Torsdagen den 31 juli, tog familj, släkt och vänner avsked av Göran Lindblom vid begravningsgudstjänsten i S:t Olofs kapell. Officiant var Elisabeth Lindow, Ryssby och organist Lars Artborg, Solna. Att begravningsgudstjänsten skulle vara i kapellet var självklart för Göran Lindblom och hans familj. S:t Olofs kapell var smyckat med blommor och grönt och många var blommorna vid kistan. Utanför sken solen från en klarblå himmel. Även kapellet tog ett stilla och värdigt farväl av sin vän Göran. Akten avslutades med F Schuberts ”Ave Maria” och J S Bachs ”Wachet auf” på orgel. Styrelsen för Föreningen S:t Olofs kapell vill rikta ett stort tack till barnen Lars, Gunilla och Eva för den generösa gåvan till kapellets minnesfond. Göran Lindblom berättar om kapellets historia vid barnens kusinträff 2013. 6 Sommarkonfirmation i S:t Olofs kapell Vi hade förmånen att även i år ha som konfirmationsledare det uppskattade prästparet Peter Vang Piscator och Regina Piscator samt organisten Yvonne Steen-Ohlander. Peter Vang Piscator hade huvudansvaret för konfirmationsundervisningen. Han har en särskild förmåga att lyssna och se varje konfirmand som den betydelsefulla person den är. Yvonne Steen-Ohlander, med sin smittande glädje och inlevelse, har förmågan att få med sig konfirmanderna och lyfta ungdomarnas sång till oanade höjder. Det blev en fin och uppskattad konfirmationstid. Ett tack till Pia som var allesstädes närvarande och var ett allt i allo för konfirmanderna och ett tack till de kapellvärdar som engagerade sig under konfirmandtiden. Bo Keck Översta raden från vänster Hugo Manns, Linus Norryd, Johan Holmén, Lukas Losvik, Emil Karlsson, Zacharias Almquist Mellersta raden från vänster Bo Keck, Yvonne Steen-Ohlander, Adam Svensson, Vincent Hansson, Hannes Ricci, Julia Petersson, Linnea Staff, Désirée Klerbratt, Wilma Petersson, Joel Baumann, Albin Isaksson, Jacob Bårdén, Peter och Regina Piscator Nedersta raden från vänster Lovisa Bauer, Elisabeth Carlsson, Alva Härenstam, Emmy Tovstedt, Rebecca Runnström, Tova Vesterlund, Reflektioner av en förälder en stolt mamma. Får J agmanärvara det? Svaret är tveklöst ja. Jag tror många med mig, var stolta föräldrar när konfirmanderna bekräftade sin kristna tillhörighet en vacker sommardag i juli 2014. För länge sen innebar det även att man blev vuxen, när man konfirmerades. Alla ungdomar runt 15 år skulle konfirmeras, att välja bort det fanns inte ens i sinnet. Det skulle rabblas bibelcitat, psalmverser och de 10 budorden. Någon nattvard kunde inte komma ifråga förrän efter att man var konfirmerad. Frågan är om man inte skrämdes in i kristenheten istället för att känna in den. Så skönt att märka att den tiden är förbi. Våra konfirmander 2014 gjorde ett aktivt val. De valde varthän de ville gå och vilka ideal de ville stå upp för. Tänk att på den korta 7 tid som konfirmations prästerna Peter och Regina Piscator hade till sitt förfogande tillsammans med konfirmanderna, så hände det så mycket. Istället för att skrämmas in i tron, fick de ungdomarna att känna in sin övertygelse. En del av verktygen var samtal och övningar. Ett annat verktyg var musiken. Det var härligt att se att org. Yvonne Steen-Ohlander var så delaktig i konfirmationsundervisningen. Jag uppfattade det som ovanligt, men helt rätt och självklart här. Det sista och viktigaste verktyget, enligt mig, var att tonåringarna själva fick vara de som skapade sin egen personliga konfirmation. Just att det blev personligt efter ungdomarnas egna färdigheter, gjorde att det blev en mycket fin upplevelse för oss som fick vara där. Jag är säker på att förmiddagens och eftermiddagens konfirmationer inte alls vara lika, men däremot lika fina. Fortfarande förundras jag över hur Peter och Regina lyckades att plocka fram fantastiska och positiva egenskaper hos min dotter som hade legat väl gömda. På de få veckorna lyckades de med att få Désirée till att ta stadiga steg in i vuxenlivet. Det var inte stapplande, utan märk väl stadiga steg. Ingen av oss i familjen hade trott att hon skulle kunna läsa en bibeltext inför en församling. Ack vad vi bedrog oss. Det var härligt att se och höra. Utvecklingen från en blyg viol till en fullfjädrad ros. Stöttningen och guidningen ifrån konfirmationsprästerna var underbar. Vi som föräldrar fick höra trevliga och träffsäkra reflektioner om vår konfirmands egenskaper och sätt. Så på sätt och vis var det även en stöttning i mitt föräldraskap. Märk väl, detta gällde inte bara oss, utan även de andra konfirmandernas anhöriga fick höra fina utlåtande om sina barn. Gudstjänsterna som jag besökte minns jag med glädje. Hur kan det komma sig? Jag tror platsen där kapellet finns är lite magisk och rofylld. Utsikten är ju helt underbar för själ och hjärta. Som människa kommer man in i en fin och harmonisk stämning. Det var inte bara omgivningen, utan det var även hur Peter lyckades predika. Hans sätt att förklara de gamla texterna var otroligt bra. Jag vet inte hur han bar sig åt, men för första gången i mitt liv kände jag att bibelorden hade en innebörd även för oss nutidsmänniskor. Jag bara förstod och det var inget högtravande och konstigt med hans förklaringar. Det var verkligen ett ”Hallelujamoment”. Varför valde Désirée en konfirmation i S:t Olofs kapell? Hon gick dit där själv utan uppbackning av en kompis. Jag tror att hon ville veta mer om innebörden av den kristna tron. Sen tror jag att hon ville utmana sig själv och komma utanför den komfortabla zonen genom att möta nya människor. Utöver detta var det dessutom oerhört praktiskt att delta i konfirmationsundervisningen koncentrerat på sommarlovet. Under skolveckorna deltar Désirée i så många konstnärliga aktiviteter. Tillsammans med skolarbetet tar de all hennes tid. Det går liksom inte att pressa in ytterligare ett moment till i skolvardagen. Så här i backspegeln kan jag bara säga att allt blev så rätt. Konfirmationen blev ett avstamp in i vuxenvärlden. Vår dotter och vi ser tillbaka och kan reflektera över hur många nya utmaningar som övervanns. Det har givit henne en mognad och styrka som inte fanns där förut. Katarina Klerbratt, en stolt mamma till Désirée 8 Syns man finns man S yns man finns man. Det är ett känt begrepp och det gäller även för kapellet att synas ute i medierna. Konkurrensen är hård och utbudet enormt när det gäller var man kan gifta sig idag. Många herrgårdar specialiserar sig på bröllop och har paketlösningar som vi inte kan erbjuda. Det är numera inte lika självklart att man väljer en kyrka eller som i vårt fall kapell, när man vill knyta hymnens band. För att få fler blivande brudpar att välja S:t Olofs kapell är vi nu med i de två stora och ledande tidningarna; “Bröllopsguiden” och ”Bröllopsmagasinet”. Vi annonserar årligen och är med på deras hemsidor. Idag är ”nätet” det stora leta- och sökaverktyget och att vi finns där har visat sig lyckat. Vi får rapporter från tidningarna om hur många som letat sig fram till S:t Olofs kapell genom deras hemsida. Att vi syns märks! Förfrågningar och bokningarna inför 2015 har aldrig varit så många, törs vi säga, och det märker de brudpar av, som ännu inte har bokat tid. Det är nästan helt fullbokat till sommaren 2015 och en del har bokat för 2016. Nu lever vi upp till ”myten” att man måste vara ute minst ett år i förväg om man skall få en tid för vigsel i S:t Olofs kapell. Det till trots att vi idag har fler tider att erbjuda och fler kapellvärdar som kan ta hand om det hela. Trycket på tiderna för dop är också stora. I år har det t.o.m varit lite för mycket press på såväl kapellvärdar som våra kära präster och organister. Britta Hesse Därför beslöt styrelsen att inte ha fler än 4 bokningar varje lördag. Pia som sköter bokningarna vill gärna att alla skall få en tid, men nu måste hon bromsa lite. Vi kan inte dra för stora växlar på folks ideella insatser. Vi finns och vi syns! Bröllopsguiden har haft två reportage om lite speciella vigslar i kapellet och i nästa nummer skriver de om ett brudpar som hade en annorlunda transport från kapellet till festlokalen. De blev hämtade i en helikopter som landade precis utanför kapellkgrindarna. Till stor förvåning och förtjusning bland gäster, kapellvärdar, präst och organist! God Jul & Gott Nytt År När man nu ändå är i 7:de himmelen emotionellt, varför inte försöka nå samma höjd även fysiskt. Vigsel 6 juni 2014 mellan Annika och Andreas. 9 Wapnös Fest- & Bröllopsmässa M ässan börjar nu få ett gott rykte om sig och det kommer fler besökare för varje år vilket är roligt för alla. För att synas för redan bokade brudpar och för de som letar efter en vigselkyrka finns vi med på Wapnö´s Fest- och Bröllopsmässa under hösten. Även i år hade Pia designat en trevlig monter som Ulrika Kullgård hjälpte till med att ställa iordning. Det blir en del saker som ska transporteras och ställas upp. Då ringer man till Jan Ahlgren som kommer på stört och hjälper till med detta. De draperade montern med vackert tyg och ställde upp alla saker. Det är ett pusslande med alla sladdar som skall kopplas och gömmas bort bakom draperier och annat som finns att tillgå. Ulrika och Pia höll på i tre timmar på fredagen, sedan var stommen klar och resten fick anstå till själva mässdagen. Kapellets ljuskronor smyckades med kaskader av murgröna och röda rosor. Det blev mycket effektfullt och undra just om det blir efterfrågan på dessa utsmyckningar vid vigsel. Brudbågen är en gammal tradition, men inte lika eftertraktad längre. Populärast idag är altargirlanger och det är mycket vackert. Framför allt kan man ta med girlangerna till festen och använda som bordsdekoration. Vi får se vad som slår nästa år. Ett bildspel visade S:t Olofs kapell, tunet, utsikten och fina bröllopsbilder från tidigare brudpar. Vi delade ut reklamfoldrar och pratade med alla som visade intresse. Många hade redan bokat kapellet och de var glada och lite stolta över deras val. Vi visade även upp två av våra vackra brudkronor som bruden kan hyra av oss. Även Nanne, Britta och Bosse hjälpte till på mässdagen. En mycket lyckad dag! Vill du hjälpa till som kapellvärd och sätta lite guldkant på evenemangen i kapellet? Ta kontakt med Pia på kansliet. Altargirlanger och blomsterkaskader är tillval vid vigsel i kapellet. Bekostas av brudparen. Brudkronorna kan hyras. 10 Tillbakablick N är jag skriver detta tänker jag tillbaka på vilken fantastisk sommar vi har haft och likaså en underbar skön höst och trots att löven nu skiftar färg så blommar blåklockor och riddarsporrar! Jag tänker också på att det är snart ett år sedan jag, med lite vånda, tog över ordförandeskapet i programkommittén efter Birgitta Henning. Det är ingen lätt uppgift att ta över efter Birgitta med hennes enorma kunskap, entusiasm och kreativitet, men jag har haft stort stöd av kamraterna i kommittén, Maggan, Bea och Birgitta själv, som är kvar och därmed till stor hjälp. Vi hälsar Ingeborg Bjöörn mycket välkommen i programkommittén och ser fram emot att samarbeta med henne! Det har varit en fantastisk sommar i S:t Olofs kapell med skiftande program, en blandning av tradition, gammalt och nytt. Sommaren startade med vårt traditionella firande av Svenska flaggans dag. Vi hissade flaggan, sjöng nationalsången och lyssnade till tal av vår ordförande Per Wiström samt av prästen Anders Björnberg. Unisont deltog vi i allsång och slutligen avnjöt vi kaffe med dopp på tunet. Anders Bergenek från Föreningen Gamla Halmstad väckte därefter många minnen till liv med sin medryckande och färgstarka skildring av Halmstad anno1964. Efter gudstjänsten på midsommardagen, fick vi även i år glädjas åt folkdans med Folkdansens vänner i Halmstad och sedan njuta av kaffe och goda kakor. Nanne Larsson Därefter följde (vilket år i ordningen?) ännu en oförglömligt svängig och otroligt medryckande kväll med våra gamla vänner, Nizzan Jazz Band. En särdeled lyckad spelning enligt dem själva och i år lyftes verkligen taket! Stort tack för denna underbara kväll! Tredje torsdagen framförde Akiko Watanabe, mezzosopran, som vi känner som organist från midnattsmässan, tillsammans med Daniel Porgarcic, piano ett ”Drama om en kvinnas sökande efter kärlek” som var ett nytt, annorlunda och spännande grepp med hög klass och stor musikalisk njutning. Den 26 juni inleddes torsdagskvällarna med S:t Mikael Vokalensemble från Ängelholm under ledning av Marie Brandt Wilhelmsson och tillsammans med Lennart Palm bjöd de på en medryckande och välljudande kväll under temat ”Från Gospel till Jazz”. 11 Återseendet av våra fantastiska visvänner sedan många år, Stefan Petzén, Lars Häggström, Stefan Wikrén och Bengt-Göte Bengtsson är som vanligt mycket populärt och kapellet var i stort sett fullsatt och när Lars Häggström avslutade med alla verserna av Evert Taubes ”Eldarevalsen” var besökarna lyriska. Vi var mycket stolta att i vårt program få presentera Agneta Lagercrantz, redaktör, reporter och författare och tillika tidigare ansvarig för SvD:s ”Idagsida”. En otroligt fascinerande och engagerande föreläsning om medkänsla och självmedkänsla vilket bygger på hennes bok ”Självmedkänsla” och som redan blivit en stor succé. Boken innehåller många konkreta råd hur man succesivt kan bygga upp en starkare och mer hållbar konstruktiv självmedkänlsa som gör att man trivs bättre med sig själv och får bättre relationer med sina kära. Team-Rickard från ”Körslaget 2013” blev sista programpunkten för sommaren. Vilken kväll! Att få lyssna till denna duktiga och välsjungande kör som sjöng med en sådan glädje och entusiasm! Dock utan Rickard Söderberg själv till vissas besvikelse, men jag tror att alla var mycket nöjda vid konsertens slut. Denna kör klarar sig mycket bra utan Rickard, även om det hade varit trevligt om han hade varit med. Vi får se till nästa sommar! Men än är inte året slut! Den 10 december har vi glädjen att åter välkomna Eketånga Montessoriskolas härliga elever som bjuder oss på lussetåg med sång och musik. Kan det vara bättre än att få avsluta året med en Julkonsert med kören SaLT ! Söndagen den 14 december låter de oss få ” Fira in julen med vackra sånger från nu och då”! Ni är hjärtligt välkomna till denna adventskväll! Vi är glada över att ännu en säsong snart är genomförd med traditionella, ”gamla” och nya program och vi är redan i planeringstagen inför nästa säsong. Nu ser vi fram emot en härlig jul, fin vinter och en ljus vår och hoppas att få se er igen till nästa säsong. 12 Kapellets klockor Midsommardagen 1952 invigdes klockstapeln med klockor vid S:t Olofs kapell under högtidliga former. Kungl. Hallands regementes musikkår konserterade under ledning av musikdirektör Tage Nilsson. Därefter framfördes ”Nordens länder” av Hugo Alfvén och ”Söndagsmorgon” av Ivar Widéen med Sångföreningen National, Halmstads Hembygdskör och Nissakören, under ledning av musikfanjunkare Harry Paulander. Ett kort anförande hölls av kapellstiftelsens ordförande friherre Gustaf Pfeiff. ”Prins Bertils klocka” överlämnades av halländska kyrkoförsamlingar genom kontraktsprosten Rudolf Hagard. Dronning Ingrids klokke överlämnades av Indsamlingskommitén for danske praesters kirkeklokke til Sverige, genom sognepraest Gunnar SparringPetersen, Köpenhamn. Kapellstiftelsens ordförande frambar stiftelsens tack för de överlämnade klockorna. Sedan sjöng körerna ”Nu är dagen fuld av sang” av Karl Nielsen och ”Sångarvakt” av Gustaf Nordqvist. Därefter sjöngs unisont psalmen ”Härlig är jorden”, till ackompanjemang av hornmusik. Kyrkoherde Knut Norborg invigde stapeln med klockor och därpå följde psalmen ”Tack, o Gud, att i din kyrka”. Klockorna ringde samman och man intog sina platser för att fira högmässa i kapellet. Predikan hölls av kyrkoherde Knut Norborg. Altartjänsten utfördes av kontraktsprosten Ernst Sjöblom, Varberg och pastor Harald Flensmark, Köpenhamn. Halmstads Hembygdskör sjöng ”Sommarpsalm” av Waldemar Åhlén. Organist var fru Karin Peters. I anslutning till högmässan lämnade landsantikvarie Erik Salvén en kort historik över kapellet. Kapellet var fullsatt. För de som inte fick plats inne i kapellet hade högtalare anordnats utomhus såväl under stapelinvigningen som under högmässan. Efter högmässan intogs kaffe i Tjuvahålans pensionat för inbjudna och andra. På kvällen kl. 19 var det dansk vespergudstjänst, som inleddes med klockringning med de nyinvigda klockorna och predikant var stiftsprost K.L. Aastrup. Invigningen av klockstapeln och dess klockor hade föregåtts av ett intensivt arbete från landsantikvarien Erik Salvéns och kyrkoherden Knut Peters sida. Den 28 februari 1949 skriver prästen i Sundby Kyrka i Köpenhamn, Harald Flensmark, ett brev till Erik Salvén. Här diskuteras finansieringen av klockorna och tanken att klockorna skulle bära namn efter de två syskonen prins Bertil och drottning Ingrid: 13 ”Pastor Sparring-Petersen, som er forman for en lille sammanslutning af danske praester, der var i landflyktighed i Sverige, går nu med fuld musik ind for tanken om, att få danske kolleger till at skaenke den ene klokke, og der er håb om, at bisperne vil anbefale sagen således at der diskkret sendes et opråp ud till samtlige danske praester om att give bare en lille gave, for at det kan blive fra så mange som muligt. Måske vil biskoppen selv orientere sig hos dronningen om en sådan klokke må baere dronningens navn”. Salvén svarar i ett brev den 18 mars 1949. Han berättar att han skall åka till Stockholm för att uppvakta prins Bertil för att få prinsens tillstånd att den svenska klockan skall få bära hans namn. ”Ämnar då även på ett fint sätt meddela honom, den plan våra goda vänner i Danmark hava beträffande den andra klockan, och Eder avsikt att i liknande avseende uppvakta drottning Ingrid”. Salvén berättar att han efter samråd med kyrkoherde Knut Peters föreslår att den större klockan kommer från Sverige och den mindre från broderlandet. Efter konsultation med klockgjuteriet i Ystad har man kommit fram till att de båda klockorna (500 kg och 300 kg) skulle ha tonerna A respektive C. Därigenom skulle tonintervallen bilda en ters. Totala kostnaden för de båda klockorna inklusive uppsättning skulle bli 7.600 kr (4,300 resp. 3.300). Man hade också börjat diskutera inskriptionerna på de båda klockorna. I ett nytt brev från Salvén till pastor Harald Flensmark den 31 maj 1949 berättar han att en insamling igångsatts inom Hallands omkring 90 församlingar för att få bidrag till att bekosta den svenska klockan. Salvén berättar vidare att han fick företräde hos prins Bertil den 24 mars, varvid han anhöll om att prinsen skulle vara en av undertecknarna av uppropet till församlingarna i Halland och att klockan skulle få bära prinsens namn. Prinsen förklarade att han tillät båda sakerna. Salvén hade också underställt prinsen förslag till text på klockan, vilken godkändes av prinsen. Salvén tackar för danskarnas initiativ: ”Klockan skall, om det nu blir verklighet, för oss bli en förnämlig gåva från broderland till broderland, och de båda ”syskonklockorna” skola symboliskt förkunna sambandet mellan Danmark och Sverige, som ju alltid böra gå hand i hand”. Salvén får den 30 september ett brev från pastor Harald Flensmark där han berättar att insamlingen till den danska klockan kommit igång. Men han skriver också: ”Noget tråkigt: H.M. Dronningen har, uvist af hvilken grund, givet afslag, att klokken måtte baere hennes navn. Overvej om en henvendelse til Prins Bertil kunne aendre dette. Der er ingen begrundelse givet. Måske kan det skyldes, at sagen ikke har haft bevågenhed fra de rette folk. Det er ju en sådan en skön tanke: om syskonklockorna! Måske en broder kunne smelte en sösters hjerte!” Den 13 maj 1950 skriver ambassadören vid Kungl. Svenska Ambassaden i Köpenhamn, H.Beck-Fries ett brev till Salvén att han talat med en person i Danmark som var med och uppvaktade drottning Ingrid om namnet på den danska klockan. Både han och den personen var överens om att en audiens hos drottningen ”snarast skulle försvåra uppnåendet av en ändring i det givna beskedet samt att rätta vägen vore via Prins Bertil”. Forts. nästa sida 14 H.Beck-Fries skriver också att han under prins Wilhelms besök fick tillfälle ”att omnämna Eder önskan att vid tillfälle få framlägga det andra spörsmål som ni tog upp med mig”. Det var Salvéns önskan om att få prins Wilhelm att författa en psalm till den svenska klockan. Den 17 maj 1950 kommer ett brev från H.K.H. Hertigens av Halland adjutant: Bäste Doktor Salvén Med anledning av vårt samtal har jag för H.K.H. Prins Bertil redogjort för dagens läge beträffande den danska klockan. Hans Kungliga Höghet lovade att taga upp saken med Drottning Ingrid vid nästa sammanträffande. När det blir, vet jag ej, men med anledning härav föreslår jag att inga andra åtgärder i denna fråga vidtagas i avvaktan på resultatet av H.K. H:s samtal med Drottning Ingrid. Med de bästa hälsningar Ove Borlind Den 12 december 1950 skriver Salvén ett brev till H.H. Biskopen D:r Teol. H. Fuglsang Damgård, Köpenhamn. ”Med kännedom om det stora intresse Biskopen visat den på initiativ av pastor Harald Flensmark igångsatta insamlingen bland präster i Danmark i och för anskaffande av en kyrkklocka till S:t Olofs kapell, tar jag mig friheten meddela följande. Den 8 i denna månad underrättades jag av prins Bertils kammarherre kommendörkapten Ove Borlind, om att prinsen, då drottning Ingrid vid konung Gustaf V:s begravning besökte Stockholm, haft ett samtal med drottningen angående från danskt håll tidigare gjord hemställan, att drottningen måtte tillåta, att den klocka som från Danmark godhetsfullt kommer att som gåva överlämnas till kapellet i Tylösand, skulle få bära drottning Ingrids namn, på samma sätt som prins Bertil med stor beredvillighet redan givit sitt samtycke till att den andra, som skänktes till kapellet från Sverige, får bära hans namn. Enligt kammarherre Borlind hade drottningen vid samtalet meddelat prinsen, att hon skulle taga frågan under närmare övervägande. Med anledning härav tar jag mig friheten fråga, om icke genom Eder ett gott ord kunde läggas för saken inför drottningen, enär hon på förfrågan från danskt håll vid ett tidigare tillfälle enligt uppgift förklarat sig icke vilja medgiva nämnda anhållan, något, som inom initierade kretsar i såväl Danmark som Sverige väckt förvåning, då det, så vitt vi kunna se, ej gärna kan finnas någon rimlig anledning att icke medgiva den framställda begäran, som närmast får betraktas såsom en uppmärksamhet. Man må emellertid hoppas, att pastor Flensmarks vackra tanke måtte kunna förverkligas, nämligen att de båda klo -ckorna hängande sida vid sida med varandra såsom syskonklockor symboliskt skola framställa: ”Danmark och Sverige hand i hand”. S:t Olofs kapellstiftelse skall med den djupaste tacksamhet emottaga den danska klockan, och den-na skulle för oss svenskar bli av ännu större värde, om den därjämte bleve ”Drottning Ingrids klocka”. Så bar Salvéns, under drygt två år, enträgna arbete och envishet frukt. Det kom ett brev från H.K.H. Hertigens av Halland kammarherre den 13 januari 1951 till honom ”På uppdrag av H.K.H. Prins Bertil har jag härmed äran meddela, att H.M. Drottning Ingrid inte har något emot att en av klockorna till S:t Olofs kapell bär Hennes Majestäts namn. Med utmärkt högaktning Ove Borlind/Kammarherre Nu hade Salvén kommit ett steg på vägen. Nu gällde det att få prins Wilhelm att författa en psalm till den svenska klockan. 15 Han tog kontakt med Hovkamrer G. Almquist hos prins Wilhelm. I ett brev den 28 maj 1950 ber han hovkamreren Almquist att hos prins Wilhelm utverka tillstånd för ett sammanträffande med prinsen på Stenhammar eller i Stockholm ”för att göra en vördsam hemställan om att Prinsen måtte författa en kort inskrift i psalmton till den svenska kyrkklockan. Klockan kommer enligt benäget tillstånd av H.K.H. Prins Bertil att kallas ”Prins Bertils klocka”. Stiftelsen för S:t Olofs kapell liksom hela Halland skulle sätta utomordentligt stort värde på att till den svenska klockan få en dikt av H.K.H. Prins Wilhelm, förnämlig skald såsom han är. Prinsen har vid en genomresa i Köpenhamn för kort tid sedan redan blivit preliminärt förberedd på denna vår hemställan genom ambassadör H. Beck-Fries”. Salvén berättar att han onsdagkväll den 31 maj skall resa till Stockholm i ett ärende och kan göra uppehåll i Flen för att besöka prinsen. Han vilar inte på lagrarna utan smider medan järnet är varmt. Allt går i hans väg och han lyckas få ett sammanträffande med prins Wilhelm på Stenhammar. Det framgår i ett brev till H.K.H Prins Wilhelm, Stenhammar, avsänt den15 juli 1950, där han tackar för all den vänlighet och gästfrihet som kommit honom till del vid besöket på Stenhammar. Psalmen på den svenska klockan som är författad av prins Wilhelm lyder: Lovsång och psalm, löfte och bön, sjunger min malm, från stapelns krön. Jag ringer över landen, frihetens bud, och människoanden, hem till Gud. ”I förrgår hade kapellstiftelsens styrelse sitt första sammanträde, sedan jag besökte Stenhammar, varvid den av Eders Kungliga Höghet författade psalmen till kapellets blivande svenska klocka upplästes. Styrelsens medlemmar funno psalmen utomordentligt vacker och tilltalande samt framföra härmed genom mig sitt vördsamma och uppriktiga tack. Jag ber om min vördsamma hälsning till slottets värdinna. Psalmen på den danska klockan är författad av stiftsprovst K.L.Aastrup, Odense: Med stemme spaed, jeg synger med, o broder, på din psalme. Med fugl i skov, Guds nådes lov, istemmer vore malme. Vördsamt och tacksamt Erik Salvén År 1956 tonsatte musikdirektör Mary Sjunnesson, Stockholm, de båda psalmerna. Hon kallade sin komposition ”Ljudande malm”. Hon har tillägnat verket S:t Olofs kapell som en gåva. Vid hennes sommartjänstgöring 1956 som organist i kapellet uruppfördes verket vid en högmässa i kapellet. ”Ljudande malm” inleddes med ett orgelpreludium, som följdes av ett solo av musikdirektör och baryton Yngve Persson, Kvibille. Efter solosången följde en koral som hela den gudstjänstfirande församlingen medverkade i. Mary Sjunnesson komponerade 1975 en ”Marcia Festiva” som hon tillägnade S:t Olofs kapell i Tylösand och dess skapare Erik Salvén. Marschen används ofta vid vigslar. Bo Keck 16 Årets utegran är skänkt av Erica Stael von Holstein och Stefan Nilsson Luciatåg 10 december Kl.18.30 Elever från Eketånga Montessoriskola Glögg & Pepparkakor Kollekt Julklappstips! S:t Olofs kapell litografin malad av H. Fagerstrom Pris: 500 kr Ring: 035-308 07 Värva en medlem! Hjälp din förening genom att värva en medlem. Skicka in namn, adress på den som vill bli medlem och vilket medlemskap som önskas till info@sanktolofskapell. Som tack får du en gratis fika i kaffestugan 2015 Uppge också ditt medlemsnummer. Julkonsert 14 december Kl.17.00 med sångkören REDAKTION Per Wiström [email protected] Bo Keck [email protected] KONTAKT Programkommittén [email protected] Kapellvärdskommittén [email protected] Fastighetskommittén [email protected] KREATÖR Pia Essbjörn [email protected] Midnattsmässa 24 december Kl.23.30 Präst: Dan Hagung Organist: SaLT Akiko Watanabe Entré 100 kr Johanna Persson Solist: 1 Advents Gudstjänst 30 november Kl.17.00 Präst: Dan Hagung Organist: Örjan Kappelin Sång: After Workkören med Elisabeth Almqvist Hansson 18 Resan till Lidhult D en 7 maj reste vi, 14 personer som arbetar i kapellet, till Lidhult. Platsen där S:t Olofs kapell en gång restes, revs, byggdes upp, revs och så småningom byggdes upp i Tylösand. I en gemensam bilkaravan kom vi fram till Prosteköp där rester av kapellet byggdes upp till en fin lantgård för familjen Johan Nilsson, som sålde gården till Samuel Samuelsson. Prosteköp ligger 3 kilometer från Lidhults samhälle vid Transjöns östra strand och där byggdes det upp en gård av de delar man hade inköpt när Lidhults kyrka, numera S:t Olofs kapell, såldes på auktion 1879. Här möttes vi av Ture Vester som med entusiasm visade oss runt på den mark där huset en gång stod. Ciceroner vid vårt besök var även Ingvar och Ingrid Bertilsson som kan mycket om kapellet då det fanns i Lidhult. I nuläget kan man enbart se grunden av det gamla huset som blev kvar sedan Erik Salvén hade inköpt det för att återskapa kapellet. I en pastoral miljö drack vi kaffe och åt av Pias härliga kakor. " Dikten" är skriven av Gunnar Samuelsson. Son till Hulda och Samuel Samuelsson som sålde Prosteköp till Kapellstiftelsen. Gunnar var yngst av åtta syskon. Han var 3 år när Erik Salvèn besökte Prosteköp 1931. Ture Vester bor på gården bredvid Prosteköp. Från v. Maud Blomberg, Eva Jönsson, Ingrid o Ingvar Bertilsson, Beatrice Stael von Holstein, Inger Friberg, Ute o Bo Keck, Per Wiström, Nanne Larsson, Ingeborg Bjöörn, Bo Larsson, Görel Stangenberg, Britta Hesse, Jonny Halonen och Pia Essbjörn. 19 Efter rundvandringen på Prosteköp styrde vi kosan mot Lidhult. Orten har medeltida anor och på 1300-talet fanns där en träkyrka med ett krucifix, en unik mässhake och en S:t Olofsskulptur. År 1721 stod en ny träkyrka klar i Lidhult, det som har blivit S:t Olofs Kapell i Tylösand. Väl framme i Lidhult går vi in på den mark där kapellet en gång stod. Runt området finns en stenmur och på en sten i sydvästra hörnet av muren finns inhugget G IV A 1792. På en sten i nordvästra hörnet står det 1792 AORIAS, förmodligen en förkortning på latin, 1792 ANNO REGIA SUECIA (Bo Kecks tolkning). 1792 året då Gustav IV Adolf var kung i Sverige. Troligtvis betyder det att stenmuren byggdes det året. På området finns en klockstapel och ett antal äldre gravar. När jag går runt där så känner jag att kapellets nya placering i Tylösand väl överensstämmer med den höjd det nu står på. Utsikt över Lidhult, ett centrum i byn och nu blickar kapellet från en höjd över Laholmsbukten. Jag tror att vårt kapell är helt tillfreds med sitt nuvarande upphöjda läge. Forts. nästa sida 20 Ovan: Församlingshemmet. T.v: Anne-Mari Erlandsson och Ingrid Bertilsson utanför församlingshemmet. T.h: Det gamla kruxifixet i Lidhultskyrka. Vi går från kapellets gamla plats ner mot Lidhults församlingshem. Där får vi en intressant beskrivning av Lidhult, som det var en gång i tiden, av Anne-Mari Erlandsson. Ett stenkast från församlingshemmet ligger Lidhults ”nya” kyrka. Kyrkan togs i bruk 1879 och blickar nu över Lidhult från en annan höjd. Även här får vi en initierad beskrivning av kyrkans historia och alla de bevarade konstföremålen såsom triumfkrucifixet, dopfunten från medeltiden, och den gamla, vackra medeltida järnbeslagna dörren, som satt i kapellet när det stod i Lidhult. Vi var alla överens om att vi upplevt en fin dag och att vi fått en utvidgad kunskap om S:t Olofs Kapell och varför det räddades till framtiden. Vår utfärd avslutades med lunch på Lidhults Wärdshus. Per Wiström Ovan: Lidhults kyrka med modern ljuskrona. Nedan: På läktaren står S:t Olofs kapell´s gamla dörr, välbevarad. T.v: Ljuskrona i original. Kronorna i S:t Olofs kapell tillverkades efter den. 21 Tjära Tak Mitt i konfirmationstiden kom 3 män från Hälsinge Takspån AB i skåpbil med husvagn och arbetsredskap. En omisskännlig doft spreds på tunet när de klev ur bilen för att hälsa. Det var doften av tjära. Jag tycker om den doften, men alla var inte lika förtjusta. Efter lite arrangemang med uppställning av husvagnen bakom kaffestugan och dragning av elkablar till den samma, satta männen igång med att arbeta. Deras skåpbil fungerade som ankare för linorna som snabbt kom upp på taket och i andra änden hängde sedan, dessa i mitt tycke mycket modiga män. Det var 10 år sedan taket senast sett en pensel med tjära och var därför angripet av alger, speciellt på baksidan som vetter mot skogen och de stora björkarna på tunet. Så det första de fick göra var att behandla takspånen med Boracol för att ta död på algerna. Under tiden detta saneringsarbete pågick, värmdes tjäran och nu gick det inte att ta miste på vad som var i görningen. Doften av tjära spred sig på tunet, i kapellet och i stugorna runtom. Arbetet gick undan med en hiskelig fart! Morgonen efter deras ankomst var hela ena sidan av kapellets tak klart. Varför det arbetades med så stor frenesi och så länge ljuset tillät på kvällen, förstod jag samma förmiddag, när åskan annonserade regnets ankomst. Det går inte att tjära tak när det regnar och jag frågar bara, vem vill hänga i ett rep på ett tak 15-20 meter upp i luften när det åskar? Jag vill inte hänga där alls!! Vädrets makter satte stopp för arbetet ett antal gånger, som ni säkert minns från i somras, så regnade det nästan varje dag och det gjorde att männen fick mycket tid över till ingenting. En eftermiddag när jag skulle ha snittar och champagne på kvällen för SWEA damerna, och det som vanligt regnade, bad jag om hjälp att resa ett serveringstält och jag har sällan sett 3 män så glada för att få hjälpa till. Lite trångt i husvagnen kanske och säkert också lite tråkigt att spela kort och sova, efter ett tag. Det var imponerande att se arbetet fortskrida och många av mina kaffegäster hade stort nöje av att titta på dem där de arbetade under solens strålar. När det inte regnade, värmde solen rejält och kallt vatten hade en strykande åtgång. Efter två veckor var taket och klockstapeln så äntligen färdigtjärade. Jag säger äntligen, inte pg a oss här vid kapellet, utan pg a männen som längtade hem! Vi tackar dem för ett väl utför arbetet och önskar dem välkomna åter om 10 år! Pia Essbjörn 22 Anekdoter om Erik Salvén När landsantikvarien Erik Salvén år 1954 pensionerades och lämnade Halmstad blev staden en färgklick fattigare. Erik Salvén var alltigenom sig själv och tyckte också om att vara det. Hans egenart tilldrog sig uppmärksamhet och uppskattades som ett glatt inslag i stadens liv. Den tog sig bland annat uttryck i den form av tankspriddhet, som förr skapade legender kring akademiska lärofäder. Många är de älskvärda lustigheter som är förknippade med hans sätt att vara och som kom att ingå i den rätta bilden av honom. Här följer en anekdot. Vid restaureringen av Ysby kyrka 1950-talet gjorde Erik Salvén besjälade insatser för att tre igenmurade korfönster skulle få återställas i ursprungligt skick. Vi gjorde ett par besiktningar tillsammans och Salvén var då särskilt intresserad av hur arbetet med korfönstren fortskred. En av besiktningarna har jag i gott minne. Komna ut på kyrkbacken efter väl förrättat värv säger Salvén: - Nu skall det smaka bra med lite mat. Hur skulle det gå till, tänkte jag, det måste vara långt till närmaste matställe, här i kyrkbyn fanns i vart fall inget. Kyrkbyn bestod av ett fåtal villor, utströdda på respektfullt avstånd från kyrkan. Knappt hann tanken fara genom huvudet förrän Salvén med sin utsträckta handflata på fältherrars vis pekar mot en av villorna och utbrister: - Dit går vi. Att i denna situationen försöka hävda en avvikande mening vore oförnuftigt. Därför gick vi tillsammans mot det utpekade målet. Väl framme signalerar Salvén vår ankomst med några resoluta knackningar på findörren. Snart öppnas den och framför oss står en medelålders kvinna – mor själv. Erik Salvén presenterar oss och berättar i korthet om anledningen till vårt besök i bygden. Han tillägger att vi blivit sugna på lite mat. Sedan Salvén ursäktat sig med några väl valda ord kommer han till väsentligheter och frågar om det är möjligt för två hungriga resenärer att få köpa några smörgåsar och lite mjölk. Att hon ser något förvånad ut är inte att undra på – det är väl första gången hon får en sådan förfrågan. Men utan nämnvärt dröjsmål kommer hennes besked: - Det kan väl tänkas, bara ni vill hålla till godo med vad jag har. Vi blir ombedda att stiga in i finrummet, själv går värdinnan ut i köket. I finrummet upplever jag de mörka tapeterna och raderna av inramade fotografier av brudpar, mors och fars och barnens, och tallrikar i dunkla färger, hängande på väggarna. Så kommer mor in, bärande en bricka med smörgåsar och mjölk. Som sedan snabbt försvinnergenom våra strupar. Under värdinnans protester lägger vi vår betalning på bordet och med uppriktiga tack för maten och gästfriheten är det Salvénska gästabudet till ända. Källa: Sture Langö 23 Jag vill ha mera jul N u börjar det…. Alla annonser med julgotter. Det frestas och lockas från alla håll, kom och köp, beställ bord, reservera biljetter, m.m. Min kära Magnus himlar med ögonen och vrider sig inombords i vånda för nu börjar det. Han vet att snart, mycket snart kan jag inte hålla mig längre och då finns det inte längre någon hejd på allt julpyssel. Jag fullkomligt ÄLSKAR julen. Nu ges det möjlighet att frossa i allt. Det börjar med ljusen, undan för undan tänder jag fler och fler levande ljus, stearinoset ligger tungt. När jag handlar rusar jag till affärens julmarknad och genast går pulsen upp, jag får något drömskt glasaktigt i blicken. Hjärnan går på högvarv av alla kreativa inredningsbilder som pockar på och ber om att bli realiserad. Att jag sedan bor i en liten lägenhet för två och inte i ett större palats glömmer jag totalt, där jag går och drömmer. Fick jag, skulle jag gladeligen byta ut allt julpynt varje år och förvandla hemmet till det perfekt färgkoordinerad julparadis som jag vet att jag kan skapa om och om igen. Nu tror ni att jag har julpynt på varenda centimeter, men nej, det tenderar att bli mer och mer sparsmakat för varje år. Dock större och dyrare. Jag kan numera se en tom yta utan att vilja ställa dit ytterligare en tomte. Det är inte antalet julpynt som är avgörande för mig, utan snarare att jag vill ha ny design varje år. Jag faller för den där alldeles underbara nya julkulan som jag inte har sett tidigare och bara måste ha för att det skall blir perfekt, men då måste jag ju byta ljusstaken, duken, gardinerna och...ja ni ser, det tar liksom inte slut. Pia Essbjörn Jag vet varför jag är så fixerad vid julen. Det beror bl a på att i mitt barndomshem var julen KORT. Jag härstammar från Danmark och vi pyntade på julaftonsdagen. Pappa tog in granen på förmiddagen och vi pyntade den och resten av huset. Dagen innan nyårsafton städades allt bort! Jag blev aldrig MÄTT! Det räckte inte! Som vuxen har jag tagit igen det med råge. Jag njuter av allt som har med julen att göra och längtar varje år. Så kommer det nog alltid att vara för mig, även om jag allra, allra längst inne önskar att julen inte tog så stor plats. Jag planerar och fixar så länge, att när nyårsafton kommer så ÄR jag mätt och städar ut julen. Denna barndomstradition håller jag hårt på. Hos mig varar julen inte till påsk, utan till nyår! Hohoho… God Jul! Värst är det innan jag har hämtar upp alla lådor från källaren. Jag glömmer så lätt vad som finns där. I år har jag lovat mig själv att inte köpa ett enda nytt julpynt, innan allt står på plats. Min Magnus kved av skratt, när jag deklarerade min avsikt, något säger mig att han inte tror på det. Undrar just varför, jag som är så måttlig!?! B Föreningsbrev Medlemsnummer: Till: Stort tack till våra sponsorer 2014 God Jul & Gott Nytt År! Ulla & Björn Nordstrand Eva & Gösta Wennerholm Lennart & Gunilla Blomberg Mirja & Gunter Sachs Partman Nordic AB BBGruppen Hotell Tylösand Wapnö AB Restaurang Salt Fastighet AB Sachsbro Fastighet AB Sachsvik Kerstin & Urban Jansson Mona & Jan Johansson Anticimex Margareta & Jan-Åke Andersson Tylösands Trivselförening Kristina & Bengt-Anders Holm Elisabeth & Lars Sjöö Ulla & Mats de Verdier Karin & Christer Johansson Dodo & Claes Nyberg Andreas Buöen Pia & Rutger Bladh Eva & Nils-Åke Gustafsson Fem Hjärtan Fastigheter AB Siv & Bengt Hagman Ninni & Karl Elander Bendt Bil AB Biljana & Anders Berling Ann & Greger Petersson Adriaan & Kerstin Wieslander van Dusseldorp Ingeborg Bjöörn Göran Diedrichs Ingrid & Göran Pettersson Kristina & Per-Gunnar Sjöö Vivian & Tommy Gren Mecco & Mats Jönsson Pia & Thomas Jildenhem Hedenstedt Risk & Försäkring KBMediabolaget Skedala El AB Vill Ni sponsra S:t Olofs kapell med ett årligt bidrag? Ring: ordf. sponsorkom. Bo Larsson 070-543 77 85 Föreningen S:t Olofs kapell är en ideell förening med ett kapellråd som styrelse. För kapellets drift och underhåll har föreningen att lita till avgifter från medlemmar, kollekter och andra välvilliga bidrag. Medlemsavgiften är 200 kr/år per person eller 300 kr/år per familj. För befintliga medlemmar aviseras årsavgiften i januari 2015. Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand Tjuvahålsvägen 14, 302 73 Halmstad. Tel: 035 035--308 07 [email protected] www.sanktolofskapell.se BG: 604-2394 PG: 29 10 81-8 Hjälp din förening genom att värva en ny medlem, meddela kansliet eller vänligen inbetala lämplig medlemsavgift. Glöm inte att skriva namn, adress och gärna e:post på inbetalningsavin.
© Copyright 2024