8 JERUSALEMS TEMPEL - Shalom över Israel

41
8 JERUSALEMS TEMPEL
A
R E P O R TA G E
Josefus skriver :
“Att närma sig templet ser det på avstånd
ut som ett snöklätt berg - för allt som inte
var överlagt med guld var renaste vitt”.
(Bellum
5.5.6)
BESÖKARE I TEMPLET
Innan besökaren i templet kommit till Jerusalem hade han satt undan av tiondepengar
för reskostnaderna.
För att beträda själva templet måste den
kultiska
orenheten avlägsnas. För det fanns
bl.a. vattenbassänger (mikveot) vid entrén
till templet.
Antag att följande hänt i familjen på pilgrimsfärd under året
Frun hade fött barn.
En farbror hade dött.
Mannen hade “lånat” av de pengar som
grannen gett som säkerhet för ett lån i samband med köp av ett djur.
Flera
alternativ
föreligger:
1. En präst kom till familjen hemma i byn
med aska blandat i vatten. Han befriar dem
från orenheten innan pilgrimsfärden påbörjas.
2. Om prästen inte gör hembesöket får
familjen vänta i sju dagar i Jerusalem för
att bli rituellt rena. De bestänktes den tredje
och sjätte dagen för att sedan tillåtas beträda
templet.
3. Mannen hade redan betalat tillbaka
“lånet” tillsammans med 20 procent av
värdet. Då var det inte längre orsak till orenhet.
4. Om barnet fötts mer än tre månader
innan avresan hade renhetstiden för barnafödande redan gått ut.
5. Om kvinnan inte var inne i mensperiod
orsakar hon inte kulturell orenhet.
RENING
Familjen gick ner i en av de offentliga
vattenbassängerna
(mikveh)
innan
kvällen
och avhöll sig sexuellt under natten. Nästa
morgon gick de till templet där de köpte ett
lamm eller en bagge. Lammet är ett tackoffer
och baggen är ett skuldoffer för mannens
“lån” av pengar.
De tog med sig offerdjuren och passerade
genom Huldaportarna
närmast Kidrondalen
i södra tempelmuren.
De köpte en korg med två felfria (kosher)
duvor för att offra i samband med sitt barnafödande.
Sedan passerade de över tempelplatsen
och hedningarnas område och gick genom
muren som hade ett anslag att hedningar
inte fick komma längre.
De försäkrade leviterna som tjänstgjorde att
de var rituellt rena och visade lammet och
baggen för inspektion.
Därifrån svängde de österut och kom så
upp
via trappsteg till tempelkomplexet och passerade gulddörren österifrån. Väl innanför
de 20 m höga murarna stannade kvinnan på
kvinnornas förgård medan mannen fortsatte
genom nästa port in på männens förgård.
42
Kvinnan lämnade sina fåglar till en levit och
förklarade att de var för den nyföddes skull.
Hon följde det som hände med fåglarna
antingen från pelarhallen eller från övre galleriet. Leviten gav duvorna till en präst som
offrade dem på altaret.
Mannen lämnade lammet en stund hos
en levit medan han gick med baggen till
en präst. Baggen togs
omhand av prästen med
förklaringen
att
mannen
ådragit sig skuld genom
“lånet” av grannens
pengar.
Han uppmanades lägga handen på
baggens huvud. Båda
lyfte sedan upp baggen
och mannen tog en kniv
i ena handen och höll
tillbaka baggens huvud
med den andra. Prästen
samlade upp blod från
snittet i strupen i en
skål.
främlingarna som bor bland dem, fäller ett
villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant
som får ätas, så skall han låta blodet rinna
ut och täcka över det med jord. 14Ty så är
det med allt kötts själ, att blodet är det som
innehåller själen. Därför säger jag till Israels
barn: Ni skall inte förtära något kötts blod.
Ty blodet är allt kötts själ. Var och en som
förtär det skall utrotas.
Fest
Mannen och
hustrun möttes
och gick till
vännerna
som
tagit hand om
den nyfödde.
Om de hade lite
större barn
följde de med i
templet. En
flicka med
mamman och
en pojke med
pappan.
Därefter tog prästen
baggen för att flå den,
stycka och laga till
köttet.
Mannen hämtade sedan
lammet från leviten och
tackade för hjälpen. En
annan präst tog hand
om lammet och slaktade
det. Efter omkring tio
minuter kom prästen
tillbaka med köttet.
Mannen gav tionde av
köttet till prästen.
Resten ber han med sig
ut.
Pelare från Herodes tempel. Vissa pelare var
mer än 20 m höga
Blodet beströks på altaret av prästen eller
hälldes ut vid altarets fot. Detta var det viktigaste i offerhandlingen. Det var blodet som
försonade.
3Mos 17:11-14
Ty allt kötts själ är i blodet,
och jag har gett er det till altaret, till att
bringa försoning för era själar. Ty blodet
är det som bringar försoning, genom själen
som är i det. 12Därför säger jag till Israels
barn: Ingen av er skall förtära blod, och
främlingen som bor bland er skall inte heller
förtära blod.
13Och om någon av Israels barn, eller av
En festmåltid
lagades till. Nu
var det fest.
Kött var ingen
vardagsmat det
hade man råd
till bara några
få dagar på året
vid högtiderna.
Fågel kunde
man äta en gång
i veckan.
Annars åt man
mest vegetariskt.
EN DAG I TEMPLET
Förutom offren som gavs av besökare var
det två offertillfällen varje dag. Det ena
utfördes tidigt på morgonen och det andra
på eftermiddagen vid tretiden. Detaljerna
kring tamidoffren känner vi till genom
Mishna, traktaten Tamid.
Josefus däremot
är tyst angående detta.
Somliga präster tillbringade natten i templet
för att stiga upp före gryningen. De gick ned
i mikven och kastade sedan lott om vem som
skulle få de olika sysslorna.
En uppgift var att rengöra altaret. Andra
43
bar ved till altaret. Elden på rökelsealtaret
skulle tändas. Vekarna på menoran skulle
ansas. Innan tjänstgörningen skulle prästen
tvätta händer och fötter i Kopparhavet.
I gryningen bars det dagliga felfria lammet
fram som offer. Det slaktades, styckades,
tvättades och saltades. Rökelse antändes.
Därefter samlades alla präster på gården
framför altaret.
Delar av lammet förbränns på altaret. Under
tiden spelar leviterna på cymbaler och
sjunger psalmer.
När trumpetstötar stöts avbryts sången.
EN
ÖGONVITTNESSKILDRING
Syraks bok, eller Jesus Ben Syraks Vishet
är en skrift som tillhör den judiska vishetslitteraturen och kom till under perioden
175-190 f.Kr. I Syraks bok ges en beskrivning av besökare i templet.
Syrak 50:
Översteprästen Simon, Onias son,
lät på sin tid reparera helgedomen
och sätta templet i stånd.
2Av honom lades grunden till murverk av
dubbel
höjd,
ett högt fundament för templets ringmur.
3På hans tid grävdes en reservoar,
en damm lika stor som Havet i omkrets.
4Han var mån om att skydda sitt folk mot
olycka
och stärkte stadens försvar mot belägringar.
5Hur skön var han inte att se i kretsen av
sitt folk,
när han trädde ut ur rummet bakom
förhänget;
6han var som morgonstjärnan bland
molnen,
som fullmånen på festdagarna,
7som solen när den lyser på den Högstes
tempel,
som regnbågen när den skimrar bland glänsande
moln,
8som blommande rosor i vårens tid,
som liljor där källsprång bryter fram,
som skogarna på Libanon en sommardag,
9som brinnande rökelse på fyrfatet,
som ett kärl, hamrat av gediget guld
och prytt med alla slags ädla stenar,
10som ett olivträd, dignande av frukt,
och som en cypress som når ända upp bland
molnen.
11När han tog på sig den lysande skruden
och klädde sig i sin fulla ståt
Folket som samlats på männens förgård
faller på knä.
Efter morgonoffret kommer ett nytt skift av
präster.
På eftermiddagen avslutades offren med
bibelläsning, bön och rökelse. Enligt 2Mos
29:39 skulle kvällstamidoffret hållas i skymningen. Men andra templets tid var det vid
tretiden på eftermiddagen.
(Apg 3:1).
Under högtiderna offrades tusentals djur.
Mishna berättar att Kidrondalens vatten
tjocknade av allt offerblod som spolades ner
i den och såldes som gödningsmedel.
och sedan steg upp på det heliga altaret,
spred han glans över hela tempelgården.
12Och när prästerna räckte honom köttstyckena
medan han själv stod vid altarhärden,
stod hans bröder i en ring runt honom;
de var som en cederskog på Libanon,
som dadelpalmer omgav de honom.
13Alla Arons söner stod där i sin glans
med offergåvorna till Herren i sina händer
inför hela Israels menighet.
14Som avslutning av altartjänsten
fulländade han offret till allhärskaren, den
Högste:
15han sträckte ut handen efter offerskålen
och lät druvans blod rinna ut.
Han hällde det över altarets fundament
till vällukt åt den Högste, konungen över
allt.
16Då bröt Arons söner tystnaden:
de blåste i silvertrumpeterna
och lät dem ljuda med mäktig klang,
för att den Högste skulle minnas folket.
17I samma ögonblick föll de allesammans
på en gång ner med ansiktet mot marken
för att tillbe sin herre,
allhärskaren, den högste Guden.
18Kören stämde upp sin lovsång,
den sköna musiken ljöd med full styrka,
19och Herrens, den Högstes, folk låg
försänkt
i bön inför den Barmhärtige,
tills den heliga ceremonin var fullbordad
och de hade avslutat gudstjänsten.
20Då steg översteprästen ner och lyfte sina
händer
över israeliternas hela menighet
för att utdela Herrens välsignelse
och med stolthet uttala hans namn.
21Och ännu en gång föll folket ner
för att ta emot välsignelsen från den Högste.
44
B
HISTORIA
När Israel erövrade Jerusalem i sexdagarskriget 1967
fick muslimerna fortfarande behålla överhögheten över
tempelområdet. Detta trots att tempelplatsen är Judendomens heligaste plats. I praktiken är dock Västra
muren den heligaste platsen eftersom ingen troende
jude idag beträder tempelområdet.
Så länge templet stod var det en sammahållande faktor
för alla judar, som en magnet för judar både i landet
Israel och diasporan. Till templet betalade varje vuxen
en halv shikel i Tempelskatt. Hit vallfärdade man och
när templet hotades var det en alarmklocka som fick
varje troende jude att reagera.
Prästernas inflytande utanför Judeen var begränsat.
Folket och prästerna var överens om den “vanliga
judendomen”. Den enkla tron var under templets tid
De fem Moseböckerna / Toran, Templet och Israel
som nation.
Man kan säga att det fanns tre fokuspunkter i det
religiösa livet: templet, synagogan och hemmet.
För antika religioner var offer detsamma som religionen. Riter att utföra. Men judendomen skilde sig i
viktiga avseenden:
a. Det kunde bara finnas ett tempel. Många lokala
tempel som i exempelvis den romerska religionen var
omöjligt.
b. Kulten i Jerusalem var mer påkostad än i andra
religioner. Ett prästerskap skulle underhållas. I Rom
var det en ära att utnämnas till präst. För judarna var
prästskapet ärftligt. En präst fick inte försörja sig själv
som jordbrukare.
c. Hela livet rymdes under en gudomlig lag. Etik och
kult hängde ihop. Ingen bodelning mellan heligt och
profant.
Templet var instiftat av Gud. Det erkändes av alla
fromma i Israel. Källorna visar att de flesta judarna
gav sitt stöd till templet och betalade tempelskatten.
Tempelskatten som infördes av fariseerna togs för givet
också av Jesus (Mt 17:24).
Vanlig “tempelfromhet” beskrivs i Luk 1-2. Både
Johannes Döparens och Jesu föräldrar fann det
naturligt och självklart att leva efter de föreskrifter
som gällde templet. Allt talar för att de flesta judar
betraktade tempeltjänsten inklusive föreskrifterna om
offer som heligt. I allmänhet respekterade man prästerskapet, även om det fanns åsikter om översteprästerna.
Kritik av prästerskapet var vanlig. Men det innebar
inte att man var emot templet utan snarare sättet som
templets sköttes på. Förväntan om en ny och ren tempeltjänst var vida spridd.
En sådan kritisk oppositionsgrupp hade flytt ut i Juda
öken och levde i en bosättning vid Qumran.
Vallfärd
Jerusalem hade en befolkning på i storleksordningen
100 000 invånare. Under de tre vallfärdshögtiderna
kom många besökare. Flest anlände till Påsken. En
realistisk siffra är att mellan 250-400 000 pilgrimer
kom från Galiléen och ytterligare 50 000 från diasporan. Under Påsken kunde alltså Jerusalem hyste en
befolkning på i storleksordningen 400-500 000 människor. Tempelplatsen kunde ta emot omkring 400 000
personer samtidigt. (Som en jämförelse kan göras att
platsen kring Kabastenen i Mecka rymmer ungefär 500
000 individer samtidigt.)
Festatmosfären startade redan under pilgrimsfärden.
Men den sanna festen var i Jerusalem. Den innehåll
många slags trevligheter och folkliv. För omkostnaderna fanns en extra reskassa som skulle spenderas i
Jerusalem som var en del av tiondet. (5Mos 14:26)
Besökarna bodde i tält, läger, pensionat, i synagogor
och grannbyar. (Mark 11:11)
Maten man åt under festerna avvek från den vanliga.
Man hade bara råd att äta nötkött eller fårkött vid
de stora högtiderna. På sabbaten och de mindre
högtiderna åt man fågel eller fisk. Basmaten var vete,
mjölk, vin och olja. Spannmål stod för mer än halva
kaloriintaget.
På de tre vallfärdshögtiderna; Påsk , Pingst och
Lövhyddohögtiden skulle varje israelit besöka Jerusalem - 2Mos 23,:17, 34:23, 5Mos 16:16. Från diasporan är det tveksamt om man kom mer än en gång
i livet. Resan var lång. Dagsetappen för en ensamvandrare var omkring 25 km/dag. Från Galileen till
Jerusalem kunde det ta en vecka enkel väg. Om man
deltog i alla tre högtiderna skulle det ta närmare nio
veckor om året i anspråk.
Bara männen var ålagda att fira alla högtiderna i Jerusalem, men pilgrimsresorna var familjeangelägenheter.
Man slöt samman i familjer. Josefus berättar hur folk
strömmade till Jerusalem från byar och städer. Män,
kvinnor och barn firade högtid i renhet. Där var glädje
och uppsluppenhet. I praktiken kom dock inte alla
israeliter till Jerusalem under högtiderna.
TEMPLEN
Tempelplatsen ligger på Moria berg. Dit förde Abraham Isak för att offra honom.
45
“Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå
bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.” 1Mos 22:2
Första templet
Klippdomen döljer den klippa som med största sannolikhet var det allra heligaste i de båda templen.
Platsen köptes av David för 50 siklar silver från
jebusen Arana som hade haft den som tröskplats.
Men kungen svarade Arauna: “Nej, jag vill köpa
det av dig för ett bestämt pris. Ty jag vill inte offra
åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för
ingenting.” Och David köpte tröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver. 25Och David byggde där
ett altare åt Herren och offrade brännoffer och tackoffer.
2Sam 24:24
Salomos tempel är beskrivet i 1Kon 6-7 och 2 Krön
3-4.
Tempelbyggnaden stod sannolikt på en plattform.
Själva templet (heikal) var 40x20x30 alnar. (En aln
motsvarar 38-43 cm). Väggarna var av cederträ. Golvet
var av cypressplankor. Sniderier och dekorationer
fanns på dörrar och väggar.
Kung Sisak i Egypten tömde templet på skatter som
samlats in under åren. (1Kung 14:25)
Avgudaaltare ställdes fram av Ahas. Men kung Josia
renoverade templet och reformerade gudstjänsten.
År 587 f.Kr intog Nebukadnessar från Assyrien Jerusalem och förstörde templet. Efter förstörelsen fortsatte
man offra (Jer 41:5) Inga lämningar finns efter Salomos tempel.
Andra templet
Efter exilen i Babel gav den persiske kungen Kores
tillåtelse för folket att återvända till Jerusalem.
“Så säger Kores, kungen i Persien: Alla riken på
jorden har Herren, himmelens Gud, gett mig. Och han
har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i
Juda. 3Vem det nu än är bland er, som tillhör hans folk,
må hans Gud vara med honom och må han dra upp
till Jerusalem i Juda för att bygga på Herrens, Israels
Guds, hus. Han är den Gud som bor i Jerusalem.
Esra 1:2-3
Första gruppen hemvändande judar leddes av Shesbassar som troligen var judakungen Joakims fjärde son.
Man förde med sig en del av föremålen från det tidigare templet.
Shesbassers svåger Serubbabel fortsatte arbetet att
upptätta templet. Assistent var översteprästen Josadak.
Under andra året efter hemkomsten var altaret uppbyggt (Esra 3:8) Grundstenen till templet var lagd. Men
under 18 år låg så arbetet nere på grund av besvärliga
omständigheter.
Serubbabels tempel
Då kallade Gud profeterna Haggai och Sakarja för att
uppmuntrad Serubbabel att fortsätta återuppbyggandet.
År 515 den 12 mars stod templet färdigt.
Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden
Adar, i kung Darejaves’ sjätte regeringsår. 16Och
Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som
hade återkommit från fångenskapen, firade invigningen
av detta Guds hus med glädje. Esra 6:15-16
Från tiden mellan Nehemja (445 f.Kr) till Alexander
den Stores erövring (332 f.Kr.) är litet känt om templet.
År 167 sätter den syriske kungen Antiochus Epifanes
“förödelsens styggelse” i templet.
Herodes den Stores renovering
Herodes den Store började renoveringen av andra templet år 20 f.Kr, samma år som Kejsar Augustus
besökte Syrien.
Det var ett gigantiskt expansions- och renoveringsprojekt av det oansenliga tempel som uppfördes av de fattiga hemvändande judarna från fångenskapen i Babel.
Herodes utbildade 1000 präster till byggjobbare.
Huvudbyggnaderna blev klar efter nio år (omkri 9
f.Kr.) Själva tempelbyggnaden “det heliga” (naos)
gjordes klart på ett år och sex månader. Det stod klart
år 18 f.Kr.
Jesus svarade: “Riv ner detta tempel, så skall jag
låta det uppstå igen på tre dagar.” Judarna sade: “I
fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du
skall låta det uppstå igen på tre dagar!” Joh 2:19-20
Hela byggprojektet inklusive alla kringbyggnader på
tempelplatsen invigdes först 64 år senare efter mer än
80 års arbete. Det sker år 62 eller 64 e.Kr. Helt färdigt
står tempelkomplexet bara några år. Alltsammans raserades år 70 e.Kr då romarna grusade Jerusalem.
Tempelplatsen
Utförliga beskrivningar av Herodes tempel är bevarade. Josefus beskriver templet i Antikvitates xv
11 §§380f och Judiska Krigen Bell v 5 §§184ff.
Mishnatraktaten Middot anger måtten i templet. Även
Tempelrullen från Qumran ger information.
Däremot är den arkeologiska kunskapen om templet
begränsad eftersom inga arkeologiska utgrävning på
tempelområdet har tillåtits.
46
pelare.
För att ge utrymme för själva tempelbyggnaden
utökade Herodes plattformens storlek till det dubbla.
Den har de ungefärliga måtten 450x 300 m. vilket
till ytan motsvarar 12 fotbollsplaner inklusive läktare!
Som jämförelse kan Akropolis iAthen jämföras. Det
har måtten 240 x 120 m.
Runt alla sidor lät Herodes uppföra en kraftig stödmur
som bär upp denna konstgjorda plattform. Murens höjd
sedd inifrån tempelplatsen var ca 20 m. Från gatuplan i
sydvästra hörnet var det 31 m till murens krön.
Stödmurar
En fem meter tjock stenmur uppförd direkt på berget
höll samman fyllningen under tempelplatsen. Stödmuren i öster utökades med ca 45 m mot Kidrondalen.
Söderut utvidgades tempelplatsen med ungefär 25
meter.
Muren i öster lämnades utan åtgärd medan Herodes
lät uppföra ett starkt militärt fort i anslutning till norra
muren. Namnet fick den av Herodes vän Antonius.
Antoniaborgen reste sig 20 m med torn och murar.
Tornet i söder var 35 m högt.
I Antoniaborgen fanns en vaktstyrka som kunde
ingripa på tempelplatsen. (Luk 13:1 Apg 21:31-35)
Där förvarades också översteprästens kläder för att
markera underkastelsen under Rom.
Pelarhallar
Utefter yttermurarna som omslöt tempelområdet löpte
pelarhallar (stoor). Stoan var ett tak som hölls upp
av pelare och oftast utgjorde entrén (portal) till en
byggnad. Ena långsidan var öppen.
Kungliga pelarhallen löpte parallellt utefter större
delen av södra muren. Muren hade yttermåttet 280 m,
medan stoan räckte 185 m. Den bestod av fyra pelarrader. Treskeppiga stoor med den längden var dittills i
stort sett okända och alltså mycket ovanliga.
I Salomos pelarhall längs östra sidan var platsen för de
äldstes diskussioner. Mark 11:27 Luk 2:46 19:47
Joh 10:23 Här samlades ochså de troende i första
församlingen. (Apg 3:11, 5:12)
Det är ganska troligt att försäljning av offerdjur och
växlingskontor för tempelskatten fanns i kungliga
stoan. (Luk 19:45, 46 Joh 2:14-16). Det är en allmänn
uppfattning att duvförsäljarna och penningväxlarna
höll till i den kungliga pelarhallen. (Mark 11:15-19//)
Den kungliga stoan i söder var betydligt större än de
övriga tre. De mindre stoorna var 15 m breda (djupa)
och hade två rader med vardera drygt 12 m höga
Kungliga stoan bestod av tre skepp och bars upp av
fyra pelarrrader med vardera 40 pelare. Var och en var
12,5 m hög och det krävde tre män med utsträckta
händer att omfamna den. (motsvarande omkring 5,5
m.).
Av pelarna var 162 av vit polerad marmor med korintiska kapitäl. Taket bars upp av en träkonstruktion
med ornament. De båda yttre skeppen hade en bredd
på ca 10 m och höjd på ca 16 m. Det mittersta skeppet
med 15 meters bredd och höjden 30 m gjorde kungliga
pelargången till en mycket imponerande konstruktion.
Nockhöjden mitt i stoan kan ha uppgått till 32 m.
Dessa pelare har återanvänts i kyrkor och muslimska
byggnader. I östra delen av pelarhallen samlades Sanhedrinen i en absid.
Templets förgårdar
Tempelplatsens helighet ökar ju närmare besökaren
kommer det allra heligaste. Besökaren vandrar hela
tiden uppåt mot den geografiskt högsta punkten som är
det allra heligaste.
Från Huldaportarna gick vandringen uppför en trapp i
mörker. Väl uppe på plattformen fästes ögonen på den
50 m höga tempelbyggnaden med fasad av vit marmor.
47
Men innan besökaren kom i närheten av den skulle han
passera olika “zoner”.
Hedningarnas område avslutades med anslag vid en
upphöjd plattform med 14 trappsteg. (Josefus Ant xv
11 5§417 Bell v5 2§194.) Skyltar på grekiska och
latin förbjöd dem att gå vidare. Överträdelse innebar
dödsstraff.
En sådan skylt finns att se på Rockefellermuseet i
Jerusalem:
“Ingen främling tillåts gå innanför förgården och balustraden runt helgedomen. Var och en som ertappas får
skylla sig själv för sin påföljande död.”
Fyra ingångar från norr resp söder och en från öster
förde besökaren vidare. Den södra hade korintiska
bronsutsmyckningar och kan ha varit Sköna Porten.
Nio av de tio portarna som ledde in i templet var
överdragna med guld.
Nästa förgård innanför skranket var kvinnornas förgård
och där fanns gåvokistorna till templet. Mark 12:41-44.
Innanför muren fanns kvinnornas förgård, omsluten
och med tre ingångar. Kvinnorna kunde inte passera
igenom den östra porten, bara den norra eller södra.
Kvinnas förgård var försedd med en läktare så att
de kunde se in på prästernas förgård över männens
huvuden. (Middot 2:5)
Männen kunde komma strax intill altaret som var uppfört i ohuggen sten.
Männen kunde fortsätta västerut förbi läktare som
löpte på båda sidorna om en korridor, och uppför ytterligare 14 något lägre trappsteg fram till en mur. Muren
skiljde kvinnornas förgård från männens (israeliternas)
men var försedd med en dörr. Prästernas förgård separerades med en halvmeters vackert dekorerad kant. Så
långt kom männen. Därifrån kunde de höra leviterna
sjunga och se prästerna förrätta sin tjänst.
Inte heller leviterna kunde beträda prästernas förgård
med brännofferaltaret i fonden. Där fanns även anläggningen där offerdjuren slaktades och reningskaret för
prästernas händer och fötter. Här bars offren fram.
Inne på prästernas förgård stod brännofferaltaret.
Väster om det ledde 12 stappsteg in i det heliga.
Fasaden var 50 m hög. Innermåtten var ungefär
30x30x10 m. I det första rummet, 20 m långt, stod den
sjuarmade ljusstaken
Själva tempelbyggnaden kunde prästerna gå in i via
12 trappsteg. I det heliga fanns en lamphållare med
sju ställ, bordet för skådebröden och rökelsealtaret.
Innanför förhänget med de ungefärliga måtten 10 x 10
m, fanns det allara heligaste som var ett tomt rum. Dit
ägde bara Översteprästen tillträde en gång om året. Det
mesta av aktiviteterna ägde rum framför templet, inte
inne i byggnaden.
Fasaden på templet var liksidig med 44 meters sida.
Bakom fasaden var en 30 m lång byggnad. Innerhöjden
från golvet mätte drygt 40 m. Ingången var en dubbeldörr klädd med guld och dekorationer. Formen på
byggnaden från fågelperspektiv var som ett lejon: bred
fram och smal bak.
Arken stod enligt judisk tradition på “grundstenen”
inne I det allra heligaste. Det var från den jorden
skapades och Adam kom till. Sannolikt är det den klippan som fortfarande är synlig inne i klippdomen.
Andra byggnader
Skattkammare fanns utmed väggen runt männens/
israeliternas förgård. På en övre våning fanns övernattningsrum för tjänstjörande präster, ett sammanträdesrum, en mikve, ett rum med kamin att värma
sig. Inspektionsrum för veden som inte fick innehålla
exempelvis mask fanns, och lagerrum för vin och olja
fanns också. Även lagerrum för salt och hudar, liksom
utrymme för sköljning av inälvor. Josefus berättar
att sanhedrinen (boule) hade sitt sammanträdesrum här.
Utöver detta fanns pelargångar som enda konstruktioner.
Bönen iTemplet
dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och
ge dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och
slaktoffer skall vara mig välbehagliga på mitt altare. Ty
mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.
Jes 56:7
Det var en varierad bön som föekom i templet.
(a) Prästernas bön.
- Behovsbetingad bön (böneämnen). Dagligen samlades människor till bön i samband med offer morgon
och kväll. Troligen läste prästerna Shema (trosbekännelsen, 5 Moseb 6:4 och Dekalogen (de tio orden 2
Moseb 20). Tre välsignelser reciterades med stor sannolikhet i samband med Shema.
Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 5Och du
skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av
hela din själ och av hela din kraft. 5Mos 6:4
Förmodligen bad prästerna i templet vad man privat
bad i hemmen.
(b) Tempelsångarna.
Sångerna är gemensamma och offentliga och framförs
av leviterna.
- Dagliga hymner och lovprisningspsalmer i templet i
48
samband med drickoffret. Med musik.
- Vanliga hymner och psalmer i samband med högtidsdagar.
- Allmänna hymner och psalmer av lovsångskaraktär
till musik.
(c) Allmän bön
- Böneämnen efter behov. Privat, individuell bön
(1Sam 1:9-13)
- Offentlig , gemensam bön om förlåtelse och befrielse.
Fri bön.
- Offentlig bön i samband med tempeltjänsten: a)
Daglig, b) Vid högtider och c) vid speciella tillfällen.
- Regelbunden, daglig bön vid tre tillfällen. Som Daniels tre böner.
Man kan inte tala om obligatorisk bön. Men däremot
om böner som blev gängse och del av ett mönster och
så småningom institutionaliserad.
Präster & Leviter
Två slag av funktionärer fanns i templet: präster och
leviter.
Aron var den förste prästen. Hans manliga avkomlingar utgör prästerskapet. Andra släkter av Levi stam
kallas leviter. (Ex 28:1, 41)
Toran förskriver att prästerna och leviterna helt eller
delvis ska underhållas i sin tjänst. Aroniterna fick inte
äga mark (4Mos 18:20). De skulle äta av offren som
folket bar fram. (4Mos 18:8-13, 21)s 18,21) Under
Nehemjas tid hade detta system brutits sönder därför
att folket inte gav tionde. (Neh 13:10)
Från Josefus vet vi att somliga präster var jordägare
under andra templets tid. Han talar om sin egen mark.
Barnabas hade mark på Cypern (Apg 4:36). Men troligen arbetade man inte på marken. Kanske arrenderades
den ut?
Man uppskattar antalet präster och leviter under andra
templets tid till 20 000. Esra 2:36-42 och Neh 7:39-45
anger antalet till 4 298 präster och 74 leviter, mot 38
000 i 1Krön 23:3
tjänst samtidigt. En mer realis-
Sydöstra hörnet av tempelplatsen och Klippdomen. Var det här Jesus frestades att kasta
sig utför brenten?
tisk siffra för tjänstgörande samtidigt vid altaret är
20-25 vanliga dagar. Men andra hade uppgifter vid
sidan om; dörrvaktmästare, administratörer, sångare,
vedbärare osv.
Sysslan var en kombination av liturg och slaktare.
De lyssnade till syndabekännelser och tog emot offerdjur som de sedan slaktade i Guds namn. De offrade
djur, framför allt fåglar, flådde dem och styckade dem.
Blodet stänktes runt om altaret. Fettet lades på altaret
och förbrändes. Blodet var Herrens.
Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har gett
er det till altaret, till att bringa försoning för era
själar. Ty blodet är det som bringar försoning, genom
själen som är i det. 12Därför säger jag till Israels
barn: Ingen av er skall förtära blod,
3Mos 17:11
Från Bibeln, Mishna och Josefus vet vi att prästerna
var indelade i 24 tjänsteavdelningar. Varje avdelning
var i tjänst i templet under en vecka, alltså varannat
år. Avdelningarna var sedan indelade i “fädershus”,
möjligen också avdelade i två skift - ett på morgonen
och ett på kvällen.
Ofta fick prästen äta det mesta av köttet. Prästerna
läste även delar av skriften, bad och tände rökelse.
Bönen och skriftläsningen är inte föreskriven i Toran
- däremot rökelsen. Bön omtalas i samband med offer
för första gången i Jes 57:7. Ben Sira talar om både
bön och sång (50:16-18). Möjligen skulle varje offrare
bedja för folket.
Tjänstgöringen var både en förmån och I viss mån
inkomstbringande. Man tjänade Gud, och fick del av
offerköttet.
Innan den sista rökelsen tändes för dagen läste man
från Skriften och bad. Detta kan spegla bruket att citera
Shema när kvällen kom.
Med 20 000 präster/ leviter i tvåskift, ger 350 i
Prästerna var klädda i linne - inte ylle. Man fick inte
svettas - Hes 44:18. - hur det nu skulle kunna undvi-
49
kas?!
Leviterna
Leviterna hjälpte prästerna. Bar ved, ledde offerdjur,
skötte dörrarna och sjöng ur Psaltaren. De höll bokrullen när de sjöng.
Portarna skulle hållas stängda på natten. Många män
krävdes för att sköta de tunga portarna. Leviter stod
också vakt vid tempelområdets huvudingångar - framför allt den östra dubbelingången.
Barfota besökare med sandaler utan strumpor accepterades in på området. Likaså bara armar var godkänt.
Men shorts förekom inte - knälängd på manteln. Men
troligen tilläts ingen komma in på området med väskor
- man fick inte ha picknick inom templets murar.
Däremot åt man givetvis av offerdjuren - den helgade
maten fick ätas där. Förmodligen tilläts heller ingen
bära vapen på tempelområdet.
Det fanns beväpnade vakter som var leviter eller andra
vakter. I Antoniaborgen fanns kungens soldater - tempelvakten. I allmänhet överlät romarna ordningen på
tempelplatsen till Översteprästen och hans vakt. De var
inte i Antonia utan troligen i anslutning till ingångarna.
Soldater kunde placeras på taken och murarna om det
skulle behövas.
Tempelkassören var specielt betydelsefull. Templet
ägde stora rikedomar i form av kontanter, tillbehör och
egendomar.
Pompejus plundrade inte templet år 63 f. Kr. Crassus
däremot tog 2 000 talenter alltså 80 eller 68 ton guld
och silver.. (En talent motvarar 40 kg.eller möjligen
34,27 kg).
I allmänhet tog inte offrarna med sina egna djur utan
köpte dem i templet eller i anslutning till det.
Djuren besiktigades av prästerna före slakt. Offraren
kan a) antingen ha köpt djuret av en auktoriserad
försäljare av offerdjur, b) köpt djuret i templet, c)
offraren gick med sitt eget djur till en offerbesiktare,
eller kanske d) gick offraren direkt till offerprästen
som synade djuret och slaktade det.
Prästernas kläder
Beskrivning av prästernas kläder bjuder på svårigheter
. 2Mos 28:40-42 beskriver prästen i tunika, bälte,
huvudbindel och byxor. 2Mos 39:27-29 ger en mer
komplicerad beskrivning. Tunika, gördel, turban och
byxor. Bar prästen alla fyra mantlarna under tjänstgöring
Prästerna tjänstgjorde barfota. Kläderna var tillverkade
av fint linne, (shesh , bossos). Vardagskläder som folk
i allmänhet bar var av ylle. Bältet var dekorerat med
blått och purpur.
Översteprästen
Under Gamla Testamentets tid hade översteprästen
avsvaret för gudstjänsten i templet, dess ekonomi och
skötsel. (2 Kon 12:7, 22:4) Till hans religiösa funktioner hörde att frambära dagliga spisoffer. Speciellt
viktig var hans uppgift på stora Försoniongsdagen då
han å folkets vägnar skulle bringa försoning för alla
osonade synder under det gångna året.
Genom Urim och Tummim kunde översteprästen få
veta Guds vilja i vissa frågor.
Översteprästerna var ättlingar till Aron och var insatta
i sitt ämbete på livstid. Men efter hemkomsten från
Babel förstärktes prästernas roll som ledare för folket.
Så småningom förändrades också översteprästens roll
och fick under 400 - talet f. Kr. en mer politisk framtoning från att tidigare ha varit en helt andlig funktion.
Även män från familjer som inte tillhörde det aronitiska släktträdet tilläts bli överstepräst. Simon Mackabeus utnämner sig i september år 140 f.Kr. till
överstepräst samtidigt som han var kung och överbefälhavare. Utnämningen orsakade givetvis kritik eftersom han inte var ättling till Aron.
Den politiska funktionen bär översteprästen med sig
in i Nya Testamentets tid. Trots att dess politiska
makt beskurits av Herodes den Store och romarna
var ämbetet ändå mycket åtråvärt. Översteprästen var
förutom det högsta kultiska överhuvudet i tempeltjänsten även ordförande för Sanhedrinen som var högsta
domstolen i juridiska och religiösa frågor. Han var
också folkets representant inför kungen och romarna i
sekulära frågor.
Det kunde bara finnas en överstepräst åt gången. Men
på Jesu tid var mandatperioderna korta, i genomsnitt
fyra år. Under tiden från Herodes den Stores tillträde
till Jerusalems förstörelse utnämdes inte mindre än
28 överstepräster. Den längsta tjänstgöringstiden hade
Hannas som var överstepräst under 18 år.
Begreppet överstepräst användes inte bara om den
tjänstgörande prästen utan också om tidigare överstepräster och även om de familjer från vilka de rekryterades. Historien vet namnen på en rad familjer i
överteprästlig rang. De flesta tillhörde saddukeernas
parti och skiljde sig markant från övriga prästerskapet.
Översteprästerna tillhörde det välbärgade skiktet av
samhället och utgjorde den verkliga aristokratin.
Översteprästämbetet hade under Nya Testamentets
tid hamnat i vanrykte. Många hade förlorat förtroendet
för dem som andliga ledare som man menade mutade
50
sig till makten och våldförde sig på andra människors
rättigheter med stöld och övergrepp. Dessutom var inte
alla av översteprästlig börd. Men troligen gällde inte
bristen på förtroende alla.
Översteprästens kläder
Tre lager av kläder.
a) linnetunika
b) blå fotsid tunika (ylle) utan ärmar
ett andra bälte utanpå. Med guldtrådar.
c) Efoden - en väst
Bröstplåten
Sardonyxstenar på axlarna
Krona
Olika slag av Offer
Offren sågs som uttryck för en gåva till Gud och skulle
ges i tacksamhet.
binerna tar mycket tid för utläggningar om att Försoningsdagen bara försonar för dem som omvänt sig. 3
Mos 23:26-32, 26:40-42.
Tackoffer
Tackoffren innebar en måltid med gemenskap. Filon
menar att ett av huvudmotiven för offren var att uttrycka tacksamhet till Gud. Ben Sira berättar om sånger
som hörde samman med offren. De var lovsånger.
(Syraks bok 50:18)
Gemenskapsoffer
Samma offerdjur delades mellan Gud, prästerna och
offraren. (1) Djurets blod hälldes på altaret “till
Herren” och fettet förbrändes. (2) Prästerna fick en
del av köttet. (3) Det mesta av offerdjuret togs iväg
från templet och åts upp av offraren och eventuella
inbjudna. (3Mos 10:15 7:11-18)
Innan man gick för att offra måste
man vara kultiskt ren. Många pilgrimer
fick vänta utanför templet i sju dagar
för att den kroppsliga orenheten skulle
avlägsnas. För detta ändamål fanns
även reningsbaden (mikveoth). Folk
var medvetna om att man måste vara
ren innan man gick upp i templet.
(Ps 24:4). Man såg också sambandet
mellan inre och yttre renhet.
Offer som försonar
Människor visste att försoning och
renhet bara kunde åstadkommas
genom att blod utgöts. Detta skedde
genom syndoffren, skuldoffren och
offren på Stora Försoningsdagen.
Inte minst offrens identifikation med
Jesus och blodets betydelse i NT visar
att folk var medvetna om offrens och Redan på Jesu tid samlades bedjare vid Västra muren, som är
blodets betydelse. Jfr Heb 9:22, Rom
stödmuten till tempelplatsen.
3:25, 5:9, Ef 1:7, 1Joh 1:7.
Judiska texter betonar att offren hör samman med
omvändelse och ånger. Blodet försonar inte utan
vidare. Den som kommer med offret måste bekänna
och be om förlåtelse för sina synder.
Filon i Alexandria utvecklar den inre tillståndet hos
den som bär fram offer. Han ska vara övertygad av sitt
samvete, ska förebrå sig själv, ha återgäldat den han
skadat med 20 procent och bekänna ärligt sina synder.
Försoning förutsätter både bön och offer
Även den rabbinska litteraturen ger liknande
föreskrifter för offraren. Mishna skriver med anledning
av offren att storleken inte spelar någon roll. Det
avgörande är att sinnet är riktat mot himlen. Rab-
Speciellt under högtiderna skapades en känsla av samhörighet och gemenskap mellan deltagarna. Man kom
till Jerusalem och mötte nya människor med samma
mål. Man kom på pilgrimsfärd, offrade och betalade
sin tempelskatt. Något av Nyhem - konferensstämning.
(Resa, gemenskap, möten och kollekt.)
Dagliga offren
Varje dag offrades tamidoffren. Lamm offrades som
brännoffer tillsammans med mjöl, olja och vin. (2Mos
29:40). Offren bars dels fram i gryningen, dels på kvällen eller under andra templets tid på eftermiddagen. På
sabbaten var offren dubbelt så stora. För att markera
nymånaden offrades dessutom två oxar, sju lamm, en
vädur, en killing. På högtiderna bars ännu fler offer
fram.
51
Tamid 4:1-3 beskriver hur tamidoffrandet gick till.
Lammet bands och lades på vänstra sidan med huvudet
söderut. Prästen stod med ansiktet mot väster. Han
skar av strupen med en kniv och en assisterande präst
samlade upp blodet i en skål. Han tar av blodet och
stänker på altaret. Resten häller han vid altarets fot
varifrån det rinner i en kanal från tempelplatsen. Kroppen hängdes upp i ena benet och flåddes. Därefter togs
kroppen ner och togs ur. Styckning av ben och bog.
Benen fick inte brytas. Allt tvättades och saltades.
Sedan förbrändes alltsammans.
Besöket av pilgrimen från Bordeaux visar att kristna
fortfor att besöka tempelplatsen.
3.Fredsoffer
Fyrfotadjur delades mellan altaret, prästen och offraren. Fettet förbrändes, prästen fick högra låret och
bröstet som offraren “vevade” framför altaret. Han
kunde ta det hem och dela med familjen. Resten fick
offraren behålla för att ha fest med vännerna.
Huruvida den mur som Herodes östra mur ansluter till
är persisk eller salomonisk., är en öppen fråga.
Klippdomen
Muslimernas monument över den klippa där Abraham
bar fram Isak kallas Klippdomen. Den uppfördes år
691 och är ingen moske´, utan ett monument som visar
att Islam är fulländningen på Judendom och Kristendom!
Klippdomen är det äldsta exemplet på muslimsk
arkitektur. År
1. Brännoffer
1189 försåg
Templet - kort Historisk Översikt
Brännoffer bärs - Salomos tempel invigs omkring år 930 f.Kr.
Salahedin vägfram till förson- - Joas reparerar templet - 2 Kung 12,1-16 2Krön 24,1-14
garna med
ing för folket.
marmor. (Man
- Jordbävning under Ussias tid. Repareras av Jotam (2Kung
Det är inte
kan fundera
15,35 //)
förordnat för
över var
- Rening av templet av kung Hiskia (2Krön 29,3-19)
individer i
-Josia upprättar arken som förts ut ur templet av Manasse och byggnadsmateriBibeln. Individer Amon (2 Krön 35,3)
elet och pelarna
bär fram synd
till Klippdomen
- Templet förstörs av babylonierna år 586/7 f Kr
och skuldoffer
kommer ifrån.)
- Serubbabel, Esra och Nehemja återuppbygger templet.
för tillkortakom- Invigning år 517 f Kr
manden och över- - Antiokus Epifanes profanerar templet år 167 f.Kr.
Kalifen Umar
trädelser.
intog Jerusalem
- Templet renas (1Mack 4,35-61 2Mack 10,1-8 Channukaf638.
esten)
2. Syndoffer och - Herodes påbörjar en ombyggnad år 20 f.Kr. (färdigt ca år
Al-Aqsamosken
skuldoffer
byggdes av rest64 e Kr)
De flesta synderna av den kun- Templet förstörs av romarna år 70 e.Kr.
offren var fåglar. - Ett Jupitertempel byggs (?) troligen under Hadrianus tid år
gliga stoan. Den
När det var fråga 135
förknippas med
om fyrfotadjur
Muhammeds
- Tempelplatsen en ruinhög under bysantinerna
fick prästen
himmelsfärd
- Planer på återuppbyggande under Julianus omkring 360
köttet och huden. - Araberna erövrar Jerusalem år 638
från Kaban
Offren förutsätter - Korsfararna kommer år 1099 - Klippdomen blir kyrka.
genom sju
avsiktlig eller
himlar till den
oavsiktlig syndalängst bort
handling. Skuldoffret förutsätter medvetenhet om
belägna moskén.
synd. Offraren bekänner synden samtidigt som han
lägger handen på djurets huvud. Han berättar för
Salomos stallar var valvutrymmen som skapats genom
prästen vad slag av offer det är frågan om. Om prästen
att Herodes utökade tempelområdet söderut. Här
svara något vet man inte.
gömde sig människor under Jerusalems belägring.
Efter år 70
Kejsar Hadrianus lätt uppföra en staty av Jupiter. Detta
uppger Dio (Cassius), Epifanius och bekräftas av den
s.k. Pilgrimen från Bordeaux som dock förväxlar den
med en staty som föreställde Hadrianus själv. Ovanför
en av Huldaportarna är en sten inmurad som tidigare
utgjorde basen till Hadrianusstatyn.
Suleiman den Väldige lät nura igen nuvarande Gyllene
porten år 1538. Orsaken anses vara att den ska vara
oanvänd tills Messias kommer enl Hes 44:1-3. Den
stadsport som upptäckts under nuvarande markplan i
anslutning till Gyllene Porten är förherodiansk.
Islams äldsta bildkonst. Den äldsta mosaiken runt
första valvet vid ingången härrör från 700-talet. Kupolen dekorerades invändigt på 1200-talet.
52
C JESU & APOSTLARNAS LIV
JESUS
Jesus bars fram i templet åtta dagar gammal. Här mötte
han profeten Simon och profetissan Hanna. Lk 2:22-38
Jesus höll gärna till i templet.
a) Vid tolv års ålder fick han träffa de lärda rabbinerna
i Jerusalem. Var det möjligen den kände Hillel han
samtalade med? Rabbinska texter hävdar att det fanns
en bet midrash (teologisk högskola) på tempelplatsen.
b) Jesus samlade lärjungarna till undervisning i skuggan av pelarhallarna. (Matt 12:35 Luk 20:1) Det var
Jesu egen mobila bet midrash - “bibelskola”.
Om dagarna var han i templet och undervisade, men
varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 38Och tidigt på morgonen
kom allt folket till honom i templet för att höra honom.
Luk 21:37
c) Jesus rensar templet från kommers.
När han kom till templet, körde han ut dem som drev
handel där 46och sade till dem: “Det står i skriften:
Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det
till ett rövarnäste.” 47Sedan undervisade han varje dag
i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla
folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 48men de
visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket
med sig och alla lyssnade på honom. Luk 19:45-48
Var ägde försäljningen rum?
Man har menat att detta skedde på tempelplatsen i den
kungliga pelarhallen?
Somliga forskare menar att fårhjordar inte skulle tillåtas skymma sikten på området, utan att butikerna i
anslutning till Robinsons trappa avses. Däremot menar
Sanders att fåglar/ duvor såldes i kungliga stoan.
Vilka stod bakom kommersen? Vad de mäktiga översteprästerna ansvariga? Man vet inte mycket om saken.
Men det är inte sannolikt att enskilda präster sålde
djuren eftersom de inte fick vara uppfödare. Inte heller
är det troligt att de var mellanhänder och återförsäljare
av djur.
Förmodligen var det fråga om licenserade affärsmän
som sålde inspekterade djur. Templet hade inkomst
på licenser och platsen i kungliga pelarhallen för
duvförsäljare och penningväxlare. Men det finns inga
bevis för det antagandet.
Folk behövde råd och vägledning för vilka offer de
skulle bära fram - troligen präster och fariseer. Priset
för offerdjuren följde marknaden.
d) Änkans gåva
Han tittade upp och såg hur de rika lade sina
gåvor i tempelkistan. 2Men han såg också en fattig
änka lägga ner två kopparslantar, 3och då sade han:
“Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla
de andra. 4De tog av sitt överflöd och lade det bland
gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade
att leva på.”
Luk 21:1-4
FÖRSAMLINGEN
a) Lärjungarna var vana att bedja i templet. Det fortsatte även sedan Jesus återvänt till himlen. Luk 24:5,2
Apg 22:17, 3:1.
De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med
varandra i jublande, uppriktig glädje. 47 De prisade
Gud och var omtyckta av hela folket. Apg 2:26
b) Lukas skildrar hur de första kristna fortsatte att delta
i templets gudstjänst och offer. Apg 3:1f. 21:23f.
c) Apostlarna höll till med sin egen undervisningen i
templet (5:20-21, 42). Möten hölls i Salomos pelarhall
(3:11, 5:12-13).
Apg 5: 12 Alla de troende höll samman och brukade
mötas i Salomos pelarhall.
Översteprästerna orsakade förföljelse mot församlingen. (Apg 4:1ff 5:17ff.
Men även präster kom till tro (6:7).
Innebörden av Apg 2:42 är inte entydig. Och de deltog
troget i apostlarnas undervisning och den inbördes
hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
Tydligen kännetecknades de troendes sammankomster
av fyra aktiviteter:
Undervisning, måltid, brödsbrytelse och bön.
Undervisning är en sammanfattande beskrivning av
apostlarnas Tora och församlingslivet som kännetecknade “inbördes hjälpen”/gemenskapen. Måltiden
(agapemåltiden) och brödsbrytandet skedde i hemmet,
medan bönen skulle kunna syfta på bönetiderna i templet. Jfr Apg 6:4.
Men mer troligt står “bönen” ändå för synagogans
möte som beskrivs som teffilah (heb.”bön” som också
kan betyda synagogans möte).
Lärjungarna höll till på tempelplatsen - troligen där
Jesus samlat dem för undervisning (bet midrash).
Direkt efter Jesu himmelsfärd gick de till tempelplatsen.
53
Och de var ständigt i templet och prisade Gud.
Luk 24:53
Församlingens aktiviteter på tempelplatsen skapar förtroende bland folket.
De höll samman och möttes varje dag troget i templet,
och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med
varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade
Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät
var dag nya människor bli frälsta och förena sig med
dem.
Apg 2:46-47
Både templet och hemmen beskrivs som dagliga aktiviteter. I templet bad man och i hemmet hade man
måltidsgemenskap.
Bön i samband med offren
I templet samlades bedjare I samband med de två
dagliga tamidoffren.
a) Här uppenbarade sig Herren för Sakarias i samband
med löftet om Johannes Döparen.
En gång när turen hade kommit till hans avdelning
och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, 9var
det han som efter den sedvanliga lottningen bland
prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända
rökoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan
offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för
honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev
förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom.
13Men ängeln sade till honom: “Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall
föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet
Johannes.
Luk 1:8-13
b) Tullmannen & fariseen som Jesus berättade om var
på väg till bönen.
“Två män gick upp till templet för att be, den ene var
farisé, den andre tullindrivare...
Luk 18:9-14
c) Undret vid Sköna Porten
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid
tiden för eftermiddagsbönen
Apg 3:1ff
Identifikationen av Sköna Porten är osäker. Men den
kan vara densamma som Nicanors port.
Tempeluppenbarelser
Också Jesala gjorde andliga upplevelser i templet:
I det år då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på
en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel
uppfyllde templet.
Jes 6
Inom den s.k. judiska mystiken (tidig kabbalism)
utvecklades två riktningar: Hekalotmystiken och
merkabamystiken. Merkaba betyder vagn och
beskriver andliga resor som företogs, exempelvis den
som Paulus beskriver i 2Kor 12:1f.
Heikal däremot betyder “sal” och syftar på templet där
man likt Jesaja fick andliga uppenbarelser.
Läsning ur Torahn.