1. No category

Disketten
DIS-Västs medlemstidning för släktforskare med dator
Nr 2 År 2013
Släktforskning i städer,
ny artikelserie i Disketten
DISVÄST
Disketten nr 2 2013
DIS-Väst
Disketten, Medlemstidning för
Dis-Väst en regionförening till DIS,
Föreningen för datorhjälp i
släktforskningen
Bankgiro: 314-2973
Org nr: 857208-8691
www.dis-vast.o.se
Adress:
c/o Jonny Holm
Lilla Fridhemsgatan 2
414 73 GÖTEBORG
Innehåll
Nyheter från Family Search
3
Bibel med proveniens
4
Jämtlandsdragonen Jöns Frögds
öde i västra Sverige
5
Augusta Amalia Carling,
född Mentzer 1832-1909
10
Lennart Ryhd
11
DIS-Väst har fått en ny Disgenfadder 12
TILL SALU
12
Otrevligheter i dödböckerna 13
Medlemsinformation14
Släktforska i städer, en artikelserie 15
Vårmöte 2 den 4 maj 2013 i Lysekil 16
Till nytta för släktforskare!
16
DISKETTEN
ISSN 1404-0387
Upplaga: 3 500 ex
Tryck: Lindgren & Söner
Ansvarig utgivare: Jonny Holm
Redaktör: Christina Claeson
E-post: [email protected]
Redaktionen förbehåller sig rätten att ändra
eller lägga till i texterna. Tidningen redigeras i
InDesign. Texterna mailas som Word-dokument
eller som en textfil, bilder i jpg-format.
Omslagsbild: Christina Claeson
–2­–
och DIS Bergslagen har mycket bra
saker. Med tanke på den nyss ut­
komna boken om Smedforskning så
skulle jag kanske försöka mig på att
hitta mer information om smederna
i släktträdet, eller försöka hitta fä­
derna till de oäkta barn som finns i
släkten. Allt går kanske inte att lösa,
men det är inspirerande att lära sig
mer och hitta nya ingångar till ny in­
formation.
Jag sitter och skriver det här den 1
april, och jag lovar, inga aprilskämt
i den här texten!
Äntligen går vi mot ljusare tider,
sommartid och fågelkvitter på väg
till arbetet på morgonen gör mycket
för humöret. Det är en intensiv tid
nu fram till semestern, många aktivi­
teter både på jobbet och på fritiden.
Jag ser fram emot vårmötet i Lyse­
kil den 4 maj, det är alltid trevligt
att besöka nya ställen. Västkusten
har många fina utflyktsorter. Jag
kan rekommendera Öströö fårfarm
i närheten av Varberg, passa på när
bokskogen precis har slagit ut, ljuset
är fantastiskt, och alla små lamm är
bedårande.
April brukar innebära växlande vä­
der och då går det att sitta inne med
släktforskningen när regnet står som
spön i backen eller vintern biter sig
fast. Det blir lite Internetsurfing
emellanåt också, inte bara på Arkiv
Digital eller SVAR utan det finns
mycket annat trevligt att läsa på In­
ternet. Då jag gärna ägnar mig åt
scrapbooking blir det många besök
på sidor med tips och ideer om hur
man kan gå tillväga. Detsamma gäl­
ler släktforskningssidor. Föreningen
DIS regionföreningar har många
bra tips på sina hemsidor, DIS Syd
Vare sig du har många års erfarenhet
som släktforskare eller är nybörjare
så är du som medlem välkommen till
våra möten och träffar. De är ett bra
sätt att få kontakt med andra släkt­
forskare och vem vet, det kanske dy­
ker upp en okänd släkting i datasalen
eller på mötet när det visar sig att ni
har gemensamma anor. Släktforsk­
ning är också ett tacksamt ämne på
en middagsbjudning eller minglande
i trädgården på alla dessa festligheter
som är nu under våren och den kom­
mande sommaren, sant eller inte, en
intressant berättelse kan fånga vem
som helst.
I augusti är det släktforskardagar i
Köping, på bekvämt avstånd från Gö­
teborg, om inte SJ beslutar sig för de
sedvanliga banarbetena det vill säga.
Under de gångna årens arbete med
den nya järnvägen mellan Göteborg
och Trollhättan har det inte varit helt
enkelt att ta sig åt Karlstadhållet till.
Buss ersatte tåget och det hela tog
alldeles för lång tid. Jag tillhör den
skaran som helst inte åker buss läng­
re sträckor. Nu är banarbetet äntli­
gen färdigt och även Värmlandsarkiv
blir enklare att ta sig till. För ni besö­
ker väl våra fina Landsarkiv ?
Christina Claeson
Disketten nr 2 2013
Nyheter från Family Search
Familys Search eller www.family­
search.org är en släktforsknings­
länk som vi släktforskare gratis
kan använda när vi letar efter våra
förfäder. Länken är tillgänglig för
efterforskning över hela världen.
Du kan också ta del av den stora
katalogen med filmer och litteratur
samt läsa digitala böcker och mycket
mera.
Under mars har en stor nyhet
tillkommit. Man har öppnat för
allmänheten att använda det nätbas­
erade släktforskarprogrammet där
man kan bygga upp sitt släktträd.
När du gör detta kan du få förslag
om möjliga dubbletter och på så vis
kanske hitta släktingar som själva
har byggt upp ett träd. Programmet
är än så länge på engelska men
enkelt att lära sig. Support finns både
på engelska och svenska.
Det som krävs är att du skaffar dig ett
s k Familysearch-konto för allmänhet
så att du kan ”Sign in”. Allt är gratis
och någon reklam förekommer inte.
Bilderna nedan visar hur det kan se
ut.
Välj Family Tree överst på hemsidan
och följ sedan instruktionerna.
Text Synnöve Nilsson,
bilder från Familysearch
GöteborgsRegionens Släktforskare,
hemsida www.genealogi.se/grs/
Allt om GRS utfärd den 18 maj till Konkordiahuset i
Hössna samt Torpa Stenhus finns på GRS hemsida under
“Vi möts” (långt ner)
Obs. Vissa ändringar sedan tidigare annonsering.
–3–
Disketten nr 2 2013
Bibel med proveniens
För er som sett Antikrundan är kan­
ske ordet proveniens bekant, enligt
Nationalencyklopedin betyder det
härkomst eller ursprung. I nedan­
stående fall som jag har fått av GunBritt Berg är ett utmärkt exempel på
ett föremål med en dokumenterad
historia.
Det handlar om en bibel där den
första noteringen är ifrån i mitten
på 1700-talet, själva bibeln är tryckt
1747 och hur bibeln sedan har gått i
arv genom generationerna.
• Sven Nilsson, sockenskomakare i
Björkäng (R), som enligt bibeln är
född 1758 död 1807-06-15 i Bäck
(R) Sven Nilsson återfinns i Bäck
–4­–
(R) AI:1 (1806-1813) Bild 6 / sid
283, där också brorsonen Erik An­
dersson finns med.
• Erik Andersson född 1783-04-02 i
Hova förs.(R) Son till soldaten An­
ders Hofstedt (1742-1790 i kriget i
Finland).Anders Nilsson och Sven
Nilsson var bröder. Gift med Cajsa
Andersdotter född 1786-05-17 i
Fredsberg (R)
• Svärsonen Jan Peter Johansson
född 1822-09-28 i Fredsberg (R)
gift med Maja Cajsa Erksdotter
Hofstedt född 1822-01-27 i Ros­
kan, Bäck (R)
• Svärson Per Johan Persson född
1858-08-19 i Fredsberg (R) gift
med Maria Malin Jansdotter född
1856-11-24 i Törsatorp, Björkäng
(R)
• Bertil Persson född 1886-01-12 i
Törsatorp, Björkäng (R) gift med
Ida Björkman född 1889-10-22 i
Undenäs.(R)
• Ejnar Hultman, son till Ida ovan,
född 1915-07-22 i Habelsbolet,
Älgarås gift med Elin Blom född
1907-09-25 i Amnehärad (R)
• Alf Berg, son till Elin ovan, född
1932-07-12 i Björkäng (R), gift med
Gun-Britt Hultman som nu har bi­
beln i sin ägo. (Gun-Britt Hultman
och Ejnar Hultman är dessutom
kusiner)
255 års historia, tänk vad den bibeln
har fått vara med om!
Text Christina Claeson och
Gun-Britt Berg
Foton Gun-Britt Berg
Några av ägarna till Bibeln: Elin, (Elin i Koåsen, Malin Jansdotter, Per Johan
Persson och Bertil Persson, foto Gun-Britt Berg
Disketten nr 2 2013
Jämtlandsdragonen Jöns Frögds öde i
västra Sverige
Artikel tidigare införd i Bodsjöboken 2011, som ” Söderböledragonen Jöns Frögds öde.”
Brevet från Krigsarkivet, som anlände alldeles innan julafton år 2007,
var onekligen det årets julklapp.
Det var ytterligare ett tecken på att
sägnen om Karolinerknapparna och
Jöns Frögd skulle avklädas till kalla
fakta. Som färsk släktforskare hade
jag upptäckt att Jöns Frögd enligt
Bodsjö församlings dödbok i augusti
1808 var ”Död på Tingvalla sjukhus
i Bohuslän, uti fält” i en ålder av 39
år. Sägnen berättar om en soldat
Frögd, som hemvändande från ett
krig dör längs vägen till Jämtland.
Som en sista hälsning till sin familj
river han loss knappar från uniformen och ber en vän att ta med sig
dem hem. Dessa s.k. karolinerknappar blev en effektfull rekvisita i
berättandet av sägnen i olika generationer.
Datum eller ort nämndes inte i dödboken och sedan ett år tillbaka hade
jag sökt var detta sjukhus kunde
ligga och vad orsaken till Jöns död
kunde vara. Ingen kunde hjälpa mig,
vare sig på Landsarkivet i Östersund eller i Göteborg eller på diverse
internetforum. Ett dagsbesök på
Krigsarkivet i Stockholm var lika
fruktlöst som min morbror John
Nilsson och hans två kusiners besök
nästan 50 år tidigare hade varit,
trots att jag hade namn, soldatdata
och dödsangivelse att gå efter. De
hade haft sämre förutsättningar och
sökt en karolinersoldat under Karl
XII:s tid, vilket gav en felmarginal på
nästan 100-år.
Skam den som ger sig. Ett brev ställt
till Krigsarkivet med förfrågan om
Tingvalla sjukhus och Jöns Frögd
var nu besvarat. Jag var helt begeistrad!
På en bifogad kopia av en lista med
soldater anmälda som sjuka i Brunflo kompani fanns nr 63 Frögd till-
sammans med 9 andra soldater.
Listan handlade inte om sjukdomar
i sig, utan var en förteckning över
den utrustning enskilda soldater
förfogade över när de lades in på
sjukhuset. Inget fick gå till spillo!
Listan var underskriven ”lägret i
Hogsäter” av kompanibefälet den
5:e september 1808. Jöns levde och
dog alltså inte i augusti, som det var
skrivet i dödboken!
Det poängterades i brevet från Krigsarkivet att Tingvalla sjukhus var
ett ambullerande militärt sjukhus
och att det tyvärr inte fanns några
sjukrullor bevarade från den här
tiden. Hogsäter borde vara Högsäter i Dalsland. Ett bekant samhälle jag passerar vid mina årliga
resor till Värmland. Det är här Jöns
lever sitt livs sista dagar förmodar
jag. Svaren på frågorna om verklig
dödsorsak, begravningsplats och
mer preciserad tidpunkt var nästa
steg i forskningen.
Aronsson blir Frögd
Jöns Aronsson var Bodsjöbo av föd­
seln. Han föddes 1769-04-10 i Forsa,
Bodsjö socken och hans föräldrar
var Aron Nilsson född 1720-04-01
i Forsa och Ingeborg Knutsdotter
född 1731-07-15 i Anviken, Revsund
socken. Uppväxt på den omtalade
storgården i Forsa var han nr 6 i en
syskonskara på 7 barn. Bara föregån­
garen Jöns, f. 1767, dog innan vuxen
ålder. I övrigt var det tre bröder och
två systrar, varav en syster, Karin, f.
1770, var yngst i skaran.
Jöns bor på Forsagården år 1790 då
avgörande förändringar sker, dels
dör Jöns far 28:e mars och äldsta
brodern Nils Aronsson, f. 1754, tar
över Forsagården och dels blir Jöns
indelt dragon i närliggande Söder­
böle, rote nr 63, i Brunflo kompani.
Han får sig tilldelat soldatnamnet
Frögd och förnamnet Jonas i de mil­
itära rullorna.
I Söderböle fanns det en gård, och i
anslutning till den ett rote med indelt
soldat sedan år 1695. Föregångare
till Jöns Frögd var Olof Persson Sö­
dermark, f. 1746, och han hade dött i
Lovisa, Finland 1789 i samband med
kriget mot Ryssland. Att bli indelt
soldat kunde vara ett bra alternativ
för yngre bondsöner och drängar att
bli garanterad jord och viss inkomst,
i natura (ex 2 tunnor säd) och kon­
tanta medel. I tjänsten ingick också
förkovran i läskunnighet och i vissa
fall specialisering i ex. hantverk.
Även Jöns äldre broder Knut var sol­
dat. Han blev furir och levde i Våle,
Bodsjö tills 1797.
I husförhör fram till 1793 står Jöns
som dragon och boende i Forsa med­
an änkan till Olov Södermark, Ker­
stin Jonsdotter, fanns kvar i Söder­
böle. Detta år gifter sig Jöns med
Karin Olovsdotter, född 1768-10-20,
från Åhn, Bräcke socken och därefter
bor de båda i Söderböles soldattorp.
Giftermålet ägde rum 1793-02-10 i
Bräcke och det blev på sätt och vis
en garanti för Jöns att bli tilldelad ett
soldattorp.
”I Jämtland var det inte någon giv­
en regel att varje nyantagen soldat
skulle förses med ett eget torp. När
indelningsverket infördes i Jämtland
gavs olika signaler från myndighet­
erna huruvida dragoner och ryttare
vid Jämtlands dragonregemente och
kavallerikompani skulle inkvarteras
hos rusthållsbönderna eller få egna
torp. Bara den gifta dragonen, som
hade familj att ta hand om, skulle
förses med torp. Detta torp var des­
sutom inte ett löneboställe som i
större delen av Sverige, utan ett
dagsverks- eller odelstorp. Det bety­
–5–
Disketten nr 2 2013
dde att soldaten vid avskedet – eller
för den delen soldatänkan om man­
nen dog i tjänsten – inte behövde
lämna torpet. Istället fick mannen
och hustrun rätt att bruka torpet un­
der sin livstid. En eventuell andra
hustru, som soldaten gift sig med
efter kontraktskrivandet, hade inte
denna rätt, utan hon fick flytta vid
mannens död. Någon skyldighet att
förse de ogifta jämtlandsdragonerna
med torp förelåg inte, men vid stark
önskan och bifall från rotens bönder
kunde sådant ske.” (1)
Tillsammans kommer Jöns och Kar­
in att få fyra barn: Olov född 1793,
Aron född 1794, Ingeborg född 1800
och Ingeborg född 1803. Olov föds
1793-03-17, en månad efter vigseln,
och mellanbarnen Aron och Inge­
borg dör tidigt och lever båda ca 1
månad enbart. Karin Olovsdotter är
dotter till klockare Olof Olofsson och
hans hustru Gertrud Eskilsdotter i
Åhn.
I husförhör ser man att Karin har en
läs- och skrivkunnighet av hög rang,
högre än maken Jöns. Annars är det
svårt att hitta information kring Jöns
maka Karin.
”Bestämmelserna i Jämtland visar
på ett mycket tydligt sätt hur viktig
soldathustrun ansågs vara för tor­
pets skötsel. Utan hustru fanns ingen
reell möjlighet att sköta ett torp, det
är den underliggande tankegången.
Mot den bakgrunden är det extra
ironiskt att vi vet så lite om de enskil­
da soldathustrurna och deras vardag
hemma på torpet, deras relationer
med grannar och anhöriga, deras
arbete på fälten eller försöken att få
mat på bordet till familjen.” (2)
Kriget
Oron i Europa var tydlig för Sverig­
es del i början av 1800-talet. De s.k
Napoleonkrigen medförde allian­
ser och möjligheter till skapande av
nya gränser för inblandade nationer.
Både dansken och ryssen var poten­
tiella fiender, men även andra na­
tioner ville skapa ny ordning kring
Östersjön. År 1808 och 1809 är för
många kända som år då Sverige är i
krig med Ryssland och tidpunkt för
Sveriges förlust av Finland. Få kän­
–6­–
ner till krigsoroligheterna i västra
Sverige. Då man år 1808 fruktade
anfall från Norge i Sveriges västliga
delar, beslutade man att tre jämtlän­
dska kompanier ur första bataljonen
skulle förstärka Västra Armén. Det
var Brunflo kompani, Lifkompaniet
och 2:a Majorens kompani i en sam­
lad trupp av ca 420 män, som i slutet
av maj 1808 marscherade till Vän­
ersborg. Marschen var märklig på
så sätt att ”truppen framkom utan
att någon var sjuk, så mycket mer
oförväntat, som regementet ej sedan 15 år erhållit beklädnad och vid
ankomsten hit var utan skor” (3)
Det var inga regelrätta slag eller
stora truppers krigsinsatser, som
utmärkte detta krig i västra Sverige,
och det var få av soldaterna som dog
av dessa orsaker. ” Det var en på
alla sätt dålig utrustad armé som
Gustav IV Adolf år 1808 skickade
mot Norge. Soldaterna var dåligt
övade, dåligt utrustade med kläder
och vapen och de tvingades bo i
jordkulor och rishyddor. Provianteringsmöjligheterna i Dalsland var
nära nog obefintliga då missväxt
rådde i landskapet. Fältsjukan härjade svårt och många soldater dog
innan de ännu sett fienden eller lossat ett skott. Från Vänersborg och
upp till Dals Ed måste i all hast en
rad fältsjukhus inrättas. När armén
ett par månader efter den danska
krigsförklaringen 14 mars bryter in
i Norge mötas två krigsstyrkor, som
inte kan göra varandra några större
skador. Kriget pågår endast några
veckor och utvecklar sig icke till
några större kraftmätningar. Det
blir mest lite småkrigande i gränstrakterna.”(4) Jämtarna placerades
nästan direkt vid fronten och deltog
i några skärmytslingar, men sedan
svenskarna i början av sommaren
utrymt Norge, blev läget lugnare.
Båda parterna var på defensiven och
i november återkallades den jäm­
tländska bataljonen till Sundsvall för
att förstärka försvaret mot Ryssland.
Viss beredskap fanns kvar i Jämt­
land också. Jöns bror Nils Aronsson
var f.ö. skjutsbonde av proviant till
Frösö Krono Magasin ifrån Revsunds
Tingslags område vid den här tiden.
Listan över persedlar som de sjuka
förfogade över i Brunflo kompani,
kopierat i brevet från Krigsarkivet,
illustrerar svårigheterna soldaterna
skulle få med sin hälsa. Jöns hade
varit vid fronten och nu, augustiseptember, var läget tillbakadraget
och lugnare stridsmässigt sett, men
inte hälsomässigt. Bland persed­
larna saknar Jöns svarta damasker i
beklädnaden och ur rotens persedlar
skjorta och säck, av egna persedlar
mössa, handskar, rock, rakkniv, byx­
or och kontanter. Däremot hade han
tre halsdukar och två egna skjortor.
Så med ett par strumpor, ett par skor
och en uniformsbyxa fanns det inget
ombyte att tillgå för Jöns av dessa
klädesplagg. Samtidigt saknade han
dessutom mössa, handskar och rock.
Klädbristen bland de nämnda sjuka
i Brunflo kompani var anmärknings­
värd. Av 9 av listans sjuka soldater (
den 10:e saknar noteringar) kan föl­
jande noteras: 8 saknar mössa, 7 har
inga egna byxor, 7 har ingen rock, 6 st
har inga egna skjortor (därmed inget
skjortombyte), 6 st saknar strumpor
och 5 st saknar handskar. Uniform­
sutrustning och vapen i övrigt hade
alla soldater till fullo, förutom svarta
damasker, som 5 saknade. ”Sveriges
förluster i officerare och manskap
var betydligt större än Norges. De
norska förlusterna utgjorde tre officerare och ett hundratal meniga.
Sveriges förluster var omkring 10
gånger större men de flesta döda
var icke i strid fallna.”(5)
Högsätersbygden blev också drabbad. I tidigt skede fick kyrkan upplåtas till proviant och fodermagasin. I sockenstämmor under år 1808
uppläses vid varje tillfälle gåvobehoven av beklädnader, persedlar
och pengar till det krigande manskapet. Befolkningen fick verkligen
kännas vid det ökade trycket på
arbetsinsatser, material, föda och
transportbehov samtidigt som epidemier huserade under en svår tid av
usla skördar.
Tingvalla sjukhus
Uppgifterna om Hogsäter från Riksarkivet var avgörande ledtrådar
för att leta vidare. I Högsäter sockens dödbok under år 1808 bekräf-
Disketten nr 2 2013
tas att det verkligen är Högsäter
som gäller. Där är 53 st soldater
uppräknade med nummer, namn
och kompani i Västra armén, som
hade begravts i Högsäter från 23:e
september till 31:a december 1808.
Sjukhuset var nämnt som Tångelanda sjukhus. Samtidigt intygade
pastor Magnus Fryxell att alla soldater hade fått en adekvat kristlig
begravning. Jag ser 7 jämtar bland
de dödas namn, men det finns ingen
Jöns Frögd. Jöns var med på kompaniets sjuklista 5:e september, men
inte på församlingens begravningslista från 23:e september. Dog han
oregistrerad eller överlevde han
sjukvistelsen i Tångelanda tiden där
emellan?
I självbiografin ”Kirurgminnen från
Karl Johanstiden” (6) berättar Carl
Johan Ekströmer i ett kapitel om sit­
uationen i Tingvalla sjukhus år 1808.
Jag citerar författaren under denna
rubrik och ger en bild av hur illa
sjukvårdsituationen kunde vara i ar­
mén. Ynglingen Carl Johan befinner
sig ensam på ett bruk i Öxnäs, nära
Högsäter, medan hans far, bruks­
förvaltaren, med resten av familjen,
fanns uppe vid Ed för att konstruera
sjöfarkoster. Brukets produktion lig­
ger nere och den förste fältläkaren
vid Västra Armén, Gabriel Rislachi,
dyker en dag upp för att rekognisera
och planera för en ny sjukhusplacer­
ing i området.
”Han uppdrog då åt mig, den ännu
icke 15-årige gymnasisten, att ställa
och styra så att allt kunde vara fär­
digt om 8 à 10 dagar”, vilket Carl Jo­
han verkställde, dvs färdigställandet
av ett sjukhus för omkring 100 sjuka i
Tångelanda tingshus och Öxnäs bruk.
”Jag blev erbjuden att bli underläkare, vilket jag inte accepterade. - Du
kan ju testa och se, hellre det än att
slå dank, blev svaret och jag accepterade det, som apotekarlärling och
på villkor att inte bli förflyttad.” Det
flyttande sjukhuset skulle endast betraktas såsom ett viloställe under
2-3 dagar för de sjuka, som från aktiva armén transporterades till det
stora huvudsjukhuset Brinkebergskulle vid Vänersborg. Kommentar
vid första skaran sjuklingar som
Svenska soldater fångade i Prestbakken,
nåra Kornsjö, där norrmännen återtog
denna by med kyrka. Festspel vid 6 juni
2008 och 2009 års jubileum med en
skriven pjäs. (Foto Åke Abrahamsson)
anländer : ”Att beskriva det elände
som denna transport av ett hundradetal utsvultna, trasiga, smutsiga, av regn genomblöta, halvdöda
sjuklingar företedde, och det djupa,
vidriga intryck det gjorde på mig,
som aldrig sett, icke anat, att människor så kunde behandlas, vore
fruktlöst. – de flesta voro angripna
av rödsot (dysenteri), många av
rosfeber (kan jag tycka) och alla befunno sig i ett högst beklagansvärt
tillstånd.”Doktor Sundström befanns vara en barberarlärling från
Stockholm. Oduglig som underläkare, men uppförande sig överlägset
enligt Carl Johan. Alla patienterna
fick samma medicin, Spiritus aethereus vitriolatus (sprit + eter, ”Hoffmans droppar”) och Spiritus lavenduale comp. (lavendelolja, vatten o.
sprit), 15 droppar av vardera i en
matsked vatten varannan timma,
även om de hade helt olika symtom,
åkommor eller tillstånd. Carl Johan
frågade efter ronden doktorn vilken
sjukdom de ankomna hade, som ju
alla hade fått samma medicin. ”Svaret blev:
- Fält- eller landsvärnssjukan och
doktorn undrade, om - Herrn var
nöjd med svaret.
- Inte alldeles, ty det tycks, som
några haver helt olika plågor, och
de flesta klaga, att de blir hetare och
sämre efter dropparna.
– Det förstår herrn inte. Gör blott
som jag befaller.
Om natten dogo några stycken,
vilket doktorn tog helt lugnt; men
varav jag stadgades genast i mitt
beslut att begära avsked.”
Carl Johan gick till prosten Fryxell i intilligande Högsäter, som i än
högre grad insåg felaktigheterna
och därmed tänkte besöka sjukhuset. Fryxell gav goda råd, uppmuntrade och lånade ut en bok, Hedins : Handbok för praktiska Läkare-Vetenskapen. Carl Johan hann
läsa ett kapitel vid hemkomsten, innan doktorn kom och gav honom en
duvning p.g.a. frånvaron. Carl Johan befalldes att gå med på ronden,
som började på samma sätt som
dagen innan med medicinåtgärder
”men då vi kommo till en styv jämt­
länning, som knappt kunde försöka
att draga andan utan giva tecken
till den häftigaste smärta, och vars
expectoration (upphostning), såsom på lakanet syntes, var blodfärgad, kunde jag icke längre tiga, då
det eviga ”Spir. Aeth. Vitriol.” åter
förordnades, utan frågade helt ödmjukt, om icke doktorn trodde, att
en åderlåtning här kunde göra gott?
- Varföre tror herrn det?
- Jo, emedan det ser ut, som om
denne hade pneumonie (lunginflammation).
- Var fan har herrn läst det?
- I Hedins handbok.
- Det är en bra bok; jag har den i
Stockholm, men man kan inte släpa
med sig bibliotek i fält; emellertid
vill jag försöka en åderlåtning; ..
och nu var karlen i sitt esse.. inom
några minuter hade jämtlänningen ett kvarter (33 cl) blod mindre, andades lättare och visade
tydliga tecken till förbättring, sedan han, efter ny lektion i Hedin,
fått kylande pulver, syrlig dryck
o.s.v.” Hedin studerades vidare av
de båda och nervfeber (tyfus), rötfeber (kallbrand/vävnadsdöd) och
rödsot (dysenteri) kunde nu lättare diagnosticeras. En evakuering skedde till Brinkebergskulle för
att bereda plats för nya patienter.
–7–
Disketten nr 2 2013
”Underläkaren ”försedd med nödige
medikamenter”(dvs de två sorterna
Spir.) skulle åtfölja transporten,
hästar och kärror var anskaffade
samt de arma offren därpå voro
placerade, somliga med, andra utan
litet halm till underlag, en del på
hökärror, andra på stegkärror och
de värst lottade på tackjärnskärror, vilka senare voro så korta, att
de sjukes ben släpade på marken,..”
Det blev en svår resa på 5 mil med
umbäranden.
” Dagen var het till att börja med,
men på e.m. kom stark åska med
hagel och regn, vilket senare fortfor
hela vägen. Under natten var jämmern och eländet obeskrivliga utåt
hela tåget; många svulto, alla voro
genomvåta, alla fröso, alla klagade,
och där satt jag, själv genomblöt,
skakande tänderna av kyla, hungrig
som en varg, och modfälld ända till
tårar över min olyckliga belägenhet, att nödgas vara vittne till så
mycken uselhet, utan att äga något
medel att i ringaste måtto hjälpa
någon enda av dessa olyckliga,
som alla anropade mig om hjälp!”
Tre soldater dog under resan. Carl
Johan Ekströmer drabbades själv
av lantvärnssjukan i Tångelanda
därefter, men var vaksam, i den
mån det var möjligt, mot oriktig behandling och klarade sig ur krisen.
(Värre gick det för förste fältläkaren
Gabriel Rislachi, som avled i fältsjuka i Vänersborg i december 1808.)
När Tångelanda sjukhus upphörde i
slutet av 1808 övergick Carl Johans
tjänstgöring till Brinkebergskulle.
Han fortsatte yrkeskarriären inom
den medicinska sfären, blev professor i kirurgi och adlad samt en mäktig administratör av svenskt medicinalväsen.
Efter Tingvalla sjukhus
Det syntes som om spåren av Jöns
hade försvunnit i den där perioden
av två veckor i september 1808, men
under året 2008 får jag kopior från
en hembygdsforskare över sjuka soldater i september och oktober 1808
i Brinkebergskulle sjukhus. Jämtar
finns bland de intagnas efternamn
och, tro det eller ej, Frögd finns med
! Hade Jöns förflyttats och överlevt
transport från Tångelanda? Kanske
var han till och med den ”styva jämtlänning” som Carl Johan tidigare hade beskrivit. Bredvid Frögds
namn fanns det dock notiser om
kompani och rotenummer, som inte
riktigt stämde. Fanns det en Frögd i
Livkompaniet med nr 77 eller var det
ett skrivfel? Nu var det faktiskt exakt
200 år sedan allt detta pågick i Högsäters socken. I samband med det
kunde man förvänta sig att det skulle
uppmärksammas på något sätt i
kommunen. Ingenting skulle dock
ske! Jag skrev och tipsade tidningen Dalslänningen om historia och
historien, och fick ett positivt svar,
men det blev ingen artikel. Hade ett
fåtal soldater blivit dödade i trakten av Högsäter av kulor, krevader
Från sjukrapporten i Hogsäter, där man kan se Frögd och några andra soldater uppskrivna. (Foto Åke Abrahamsson)
–8­–
Disketten nr 2 2013
eller bajonettstick hade det funnits
gravar, berättelser, monument, ceremonier, blommor och vackra hyllningstal. Nu var det bara ett flertal
stackare som hade plågats till döds
inom krigsmakten sängliggande i
farsoter, som lämnade dem i värk,
vånda och ömklighet. Vad var det
för uppoffring och hjältemod i detta
försvar av fosterlandet?Vid en resa
6:e juni 2008 till ett 200-årsjubileum av en sammanstötning i norska
Prestbakken passade jag på att sondera kyrkogården i Högsäter. Inte
en minnessten kunde påträffas och
inom ett rustikt, av kedjor, inhägnat
område stod en gravsten över prosten Magnus Fryxell och stenar över
andra potentater och familjemedlemmar. Det var ett speciellt område,
men soldaterna fanns det inga spår
av.
Jöns Frögd kom inte tillbaka från
kriget och där stämmer sägnen. Det
var inte Söderböles Frögd som hade
tagits in på Brinkebergskulle. Det
visade sig vara Anders Frögd från
Lit och Livkompaniet, som överlevde sjukdomsperioden och kunde
återvända till Jämtland.
Förlusten av en soldat i armén
skapade naturligtvis ett större
tomrum hemmavid än i det aktuella
kompaniet för en gift soldat. Det
blev en tung, ibland omöjlig, börda
för en soldatänka att försörja sin
familj. Karin Olovsdotter var nu 40
år och ensam med sonen Olov 15 år
och dottern Ingeborg 6 år gammal. I
januari 1809 var det bouppteckning
över Jöns Frögd. I hushållet
uppräknades en ko, två getter, två
killingar och två får tillsammans
med en del hantverksinstrument,
t. ex. olika slags borrar, rasp
och hovtång. Dessutom fanns
olika
sorters
husgeråd,
bl.a.
porslinstallrikar, textiler och möbler.
Med hantverksinriktning och bra
skötsel av jordbruk och husdjur hade
man kunnat ordna ett drägligt liv på
torpet. Jöns var skuldfri och hade
två fodringar: 4 :32 Banco av Nils
Gudmundsson i Flatnor och 2:32
Banco av Lars Larson i Björnön.
Karin behöll nämnda tillgångar och
soldattorpet i Söderböle. Hennes
läge var inte helt prekärt. Värre
var situationen för grannbyns
soldatänka Anna Pehrsdotter, som
på två år hade hunnit med att gifta
sig, föda en dotter och bli änka.
Som 20-åring var hon nu änka till
dragonen Jonas Björk i Norrböle.
Jonas Björk rönte exakt samma öde
som Jöns Frögd och i Bodsjö dödbok
nämns han direkt efter Jöns med
samma text om dödstillfället. Han
saknas likaledes i den förteckning
över begravda soldater som står
i Högsäters dödbok 1808. Jonas
var 32 år vid sin död. Änkan Anna
Pehrsdotter flyttar tillbaka till Sunne
församling, Jämtland och gifter
om sig med soldaten Kjel Sjöberg
i februari 1811. Anna föder 5 barn
tillsammans med Kjel, men dör
tragiskt nog i kolik 1821 i Klövsjö
församling, endast 33 år gammal.
Änkan Karin Olovsdotter gifte aldrig
om sig. Sonen Olov stannade en
kort tid kvar på torpet innan han
flyttade 1812 och blev dräng i Lockne
och Revsund socknar innan han
återvände till Bodsjö 1825. Några
korta perioder av nya dragoner, som
verkar ha varit inhysta i soldattorpet
alternativt logerade hos rotebonden
i Söderböle, skedde fram till början
av 1820-talet. Karins dotter Ingrid
flyttar ut 1819 och blir piga i byn
Skylnäs där hon två år senare dör
i 18 års ålder i ”magplågor”. Nu
finns bara sonen Olov kvar, som
nygift 1829 i Bodsjö med Carolina
Christina Carlström, f. 1800-10-07
i Skeppsholms församling, flyttar
in hos Karin i soldattorpet. Två år
senare, 1831, föds ett barnbarn till
Karin med namnet Jöns efter sin
farfar Jöns Frögd och efter tre år
ytterligare bosätter sig den unga
familjen som torpare i närliggande
byn Flatnor. Till soldattorpet fanns
en soldat, Olof Säll, utnämnd till
tjänst och bostad i Söderböle sedan
1828, men han fick först avvakta
Karin Olovsdotters boende där.
I Bodsjö husförhörslängd 18381847 står det att Karin ”njuter
fattigvård”. Makarna Frögd var
trogna kyrkobesökare och under alla
år fram till 1839 var Karin antecknad
för nattvardsgång och i november
samma år, 1839-11-02, dör hon i
ålderskrämpor i en ålder av 71 år.
Avslutande tankar
Vad gäller min ana Jöns Frögd, min
morfars farfars farfar, hade jag inte
lyckats hitta exakt orsak eller ort för
hans död. Prosten Fryxell intygade
53 soldaters kristliga begravning år
1808 i dödboken. När jag funderade
på vart detta gravområde kunde
ligga och därmed också möjligen
Jöns Frögds sista vilorum, blev jag
förvånad över att ingen kunde tala
om för mig var dessa gravar fanns.
Pastorsexpedition och Hembygds­
förening i Högsäter var kontaktade,
liksom tidningen Dalslänningen och
sajter på Internet. En artikel pub­
licerades år 2010 om frågan kring
soldaternas gravar i Dalslänningen.
Inga synpunkter eller svar inkom,
som gav information om detta.
Myten är kanske inte helt punkterad
än kan tyckas. Jag tror dock att Jöns
dog i september 1808 på Tingvalla
sjukhus i Dalsland i ”fält- eller lands­
värnssjukan” och att han blev be­
gravd intill sjukhuset i en enkel grav.
Eventuellt befarade man smittorisk­
er och ville göra sig av med liken på
ett snabbt och enkelt sätt. Prostens
senare intygande av kristlig be­
gravning av andra soldater är väl ett
indirekt bevis på att det som skedde
tidigare gjordes på ett annorlunda
sätt! År 1929 avslöjade man ett 20tal skelett intill gården Nyböle, ett av
de tidigare ambulerande sjukhusen
i Ed, vid ett vägarbete. Kanske kan
man göra en liknande upptäckt kring
Tångelandas gamla Tingshus?
Noter:
1 Svenska knektar, Lars Eriksson, utg. 2004, s 277-279
2 Svenska knektar, Lars Eriksson, utg. 2004, s 277-279
3 Jämtland och Härjedalens historia , Wichman m.fl.,
1962, s.298
4 Resta stenar, varp och kummel, T. Heimer o
A. Johansson, utg 1978, s 59-60
5 Resta stenar, varp och kummel, T. Heimer o
A. Johansson, utg. 1978, s 61
6 Kap. Underläkare på krigssjukhus i Kirurgminnen från
Karl Johanstiden, utg. 1964 av Wolfram Kock
Åke Abrahamsson
–9–
Disketten nr 2 2013
Augusta Amalia Carling,
född Mentzer 1832-1909
Ett kvinnoöde i Lundby
Augusta Amalia Mentzer föddes
den 3 april 1832. Hon var nr 2 i en
syskonskara som kom att bestå av 5
barn. En syster, Anna Katarina, född
1828 och 3 yngre bröder, Carl Johan,
1835, August, 1836 och Josef Gustaf,
1839.
Föräldrarna var Gustaf Mentzer, f
1804 och hans hustru Johanna An­
dersdotter f. 1807 i Ljung i Bohuslän.
Gustaf arbetade på den Kummin Olje
Fabrik, som låg vid Sannegården,
nära salteriet Christineberg. Han var
tidigare salteriarbetare där.
1858 flyttade hela familjen till Sör­
hallen.
Den äldste, Carl Johan, kom inte
tillbaka alls, han dog i Australien
1869. August kom hem och blev så
småningom ångslupsskeppare och
gifte sig med Matilda.
Josef Gustaf har också han tagit ut
sjömansbevis, kanske gick han till
sjöss men kom ganska snart hem och
blev arbetare på Eriksberg.
Men hur gick det för Augusta Amalia?
Hon hade ju vuxit upp under ganska
små förhållanden. Hon var bara 10
år när fadern dog, men modern hade
klarat av att hålla ihop familjen. Men
det kan inte ha varit något överflöd
i det hemmet. Behållningen efter
Gustafs död var 59 Riksdaler Banco.
Augusta Amalias syskon
Äldsta systern, Anna Katarina
flyttade när hon fyllt 18 år till Karl
Johans församling i Göteborg. Hon
kom tillbaka hem 1849 och fick en
dotter, Olivia, 1850. Vid Olivias dop
var Augusta Amalia fadder. Anna
Katarina gifte sig 1865 med arbetaren
på Eriksberg, Alfred Immanuel
Andersson
De två äldsta bröderna gick till sjöss
och skrevs i husf. ”borta länge”.
Augusta Amalia träffar Carl
Johan Carling
Så träffade hon en ung man, Carl
Johan Carling. De kan ha känt
varandra tidigt, socknen är inte så
stor, men de umgicks inte i samma
kretsar. Carl Johan var son till
häradsdomare Eric Carling, en
betydande man i socknen, och hans
hustru Brita Maja Henriksdotter i
Putsegården.
Carl Johan föddes 1831 på Putse­
–10­–
gården. Det fanns två gårdar med
samma namn i byn, denna kallades
”Pussen”. Åtminstone i folkmun på
lite senare tid. Carl Johan var, vad
man kan kalla en ”vidlyftig” ung man.
Redan 1852, vid 21 års ålder, blev
han dömd för ”Säromål och otrengt
bruk af lifsfarligt vapen”. Gjorde det
honom spännande bland de unga
flickorna? Eller vad var det som fick
Augusta Amalia att fastna för honom?
Var det hans bakgrund, hans charm
eller övertalningsförmåga? Och vad
gjorde att han föll för henne? Var hon
vacker, rolig, kanske lättillgänglig?
Eller ville han reta föräldrarna som
kanske önskat ett bättre parti för
sonen?
Umgicks
gjorde
i
alla
fall
ungdomarna, för den 8/6 1848 fick
Augusta Amalia en son, Gustaf Adolf.
Han står som oäkta och Augusta
Amalia bodde kvar hemma. 1860 fick
hon en son till, Franz Mauritz, men
då står Carl Johan som fadern med
”sin fästeqvinna” Augusta Amalia.
De gifte sig 28/12 1860.
Äktenskapsproblem
Men Carl Johan har haft svårt
att hålla sig till en kvinna. I
samma husförhörslängd, AI:7 där
giftermålet står finns en notering om
att ”Hemmadottern Augusta Beata
Eriksson i Gropegården anmält
hinder mot hans äktenskapsledighet”.
Carl Johan fick böta för ”lönskaläge”
och blev fri från äktenskapslöftet till
Augusta Amalia.
1861 blev Carl Johan dömd för
Edsöresbrott.
Till edsöresbrotten hörde: Att dräpa
eller sarga i kyrka, kyrkogård eller på
ting. Att våldföra kvinna. Att sarga
eller dräpa någon i hans eget eller
annan mans hus. Att hämnas då fred
blivit lovad och förlikning gjord. Att
hugga lem av annan.
Jag har inte kunnat ta reda på vad han
var skyldig till, men vilket som, är illa.
Disketten nr 2 2013
Roligare början på sitt äktenskap
tycker man att Augusta Amalia
kunde få. Men man skall inte lägga
nutidens värderingar på de gamla
anorna, tiderna var annorlunda. Och
det kanske trots allt handlade om
kärlek.
Den unga familjen Carling
Familjen växte, Edvard Bernhard
f.1863, Carl Emil 1866 och enda
dottern Amanda Carolina 1869.
Då hade familjen flyttat från
Putsegården till Lyckansberg på
Lindholmen.
Det gick några år, Carl Johan var
arbetare på Eriksberg. Han fick
lunginflammation och dog den 27/1
1878. I bouppteckningen står alla
barnen som ”äkta”. Behållningen i
boet var 474 kr 64 öre.
Vad hände med barnen? Hur gick det
för henne själv? Efter makens död
1878 flyttade hon med alla 5 barnen
till Bräckö men måste flytta vidare
och hamnade på Nya Fattighuset. Där
bodde hon med äldste sonen, Gustaf
Adolf, till slutet av 1880-talet. Då
finner vi henne på Klockaregårdens
mark. Gustaf Adolf var sjöman
men hela tiden skriven med
modern. Han var nog inte mycket
hemma eftersom han saknades vid
nattvardsgudstjänsterna, vilket noga
påpekades i husförhörslängden.
Senare står han som ”obefintlig”.
Andre sonen, Frans Mauritz, även
han sjöman, flyttade till Bodö i
Norge.
Tredje sonen, Edvard Bernhard,
arbetare och husägare, stannade
på land. Han gifte sig med Ulrika
Jacobsson från Foss, flyttade med
henne till Karl Johans församling
1885. Alla sju barnen är födda där.
Fjärde sonen, Carl Emil, gick det inte
lika bra för. Han gick till sjöss, men
dog i lunginflammation 22/11 1888,
22 år gammal.
Femte barnet, dottern Amanda
Carolina, gifte sig 1887 med
Johan Alfred Snarberg f. 1864 i
Domkyrkoförsamlingen. Då hade
paret redan fått en dotter, Judit
Alfrida, som var född 6/9 1887
som trolovningsbarn. 1900 hade
familjen 5 barn. Johan Alfred var
snickerifabriksarbetare,
bodde
i Färjestaden och arbetade med
största sannolikhet på fabriken i
Färjenäs.
Augusta Amalia hade minst 12
barnbarn. Dottern bodde i Lundby
och sonen i Karl Johan. Inga alltför
avskräckande avstånd.
I Sveriges befolkning (Svbef)1890
hittar vi Augusta Amalia, med sonen
Gustaf Adolf, som fattighjon boende
på Nya Fattighuset. Men det finns
många sätt att försörja sig. Enligt
Svbef 1900 levde hon på Lundby
Klockaregård, vilket kan betyda ett
hus, någonstans på Klockaregårdens
mark. Men där står också att hon
”lever på fosterbarnen”. Det var den
uppgiften som fick mig att intressera
mig för Augusta Amalia Carling. År
1900 hade hon 5 fosterbarn, födda
mellan 1886 och 1900. Hur klarar
man det när man är nästan 70 år?
August Amalia på 1900-talet
1901 flyttade hon till Färjestaden
med 7 fosterbarn, födda mellan
1884 och 1905. Fler än 7 är de inte
på en gång, men barnen varierar.
Det sist tillkomna barnet var fött
1906. De bodde i ett hus som hette
Flory Hill i Färjenäs, ett omodernt
landshövdingehus med dass på
gården.
Den 14 september 1909 dog Augusta
Amalia Carling. Efter ett hårt och
slitsamt liv som satt sina spår.
Hon dog på Sahlgrenska sjukhuset
och dödsorsaken var lårbensbrott
(olyckshändelse), lunginflammation,
kronisk luftvägsinfektion, åderför­
kalk­ning.
Tänk vad kyrkböckerna kan berätta
om en människas liv.
Text: Birgitta Bengtsson
Bilder: Lundby hembygdsförenings
arkiv
Lennart Ryhd
Föreningens revisor Lennart Ryhd är inte längre med oss.
Lennart var i många år vår revisor och han var till mycket stor hjälp för oss när vi behövde hans
kunskap och han ställde alltid upp för oss. Vi i styrelsen kommer att sakna honom mycket,
både som vän, medlem och som vår revisor.
Lennart hade alltid ett glatt leende och några goda ord till hands när man mötte honom.
Charlotte Börjesson och Ingrid Lännestad
–11–
Disketten nr 2 2013
DIS-Väst har fått en ny Disgenfadder
Hans Nyman bor i villa i Sjömarken
tillsammans med hustrun Ulla.
De har tre barn och sex barnbarn.
Hans blev pensionär år 2000 med
avtalspension.
Började därefter med släktforskning
år 2003.
Anorna kommer från Kristianstad
samt från Örsås med förlängning in
i Långarydssläkten.
Hans har arbetat med data under
hela sitt yrkesverksamma liv från
1966 till 2000.
Ansvarar sedan 2006 för Borås
Släktforskares datautrustning.
Har sedan 2005 varit ledare för kur­
serna i Disgen, vilka BSF driver till­
sammans med Folkuniversitetet.
Hans Nyman
Mårdstigen 5
518 41 Sjömarken
E-mail [email protected]
Telefon033-25 40 75
Mobil 0705-25 40 75
TILL SALU
Bohuslän i våra hjärtan utgiven av Göteborgs Posten
Bohusläns Hembygdsförbunds Årsskrift
1980
1976-98
Rannsakningarna om trolldomen i Bohuslän av
L.M.Svenungsson
1970
Brålandaboken II
1984
Starrkärr-Kilanda socknar
1975
Bremnäs by (Bohuslän)
1993
Skeppet med guldvaggan
1974
Elfsyssel av G. Brusewitz (Faksimil)
1975
Sundals härads domböcker 1613-1699
1980
Försvarets Civilförvaltning 1634-1865
1994
Sundals härads domböcker 1700-1730
1995
1939
Skepplandaboken
1984
Släkt och Hävd Genealogiska föreningen
1974-89
Svenska antavlor (36 st.)
1991-96
Flundre härad (Hollman) del 1 1938 del 2 Topografisk Avhandling om Flundre härad
Från heliga graven till Västergötland,
av B.J. Theutenberg
2003
1972
Stenungsund ur fyra socknars krönika av Johan Hallin
1954
2004
Folkungar och Korsriddare av B.J. Theutenberg
2006
Släktforskarnas årsbok
Frändeforsboken av Erik Grane
1985
Tusen anor från Orust av F.Almegius
Högsbyboken, del 1 och 2 (Småland)
1969
Torpebornas upplopp mot Carl XI av L.M. Svenungsson 1969
Hjärtum –Västerlanda av L.M. Svenungsson 1960
Trollhättan ung stad av Erik Wängström
1974
Torskog förr och nu av Inga Lill Rydén
1998
Tunhemsboken av Hilding Johansson
1964
1955
Hålta,Solberga och Jörlanda kyrkor
Inland under 1670-talet av L.M. Svenungsson
1962
1963
1991
Jylland kulturhistoriske dagsrejser (Danska)
1983
Töllsjö gammalt och nytt
Jörlandaboken
1959
Ytterby förr och nu Josef Axelsson (något vattenskadad) 1957
Kareby-socken på Inland
Karl den Stores liv. av Birger Bergh
Kyrkorna i Marstrand av Karin Assma
Kungliga Bohusläns Regemente del 1 till 3
1972
1995-2008
Ända från vendelkråka av Alf Henriksson
1985
1974
Ödsmål av Arne Bergermo
1985
1953-61
Marstrands historia, femte uppl. av Eskil Olán
1923
Nordiska möten (Kungamöten i Kongahälla)
2001
–12­–
Årsböcker för Orusts släktforskare
2004
Olof Ålund E-mail: [email protected] Tel. 0520-142 67
Disketten nr 2 2013
Otrevligheter i dödböckerna
Äldre tids dödsorsaker kunde många
gånger vara en smula enahanda
när de skrevs i dödböckerna.
Ålderdomssvaghet, håll och stygn,
slag, rödsot och koppor förekom i
hög grad men ibland återfinns det
mer makabra saker i böckerna. Här
ett exempel ifrån Gun-Britt Berg som
hittat detta i Jämshög i Blekinge län.
I Jämshög FI:1. (1849-1873)
1853-01-04 Nr 3. Gifte Bond. Sven
Olsson i Farabol nr 119. 55 år. Be­
gravd den 9/1. Sedemera bevist att
han blifvit förgiftad af sin hustru.
Jämshög FI:1 (1849-1873) Bild 20 /
sid 28
1853-04-17 Nr 90. , fått arsenik af
modern, 2 år, begravd den 29 Hanna
yngsta barn af afl, B. Sven Olsson i
Farabol , hans hustru Enkan Bengta
Svensdr arresterades... der de med
gift af dagatagit barnet / o sin man
med biträde af Båtsm, Håk. Bollman.
dottern 2 år fått arsenik af modren.
Jämshög FI:1 (1849-1873) Bild 22 /
sid 32
1853-12-23 Nr 210. Sven enda
son af afskid. Båtsm. Sven Renlig i
Möllelycke. Lemnad af modren , en­
sam med en 5 årig flicka vid elden,
ihjiälbränd. Begrafvd 30/12. 1, 5/6 år
Jämshög FI:1 (1849-1873) Bild 24 /
sid 36
1853-12 -24 Nr 208 Per enda son,
af Bond. Jöns Persson i L. Ryd, föll i
en balja kokhett Vatten 23/12 och
dog följ. dagen. Begravd 30/12.Vådl,
ihielbränd 4, ¾ år. Jämshög FI:1
(1849-1873) Bild 24 / sid 36
1854-01-20 Nr. 7 o 8. Den 20
Januari d.å. afrättades medelst
halshuggning på Horje afrättning­
splats Enkan Bengta Svensdotter
från nr. 119 Farabol, som förgifvit
sin man, Bond. Sven Olsson och sin
minderåriga
flickebarn.likaledes
Båtsm. Håkan Jöns. Bollman i Far­
abol, såsom delaktig i dessa mord.
Begge begrafas å afrättningsplatsen.
hon 28½ år. han 26 2/3 år. Jämshög
FI:1 (1849-1873) Bild 25 / sid 38
Eländes elände men det var
inte det enda otrevliga dödsfall
som infräffade i Jämshög på
1850-talet:
1854-07-09 Nr 88. Hanna yngsta
dr af inhysm. Bengt Ericsson i Spi­
kamåla. Båtsm. Kalls dotter, Anna
Andersdotter fr, Angölsmåla, sökte
detta barnets moder, och då hon ej
var hemma, men skulle uppsökas,
lofvade Anna att under tiden vårda
barnet, men gick afsides med det ute
i marken och krossade dess hugvud
med ett eketräd och vidare mot en
stenhall. Hon erkände ? ?. sin ogern­
ing och blef följande dagen häktad.
Orsaken till denna vanvettiga gern­
ing. Barn 2 år mördad.Begravd den
23/7. Jämshög FI:1 (1849-1873) Bild
26 / sid 40
1857-02 -03 Nr 18. Carl, äldste son
af Bond. Ola Gumerson i Regnebo­
da. Han isade Qvarnhjulet i Nybro,
Qvarnen kom i gång, krossade hans
ben och drog honom i strömmen.
Begravd 8/3. 33 år. Jämshög FI:1
(1849-1873) Bild 37 / sid 62
1857-12-15 Nr, 194 o 195. Hanna
och Bengta, döttrar af inhys, P. Karin
Jonsdr, i Boa, 5 o 3 år gamla, in­
nebrända. Begravda 20/12. Jäm­
shög FI:1 (1849-1873) Bild 41 / sid 70
Stackars alla innevånare i Jämshög
under den här perioden, så mycket
hemskheter
Text Christina Claeson,
källorna framforskade av
Gun-Britt Berg
1856-10 -20 Nr, 57. Ihjelbränd.
Olycka. 33 år.Gifte Bäckaren Ola
Rusén från Holje , var i Östads Ång­
bränneri Den 18 de, för att täta en
läcka i ett brännvinskar. Då luckan
från Ångpannan öppnades och den
utströmmande gasen antändes af
den Lampa som han höll i handen.
Och satte hans kläder och hela karet
I lågor. Den förskräckelse svårbadan
? blef hans död. Begrafvd 23/10, 33
år. Jämshög FI:1 (1849-1873) Bild 35
/ sid 58
Manusstopp för nr 3 av Disketten 2013
är den 23 juli och tidningen
beräknas komma ut i slutet av augusti
Text i Wordformat och foton i jpg
format mottages tacksamt
Skickas till:
[email protected]
–13–
Disketten nr 2 2013
FA D D R A R
Disgen
Jan-Åke Thorsell
421 42 VÄSTRA FRÖLUNDA
tel: 031-29 11 55
[email protected]
Kent Lundvall
451 63 UDDEVALLA
tel: 0522-747 40
[email protected]
Karl-Erik Lerbro
511 55 KINNA
tel: 0320-132 35
karl-e. [email protected]
Kristina Andersson
531 97 LIDKÖPING
tel. 0510-270 93
[email protected]
Christina Claeson
411 03 Göteborg
tel: 031-15 95 38
[email protected]
Hans Nyman
518 41 SJÖMARKEN
[email protected]
tel. 033-25 40 75
DISBYTOMBUD
Hans Vappula
Hjorthallv 3 A, 438 93 LANDVETTER
Tel. 031-94 51 32
[email protected]
DIS ARKIV
Charlotte Börjesson
Tenorgatan 8, 421 38 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-47 80 93
[email protected]
c/o Jan Nilsson
Lagerlöfs väg 14
245 32 STAFFANSTORP
[email protected]
MEDLEMSINFORMATION
Jonny Holm, ordförande, AU, registrator,
medlemsansvarig, tekniksamordnare, lotteriansvarig
Lilla Fridhemsgatan 2, 414 73 GÖTEBORG
Tel. 031-12 55 36, 0702-89 41 12
[email protected]
Einar Gustafsson, ledamot, programkommittén
Hästeviksgången 3
426 71 Västra Frölunda
Tel. 031-29 57 31
[email protected]
Lena Sundberg, valberedningen, revisorsuppleant
Beryllgatan 18
426 52 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-29 48 18
[email protected]
Kjell Croné, vice ordförande, AU,
tekniksamordnare, lotteriansvarig
Odinsgatan 20 B, 411 03 GÖTEBORG
Tel. 031-15 95 38
[email protected]
Catharina Carlander, suppleant
Lilla ljungskärsgatan 6
421 57 VÄSTRA FRÖLUNDA
031-69 47 66
[email protected]
Jan-Åke Thorsell, valberedningen
Lilla Kornettgatan 13, 421 42 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-29 11 55, 0707-83 44 94
[email protected]
Charlotte Börjesson, ledamot, kassör, AU
Tenorgatan 8, 421 38 VÄSTRA FRÖLUNDA
tel 031-47 80 93
[email protected]
Ylva Amberntsson, suppleant, programkommitten
Smaragdgatan 25, 421 49 VÄSTRA FRÖLUNDA
031-47 81 64
[email protected]
Kristina Andersson, ledamot, sekreterare,
Kvibergsvägen 7, 531 97 LIDKÖPING
Tel. 0510-270 93,
[email protected]
Kent Andersson, suppleant
Topasgatan 9
421 48 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-47 63 42
[email protected]
Christina Claeson, ledamot, utbildningsansvarig,
redaktör, webredaktör
Odinsgatan 20B, 411 03 Göteborg
tel: 031-15 95 38
[email protected]
Kent Lundvall, ledamot
Fredagsvägen 42, 451 63 UDDEVALLA
tel. 0522-747 40, 0730-97 02 23
[email protected]
Hans Vappula, ledamot. redaktionsråd
Hjorthallvägen 3A, 438 93 LANDVETTER
Tel. 031-94 51 32
hans.vappulagmail.com
Synnöve Nilsson, ledamot, vice sekreterare
Bågskyttegatan 4H, 431 43 Mölndal
Tel. 031-38 02 734
[email protected]
–14­–
Eivor Strandefjord, ansvarar för försäljning och
öppethållande i lokalen
Älvsåkersvägen 381, 434 96 KUNGSBACKA
Tel. 0300-213 47, 0708-55 30 04
[email protected]
Ingrid Lännestad, redaktionsråd
Silleskärsgatan 89, 421 59 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-47 18 47
[email protected]
Margareta Lund, revisor
Sveagatan 41, 441 32 ALINGSÅS
Tel. 0322-63 73 57
[email protected]
Björn Molin, Valberedningen sammankallande
Gitarrgatan 1, 421 41 VÄSTRA FRÖLUNDA
Tel. 031-45 98 80
[email protected]
F addrar
M in slä k t
Kjell Croné
411 03 Göteborg
tel: 031-15 95 38
[email protected]
Annelie Lindgren Kedehag
517 92 BOLLEBYGD
033-28 83 88 (kv)
[email protected]
HEDERSMEDLEMMAR
Bertil Magnusson, PARTILLE,
Björn Molin, VÄSTRA FRÖLUNDA
Ingrid Lännestad, VÄSTRA FRÖLUNDA
Jan-Åke Thorsell, VÄSTRA FRÖLUNDA
Ulla-Britt Wallgren, KINNA
Kjell Weber, TORSLANDA
Disketten nr 2 2013
Släktforska i städer, en artikelserie
Åmåls stadsförsamling AIIa:11 (19101914) Bild 52 / sid 397 (AID: v83832.
b52.s397, NAD: SE/GLA/13654)
Bild från Övre Spannmålsgatan i Göteborg, i huset var det tidigare bland annat en Skofabrik och strumpstickningsfabrik innan huset 1981 byggdes om till
bostäder. Foto Christina Claeson
Förr eller senare hamnar du i staden
i din släktforskning. Jämmer och
elände säger en del, men det går att
hitta anfäderna, även om de har flyt­
tat in till en stad.
Men varför är det så krångligt? Det
största problemet är att indelningen
inte är som på landsorten som ofta
har byar och gårdar, utan att det är
indelat på andra sätt. Vanliga beteck­
ningar i städernas kyrkoböcker är
rote eller kvarter.
Hur i all fridens dar skall jag hitta
rätt? Det enklaste är att se efter om
det finns någon inflyttningslängd
som kan ge en sidhänvisning till var
personen kan bo. Inflyttningsläng­
derna kan vara av skiftande kvalité
men har man tur så kan det finnas en
sidhänvisning eller en annan beteck­
ning som visar vart personen tog vä­
gen.
Här nedan kommer ett exempel från
en församlingsbok i Åmåls Stadsför­
samling i Älvsborgs län. Alla bilder i
texten har jag fått tillåtelse av Arkiv
Digital att använda.
Observera att det inte är säkert att
alla städer har husförhörslängder
som liknar landsbygden, utan de kan
ibland vara utformade som en upp­
räkning av de som bor i församlin­
gen utan några andra uppgifter. Det
bästa man kan göra är att försöka
sätta sig in i hur kyrkoböckerna i den
aktuella staden är uppställda och
försöka leta sig fram. Vad det gäller
Åmål, som exemplet ovan visar så
fanns där förr både en stadsför­
samling och en landsförsamling. Det
gäller med andra ord att leta i båda
böckerna om det bara står, flyttat till
Åmål i flyttningslängden eller i hus­
förhörslängden.
I den första husförhörslängden för
Åmål är både stads och landsför­
samlingen införd, och om vi tittar
på en sida så står har inte så utförlig
information , men det finns några bra
genvägar på Landsarkivet i Göteborg,
och som även finns inscannade på
Arkiv Digital.
huslän, Skaraborg, Dalsland, Värm­
land och Västgötadelen av Älvsborgs
län. Karlstad , Åmål och och några
fler städer. Register finns för såväl
husförhörslängder, födda , döda,
vigda samt husförhörslängder. Ob­
servera att det endast är släktnamn
som registrerats fram till 1801. Son
och dotternamn är alltså inte not­
erade i registret. För Åmåls stad är
registret med i sökresultatet om man
skriver Åmål i sök arkiv och väljer
Stadsförsamlingen.
Åmåls stadsförsamling HFReg:2
(1764-1860) Bild 154 / sid 577
(AID: v188618.b154.s577, NAD: SE/
GLA/13654)
Ett bra sätt att snabbt kunna söka
upp sina anfäder i någon av städerna
som har denna typ av register.
Är den information som du
söker längre fram i tiden så finns
folkräkningarna
tillgängliga
på
SVAR som har uppgifter ifrån 1880 i
många fall. Ett annat tips är att söka
i NAD på http://www.nad.riksarkiv­
et.se/
för att se vilket material som finns
och var det finns. Allt är inte tillgäng­
ligt på grund av PUL men det finns
många gånger mycket intressant in­
formation.
Det här var bara en kort introduktion
till hur det kan se ut i städerna, mer i
nästa nr av Disketten.
Text Christina Claeson
Åmåls stadsförsamling AI:1 (1764-1769)
Bild 162 / sid 315 (AID: v4552.b162.s315,
NAD: SE/GLA/13654)
Om du har Arkiv Digital eller har
möjlighet att besöka Göteborgs
Landsarkiv så finns det släktnamns­
register för såväl Göteborg och Bo­
–15–
B Posttidning
Avsändare:
DIS-VÄST
c/o Jonny Holm
Lilla Fridhemsgatan 2
414 73 GÖTEBORG
Vårmöte 2 den 4 maj 2013 i Lysekil
Dis-Väst, Vikarvets museum och Sällskapet Strömstierna
hälsar alla välkomna till Lysekil
Mellan kl 11:00 och 15:00 är det aktiviteter
kring och i Vikarvets museum
Kl 14:00 kommer Per Stenros att guida runt i
“Gamla Stan” på Lysekil.
Kl 11:00 presenteras Vikarvets museum med sina
unika samlingar av Bohusläns historia och därefter
rundvandring.
Avslutningsvis kan man åka direkt hem eller
besöka Hällristningarna vid den “Heliga vägen”
utanför Brastad. Om man så vill kan man även
besöka de gårdar som hembygdsföreningarna
Stångenäset och Lyse har. Blir man hungrig
så kan vi rekommendera en god fisksoppa på
Havets Hus som ligger nära museet.
Kl 12:00 berättar Per Stenros, ordförande inom
släktforskarföreningen Sällskapet Strömstierna,
om föreningens pågående aktiviteter.
Efter denna punkt finns nu möjlighet att träffa
och samtala med representanter från Sällskapet
Strömstierna samt hembygdsföreningarna
Stångenäset och Lyse.
Nästa möte blir preliminärt månadsskiftet
augusti/september på Forsviks bruk i
Forsvik
Till nytta för släktforskare!
Du kan söka gratis i våra register





Alla våra register är gratis och fritt sökbara.
Vi efterlyser fler avskrifter och register.
Har du avskrifter liggande, kontakta oss för att få dessa publicerade i vår
databas.
Hjälp oss med den fortsätta avskriften av kyrkböckerna och andra
pappersregister.
Vi översänder gärna mallar där uppgifter från kyrkböckerna registreras.
www.slaktdata.org
Kvalitetstryckeriet i Mölndal
Möbelgatan 10 • Box 144 • 431 22 Mölndal • Telefon 031-746 65 00
www.lindgren-soner.se