8 JERUSALEMS TEMPEL - Shalom över Israel
41 8 JERUSALEMS TEMPEL A R E P O R TA G E Josefus skriver : “Att närma sig templet ser det på avstånd ut som ett snöklätt berg - för allt som inte var överlagt med guld var renaste vitt”. (Bellum 5.5.6) BESÖKARE I TEMPLET Innan besökaren i templet kommit till Jerusalem hade han satt undan av tiondepengar för reskostnaderna. För att beträda själva templet måste den kultiska orenheten avlägsnas. För det fanns bl.a. vattenbassänger (mikveot) vid entrén till templet. Antag att följande hänt i familjen på pilgrimsfärd under året Frun hade fött barn. En farbror hade dött. Mannen hade “lånat” av de pengar som grannen gett som säkerhet för ett lån i samband med köp av ett djur. Flera alternativ föreligger: 1. En präst kom till familjen hemma i byn med aska blandat i vatten. Han befriar dem från orenheten innan pilgrimsfärden påbörjas. 2. Om prästen inte gör hembesöket får familjen vänta i sju dagar i Jerusalem för att bli rituellt rena. De bestänktes den tredje och sjätte dagen för att sedan tillåtas beträda templet. 3. Mannen hade redan betalat tillbaka “lånet” tillsammans med 20 procent av värdet. Då var det inte längre orsak till orenhet. 4. Om barnet fötts mer än tre månader innan avresan hade renhetstiden för barnafödande redan gått ut. 5. Om kvinnan inte var inne i mensperiod orsakar hon inte kulturell orenhet. RENING Familjen gick ner i en av de offentliga vattenbassängerna (mikveh) innan kvällen och avhöll sig sexuellt under natten. Nästa morgon gick de till templet där de köpte ett lamm eller en bagge. Lammet är ett tackoffer och baggen är ett skuldoffer för mannens “lån” av pengar. De tog med sig offerdjuren och passerade genom Huldaportarna närmast Kidrondalen i södra tempelmuren. De köpte en korg med två felfria (kosher) duvor för att offra i samband med sitt barnafödande. Sedan passerade de över tempelplatsen och hedningarnas område och gick genom muren som hade ett anslag att hedningar inte fick komma längre. De försäkrade leviterna som tjänstgjorde att de var rituellt rena och visade lammet och baggen för inspektion. Därifrån svängde de österut och kom så upp via trappsteg till tempelkomplexet och passerade gulddörren österifrån. Väl innanför de 20 m höga murarna stannade kvinnan på kvinnornas förgård medan mannen fortsatte genom nästa port in på männens förgård. 42 Kvinnan lämnade sina fåglar till en levit och förklarade att de var för den nyföddes skull. Hon följde det som hände med fåglarna antingen från pelarhallen eller från övre galleriet. Leviten gav duvorna till en präst som offrade dem på altaret. Mannen lämnade lammet en stund hos en levit medan han gick med baggen till en präst. Baggen togs omhand av prästen med förklaringen att mannen ådragit sig skuld genom “lånet” av grannens pengar. Han uppmanades lägga handen på baggens huvud. Båda lyfte sedan upp baggen och mannen tog en kniv i ena handen och höll tillbaka baggens huvud med den andra. Prästen samlade upp blod från snittet i strupen i en skål. främlingarna som bor bland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord. 14Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som innehåller själen. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ. Var och en som förtär det skall utrotas. Fest Mannen och hustrun möttes och gick till vännerna som tagit hand om den nyfödde. Om de hade lite större barn följde de med i templet. En flicka med mamman och en pojke med pappan. Därefter tog prästen baggen för att flå den, stycka och laga till köttet. Mannen hämtade sedan lammet från leviten och tackade för hjälpen. En annan präst tog hand om lammet och slaktade det. Efter omkring tio minuter kom prästen tillbaka med köttet. Mannen gav tionde av köttet till prästen. Resten ber han med sig ut. Pelare från Herodes tempel. Vissa pelare var mer än 20 m höga Blodet beströks på altaret av prästen eller hälldes ut vid altarets fot. Detta var det viktigaste i offerhandlingen. Det var blodet som försonade. 3Mos 17:11-14 Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har gett er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är i det. 12Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod, och främlingen som bor bland er skall inte heller förtära blod. 13Och om någon av Israels barn, eller av En festmåltid lagades till. Nu var det fest. Kött var ingen vardagsmat det hade man råd till bara några få dagar på året vid högtiderna. Fågel kunde man äta en gång i veckan. Annars åt man mest vegetariskt. EN DAG I TEMPLET Förutom offren som gavs av besökare var det två offertillfällen varje dag. Det ena utfördes tidigt på morgonen och det andra på eftermiddagen vid tretiden. Detaljerna kring tamidoffren känner vi till genom Mishna, traktaten Tamid. Josefus däremot är tyst angående detta. Somliga präster tillbringade natten i templet för att stiga upp före gryningen. De gick ned i mikven och kastade sedan lott om vem som skulle få de olika sysslorna. En uppgift var att rengöra altaret. Andra 43 bar ved till altaret. Elden på rökelsealtaret skulle tändas. Vekarna på menoran skulle ansas. Innan tjänstgörningen skulle prästen tvätta händer och fötter i Kopparhavet. I gryningen bars det dagliga felfria lammet fram som offer. Det slaktades, styckades, tvättades och saltades. Rökelse antändes. Därefter samlades alla präster på gården framför altaret. Delar av lammet förbränns på altaret. Under tiden spelar leviterna på cymbaler och sjunger psalmer. När trumpetstötar stöts avbryts sången. EN ÖGONVITTNESSKILDRING Syraks bok, eller Jesus Ben Syraks Vishet är en skrift som tillhör den judiska vishetslitteraturen och kom till under perioden 175-190 f.Kr. I Syraks bok ges en beskrivning av besökare i templet. Syrak 50: Översteprästen Simon, Onias son, lät på sin tid reparera helgedomen och sätta templet i stånd. 2Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd, ett högt fundament för templets ringmur. 3På hans tid grävdes en reservoar, en damm lika stor som Havet i omkrets. 4Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka och stärkte stadens försvar mot belägringar. 5Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk, när han trädde ut ur rummet bakom förhänget; 6han var som morgonstjärnan bland molnen, som fullmånen på festdagarna, 7som solen när den lyser på den Högstes tempel, som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln, 8som blommande rosor i vårens tid, som liljor där källsprång bryter fram, som skogarna på Libanon en sommardag, 9som brinnande rökelse på fyrfatet, som ett kärl, hamrat av gediget guld och prytt med alla slags ädla stenar, 10som ett olivträd, dignande av frukt, och som en cypress som når ända upp bland molnen. 11När han tog på sig den lysande skruden och klädde sig i sin fulla ståt Folket som samlats på männens förgård faller på knä. Efter morgonoffret kommer ett nytt skift av präster. På eftermiddagen avslutades offren med bibelläsning, bön och rökelse. Enligt 2Mos 29:39 skulle kvällstamidoffret hållas i skymningen. Men andra templets tid var det vid tretiden på eftermiddagen. (Apg 3:1). Under högtiderna offrades tusentals djur. Mishna berättar att Kidrondalens vatten tjocknade av allt offerblod som spolades ner i den och såldes som gödningsmedel. och sedan steg upp på det heliga altaret, spred han glans över hela tempelgården. 12Och när prästerna räckte honom köttstyckena medan han själv stod vid altarhärden, stod hans bröder i en ring runt honom; de var som en cederskog på Libanon, som dadelpalmer omgav de honom. 13Alla Arons söner stod där i sin glans med offergåvorna till Herren i sina händer inför hela Israels menighet. 14Som avslutning av altartjänsten fulländade han offret till allhärskaren, den Högste: 15han sträckte ut handen efter offerskålen och lät druvans blod rinna ut. Han hällde det över altarets fundament till vällukt åt den Högste, konungen över allt. 16Då bröt Arons söner tystnaden: de blåste i silvertrumpeterna och lät dem ljuda med mäktig klang, för att den Högste skulle minnas folket. 17I samma ögonblick föll de allesammans på en gång ner med ansiktet mot marken för att tillbe sin herre, allhärskaren, den högste Guden. 18Kören stämde upp sin lovsång, den sköna musiken ljöd med full styrka, 19och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt i bön inför den Barmhärtige, tills den heliga ceremonin var fullbordad och de hade avslutat gudstjänsten. 20Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer över israeliternas hela menighet för att utdela Herrens välsignelse och med stolthet uttala hans namn. 21Och ännu en gång föll folket ner för att ta emot välsignelsen från den Högste. 44 B HISTORIA När Israel erövrade Jerusalem i sexdagarskriget 1967 fick muslimerna fortfarande behålla överhögheten över tempelområdet. Detta trots att tempelplatsen är Judendomens heligaste plats. I praktiken är dock Västra muren den heligaste platsen eftersom ingen troende jude idag beträder tempelområdet. Så länge templet stod var det en sammahållande faktor för alla judar, som en magnet för judar både i landet Israel och diasporan. Till templet betalade varje vuxen en halv shikel i Tempelskatt. Hit vallfärdade man och när templet hotades var det en alarmklocka som fick varje troende jude att reagera. Prästernas inflytande utanför Judeen var begränsat. Folket och prästerna var överens om den “vanliga judendomen”. Den enkla tron var under templets tid De fem Moseböckerna / Toran, Templet och Israel som nation. Man kan säga att det fanns tre fokuspunkter i det religiösa livet: templet, synagogan och hemmet. För antika religioner var offer detsamma som religionen. Riter att utföra. Men judendomen skilde sig i viktiga avseenden: a. Det kunde bara finnas ett tempel. Många lokala tempel som i exempelvis den romerska religionen var omöjligt. b. Kulten i Jerusalem var mer påkostad än i andra religioner. Ett prästerskap skulle underhållas. I Rom var det en ära att utnämnas till präst. För judarna var prästskapet ärftligt. En präst fick inte försörja sig själv som jordbrukare. c. Hela livet rymdes under en gudomlig lag. Etik och kult hängde ihop. Ingen bodelning mellan heligt och profant. Templet var instiftat av Gud. Det erkändes av alla fromma i Israel. Källorna visar att de flesta judarna gav sitt stöd till templet och betalade tempelskatten. Tempelskatten som infördes av fariseerna togs för givet också av Jesus (Mt 17:24). Vanlig “tempelfromhet” beskrivs i Luk 1-2. Både Johannes Döparens och Jesu föräldrar fann det naturligt och självklart att leva efter de föreskrifter som gällde templet. Allt talar för att de flesta judar betraktade tempeltjänsten inklusive föreskrifterna om offer som heligt. I allmänhet respekterade man prästerskapet, även om det fanns åsikter om översteprästerna. Kritik av prästerskapet var vanlig. Men det innebar inte att man var emot templet utan snarare sättet som templets sköttes på. Förväntan om en ny och ren tempeltjänst var vida spridd. En sådan kritisk oppositionsgrupp hade flytt ut i Juda öken och levde i en bosättning vid Qumran. Vallfärd Jerusalem hade en befolkning på i storleksordningen 100 000 invånare. Under de tre vallfärdshögtiderna kom många besökare. Flest anlände till Påsken. En realistisk siffra är att mellan 250-400 000 pilgrimer kom från Galiléen och ytterligare 50 000 från diasporan. Under Påsken kunde alltså Jerusalem hyste en befolkning på i storleksordningen 400-500 000 människor. Tempelplatsen kunde ta emot omkring 400 000 personer samtidigt. (Som en jämförelse kan göras att platsen kring Kabastenen i Mecka rymmer ungefär 500 000 individer samtidigt.) Festatmosfären startade redan under pilgrimsfärden. Men den sanna festen var i Jerusalem. Den innehåll många slags trevligheter och folkliv. För omkostnaderna fanns en extra reskassa som skulle spenderas i Jerusalem som var en del av tiondet. (5Mos 14:26) Besökarna bodde i tält, läger, pensionat, i synagogor och grannbyar. (Mark 11:11) Maten man åt under festerna avvek från den vanliga. Man hade bara råd att äta nötkött eller fårkött vid de stora högtiderna. På sabbaten och de mindre högtiderna åt man fågel eller fisk. Basmaten var vete, mjölk, vin och olja. Spannmål stod för mer än halva kaloriintaget. På de tre vallfärdshögtiderna; Påsk , Pingst och Lövhyddohögtiden skulle varje israelit besöka Jerusalem - 2Mos 23,:17, 34:23, 5Mos 16:16. Från diasporan är det tveksamt om man kom mer än en gång i livet. Resan var lång. Dagsetappen för en ensamvandrare var omkring 25 km/dag. Från Galileen till Jerusalem kunde det ta en vecka enkel väg. Om man deltog i alla tre högtiderna skulle det ta närmare nio veckor om året i anspråk. Bara männen var ålagda att fira alla högtiderna i Jerusalem, men pilgrimsresorna var familjeangelägenheter. Man slöt samman i familjer. Josefus berättar hur folk strömmade till Jerusalem från byar och städer. Män, kvinnor och barn firade högtid i renhet. Där var glädje och uppsluppenhet. I praktiken kom dock inte alla israeliter till Jerusalem under högtiderna. TEMPLEN Tempelplatsen ligger på Moria berg. Dit förde Abraham Isak för att offra honom. 45 “Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.” 1Mos 22:2 Första templet Klippdomen döljer den klippa som med största sannolikhet var det allra heligaste i de båda templen. Platsen köptes av David för 50 siklar silver från jebusen Arana som hade haft den som tröskplats. Men kungen svarade Arauna: “Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris. Ty jag vill inte offra åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för ingenting.” Och David köpte tröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver. 25Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och tackoffer. 2Sam 24:24 Salomos tempel är beskrivet i 1Kon 6-7 och 2 Krön 3-4. Tempelbyggnaden stod sannolikt på en plattform. Själva templet (heikal) var 40x20x30 alnar. (En aln motsvarar 38-43 cm). Väggarna var av cederträ. Golvet var av cypressplankor. Sniderier och dekorationer fanns på dörrar och väggar. Kung Sisak i Egypten tömde templet på skatter som samlats in under åren. (1Kung 14:25) Avgudaaltare ställdes fram av Ahas. Men kung Josia renoverade templet och reformerade gudstjänsten. År 587 f.Kr intog Nebukadnessar från Assyrien Jerusalem och förstörde templet. Efter förstörelsen fortsatte man offra (Jer 41:5) Inga lämningar finns efter Salomos tempel. Andra templet Efter exilen i Babel gav den persiske kungen Kores tillåtelse för folket att återvända till Jerusalem. “Så säger Kores, kungen i Persien: Alla riken på jorden har Herren, himmelens Gud, gett mig. Och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. 3Vem det nu än är bland er, som tillhör hans folk, må hans Gud vara med honom och må han dra upp till Jerusalem i Juda för att bygga på Herrens, Israels Guds, hus. Han är den Gud som bor i Jerusalem. Esra 1:2-3 Första gruppen hemvändande judar leddes av Shesbassar som troligen var judakungen Joakims fjärde son. Man förde med sig en del av föremålen från det tidigare templet. Shesbassers svåger Serubbabel fortsatte arbetet att upptätta templet. Assistent var översteprästen Josadak. Under andra året efter hemkomsten var altaret uppbyggt (Esra 3:8) Grundstenen till templet var lagd. Men under 18 år låg så arbetet nere på grund av besvärliga omständigheter. Serubbabels tempel Då kallade Gud profeterna Haggai och Sakarja för att uppmuntrad Serubbabel att fortsätta återuppbyggandet. År 515 den 12 mars stod templet färdigt. Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, i kung Darejaves’ sjätte regeringsår. 16Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade återkommit från fångenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med glädje. Esra 6:15-16 Från tiden mellan Nehemja (445 f.Kr) till Alexander den Stores erövring (332 f.Kr.) är litet känt om templet. År 167 sätter den syriske kungen Antiochus Epifanes “förödelsens styggelse” i templet. Herodes den Stores renovering Herodes den Store började renoveringen av andra templet år 20 f.Kr, samma år som Kejsar Augustus besökte Syrien. Det var ett gigantiskt expansions- och renoveringsprojekt av det oansenliga tempel som uppfördes av de fattiga hemvändande judarna från fångenskapen i Babel. Herodes utbildade 1000 präster till byggjobbare. Huvudbyggnaderna blev klar efter nio år (omkri 9 f.Kr.) Själva tempelbyggnaden “det heliga” (naos) gjordes klart på ett år och sex månader. Det stod klart år 18 f.Kr. Jesus svarade: “Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Judarna sade: “I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!” Joh 2:19-20 Hela byggprojektet inklusive alla kringbyggnader på tempelplatsen invigdes först 64 år senare efter mer än 80 års arbete. Det sker år 62 eller 64 e.Kr. Helt färdigt står tempelkomplexet bara några år. Alltsammans raserades år 70 e.Kr då romarna grusade Jerusalem. Tempelplatsen Utförliga beskrivningar av Herodes tempel är bevarade. Josefus beskriver templet i Antikvitates xv 11 §§380f och Judiska Krigen Bell v 5 §§184ff. Mishnatraktaten Middot anger måtten i templet. Även Tempelrullen från Qumran ger information. Däremot är den arkeologiska kunskapen om templet begränsad eftersom inga arkeologiska utgrävning på tempelområdet har tillåtits. 46 pelare. För att ge utrymme för själva tempelbyggnaden utökade Herodes plattformens storlek till det dubbla. Den har de ungefärliga måtten 450x 300 m. vilket till ytan motsvarar 12 fotbollsplaner inklusive läktare! Som jämförelse kan Akropolis iAthen jämföras. Det har måtten 240 x 120 m. Runt alla sidor lät Herodes uppföra en kraftig stödmur som bär upp denna konstgjorda plattform. Murens höjd sedd inifrån tempelplatsen var ca 20 m. Från gatuplan i sydvästra hörnet var det 31 m till murens krön. Stödmurar En fem meter tjock stenmur uppförd direkt på berget höll samman fyllningen under tempelplatsen. Stödmuren i öster utökades med ca 45 m mot Kidrondalen. Söderut utvidgades tempelplatsen med ungefär 25 meter. Muren i öster lämnades utan åtgärd medan Herodes lät uppföra ett starkt militärt fort i anslutning till norra muren. Namnet fick den av Herodes vän Antonius. Antoniaborgen reste sig 20 m med torn och murar. Tornet i söder var 35 m högt. I Antoniaborgen fanns en vaktstyrka som kunde ingripa på tempelplatsen. (Luk 13:1 Apg 21:31-35) Där förvarades också översteprästens kläder för att markera underkastelsen under Rom. Pelarhallar Utefter yttermurarna som omslöt tempelområdet löpte pelarhallar (stoor). Stoan var ett tak som hölls upp av pelare och oftast utgjorde entrén (portal) till en byggnad. Ena långsidan var öppen. Kungliga pelarhallen löpte parallellt utefter större delen av södra muren. Muren hade yttermåttet 280 m, medan stoan räckte 185 m. Den bestod av fyra pelarrader. Treskeppiga stoor med den längden var dittills i stort sett okända och alltså mycket ovanliga. I Salomos pelarhall längs östra sidan var platsen för de äldstes diskussioner. Mark 11:27 Luk 2:46 19:47 Joh 10:23 Här samlades ochså de troende i första församlingen. (Apg 3:11, 5:12) Det är ganska troligt att försäljning av offerdjur och växlingskontor för tempelskatten fanns i kungliga stoan. (Luk 19:45, 46 Joh 2:14-16). Det är en allmänn uppfattning att duvförsäljarna och penningväxlarna höll till i den kungliga pelarhallen. (Mark 11:15-19//) Den kungliga stoan i söder var betydligt större än de övriga tre. De mindre stoorna var 15 m breda (djupa) och hade två rader med vardera drygt 12 m höga Kungliga stoan bestod av tre skepp och bars upp av fyra pelarrrader med vardera 40 pelare. Var och en var 12,5 m hög och det krävde tre män med utsträckta händer att omfamna den. (motsvarande omkring 5,5 m.). Av pelarna var 162 av vit polerad marmor med korintiska kapitäl. Taket bars upp av en träkonstruktion med ornament. De båda yttre skeppen hade en bredd på ca 10 m och höjd på ca 16 m. Det mittersta skeppet med 15 meters bredd och höjden 30 m gjorde kungliga pelargången till en mycket imponerande konstruktion. Nockhöjden mitt i stoan kan ha uppgått till 32 m. Dessa pelare har återanvänts i kyrkor och muslimska byggnader. I östra delen av pelarhallen samlades Sanhedrinen i en absid. Templets förgårdar Tempelplatsens helighet ökar ju närmare besökaren kommer det allra heligaste. Besökaren vandrar hela tiden uppåt mot den geografiskt högsta punkten som är det allra heligaste. Från Huldaportarna gick vandringen uppför en trapp i mörker. Väl uppe på plattformen fästes ögonen på den 50 m höga tempelbyggnaden med fasad av vit marmor. 47 Men innan besökaren kom i närheten av den skulle han passera olika “zoner”. Hedningarnas område avslutades med anslag vid en upphöjd plattform med 14 trappsteg. (Josefus Ant xv 11 5§417 Bell v5 2§194.) Skyltar på grekiska och latin förbjöd dem att gå vidare. Överträdelse innebar dödsstraff. En sådan skylt finns att se på Rockefellermuseet i Jerusalem: “Ingen främling tillåts gå innanför förgården och balustraden runt helgedomen. Var och en som ertappas får skylla sig själv för sin påföljande död.” Fyra ingångar från norr resp söder och en från öster förde besökaren vidare. Den södra hade korintiska bronsutsmyckningar och kan ha varit Sköna Porten. Nio av de tio portarna som ledde in i templet var överdragna med guld. Nästa förgård innanför skranket var kvinnornas förgård och där fanns gåvokistorna till templet. Mark 12:41-44. Innanför muren fanns kvinnornas förgård, omsluten och med tre ingångar. Kvinnorna kunde inte passera igenom den östra porten, bara den norra eller södra. Kvinnas förgård var försedd med en läktare så att de kunde se in på prästernas förgård över männens huvuden. (Middot 2:5) Männen kunde komma strax intill altaret som var uppfört i ohuggen sten. Männen kunde fortsätta västerut förbi läktare som löpte på båda sidorna om en korridor, och uppför ytterligare 14 något lägre trappsteg fram till en mur. Muren skiljde kvinnornas förgård från männens (israeliternas) men var försedd med en dörr. Prästernas förgård separerades med en halvmeters vackert dekorerad kant. Så långt kom männen. Därifrån kunde de höra leviterna sjunga och se prästerna förrätta sin tjänst. Inte heller leviterna kunde beträda prästernas förgård med brännofferaltaret i fonden. Där fanns även anläggningen där offerdjuren slaktades och reningskaret för prästernas händer och fötter. Här bars offren fram. Inne på prästernas förgård stod brännofferaltaret. Väster om det ledde 12 stappsteg in i det heliga. Fasaden var 50 m hög. Innermåtten var ungefär 30x30x10 m. I det första rummet, 20 m långt, stod den sjuarmade ljusstaken Själva tempelbyggnaden kunde prästerna gå in i via 12 trappsteg. I det heliga fanns en lamphållare med sju ställ, bordet för skådebröden och rökelsealtaret. Innanför förhänget med de ungefärliga måtten 10 x 10 m, fanns det allara heligaste som var ett tomt rum. Dit ägde bara Översteprästen tillträde en gång om året. Det mesta av aktiviteterna ägde rum framför templet, inte inne i byggnaden. Fasaden på templet var liksidig med 44 meters sida. Bakom fasaden var en 30 m lång byggnad. Innerhöjden från golvet mätte drygt 40 m. Ingången var en dubbeldörr klädd med guld och dekorationer. Formen på byggnaden från fågelperspektiv var som ett lejon: bred fram och smal bak. Arken stod enligt judisk tradition på “grundstenen” inne I det allra heligaste. Det var från den jorden skapades och Adam kom till. Sannolikt är det den klippan som fortfarande är synlig inne i klippdomen. Andra byggnader Skattkammare fanns utmed väggen runt männens/ israeliternas förgård. På en övre våning fanns övernattningsrum för tjänstjörande präster, ett sammanträdesrum, en mikve, ett rum med kamin att värma sig. Inspektionsrum för veden som inte fick innehålla exempelvis mask fanns, och lagerrum för vin och olja fanns också. Även lagerrum för salt och hudar, liksom utrymme för sköljning av inälvor. Josefus berättar att sanhedrinen (boule) hade sitt sammanträdesrum här. Utöver detta fanns pelargångar som enda konstruktioner. Bönen iTemplet dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och ge dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall vara mig välbehagliga på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk. Jes 56:7 Det var en varierad bön som föekom i templet. (a) Prästernas bön. - Behovsbetingad bön (böneämnen). Dagligen samlades människor till bön i samband med offer morgon och kväll. Troligen läste prästerna Shema (trosbekännelsen, 5 Moseb 6:4 och Dekalogen (de tio orden 2 Moseb 20). Tre välsignelser reciterades med stor sannolikhet i samband med Shema. Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 5Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. 5Mos 6:4 Förmodligen bad prästerna i templet vad man privat bad i hemmen. (b) Tempelsångarna. Sångerna är gemensamma och offentliga och framförs av leviterna. - Dagliga hymner och lovprisningspsalmer i templet i 48 samband med drickoffret. Med musik. - Vanliga hymner och psalmer i samband med högtidsdagar. - Allmänna hymner och psalmer av lovsångskaraktär till musik. (c) Allmän bön - Böneämnen efter behov. Privat, individuell bön (1Sam 1:9-13) - Offentlig , gemensam bön om förlåtelse och befrielse. Fri bön. - Offentlig bön i samband med tempeltjänsten: a) Daglig, b) Vid högtider och c) vid speciella tillfällen. - Regelbunden, daglig bön vid tre tillfällen. Som Daniels tre böner. Man kan inte tala om obligatorisk bön. Men däremot om böner som blev gängse och del av ett mönster och så småningom institutionaliserad. Präster & Leviter Två slag av funktionärer fanns i templet: präster och leviter. Aron var den förste prästen. Hans manliga avkomlingar utgör prästerskapet. Andra släkter av Levi stam kallas leviter. (Ex 28:1, 41) Toran förskriver att prästerna och leviterna helt eller delvis ska underhållas i sin tjänst. Aroniterna fick inte äga mark (4Mos 18:20). De skulle äta av offren som folket bar fram. (4Mos 18:8-13, 21)s 18,21) Under Nehemjas tid hade detta system brutits sönder därför att folket inte gav tionde. (Neh 13:10) Från Josefus vet vi att somliga präster var jordägare under andra templets tid. Han talar om sin egen mark. Barnabas hade mark på Cypern (Apg 4:36). Men troligen arbetade man inte på marken. Kanske arrenderades den ut? Man uppskattar antalet präster och leviter under andra templets tid till 20 000. Esra 2:36-42 och Neh 7:39-45 anger antalet till 4 298 präster och 74 leviter, mot 38 000 i 1Krön 23:3 tjänst samtidigt. En mer realis- Sydöstra hörnet av tempelplatsen och Klippdomen. Var det här Jesus frestades att kasta sig utför brenten? tisk siffra för tjänstgörande samtidigt vid altaret är 20-25 vanliga dagar. Men andra hade uppgifter vid sidan om; dörrvaktmästare, administratörer, sångare, vedbärare osv. Sysslan var en kombination av liturg och slaktare. De lyssnade till syndabekännelser och tog emot offerdjur som de sedan slaktade i Guds namn. De offrade djur, framför allt fåglar, flådde dem och styckade dem. Blodet stänktes runt om altaret. Fettet lades på altaret och förbrändes. Blodet var Herrens. Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har gett er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är i det. 12Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod, 3Mos 17:11 Från Bibeln, Mishna och Josefus vet vi att prästerna var indelade i 24 tjänsteavdelningar. Varje avdelning var i tjänst i templet under en vecka, alltså varannat år. Avdelningarna var sedan indelade i “fädershus”, möjligen också avdelade i två skift - ett på morgonen och ett på kvällen. Ofta fick prästen äta det mesta av köttet. Prästerna läste även delar av skriften, bad och tände rökelse. Bönen och skriftläsningen är inte föreskriven i Toran - däremot rökelsen. Bön omtalas i samband med offer för första gången i Jes 57:7. Ben Sira talar om både bön och sång (50:16-18). Möjligen skulle varje offrare bedja för folket. Tjänstgöringen var både en förmån och I viss mån inkomstbringande. Man tjänade Gud, och fick del av offerköttet. Innan den sista rökelsen tändes för dagen läste man från Skriften och bad. Detta kan spegla bruket att citera Shema när kvällen kom. Med 20 000 präster/ leviter i tvåskift, ger 350 i Prästerna var klädda i linne - inte ylle. Man fick inte svettas - Hes 44:18. - hur det nu skulle kunna undvi- 49 kas?! Leviterna Leviterna hjälpte prästerna. Bar ved, ledde offerdjur, skötte dörrarna och sjöng ur Psaltaren. De höll bokrullen när de sjöng. Portarna skulle hållas stängda på natten. Många män krävdes för att sköta de tunga portarna. Leviter stod också vakt vid tempelområdets huvudingångar - framför allt den östra dubbelingången. Barfota besökare med sandaler utan strumpor accepterades in på området. Likaså bara armar var godkänt. Men shorts förekom inte - knälängd på manteln. Men troligen tilläts ingen komma in på området med väskor - man fick inte ha picknick inom templets murar. Däremot åt man givetvis av offerdjuren - den helgade maten fick ätas där. Förmodligen tilläts heller ingen bära vapen på tempelområdet. Det fanns beväpnade vakter som var leviter eller andra vakter. I Antoniaborgen fanns kungens soldater - tempelvakten. I allmänhet överlät romarna ordningen på tempelplatsen till Översteprästen och hans vakt. De var inte i Antonia utan troligen i anslutning till ingångarna. Soldater kunde placeras på taken och murarna om det skulle behövas. Tempelkassören var specielt betydelsefull. Templet ägde stora rikedomar i form av kontanter, tillbehör och egendomar. Pompejus plundrade inte templet år 63 f. Kr. Crassus däremot tog 2 000 talenter alltså 80 eller 68 ton guld och silver.. (En talent motvarar 40 kg.eller möjligen 34,27 kg). I allmänhet tog inte offrarna med sina egna djur utan köpte dem i templet eller i anslutning till det. Djuren besiktigades av prästerna före slakt. Offraren kan a) antingen ha köpt djuret av en auktoriserad försäljare av offerdjur, b) köpt djuret i templet, c) offraren gick med sitt eget djur till en offerbesiktare, eller kanske d) gick offraren direkt till offerprästen som synade djuret och slaktade det. Prästernas kläder Beskrivning av prästernas kläder bjuder på svårigheter . 2Mos 28:40-42 beskriver prästen i tunika, bälte, huvudbindel och byxor. 2Mos 39:27-29 ger en mer komplicerad beskrivning. Tunika, gördel, turban och byxor. Bar prästen alla fyra mantlarna under tjänstgöring Prästerna tjänstgjorde barfota. Kläderna var tillverkade av fint linne, (shesh , bossos). Vardagskläder som folk i allmänhet bar var av ylle. Bältet var dekorerat med blått och purpur. Översteprästen Under Gamla Testamentets tid hade översteprästen avsvaret för gudstjänsten i templet, dess ekonomi och skötsel. (2 Kon 12:7, 22:4) Till hans religiösa funktioner hörde att frambära dagliga spisoffer. Speciellt viktig var hans uppgift på stora Försoniongsdagen då han å folkets vägnar skulle bringa försoning för alla osonade synder under det gångna året. Genom Urim och Tummim kunde översteprästen få veta Guds vilja i vissa frågor. Översteprästerna var ättlingar till Aron och var insatta i sitt ämbete på livstid. Men efter hemkomsten från Babel förstärktes prästernas roll som ledare för folket. Så småningom förändrades också översteprästens roll och fick under 400 - talet f. Kr. en mer politisk framtoning från att tidigare ha varit en helt andlig funktion. Även män från familjer som inte tillhörde det aronitiska släktträdet tilläts bli överstepräst. Simon Mackabeus utnämner sig i september år 140 f.Kr. till överstepräst samtidigt som han var kung och överbefälhavare. Utnämningen orsakade givetvis kritik eftersom han inte var ättling till Aron. Den politiska funktionen bär översteprästen med sig in i Nya Testamentets tid. Trots att dess politiska makt beskurits av Herodes den Store och romarna var ämbetet ändå mycket åtråvärt. Översteprästen var förutom det högsta kultiska överhuvudet i tempeltjänsten även ordförande för Sanhedrinen som var högsta domstolen i juridiska och religiösa frågor. Han var också folkets representant inför kungen och romarna i sekulära frågor. Det kunde bara finnas en överstepräst åt gången. Men på Jesu tid var mandatperioderna korta, i genomsnitt fyra år. Under tiden från Herodes den Stores tillträde till Jerusalems förstörelse utnämdes inte mindre än 28 överstepräster. Den längsta tjänstgöringstiden hade Hannas som var överstepräst under 18 år. Begreppet överstepräst användes inte bara om den tjänstgörande prästen utan också om tidigare överstepräster och även om de familjer från vilka de rekryterades. Historien vet namnen på en rad familjer i överteprästlig rang. De flesta tillhörde saddukeernas parti och skiljde sig markant från övriga prästerskapet. Översteprästerna tillhörde det välbärgade skiktet av samhället och utgjorde den verkliga aristokratin. Översteprästämbetet hade under Nya Testamentets tid hamnat i vanrykte. Många hade förlorat förtroendet för dem som andliga ledare som man menade mutade 50 sig till makten och våldförde sig på andra människors rättigheter med stöld och övergrepp. Dessutom var inte alla av översteprästlig börd. Men troligen gällde inte bristen på förtroende alla. Översteprästens kläder Tre lager av kläder. a) linnetunika b) blå fotsid tunika (ylle) utan ärmar ett andra bälte utanpå. Med guldtrådar. c) Efoden - en väst Bröstplåten Sardonyxstenar på axlarna Krona Olika slag av Offer Offren sågs som uttryck för en gåva till Gud och skulle ges i tacksamhet. binerna tar mycket tid för utläggningar om att Försoningsdagen bara försonar för dem som omvänt sig. 3 Mos 23:26-32, 26:40-42. Tackoffer Tackoffren innebar en måltid med gemenskap. Filon menar att ett av huvudmotiven för offren var att uttrycka tacksamhet till Gud. Ben Sira berättar om sånger som hörde samman med offren. De var lovsånger. (Syraks bok 50:18) Gemenskapsoffer Samma offerdjur delades mellan Gud, prästerna och offraren. (1) Djurets blod hälldes på altaret “till Herren” och fettet förbrändes. (2) Prästerna fick en del av köttet. (3) Det mesta av offerdjuret togs iväg från templet och åts upp av offraren och eventuella inbjudna. (3Mos 10:15 7:11-18) Innan man gick för att offra måste man vara kultiskt ren. Många pilgrimer fick vänta utanför templet i sju dagar för att den kroppsliga orenheten skulle avlägsnas. För detta ändamål fanns även reningsbaden (mikveoth). Folk var medvetna om att man måste vara ren innan man gick upp i templet. (Ps 24:4). Man såg också sambandet mellan inre och yttre renhet. Offer som försonar Människor visste att försoning och renhet bara kunde åstadkommas genom att blod utgöts. Detta skedde genom syndoffren, skuldoffren och offren på Stora Försoningsdagen. Inte minst offrens identifikation med Jesus och blodets betydelse i NT visar att folk var medvetna om offrens och Redan på Jesu tid samlades bedjare vid Västra muren, som är blodets betydelse. Jfr Heb 9:22, Rom stödmuten till tempelplatsen. 3:25, 5:9, Ef 1:7, 1Joh 1:7. Judiska texter betonar att offren hör samman med omvändelse och ånger. Blodet försonar inte utan vidare. Den som kommer med offret måste bekänna och be om förlåtelse för sina synder. Filon i Alexandria utvecklar den inre tillståndet hos den som bär fram offer. Han ska vara övertygad av sitt samvete, ska förebrå sig själv, ha återgäldat den han skadat med 20 procent och bekänna ärligt sina synder. Försoning förutsätter både bön och offer Även den rabbinska litteraturen ger liknande föreskrifter för offraren. Mishna skriver med anledning av offren att storleken inte spelar någon roll. Det avgörande är att sinnet är riktat mot himlen. Rab- Speciellt under högtiderna skapades en känsla av samhörighet och gemenskap mellan deltagarna. Man kom till Jerusalem och mötte nya människor med samma mål. Man kom på pilgrimsfärd, offrade och betalade sin tempelskatt. Något av Nyhem - konferensstämning. (Resa, gemenskap, möten och kollekt.) Dagliga offren Varje dag offrades tamidoffren. Lamm offrades som brännoffer tillsammans med mjöl, olja och vin. (2Mos 29:40). Offren bars dels fram i gryningen, dels på kvällen eller under andra templets tid på eftermiddagen. På sabbaten var offren dubbelt så stora. För att markera nymånaden offrades dessutom två oxar, sju lamm, en vädur, en killing. På högtiderna bars ännu fler offer fram. 51 Tamid 4:1-3 beskriver hur tamidoffrandet gick till. Lammet bands och lades på vänstra sidan med huvudet söderut. Prästen stod med ansiktet mot väster. Han skar av strupen med en kniv och en assisterande präst samlade upp blodet i en skål. Han tar av blodet och stänker på altaret. Resten häller han vid altarets fot varifrån det rinner i en kanal från tempelplatsen. Kroppen hängdes upp i ena benet och flåddes. Därefter togs kroppen ner och togs ur. Styckning av ben och bog. Benen fick inte brytas. Allt tvättades och saltades. Sedan förbrändes alltsammans. Besöket av pilgrimen från Bordeaux visar att kristna fortfor att besöka tempelplatsen. 3.Fredsoffer Fyrfotadjur delades mellan altaret, prästen och offraren. Fettet förbrändes, prästen fick högra låret och bröstet som offraren “vevade” framför altaret. Han kunde ta det hem och dela med familjen. Resten fick offraren behålla för att ha fest med vännerna. Huruvida den mur som Herodes östra mur ansluter till är persisk eller salomonisk., är en öppen fråga. Klippdomen Muslimernas monument över den klippa där Abraham bar fram Isak kallas Klippdomen. Den uppfördes år 691 och är ingen moske´, utan ett monument som visar att Islam är fulländningen på Judendom och Kristendom! Klippdomen är det äldsta exemplet på muslimsk arkitektur. År 1. Brännoffer 1189 försåg Templet - kort Historisk Översikt Brännoffer bärs - Salomos tempel invigs omkring år 930 f.Kr. Salahedin vägfram till förson- - Joas reparerar templet - 2 Kung 12,1-16 2Krön 24,1-14 garna med ing för folket. marmor. (Man - Jordbävning under Ussias tid. Repareras av Jotam (2Kung Det är inte kan fundera 15,35 //) förordnat för över var - Rening av templet av kung Hiskia (2Krön 29,3-19) individer i -Josia upprättar arken som förts ut ur templet av Manasse och byggnadsmateriBibeln. Individer Amon (2 Krön 35,3) elet och pelarna bär fram synd till Klippdomen - Templet förstörs av babylonierna år 586/7 f Kr och skuldoffer kommer ifrån.) - Serubbabel, Esra och Nehemja återuppbygger templet. för tillkortakom- Invigning år 517 f Kr manden och över- - Antiokus Epifanes profanerar templet år 167 f.Kr. Kalifen Umar trädelser. intog Jerusalem - Templet renas (1Mack 4,35-61 2Mack 10,1-8 Channukaf638. esten) 2. Syndoffer och - Herodes påbörjar en ombyggnad år 20 f.Kr. (färdigt ca år Al-Aqsamosken skuldoffer byggdes av rest64 e Kr) De flesta synderna av den kun- Templet förstörs av romarna år 70 e.Kr. offren var fåglar. - Ett Jupitertempel byggs (?) troligen under Hadrianus tid år gliga stoan. Den När det var fråga 135 förknippas med om fyrfotadjur Muhammeds - Tempelplatsen en ruinhög under bysantinerna fick prästen himmelsfärd - Planer på återuppbyggande under Julianus omkring 360 köttet och huden. - Araberna erövrar Jerusalem år 638 från Kaban Offren förutsätter - Korsfararna kommer år 1099 - Klippdomen blir kyrka. genom sju avsiktlig eller himlar till den oavsiktlig syndalängst bort handling. Skuldoffret förutsätter medvetenhet om belägna moskén. synd. Offraren bekänner synden samtidigt som han lägger handen på djurets huvud. Han berättar för Salomos stallar var valvutrymmen som skapats genom prästen vad slag av offer det är frågan om. Om prästen att Herodes utökade tempelområdet söderut. Här svara något vet man inte. gömde sig människor under Jerusalems belägring. Efter år 70 Kejsar Hadrianus lätt uppföra en staty av Jupiter. Detta uppger Dio (Cassius), Epifanius och bekräftas av den s.k. Pilgrimen från Bordeaux som dock förväxlar den med en staty som föreställde Hadrianus själv. Ovanför en av Huldaportarna är en sten inmurad som tidigare utgjorde basen till Hadrianusstatyn. Suleiman den Väldige lät nura igen nuvarande Gyllene porten år 1538. Orsaken anses vara att den ska vara oanvänd tills Messias kommer enl Hes 44:1-3. Den stadsport som upptäckts under nuvarande markplan i anslutning till Gyllene Porten är förherodiansk. Islams äldsta bildkonst. Den äldsta mosaiken runt första valvet vid ingången härrör från 700-talet. Kupolen dekorerades invändigt på 1200-talet. 52 C JESU & APOSTLARNAS LIV JESUS Jesus bars fram i templet åtta dagar gammal. Här mötte han profeten Simon och profetissan Hanna. Lk 2:22-38 Jesus höll gärna till i templet. a) Vid tolv års ålder fick han träffa de lärda rabbinerna i Jerusalem. Var det möjligen den kände Hillel han samtalade med? Rabbinska texter hävdar att det fanns en bet midrash (teologisk högskola) på tempelplatsen. b) Jesus samlade lärjungarna till undervisning i skuggan av pelarhallarna. (Matt 12:35 Luk 20:1) Det var Jesu egen mobila bet midrash - “bibelskola”. Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom. Luk 21:37 c) Jesus rensar templet från kommers. När han kom till templet, körde han ut dem som drev handel där 46och sade till dem: “Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” 47Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 48men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom. Luk 19:45-48 Var ägde försäljningen rum? Man har menat att detta skedde på tempelplatsen i den kungliga pelarhallen? Somliga forskare menar att fårhjordar inte skulle tillåtas skymma sikten på området, utan att butikerna i anslutning till Robinsons trappa avses. Däremot menar Sanders att fåglar/ duvor såldes i kungliga stoan. Vilka stod bakom kommersen? Vad de mäktiga översteprästerna ansvariga? Man vet inte mycket om saken. Men det är inte sannolikt att enskilda präster sålde djuren eftersom de inte fick vara uppfödare. Inte heller är det troligt att de var mellanhänder och återförsäljare av djur. Förmodligen var det fråga om licenserade affärsmän som sålde inspekterade djur. Templet hade inkomst på licenser och platsen i kungliga pelarhallen för duvförsäljare och penningväxlare. Men det finns inga bevis för det antagandet. Folk behövde råd och vägledning för vilka offer de skulle bära fram - troligen präster och fariseer. Priset för offerdjuren följde marknaden. d) Änkans gåva Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 3och då sade han: “Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.” Luk 21:1-4 FÖRSAMLINGEN a) Lärjungarna var vana att bedja i templet. Det fortsatte även sedan Jesus återvänt till himlen. Luk 24:5,2 Apg 22:17, 3:1. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Apg 2:26 b) Lukas skildrar hur de första kristna fortsatte att delta i templets gudstjänst och offer. Apg 3:1f. 21:23f. c) Apostlarna höll till med sin egen undervisningen i templet (5:20-21, 42). Möten hölls i Salomos pelarhall (3:11, 5:12-13). Apg 5: 12 Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. Översteprästerna orsakade förföljelse mot församlingen. (Apg 4:1ff 5:17ff. Men även präster kom till tro (6:7). Innebörden av Apg 2:42 är inte entydig. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Tydligen kännetecknades de troendes sammankomster av fyra aktiviteter: Undervisning, måltid, brödsbrytelse och bön. Undervisning är en sammanfattande beskrivning av apostlarnas Tora och församlingslivet som kännetecknade “inbördes hjälpen”/gemenskapen. Måltiden (agapemåltiden) och brödsbrytandet skedde i hemmet, medan bönen skulle kunna syfta på bönetiderna i templet. Jfr Apg 6:4. Men mer troligt står “bönen” ändå för synagogans möte som beskrivs som teffilah (heb.”bön” som också kan betyda synagogans möte). Lärjungarna höll till på tempelplatsen - troligen där Jesus samlat dem för undervisning (bet midrash). Direkt efter Jesu himmelsfärd gick de till tempelplatsen. 53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud. Luk 24:53 Församlingens aktiviteter på tempelplatsen skapar förtroende bland folket. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. Apg 2:46-47 Både templet och hemmen beskrivs som dagliga aktiviteter. I templet bad man och i hemmet hade man måltidsgemenskap. Bön i samband med offren I templet samlades bedjare I samband med de två dagliga tamidoffren. a) Här uppenbarade sig Herren för Sakarias i samband med löftet om Johannes Döparen. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, 9var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: “Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Luk 1:8-13 b) Tullmannen & fariseen som Jesus berättade om var på väg till bönen. “Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare... Luk 18:9-14 c) Undret vid Sköna Porten Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen Apg 3:1ff Identifikationen av Sköna Porten är osäker. Men den kan vara densamma som Nicanors port. Tempeluppenbarelser Också Jesala gjorde andliga upplevelser i templet: I det år då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Jes 6 Inom den s.k. judiska mystiken (tidig kabbalism) utvecklades två riktningar: Hekalotmystiken och merkabamystiken. Merkaba betyder vagn och beskriver andliga resor som företogs, exempelvis den som Paulus beskriver i 2Kor 12:1f. Heikal däremot betyder “sal” och syftar på templet där man likt Jesaja fick andliga uppenbarelser. Läsning ur Torahn.
© Copyright 2024