1. No category

Ärg. l
(1921):
Ärg. Il
(1922):
Arg. III (1923) :
Ärg. IV (11)24:):
Ärg. V (1925) :
Ärg. VI (1926) :
Ärg. VII (1927):
Ärg. VIll (1928):
Medlemmar av "Föreningen för svensk undervisningshistoria" erhålla
"Årsböcker i svensk uudervisniugshistoria" mot medlemsavgiften: 5 kron!Jr
pr år samt 35 öres porto pr åt·gåug jämte eventuellt erforderlig posLförskottsavgift (25 öre). MerHemskap och böcker kunna förvärvas genom
hänvändelse till Lektm· B. Rucl. Hall, Luncl. Vid valet av ämne för en
volym tages hänsyn till anslagsgivandes önskemål.
l. B . Rttcl. Hall, Om Sveriges första lät·overksstadga. Röt·. reformationstiuens skola och skolft-ågor. 156 sidor. !{r. 3: -.
2. G. A. Frykholm m. A., Ut· Fryksände, Upplnnds-Lenn, Skultuna, Suavlnnda och Väliug·e skolhistoria. 78 sidor. Kt·. 2: - .
3. J. Kct1'lsson, G. F. Lagm·sl!·öm, D. Ny ~; lröm, J. G. Scmclg1·eu, Självbiog rafi er av lärare I- IV. 75 sid. Kr. l: 50.
4. Sveriges allmänna läi'Overksstadgat· I - III: 1561, 1611 och 1649 års
skolordningat· i avtryck och översättning. 191 sid. Kr. 3: 50.
5. Johannes Rudbeckii akademiska högtidstal, utgivna i översättning från
latinet. 156 sid. Kr. 3: -.
6. Lankasterskolor (i Dnla-Husby, Huskvarna, Valleberga, Göteborg, Hamri'tnge, Åsherla, Wallby o. s. v.). 187 sidor. Kr. 3: - . ·
7. Sveriges allmänna läl'Overksstadgar IV-VI: 1693, 1724 och 1807 års
skolordningar. 124 sidor. Kr. 3: -.
8. Folkundervisning i Gat·penberg, Leve de, Strömshol m, Tå den e, V. Vingåker, Västerhaninge, Västerljung. 187 s. Kr. 3: -.
9. Sveriges allmänna lät•overksstadgat• Vll: 1820. 117 sidor. Kr. 3: -.
10. Till Ruubeckii karakteristik. Urkunder; kommentat·. 96 si u or. Kr. 3: -.
11. Sveriges allmänna läroverksst.adgar. VIII, IX: 1856 och 1859 års stadgar
för elementarläroverken. 125 sirlor. Pris 3 kronor.
12. Ur Husby-Rekame, J(roppa, N. Björke, Älvdalens, Silleruds, OdenRjö,
Tådene och Garpenbergs skolhistoria. 156 sidor. Kr. 3: -.
13. Sveriges allmänna folk~kolestadgar 1842- 1921. 124 sidot·. Kr. 3:14. Ur Växjö stifts folkundervisningshistoria 1795.-;-1865. 190 sidor. Kr. 3:-.
15. K . F . Kctrlson, ](. Thwwnder, l\1iunen hän Orebro, Ny. och Jönköpings
läroverk samt Uppsala univers itet. 99 sidor, Kr. 3: -.
16. Ur Malmöhus läns folkuudervisniugshistol'ia. 100 sidor. Kr. 3: -.
17. Eraami Gyldene Bok, Matthires adelsskoleböcker. 108 sidor. Kr. B:-.
18. Agct1'clh, Fryxell m. fl., Enhetsskoletankar. 156 s. !{r. 3: - .
19. B. Rucl. Hctll, Folkdisciplineringens bist. I. 156 s. Kr. 3: - .
20. Oskm· I, Geijer m. fl., Enhetsskoletankar. 140 s. Kr. 3: -.
21. B . Rud. Bcttl, Folkdisciplineringens hist. Il. 157 a. Kr. 3: -.
22. Sveriges allm. lät·overl!sstadgar. X: 1878 åra stadgar. Bilaga: 1820 års
Anwisuingar. 150 s. Kr. 3: -.
23. B. Rud. Hall, Rudbeckii kyrkodisciplin. I. 208 s. Kr. 3: -.
24:. Askarsunds goss- och flickläroverk. Acta till 1817. 128 s. Kr. 3: - .
25. Eneroths pedagogik. Valda uttalanden. :Med biogt·afi. 128 s. Kr. 3: - .
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSBISTORIA
llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
27
lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllillllllllllllllllllll
FOLKPEDAGOGisKA
STIFTSSTATUTER
UTGIVNA AV
B. RUD. HALL
I.
TYSKA, BALTISKA OCH FINLÄNDSKA
KYRKOEDIKT I SVENSK TID
111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111
PRIS 3 KRONOR
LUND 19~9
1
AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRALTRYCKERIET
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
[1929]
BOKSERIE MED UNDERSTÖD AV
[ÅRG. IX}FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
[Serievolym 27]
UTGIVEN AV B. RUD. HALL
[Årsvolym 2)
FOLI(PEDAGOGISI(A
STIFTSSTATUTER
UTGIVNA AV
B. RUD ._ HALL
I.
TYSKA, BALTISKA OCH FINLÄNDSKA
KYRKOEDIKT I SVENSK TID
I DISTRffiUTION:
C. W. K. G L E E R U P S B 0 K F Ö R L A G, L U N D
FÖRORD
I. "Folkpedagogiska stiftsstatuter."
Ej minst när man försöker utarbeta en plan för en systematisk edition av våt•t lands märldigare pedagogiska urkunder, lider man av den
brist på vissa välbehövliga begreppsdistinktioner, som förefinnes i det Ulldervisningshistoriska språkbruket. Med följande notiser må belysas några
ceptrala uttrycks användning och betydelseförskjutning.
Ordet "kyrkoplikt" användes i 1619 års svenska kyrkoordningsförslag
s. 424 såsom liktydigt med kyrkodisciplin, medan "plikt" i samma förslag
s. 430 och i 1571 års kyrkoordning s. 70 använts om de vid återintagningen
ålagda böter o. a. timliga "stt-aff". Jfr Laureiii kyrkoordningsförslag s. 196
o. f. (Sidobeteckningarna i fråga om dessa acta gälla Handl. rör. Sveriges
historia II: II: 1). - I viss likhet med den bibliska betydelsen av ordet
"tukt" fick detta fonem länge och ofta beteckna både undervisning och
fostran, både katekesläxor och kroppsstraff. Det framträder såsom namn än
å kristendomsundervisning, än å viljefostran, än å bådadera. Ej sällan ingåt·
det såsom ena delen av namnet å böcker, statuter, skolor och skolformer,
där kristendomsundervisning och viljefostran voro det väse.ntliga, - alltså
inom den folkliga, mer eller mindre obligatoriska barnuppfostran. Och
ordet tukt användes jämväl i fråga om de mest elementära stadierna av
informators- och annan handledning i hemmet för bättre mana barn. När uttrycken tukt (disciplin) och undervisning få helt olika innebörd, då
står man i fara att återfalla i eller har man återfallit i antingen en personlighetsförtryckande och förståndsförglömmande ensidighet (jfr den katolska kyrkans folknppfostran) eller ock i en kunskaps- och förståndsöverskattande men viljeförslappande ensidighet (jfr kyrkans lärda undervisning).
- Luther lånade säkerligen ordet Zncht nr Pauli uttryck om bibeln såsom
vår tuktomästare. MOSER Corpvs jvris evang. 1737 o. f. I s. 1222, II s.
262. COHRS Quellen Il s. 3. RICHTER Kirchenordnungen I s. 278; II s.
15. PALLADIUS Visitatz Bog (1872) s. 77. Minst tre tidiga avtryck av lilla
ltatekesen heta En liten Catechismus eller christelig tukt. Ziegenhains
Ordenung der christlichen kirchen Zucht upptager bestämmelser om en
icke-folkskolemässig barnundervisning t. o. m. konfirmationen. En oskolad
svensk yttrade att han uti den lutherska läran var upptuktad av barndomen
(SDP 1627 2/Iz). Ordet begagnas i namnet på Firbrandts yrkesskola i Stockholm och på Rudbeckii uppfostringshem för värnlösa gossar ("Tukthus").
[HEFFERMEHL Folkeundervisningen i Norge (1913) s. 111 anser däremot att
Med statsmedel ha?· best1··itts en del
cw kostnaderna för denna volym
och volym 26, för villcet hänned
frambäres ett underdånigt tack.
L U N D 19:29
Aktiebolaget Skånska Centrallryckel'iet.
l
!I
-4namnet tukthu~ kommit clämv att hustukten i stiftelserna var sträng. Men
d et är först mot 1700-talets Rlut denna betydelse blir dominerande.] Reuchlin
var "högste tuktmästare" vid hovet i Heidelberg. Den pet·son kallades
Zuchtmeister, som skulle begynna inplanta kunskap och lydnad. hos Gustav
Vasas söner. Jfr förordet till Pek. Joh. Gothi översättning av Sanct Bernbards hok Om hwshåldning, 1592, en bok den lille gossen "til tucht". Däremot användes detta ot·d vanligen t>j såsom beteckning för vare sig den
lärda ellet· den folkskolemässiga skolans hela verksamhet. Så snart det är
fråga om en speciell skolform (med söckendaglig profanundervisning) hat·
undervisningen erhållit så stor plats, att den religiösa och etiska viljefostran
upptager blott en mindre del av lärarnas arbete. I allmänhet följer folkonh småhal'Dsundervisningen i läroverkens spår. Och därmed tränges ordet
"tukt" så småningom tillbaka till att blott gälla efterlevnaden av Guds ord
("usus") - vare sig det gällde att övervaka efterlevnaden eller att påminna om tillbörligen av eller bestraffa underlåtenheten av sådan efterlevnad. Och efter hand kom man i senare tid alltmer att med "tukt" avse
endast det sistnämnda: hestraffandet. Betydelseutvecklingen har sålunda i
viss mån varit densamma som för ordet disciplin, vilket inom den lärda
skolan först betytt hela läroprocessen, sedan blott vissa yttre betingelser
för densamma. I den första folkskolemässiga undervisningen i Tyskland
(enligt Wiirtembergs ){yrlwordning 1559 och Sachsens 1580) betecknar Zucht
tillsyn, disciplin, kyrkogång (med examen efteråt), bordsböner före hemgåendet till middagen (särskilt de tre huvudstyckena), punktlighet, straff
och redan då befintliga elementära repetitionsförhör med icke-elever (i
katekes och sång). "Die Leln·u betecknar däremot den skolmässiga undervisningen i katekes, sång, läsnirig och skrivning.
Tydligtvis skall det alltjämt i många fall visa sig svårt att dels åstadkomma och uppehålla en gränsreglering, dels bilda de nya namn och ordsammansättningar som behövas för ett adekvat uttryckssätt. Men det bör
ej avskräcka från försök att få till stånd en normaliset·ing. Åtskilligt vore
vunnet redan genom en tydligare rågång mellan uttryckena undervisning·,
uppfostran och pedagogik. Än innefattar begreppet undervisniug nu även
viljefostran, än omfattar uppfostran . även undervisning. Än framträder en
tydlig olikhet mellan de båda; än äro de och pedagogik synonyma. Förtydligandet i nämnda hänseende kunde väl bäst få sin utgångspunkt i och
belysning från den herbartska skolans terminologi, enligt vilken dels
"pedagogik" omfattar barnens både undervisning och uppfostran, dels undervisningen hör vara uppfostrande och uppfostran undervisande . Fonemet
uppfastl-an komme därigenom att beteckna huvudsakligen blott den med
ett !Jlindre tillfredsställande uttryck så kallade direkta viljebildningen inklusive disciplinen och bli samordnad med undervisningen. Båda uttrycken
"undervisning" och "uppfostran" simlie sålunda användas i var sin betydelse i fråga om personer i vilken ålder som helst, i fråga om vilka läroanstalter som helst och även om den hithöt·ande !)åverkan man röner av
samhällslivet och naturen. Pedagogik däremot kunde, synes det, reserveras
föt· både undervisning och uppfostran tillsammans. I första hand skulle
fonemet pedagogik, som ju betyder barnaledning och tillkommit i samband med begynnande skolgång, begagnas om den undervisning och uppfostran, som erhålles uudet· barna- och åtminstone den tidiga ungdomsåldern (i hem, konfirmandundervisning, läroverk, folkskola eller vilken
institution som helst). "Pedagogik" innebure då ("i första hand'') detsamma som de fot·dom ej sällan använda uttt·ycken Justitutio puerilis,
Disciplina puerilis, Zucht och avsåge därjämte ett någo t högre åldersstadium
samt flera, större och delvis andra pensa, än vad dessa latinska uttryck inneburo.
Men ordet skulle åtminstone i sammansättning med annat ord kunna
beteckna ännu mer framskridna åldersstadier, nota b~ne om och i den
mån dessas fostran och undervisning är ungefär likartad med barnens.
Den mest elementära undervisningen åt det stora flertalet barn gavs jll
länge icke i folkskola utan i hemmet och i kyrkan, och samma slags obligatoriska och enkla undervisning i templet kom ätminstone efter hand
även deras föräldrar och andra vuxna till del. Ja, de vuxna hade begynt
erhålla sådan undervisning och därjämte tuktan, innan åläggande gavs, att
sådant borde komma även de små och unga till del. Både äldre och yngre
bespisades med en och samma "mjölk", enär de icke ännu "tålde fast
mat", - för att nu använda bibelns ord om de elementäraste respektiv e
de svårfattligare delarna av religionsundervisningen. Det är då knappast
någon anledning att ej också kalla de vnxnas, av kyl'l{an och småningom
även av staten tvångsålagda elementärutbildning för pedagogik, men ordet
sammansättes i så fall med "folk" eller möjligen "national". (Också har
man äveu i fråga om gymnasiet i viss mån givit avkall på den ursprungliga betydelsen av pedagogik såsom barnaledning, enär man ju t . ex. i
Rudbeckii gymnasium ägde 28- a 30-åriga elever. Att universiteten , högskolorna och andra lärda överbyggnader för 20-åringar och äldre p erson er icke räknas till pedagogiken, beror ej enhart på lätjungarnas ålder
utan även och framför allt på institutionemus frivillighet och särart, alltså
pil pensa, ämnesrikedomen och vetenskapligheten. Vid universiteten finnes
ju pedagogiken såsom vetenskap; såsom normerande lärokonst finns den
där samt i ]) rovåret och vid seminarierna; dessa betydelser må fråns es
här, dät· vi huvudsakligen tala om den praktiska pedagogik, som verkligen
förekommit fordomdags).
Ordet folkpedagogik (möjligen nationalpedagogik) må därför föreslås
till användning, då man åsyftar den för vuxna och barn gemensamma
eller i varje fall ganska likartade undervisningen och uppfostran . Läroämnena här v oro kristendom och sång, eventuellt även innanläsning; endast tukten uppvisade större olikheter än undervisningsprogrammet, i det
att de vuxna (seniores, provectiores) behandlades med delvis andra och
härdare botövningar och straffmedel än harnen. Vid denna länge "gemensamma elier i varje fall ganska likm·tade" folkdisciplin och folkliga undervisning kommo vanligen ej i betraktande några enhart för barnaundervisningen avlönade personer eller speciellt anställda pedagoger som möjligen
-6-
-7-
undervisade å fl era söckendagar pr vecka utom ];yrkan. Åt sådana lärares
undervisande och fostrande verksamhet må förbeh ållas benämningen skola,
i vilket begrepp då sålunda ingå läroverk, pedagogi, små- och folkskola,
barnhus etc. Allt eftersom man för barn och ungdom inrättade allt flera
och flera exemplar och slag av sådana specia!institutioner, inskränktes i
ej ringa mån antalet och arterna av de i kyrkan förekommande folkpedagogiska und ervisnings-, förhörs- och botgöringstillfällena, och flertalet av
de kvarvarande institutionerna blevo mera avsedela för vuxna och för un.,.dom än för barn. Gudstjänster, konfirmationsundervisning och förhö:·,
kyrkoråd etc. finnas ju alltjämt kvar, men sedan folkskolan blivit lagfäst
(1842) och vunnit allmän utbredning (c:a 1864 a 1870), har deras karaktär
och uppgifter delvis förändrats, och av de övriga inslagen i den äldre
folkpedagogiken kvarstå blott vissa reminiscens er. Denna äldre folkp edagogik ä1·, historiskt sett, en av de tidigaste och värdefullaste grundpelarna
under folkskolans byggnad. (En ännu äldre grundpelare till denna är allmänhetens egen världsliga och praktiskt-nyttiga "hemmapedagogik", dvs.
traditionellt överleve1·erande av färdigheter och kunskaper i fråga om arbetsliv, natur, samhälle, sagu, historia etc.; jfr HALL Folkundervisningens
historia, tredje upplagan; FR. BERG i Verdandi 1883 s. 127, 1885 s. 144).
Medan alltså begreppet folkpedagogik må anses omfatta dels folkdisciplin, dels folkund ervisning (i inskränkt betydelse), i elen mån man
för barnen ej avskilt speciella institutioner, verksamma å söckendagar
utom kyrkan, skulle de folkliga och de lärda skolorna som ju voro på
nämnqa sätt ve1·ksamma , sättas utanför folkpedagogikens ram. "Folk" i
folkpedagogik för sålunda tanken dels på "folklig" (a lltså elementära
kunskaper och färdigheter samt populärt framställningssätt.), dels på "hela
folket", "folkets breda lager" . I elen mån barn få i detalj samma slags
obligatoriska undervisning som de vuxna, räkn as den också dit; få de gå
i folkliga, obligatoriska skolor å söckendagar (och eventuellt även å söndagar), tala vi om folkskola, icke om folkpedagogik och icke om l äroverk.
Detta försök till namnfördelning är knappast ens ett förslag utan
blott ett uppsing att tä11lm på, kritisera och förbättra. Det lämnar e11 stor
mängd andra önskemål och frågor obeaktade, bl. a. därför att det här
11ärmast gällde blott en motivering för titeln å föreliggande volym.
Emellertid måste anmärkas, att i ett par här intag11a urlnmder verkligen yttras 11ågra ord om folkskolor och läroverk (närmast kanske småläroverk, pedagogier osv., av vilka ju många voro folkskolor eller sto do
på gränsen till sådana). Då det av ekonomiska skäl ej kan bli fråga om
a11nat än ett urval och då överskådligh et måste efterfikas, må man av
praktiska skäl vid systematiseringen frånse dylika mera i förbigående berörda, för huvudinnehåll et mer eller mindre främmande institutioner och i
en eventuellt senare kommande översikt över~ seriernas och volymernas
i11nehåll a11giva, var antydda sällsy11ta inslag finnas. På förhand kan ej &n
sådan innehållsöversikt ges, då mall bland a!lnllt av ekonomiska skäl ej
·vet, om, när och i vilken utsträckning serier komma att tryckas eller fortsättning av e.n i tryck påbörjad serie följer.
I ordet "stift" i titeln å föreliggande volym inneligget· den inskränkande innebörden, att en biskop eller dennes vederlike och gärna även
.bans domkapitel ell er dess motsvarighet utfärdat påbudet.
IL Anteckningar om personer, tendenser och kulturvägar.
A. Om svenska bygder i Tyskland.
För svenska orter i Tyskla11d avfattades bland andra edikt "Magdeburg: vnd Halber~tadische KIRCHEN-AGENDA, Auff sonderbaren gnädigsten Befehl Des Durchlauchtigsten, Grossmächtigsten Fursten vnd Herrn,
Herrn GVstav-ADolphs, der Schweden, Gothen vnd Wenden Königs, Gross
Fiirsten zu Finland, Hertzogen zu Ehesten vnd Carelen, Herrn iiber IngermanLand, etc. Varfasset Jm Jahr Christi M. DC. XXXII. Hall in Sachsen"
1632. Den är tydligtvis författad av li11köpingsbiskopen Joh. Botvidi, som
hade Mvenska regeringens uppdrag att aterställa det eva11geliska kyrkaskicket, Han kompilerade och l ånade därvid än ur tyska, än ur svenska
kyrkohandböcker. I olikhet med Sveriges handbok 1614 [1637, 1693] talar
den icke om återintagning i kyrkan efter brott, medan de i Sv&rige tryckta
kyrkohandböckerna smugglade in en avdelning därom såsom bihang till kapitlet om burnakvinnors kyrkogång- ett utomordentligt betydelsefullt bihang,
.som därigenom ej kom till sylles i innehållsförteckningen. Sistnämnda kapitel sammanslås av Botvidi i stället med barndopet under huvudrubriken:
Vom Einsegnen der Sechswöchnerin vnd Kinderlein. - I avseende å folkundervisningen kunde man i Magdeburg-Halberstadts nämnda agenda speciellt fästa sig vid bestämmelsema å sid. 35-37; 40-45; 87-88 om
Vesper, W ercktage, Communion; Beicht vnd Absolution. Förebilden är där
mera tysk än svensk.
Mera svenska än tyska äro däremot Botvielis Forma consistorii fö1·
häravdelningarna i Ostpreussen 1627 (avtr·yckt i HJ. HOLMQUIST De svallska domkapitlens förvandling) samt hans i tryck 1631 11tgivna Agenda eccl.
.avfattad för svenskarnas läger (i hans befogenhet såsom chef för fältprästerna; Sedini 1631. Den avhandlar (på latin): l) morgon- och afton-böner, 2) predikni11gar, 3) nattvardsgångar, 4) prästmän, 5) åhörare, 6)
konsistorium. r samma lilla häfte tryckas efter dessa. 50 §§ följande: 50
ᤤ Positiones de Consistario Ecclesiastico Elbingensi, format re anno 27.
a J ohan: Botvidi. Straffen vore böter, häkte, förvisning, suspension, av'stängning genom större eller medelstora bannet.
B. Rörande baltiska stadganden.
I bearbetning föreskrevs nyssnämnda kyrkohandbok se11are även för
Balticum (bla11d annat i konsistorialordnung 1634 13 /s). Jfr Zeitschrift des
Harzvereins fii r Geschichte XXX; uppsatset· av FR. WEsTLING i Kyrko-
-9 historisk årsskrift 1900, 1901; H. DALTON Beiträge zur Geschichte det·
evang. IGrche in Russland I s. 103, Gotha 1887.
Såsom av Kungl. Maj:t särskilt befullmäktigade visitatorer i avseende
å de svenska östersjölandskapen respektive E stland äro västeråsbiskopen
Johannes Rudb ecki us (d. ä.) och Revalsdomprosten David Dubberch jämställda med stiftschefet· och det så mycket hellre som det vid ifrågavarande tidsperioder ej funnos ordinarie sådana i ifrågavarande trakter. T. ex.
H . R. PANCKER i Ehstlands Geistlichkeit, Reva! 1849 uppräknar sålunda
Rudbeckius i de estländska biskopa,.nas rad (men utan estnisk biskopstitel):
vVegen der Verdienste um die Lutherische Kirche und ihre Varfasaung i.n
Ehstland" (sid . 8).
Den l<yrkostadga i bearbetning, som Rudhe ckius i här avtt·yckta "Beslwt" säger sig ha förelagt den baltiska kyrkan till efterlevnad, har antagits vara en edition av de kyrkastadgar som Rudbeckius (eventuellt i
någon bearbetning) lät för eskriva eller antaga å prästmöteu i Västerås.
Enär därom intet är med visshet känt och enät· Västeråsstadgarna utkommit i Skriftet• utg. af Kyrkohistoriska förening en II: l (1900), åter ges de
ej här. Törhända hade Rudbeckius ett ex. med sig och lämnade till åbobiskopen Rothovius, d å han på återvägen fr ån Estland gästade denne sin
studiekamrat från Wittenbergstiden, som själv var en flitig stadgefö rfattare.
I varje fall synes det exemplar av Rudbeckii kyrkostadgar, som nu förvaras i Helsingfors stadsförsamlings kyrkoarkiv, vara någo t olikt vissa ell er
möjligen alla avskrifter i Sverige. För det förra exemplaret redogöres i
Finska kyrkohistoriska samfundets protokoll I s . .105-106. Av dess rubrikuppgifter att döma finnas i den nyssnämnda, av H . LUNDSTRÖM tryckta
editionen följande avdelningar utö ver den i Finland bevarade urkund en :
Om barnaqwinnors l<yrckiegångh (4 §§); avdelningen Om the si ukas besökningh har i det finländska ex. 14 §§, i Lundströms utgåva 2 .: Om
prästsmöte utgör i det förra 8, i det senare 9 §§, Om kyrckior 17 resp.
16; Om prästen (i hospitalet) 6 resp. 8 ; Huru the fattige i Hospitalet skola
spisas 11 r esp. 12. (De till finländska exemplaret fogade tryckta lustruetio
och Juramenta ingå ej i de svenska upplagorna. Narvasuperintendenten
Stahell~ herdabrev 5 /s 1642 jämte brev m. m. 164.2-1655 ä.r i tryck inbundet i samma band som det finländska exe mplaret.)
Utomordentlig t många för svenskt l•yrkoarbete upplysand e och intressanta urkunder finnas rörande östersjöprovinsernas svenska tid, men
de höra mestad els ej under rubriken Folkpedagogiska stiftsstatuter utan
till uppfostrings- och undervisningshistoriska säravdelningar, För Årsböcker äro avskrivna bl. a. Dubherchs märkliga Ordenunge 1593, jämförd
med Chr. Agricolas digra visitationsstadga (1586), vars många visitationsfrågor i sak äro nära befryndade med Nedersachsens 1585, vilka i sin tur
voro i översättning spridda i svenska stift. Jfr Årsböcker n:r 23 sid. 4 (not).
Med dessa fr ågo r nära besläktade äro även de sins emellan olika serier
spörsmål, som ingå i Livlands Articuli visitstionia juni 1636 och 28/o 1638,
avtryckta i E. LUNDSTRÖM Bidrag till Livlands kyrkohistoria, Upps. 1914
s. 261-266; 272-278; jfr [BUDDENBROCK] Snmm lung der Gesetze, welche
das hP.utige Landrerht enthalten; Mitau 1802 I s. 6 10 o. f. (om Kirchspielsschulmeister s. 634 o. f.).
C. Kulturvägar i öst e rled (B alticum och Finland).
Med följande notiser rörande hemorter, släktskap och förflyttningar
må belysas kulturv ägarna från Rikssverige till de finländska och baltiska
stiften samt mellan dessa östsvenska trakter inbördes. En son till åbobiskopen Agricola blev stiftschef i Reva!. Denne åbobiskop samt den
förste superintendenten i Viborg (Juusten), som senare blev stiftschef
i Åbo, voro vissedigen födda i Finland men invigdes i Strängnäs till biskopar (1554), och fr ån det egentliga Sverige togos alla åbobiskopar 1627
-1690: Rothovius var född i Småland, Peh·reus i Värm land, Terserna i
Dalarne Gezelius i Västmanland . Ihering i Reval, som var födtl i Sträng·
näs stift' hade - liksom Rothovius - varit kyrkoherde i Nyköping. y 1borgsbisl~open Bjugg var både född och kyrkoherde i Söderköping samt
måg till linköpingsbiskopen Kylander. Hans efterträdare i Vihorg Nils
Laurentii var född i och rektor i Nyköping, studerade i Dorpat och blev
professor i Åho, innan han blev stiftschef i Viborg. Han och eu av hans
eftertr ädar e (Thauvonius) voro svågrar till biskop lhering i oReval, och
Thauvonii mot· var sondotter till biskop Juusten i Viborg och Abo. Thauvonius själv var superintendent i Ingermanland, innan han blev stiftschef
i Viborg. Petrreus hade varit lärare för sin efterträdare å Åbo biskopsstoL
Innan Rudbeckii lärjungar Terserus och G e~e lius d. ä.. intogo denna, voro
de professorer i Åbo respektive Dorpat samt kyrkoherdar i S:ta Clara i
Stockholm r esp. Stora Skedvi i Dalarne. Den förre hade deltagit i Rudbeckii inspektionsfärd till Estland och varit samme Rudbeckii medlärare i
Väster ås lärov erk ; elev till honom vat· västmanlänningen sedermera åbolektom och ålandsprosten Muurenius, som i sin tur blev privatlärare för
Gezelius d. ä. Denne var Livlands kyrkochef, innan han blev kyrkoh erde i
Dalarne, prokansler vid Dorpats universitet samt biskop i Åbo. Både en
son av Rudbeckius och en son av Gezelius - alla fyra med förnarnu et
Johannes - blevo superintendenter i Narva; de hade gått i skola i Västerås resp . Hedemora. Denne Gezelius d. y. var född i D01·pat, blev professor i Åbo och som sagt Ingermanlands kyrkochef. ; sist efterträdde han
sin fader i Åbo. Född i Narva blev Joh. Gezelius nepos student och professor i Å.bo samt biskop i Borgå, när det svenska Vihorgsstiftet där fått
sitt centrum. Med en systet· till honom och dotter till Joh. G. d. y. för mäldes biskop Lund i Viborg.
Trots stiftets enträgna böner flyttade denne över till Rikssverige.
Under Jn-igstide r flydde hit för alltid även Gezelius d. y. och Rudbeckius
d. y. i Narva samt biskopen J . Laug i Reva!. Denne var född i Gävle och
uppfostrad i Ul öåborg, studerade i Åbo, Uppsala och Oxford, blev prost
och superintendent i Ingermanland samt generalsuperintendent i Livland ,
innan han blev biskop i Estland.
-10-
-11-
Åbo var sålunda ett slags östsvensk kyrkometropol, som var slutmå.let för många fiuländska och baltislca samt även för åtskilliga rikssvenska
·teologers förhoppningar i fråga om egen befordran.
ha dels ett klarläggande, dels en boskillnad, dels en inski'änkning av kyrkans disciplin hade i fråga om de andliga och de timliga medlen. Bötema
skiljas därvid efter hand från bannet i så måtto, att pengar utdömas löt·
en mängd smärre förseelser, som kyrkan ej längre vågade eller ville ådöma
något slags bann för. Detta böternas särskiljande från bannet och från
domkapitlens eller prästernas "domstolar" främjade Gustav I genom bestämmelserna i Västerås ordinantia, att de kyrkliga böterna skulle r edovisas till staten, ett stadgande som emellertid bojkottades av ltyrkan.
(Härom jf1· Årsböcker 19, 21, 23.) När bötesbeloppen am åningom utsattes
i kyrkliga stadganden är det sålunda icke ett bevis för att sådana nu böt·jade utkrävas (jft· dock HAMMAR Kyrkotukt, flerstädes) utan på l ) ett stipulerande eller bekantgörande av vissa norm er vid de slags domslut, som
förut poenitentarius avkunnat i enskildhet eller i domkapitlen, 2) en börjande tillbakaskjutning av bannen samt en framskjutning och ett särstä llande av de tidigare i dessa domar ingående böterna, 3) en tydligare boskillnad än förr mellan prästerlig och statlig r ä ttskipning. - D å sålunda
pliktpengarna oftare i detalj stipuleras under senare än under tidigare årtionden torde man i frånvaron resp . frekvensen av sådana uppgifter kunna
vinna viss Iednina
vi bestämmande av tidföljden mellan olika acta i samma
b
stift (åtminstone under en och samme biskop). Det tordP.. sålunda __kun.ila
ge viss ledning ifråga om de många stadgeredaktionema 1 Rothovn sttft.
Specialuppgifter om bötesbeloppen innebära p å intet sätt att botpräster (poenitentiarii) nu ej läng re skull() behövas ; de innebära det lika
litet som de motsvarande botgöringsbestämmelserna under kyrkans första
.sekler gjorde det (trots det bland andra K . HOLL Enthusiasrnus försäkrat· det).
D. Finländska stadgar. Böters förekomst.
Den nämnde Juusten, som var biskop i Viborg 1552-1563 och i Åbo
.1563-1576, hade tydligtvis r edan i förstnämnda stift gjort sig till tal es·man för i stort sett samma tendenser, som han sedan föreskrev vid prästmötet i Åbo 1573, det första i det lutherska Finland. (Jfr BERGROTA
Finska kyrkans historia sid. 80; H:fors (Borgå) 1892.] På stavningen av de
på svenska inryckta småpartierna i det hä r avtryckta talet kan man se,
att Juusten icke var född rikssvensk. (Han var karelare.) Visserligen kan
dåtida stavsätt synas vår tid besynnerlig och vara för icl<e-normaliserande
avskrivare mycket besvärlig, men i rikssvenskat·s stavning kan man dock
finna åtskilliga likhetsdrag och utvecklingstendens er, medan Juustens står
i en klass för sig med sin hemrnagjorda stavning a la utlänning eller
nybörjare.
Av Rothovii på finska avfattade kyrkastadga och av en enligt egen
nt)pgift från 1660-talet härrörande, likaledes på flnska avfattad tuktstadga
kan man p å motsvarande sätt se att författarna varit födda och uppvuxna
i det egentliga Sverige. Dät· finns ock en mängd hemrnagjorda ord, som
fåfängt sökas i lexika över finska språket. T. ex. Funtit (dopfunten), Kirkowärdin, Klockarit, Räckenskap, Poistmistaman (bortmista) Stoolin, Sama
persona; Studentein, Vissit längdit (vissa längder).
Denna tuktstadga från Åbo föreligger i faosimi le och översättning
av lektor Sulho Rosengren därstädes men kan ej ingå i föreliggande volym, enär den nästan enbart avhandlar tukten. Den och de här återgivna
statuterna samt andra kyrkaacta från 1500-talets sista årtionden och 1600talet äro mycket givande ej minst i fr åga om förekomsten av pliktpengar,
dvs. föt·ekornsten även å papperet; i verkligheten hade sådana ådömts ända
från det man stadgade i "Mose lag" om penningut.betalning (och väl även
offergåvor) såsom försoningsmedel efter stöld, otukt etc. Jfr 3 Mos. 22 : 14.
Här är upphovet till - eller förevändningen för - avlaten och dennas
tvilling eller dubbelgångare kyrkoplikten, syndaböterna, vilka utkrävd es i
svensk-lutherska !!yrkan ända till 1850-talets mitt. På ett tidigt stadium
fuunos alltså böter, m en !t yrkan talade sällan offentligt om dem; eller ock
gjorde hon så i detta som i flera andra hänsee nden när det var fråga om
kyrkadisciplin och kyrkopolitik: hon nämnde dem med andra namn (lydnadsbevis etc.). Kyrkoordningen 1571 (Handlingar rör. Sverig·es historia
Il: II: l sid. 70) låter botprästen sätta syndaren "p !ich t, IIWad honom tycker
lijkt wara, oc later sedan gån". Böterna synas ej men finnas där ändå.
Den allmänna uppfattningen i litteraturen är, att !•yrkan lärt sig av staten
ådöma böter; påverkan torde varit elen motsatta. Omkring och efter år
1580 a 1600 framträda bötesbeloppen, elvs. den förtäckta avlatsinstitutionen, tydligare även i lcällorna. D et är staten, som ligger bakom och vill
III. Editionsprinciper.
Vid urkund ernas återgivande har jag sökt i görligaste mån kopiera ,
ej normalisera. Förändringar ha sålunda sällan gjorts annat än i nödfall,
dvs. då tryckeriet ej kan återgiva handskriften. Förkortningar ha sål unda
·ofta upplösts, om de varit angivna genom speciella förkortningstecken
(andra än punkter), och med km·siv ha de på så sätt tillkomna bokstäverna utmärkts . Med kursiv tryckes jämväl, vad som i förebildens text
står med andra stilslag än det, som där elj es t är vanligt. I och för tryckn ingsko stnadernas minskning ha indragits ur marginalen dels paragrafnumm er, dels kapitelrubriker eller efter åt gjorda tillägg; sådana rubriker
och tillägg ha angivits medelst kursiv och klammer. - Full kon sek ven s
har dock ej ännu uppnåtts, exempelvis icke i avseende å "stora" bokstäver.
I slutet av serien stiftsstatuter upptar avdelningen Till ägg och anmärkningar varjehanda uppgifter rörande urkundsmanuskript och tidigare
avtryck, -observanda rörande enstaka sak- och forrn~etaljer i acta etc.
Ett vördsamt tack till L ektor S. Rosengren, Aba, som benäget eftersökt äldre acta och därvid gjort flera märkliga fynd - varom mera i
nämnda Tillägg - samt avskrivit och korrekturläst vissa finländska urkunder i föreliggande volym .
-13-
I. Tysk-svenska områden.
STATUTA SYNODALIA,
Fii r
Ihro Königl. Maytt.
zu Schweden
Vor-Pommerscher Land e und Furstenthumb
Riigen/ Pfarr-Herren/ Prediger und Kirchen·
Dieneri
confirmiret und pupliciret.
ANNO .M.DC.LXVI.
Das erste Capittel.
Von der Lelu-e und vom Studieren der Prediger.
I. ALle Pfarr-Herren/ Prediger und Kirchen-Diener sollen einhellig und beständig seyn in reiner Einigkeit Göttlicher Lehre/
nach der Propheten und Apostel Schriffte/ vermiige der Symbolen
und Augspurgischen Confession, sampt ihrer Apologien und Catechismis Doct01·is Martini Lutheri.
II. Sic sollen vermeiden alle gottlose falsche Lehrej Secten/
Schwärmereyen und frembde Gezäncke in der Lehre/ insonderheit
die ll'l'thi.ime vom Hochwiirdigen Sacrament des heiligen Abeudmahis CHristi des Zwing·lii/ Calvini und dergleichen/ so die wahre
wescntliche Gegenwart des Leibes und Blutes Clu-i!lti mit dem
Brodt und Wein im Sacrament des Abendmahls/ wieder des Sohnes.
GOttes helle klare Wort und Einsetzung/ verleugnen/ welche unchristliche Lehre die Prediger sollen fliehw/ und sich m frembde.
Gezäncke von der Lehre nicht mengen.
III. In Predigten oder Schrifften sollen sie nicht regen noch
clisputi1'1ich sprechen neue frembde Opiniones, die an andern Gertern
gereget seyn/ oder die jema.ncl selbst bey sich beclacht hätte; es·
sey dann/ dass sie clieselbigen zuvor in S ynaelis herfiirgebracht/
und mit Grunde der Heiligen Schrifft gnugsam bewehret haben:
Denn durch solche Mittel bisher mit GOttes gnädiger Verleihung'/
Christliche einhällig·e W arheit göttlicher Lehre/ mit Fri ed/ R uh
und Einig·keit in diesen Pommerischen Kircheu erhalten ist.
IV. Mit Fleiss sollen sie täglich ihres StuclU Theolog-ic·i undl
ihres Gebetes warten/ täglich lesen die Hiblia, ein ocler ;r.wey Capittel aus dem Alten oder Neuen Testament/ zwey oder drey Psalmen/ dazu etwas in den Locis communibus Phil·i1J]Ji, oder im .Pommerschen Exam·ine Orclinanclorwn, oder die Bi.icher nach einander/
die im Corpore Doctrince zusammen gedrucket r;eyn/ die es Ye rmi.igen/ sollen daneben fleissig lesen das Chronicon Philippi, und
Historiarn Ecclesiasticarn, auch Christlicile niitze Schriffte etlicher
.alten Väter und Scribenten zu unser Zeit/ als Lutheri, Philippi,
Brentii, Urbani Regii und anderer/ die sie doch mit Unterscheid
lesen sollen j alles gegen GOttes W ort priifen/ und dem/ was g·ut
i.st/ folg·en .
V. Anf ihre Predigten sollen sie mit Fleiss stul~ireJl/ ungestudiret zu predigen nicht unbedächtig anftreten/ ihre 8ermones
zu Besserung ihres Volekes richten in Lehre/ Straffe/ Trost und
Ermahnung/ im heiligen Eyffer/ im Geist der Sanfftmnth/
nicht zu Zerstöhrung/ sondern zur Besserung der Gemeine.
VI. An Sonntag·en und Fasttagen/ wann sie gewöhnliche Evangelia und den Cat.echismum predigeri/ sollen sie fiirnemlich falgen
der Hauss-Postill Lutheri und seinem grossen Catechismo/ darans
uehmen/ was ihrer befohlenen Gemeine niitz und heilsahm ist/
anderer Pastillen und Catechismos/ jedoch wenig und die gut seyn/
mögen sie darbey lesen/ viele und mancherley Pastillen und Catechismos vormeiden/ den ldeinen Catechismum Luthm·i durch seinen
grossell Catechismum erldären.
VII. Im Synodo soll der Superintendens mit den Pastaren
€in Examen halten/ ans dem Text in der Bibel/ aus den Locis
Cornmunibus Phili1J1Ji, oder Pommrischen Examine Onlinandorum,
und aus dem Catechismo.
VIII Der Superintendens mag auch nach Gelegenheit einem
jeden Paslori auferlegen/ dass er im Synodo in gemeiner Versammlung einen Haupt-Articul Christlicher Lehre/ eder ein Stiick
aus dem Catechismo ki.irtzlich auslege/ damit sein Verstand und
-14 Gabe gespi.iret und erwecket werd.e: Dessg leichen kan er unter
Zeiten in Synadis Disputationes anrichten/ oder jemand eine kurtze
Declamatian zuschreiben oder zu recitiren befehlen/ dass die Prediger/ wie man contraria Argwnenta judicirenj oder darauf arrtwarten sol!/ unterrichtet/ und die/ so hierein geschieket r;eyn/ im
Lateinischen Schreiben geubet werden.
IX. Damit in gemein unter allen Predigern reine wahre Einhelligkeit in Christlicher Lehre stetes erhalten werde/ sollen die
Pr~positi und Provisores S ynodi jedern Monath/ jedoch die 'Vinterlichen/ als da sind November, December, Jdnuarius, Febntari-u.s,
wegen Ungewitter und böser Yvege/ ausgenommen/ einen von den
Pastorn, zu demselbigen Synodo gehörig/ fordern/ denn öffentlich
in der Kirche eine Predigt fiir ihnen thun lassen/ damit neben
Einigkeit des Geistes auch sein Fleiss gespi.iret und erwecket
werdc. Solches soll unter sie nach der Ordnung umbgehen/ und
niema.nd sich dessen weigern/ es sey dann/ dass einer mit Gansens
des Superintendenten und der P?"Ovisorn des Synodi, wegen Alters/
oder anderen erheblichen Ursa.chen/ zu verschonep sey.
Das ander Capittel.
Von Ceremonien und heiligen Kirchen-Aemptern
in der Gemeine.
I. Alle Kirchen/ so in den Landen und Fi.irstenthi.imen/ der
Hertzogen zu Stettin/ Pommern/ Cassuben und Wenden/ Fursten zu
Rugen/ und Graffen zu Gutzkow/ etc. belegen seyn/ sollen olm
Unterscheid/ wem das Jus Patrona.tus zustehet/ sich richten nach
der gemeinen Pommrischen Kirchen-Ordnung und Agende, welche
durch unsre Hochlöbliche La.ndes- Fursten mit Ra.ht und Bewilligung aller Landstände publiciret ist.
II. Die Ceremonien; Kirchen-Gebräuche und alle heilige Aempter au Fest- und Feyertagen/ au ch in der W ochen/ sollen die
Pfarr-Herrn/ Prediger und Kirchen-Diener gleichformich halten/
vermöge der Kirchen-Ordnung und Agende. So jemand im Kirchen-Ampt darwieder handelt/ und eigensinnig andere Ceremonien zugebrauchen/ oder Neuerung in dieser Kirchen einzufiihren
sich unterstehet/ oder seine AempteJI' aus Faulheit oder Frevel
-
15-
versämnet und Unordnung anrichtet; der soll vom Superintenden-.
ten im gemeinen Synodo nach Gelegenkeit dessfalles;' Inha.lts der
Kirchen-Ordnung im Articul von Straffe der Kirchen- Persohnen/
gestraffet; oder an das Consistorium verweiset werden/ daselbst
wieler ihm/ wie Recht/ mit Flinvissen des Landes-Fursten zu verfahren/ derhalben sollen alle Pfarr-Herren und Prediger die Kirchen-Ordnung und Agende fleissig lesen/ und mit Fleiss zusehen/
dass sie/ was Christlich/ recht und wo! vm>ardnet ist/ Christlich
und recht verstehen/ auch Christlich und recht gebra.uchen/ das .
allgemeine Kirchen-Gebet sollen sie auch nicht verännern/ sondem dasselbe allenthaiben also, wie es wom General-Superintrmdenten ihnen wird zugeschicket/ ablesen.
IJI. Den Ca.techismum sollen die Pastares fleissig treiben/
alle Sonntage/ wenn das Evangelium am Altar gelesen ist/ in
Städten und Dörffern / durch de n Kuster ein Sti.ick mi,t del' ·
Auslf'gung neben der gemeinen Beicht dem Voleke fiirlesen lasse n/
sonst den Catechismum in Städten stetes am Sanntage predigen/
und jeder Qvartal repetiren/ die Kinder und Gesinde da.rin ex.aminiren und Confinnation halten/ wie vero1-d.net ist/ auf Dörffern
soll man des Sanntags Nachmittage eine kurtze Predigt vom Ca- .
techismo thun/ nach derselbigen am Altar dem Gesinde und Kindern/ das Stiicke/ davon gel)l'ediget wordenj mit der Auslegung;:
fursagen/ und sie deutlich nachsagen lassen/ jegliches Qvartaz ·
Exarnen im Catechismo/ und wenn Catechwneni verhanden/ die
Confirmatian halten/ die Jugend und junge Leute/ ehe dann sie.
confinnirt seyn/ zum Hochwiirdigen. Sacrament nicht gestatten/
darnit alle den Catechismum zu lernen gedrungen werden.
IV. Vom Ankleiden am Sanntag fi.ir dem Sennan, weuu·.
keine Communicanten seyn/ dass sich etliche befrembden/ sollen .
die Superintendenten in Synadis · diesen Unterricht thun/ dass von.
unsern Vätern hie im Lande solches fiir gut angesehen ist/ sonclerlich auf Dörffern/ weil es in Städ:ben gar selten furfälltj dass
unter Pfarr-Herrn am Altar/ Aergerniss bey dem gemeinen Man n
zu verhiiten/ Gleichformigkeit gehalten wiirde/ darnach wegen Reverentz gegen das he:ilige Preruig t-Ampt fiir tler Gemeine/ wei l..i
etliche Pa$tores auf Dörffern sehr ubel und ärgerlich gekleid'e t/
am Altar das heilige Ampt verrichten/ weil solohes bey uns nicht. ·
-
lG-
den Papisten zu Gefallen geschiehet/ kan es auch als Papistisch
oder ärgerlich mit Grunde nicht g·eachtet werden.
V. Am Sonnabencl und anclern heiligen Abenden flir Festen/
sollen die Pastom mit dem Kus ter Vesper singen/ und ihre Gemeiue da.hin gewehnen/ dass die/ so zum Sacrament gehen wollen/
7.lll' Vesper kommen/ die Vermahnung· von der Beicht anhören/
und sich gottselig zur Gommunian bereiten/ niemand derwegen
absolviren j der die Ermahnung von der Beicht nicht angehöret
hat.
VI. Von der 1Jrivat Absolution, dass man in der Beicht jedern
besonder::; höre/ unterrichte und Vergebung der Sunden dW'ch
Christum uber ihm spreche/ sollen Prediger mit grossem Fleiss
halten; die Absolution iiber viele in Hauffen nicht sprechen/
so mehr Communicanten kommen/ als der Pfarr-Herr auf eine
Zeit b(!SOnders hören kaJl/ soll er die ubrigen ermahnen/ dass
sie zunechst wiederkommen.
VII. Wenn im Catechismo von der 'heilig·en Tauff geprediget
wird/ soll ingemein Ermahnung geschehen aus der Kirchen- Ordnung/ dass niemand wieder alten gemeinen Gebrauch/ der Christlichen Kirchen mein dann drey Gefattem bitten wolle/ so etliche
vom Adel mehr gebeten hätten/ soll der Pastor mit Sanfftmuth
m·innern/ was hievon in der Kirchen-Ordnung stehetj mit Bittej
das zug·eruhen/ gleichwol die Zeit frieeliich seyn/ und alle /die zu
Gevattern g·ebeten seyn/ wenn die verordneten Ceremonien geschehen/ mit zulassen/ weil aber am Tauff-Stein nicht alle Raum
haben können/ soll er hitten/ dass sie sich untereinander vergleicheni dass nach gemeiner Christlichen Gewohnheit ihrer drey
das Kind uber die Tauffe halten/ denn gleichwie wir im Nahmen
der Heiligen Dreyfaltigkeit getaufft werclen/ und drey seyn im
Himmel/ die Zeug·niss geben/ der Vater, das Wort, der Geist, und
drey Zeugen auf Erden, der Geist/ Wasser und Blut/ l. .Joh. V.
Also werden anch bey Christen drey Gevattem/ als Zeugen der
heiligen Tauffe gestellet.
VIII. Niemand soll einem andern Pastori in seiner Pfarre
und Kirchspiel Eingriff thun/ dass er wieder sei\1 Willsen und
Willen das Kirchen-Ampt da zugebrauchen sich unterfange/ oder
von andern sich hiezu iibe.rreden lasse/ sondera jeder PfaJT-H<B!IT
17
:soll sem befohlen Ampt in seiner Kirche und Kirchspiel ver.richtenj und andm·e nicht turbiren.
IX. Die Gewalt und Ampt der Schliissel vom HErrn CHristo
·eing·esetzet/ sollen Precliget· nicht nach eigen Affecten, oder wie
-es Menschen haben wollenjsonclern nach der heiligen Schrifft/
Inhalts der Kirchen-Ordning uud Agencle Christlich/ ordentlich
.und fiirsichtiglich gebrauchen/ nicht zu Zerstörung/ sondern zu
Besserung der Kirchen.
X. Kein Pfarr-Herr soll sich unternehmen/ jemand zu ex·Comrnuniciren oder öffentlich in den Bann zu thun/ ohn Erkänt-niss und Befehlig· des Consistor-ii und Su11erintendenten.
XI. Die in öffentliche lnmdbahre Aergerniss wieder GOttes
W ort gefallen seyn/ soll man zm· Communion und Sacramenten
'nicht gestaten/ ehe dann sie öffentliche Poenitentz gethan haben/
denn gegen offenbahre Sunde gehört offenbahre Bussej und wer
eine gantze Christlicile Gemaine ärgert oder betriibet/ der ist
fiir GOtt schuldig/ sich in gottseliger Demuth zu vm·bitten.
XII. Weil nun in öffentlicher Poenitentz die Ceremonia am
Altar fiir der gantzen Gemeine zu sitzenj mit einhelligem Gansens
•und beweglichen Ursachen in diesen Pommea·ischen Kirchen abgethan ist/ so sollen Preeliger mit offenbahren Siindern in ihrer
öffentlichen Busse lceine andere Ceremonien gebrauchen/ als in
·der Agencle verordnet seyn/ wie die Kirchen-Ordnung ausdrlicldich
.befiehlet.
XIII. Weil diese letzte unartig-e Welt/ wieder des HErrn
·Christi klare Einsetzung den Christlichen Bann und die öffentliche
.Poenitentz, wie gelinde auch dieselbige nun in der Agende ver·ordnet ist/ nicht wil leiden/ sondern in viele Wege sich darwieder setzen/ sollen die Prediger ihre Gemeine aus GOttes Wort unterrichten/ dass wir in diesen Stiicken von der Kirchen-Ordnung
-und Agencle nicht können/ noch mussen abweichen/ derwegen/
wenn soleho Casus in Kirchen flirfa.llen/ mit der Excommuni·Cation elen Process halten/ der in der Agencle laut Heiliger Schrifft
verleibet ist/ mit der öffentlichen Poenitentz, auch Einhalts der
'Agencle proceclirenj und so offenbahre Siinder der offenbahren
Busse sich nicht wollen untergeben/ clieselbigen/ laut der KirchenOrdnung/ an das Consistorium und Superintendenten verweisen/
·schrifftlichen Bescheicl zu holen/ wie es mit ihrer öffentlichen
2
18
-19-
Poenitentz zu halten/ und was sie zum Gezeugniss wahrer Busse·
zu GOttes Ehre a.n Allmasen geben mögen.
XIV. So a.b er laut der Agenden in abgeleg·enen Oertern
ocler sonst offenbahre Si.incler der verordneten öffentlichen Poeni-·
tentz sich gutwillig untergeben/ soll der Pfarr-He.t~·/ so der Fall
beclencklich ist/ darin er sich nicht richten kan/ auf des poenitirenden Unkosten/ alle Geleg·enheit an das Consistorium und Superintendenten Schreiben und Bescheid fiirdern wo aber der Fa.U
nicht bedencldich ist/ und der offenba.hre Si.incler sonsten der
Kirchen-Ordnung gehorsahmlich sich untergibt/ auch/ so er kan/
auf Christliche Erinnerung/ etwas zu GOttes Ehre zum Zeugni.ss.
seiner Busse g·utwillig geben wil/ sollen Preeliger die Verweisung
a.i\ das Consistorium einstellen/ und die öffentliche Poenitentz,
Einhalts der Agencle, verrichten/ imgleichen es halten/ wenn die·
poenitirencle/ elendej a.rme miserabiles personce seyn/ so allein
ein bussfm·tiges Hertz spi.iren lassen.
XV. Solche Verweisung· an das Consistorium in öffentlicher
Poenitentz, ist in diesen Pommerischen Kirchen/ mit Bewilligung·
aller Lanelstände verordnet/ aus clieser Ursach/ dass in Kirchen
Christliche Disciplin, Ruhe und Friede seyn möchte/ und dass
die gemeinen Pastares vieler Mi.ihe und Gefa.hr enthoben/ vieleUnrichtigkeit abgewenclet/ und der ClU'istliche Bann und öffentliche Poenitentz nicht anclers/ denn Christlich und orclentlich gehalten wi.irde/ denn man zuvor mehr/ clem1 g ut/ erflahren/ was
Unrichtigkeit erfolgete/ da die Preeliger die offenba.h ren Siinder/
und die/ so mit Aergerniss bezii.chtiget wi:irden/ stracks in elen
Bann thäten/ elen Bann von clier <Atutzel/ und die öffentliche
Absolution am Altar eigen Gefallens/ alme Fi.irwissen des Su1JB'rintenclentenf und alme alle fii.rgehende Erkäntni.ss/ verrichteten ~
i.iberclas seynd auch die betrii.bten ärgerlichen Fälle/ so mancherley
und offt so verwirret/ dass Pastares sich nicht da.rin richten kön-·
nenj die offenba.luen Siindere a.uch offt so halstarrig und trotzig,{
dass ihre Prediger olm Gefa.lu von öffentlicher Busse mit ihnen
nicht handlen können/ cla.nunb ist mit Christlichem · guten Rath
in der Ki1·chen-Ordnung Versehung gethan/ dass die Pfarr-Herru
die offenbahren Si.incler an das Consistorium und Sttperintenclenten remittiren sollen/ und wer denn eine gantze Christliche Ge-meine und viele Menschen mit öffentlicher Aergerniss hätte be-
triibet und beleydiget/ der sol] sich b~llig auch des nicht beschwerenj dass er sich i.iber wenig Meile Wegs an das Consistorium und Su1Jerintenclenten verfi.ige/ da.mit in Kixchen alles
ordentlich und frieeliich zugehe.
XVI. Die Verweisung· offenbahrer Siinder an die Consistaria
und Stt1Jerintmulenten ist der Heiligen Schrifft gemäss. St. Panlus
befielet den Thessalonichern/ dass sie ihm zuschreiben sollenA
so jemancl unorclentlich wanclelt/ 2. Thess. 3. v. 6. und die Kirche zu Corintho halt St. Pauli Rath mid Erklährung gefodert/
als der verbannete Blutschändm·/ da er sich bekehrete/ wieclerumb
m die Christliche Gemeine salte angenommen werden. 2. Cor .
Il . 5. seq. Es seynd auch hiemit keine Papistische Casus reservati
wieder a.ngerichtet/ denn das Consistorium absolviret nicht clie
offenbahren Si.inder/ sondern unterrichtet die Halstarrig-en/ dass
sie GOT'I furchten/ sich bekeluen/ und öffentlicher Poenitentz
untergeben sollen/ und wenn die Getsus venvorren oder beclencldich
sind/ so wird den Pastorn Erklährung zugeschich:et/ damit von
ihnen nicht zu viel/ nach zu wenig geschehe/ also werden d·ie
Poenitirenclen an ihre ordentlichen Pfarr-Herrn verweiset/ dass
sie du. Absolution und Sa.crament empfangen. Dessgleichen ist
solche Orclnung nicht dal1in gerichtet/ dass ma.n in Consistoriis,
wie im Pabstthumb in Officialien geschehen/ Gelclschinderey treiben/ oder weltlichen Gerichten die Gelclbriiche entziehen sol te:
Die Kirchen-Ordnung erinnert mit Fleiss die weltliche Obrigkeit/
öffentliche Aergerniss und Las ter/ wie recht und billig/ zu straffen/
wann da,~ geschicht/ ha.ben die Consistaria keine Fug nach Macht/
offenbahrn Si.inclern Geld-Busse aufzulegen; wann aber weltliche
Obrigkeit nicht straffet/ so haben geistlich(~ Gerichte vermöge
der Rechte und Kirchen-Orclnung gut Fug·e und Macht/ die ärgerlichen Persohnen zu citiren/ Geldstraffe ihnen zuerkennen,l davon
laut der Kirchen-Orclnung und lnstruction der Consistor·ien, ein
Theil dem Gerichtel ein Theil der Kirchen oder Armen zukommt
an dem Ort/ da der Fall geschehen ist.
XVII. Also ists nicht Papistisch/ sonclern der Heiligen Schrifft
gemäss/ und in sich Christlich/ dass offenbahre Si.inder in ihrer
Poenitentz, so entweder die Obrigkeit neben dem Gebrauch nach
alter gottseliger Gewohnhe.it solohes hat verordnetj oder auf Erma.hnung des Consistorii, Superintendenten oder Pfa.rr-Herrn/ frey-
-20willig etwas zu Almosen zu GOttes Elue geben/ zu Kirchen oder
Armen/ nicht der Meynung/ dass es flir GOtt sey satisfactio, das
ist/ Gnugthuung fiir ihre Sunde/ sondern dass sie unter andern
Friichten des Glaubens/ ihre ungefärbte Busse hiemit bezeugen/
wie der HErr Christus von der offenbahrn Slinderinnan spricht/
Luc. 7. Ihr. seynd viel Sunde vergeberr/ denn sie hat grosse
Lieb erzeigt/ in dem/ dass sie des HErrn Fiisse mi Il ihren Thränen
waschet/ mit ihren Haren trucknet/ klisset und salbet: Und Daniel
ermahnet seinen bussfartigen Köni.g-/ dass er mit Almosen sein
Am·gerniss stille: CHristus lobet auch den Zölner Zachäum/ dass
er in seiner Poenitentz den halben Theil seiner Gliter umb GOttel:l
Willen g·ibt. Also lehret auch die A1Jologie der Augspurg·ischen
Confessian iiber den Spruch Tobice 4. von Almosen wieder der
Papisten falschen Wahn/ dass Almosen/ die aus dem Glanben von
Poenitirenden g·eschehen/ zu Anzeigung wahrer Bussej zu Dancksag-ung gegen GOtt/ und Ubung Chräs,.tlicher Liebe gegen den
Nechsten GOtt g·efällig sind/ und neben Linderung zeitlicher vardienter Straffe/ ewigs und ze'i.tlichs Lohn bey GOtt verdienen.
Aus der Ursachen haben unsere Väter Doctor Bugenhagen, Mag·ister Paulus de Rhoda, Doctor Kni?Jstrow, und andm·e/ so erst
das Evangelium in Pommern gepredtigt/ in der ers'ten KirchenOrdnung bey Doctoris Lutheri Leben gesetzet/ dass Prediger die
offenbahrn Slinder/ wenn sie mit dem Gerichte und Parte vertt·agen sind/ und Busse thun wollen/ ermahnen sollen/ neben andern
Friichten des Glaubens/ auch Almosen zu GOttes Ehre zu geben.
XVIII. Wenn Pfarr-Herrn/ wie obstehet/ die Poenitirenden
mit Verweisung· an das Consistorium und Superintendenten verschonenj und sie laut der Agende zu wahrer Busse treulich unterrichtet
haben/ sollen sie mit Ermahnung etwas/ zu GOttes/ Ehren zu
geben/ bey den Poenit·irenden diese Fiirsichtigkeit gebrauchen/ dass
Ilie stets die Kirchen-FiiTsteher oder andere fromme Christen hiebey nehmen/ an sol chen Almosen keinesweges ihren eigen N utz
suchen/ keinen Zwang darans machen/ auch der Leute Armuth
geruhen/ wann sie allein ein wahr-bussfertiges Hertz spiiren/ solches zu ihrem Christlichen guten Willen stellen/ ihr Hertz und
Glanben hieran zu priifen. Derowegen mit GOttes Wort allein sie
untenichten/ mit den Spriichen von Almosen/ Daniel 4, Tobice 4,
Sirac. 3. 29, Matth. 6, Luc. 7. 11. 19, und dergleichen.
21XIX. Kein Prediger soll sich unterstehen/ Ehelich zu vertrauen unbekandte Persohnen/ Landstreicher oder andere/ die in
sein Kirchspiel nicht gehören/ viel weniger/ wenn er spiiret/ dass
die Persolmen zuvor Ehlich seynd/ ihre Ehegaten annoch im Leben haben/ oder sonst mit andm·n Ehlich verlobet seynd/ bey Straffo·
der Entsetzung von ihrem Ampt/ wie die Kirchen-Ordnung und
Agencle mit mehrem besaget.
XX. Braut und Bräntgam sollen dreymah.l/ ehe man sie
vm·trauet/ fiir der Gemeine aufgeboten warden umb des Christlichen Gebets willen/ des alle bedi.irfftig- seynd/ und dem heilig·en
Ehestand zu Ehren und Sichenmg·/ darbey die Pfarr-Herren einen
jedern erinnern/ dass die/ so E'inrede ha.ben/ bey Zeit solches
thun : Und da sie spiiren/ dass keine billige Ursach und Behinderung·
wieder die Ehe verhanden/ die Leute untenichten/ von ihrem
unbefugten Fi.irnehmen abzustehen ; So aber die Sache streitig
und zweiffelhafftig ist/ ihnen befehlen/ ihre Sache bey dem Consistorio und Stt?Jerintenclenten mit Rechte zu förclern/ und nicht/
wenn alles zur Hochzeit zugerichtet ist/ auf der letzten Zeit/, unrechtmässige gefährliche Perturbation suchen.
XXL Mit Flinvissen unser gnäcligsten hohen Obrigkeit auff
fi.irgehaltenen Rath uncl Bewilligung der Stäncle ist fUr gut angesehen/ dass Pfarr-Herren bey ihrer Gemeine keine Hochzeit gestaten/ noch eheliche Vertra.uung thun sollen/ von dem ersten
Sonntag· des Advents/ bis auf elen ersten Bonntag nach der Heil.
Drey König·ej und in der Fasten von lnvocavit bis auf Qvasimoclogeniti.
XXII. Zweiffelhafftige streitige Ehesachen von Verlöbnissen/
von verbatenen Graden, Ehescheidung und dergleichen/ sollen PfarrHerren von sich verweisen an elen Superintendenten/ der Ra.th/
was billig sey j wird ge ben/ oder die Sa.che an das Consisto•riwn
bringen.
XXIII. Die unbussfertig olme Beicht/ Absolution und Saet·ament in offenbahren Sunden oder verstocktern unversöhnlichen
Hass hinsterben/ sollen Prediger nicht gestaten/ mit Christlichen
Ceremonien und Gloeken -Länten zu begraben/ jedoch ihnen an
abgelegenem Ort des Kirchhofes das Grab/ auf Bitte der Freunde/
so sie mit den Fiirstehern der Kirchen sich hieriimb vergleichen/
gönnen/ bis in einem General Syno clo, vermöge der Kirchen-
-22Ordnung mit gemeinem Rath und Bewilligung hievon anclere Verordnung gemacht wird .
XXIV. Da aber jemancl dlll·ch GOttes Verhiingniss eilends
verstlirbel der zuvor nicht öffen>tlich e~n gottioser Mensch oder
Verächter göttliches Worts und der Sacramente gewesen/ den kan
man clurch Christliche Liebe mit Weigerung der Ceremonien und
der Gloeken zum Begräbniss nicht verdammen/ sondern vielmehr
der grossen grundlosen Barmhertzigkeit GOttes/ in Hoffnung/ der
Seeligkeit durch Christum befehlen/ gedenckenj dass einem jedern
;;olches kan wiederfahren/ und derwegen solcl1en Fall zur Bessenmg annehmen.
XXV. Heimliche Begräbni.issen/ da etliche ihre Todten olm
alle Christliche Ceremonien stiHschweigens wie das Viehe hingrabenj sollen .keines weges gestattet werden/ so Armuth fi.ir Aug·en
ist/ gebi.ihret Predigern uud Kirchen-Dienern nmb GOttes willen die Christlichen Ceremonien zn verrichten.
XXVI. Christliche Begräbni.issen sollen nicht schlechte Spectakel seyn/ olme gottselig-e LeJnej Trast und Erma.!mnng"/ derwegen sollen Prediger stetes bey Begräbniissen seyn/ mul mit andern
Christen/ so der Leiche folg·en / in die Kirche gehen / und ans
GOttes vVort kurtzen Unterricht thun / wo der 1'od herkommen
sey/ wie ungewi.ss die Stunde unsea·s T odes sey j wie der ewige
Solm GOttes JEsus CHristus uns vom Tode erlöset habe/ was fi.ir
Unterscheid sey zwischen der gläubigen Christen und gottiosen
Tod/ von der frölichen Aufferstehuruo·
der Todten und ewio·en
o
o
Leben/ wie ein Christ zum seligen Sterben sich bereiten sollej etc.
Solche Erinneruug mit dem Gebet durch eine Collecta beschliessen/
die es vermög·en/ geben hierfi.ir etwas den Predigern/ so doch vermöge der Kirchen-Ordnung/ keine Eigenniitzigkeit hierin suchen/
vie! weniger g ar arme Le ute bedrengen s ollen.
XXVII. Das vom Testament zu GOttes Ehre zu geben/ in
rler Kirchen-Ordnung und Agenda stehet/ wie Prediger am Sanntage die gantze Gemeine und bey Kraneken Anmahmmg thun sollen/ dass fromme Clu~isten vor ihrem letzten Ende von ihrem
?:eitlichem Gut/ was ein jeder nach Vermöge n oder sonst wilj
etwas bescheiden möge zu Erhaltung der Kirchen/ Predig-Ampts/
Schulen/ Armen etc. Solches ist von vorgemeldten unsern Vä tern/
auch der ersten alten Pommrischen Kirchen-01·dnung- einverleibet/
-23
und ist au sich Christlich/ billig/ löblich/ nöthig/ GOttes Wort/
den Rechten und hergebrachter Christlicher Gewohnheit gemäss/
wie es auch gemeine menschliche Vernunfft gibt/ weil GOtt der
Allmiichtige uns alles reichlich verleihet/ dass wir hinwieder ein
geringes zu seinem Ehren geben; damit aber Predager solohes
Clui~;t\ich und richtig gebrauchen/ sollen Pastores, wie d.!ie IGrchen-Ordnung· befiehlet/ ihre Gemeine aus GOttes Wort offt im
J ah r/ wanns der Text des Evang·elii gibt/ hievon unterrichten.
Bey Kraneken aber diesen Unterscheid und Fi.irsichtigkeit gebrauchen/ dass sie/ wenu die Leute sehr schwach oder in schweren
Anfechtungen seyn/ ihrer mit Eri.nnenmg/ Testament zu geben/
verschonen . Demnach wenn gleich die Kra neken noch . bey gutem
Verstande und bey sich zufrieden sin.d/ sollen gleichwol Predige·r
lreinen Zwanck hievon machen/ vielweniger jemand mit Weigenmg
der Avsalutian und Sacrament etwas abzwingen/ was an sich frey
ist/ zn eines jedern Christlichen freyen Willen stellen. So dem1
jema.ncl etwas freywillig giebet/ ihn ermahnen/ dass er das gebe/
das sein ist/ und dess er mächtig ist.; und seinen Kindern ode1·
Erben nicht zum Vm·de-rb gereichet/ und solohes anclere Christen
mit arrhören lassen. Fi.ir allem aber/ wann fromme Christen einem
Prediger oder Kirchen-Diener etwas zum Testament gutwillig/
Dder weg·en ihrer Miihe und Arbeit bey ihnen in der Kranckheit
angewendet/ geben/ das ist ihnen wol zu gönnen .
XXVIII. Vom Opffer im Kirchg·ang·e/ Hochzeiten und Begräbnissen/ so nach alter Christlicher Gewolmheit geg·eben wird/ ist
offenbahr/ dass es von Alters den Predig·ern gehöret/ und kan
solohes mit Grunde nicht als Pa.p istisch oder Simonei geachoot
we~·den. Derowegeni wo es den Preeligem nach altem Gebrauch
nachmablen gegeben wird in SW.dten oder Dörffern/ da sollens
Prediger behalten/ da es aber gefa llen oder bey Zeit des Evangeiii den Armen gegeben ist/ sollen die Pfarr-Herren und Prediger/
weil cliese W.e lt seltzam ist/ uncL der böse Feind allerley Ursaclr
wieder gute Ordnung mit 'l'umuH in Kirchen suchet/ solohes fiir
sich nicht anfangen/ wieder zu fadern/ sondern der Obrigkeit und
Königlicho Bewilligung hierin suchen/ wo die ihnen zuwieder seynd/
bitten/ dass der Superintendens m~ der Obrigkeit elisfals Vergleichung treffe/ so die Armen solch Opffer behalten wollen/ das
sonst von den Armen einkommeu/ jährlich den Predigern a.n
-24statt desselbigen/ was billig ist/ zugeordnet werde/ oderj da solches.
unfrucbtbahr/ soii man diesen Punct einsteiien/ bis in der Visitation Abscheid hievon gema.chet wird/ m:itler Zeit die Predigsr/
wie v01·hin/ ihres Ampts frieeliich warten.
XXIX. In den von Alters gewöhnlichen Accicl,entalien, was
die Leute/ wie hergebracht/ zufiiilig geben/ von Kindtauffen/
Abkiindigung und Vertrauung der Ehelente/ Kraneken Besuchung/
Begräbnissen und dergleichen/ sollen Prediger allen hösen Schein
und Eigenniitz vermelden/ mit den heiligen Kirchen-AempterTh
keine ä.rgerliche Schrepeleie treiben/ wegen geringschiitziger Dinge/
zu ärg-erlichen Zanck und Unruhe in Kirchen keine Ursach geben/
viel wenig·e1· desswegen jemand vom Beichtstuhl und Heil. Abendmahl verweisen/ was nach eines jeglichen Ortes Gewohnheit gebräuchlich gewest/ und ihnen von frommen Christen gegeben wirU./
mögen Prediger wol annehmen. Imgleicben mit dem Beichtgelde
halten/ keinen Zwanck noch Steigerung eig·enes Gefaiiens hie~·in.
fuachen/ da aber an etlichen Oertern AccidentaUa bey Zeit des
Evangelii gäntzlich gefallen/ oder der Prediger Bediincken nach/
nicht gebuhrlich gegeben wtn·den/ da sollen sie/ wo in der Giite/
mit ·viTiiien der Obrigkeit und Fiirsteher/ was sie .billig achten/ nicht.
zu erhalten ist/ solches einstellen/ bis dm·ch Unterhandlung· des.
Superintendenten mit der Obrigkeit und Fursteher Bewilligung·
hievon gewisser Bescheid gemacht/ oder wo solcl1es unfruchtbahr/
durch die Visitation Abscheid g·eben wird.
XXX . In Synadis soll der Superintendens fleissig erkundigenj
Wie es in allen Kirchen des Orts mH allen und jeden heilige n_
Aemptern gehalten werde/ ob alles in Kirchen gleichformig/ vermöge der Kirchen-Ordnung/ Agende und Statuten Synaeli fein.
und ordentlich zugehet/ so Mangel fiirfallen/ dieselbig·en/ so viel
durch GOttes Gnad nach Gelegenheit miiglich ist/ zu bessern sich
befloissigeu.
-
25-
Einigkeit halten/ nach des HErrn CHristi Befehl und andern
Christen zu gutem Exempel.
II. Die jungeu Prediger und Kirchen-Diener sollen ihre Aeltesten/ und audere/ die älter/ denn sie seynd/ mit aller R everentz in Ehreu halten/ Neid/ Hass/ Abgunst/ Argwohn und Affterreden unter einander vermeiden.
III. Die Kuster soiien wieder ihre Pastares keine Gezäucke/
Menterey oder Unlust en·egen/ auch nicht leichtfertige ocler kurtzer
Kleicler/ denn bis auf die Knie am Altar gebrauchen.
IV. Alle Kirchen/ Persohnen sollen auf ihre Leben/ Wandel/
v.,r ort/ Sitten f lir sich/ und insonderheit we n n sie be y andern
Lenten seyn/ mit Fleiss une( Fiirsichtigkeit gute Acht geben}
Weib/ Kinder und Gesiucle also regieren/ dass sie wie St. Pauhts
lehret/ dem Lasterer nicht fallen in die Schmah und Strick.
V. Niemand soll zur Aergerniss Ursach geben/ darumb das
heilige Predig-Ampt gelästert werde.
VI. Insonclerheit sollen Prediger und Kirchen-Diener mit grossem Fltisse in Gottesfurcht sich hiiten fiir Trunckenheit/ Schwelgerey und Vollsauffen/ sich nichtmängen unter Geselschafft/ in
Bier-Kriigen / "''Tein-Kellern/ dessgleichen sich hiiten fiir Hader/
Scheltwort/ Tumult/ Unlust/ schandbahre Rede/ leichtfertige ungebiihrlichc Kleiclung/ sondm·n eines gottseligen W andels/ der
Niichternheit/ Zucht und Ehrbarkeit anclern zum Fiirbilde/ mit
Anruffung göttlicher Hiilffe sich befleissigen.
VII. In Händeln mit andern Leuten/ als zu kauffen und
verkauffen/ leihen/ borgen/ sollen sie die Billigkeit/ Gerechtigkeit und Warheit stetes fiir Augen haben/ und in der That beweisen/ mit hohem Fleiss sich hiiten fiir ärgerliche iibermtissige
Schuld/ nicht mehr borgen und leihen/ elen sie zu bezahlen vea:mögen/ als Paulus lehret Rom. XIII. Seycl niemand nichtes schnldig·/ allein dass ihr euch untereinancler liebet.
Das dritte Capittel.
Das vierdte Capittel.
Von der Prediger und Kirchen-Diener
Von ordendiehem Beruff/ Einsetzung und Ent-
Leben und Wandel.
setzung der Kirchen-Persohnen.
I. Alle Pfarr-Herren/ Predig·m·/ Schul-Persohnen/ KirchenDiener soiien mit Fleiss/ in wahrer Furcht GOttes Fried unct
I. Niemand soll unordentlich eigeus Gefallens nach einem
Kirchen-Ampte trachten/ oder sich irgends eindringen/ olm Fi.ir-
-26w1ssen und Bewillig-ung Derjenigen/ welcher Willen/ Gansens und
Judicimn hiezu vermöge der Kirchen-Ordnung vonnöthen ist.
II. Niemand sol! sich unterstehen/ einen andern auszudringen/
und derwegen sich niemand unordentlich anhängig machen.
III. Damit es aber mit Beruff und Verordnung der Prediger
richtig und ordentlich zugehe/ sol! niemancl eine Pfarre oder
Kirchen-Ampt annehmen/ er habe denn Inhalts der Kirchen-Orclnung-/ von den Patmnen die Pnesentation, und vom Su1Jer·i ntendenten die Institution, dem er auf fiirgehencle Ermahnung sol! anloben/ dass er wolle in seinem befohlenem Ampte treu/ und Einhalts der Kirchen-Ordnung g-ehorsahm seyn.
IV. Niemand soll seines Kirchen-Ampts entsetzet wm·den/
ohn rechtmässige Verhör und Erkäntniss der Sachen/ welche soll
der Su.perintendens fiirnehmen mit elen Patronen/ Obrigkeit und
Fiirstehern/ in Beyseyn anclerer Pfarr-Herren; so es clurch rlie
nicht kan verglichen werden/ wird die Sache an das Consistorium
ver\l"eise t.
V. Ein jeder Pfarr-Herr mit den Fii'rstehern der Kirchen/
mag seinen Kuster annehmen/ der zum Ampt geschickt ist/ jedoch
mit Flinvissen der Patmnen und Obrigkoit/ und mit fiirg·ehendem
Gansens des Superintendenten ocler der Pmvisom Synod-i, ocler
ältesten Pfarr-Herren des Orts/ dem solohes der Superintenclens
jedes Orts befiehlet/ mit clerselbigen algemeinen Bewilligung· mag
ans billigen Uhrsachen zu gebiihrender Zeit ordentlich hinwieder
erlaubet werden.
Das fiinffte Capittel.
Von Geistlicher Freyheit der Kirchen-Personen/ und wie
sie sich gegen weltliche Obrigkeit halten sollen.
I. Alle Kircherr-Diener sollen vermöge der Kirchen-Ordnung
geniessen der geistlichen Freyheit von Biirgerlichen weltlichen
Burden und Unpflichten/ auch weltlichen Gerichts-Zwa.u g andet·n
gleich nicht unterworffen seyn/ sondel'll mit Gericht iiber Prediger/ und mit Straff der K:irchen-Persolmen sol! es gehalten
werden/ Inhalts der Pommerschen Kirchen-Ordnung.
Il. Solcher l!'reyheit sollen Prediger und Kirchen-Persohnen
27ingemein nicht missbrauchen zu Frevel und Muthwill~n/ violweniger zu Verachtuug weltlicher Obrigkeit und ihrer etgenen Patronen / ·denen sie alle Ehre und Denmtl1 erzeigen so Ilen/ d ami t
sie de~ Predigt-Amptes und der Kirchen halber/ so viel möglich/
bey ihnen guten Willen/ Schutz und Beförderung haben mögen.
III. Wo Kircherr-Diener fiir weltliche Gerichte wiirclen citiretj
·oder von der Obrigkeit und ihren Patronen beschwexet/ sollen sie
demiithiglich hitten/ dass die Sachej Inhalts der Kirchen-Ord·
nuno'f in Beyseyn des Superintendentall möge vedtö-r et werden:
So ~ie mit Bitte solohes nicht 01·halten können/ sollen sie die
Königliche Regierung umb gnädigen Schutz anruffen/ und sich
.r.ur Erkäntniss der Sachen fiir dem Consistario erbieten.
IV. So Kirchen-Persohnen ihrer Verwiirclmng· halber stra.ffwii.rclig seyn/ und auf vorgeschehene väterliche Erma.h nung sich
11 icht bessern/ oder nach Gelegenheit wiircldiche Straffe vonnöthen
ist/ soll der Stt1Jerintendens, we):m ein Excess in Synodo vermeldet wird/ die mit Rath und Bewilligung der ältesten Pa.storen,
in gemeiner Versammlung nach nothdiirfftiger Ermahnung und
Unterricht in Straffe nelunen/ entweder an tråglicher Geld-Straffe/
·oder mit dem Carcere, oder mit Absetzung· des Ampts/ Inhalts
der Kirchen-Ordnung/ und in dem/ wo es noth is't/ der OLrigkeit
Hiilffe ruffen.
V. Wo weltliche OLrig·keit etwas fiirnimmt/ das wieder GOttes
Wort und Predigt-Amptjwieder der Kirchen Gerechtigkeit/ KirchenOrdnung und Agende ist/ in dem sollen Prediger in Gottesfurcht
.i lmen nicht willfähren/ sondern in Sanfftmuth demiithiglich hitten/
solohes abzuschaffen oder zu unterlassen/ welches Bitten/ so es
vergeblich ist/ solohes an das Consistorium und Superintendenten/
oder nach ihrem Rath an Iluo Königl. Majestät Regierung in
diesen Landen gelarrgen lassen.
.
VI. Pfarr-Herren und Prediger sollen mit grossem Fleiss sich
hiiten fur Zanck und und Uneinigkeit · mit ihren Patronen und
mit der Obrigkeit; wo sie umb nöth.iger Ursachen willen/ wegen
der Kirchen-Giiter/ Predigt-Ampts/ Kirchen-Regiments ocler Kirchen-Disci1Jlin ihnen mussen wiedersprechen/ sollen sie dm·ch Ungedult nicht mit ihnen in Zanck sich begeben; sondern wo demiithige Erinnerung und Bitte unfruchtbahr/ ehe sie denn mel:r
.fiirnehmen/ mit dem Su]Jerintenclenten in Raht stellen/ der rutt
-28-
-29-
Fleiss alles dahin wird richten/ dass der Sache11 m Billig·keitj:
so vie! möglich/ geholffen/ und Fried mit guten Willen durch
GOttes Gnade erhalten werde.
seyn/ cla sollen die Eltern oder Vormi.inder innerhalb 6. Manathen
nach der Hochzeit/ oder zuvor solohes von den Pastaren in Synodo
fordern/ wo jemand sich hierzu unwillig bezeiget/ sollen sie bey
dem Su7Jerintendenten j oder in abgelegenen Oertern / bey elen Provi,qoribus oder Prcepositis Synodi Hiilffe suchen.
V. So jemand Alters oder Schwachheit halber das KirchenAmpt in seiner Pfarre nicht mehr venvaJten kan/ sollen die benachtbarten Pastares eine Zeitlang das Predigt-Ampt fi.ir ihm
warten/ biss/ so vie) möglich ist/ dm·ch den Superintendenten
mit Bewilligung der Patronen/ Herrschafft und Fi.irsteher/ dem
schwachen Pfarr-Herrn/ und der Kirchen Rath geschaffet wird.
VI. Di.:J Prediger/ und insonderheit die keine Kinder haben/
sollen vermöge der Kirchen-Ordnung/ durch Testamente von ihrer
Armuth Bescheid machen/ nicht intestate hinsterben/ Zanck nach
ihrem Tode hievon zu verhiiten.
Das sechste Capittel.
Von der Prediger Wittwen / Waysen / und
von kraneken Priestern.
I . DEr Preeliger Wittwen und vVäysen sollen clurch Beo·nado
ung Ihrer Königlichen Majestät zu Schweden ihres Gnaden-J ahrs
geniessenj nach hergebrachter Gewohnheit unter Predigern von
der Zeit an/ a.Js der Prediger in GOtt entschlaffen ist/ jedoch
a.lso/ dass die benachtbahrten Pastares das Kirchen-Ampt mitler
Zeit fi.ir sie vm·sorgen/ welches sie/ Inhalts der Kirchen-Ordnung
zu thun schuldig seyn/ inmassen von Su7Jerintendentenj ocler
in abgelegenen Oerternj dm·ch die Prce1Jositos und Provisores Synocli hiervon unter sie Verordnung gemachet wird.
II. So aber wegen Ungelegenheit der benachtbahrten Kirchenj
oder dass die nechsten Pastoi·es, weil sie fi.ir sich mehr/ emun
eine Kirche zuverwalten haben/ solohes nicht warten können; soll
die Witwe oder Waysen/ Inhalts der Kirchen-Ordnung einen Caplan
halten/ der das Ampt im Kirchspiel versorge.
III. Wo aber die Witwe oder Waysen einen Ca7Jlan nicht
halten können/ den benachtbarten Pfarr-Herren auch das PredigtAmpt das Gnaden-Jahr i.iber zu warten nicht mi.iglich ist/ so
miissen sie zu frieelen sey n mi t dem/ was sie bekommen könneo ;
denn in dem N othfa.ll muss melll' der armen varlassenen Seelen/
denn der Witwen und Waysen Armuth gerechnet/ und derwegen
auf Anregung der Patmnen oder Fi.irstehern/ durch den SuperinteJulenten ein ander Pastor auf die PfaJT verordnet werden.
IV. Wenn eines Pastaris Tochter in den Ehesta.nd beg·eben
wird / so die Eltern oder Vormunder solohes fordern/ giebt jeder
Pfa.rrer in dem Synodo aus Bri.iderlicher Christlicher Liebe zu
Steuer des Ehegeldes/ nach Vermög,en einige Zulage/ ocler was
jegliches Orts mit gemeiner Bewilligung gebräuchlich/ welche Gewohnheit dm·ch unsere Väter wegen armer Prediger im Anfange·
des Evangelii eingefiihret ist. Die mm soloher Zula.ge benöthiget
Das siebende Capittel.
Von der Kirchen-Giitern/ von Einkommen / Hebung
Wiedemen l Gebäuen l Ackern und dergleichen.
I. Alle Pfarr-Herren und Prediger sollen mit Fleiss gut Acht
haben/ dass die geistlichen Giiter in ihrer Pfarre/ was zu Kirchen/
Wiedemen/ Ki.istereyen und Armen-Häusern gehöret/ nicht verriicket/
oder in 1J1'0]Jhanischen ungebi.ihrlichen weltlichen Gebrauch von
jemand abgerissen/ sondern so vie! als ihnen zu fordern mi.ig-lich
ist/ mit Hiilffe und Rath der Obrigkeit und Superintendenten der
Kirchen und Kirchen-Aempter zu Gute erhalten werde.
II. Derhalben sollen Pastares Acht da.rauf geben/ dass gottesfi.irchtige/ treue/ verständigel frommej redliche Männer zu Diaeonen und Fiirstehern der Kirchen und Armen erwehlet werden/
die der Kirchen und Predigern nicht wiederlich noch gefährlich
seyn/ und schaHen/ dass dieselbige der Kirchen und Armen durch
Eydes-Pflicht sich verwand machen/ und jährlich in Beysey n rler
Patmnen und des Pfarr--Herren richtige Rechnung thun.
III. Der Superintenclens sol!/ Inhalts der Kirchen-Ordnung/
n mbs <iritte ode r vierte Jalu in jeder Sta.dt/ Amp t oder Ort dip
Visitation der Kirchen wieder vornehmen/ die Register der Kirchen
-
30
und Armen besichtigen/ auch von der Prediger und KirchenDiener Einlwmmen und Wohnung/ und wie Kirchen und Kirchhöfegehalten werden/ fleissige Erlnmdigung thun / die Mäng·el und
Gebrechen / so vie! möglich/ mit Hiilffe der Obrig keit/ oder im
Fall der Noth/ mit Hiilffe der Königlichen Regierung bessern.
IV. Auf den Dörffern sollen die Pfarr-Herren jährlich richtig
halten/ und schreiben die Kirchen-Register/ was die Fiirstehel'
im Nahmen des GOttes-Hanses jährlich einnehmen und ausgeben/
dessgleichen darauf sehen/ was im Nahmen der Kirchen die
Fi.irsteher ausgeben/ und dass sie jährlich alle Einkommen und
Schulde mit Hi.ilffe der Obrigkeit fleissig einforclern.
V. Dessgleichen sollen die Pastares und Ki.ister jährlich ihre
Register richtig schreiben von allem ihren Ei~kommen/ und dieselbige bey der Kirche lassen/ umb der Nachkommen willen.
VI. W o Mängel fiirfallen/ dass am Einkommen oder am
Acker und Grunden etwas der Kirchen entzog·en wi.irde/ oder die
Wohnung und Gebäu baufällig seyn/ sollen Pfa.r r-Herren und.
Kirchen-Diener solches erstlich bey elen Fi.irstehern und K:u:chspiel-Leuten suchen/ dass sie es bessern/ und thun/ was sie hiezu
schuldig seyn/ so das nicht geschiehet/ sollen sie die Obrigkei.t
umb Hi.ilff anruffen/ wo die nichts darzu thun/ mögen sie die·
Mängel dem Stt1Jerintendenten berichten/ der Raht geben wird/
was zu thun sey / oder wird Klägere mit der Sache an die König L
Regierung verweisen.
VII. Die Pfarr-Herren sollen auch mit Fleiss darauf sehen/
dass dio Fi.irsteher die GOttes-Häuser zu ba uen nicht versåumen/
in Kirchen alles reinlich/ fertig und ehrlich ha.!ten/ das Alta r/
Predigtstuhl/ Tauffstein.' Bäncken und Sti.ihle; und schaffen/ dass.
die Kirchhöfe mit Fleiss befriediget wm·clen.
VIII. Die Pastarea auf den Dörffern oder ihre Witwen/ wem1
s1e abziehen/ sollen die Z.ä uue n.icht zeneissen/ auch Mist uncL
Futter nicht von der Wehre bringen/ sondern die Aecker unter·
Mist halten/ solches dem Nachfalger lassen/ der doch ihneu dar-.
umb sol! geben/ was die Kirchen-Fiirsteher und zwey nächstbenachtba.r te Pfarr-Herren billig erkeuueu.
-31Das achte Capittel.
Von den Prcepositis und Provisoribus Synodi.
I. Damit Christliche Kircherr-Disciplin erha.!teu werde/ und
a.!le Preeliger und Kircherr-Diener in reiner Lehre/ in ihrem Ampt
und Leben sich Christlich/ ordeutlich und unärgerli ch desto mehr
verhalten/ sol! der Super·intendens, vermöge der Kirchen-Orclnung/
in jedem Synodo Prm1Jositos und Provisores verordnen/ welche
des Synaeli Statuta mit Fleiss fortsetzen und Versehung thun/
dass a.!le PastaTes und Kircherr-Diener in der Lehre/ Ampt/ Leben
und Wanclel sich/ Inhalts der Kirchen-Ordnung und Agende,
unsträfflich halten/ so jemand dawiecler thut/ und auf ihre Erma.!mung· sich nicht bessert/ solches an den Su1Jerintenclenten gelangen lassen.
II. So mit Pfarr-Herren oder Ki.istern Uneinigkeit oder Excesse sich zutra.gen solten/ die Prm1Jos-iti und Provisores Synaeli
die P arte zu sich oJer a.n g·elegenen Ort bescheiden/ die Irrungen
beylegen/ und die Ubertreter ·zu Besse rung ermahnen/ nach Gelegenheit des F alls/ des Synaeli Straffe fi.irbehalten/ wo die Sache
wichtig wäre/ möge n sie auf der Pa.rte Unkosten alle Gelegenheit
schrifftlich an elen Stt1Jerintenclenten gelangen lassen
III. Die Provisores haben in Verwahrung des Synaeli Kaste/
Acta, Statuta und Reg·ister/ wenn der Stt71erintenclens den Synoclum
convoc·iretj verschaffen sie alle Nothrlurfft/ und entrichten/ was
von den P fa.rr-Herren im Synoclo, und vom Su7Jerintenclenten verzehret wird.
IV . Daentgeg~n forclern sie von den Novitiis, das ist/ von
elen neuen Pastorn uud neuen Kirchen-Dienern/ was nach altem
hergebrach ten Gebrauch/ und Einha~ts der Kirchen-Ordnung-/ jeglichen Orts mit gemeiner Bewillig,u ng 1J1'0 Introitu gegeben wird.
V. Dazu .sollen sie einfordern/ so der Synadus jährlich etwas
zu heben hat/ dessg·leichen/ was die Pastores, Prediger und andel'e
Kirchen-Diener ael Mensam, oder sonst a uf gemeine Bewilligung
contribuiren/ daneben auch das Straff-Geld/ welches im Synodo
clurch Erlräntniss des Superintendenten und der ältesten Pastorn.
mit Bewillig ung der audern/ wegen begangener Ubertretung/ jemand/ der sich des Synaeli Straffe demi.ithiglich untergibt/ auffm·lege t wircl/ wie in der Kii·chen-Orclnung verleibet ist.
32VI. Die Provisores sollen von ihrer Einnahme und Ausgabe
dem Su1Jerintenclentenj in Beyseyn etlicher ~iltesten Pastorn ihre
Rechnung thun.
VII. "\VM die Pastares und Klister/ wenn sie zum Synodo
gefodert werden/ nothwendig verzehren/ sollen ihnen die FUrsteher
der Kirchen/ wie billig/ wieder geben/ worzu ihnen die Ptatronen und Obrigkeit werden behi.ilfflich seyn/ der Su1Jerintendens
aber sol! Versehung thun/ dass unnöthige i.ibermässige Unirosten
verbleiben/ darnit die Kirchen nicht beschw(:lret werden.
VIII. So jemand unter den Pfarr-Herren oder Ki.istern au~
geschehene Forderung muthwillig und ungehorsam im Synodo nicht
erscbeinet/ oder nichtig erdichtete Ursachen seines Aussenbleiben
vorwendet/ allein hierumb/ dass er das Examen in der Lehre und
des Synaeli Censur von seinem Ampt/ Leben und W andel seheuet
und meidet/ der soll and8l'n zum Exempel durch Erkäntniss des
Superintendenten und Synocli, nach Gelegenheit/ ernstlich gestt·affet
werden/ damit alle gehorsahm zum Synoclo kommen/ und gemeine
Versammlung des Synaeli 81'halten werde.
IX . So der Superintendens in a:bgelegenen Gertern jährlich/
oder umbs and er J ahr elen Synadum selbst ni ch t halten kan/ sollen
die Prceposit·i und PTOvisores bey dem Superintendenten schrifftlich
Ansuchung thun/ ·ob sie die and€l·n Pastares und Kiistere sollen
convociren/ und in gemeiner Versammlung die Statuta Synaeli
ablesen lassen/ und nach denselbigen von allen Dingen lnquisition
und Erkiindigung fiirnehmen / ciamit alle Prediger und KirchenDiener/ vermöge der Kirchen..tOrdnung/ in Gehorsahm und Furcht
gehalten werden .
X . Wenn der Superintendens den Synadum convociretj sollen
jegliches Orts die Prcepositi und Provisores die and8l·n Pastares
erinnernf dass solohes ein jeder des Sanntags zuvor in seiner
Kirchen abkiindige/ mit Ermahnung an J edermann/ sonderlieb
an die PatTOnen f Herrschafft oder Fiirsteher/ wo jemand Klage
hätte wieler den Pfarr-Herren oder Ki.iste:r/ oder sonst in Ehesachen oder andern geistlichen F.ällen des Superintendenten Raht
ocler Hlilffe benöthiget wäre/ dass del'selbe mag zum Synoilo
kommen/ und sein Arrliegen dem Superintendenten fiirtragen.
Dem ewigen Solm GOttes unserm Ertz-Bischoff und tre uen Hirten
seiner Kirchen JEsu OHristo, sey Lob, Ehr und Preiss, Amen.
Il. Det svenska Balticun1 i alln1änhet
och Estland i synne}_.het.
Joh. Rudbeckii d. ä:s visitationsberättelse och
kungörelse (1627).
RA Acta Generalis Visitationis . . . EsthouiaJ-Liwonire-Ingrireque ....
lM.
ASCHANEUS).
BESLWT.
På Thett Esthiska Prestemötet som vthi Riiffle, Jwlio och
Au.gusto, hälleclt är. Anno Dominj 1.6.27.
Then Stormehtigeste Högborne Furstes och He1Tes H Gustaf!
.Aclol1Jh Sweriges, Göthes och Wändes Konung Storfurstes till
Finland, Hertig vdj Estland och Carelen Herre vtöffuer Ingerma.nneland, Wij vnderskrefne på denne tijdh förordnade Commissarij och visitatores i Estland etc. Göre witterligit, at thå wij
·effter H-K Mtz befallning, medgifna. Fullmaht och Jnstruction,
.Haffue i Julia och Augusto thetta Ahrs 1627. Sa.nunankallat the t
.E stif>lm Prestarskapet till at wthfräga och förfara Försambling annes tillstånd och Lägenheet i Landet, Och Serdeles med hua.d
flit, Gudz ord blifuer lärdt och the Högwärdige Sacramenten,
uthdelade, Huad kyrkio Regemente och Disci11lijn, Såsså m och
~Jåcle huru Lärare och Ahöra.re i sitt Lefuerne och omgenge sig
:förhålla, och hua.d mhera Wår lnstruction förmhä.ler och jnneh åller. Ty haffue wij ef.fter flitigh ransa.lming funnit åch förnummit thesse effter föliande feell och brister vdhj Församb·lingen.
fl Pars, om G. lienstens fheel .]
Belang·ancles Guclztiensten i Gemen, Först at vclj hela Est1and huilcket Narwen och Pernov ähr 50 Mijll långt weil 20 mijll
JJrecltt ähro icke mhera än 40 kyrkior, och therföre långt emellan
3
-
34
buar kyrkia huilcket ähr en orsak, at faleket kunna sellan komma
till kyrkio och lära theres Christeneloms stycker r) .
Aff thessa kyrkior warcla een stor deell illa hå.ldne mz taak,
Dorer, fenster, golff annor innanbygningh, och kyrckio ornat, kyrkiogårderna liggia för fäå foot snöplige. Endeles ther aff at
the så å.ffta aff fienden ähre sköfflade, merndels der aff at the
gambia kyrkiones äg hur och J nkompst älue them al de les aifhende, och them allenast igen lefft then tiggie Peningen som om
Söndagarne faller i Pungen, then så wäll här soi11 annorstedes
höre1· them fattig-om och Hospitalen till.
Huad kyrkiorna hafua ha.fft i Peningar och uthlänt på. renta,.
thz will llll ingen bekenna eller bestå, effter breff och räckning-ar i krigztijderna ähre forkompne.
II. Till thz andra at i hela landet är jngen Schole ther
man kan bekomma een Peersson utaff som ii.hr dugligh till Prediko
ämbcted, Ther aff at ingen inkomst ähre, ther af Schalar, Scholmestare eller dielenar kunna håldne "l'mrda. Ty buad the små
Scholm· p å domen i Pernow Hapssall nv belangar, äro the allenast Pa;dagogia eller Barna Schola.r , ther någhre fåå Poilcar finnas som lära. lässa i book, och kanskes några Initia Gmmmatices
och Catecheseos. Ther aff kommer at här ähr stoor feell på Prester, och andra lärda män. Man moste mz böön uv hempta i frå
Tysskland, nv i frå Finland, Och huadan man kan offta them
som i thetta Landz språket äro okuunighe, och therföre till at
lära andra thetta språket otienlige
III Till thz Tridie at här finnes fåå, vndantagandes, thz
lilla i Hapssall, till huilchet allena är hundrade Dalers inkompst;
och här i Reffle stadh ·mz thes tillhörige godz Hosspita.ler, der
fatige siwke uthgamble, eller förlammade krigsmän, hwilcka här
nogh för kyrkio och hwar mans clörar finnes, kunna intagas oeh
haffue cleres Vppehelle och fordenskap, Medan här till icke ähro
God z kyrckio tiender eller anno r J nkompst såssåm annårstedes, ther
aff Hospitale1' Och fatige kunne förssörias.
IV. Till det 4de at Pres'teborden äro mångestsdes så smib
och arma, at een Prestman theraf inthz kan hafwa siju Nödtorfft,
') Den avskrift, som finnes i RA Livonica 32 (bilaga till andra faskikelns första urkund), har ej dessa skrivfel utan lyder så: hwilket emillan
Narffwen ... långt och 20 . .. .
-35
antingen the inthz större hafua warit eller och som Mångestedhes är skedt, at ther är mykit afhendt och borttagit som
del'Vnder af ålder legat hafuer.
V. Till thz fempte äro och Prestg·årdarna mest illa hå.lna.
så at 1Jasto1'es boa snöpligen och obequemligen. En part ha.ffua
ingen bokestuffua., ingen kellare, inthz wisthuss och fåå bofellig•
annor Nödhtorfftig hws så at somblighe nödgas hafue theras
böker, somblig·e deres maat och dryck, somblige annm' redska1~
och bohagh uppe i kyrckian, der hon ähr nogot bettre. Och oansedt, thz äre mest lnvar kaspell J u nekare eller Bygdelag h till
deelte Wisse hwss att byggia och hålla widh maht så äre lijlmäll
månge ther till mehta tröghe och obenegne.
VI. Till thz siette, haffwa kyrckioheerdarna ganska ringa
inkompst och uppehelle. Ty sedan tijenden ähr dem ifrå. kommen,
ähr then1 allenast igen leefft klockare rlinta.n, N . een niugg;
half span reen sädh och eeu Kylmette hesta haffra eller fodher,
aff huar bonde. the andre tillfellige upbörder, äro och ganska
fhå och ring·a emot thz annorstedes giffz S& at omog·elig·it woro
at the 1117. hustru och barn af theres ämbete lnmcle hafua maten:
Om Soc:hnerna icke woro så stora till mantalet och the woro
både Kyrkioheerdar Oappelanea.· och klockare tillhopa. Ther små
församblinga1· äro. haffuer 1Jasto1' icke Swarta brödet.
VII. Till thz sivnde, Oappelans, tompt gård, Stuga lägenhest eller Lhön, ingen, Och de.rföre inga Oappelaner, icke widh
Domkyrkian, deraff förssamblingarna som widha ähro belägne,
icke skee kan tillbörlig tienst mz vnde1·wijsaude medh Catechismi
förhöör, Barndop, the sinkas besöchningh etc 1 ) Särdeles thå kyrkioheerden måste någorstedes drag·a bort fi,hr Siw ck, vferdig, gammall
eller dödh Innan the fhå en annan igen, åch han lärer Estiska
språket, uta.n blifuer thå mykit eller alt samman tillbaka.
VIII. Till det Ottonde, Jnge klockare bordh, hwss eller
frijheet så at 11Warken kyrkia eller Prest, i den måttån hafuer
sijn tillbörlige tienst, såssåm annorstedes, Vtan i klockare stad.h,
gör gemen liga en annan bonde någon tienst, Såssam mz ringi911de
') Ascbanei volym har Barndom; Livonica 32 Barnedop. Den senare
har ett "eller" i st. f. "etc." inskjutet mellan "besökning" och "särdeles".
Också finna av "etc." utsltrivet eller i kanten kvar egentligen blott et. i
förstnämnda volym.
-31-
36etc. Och hafuer derföre en arm betalning en Daler 2 eller 3.
såm the kunne mz honom wara öfuerens ther egenom åffta monge
ärender, stå tillbaka, ia och konungens breff om böndaghar, och
annat blifua nederlagde
D{. Till det Nionde ä hre och mångestedes ing·e och mestedeels,
förssumelige ?Jrovisores eller kyrkiowäriande, la och såmårstecles
the som sielfue sällan komma till kyrckian, Och aldrig· till Herl'ans Natwardh, hafwa sällan kyrckioheerden i rådh mz sigh, göra
ingen beskeed, eller Rekenskap, för kyrckiones Vpbördh och Vthgifft, icke nhu i trettije åhr sedhan S Davidi Duberclcij tijdh.
X. Till thet tijonde, Och särdeles at Domkyrkian icke heller
hafuer någon wiss inkompst, och derföre illa widh maht holles,
hennes H w s, och tom p ter som p t bortgiffne, såmpt ellie5 intagne,
horttsolde i annars händer, Mest förfalne, och sompt alldeles Öödhe.
f Il. Pars Nunc rle Anditoribus J
Seclhan hwadh Ahöra.rna anlangar, haffwa Wij förnummit
feel).
I. Först at ännu många bedriffua afgudherij widh stodher
beläter, i Lundar, och skogzcapeller, ther the tillbidhia och offra
allehanda. saker, för theras Barns, boskapz och bohag z wälltrefnat.
Alt ther aff at the icke tillfyllest här om bliffua vnderuiste,
P.ij heeller med någon alffua.r aga, Och kyrckio Disciplijn ther
ifrån afhåldue. Sedhan at mestedels komma ganska sällan till
kyrcki11 Och aldrig till Herrans Natwardh, en Part före giffwandes, at the hela wekan, niotte arbertha på theras hwssbondms
g·å.rdar, .Jämwäll om Lägerdagen till Solen går nedh;
II. kunna fördensky llcl, aldrig h n ågon böneclagh i wekan,
Och sällan om Sondagarnar, särdeles the långwägande komma till
kyrhia vtan behöfua wara hemma, och hwila sig·h af theras
stora trällclom, och weko arbethe, Een part förg·ifwa at theras
Prester ähre Finske eller Tyske, som inthz eller jlla hafua lärdt
thz Estisca Språk, Derföre göre the föga i kyrkian, medan the
inthz eller litet, förstå !mad ther handlas.
III. 'l'ill det tridhie, at och mångestsdes the som om Söndagarna , Och Serdeles om clm·es kyrkiomesseclagar komma tillstädes, Sommestedes for Predikan Somårstedes strax effter Predikan,
sättif1 sig till clrijkz och speels, Och nhär the äro drulena wordna
thes~e
komma till trätor, eeder, bannor, Slagzmåll, dräp och andra gruffua gerningar, der medh the hela dagen vthärcla och wäll offta
natten mz, Ther the till uprättacll1e. ööll kroghar, wiclh kyrkiorna,
Een g·ocl orssak, och tillfäll ähro huilche icke så mykit för wä.gfarandc folch till nödtorfften, som för Sochne männerna, till at
a.fhencla them theras Penningar, genom en slä.m winningh synes
wara anrättade .
IV. Till det 4 de at ibland gemene man beidrifues mykin
Lössahtigheet, en stoor cleell taga sig· hustru huilcha och när
the wela, hålla, Collatz och lefua mz · them så lenge them synes,
vtan någon laglig trolofningh eller wigningh. Een part hafua flera
hustrur tillijka, nhär elen ena blifuer misshagligh eller ganunull,
Och i hwsshollet, afflegsse tages en vngh der till, för hussiwilet
skull. Och clerpå såssåm på and'ra synder, är föga straff och
vpseende.
V. 'l'ill thz fempte, Begrafwa ähn monge theras clöclha icke
i kyrkiog·ården, j. hema, vtan på åkeren, eller i Slwgen i Moratz
etc. sompt effter hedniskt sätt at the må thess frijare clerhooss
öfua theras wantro Och widskepellsse, såmpt at the må der mz
förholla kyrkian, och kyrkioheerden, elen ringa J nkompst och
rättigheet, som the aff Lijkz begrafningar haffwa plägar.
VI. Sidst at en stoor cleell inthz giffua theras kyrkioherclar,
then lilla klockare ränttan, heller e[l annor plicht som ä.nnhu
qwarlefft ähr eij heller bewissa them then tienst the med Presteborclzens vpbrulming skyllig äro, serdeles när the förnimma a.t
theras Russbönder icke kunna Prester, mykit, Tå nyttia the sigh
strax och göra thz samma forsbärandes at theras hussbonde haffuer förbudit them giffua Presten thz ringaste 1 ).
III [:
?H~Ts.
Nunc cle Clero.J
Wijclhare hwaclh Fresterskapet tillkommer haffua wij befunnit
I . Först at här äre inthet ordentligit kyrckioreg·emente forty
här äbr ingen laglig·ha kallat och aff hög·ha öffuerheeten fullkomligr. stadfest Biskop Super intendent eller - Consistorium. Ty
hwadh wyrcligh och wällärcl H. Nils på Domen anlangar, haffuer
1
) Exemplaret i Livonicn 32 har rättare: . . . icke vnna Prästen mycket godt, ... giffwa eller göra Presten thet ringaste till willies.
-
38
han en lång tijdh warit allenast Pastor och först aff K. Carll
den IX. få t muntlig tillseijellsse at hafwa jnspection. på the andra
förssamblingar, men ingen Skriffteligh Stadfästellsse hnrw widt
hans Embete och jnspection skulle sigh strecl(ia : Uthan allenast
n ågra konnngzliga breff, nthj hnilchen han tituleras en Stt?Jerintendent och the saker honom befhalas som Su11erintenilenti
pläga tillkomma. Eij heller något vnderhåld eller bestelning-h therföre, för ähn then [lakun 1 )J Anno 1622 thå H K
Maij .!'.: n w regera nde här war hu.ilchen han doch illa nutidh
haffuer, Ha.ffwer, fördenskuld icke förra, för uthan fullmaht, eij
heller sedhan för sijn högha ålderheetz skull, och uthan nödhtorfthigo Gollegarum hielp och assistens kunnat Biskops embethe
sig·h fullkomlighen företagha och förestå.
llwadh the wyrdig·e och wällärde män Su11erintendenterna
och
Capitelecl
i stadenom, tillkommer, haffuer mau icke än nu oo·ö 1·.
hghen förståt, hwada n the sijn Superintendentiam och jurisdielian
haffwa och huru wida hon sig·h strecker, särdeles uth om Räffuels stadz äghår: Thy huad the på landet haff'ua med h P1·ester
ordinerat och skickat, hafua s:.'t mykit nu witterligit ähr, meer
aff en wana och anders effterlåtellsse, än af någon wä1lfången
rätt eller öfuerheetz befalningh och fullmaht g·iordt.
IL Sedhan ähre här icke heller någhra Prcepositi som kunde
göra Su11erintenclenten någon assistens i kyrckiosakerna eller haffua
vpseende medh the andre presterna, hielpa visitera och rätta huadh
i församblingarna kan felas Såssåm annorstädes skeer, vtan !mar
ähr sijn eghen förman och rådhgifuare.
III. Till det tridhie hafua the icke heller n ågon Authoriterat
kyrckio ordning-h eller handbook, der effter the sigh rätta kunna.
. '!'hen Swenska. ähr här ann01·stedes ähn på Domen inthz antagen.
The andra som brukas den Norehergeska Mochellburgeska 2 ). Pomerska, Kurlenska, eller egna dichtadhe ähre inthz aff them >
som wederbör, gilladhe, och stadfäste och altsså ähr theras R egimen Ecclesiasticwn sine certo judice et sine necessarijs legibzts.
Här aff ähr thenna ordningen kommen, at mherencleels adelen, och andre Rijke , och förmögne, i förssamblingarna hafua till
sig tagit icke allenast jus vocandi et d·i mittendi 11astores uthan
1
Den i RA Livonica 32 befintliga avskriften har här i stället da)
tum: 9. Februm·ii. Den har ordet "niutit" å nästa rad i st. f. nutidh .
2
Det andra nämnda exemplaret har här ordet Michelburgska.
)
39Dch heela kyrkio regemented at laga och skicka, som them hafuet•
synts inconsulto Ma,qistratu et Ministerio, thär them hafuer felatz
kyrkioheerde hafua the nominerat, vocerat Och insatt en huilchen
Dch huadhan dem hafuer synts, war han icke ordinerat war icke
Dndt effter ordinatare ther så många then mahten fåt hafwa .
therig·enom så må nga otienliga Preste:t· ähre tillkomne, och wä.ll
Dffta tiänligare affsatte och removeracle.
Jtem at Presterna såssåm uthan StqJerintendent förman och
förswar, endeell hafua lefuat såssåm them synttes försmuat theras
ä.mbetho och tienst, när them syntes uthan tilltall och någåt
straff. Och twert om een part vtan förssuar, offta platsadhe, förfölgcle,
.afssatte; J a wäll stundom ymckeligen äh ro dräpne och mörda.dhe
wordne.
IV. Till det fierde at inga Synaeli eller Prestemöthen hå lles,
Såssåm annorstedes; ther Presterna komma tillhopa at låta sig· h
förhöra, !mad the uthj s:ijna studier sigh förbeettra, at giffua
theras förssamblingars feell och brister till kenna, at beråd fråga
sig· och söckia assistens, uthi the saker som the inthz förstå, eller
inthz fhörmhå uträtta, Huilchet doch så högnödight i alla tijder,
Och all land. och Biskops Dömme ähr ahtadh wordet, Och i
.sa.nningh ähr.
5: Till det 5 ~ at eij heller några visitationes ähro hulne,
nhu i tretije åhr sedhan, S Daviclis Duberclcii tijdh, för lin i
thetta åhr aff R. Domino Nicolao Gaza huilchen med möda widh
tretton församblingar, doch med liten fruht haffuer besökia kunnat,
der doch mz sådana visitationes åhrligen borde skee, Och medh
församblingarnes störst.a vpbygg·ellsse, Och förbättring , annorstedes skee pläga .
VI. Till thz Siette, at oanseedt det Gudhj skee loff iblandh
Presterna, en god deell finnas temliga lärde, skickelige och godhe
Predikanter, som förmodelighan wäll theras ämbete förs tå , så
ähre doch icke myckit mindre delen ganska olärde och otienlighe,
aff huilckom een part litet, en part inthz hafwe' studerat, vthan
mest sin Liiffztjdh i andre embether förnöt, Och nw först p å sin
höga ålder gråhärige till' predikoembetet kompne, en part ther
till i lefuernet oskickelighe, en part thet mest behöffues i thet
Estiska språket oförfarne, och således till Församblingarnas tienst
l1är i landet obequemme.
40VII. Till det sivnde, adt prestarna mest ingen eller ringa.
kyrckio DiscilJlijn hålla, inga Casus antelma eller till Super·i ntendentem referera, effter the lnvarken ther till ähro hålna, eij heller
här till någhåt synnerligit bistånd kunnat af honom förwenta.
Huilchet ock icke ringa tillfälle, är till åhörarenas onda, och
askickeliga lefuerne
[IV. lJars. om rådh och bätter onlningh.]
I. Thesse äre the mäste feell och brister, sampt cleres Orsaker,.
som wij och här förfara. Så all elen stund oss ähr gifuit i befalning, och fullmaht icke allenast om sådana, feell at ransaka,.
vtan och så mykit mögeligit är mecll1 rådh och clådh at bota. och
a.fskaffa. Så iir tå i förstoune wårt rådh och betenkiancle emot the .
gemeno feel! som ähr på kyrkior Schalar, Hospitaler, Och Predika
embetzens uppehelle at thessa landz inbygg·iare, effter som Gud
sielff vdhj det gambia Test: Budit och befalt hafuer Och Christns
i det Nya Test: gillat alla Christna keijsare och konungar antagit, .
Och Jämwäll theras förfäclher g im·t hafua, igen gifua. kyrkiotijenden effter man inthz bettre sätt kan vppfinna till Gudztienstens
och Predikoembetzens VIJpehälle ähn det Gudh sielff Stichtadh
och befalt hafuer, Och !mad som helst elies, tillbiudes, ähr itt
förmätenheetz och girigheetz, tekn, Och tager icke bettre lagh,
än thz här i landet tagit hafner. Och denna tijenden seelan fördeles en cleell till Prestarrras uppehelle 1 ), en cleell till kyrkior, Schalar, Gymnasia, Capitulares och Su1Jerintenclenter en deell till Haspitaler och the fatiga såssåm i Swerige, Danma.r k och annorstedas skeer, När thetta och hä1· skeer, kan man thå bettre besten a, om Predikoembeted, om kyrckiones bygning·, Schalars och
Hospitalers vprättellsse, effter som inkompsten kan förslå, och
landet tarffuer. Och d her på göra een wiss ordning som oss
befalt ä hr.
II Till det andra, der kyrkio Preste och klockare bordh
ähro förrychte, at the eller så myckit ther aff igen giffz at
kyrkioheerdeu åt minstå hafwer ett hakelandz åker huart åhr at
såå, 10 eller 12 tuunolancl, och der till nöd torfftig äng och Slwgh,
Och klockaren åt minstoune en fiercledels Hake 2 eller 3 t ~
1
Aschanei handskrift har serdeles i st. f. fördeles; och "är" saknas .
ovan efter "Så". Livonica 32 har här den rikti ga läsarten.
)
41mz eet lited Hööslag frijt såsom Presten. 'l'her och inthz eller alt
för lithz prestabord är, och eij heller större warit hafuer måtte .
t.hå Sochne männerna, så mykit ther till leggia att Presten och .
klockaren kunna bliffua behålclne
III. Till thz tridhie tillseijes kyrkioförmyudarena, widh alla
kyrkior, som nhu ähro eller ock warit haffwa, ifrå. S Dct~)iclis
Du.berlcii tijdh om the leffua, eller theras arffuingar som dödhe
ähro, att the haffwa theras rekenskaper ferdiga och fullbordadhe,
På huadh tijdh . H K M~ synes ·hi j t förordna Revisores som
kyrkiorn~L visitera., theras Lägenhest revidera, och thetta beslntz
execution skola effterfråga.
IV. Och på the t all t r ichtigare må hädhan effter !in hä;r ·
t.ill hållas, skola lJ1'cepositi när the visitera med lJatrono, och förmyndarena wid !mar kyrkia uthwälia och 'tillsä.ttia, Sex beskedelig-ha och förståndiga Män till kyrkio rådh 1 ) och då.dh assistera·
kyr-kio werclerna, åch hafna inseende mz them i kyrkiones saker,
Och uptaga medh Prosten och kyrkio heerden theras rekeuskap .
när visitation hålles.
V. Sedhan belangandes åhörama. Nempnliga. Thet affgndherij
Guclz orclz och Sacramentzens förssumellsse, dryckenskap och Lössachtigheet, som nv mykit fins hooss gemene Man, Befhales allffuarligen, att Prestema först mz flijt unclerwijssa och förmana! theras
åhörare, at the bettra sigh och afstå ther meclh; Och llWar the ·
förnimma at några Stodher, beläter Lundar eller Slwgz Capeile
stå till affg·udherij, at gifua sådant Konungens Fougte, Sti\.thå!Jaren, och Gubernatoren tillkenna, at the må medh beskecleJig·heet borttaghas och förstöras: Thz samma skola the göra huar
the finna drickas och slemmas widh kyrkiorna om Söndagar och
Helgedagar, öm några som aldrig gåå till Herrans Natwaulh,
eller och Jiggia i Olofflig beblandellsse, ketterij, hoar, Bolerij
eller annor lössachtigheet at the må till börliga straffaclllB warda.
VI. Tho som och begraffwa theras dödha, Presten otill sagclt
och annm·stecles än på the Christnas kyrkie gårdar mz mindre
den döde medh sitt lefuerue haffuer förbrutidh kyrkiogårclen, och ..
der ifrå dömd ähr, Han böte effter, som S David Duberckius och
1) Här är tydligtvis en rad överhoppad. Den lyd er enligt den i RA,
vol. Livonica 32 befintliga avskriften på följande sätt: "eller Sexmän som .
i Swerge är, Hwilka skola med rådh"
42der om stadg·at hafuer, tijo m!'. Swenska till kyrkian, och Presten, gör han thet annan gången, böte tijo daler; Och göre vppenbara 1JCcnitentz eller excormnuniceras såssåm en hedningh.
VII. Sedan begäres tå såsåm ock på H K Ma.ij ttz wegna
befales at H K M~ befalningz Man hög-re och nidhrigare, the
göra här uthinnan Presterne således bijstånd, At ther ord och
förmaningar hielpa inthz, må då eet hårdt werdzligit straff lickuäll någåt uthrätta. Och thetta så frampt the wela haffwa Guclz
och H K M~ nådh och gunst till at förwenta.
VIII. Förmarres och the E W. och Manhafftige aff Adel!,
så wäll som allo andre, som hafua bönder tienare, och arbe<tz
folck at rådha öfuer, at the så mykit aff theras wekoarbethe
them aflåta, at the först alla Söndag·ar och be.williadhe Helgedagar, Och sedan en Söchnedag i wekan må haffua tijd och
tillfelle, at komma till kyrkian, höra, Gudz ord och lära deres
Christendoms stycker, Såssåm ock at hålla them till Plihtigh lydno ,
wyrdning·h och taksamheat emot Predikoembeted, så frampt the wele
någon welsignelsse aff Gudh här i werldenne förwenta, Och ther
vtöffuer icke suara till theras förtappellsse på elen yttersta dagen.
IX. Sidst, huadh then Orclningh widkommer, som fins uthj
kytckio regementet, är aff nöden at en Biscop eller Super intendent medh tienligh fullmaht och Jnstruction här till aff H K.
M~ confinnerat warder, Och der hooss eett Consistorium Ecclesiasticwn, Honom till hielp Som kyrkiones dom och juris#ction
föra, och handh hafwa, uprättas och bestellas, Såssåm H K M ~
Ohristeliga intext och vpssååt ähr, förmodeligit at Tå bettre och
skickeligara skall tillgå. Serdeles när them ock een wiss kyrkio
ordningh föreskriffuen och stadfäst blifuer.
[F. ?Jars. Medell.J
i medler tijdh, så mykit som in 1J1'cesenti skee kan
må aff skaffat bliffua wele Wij
alwarligen haffua förbudit, at ingen häreffter, må
såssåm en Superintendent eller Andelig förman,
examinera, ord·inera, citera, judicera, Till eller afsettia någon presir
pil landedt: Uthan then Gudz Förssambling· och H K May~ här
på domen för en Su11erintendent kent och gillat haffuer, eller
än gillandes warder.
Doch att
all Oordning
L Först
fördrista sig·h
43
IL Thär hoos haffwe wij till Preepasitas waldt och förordnat
Gudfruhtiga, Och wällärde män, en uthj Harrien, then andra vthj
Wirland, then tridie uthj Jerffuen, then fiet,de och fempte vti
Wiken, och then siette vdj Dagöen. The skole huar sin prepos·ituram en g·årig om åhret helst om winteren - strax effter purijicctt-ionis Marice eller om sommaren in principio Junij visitera,
tå Su 11 erintendens icke sielff, kan thz (göra, och fo'r rätta the
.saker som kyrkio ordningen them 'föreskriffuer Och thz breff
the här på fått hafva.
III. Doch skall Superintendens ock sielff visitera een prce?Jos'iturarn, Och haffwa derföre af hwar kyrkia så mykit som
pr::epositus tå han thz gör N. en tonna sädh och 3 daler Swenska
huart åhr och så lagha at han huarie fem eller Sex åhr StifEtet
{iffuer seer åch fulländar.
Thesso 11rcepositi skola och twå gångår om Ahret 14 Febru-arij och 14 Junij komma till domkyrkion, Och thå meclh Super.intendente examinera och om the finnas skickelige ordinera them
solll till Predikoembetecl och kyrckio Heerclar begäras eller uth.sendas skola, Såssåm och hielpa uptaga och föraff skedha the
Oapitels saker, Som i Stifftet äro falne och tijt vpskotne Therföre och för: de Prce1Jositis något till böön skall Deputeras till
-.thess fullkomlighare om Consistario något kan bestellas.
IV. Till thz 4 de skall och en gång h om året nempnligen then
17 18 Hl 20 Februarij hollas Synadum . eller Prestemöte. The~
.skola alle landz Prestarna camparera och 7Je1' vices haffwa theras
Predikningar och Latinislce orationes, om någon wår Ohristeligha
troos artikel!, orcline för Middagen. Och effter middagen ang·iffua the Casus som i Medler tijdh äro tilldragne, Och Prce?JO..sitontm. sampt Superintenclentis rådh hielp och resolution behöffua.
.Såssåm annorstedes skeer, begynnandes första dagen på Wirlandh,
-then andra På Jerffuem elen tridie på 'Viken och Sidst Han·ien,
till thz 5 ~ skall ingen här effter till Preste ä.mbetedt eller Pas.torem här i landet förordnas, som icke b:llnlig·a sina locos Theo.logicos och andra nödtorfftiga saker hafuer Studerat, Och der
-till j th:r. Estiska språket ähr så förfaren, at han först i Dom:Jryrkian gör sijn proff Predikan.
V. Till Beslwt Befales Och Presterna, at the här effter
:hålla något bettre kyrkio disciplin Och upsseende mz theras å-
-44-
-45-
hörare, och a t the grant uptekna the Casus som i Försa mblingen ·
sigh tilldraga. Och them till Prre positmn eller Superintendentem
förs kriHua som tijt höra. Ther vppå Su7Je1'intendent och Prcepositi
skola haffua grant VJ.Jseende .
Och skol a the thenna kyrkio disciplijn moderera effter then
Swenslm kyrkio ordningen Och thess kortta extraht, som nu i
wällh ålna Synodo är vplässen, och så widt 7Jracticeras kan, gillat
worden. Thet ock alle utan försumellsse skola sigh uthskriffua
och på sig kunnig t måll transferera låta.
Hoa sig·h helst här emot förhåller, Och annorlunda gör till
dess H K M. sielff här uthj n ågot förändrandes warcler, skall
såsåm en H K Mtz buclhbrytare, och all godh ordnings förahtare
hållin och straffat wardha.
Actum Reva lire {1627.
J ohannes Rudbeck.
E7Yisco7J. Arosiens. &
tempore Visitat Esth:
Liuon. lngr.j
Om Klåckare.
III. Viborgs stift
under biskop Biuggs tid (1642- 1656):
Kyrldiga stadgar.
statsarkivets E cclesiastica Saml in g, Helsingfors.
Om Kyrkioheerdar.
V Han måste och p å alle giörlige meclell wara betänck't
huru barnen i Sochnen må kunna lära och läsa i Book, p å clhet
dhe dess begwämligare sina Christendoms stycken lära och öf :a
kun na.
VI Alla barn som fö das af ächta och oäch ta sängh mz fö räldrar och faddrar, tijden tå the döpas, och rummet, the som
träda i Giftermåhl och döda, skall han uptäclma låta uthi en
wiss book, och serdeles längder hwar för sigh, på dhet både han
clher a.f må. haf :a goclh weetskap, och gif :a them nöcltorfftigt
beskeclh som dher effter fråga.
III Han skall wara född af echta sängh och ä hrlige F öräldrar,
sielf ährlig h, och wäll bekant i Swenska språket, så att han
dhet af book läsa kan och skrif :a, haf :a gåfvor a f Natur och
Konst till att försvarligen siung·a P salmer och a ndra öfliga så nger
weclh Gudztiensten, wara guclfruchtigh , dygdig· h, nöchter, achtsam,
trogen, öclmiuck, lydigh, roolig h och oförtruten till att g·iöra
hvaclh h onom skäligen p ålägg·es .
VI. Sachrrenes ungdom å landet måste han lära läsa i book,
skrif :a, siunga Psalmer, och Christenclomssens öfningh for tsättia
·effter undfå ngen kundskap i läsande, för hvilket alt Sochnemän honom särdeles wedergiälla skola.
Om Klockares uppehälle.
I Klockare skole och niuta oskattade sine Klocka rebordh, huus
()Ch gårdar, som tillföreune är sagd ä r någon wåningh dher
uthi, som androm kan leij as, Kiällare, bodh, gatubodh el :r anna t,
tå fallo hyran dhem till upbördh.
II Af Sochnemännerna skola te ä hrliga måhla i säclh och
andra Pertzeler bekomma, som lagh och wanligit bruuk förm å r.
III The som arbete bruuka, till att lå ta underwij sa sijna bam
läsande och skrifwancle, skole dhem dherföre i synnerhet betala.
IV. Wthi städerne äga dhe P åskemåhla upbära af hwa r och
·en effter råclh och god wilia, hvilken tillijka mz Kyrckioherdens
upbäras skall, hwarföre dhe och dhem följa skall , som uthsändes
.af staden, a tt insambla , hwad ha n haf :a skall.
V. Desslijkest böör dhem sin de hl af lyssningh för bmdefolck, för barndoop, hustrurs Kyrckiegån.gh, Sochne budh, förböön för sinka, tacksäijelse för dhem som komma till helso nne
·el :r döö, omaak weclh begra.fning och annat sådant.
o
IV. Ab o stift.
IV. Åbo stift.
A. Under biskop Juustens tid (1563-1576.)
A. Under biskop Juustens tid (1563-1576).
[W. G. Lagus] Samling af Domlcapitlets i Åbo Circulär-Bref. Åbo.
1886 sid. 13-31.
Capita Tent.m Synodica?'um, Tecitata in Synodo Aboensi Anno·
Domini MDLXXIII, 7mrsentibus Dominis Pastoribus, et aliis Re-·
clesiarwm MinistTis.
Ex quo hic, Fratres m Deo dilectissimi, pro veteri et re-.
cepto patrire nostrre more, ad conventus Synodales clebita pietate
comparuistis; et licet antea dilectioni vestl·re pr::ecognitum sit, flllOmodo vos in vesh·a vocatione gerere debeatis, quomodo, Eeclesim Dei docencli nmneri inservire tenearni.ni, quomodo honest-revitre exemplo ovibus fidei vesh·re commissis prmlucero clebeatis:
tamen quiv. jam et temptus istud, et vocatio mea, qua inclignus
fu·ngor, requirunt, ut vos eartun renun breviter commonefaciam, quas
in his Synodalibus Couveutibus Clero unanimite1· collecto majares
et prredecessores nostri acl communem attditorum mdificationem
proponere consueverunt.
Scio deinde illos ritu solenni, c::eremoniis splendiclis et pompa
celebri consedisse ad hujusmodi Synodorum colloquia; quem apparatum ego qnoque, exemplo aliarum Sv-ecicarum Ecclesiarum,
volens et )ibens jam intermitto, cum non sit de substantia hujus
rei, sed ' magis de Ecclesiastico, neve clicam papistico ornatu. Deum
tamen optimum maximum ex cm·de precor, in nomine unigeni.ti
Filii sui, Domini nostri Jesu Christi,. ut per Spiritum suum
Sanctum ea nobis suggerat, qure pia, utilia et salutaria sunt nohis
et Ecclesi::e ipsius, sicque gubernet medita.tiones, colloquia et actus
nosh·os, ne alicubi ea dicamus aut loquamur, qme dissentiunt a
docil·ina Prophetarum, Apostolorum, aut etiam Catholic::e Ecclesire
consensu: ut per vocem Confessionis nostrre ea ration e celebretur
Deus ipse, et utilitas aliqua redeat auditoribus nunc in Deo congregatis.
-I-
Nysvensk översättning.
Synoda.lartiklar U.JJ1Jliistct 1xZ prästmötet i Aba, &r 1573
närvaro M> hermr kyrkoherdar och andm kyrkans tjänare.
.Kärälskelige bröder i Herren ! I enlighet med gammalt och
vedertaget bruk i vårt fädernesland haven I med tillbörlig:
redobogenhet infunnit eder här vid prästmötet. Visserligen är
eder, mine käre, redan förut väl bekant, huru i hören bete er
i ert kall, huru I ären satte att utöva läroämbetet i Guds kyrka,
huru I hören genom ett exempla-riskt, ärbart liv vara föredömliga
för dem, som anförtrotts åt eder vård. Likväl fordra både detta
tillfälle och det kall, som jag i min ovärdighet bekläder, att
jag i korthet erinrar eder om vad vara förfäder och företrädare
pläg·ade framlägga till gemensam uppbyggelse för sina åhöra.re
på möten inom kyrkan, vid vilka allt prästerskapet var församlat.
J ag vet väl, att de gamle med högtidlig ritual, glänsande ceremonier och lysande ståt öppnade förhandlingarna på ·ett möte
sådant som vårt. Men i likhet med vad fallet är i andra svenska
kyrkor, avstår även jag v;illigt och gärna från denna stat, cl;å
elen ej hör samman med vårt mötes uppgift utan snarare med hierarkisk för att icke säga papistisk grannlåt. Av hjärtat beder jag·
dock elen Allra.högste, i Hans enfö:dde sons, vår Herres Jesu
Kristi na.mi1, att Han genom sin Helige ande ingiver oss de.t,
som är fromt och nyttig·t sa.mt länder till frälsning för oss och
Hans kyrka, och att Ha.n så styr våra tankar, · ord och gärningar, att vi aldrig ma tala eller säga något, som strider mot
vad profeterna och apostlarna lärt eller den allmänneliga kyrkan
enhälligt bekänt, på det att så genom vår tros bekännelse Gudj
själv må varda ärarJ . Ty på detta sätt förhärligas Gud själv genom vår bekännelse och något gagn vederfaras de åhörare, som
nu äro församlade i Guds namn.
-l
-48
Solet auwm Clerus de multis rebus in his couveutibus com·monofieri: quarum parwm et ego, ordine, Deo coacljuvan re jam
;prosequor.
In primis itaque mem1russe vos decet, ad quam vocationem
-a Deo, mediautibus Ecclesim Pr::epositis, adsciti sitis, Estis enim
ideo segregati ad docend.ii munus in Ecclesia, ut popula pr::elu·ceatis sinceritate Evangelic::e doctrin::e, legitima Sacramentorum administratione, pietate et honestffi vitm exemplo. Non aurom satis
·est, quod alios ex suggestu provocation.e docemus de pietaro in
Deum, de fide, de invocatione nominis ipsius, de justitia, miseri·cm·dia, sobrietate, et liberalitate 'erga panperes, neque aliis arti~
·culis ad salu wm anim::e nostl·re pertinentibns, et ad hane ci vi lem
vitam recte instituenda.m necessariis, si non et ipsi studnerimus
·esse pii, justi, sobrii, mites, misericordes, mansueti, tolerantes malorum, etc. Sic. erg·o alias doceamus de his pr::edictis et omnibus
.aliis articulis, ne in illis inveniamur reprehensibiles, neve aliter
vivamus, qnam sonat aratio ad plebem habita. Si contl·arium in
vita nostra auditores animadvert.erint, sequitux necessario, quod
male audiat Evangelium Dei, et nomen Dei propter nostl·am im_piam vitam, sumusque illis lapis offendiculi, quibus merito esse
·deberemus pietatis et omnium virtutum exempla. Sic erg·o vitam
instituamus nostl·am ut Deus celebretur, utque multi alliciantur
.ad pietatem exemplo pietatis nostrre, ne vituperetur Ministerium
nostl'tlm. Qui secus vixerint, ipsi judicium snum portabunt, et
in ipsos inquiri debet, aut privatione officii aut beneficii. Eadem
ratio est de vitiis, ne contra ipsa sic intonemus ex suggestu, ut
iis domi aut in conversa.tione impliciti et submersi reperiamur.
Secundo commonefaciencli quoque estis de genere d.octrin::e,
congrueute cum doctrina Prophetarum, Apastolarum et ipsius Filii
Dei. Scitis enim nobis non esse liberum comminisci novum genus
doch·in::e, sed manumenta sanctarum Patriarcharum, Prophetarum,
cum Evangel io Jesu Christi et Scriptis Apostolicis, mag no Dei
beneficio consenrata esse, et nobis quoque pauperibus clivinitus
comnmnicata. esse. H ::ec Scripta vult Deus ut nocturna versemus
manu, versemusque diurna, et iis congruentem proferamus doctt·inam. Utque ea Scripta inrolligamus melius, excitavit Deus subincle peritos interpreros, qui non tantum viva voce Confessionis
sure, sed etiam eclitis Commentariis illustrant doctrinam, et sin-II-
-49P å dessa. möten brukar präsrorskapet erinras om mång·ahancla.
'En del därav kommer nu också jag att med Guds hj älp punld
för punkt behandla..
För det första bören I då besinna, till vilken uppgift Gud
·genom kyrkans styresmän kallat eder. I ären nämligen avski lda
till läroämberot inom kyrkan för att vara ett ljus för folket
genom uppriktigheten i eder evangelieförlmnnelse, genom ett rätt
ha.ndhavandc av sakramenron samt genom fromhet och ett lirbart
levernes föredöme. Men det är icke nog att vi från predikstolen
påträngande ~mdervisa andra om lydnad mot Gud, om tron , om
åkallandet av hans namn, om rättfärdighet, barmhärtighet, måttlighet och givmildhet mot de fattiga samt annat, som rör vål'
Rjäls frälsning eller är nödvändigt f.ör ett rätt utformande av
vår borgerliga vandel; vi måsro även själva bemöda oss om a.tt
vara fromma, rättfärdiga, måttliga, milda, barmhärtiga, saktmodiga,
tåliga i olyckan o. s. v. Just så skola vi alltså undervisa i nu
11ämnda och alla andra hänseenden, att vi icke själva må befinnas
syncht mot dem, ej heller leva annorlunda än vår preelikan till
folket lyder. Om våra åhörare i vårt leverne märka något, som
.är mot5atl, det vi lära, följer med nödvändighet, att de på g-rund
.av vår ogudaktiga vandel med ovilja höra. Guds evangelium
·och Guds namn, och vi bliva en störosron för dem, som vi rätteligen borde vara föredömen för i fromhet och alla ancha dygder.
Vi må alltsit inrätta vårt liv så, att det blir Gud till ära, at,t
de många genom vår fromhets exempel cltragas till fromhet samt
att vårt ämbete icke kommer på skam. De, som leva annorlunda ,
·draga själva sin dom över sig, och av dem personligen skall
straffet utkrävas genom ämbetets eller lönens förlust. Sammalunda må vi från predikstolen ej dundra mot andras fel men
·själva befinnas snärjda och ne c~sölade av dessa i vår dagliga
handel och vandel.
För det andm hören I också erinras om a:tt eder lära skall
·s tå i samklang med proferornas, apostlarnas och Guds egen Sons
lära. Ty I veron, att det ej står oss fritt att uppfinna ett nybt
-slags lära, utan att de heliga patria rkernas och proferornas verk
tillsammans med Jesu Kristi evangelium och apostlarnas skrifror
genom Guds stora nåd bevarats och delgivits även oss fattiga
syndare genom Hans nådiga försyn. Gud vill att vi ständig·t natt
-
2 --
4
·-50-
51
gulas ejus articulos sigillatim . Habet itaque hrec nostra retas comment.a.tores et interpretatores Scripturre longe doctiores et peritiores,.
quam superi or retas; sicut videre est ex collatione cmume_n tariorum Lutheri, Brentii, Philippi, Crucigeri, Majaris etc.,
et aliorum, qui paulo an(e ista tempara suas ediderunt lucubrationesin Scripturam Propheticam et Apostolicam. Hormn igitur enarrationibus adjut.i, passunt Ministri Ecclesiarum felicius rlocencli
mirristerio fungi, si modo studimn aliquod et diligentiam aliquam,
in his pervalvendis voluerint conferre, et si meditatio aliqua accessm·it sacrarum rerum, sicut certe debet. Veruni quidem est,
quod curll! domesticre et rerum inopia, quibus multi premunt m:,.
plurimos revocant a medit.a.tione rerum elivinarum et stndiis Christianm Religionis. Sed his posthabitis, conferendre sunt harm aliquw
ad studium Doctrinre Evang·elic::e et meditationem rerum divinarum.
Neque enim aliter unquam recte pr::eesse vocationi nostr::e possqmus, s! saltern cogitare velimus quicl et quantum ea requiriL
Accedat ergo acre studium Sacr::e Scripturre, ut majm·i fructu
vocationi nostraJ pr::eesse possimus. Et Domini Pastares non tantum cura.m habeant suarum concionum, ut quadrent ad regn lam
mentis Divinre, et vemm doctrinam Ecclesi::e, verum etiam diligenter attenelan t et inspiciant quid Sacellani profitentur; non sinant.
vagari eorum conciones extra septa, sicut fortassis multi.
faciunt, negligunt scopum Evang·elii et institutre concionis,
et arrepto aliquo vocabulo navigant nunc in orientem, nunc in
occidentem, inde ad austrum redeuntes, tandem in septentrione
portum qmerunt. Talis elivagatio non necessaria, non desm·vit erndito viro, neque est species eruditionis, sed testimonium inscitiaJ·
et ruclitatis. Sic penitus rima.ri naturas et signi.fica.tiones singulorum vocabulorum, et inde exstruere doctrinam aliquam, firmant
et com·enientem rebus, non est cujusvis, sed tantum eorum, qui
habent linguarum peregrinarum borram cognitionem. Melius ergo.
facerent alii, si probatas et CCl-tos auctores in formandis concionibus imitarentur, quam dicerent non coh::erentia. Et quia mentionem facimus doctrin::e, in Ecclesia Dei proponencl::e, curanQ.um
quoque est, ne allegoriffi sint alien::e, et aliquando etiam absurclre; sed si quando illis uti voluerimus, adducamus potius eas, quas.
probati et recepti auctores excogitarunt, quam ut temere ipsi ali-·
quid confingamus. Gestus quoque in docenda sint graves, modesti.
och dag hava dessa skrifter i vår hand och lå ta vår förkunnel se
stå. i överensstämmelse med dem. Och för a.tt vi bättre skulleförs tå. dessa skrifter, inspireraiLe Gud tid efter annan förfarna,
tolkare , för a tt cle icke blott genom sin muntliga bekännelse utan
ockstt medelst utgivna kommentarer skulle utreda såväl läran i dess.
helhet som varje punkt däri för sig. Och så hm.· vår tidsålder
mycket mer lärda och kunniga q•tläg·gare och tollcare av Skriftm1
i:i.n fCiregåe nde, såsom kla.rt framgå.r , om man betraktar de kommenta.rer, som skrivits av Luther, Brenz, Mela.nchthon, Crucig·er,
Major och andra, som något före vår tid utgivit alstren av sina.
stucliel' över gamla och nya testamentet. Med hjälp av deras utläggn ingar kunna nu kyrkans tjänare framg ångsrikt utöva sitt
läroämbete, om de blott, som jag hoppas, vilja ägna en smula.
intresse och flit å t studiet av dessa skrifter och åt begrundandet
a v de heliga tingen.
Det är visserligen sant, att det stora flertalet genom vardags~·
bekymme1· och fattigdom, som mångenstädes trycka hårt, hindrat(!
frå n att begrunda det gudomliga och från att studera elen kristna
religionen. Men man bör skjuta dessa bekymmer å t siclan och
ägna några timmar åt den evangeliska liirans studium och åt
betraktelser över det gudomliga. Ty vi kunna aldrig någonsin
på a nnat sätt bliva vår uppgift r ätt vuxna, om vi överhuvudtaget vilja besinna, vad och hur mycket chm häver. Må vi alltså.
med all iver studera elen Heliga skrift, på .det vi med rikligareutbyte måtte kunna fylla vår uppgift ! Kyrkoherdarna. böra icke,
blott väl förbereda sina egna predikningar i enlighet med Guds.
vilja och kyrkans sanna lä ra. utan också uppmärksamma,.
vad deras kapellaner förkunna.; de f å ej låta dessas tal ströva.
uta.nför ämnet, såsom kanske många göra., då de ej beky111ra.
sig om evangeliets och den fastställda textens syfte utan rycka .
till sig ett ens taka ord och så styra än mot öster, än mot väster,.
därefter vända sig söderut och slutligen hamna i norr. Ett sådant onödigt irrande passar ej en lärd och är ej heller ett utslag av lärdom utan ett vittnesbörd om okunnighet och obildning ..
Att i grund genomforska cle enskilda ordens .v erkliga innebörd
och av dem skapa ett lärosystem, fast och överensstämmande 111ed
verkligheten, detta är icke allom givet utan blott dem som hava
en grundlig kännedom om de främmande språken. Alla andra~
-III-
3-
-52-
-53-
et conyenientes; non ludamtis manuum gesticulatione prmter necessita.tem. Laudatur Solon ethnicus, quod inter dicendum ne semel
quidem manus extra pallium pratnierit: seelata en im et minime
concitata actio decet. Sic etiam affectus moderandi sunt, ne aut
nimis contentiosa voce, aut irato vultu et inflato, auclitoribus simus terribiles; Sic nam indulgere affectibus, ut velut tonitru
streperc videamur in sug·gestu, non est pro decoro concionatoris
Evangelici. Servetur etiam in his mqualitas modesta.
De Sacramentorum, Baptismi videlicet, Coenm Domini et Absolutionis legitima et vero usu, scitis ipsi quicl observandum sit.
Baptismum retinemus illis cmrim01riis et eo ritu, quo hactenus
consuevimus administrare. Utile tamen est, ut data occasione populus aclmoneatur de parvulis sine 'Baptismo decedentibus quid
sentiandum sit. Parentes, qui liberos suos din inbaptizatos clomi
dent hujus negligentim. Qui autem a.Iiter moriuntur, in utero ma.habent, si sine Baptisrno clecesserint, ipsi in judicio Dei ra.tionem redelent hujus negligentim. Qui autem aliter moriuntur, in utero materno, aut in ipso partu, illi suscipiendi sunt in sepulturarn Ecclesim, et parentes ex suggastu communiter admoneantur, ut post
conceptionem discant emumendare foetum datum Domino Deo in
precibus suis, cujus voluntas est ne perea.t unus ex pusillis istis.
Ilie quoque ita alligavit se ad preces suorum, ut si duo consenserint; lirn terra, de quacunque re petieriut, continget illis a
Patre, qui in coelis est. Non ergo diffidendum est de eorum
sa.lute.
Quantum ad Absolutionem attinet, non dico aclmittendos esse
eos ad Coenam Domini, de quorum pietate, vit..'B integ:ritate et
intelligentia R eligionis, nobis aut nihil aut parum constat. Sunt
et aliru prohabiles causm, alibi citatm, quare petenda est Absolutio, et quamabrem retinenda. Non ergo propter tmdium et molestiam exa.minationis aut institutionis r ejicienda est hmc ut.ili.3
et neoessaria disciplina; habet enim et suas commoditates.
In Coena Domini, quia administratur verum earpus et verus
sangvis Domini nostri Jesu Christi, debent omnia cum maxinia
reverentia perag i. Porrigatur utraque species tam laicis, qurun
aliis; neu sint Sacm·dotes tam s01·didi et impii, ut pro sangvine
solam aquam porrigant in coclearibus per mclituos. Caveant sibi
omnes ab hoc impiissimo furto Coenm Dominicm, et procuren t
torde därför göra bättre i att, då de utforma sm predikan, efterlikna erkända och säkra författare än att tala utan samma.n-hang. Vidare böra vi tillse, att liknelserna icke äro sökta elle1"
stundom rentav orimliga; utan om vi n ågon gång- vilja använda
dylika, må vi hellre taga till sådana, som erkända och pålitliga
författare tänkt ut, än själva på måfå sätta ihop något. Nät"
vi predika, skola våra åtbörder vara värcliga, måttfulla och avpassade efter det föreliggande ämnet; vi böra ej gestikulera mecl
händerna i onödan. Man berömmer hedningen Solon, för a tt han,
då han talade , ej en enda gång drog handen ur ma.nteln ; ty
ett lugnt och stilla framför,ancle slår mest an. Så böra vi lägga
band på våra sinnesrörelser, att vi icke shämma våra åhörare·
genom en alltför häftig ton eller en vredgael och övermodig uppsyn. 1'y det höves icke evang·eliets förkunnare att så ge vika för·
sinneErörelserna att de tyckas liksom åska från prediks tolen. M å
även härvidlag· upprä tthållas en må ttfull järnvild!
I veten själva, vad som är att iakttaga i avseende på det
rätta och sanna handhavandet av sakramenten, el. v. s. dopet, nattvarden och absolutionen. För clope.t bibehålla vi de ceremonier·
och elen ritual, vi hittills bruka t använda. Det är likväl nyttigt "
att folket vid tillfälle erinras om vad man måste tro om de små,
som dö utan att vara döpta . Föräldrar, som länge hava sin~
barn odöpta hemma, konnna att själva få avläg·ga räkenskap för
sin vårelslöshet inför Guds dom, om ba:rnen clö fö'L'e dopet. De·
som dö p å annat sätt, i moderlivet eller vid själva födelsen,
få begravas i vigd jord , men föräldrarna må allmänt manas från
predikstolen, att de efter conceptionen lära sig· att i sina böner
anföl't.ro siuJj_ivsfrukt t'\t Herren Gud, vars vilja är, att ingen
enda aY dessa små ska ll förgås. Ty Han själv har så förbundit
sig att höra de sinas böner, a tt om två p å jorden äro ense,.
skall vad de bedja om, vederfaras dem av Fadern, som är i him meln. Man 'bör alltså icke mis,s trösta om barnens frälsning·.
Vad absolutionen ang'ar, vill jag icke säg·a, a tt sådana böra.
få komma till nattvarden, om vilkas fromhet, oförvitlighet och
religiösn, insikter vi intet eller föga veta. Det finns också anclra..
rättmätiga orsaker, omnämnda i annat sammanhang , på g rund:
av vilbt absolution må givas respektive nekas .. En1i.r denna nyt-
-IV-
-4 -
-54·'l'mum distribui in calice. Nec a.liter fieri debet in quadragesima li
visitatione. Qui alteram speciem laicis prmrip uerint, aut alioqui
tmbidu!lt et corruptum Yinum, propter suam avaritiam, pnebere
ausus fuerit, merito beneficid privabitur sacerdotali. E st prmterea
utile et pium, ut vulgus crebro admo11eatm·, ut in illis publicis
co11gressibus in templo, a.nte et post concionem, et prmcipne quando Eneharistia populo distribuitnr, omissis aliis fuLiiibus cogita.tionibns et actionibus, cum Deo colloqua.ntur, et procumbentes in
genua, aut alio reverentiam ostendeute gestu, preces suas cum
gratia.rum actione arelenter fu11da.nt et clirig·ant ad Deum. Forma
gratiarum actionis hmc sit brevis, ad vulgi captum adcommodata :
Omnipotens, sempiterne Deus ! Tibi merito ex cordi gratias
agimus, et Te juste celebramus, quod nostri miseritus es, et quod
nobis per peccatum perditis, secunclmn Tuam immensam misericordiam, dedisti elileetum Tuum Filium, Dominum n ostrum J esnm,
Ohristum, ut per enm redimeremur, justificaremur, et in reternam
vi tam decluceremur!
Tibi etiam, Domine Jesu Oh riste! gTatias ag i mus immortales ,
quod pro nobis redimendis homo factus . es, et quocl pro nostris
peccatis abalendis obtulisti Te in ara crucis: et quocl in perpetuam 'l'uorum beneficiorum memoriam, et in fidei nostrEe confirmationem , Sacramentum corporis et sanguinis 'l'ui instituere
voluis ti. Beneclict~lm sit nomen Maj estatis Tum in mternum!
·Spiritus Sancte Dens l qui ide o de Ooelo in c01·cla Tuonlm
effundi voluisti, et eos illuminares, mund ares, vivificares et sanctificares : Adjuva nos, ut beneficia Patris et Filii agnoscamus, nobis
fide usurpemus, illis innitamur, et salvi fiamus. Reprime menclacem spiritmn diabolmn, ne nos e Tua gratia seclucat!
Est et hmc forma precaucli in libellis Svecicis a piis bominibus aliis ad imitandum prmscripta:
O Hene Jesu Ohriste! som för mijne skuldh hengde itth
santh offer uppo korssens galg e, hwilket wij haffue nu i ominnelse, jagh bedher tigh, at thu för samma helighe lekarnens skuldh,
wärdig·hes wara migh och alla fattighe syndare mildh och miskundhsam! Item:
J ag h tackar t1gh, allermildas the H erre J es u Ohriste l för
dijn dyrbare blodh, hwilken tu i allo tina pina wille uthgiut he
-V-
-55
;t.iga och nödvändiga disciplin har vissa goda följde r, bör man ej
förkasta elen, ehuru obehag och besvär följ a med förhören och
under visningen. Vid nattvarelen bör allt försigg·å under den största
vördnacl, eftersom där utdelas v.år Herres Jesu Kristi sanna lelm-men och sanna blod. Bäggedera skola bjudas så väl lekmän
.som andra; och ej må prästerna vara så lågsinnade och gudlösa,
.att de i stället för blodet lå ta genom ldocka.rna dela ut ba.ra
vatten och det med skecl. Var och en akte s1g för att begå en
sådan skändlig stöld från Herrens bord och må se till, att vinet
·delas ut medelst kalken. På annat sätt bör det eJ heller gå till
vid dc allmänna nattvardsg;åiLgarna i fastan. Den som beröva.r
;l elnnännen elen a.nclra huvudbeståndsdelen av nattvarden eller som
;på grund alT snålhet våg·ar utdela grumligt och clålig·t vin, han
:skall gå miste om sitt prästerliga ämbete. Jämväl är det gagnelig·t och fromt, att menigheten ofta förmanas att vid de allmänna
:sammankomsterna i templet, både före och efter predikan och i
:syimerhet då nattvarden utdelas åt församlingen, göra sig· fria från
.andra, fåvitska tankar och strävanden och i stället samtala med
Gud samt med knäfall eller andra vördnadsbetygelser uppsända
.sina böner med brinna11de tacksägelse till Gud. Tacksägelsen bör få
följande korta och efter mängdens fattningsgåva avpassade form.
»Allsmäktig·e, evige Gud! Det är rätt och tillbörligt att vi
av hjärtat tacka. och pr!i.sa dig, för att du förbarmat dig ÖVei'
oss, och för a.tt du i din omätliga barmhärtighet givit oss, g·enom synelen förtappade, din älskade son, vår Herre Jesus Kristus,
p å. det att vi genom honom må tte varda förlossade ocl~ rättfärdig.gj orda och föras till ett evigt l i v !
Även dig, Herre Jesus Kristus! frambära vi evinnerligt tack ,
·du som blev människa för att förlossa oss , dn som offrade dig
ptL korsets a.ltare för att borttaga våra synder, och du som vär·digades instifta din lekamens och ditt blod.s sakrament till evig
.åminnel se av dina välgärning·ar och till stärkande av vår tro.
Välsignat vare ditt höga namn i evighet!
Gud Helige ande ! som värdigats utgjuta dig fr å.n himlen i
·de dinas hjärta n för att upplysa, rena, levandegöra och helga
·dem, hjälp oss, så. att vi lära känna Faderns och Sonens välgärninga r, anamma dem i tron, s tö~lja oss på clem och salig·a varda!
-5-
''
-56för alla wora synders skuldh. Och bedlwr tigh, at tu ig·enom
samme tijn bloclh, hwilken wij haffue nu i åminn-else, wärclighes rena mig·h och alle tina Christtrogne aff wore synder. Loff,.
äh re ocll prijs skee tig h thill ewig tidh l
Qvarto: POITo, sicut ante monui de vita Sacerclotibus clio·na
1:>
>·
Ha et ipsum scitote requi:r.·i etiam de habitu et vestitu eornm ..
Nam scitis et memi;nistis qua.Ii olim prmdecessores nostri inces-·
serint habitu, longiore v'idelicet, couvenieuti et modesto; cujusmodi vestitu etiam .llUl1C utuntnr Sacarelates et stucliis aclclicti.
omnes in exteris na.tionibus. Illucl genus vestium prohaut adhnc·
omnes, qni saniori sunt judicio. Pessime ig·itur faciunt aclolescentiores omnes, qui acleo levi vestitu et brevi gaudent, ut vix nates.
tegantnr. Illi hoc scenico velamine proclunt, qnam levis sint ju-·
dicii, quam sint inconstautes et impudici, et magis acl orgia Bacchi celebrancla idonei, qnam ad Evangelii Sacramanta tractancla ..
Illis omnibus in Domino pnecipio, ut sepositis his Bacchanalibns.
indumentis, studeant se vestire secundum convenientiam et deco-·
· rum persame sacerdotalis. Nec spectat mea admonitio eo, quasi non.
considerem quid requirat necessitas iter agentium. Illis snus con·
ceditur habitus, ita ut homines agnoscant et disceruant 1viinistrum.
~cclesiro a circumforaneo aliquo exactore, et profuga gregario mi-(
hte. Exbmclit vero se hmc admonitio ad omnes partes inclumentorum nostrorum, pileos, caligas etc. Nihil in illis sit simile aulicis in ep tiis.
Qwinto. De Concordantia rituum et cmremoniarum in publicis
cong-ressibus, et cantu Ecclesiastico unifol'lniter servando, scitis ipsi
quam sit necessarium. Est Manuale Svecicum et Finnonicum in
manibus Sacerdotum, uncle modus agendorum, smni potest. Non euim
licet unicuique Pastori, pro privata arbitrio statnere et agere in
Ecclesia Dei, contra aliorum receptam et approbatam consuettlcli-·
nem, sive in una re, sive in alia.
Sexto. De FeriiB Sanctarum solenniter habenclis, et usu Ii-·
bertatis Christlame in piscatura, et tempore messis et sementis;
sunt enim hm Ferim ultra dominicum cliem quotanuis sollenniter
haben dm: Circumcisio Domini, Dies Epiphanire, Con vm·sionis Pauli,
Pw·ificationis Ma.r ire, Annunciationis Marire, Philippi et Jacobi ,
-VI-
-
5'1-
Driv tillbaka lögnens ande, djävulen, på det att han icke må
locka oss bort från din nåd l»
Det finnE också följande böneformulär, skrivet i svenska böclwr
av fromma människor, andra till efterföljd: O Herre . .. [s. 54, 56]:
För det fjtircle. Såsom jag- förut erinrat om att· prästernas
vandel bör vara deras kall värdigt, så hava de motsvarande skyldighet i avseende å sin yttre skepnad och klädedräkt. Ty I veten
och kommen ihåg, i vilken dräkt en gång våra företrädare gingo
klädda.. Den var läng-re, passande och blygsam. Denna, dräkt användes än i dag av präster och stuelerande i utlandet och gillas
tLnnu av alla, som hava ett verkligt sunt omdöme. Därför göra
alla yngre personer mycket orätt, då de finna behag· i en till
l
elen grad lätt och kort klädnad, att den knappt skyler sätet. Genom en sådan teatea:kostym förråda de, att de äro av ett lättsinnig·t sinnelag, att de äro ostadiga och otuktiga samt mera 1
lämpade att fira Bacchi orgier än att förvalta evangeliets saluament. Alla sådana förmanar jag i Herrens namn, att de lägga
av sina bacchanaliska kostymer och bemöda sig· om att vara ldäddå
i överensstämmelse med vad som passar och höves präster. I denna
min maning· ligger icke, att jag g·lömmer vad nödvämligheten
kräver av dem, som äro staelda på resa. För dem är en särskild
dräkt medgiven, så att människorna Inu{na känna igen och skilja
en kyrkans tjänare från en kringvandrande skatteindrivare och
en simpel desertör. Denna förmaning avser alla våra kläders delar,
hattar, skodon o. s. v. Intet hos dem må likna de granna hovmansdräkterna.
För det femte kännen I fordringarna på samstämmighet i
ritual och ceremonier vid de allmänna g·uclstjänsterna och på ett
uniformt utförande av kyrkosången. Präst~rna ha att tillgå en
svensk och finsk handbok, där gudstjänstformulären äro att hämta.
Det är icke den enskilde prästen tillå.tet att efter eget skön besluta och handla i Guds församling mot andras godkända och
gillade sedvana vare sig i det ena eller andra avseendet.
För det sjätte må följande märkas angående högticllig·hållandet
av helg·ondagarua och övandet av den kristna friheten i fråga
om tiden för fiske, skörd och sådd. Utom söndagarna böra följande helgdagar årligen firas : Herrens omskärelse, trettondagen,
Pauli omvändelse, Jungfru Marie kyrkogång·, Ivlane bebådelsedag.
-6
-58-
-59-
Feria> Paschatis, Adscensionis Domini, Rogationum dies, (quibus
proximi quique ad templum conveniant, et habita concione ac publicis precibus, recleant ad labores consuetos; iclque fiet cliebus
proxime sequentibus a Dominica Rogationum, vel melius in ipsis
Feriis Pentecostes), FeriaJ Pentecostes, J ohannis BaptistaJ, Petri
et Pauli, Visitation.is, Mariffi MagclalenaJ, J acobi Apostoli, B~rtho­
lomaJi, MatthaJi, Michaelis, Simonis et J uda>, omnium Sanctorum,
AndreaJ, ThomaJ, FeriaJ Nata.!is Domini, et cleclicat.iones Ecclesiarum, ubi fiunt mmclinaJ. QuaJdam Feria> noll snnt adeo strictim
urgendro, ut populus prorsus careat usu libertatis Christianffi; sed
peractis sacris officiis, hora pranclii •a ut panllo ante, praJsertim
tempore messis, piscaturm etc., sciant sibi liberum esse, sine peccato et mulcta, reclire ad Iabores consueltos, exige11te id temporis·
necessitate. Sic sonant et veterum statuta ___je hoc articulo : in
Festis ]Jatrice rn-inoribus, licet in necessitatibus, in vere, et tempore collectionis fmgurn et fmctuu?J't., ]Jet·i ta et obtenta licentia
a suo Presbytero, seminare et frudus colligere, piscari, et hujusrnodi labores consirniles exercere, exept·is Dom·inicis et Feslis
mojoribus; ita tarnen quod extra illa tem1jam, et n·isi in casibus
pumnissis, hujusrnodi lib ertas acl alias quoscunque labores mtllt!tenu.s extendatur; et qui in prcernissis Ucentiarn petere contemserint,
delinquentes ]Juniantur in ]Joena ]Jecuniaria, secundwn leges patrice et consuetuclinem ap]Jrobatmn. Neque probanda est quorunelam
sacm·clot.um negligentia. in istis Feriis celebrandis. Nam quidam
dicuntur, absolutis divinis officiis primo die PaschaJ, Pentecostes
aut Natalis Domini, ne semel reminisci sequentium dierum. H aJe
negligentia et aceclia emendanda est, et populus exemplo, et crebris admonitionibus Sacerclotum, acl studium pietatis et. cultum
Dei allicienclus.
Filip pus' och Jakobs dag, påskhelgdagarna, Kristi himmelsfärcls·clag, gångedagarna, J ohannes döparens dag, Petrus' och Paulus'
·dag, Marie besök, Maria Magdalenas, aposteln J akobs, Bartholo·
meus', MatthaJus', Mikael i, Simons och J udas', alla helgons, An·clreas' och Thomas' dagar, juldagarna och kyrkornas invignings·
·dag·ar, där marimad hålles. (Uncler gångedagama må de som ho
närmast infinna sig· i kyrkan sam t efter preelikan och de allmänna bönerna å tervända till sitt vanliga arbete. Dett:a skall ske
dagarna närmast efter gångedagssöndagen eller, .bättre, uneler själva
pingsthelgen.) Helgelen på somliga av dessa dagar behöver ma.n
ej upprätthålla så rigoröst, att menigheten rentav förlorar elen
kristna friheten. När g·udstjänsten är slut, alltså vid middagstid
eller något förut, äga cle, i synnerhet vid skörcle- eller fisketid
o. el., rätt att utan att få det räknat som synd eller hemfalla å. t
.straff å tervända till sitt vanliga arbete, om det är nödvändigt.
Så lyda även de gamles förordningar i denna punkt: »På kyrkans
minclre högtidsdagar här i landet är det i trängande fall tilllåtet att ]Jå våren och vicl sköHleticlen, sedan man sölet och erhållit WlcUelse av ]Hästen, så och skörda, fiska och utj.öm liknande arbeten utom på söndagarna och de sMrre helgda.r;ctrna.
-U lanför dessa ticler och utom i ovan niimncl(t fall må en dylile
frihet ·i cke uneler någ·ra . omständigheter utsträckas till några som
helst andra. arbeten. De som i ova.n nämn(lct fnll försmå att begära tillstclnd, skoln stm.f.fas med böter efter rikets lagar och
hävelvunnen secl.» Ej heller får försumme-lse från någon sida i
fråga om högtidlighållandet av dessa helgdagar tillåtas. Ty det
berättas, atl; några, efter att hava förrättat gudstjänsten på första
dagen i pt'\sk, pingst och jul, icke en enda gång kommit ihåg:
.att även de följande dag·arna voro helgdagar. Sådan vårelslöshet
och förs ummelse får ej upprepas; genom prästernas föredöme och
förnyade täta förmaningar måste folket lockas att bemöda sig·
om fromhet och gudsdyrkan .
För det sjnn(le böra herrar kyrkoherdar vid de generella kristendomsförhören i fastan statutenligt examinera sina församlingsbor och ej lii.mna. tillträde till nattvarden åt alla, som blott .av
en viss vana anmäla sig till a:tt deltaga däri men icke förstå
katekesen eller den kristna religionens elementära clela1;. Så.dana
kunna utestäng·as från sakramente t, tills de inhämtat kunskap och
SerJtimo. In visitatione quaclragesimali ou rent D mi Pas to res
Parochianos suaJ fidei concreditos recte examinare, neo admittere
omnes, qui tantum consuetudine quada m offerunt se ad participationem OoenaJ DominicaJ, nec intelligunt Oatechesin aut rudimenta. Ohristiame Religionis. Hi possunt arceri a Oommimione,
donec addiscunt, et reddere possiut qualemcunque rationem quare
-VII-
-60petunt sibi administrarf Sacramentum Coenm Domini. Arceri quo~
que debent omnes ab eodem Sacramento, qui sine poenitentia et
conversionc vivunt in manifestis sceleribus et criminibus. Prohibeatur quoque inter rusticos communicantes omnis commessatio,
ebrietas, malevolentia et mutua contentio, ne Coena Domini mag-is
cedat illis ad condemnationem quam ad salutem. Qui vero tunc
moverint turbas in ebrietate et commessatione, poenitentiam publicam subire debent in valvis Ecclesim Cathedralis, et Magistratui
puniendi trada.ntur. Laudo eorum consue.tudinem, qni in distributione Cmnm Domini unamquamque familiam sigillatim et suo ordine collocant. Ea ratio dupliciter prodest: Primum rescimus ea
re diligentiam Patris familias et studium pietatis in unaquaque
domo; deinde circumforanei et vagabundi homines, qui hinc inde
cursitant, eo modo facilius deprehendi passunt et dijudicari. Pastrema quoque cavebunt Domini Pastores, ne immodico sodalitio
gravamini sint pauperibus rnsticis m tal i peragratione; pervenerunt enim rusticornm querelm ea de re etiam ad aures Reg·im
Majestatis, sicut ipsi scitis.
Octavo: de talerantia in paupertate ferenda, cum reditus sacerdotales sint per Magistratum imminuti. Hic locus prolixe passet
dilatari sententiis et exemplis Scripturm hinc inde collectis; sed
cum non sit hujus instituti, adhortor vos, ne de vocatione vestra
maJe sentiatis, neve da.mnetis eam, tamquam a Deo rejectam, nec
deseratis professionem vestram, sed potius pergite in confessioneN ominis Dei et Fil ii ipsius Domini nostri Jesu Ohristi, in propagatione Evaugelii, ut Deus celebretur et Ecclesia mdificetur. Si
quid in hac propa.gatione perferendum erit, id patienter sustineat.is, committentes exitum Deo, qui faciat ne labor vester irritus.
sit in Domino. Memineritis quid passi fuerint Sancti Prophetm,
Apostoli et alii Martyres. Gauclete quod Deus vos dignos juclica~
verit, qui p ropter confessia nem N ominis Ohr:iJ:lti et Verb i a.liqnid
odii diabolici sufferre debea.t is. Deus olim et labores vestros et
tolerantia.m vestl·am roterna gloria in mortuorum resmrectione exarnabit; tantum fideliter pergite in Evangelii prmdicatione, et Deus.
aclerit vobis .
-vm-
-61något så när förm å angiva ett skäl, varför cle vilja nnclfi\, den
heliga, nattvardens sakrament. Utestängas fr:"tn detta böra ocksft.
alla, som utan ånger och omvändelse leva i uppenbara laster och
brott. Bland nattvardsgästerna på landet får man se till att icke
drycke1'lag, fylleri, illvilja och slagsmål förekommit, på det att
icke nattvarden må bli dem mera till fördärv än frälsning. De
som i nära samband med sin nattvardsgång ställt till bråk i fylleri
och dryckeslag, skola undergå offentlig penitens vid domkyrkans
dörr samt överlämnas åt världslig myndighet till bestraffning.
Berömvärd är vissa prästmäns plägsed att vid nattvardsgång placera varje hushåll för sig· och det i bestämd ordning. Detta tillvägagångssätt är gagneligt i clubbel måtto: för det första få vi
på detta sätt kännedom om famiiljefaderns religiösa nit och om
fromhetstendenserna i vart och ett hem; för det andra kunna
landstrykare, som ideligen ströva kring från ort till ort, på så
sätt lättarE> ertappas och. avskiljas från de andra. Slutligen böra
hena.r kyrkoherdar undvika att genom ett övermått av sällskapa.nde sinsemellan och otidiga resor till varandm lägga börda p ru
den fattiga allmogen; såsom I själ va ve ten, ha nämligen Idagomål häröver nått ända till Kungl. Maj :t.
För clet åttonde skall jag y ttra några ord om prästernas tå Iighet att; bära fattigdomen, då inkomsterna förminskats a.v överheten. I detta. ämne skulle man kunna utbreda sig- vidlyftigt och
med citat och exempel bii.mtade här och var nr skriften. Men
då detta. ligger utanför våra förhandlingar, förmanar jag· eder att
icke tänka onda tankar om er uppgift, ej fördöma elen, liksom
vore den förkastad av Gud, ej övergiva edert kall utan tvärtom
fortsätta att bekänna Guds och Hans sons, vår Herres .JeSll Kristi
namn, fortsätta att utbreda evangeliet, så att Gud må prisas och
kyrkan uppbyggas. Om besvärligheter och liclanelen möta eder
uneler denna evangeliiförkunnelse, så uthärden det tåligt, anförtroende utgången åt Gud, som verkar, att eder möda i Harw
namn icke blir fåfäng. Minnens cle heliga profeternas, apostlarnas
och d0 andra martyrernas liclanelen ! Glädjens, att Gud fmmit
eder värdig·a att bemötas med djävulskt hat för att I bekännen
Kristi, Ordets namn. Herren skall en gång pil de dödas uppsUmclelses
dag löna edra. mödor och eder tålmodighet med evig ära. Gån blott
troget framåt i evangeliets predikande, och Gud skall va.ra med eder.
-8-
-
G2-
Nona: de salario Sacellanorum et eon1m jure in sepulturis
parvulorum. Sacella.ni prEestent suis Domini:s Pa.st01·ibus obeclien-t.ia.m, ficlelitatem et reverentiam. Sint cliligentes in Divinis officiis ,
in visita.tione mortuorum, iu docenda populo, et vita-m alioqui in-stituant suam ut Deus glorificetur, et multi alliciantur ad pieta-tem. Domini Pastares numerent eis salari\lm, convenieus eon1m
laboribus, vietum suppeditent tempestivum, paterno amore prosequautur eos, nec derregent eis sepulturas parvularum ad decen-nium: eamque legem servatam esse -irolo per totam Dioeoesin in
singulis parochiis. Nec debent Domini Pastores tyrannice adigere
Sacellanos suos ad servilia opera, et ea ratione prorsus adimere.
illis omnem studencli occa.sionem. Quomodo satisfacient nomini
sacerclota.li, si studium Sacrarmn litterarum et humaniorum artium_
propter operas rusticas negligere clebeant ?
Hic meminerint Ministri Ecclesia:J, .tam Pastares quam Sacel-lani, veteris S~tuti, quocl sic sonat: Sunt pler·ique, qui clwn cul·
infinnas vocantur, 1Jrcesertim acl 11auperes, a qu·ibus n-ihil l-ucri·
tem11oralis sperant, multas qucerunt si bi cl·istractiones et occasionesextraneas, ne ad eos vaclant. QuctpTOpter curn in homine nihil'
sit preciosius anima, acl ·irnaginem Dei facta, et Ch-r·isti scmgu-ine
-redemta, monernus, et in virtute sanctce obeclientice prcec-i7Jimus,
quatenus omni alia sollicitucline clepos·ita, clurn vocant-wr acl infimws,.
sine mora transeant. Quocl si oeg1'0tus acleo sit 11aU7Jer, quocl equurn non habecd, Pasto-r sollic·ite et p-ro1J-rio equo -ipse aut ejus
Sacellanus, infinnwn visitet. 8-i quis vero i-re ·i n equo 1n·oprio·
clistulerit, et infiT?nus sine Sacramentis mo-riatur, 11oena quadringenta:
marcarwn absque omni misericorclia se noverit 1nmienclurn; si·
ve1'0 mortuus non fum·it, nihilo minus 1JOena t-ri·ztm ma-rcarum.
11unietur, 11oena hcereclibus secundum leg·i sterium de bita se1117Jer·
salva.
Decimo: de Magis et Incantatoribus ubique prohibendis ex-communicandis et Magistratui tradendis ut puniantur et deleantur,.
aut prorsm• cessent et abrenuntient omnibus magicis incantationibus. Notum enim est quid Scr:iptura Divina de eis pronuntiet.
Levit. 20: . Vir au t mulier, in quibus Python, vel S1Jiritus ha-riolandi fuerit, omnino interficiantwr, lapidibus obruent eos, ca1Ji6ali:
supplicia digni sunt. Ibid. 29: Non cleclinetis ad Magos, nec ab,
-IX-
-
63
För det nionde m{L vi tala om kapalianernas lön och om dera-s rätt att beg-rava barn. Kapellanerna skola visa sina herrar
kyrkoherdal' sl{yldig lydnad, trohet och vördnad. De- skola vara
nitiska i sitt gudomliga ämbete, besöka döende, undervisa menigheten och i övrigt föra sin vandel så, att Gud blir ärad och
många dragas till Hans rike. Herrar kyrkoherdar skola giva dem
en lön a.vpassad efter deras arbete, förse dem med tjänlig· föda
i rätt tid, bemöta dem med faderlig kärlek och icke neka dem
att begrava barn upp till tio fu·s ålder; denna förordning vill jaghava åtlydd i varje församling i hela stiftet. Herrar kyrkoherdarf å icke tyranniskt tvinga sina kapellaner till slavgöra och på s,å
sätt beröva dem varje tillfälle till studier. Hmu skola de kunna
bära_ och motsvara sin prästerliga titel, om de av jordbruksarbete
tving·as att försumma studiet av de Heliga skrifterna och Immaniara?
Kyrkans tjänare, såväl kyrkoherdar som kapellaner, må. VIdare minnas den gamla bestämmelse, som lyder så: »M_ånga prästmän pläga. föregiw sysselsättningar på annett håll för att slippa.
besöka sjuka, i synnerhet fattiga, av vilka cle ej hop7Jas någon
t·i mlig vinning. Men eftersom det clyrba-raste hos människan är
hennes själ, ska7Jacl till Guds avbild och återlöst i K-risti blocl,_
förmana och föreshiva vi i kraft av den heliga lyclnculen, att.
prästerna skola liimna all annan omsorg åsiclo och utan clröjsm.ål
begiva sig av, clä de kallets till en sjukbädd. M.en om den kmnke
är set fattig , att han icke har häst, skall kyrkoherden eller hans
kapellan skyndsamt m.ecl egen häst besöka honom. Om nclgon clröjer med att begiva sig i väg på egen häst och elen sjuke clör
utan att ha fått njuta sakramenten, slcall prästen utan m ·i sskund
bestraffas me(l 400 nwrke-rs böter. Om elen kranke ej clör, skall
prästmannen iclce dess mincl1·e bötct tre mark allt oavsett de böter, som enligt lag tillfalla arvingarna.»
För det tionde böra trollkarlars och besvärjares företag under
alla omstämligheter förbjudas; de själva skola uteslutas ur försam-lingen och överlämnas till överheten för att lida dödsstraffet, såvida.
de ej lova att helt avstå från alla magiska besvärjelser. Vi veta ju,
vad den Heliga skrift säger om dem i 3 Mos. 20: »Om någhoT·
man eller quinna warder en spåman l eller en teknatycllwre / the.
skola dödhen clöö l man skal stena them l theras blodh ware offuer
-9-
-64-
-65-
hariol·is aliquid sC'iscitemini, ut eis _polluamini. Sic et Deut. 18
tales abominationes prohibentur. Exstat quoque inter Statuta Episcopi Conradi de hac abominatione memorabile decreturn: Darnnamus, inquit, et re11robamus sortilegia, incantationes, divinationes,
somniorum interpretationes et quascunque litteras curn chamcter·ibus, et ignotontm vocabulorum in S . Scriptum non ex11ressormn
inscriptionibus, quas quidem su11erstitiose valm·e exist·imant contra
aquam, ignem, glallimn et alia mortis et rnorborztrn 11ericula.. Item
irnp1'Dbamus ornnes modos, quibus ttluntur homines occulta furta
investigare, et alia hujusmodi delimmenta; si quis talibus u.titu:r,
quasi 11e1petmto gmvi 1Jeccato mortali puniatur. Sed si ea de~.
fenderit ut liC'ita, ab ingressu Ecclesice suspensus publica poenitentia 1nmiatur, cum 11oena quadringenta ?1Utrcarwn.
Relinquo prooterea Dominis Pastm·ibus judicandum, quid de
!wc Statuto Episcopi Conrad·i sen tian t, quod sic sonat: In qualibet
Ecclesirt Pa1'0chiali in majaroibus solennitatibus 1ntblicentur 11oence
usura.riormn, quce sunt, quod earpus Christ·i e·is denegetur, nullus
eos all confessionem reci11iat aut absolvat, nisi satisfecer·int, vel
eautionem dederint de satisfaciendo . Carebunt quoque Ecclesiastica
se1ntltura., imo eos sepeliens est excomrnunicatus ipso facto. Spectant fero ad hane sententiam quoo heat. mem. D. Luthems de
usurariis scripta reliquit.
.them.» Sanuna bok 19: »l skolen icke wmula idher til S1Jåmän l och
frågher intet ctff the telcnetyclhare l at j icke warden orenaclhe
,pcZ them .>; Också i 5 Mos. 18 förbjudas dylika vederstyggligheter.
Det finns även bland biskop Konmcls statuter en tänkvärd be-stämmelse om denna vede-rstygglighet: »Vi fördöma », säger han ,
»och ogillct svartkonst, besvärjelser, spådomskonster, rlrömtyclningar
·och alla mystiska skrivtecken ävensom bruket av sårlana orcl i den
Ileliga skrift, vilket ej äro t-ill betydelsen kända, men vilka ?n'Ct.n
i sin vidskeplighet tror äga kmft mot vatten, eld och sväul samt mot
·andra dödens och sjululom.arnas fa1'0r. Likaså ogilla vi a.lllt siitt,
som människor ctnviinclet för ntt efterleta stulet gods och i wulrn
.dåmkt·iga syften. Dan som gör s·ig skyldig till sådant, slcall.
.-stmffas så, som om han begått en svår dödssynd. Om han för-svarar det, såsom vore ett säclant hanlllingssiitt tillåtet, skall han
.utestängas från tilltriide till kyrkan och straffas mee~ offentlig
_penitens jämte 400 marks böter.»
I övrigt överlämnar jag åt herrar kyrkoherdar att fatt-a stånd,punkt t.ill följa nde uttalande av biskop Konrad: »[ vm'je församlings
.lcyrlca. bör man vid de större högticlernet offentliggöra föreslcriftenw
·om de straff som vänta oclcrm·e, nämligen: J(risti lekamen 'l.'ägms
clem; ingen får motta.ga dem till bikt eller meclclela clem a.vlös·ning, för så vitt de icke givet ersättning eller ställa säkerhet
för en sådan. Vidare skall lcyrlclig begravning nekas dem; ja.,
-den som begmver dem, är i och mecl detta exkommunicenul».
Ung-efär samma mening har salig Doktor Luther uttalat i sin
'framställning om ockrare.
lt'ör det elfte bör menigheten uppmanas att hjälpa lärarna
·och sända sina barn till lärda studier. Ty vi, som llll uppehålla
lä.roämLetet, äro ju alla dödliga och kunna sålunda ej i all evighet tjäna Guds kyrka; därför böl'a andra från sina späda i\r
leelas till lärdomens säten sarnt där införas , kvarhållas och ekonomiskt
•understödjas, så att icke Guds kyrka och staten komma att sakna
.Iämpligtt tjänare, vilkas arbete staten kan använda båcle till utbredande och bevara nde av den kristna relig-ionsläran och till utförande av världsliga uppgifter. DärföT är det tillbörligt att alla
in tressera sig för det allmänna bäst-a. Förälclrama böra anse, a,.tt
·de erhållit ba.rnen för att erbjuda dem sås om nyttiga och lämpliga tjänare åt kyrkan och staten . Gemene man bör anse det
Undecimo: de vulgo admonendo ad adjuvandos Scholasticos
et transmittendis liberis ad stuclia Schola.stica; nos enim, qui
jam docendi munere fungimur, sicnt martales sumus ornnes, ita
Ecclesioo Dei perpetuo inservi.re non possumus; qua.re alii n.d
stndia litterarum a teneris assumendi sunt, in iis institnendi, retinendi et adjuvandi, ne Ecclesioo Dei et Reipnblicoo Ministri
desint iclonei, quorum opera et ad Ohristiame Religionis doctrinam
propagandam conservandamque, et ad munia civilia utatur Respublica.. Hinc communi utilitati omnes intentos esse convenit. Parentes icleo sibi liberos datos existime111t, si ad Ecclesioo et Reipnblicm ministerium eos utiles et idoneos obtulerint.' Vulg·us p rom is-
-X-
-10-
5
l
66
-67-
emun gloriosum esse juclicet, si sua ope ad id sedula eos adjuverint promoverintque.
Duodecimo: De Oonjugio observanda secundmn Oanones in
gradibus concessis et prohibitis. Antiqui Oanones prohibuerunt inter
consanguineos usque ad septimum gradum; sicut patet ex Decretrtl.
causa 34, qucestione Ca7J. V. ad sedem A7JostoUcam etc. Hodieautem prohihitio durat usque ad quartum graclum inclusive, sicnt
probatur Lih. IV Decretalium Lih. XIV Cap. VIII. Non clebet
reprehensibile judicari, s·i secund~tm varietetlem tem1Jomm statuta
quancloque ·varientur humana, prr.esertim cum urgens necessitas, vel
evidens utilitas, id exposcit, quoniam ipse Deus ex his, quce in
Veter·i Testamenta statuerat, nonnulla mutavit in Novo; et paullo·
post: lJrohibitio itaque cop~tlce conjugalis, quct'l'tU?n consanguinitatis
et aclfinitaUs graclum de cr.etero non exceclat, quoniam in ulterioribus gradihus jam non potest, ahsque g ravi dispendio, hujusmocli
prohihitio generaliter ohservari. Quaternarius vero numerus henecongruit prohibitioni conjugii corporalis, de quo dicit Apostolus,
quocl vir non hahet potestatem sui cm·poris, sed mu..lier etc. Item:
vir, qui a stipite quarto gTadu, et muli<er, qm:e ex alio laterO·
elistat quinto, secundum regnlam approbatur, qua dicitur: quoto
gradu remotior elistat a stipite, et a qnolibet, per aliam lineam
descendentium , ex eodem licite passunt (vinculo) matrimonia.li co-
ärofullt, om han mecl sina resurser flitigt hjälpt och frä~11jat
ungdomen i berörda hänseende.
För det tolfte gäller det att i enlighet med de kyrkliga.
författningarna upprätthålla äktenskaplig ordning i fråga om tilllåtna och förbjuclna släktled. De gamla författningarna förbjödo
ä ktenskap mellan blodsförvanter ända till sjunde led, såsom det framgår ay »De01·et.al. causa 34, ad seelem Apostolicam etc.» Nu för
tiden sträcker sig förbudet till och mecl fjärde ledet, såsom fra.mg·l'ir av cleluetalernas fjärde bok, YOI. 14, kap . 8: »Ej bör clet
anses klandervärt, om cle mänskliga stadgarna stundom följa tidernas växling, i synnerhet om trängande nödvändighet eller tydlig
nytta kräver clet, eftersom Gud själv i nya testamentet ändrade
en del av det han ej långt förut fastställt i clet gamla».
Därför mit förbudet mot äktenskaplig· förbindelse ej sträcka sig•
över fjärde ledet i bioelsförvantskap och svågerlag, eftersom i mer
avläg8na led ett sådant förbud numera i allmänhet ej utan allvarlig skada kan upprätthållas. Talet fyra stämmer emellertid väl
samman med ett förbud mot den köttsliga förening, om vilken
aposteln säger, att mannen ej har makt över sin kropp, men
väl levinnan o. s. v. Likaså: en ma.n, so m står i fjärde ledet från
en släkts stam, och en kvinna, som i en annan linje står i femte
ledet från .·amma stam, kunna tillåtas äktenskap. efter den regel,
som si-i.ger: antalet släktled, som skiljer en avkomling med större
antal. m:)l]anlecl från stammen och (således) från vem som helst
Hted fiirre meil··nlel i en annan linje , avgör,· om cle tu kunna
knyta äktenska.1Jets bancl.
Vidare, liksom blodsförvantskap till och med fjärde ledet
hinch·ar och upplöser äktenskap, så gäller detsamma intill fjäl'Cle
le el a.v svågerlag·; det vill säga: en änkling kan icke gifta sig
mecl en kvinna, som i fjärde led är släkt med hans avlidna
hus!:ru, och tvärtom: en änka kan icke gifta sig med en man,
som i fjärde led är släkt mecl hennes avlidne make. I övrig.t
må kyrkans tjänare angående dessa släkt-skapsled rådfråga auktoriteterna själva .
JJ'ö1' det trettonde är en präst, vilken . vanvårdat kyrkans
iigor och byggnader, såsom kyrkaförskingrare värd att straffas
geuom att förlora sin anställning. Varje priist är därför .förpliktad
att håll a. hu sen p:l prästgårelens g rund i oska.dat skick, med tak
pulari.
Deinde, sicut consanguinitas usque ad quartum gTadum inclusive impeclit matrimonia et clissolvit, ita quoque affinitas usquead quartum graclum; hoc est: m~,ritus non potest ducere aliquam,
qu::e uxori pr::emortu::e junctv" est in quarto gTaclu, et contra: Uxo1·
non potest nubere alicui, qui mal.'ito pr::emortuo junctus est in
quarto gTadu. O::eterum de his gradibus consanguinitatis et aclfinitatis consulant Ministri Ecclesi::e ipsos auotores lutrnm rerum.
Decimo tertio: Presbyter, qui fundum Ecclesioo vel prrndia
reddiderit desolata, t.anquam clilapirlator Ecclesi::e per pr i va tionem
beneficii dignus est puniri. Tenetur igitur quilibet eorum conservare domos in curia presbyteriali salvas, cum tectis absqne stil-
XI
-11 -
-
69-
G8
licidio, et cum ostiis et cla LLsuris, nec seculll de.ferre seras adfixas,
dum contigarit eos inde remove'l'i, nec e tiam ad qualemcunque reparationem parvam domorum suos parachia nas aggravare. Sunt
denique plerique Curati, qui nec ad prredicta m domorum reparationem, nec ad prata et ag-ros circumsepiendos, se u cisternas fodiendas respicere curant, imo in desolationem redigunt. Tales in
Visitationibus am·ius pLmiri de ben t; et si contigerit eis ab hujuslllocli beneficiis amoveri , prredictre neglig·entire per duos vicinos
Duratos et duos Laicos de eaclem parochia debent restim a ri, et
tantunelem cle bonis ejusdem arrestari.
Decimo qua:rto: ProcW"ent Domini Pastores, quantum in ipsis
est, ne Laici, cum officia Divina in templis peraguntur, stantes
in coemiteriis va.nis confabulationibus tempus frustra terant, sed
intersint Sacris Concionibus, nisi volLLerint de cute periclit.a.ri.
Debet quoque venelitio cerevisire in . omnibus tabe rnis, et ap ud om11es caupones etc. esse interdicta, donec Sacra in templis finiunturz.
Transgressores vero et contemptores hujus statuti, committantur
Magistratui.
Decim quinto: De determinatione P a rochiarum dec~;~tum Concilii Provincialis.
Moneautur Scholastici a n te resignationem Scholre, per eorum
Rectores, quod in rure eleemosynas conquirenclo abstineant a men daciis, sortilegiis, variis scripturis deceptoriis, et aliis ab usionibus,
scilicet promulgatione indulgentiarum etc. et moclis omnibus, quibus nituntur occult.a furta quo modo libet in vestigare; quocl si quis
inventus fuerit agere, scribere, uti, vel p01·tare, a b ingressu ecclesire suspensus, publica flagellatione virgarum et carcerum custodia punia.tur.
Item, Prrepositi rurales et Pas tares Ecclesiarum, Scholares
·extra debita. tempara evagantes arrestant, et res eorum vicini01·i
Rectori Scholarium assignent, pauperibus erogandas. Prrepositi vero
·et Pastares Ecclesia.nllll hujus Sta,tuti t ra nsgressores, poena decem
marcarum puniantur. Curati quoque eosdem Scholares vagabuados
apuu se recolligentes, eadem poena, videlicet decem ma rcaru m,
punientur. scholares utantur cla usis togis et clecenti habitu in
.forma et colore. Quod si Rector Scholarium supra eorum excessibus
- , XI I -
utan dropp, med dörrar och stängsel, att vid inträffande förflyttning ej föra med sig- reglar och nyckl ar sa.mt att icke betung·a sina sockenbor med alla möjliga små reparationer på husen. Det finns över huvud taget många kyrkoherdar, som ej
bry sig om att ombesörja sagda reparationer, ej heller att inhägna
iingar och åkrar eller gräva damma.r till uppsamling av vatten
utan helt enkelt låta alltsammans förfalla. Sådana böra strängeligen straffas vi el visita.ti:oneo:na; och vid .d eras eventuella förflyttn ing frå n elylika bol skola nämnda försummelser värderas av
två kyrkoherdar från grannsocknarna och två lekmän ur veclerböra.nclc försalllling och mots varande värde beslagtagas av hans
iigodelar.
För det fjortonde böra herrar kyrkoherdar efter bästa förmåg·a tillse, att då g udstjänster p ågå i templen, lekmännen icke
stå på kyrkogårda.rna och förnöta ticlen mecl tomt prat utan närvara vid predikningarna, så fra mt de äro rädda om sitt skinn.
Försii ljnin g av öl bör även vara förb juden i alla krogar och
templen
hos alla gästgiva-re osv., till dess g udstjänsterna
ä ro slut. De som överträda och ringakta detta p åb ud, skola överlämnas åt myndigheterna.
F ör det femtonde : Riksdagsprästernas beslut om sockengt'i ngen.
Djäknarna skola innan ferierna börja a v sina rektorer förmanas, att p å lanelsbygden vid samlandet av offer avhålla sig:
från lögner, spådoma.r , skojarskrifter av olika slag· och andra missbruk, såsom avlats förkunnelse o. d . jämte alla de tillvägagångssätt, man plägar anlita för att uppsp åra unelandolt tjuvgods. Om
någon befinnes så cla.nt handla, skriva, begagna eller bära , skall
honom vägras tillträde till kyrkan och han straffas med offentlig
spöslitning och fängelse.
Likaså skola prostarna och kyrkoherd arna låta arrestera de djäknar, som ströva omkring p å olaga tid, och översända deras äg-odelar till närmaste slwlrektor för utdelning åt de fattiga. Prostar
och kyrkoherdar, som ej följ a detta. påbud, skola. straffas !llecl
tio marks böter. Även kyrkoherdar, som h os sig taga emot sådana (p å olaga tid) vandrande djäknar, skola ådömas samma straff,
d. v. s. tio marks böter . Djäknarna skola använda helknäpp ta rockar
samt i form och färg a nständig klädsel. Om en skolrektor ej nä.p-
12-
70€os nou corripuerit, sibi de suo sala.r io defalcetur. Item Scholare.s vagabundi absque litteris testimonialihus pri01·is Rectoris ,
Scholas petentes et obtinentes, prima vice Eleemosynarum qumstu
careant. His et hoc adjici debet, quod Scholastici procurent, ne
cuiquam in Parochiis seandala sint impia et inhonesta vita, aut
turpibus moribus, Oatechismum fideliter recitent, inter deamhulanduut de lectionibus . anrclitis et aliis piis rebus repetenda colloquantur, diseardias et contentinnes ubique vitent, et puhlicis
precibus insistant.
Decimo Sexto: Ad hmc, sicLLt reliquum vulgus superinribus
mtatibus propensum era. t ad Di vini cultus et pietatis studium, i ta
etiam Sacerclotes 01nnes, quasi lege coelitus prmscripta, cagebantur
ad certas preces, quas horas canonicas vocabant, conficiendas. Deinde
etiam ad facienda sa01·a, qum etiam ex opere operato, ut vocant,
Deo place re statuebant. N ec mediocriter lmdebatur conscientia,
quotif~s hmc prmtermissa fuerunt. Quanto magis decet nos, qui
melius scimus quid de Ohristiana in vocatione censendum sit, et
qui liberi surnus ab h01·is primi, tertii, sexti, noni, et ab alii.5
nugis papisticis, huic sacrificio landis et invocationis intentos esse,
nec ullum diem prmtermittere, quin offeramus Deo hostiam landis ,
hoc est fructum labiorum confidentium nomini ejus? Et ut dignius hoc prmstemus, prmcedat mane leetio unius aut alterius capitis
in Bibliis, ut ea ratione mens ad pias preces, et ad gratiarum
actionem, pro quoticlia.n is beneficiis assurgere possit.
Nec minus populus adhortanclus est per Dominos Ecclesiarum
Pastores, ut in his Patrim publicis calamitatibus, dum omnos
dintina hello, peste et omnium rerum caritate horribiliter afligimur, sine intermissione precibns insistant, ut Deus misericorcliarum Pater, in Oluisto Jesu Domino nostro nobis nostra delicta
condonare, poenas peccatorum nostrorum mitigare ac tollere, et
tranquillitatem ac pacem patt·im restituere dignetur, ut nos ex
his mrumnis aliqnomodo respirare possimus.
-
Xl!I-
-71 ser dem för deras överträdelser, skall avclrag g'öras p å hans lön.
Likaså skola vandrande djäknar, som utan intyg från sin förre
reldor söka och få tillträde till (andra) skolor, första gången
ej få deltaga i offersamlandet. Härtill bör ytterligare läggas, att
lärarna skola sörja för, att lärjung·arna icke äro någon i församlinga.ma till förargelse genom ett ogudaktigt och vanhederligt
liv eller skamliga seder, utan att de flitigt recitera katekesen, uneler
sinn. vandringar samta.Isvis på nytt genomgå den undervisning·,
de fått i skolan, eller diskutera andra religiösa frågor, överall,t
undvika oenighet och tvister samt närvara vid de offentliga guclstjtinsterna.
För det sextonde och sista: liksom i forna ticler folket i allmänhet ivrigt äg·nacle sig· åt gudstj~i.nst och fromma verk, så.
drevas också prästerna liksom av ett p åbud från himlen till att
utföra vissa böner vid de så kallade kanoniska gudstjänsterna.
Vidare drevas de (av samma makt) att utföra riter, som de förmenade »ex opere operato», såsom man kallar det ( genom blotta
utförandet), vara Gud till behag. Icke måttligt plågades deras
.samvete, så oft.a dessa ting försummades. - Huru mycket mera
l1öves det icke oss, som bättre veta, vad vi böra tänka. om det
kristna åkallanclet, och som äro fria från elen första, tredje, sjätte
och nionde »timmen» och från annat papistiskt strunt, att inriktn. oss på att frambära lov och åkallan och ej lå ta någon dag
gå förbi utan att bringa Gud lovets hostia, det är »frukten» av
-d eras läppar, som förtrösta på hans namn! För att vi desto
värdigare må kunna utföra detta, böra vi tidigt på morgonen
läsa ett eller annat kapitel i bibeln, för att på cle,t sättet själen
skall kunna höja sig· till fromma böner och tacksägelse för de
.dagliga välgärningarna.
Ej mindre bör folket av kyrkans herrar pastorer uppmanas ,
.att i dessa fäderneslandets olyckstider, då vi alla svårlig·en anftildas av långvarigt krig, pest och dyrtid, oavlåtligen varmt bedja,
:att Gud, barmhärtighetens fader, genom Kristus Jesus, vår herre,
värdiga>' förlåta oss våra synder, mildra och borttaga våa:a syndas traff samt återställa lug·n och fred å t vårt land, på, det altt vi
m åtte kunna. någorlunda få andas ut efter dessa plågor.
=
-13-
-72-
-73-
De PubUca Poenitentict ex Actis Synoclicis.
Om offentl-ig botgö1'ing. Ur synocla.lactn.
Pas tor Ecclesi:n cum iis, qui in manifestis facinoribus vixerunt,.
si notaria ea crimina sunt, i ta se ge-rat:
Cum is qui lapsus est redit ad E cclesiam, qu:nrens absolutionem, tum Pastor non sta:tim neque facile eum recipere debet,
sine certarum quarunelam rerum exploratione, sed severe cum
morreat de ira Dei aclversus peccatorem , et ad veram poenitentiam
eum adhortetur.
Primum igitur facinorosum illum Pastor interroget, an facinus.
a se commissum confiteatur? Secundo: an peccati ejus ex animo
eum poeniteat? Tertio: an absolutione m expetat? Quarto: an serio
constituerit, Deo adjuvante, vitam suam m melius instituere, et
hoc an se facturum promittat? Quin.to : an ab Ecclesia, ut sibi
ignoscatur petiturus sit, quam seandala a se dato gra viter conturhavit? Item: a n Magistratus juclicio parere, et parti l:ns:n :oatisfacere statum·it? His universis ita orc1ine et sevm·e eJo.l_lloratis,
Pastor, in pr:nsentia c:nterorum, facinorosum pia oratione commonefaciat de ira Dei aclversus peccatores, et de mtern:is et tempora.libus poenis, e t de scandalo, eumque adhortetur ad seriam
poenitentiam, et verum dalarem anima concipiendum, atque simul
de remissione pecca torum et merito Olu·isti Salvat01·is nostt·i, et
de fide sua, atque intellectu hujus, eum in:terroget. Post cognitio.nem et talem explora tionem, mandet Pastor , ut facinorosus publicn. confessione profiteatur se verum esse peccatorem coram :Oeo.
et hominibus, nec tamen desperare de gTatia ac remissione pecca-·
torum, sed fiducia Fjlii confugere ad D,eum, ab eo sperare e t .
petere delictorum veniam, et simul polliceri vit:n ante act:n emenclationem. His accedere debet absolutio: Ego Pastor, jux ta mandatum Ii'ilii: Quomm remiseritis etc. remitto tibi peccata. 7J'I'O?Jter.
Ii'ilium D ei, et a.nnuncio t-ibi vocem Evcmgelii, quce affi1'1nat con-·
vm·sis remitti 7Jeccata propter Ii'-iliwn D ei, in nomine Patris, Ii'ilii
et Spiritus Sancti.
Neque absolutio diu differri, a ut ali:n mult:n et long:n ceremoni:n hominibus imponi debent, quod fecerunt canones poenitentiales, qui veram Ohristi a.gnitionem deleverunt, et conscientias.
horribiliter in clubitationem, tristitiam et clespera.tionem induxernnt.
-XIV-
:Med dem, som levat i uppenbar synd och som öppet anklagats, må kyrkoherden företaga sig följande. Då elen, som fallil:i,
återvänder till kyrkan, bedjande om absolution, bör prästen icke .
på en gång eller alltför beredvilligt å.terupptaga honom, utan han
bör ställa vissa frågor och allvarlig·en förehålla honom Guds vrede
över synelen samt uppmana honom till sann ång·er .
Må han fråga elen brotts lige ,
I :o.
II :o.
III :o.
I V :o.
om ha.n bekänner, att han förbrutit sig.
Om han av själ och hj ärta ångrar sin synd.
Om han önskar absolution.
Om han p å allvar beslutat att (med Guds hjälp) börj a
ett bättre liv, och om han lova r att göra detta.
V :o. Om han bett kyrkan , som ha.n genom sin förargelseväckande gärning svårt upprört ,om förl åtelse. Ävenså, _
om han beslutat att rä tta sig efter den värlclt.;lig·a
domstolens dom och att gottgöra den förorä ttade parten.
Sedan alla dessa fråg·or i tur och ordning samt med sträng·het
blivit ställda, må prästen i andras närvaro giva den brottslige en
from påminnelse om Guds vrede över synden, om de eviga och
timliga straffen och om elen nämnda förargelsen. Vidare bör han
uppmana honom till a.llvarlig ånger och till a tt känna sann smärta
i sin själ. Därefter bör han förhöra honom rörande syndernas förlå telse av vår frälsare Kristi nåd och förtjänst ävensom om hans .
tro och dess innebörd. Efter h ållen unelersökning och elylik förmaning må p rästen uppmana den brottslige att offentligen förklara, att han är skyldig till förseelsen och att han är en syndare
inför Gud och människor. Därjämte bör den skyldige försäkra,
att han dock ej förtviv lar om Guds nåd och syndernas förlåtel se,
att han i förtrös tan på Guds Son flyr till Herren, att han av
honom ber om och hoppas att få f örlåtelse för sina synder. Likalecles bör han lova att bättra sig och föra ett nytt liv. Härpå följer absolutionen:
· J ag, pastor, efterskänker dig enligt Sonens befallning: »Vilka
I förlåten synderna» etc. etc., dina synder fö1· Guds Sons skull,
och jag· meddelar dig evangelii ord, som försäkra, att synderna
varda de omvända förlåtna på gnntcl av deras tro p å Gud. I
Faderns, Sonens och elen Helige a.ndes na mn . Amen.
I cke längre bör absolutionen uppskjutas eller många och
lång·a ceremonie · åläggas människorna, såsom Oanones poenitentiales l1ava gjort, vilka f ördärvat Kristi sanna kännedom och fört
samvetena på. ett fruktansvär t sätt in i tvivel, sorg och misströstan. Efter absolutionen bör den brottslige ej genast till åtas in-
14-
-74
Post absolutionem non debet facinorosus statim aclmitti acl
Ecclesim communionem, sed ab ea suspencli ad menses duos aut
tres, prout caussoo ra.tio requi1·it, ut innotescat utrnm seria <:it
ejus poenitentia. Interim tamen visitare debet conciones sacras
omnibm diebus festivis, quando regiis negotiis non fuerit impeclitus.
Neo obstabit tempus hoc prrescriptum, quominus particeps fiat
Coenm Domini, si morbo aut infirmitate aliqua prmventus fuerit.
Absoluta hoc tempore, redeat facinorosus ad Ecclesioo commtmionem; ubi Pastor publice in concione testabitur populo talem
redire ad coetum, et petere veniam quocl offenderit Deum et
Ecclesiam, et quia promittit emenclationem, jam enm publice recipiendum esse j addat quoque hoc, hane, esse seriam voluntatem
et mandatum Dei, ut ad illum nos convertamus, et quocl peccata
p ropter Filium suum certo sit remissmus j et Deum h::ec utraque
opera, poenitentiam et fidem j pro cultu proocipuo habere, qui
a nobis ei proostari possit, et quocl publicas et communes poena:;
ille lenia.t, si nos convertamus, ut de exemplo Nin-ives cognoscero
licet. Postea facinorosi nomine Postar petere debet, ut tota Ecclesia propter Deum ei ignoscere et pro eo 01·are velit. Hoc pr~.e­
vio facto, facinorosus ante Altare in genua procumbe:t, ita tamen
ut prins etiam privatam confessionem usurparit. Deinde ad Communionem accedat, et reliqua Ecclesia sciat hunc denuo membrum
Ecclcsim factum.
Rue spectat et illa Mm·tini Chemnitii admonitio: l'etus, inquit,
Ecclesia non leviter recepU eos ad 1Joenitentiam, qui vel fident
in 1Jersecutione abnegarant, vel in manifesta et atrocia crimina
prolapsi fuerant, sed prius certis Ecclesiast·icis mulctis castigatos
explorabat. Stabant in certo loco separata a communione seu coetu
ficlelium, curn certis externis s·ignis reatus, cibo, potu, vestitu ,
gestibus, gen~itu, lamentis et sup7Jlicationibus fatentes ·reatum, el
7ntblice 1Jelentes absolutionem; sicut Titus illi publicre 1Joenitentim
clescribun.tur a7ntd Tertullianmn de 1JoenitenUa, apud Eusebiurn
Dibro l' Cap. 28, Lib. T'I Cap . 25, a1nul Zozomenmn Lib. IX
Cap. 35, a1ntd Nicephorum Lib. l'I Cap. 2, et Distinct . Quinquagesima in Ca7J. 40.
-XV- .
-
75 -
3wmma i församling·ens gemenskap utan suspenderas av henne
hnder två eller tre månader, allt efter som fallets svå.rig·hetsgracl
fordrar, på det att man må lära känna, huruvida hans å ng·er är
.allvarlig. Men uneler ticlen bör syndaren vara tillstädes under elen
heliga gudstjänsten på alla söndagar, då han icke har lag·a förhinder. Och icke må denna föreskrivna tid hindra honom frå.n
att bliva delaktig av nattvarden, om han faller i någ-on sjukdom
eller svaghet. Efter denna tid må elen brottslige återvända till
kyrkans gemenskap, varvid kyrkoherden offentligen skall under
,gudstjänsten intyga för folket, att en sådan återväneler till kyrkan och beder om förlåtelse för att han syndat emot Gud och kyrkan, samt att han lovar bättring och därför nu kan återintagas
.offentligen. Även må han tillägga följande: Det är Guds allvarlig·a viljR. och befallning, att vi vända oss till honom, och han
skall förvisso förlåta våra synder för sin Sons skulL Vida.re a'tb
·Gud anser dessa två, ånger och tro, för det yppersta, vi förmå
prestera., samt att han mildrar domstolars straff och allmänna
stra.ffclomar, om vi omvända oss, såsom man kan se av Ninives
exempeL Därefter skall pastor i syndarens namn anmoda hela
församlingen att för Herrens skull förlåtit honom och bedja för
.honom. Efter detta tillkänna.g·ivancle må elen botfärdige falla på
knä framför altaret j dock må han där först avgiva enskild syndabekännelse. Därefter må han träda fram till nattvardsbordet, och
·den övriga församlingen må veta, att denne person ånyå blivit medlem av församlingen.
På detta syftar också. Martin Chemnitz' förmaning: »Den
_gamla kyrkan mottog· icke utan vidare till botgöring dem, som
förnekat sin tro i förföljelsens ticler eller fötrfallit till uppenba.m
och gruvliga. brott, utan tuktade och prövade dem först genorn
·vissa kyrkliga straff. De fingo stå på en plats skilcl från de trog·Jlas gemenskap, med vissa yttre tecken på sin skuld, genom mat,
dryck, klädedräkt, åtbörder, suckan, klagan och knäböjanden tillkännagivande denna skuld och offentligt bedjande om nåd j slt.som denna elen offentlig·a botgöringens ritual beskrives hos Tertullianus i De poenitentia, hos Ensebins i bok 5 kap . 28, bok 6
·k ap. 25, hos Sozomenus bok 9 kap . 35, hos Nicephorus bok 6
Jmp. 2 och i Distinct. quinquagesima kap. 40.
-15 -
.
-77-
B. Under biskop lsaac Rothovii tid (1627-1652).
Åbo Tidningar 1793 n:r 19 och 20.
a) Constitutiones i Åbo Stift.
Aldenstundh uthi Abo Församling-h och omligg·ande Stäcler och
Sochna.r i Finlandh är infördh en mechta stoor oordningh, then
ma.n wille gerna afskaffa, therföre hafwer jagh af Guclz Ordh;
Oulinantia Ecclesiastica, (af 1571) och andJ:e wälbestellte Församblingars Christelig-a och låfliga bruuk, thesse efterföljande Constitutioner sammansatt, begierandes ödmiukeligen, at den Wälb.
Herren Gubernator Finlmuliä, wille them öffuersee, förbettra, och
sua illustri Auctoritate stadhfesta och confirmera.
l. Först medan här i Abo är folk af twenne åthskillig·e
tungomål, och doch icke meer än een Kyrckia, therföre skal
hwar Söndagh och Helgedag-h hollas fyre Predijkan i Doomlcyrkian;
The twenne föremiddagen på then tijdhen, som tilförene want Li.r,
allenast i Finske Ottesångh affleggia.<; thett myckna Latiniska
sjungande, och Messan holles wid stoore Altaret. Men effter middagen skall the Finskes Gudztjenst gå a.n en fjerdedel för 12, och
skall medh sång och alt ändas en fjerdedel för än 2 slåår.
Imedeltijdh ringes til the Swenskes Aftonsångh, hwilken begynnes
när 2 slåår, och continneras öffuer 3 .
2. Thernäst är någått Lijk som upbäres, så achtas nog·a tijderna. Är lijkett af then Finske Församblingen, så bäres thett
upp när the sin tjenst hålla. Är thett af then Swenske eller
fremmande, så begraffues thett under the Swenskas Aftonsång·h.
3. Alle the som willie gåå til Herrans Nattwardh, skola om
Lägerdagen komma til Skrifft; på landzbygden om Söndagen,
när thett ringer andre gångån, p å1 thett Pastor haffLter tijdh att
examinera them i Catechismo, hwilkett i thenne stoore Barbarie
mächta är aff nöden.
4. Och skall meclh rätta ingen tillåtas til Sacramentet, som
sijn Catechismum icke haffuer lärdt, medh Lutheri Förklaring, ej
heller stå wittne til barnsens Doop.
5. Ingen skall til Echtenskap tillåtas, med mindre han kan
sijn Catechismum, then han skall efter Gudz boclh skerpa för sijn
ba.rn och tienstfolk.
6. Och att thetta flitigt må skee, skola Presterne flijtigt drifwa
·Catechismum, och sjelffue Pastores then någre gånger om åhret
predijka, föruthan thett Gomministri altijdh continuera Doctrinam
Catecheticam.
7. Så. lenge Catechismus predijkas, skall alltijdh Lutheri Förklaring-h upläsas öffuer thett Catechismi stycke, som Presten tå
explicerar in concione.
8. Widh Altaret skall icke meer än en Präst tillijka mässa,
undantagandes stoore Fester och Solenniteter; Doch må. en komma
honom till hjelp, om så behöffues, när Herrans Nattwardh uth»
·delas, och thett skeer uthan Mässldäder.
9. Epistolä och Evangelia sjungas för Altaret, och ingen löpe
.aff och ann med then tiensten.
10. Så. åffta then allmenneliga wiLlsignelsen skeer medh sjung-ande, skall thett icke skee igenåm itt hol widh Chordören, utha.n
.altijdh för Altaret.
11. Effter Weckå-predijlmingar och Bönen på Söndagarna
mt't Presten läsa Benedictionem uthaff Predijkåstoolen, och sädarr
.sjunges een Boatpsalm om fri cll1 och alla nödhtårffter.
12. När Leetio säges ex Bibliis, stijger Presten eller Dielmen
mitt för Choordören, och icke a.fsijdes bort i holet, som hertill
slcedt är wijdh sijdan p å Choorclörene, utha.n mitt för dören skall
han stå och sjunga medh Idar röst.
13. Barn skola alla Christnas i Kyrkian, och icke hemma,, medh
mindre the äro swage. Aclelen och Herrarne exciperar man, the
ther undertijden för orsaker skull p å sijne Gårdar then tjenst
begära..
14. Ingen skall stympa Doopet i twenne pa.rter, såsom är
först döpa barnet uthan the andre ceremonier, och sedan effter
någTe weckår addera ceremonierne, hwilkett allenast böör skee i
nöclhfall. Then Prest som heremot gör, skall swara i Consistorio,
>QCh straffas för olydno.
15 . Alle Catechismi Examina och Absolut-iones skola skee ordi-
'·
..
l .
78narie i Kyrkian, och icke, som hertill är waritt, i Långfastan bort:
i Sochnerne, hwilkett haffuer en stoor oordning och mycken förar-·
gelse medh sig·h.
16. Och skole sodaune Examina i Fastan begynna.<; strax i
Ingången på Fastan, och kallas til Kyrkia i alla predijkningar·
någTe wisse byar, och förhöras, til thess heele Soclmen förhördh
är, hwilkett alt skall skee i Kyrkian. Men ther som folkett .haffue1·
många mijlar til Sochne Kyrkia.n, 4, 5, 6 eller meer, the skola
stemmas tilsammans på wissa orter, och ther för them predijkas,
Examen och Absolutio hållas. Fölljer ther någåt Drijnkeri meclh
eller oskick, så skall Pastor affsettias ifrån Embetet och Kallet,
och allmogen straffas, effte.r som galenskapen är groff til.
17. Ingen Gatubooclh böör stå öpen på Söndagen eller Helgeclagar, och ingen handel tå clriffuas, unelantagandes the allmännelige Marlmatz tijcler, på hwilko man effter tijd.hgärden
(Gnclstjensten) handlar och wancllar. Then theremot gör, straffas.
18. Ingen aff landet bör heller på Söndagen inkomma till
att sellia och köpa; göör någån here mot, så wi j ses aff första gångån;
kommer han anch·e gångån och trijclje igen, skall mista alt sitt,
och böta 3 mark.
19. The som uthan laga förfall bliffue ifrån Kyrkian, böte
til Kyrkian förste gångån een mark, annan gångån 2 mark ,
trijdj1:1 gångån stå uppenbara Skrifft, och böte til Kyrkian 3 daler.
20. Om m'\gån håller öölselningh eller qrendwijn uneler tij clilgärden, böte han som sellier ölet, och ha n som köper och dricker
böte til de fattige eller Kyrkian 3 mark.
21. The som på the dagar arbeta, eller färdas wijclare än til
Kyrkian för än Gudztjensten är ändat, böte til Kyrkian 3 mark.
22. The som kijffua, träta, bannas eller slåss i Kyrkian eller
på Kyrkiowägh; föruthan wärdzligitt straff, skole the och stå
uppenbara Kyrkiostraff, effter som saaken är grooff till, utha.n
någåns persons anseende; och wore högeligen önskandes, att både
i Stederne och aff Landzbygden ju åtminståne een Person a.ff huarie
gårclh kåmme til alla Weckåpredijlmingar och Bönstunder.
23 . Skall affleggias then förargelsehanclel, som widh Altaret
hålles, och ingen · Klocka.re skall löpa, och leete i henclerna eller
på Duken penning-ar hoas them, som gåå til Herrans N attwarclh ;.
-79.Will någ,'\ n giffua på Duken, thett står i hans frija willia. Ingen
Prest ware så skamfull, att han bjuder till sådant grofft.
24. The unga Prester, som i Stifftet i oträngde måål äre
införde, skola icke haffua låff löpa kringh om landett att tig·gia
eller messa, uthan draga til Scholam eller Acaclemiam. The som
och för sin oclyg·d skull äro removerade, (afsatta) skola ingalunda
löpa omkring- i Soclmen medh tiggeri j.
25. Then Prestman, som föJ: Absolution eller Sacramentet begä.rar pengar a.ff sijne Ahörare, och när han icke 'får p!Cnga.r,
fönvägrar them tjensten, skall settias ifrå embetet. - Item the
Prester, som a.ff the fattige twinga sigh likstool till, eller annat;
ty thett är bettre at Presten effter Gudz boodh hjelper then fatt.ig·e någått, än att han skulle twinga någått aff them för sijn
tjenst. Men the som råclh haffua, och aff en good.h willie efter
Ordningen willie giffua, thett är icke til att ogilla. Gör någån
häremot, och föres til Capitlet, skall warda straffat som een girighbuker.
26. Alla missdådare, som wijsa.s ifrån werdzligh lagh och rätt
till Consistorium, skola stå . uppenbara Skrifft, så frampt saaken
så gråoff är, och skaJl inga sådane hemligen intagas i Kyrkian
och insmygas, uthan saaken skall i hans präsens förkunnas aff
predijkåstoolen för hela församblingen. SkaJl och Mans personer
så wäll som Qwins personer för lössachtighett stit uppenbara plicht,
och intagas i församblingens närwaro medh een tilbörligh hårdh
påminnelse.
2'1. När en ärligh Danneqwinna går i Kyrckia effter barn,
skall hon icke staclna i Kyrkiodören, uthan hon skall medh sitt
hederliga medhföllje träda fram på stoare gången miclh för Preclikostålen, therunder och Presten upläser wälsignelsen.
28. När barn skola Christnas, bäres the och fram på gången
emot Funten, och icke stadne i Kyrkiodörene.
29. Skall och s-ilentium hållas medh then Allmennelige tjensten, så länge then Helig·e Action medh Dopet och Brudar haffues
för händer.
30. Therföre skola the och wara framme i tijdh, som serc1eles tjenst behöffua, på thett then serdeles tiensten må håtllas
för Hn man begynner then Allmennelig~a Gudztiensten i Kyrkian.
31. Herefter skall then Finske Församblingen i sijn Hög·h-
il
i:.
80messa medh pungen besökias, på Kyrlcians och the fatt.ig·es wägnar, så wäll som the Swenska. Item, när fömemblige lijk begraffues, besöker man och församblingen medh pungen til the
fattige. Och är frågan: hwem skall swara til then skade, att
Kyrkian i mångh åhr inthett haffuer hafft af Finske församblingen.
32. The som komma druckne till Kyrkian, och iire oskicklige, skole stemmas till Oapittlet, och intet komma i Församblingene, för än the uppenbarlige sijn syncl11 haffue bekent, och lUffuat boot och bettringh.
33. Ing·en Brudhgnmme eller Brudh sk(l.ll festas eller lysas
för än the äre förhörde i Oatechismo, och kunna sijn Ou.techismum; ty then som will bliHua hushållare och hushållerska., bör
lära sijn barn och husfolk, och huru kan then lä ra andra , som
icke sie lf kan ?
34. Hwilken som äter eller dricker om Söndagen, eller andre
Kyrkiedagar för än han g åå r i Kyrkioan, böte l daler.
35. Bröllopsfolket, som äta eller clricka för Kyrkotijclen, böte
hwa.r för sigh l daler; men Ta.! matmen och Brudhgummen oe_h
wärdeu b öte lm ar si j u 2 daler.
36. 'l'hen som icke seneler effter Presten til Sochnebobh, föt·
än theu siuke döör böte l daler.
Nils Bjelke til Salestaclh.
Isaa cus Rothowius. E. A .
b) Constitutiones, Past01·ibus in Direcesi Aboensi traditre
ab Isaaco Rothovio, Episc. Aboens.
O. T-Vallqui st Eec!. Sam!. I, Wexjö 1788 s. 266-275.
Wiusäclen skall wid alla Kyrkor i Stiftet föryttras de t
bästa man ka.n, och derföre göras Prce1Josito in Visitct.lione Prceposit·i mmua räkenskap.
2. För alle Kyrkones iutracler skola Tutares T empli årlig·en
göra Pne1Josito räkenskap, och inskrifwas i Kyrkones Bok.
3. Hwar Pastor skall haf1m en Kyrko-Bok ligga ndes , dett·
man kan rätta sig efter.
4. Oblater skola köpas hos OeconomU?n T em7;li Cathedralis.
5. Slw.ll ock ringas i rii.ttan tid, s(L wäl i Städerna, som pil.
l.
-
81
Landet, nemligen horn 7. första gången. När klockan är half
Otta skola de komma till Skrift, som elen dagen wilja gå til
Guds Bord.
G. De som någon särdeles tjerLst wilja hafwa. antingen med:
·Ba.rn-Ohristuing, Brudar eller Lik, skola alla wara framme när
-det ringer samman. Kommer någon sedan Gudstjeusten äl' begynt,
han töfwe til des lJublicum Ministerium är ändat..
7. Skall hwar och en Hus-fader för sin egen Person, så wäl
.som för sit hus-folk, så laga, at de alle komma nyktre i Kyrlm.n , så at ingen något smakar, förr än Gndstjensten är ändat.
8. Ingom tilstädes at inträda uti Ägtenskap, ware sig· Man
'Sller Qwinna., förr än de äre komme til si<na laga ålder. Och de
som wilju sammangifwas , skola fliteligen E x wnineras in doctrina
Catechetica, och intet förr tillåtas än the kunua sina Ohristencloms:stycken.
9. Skall ock i hela Landet den Oordningen afskaffas, at en part
:a.f Prästerskapet, hafwa till å teL actum CO]ntlationis Confugalis in
duos etctus diversos, Utan de skola lJrcecise hålla sig wid fonnu.lam
expressam. in Ordinantin Ecclesiastica & Manuali.
10. Icke heller må någon fördela det Heliga Dopet i twenne
åtshlligo acter med mindre Barnet är swagt: Då procederas
efter Ordinantiam Ecclesiasticam.
11. Medan man förnimmer at en part Ynglingar ibland
studiosos och andra, äre mägta. dristig e och förmätne at ldifwa
-okallade p å Predikastolen : Derföre blifwer strängeligen Past01·ibus
förbudit, at de icke tillå ta någon Stueliosu.m eller Diekne, at
.g·ör:1 någon del af Guclstjensteu, förr än han blifwer laglig-en
kallad·, och der til ordinerad; wid straff in arelinantia ]Jag. 68.
Exceptis iis qui veniam a Consistario habent, d: Schedulam de·monstrant.
12. Sicola och Dom·i ni Pastares granneligen ag-ta statutet Ore.bromlsia, och dem 7Jracticera in suis Ecclesiis.
13. De Unga Präster skola hålla sig måtteligen i kläder,
och fly a.ll lättfärdighet in V estitu, och afskära sit långa håJ',
etc. AleleJes efter Constitutiones Oreboenses.
14. När Beg-rafningar skola l'ke, skall ej heller något Lik
bäras in i Kyrkan, det som på Kyrkogården skall begrafwas :
1Jtan straxt nedsättas i Grafwen, som här ha.fwer wa.rit mycket i
6
-82bruk: Men lägges Liket i Kyrkan, då bäres det straxt in och
nedsättes i grafwen.
15. När någon graf Syndare eller Missdådare är framhafcb
för Härads-tinget, eller Konungslige Hof-Rätten, och der bekom-.
met sin Resolution, skola Pastares eller Prmpositi dem icke för-·
wäg-ra Kyrkostraff, skjutandes up med den ene tiden efter den.
andre, och låta så Syndaren gå en lång tid uti sina synders.
obotfärdighet: Utan när han sina synder ångrar, och gärna wil
undergå det straff som sakens grafhet fordra.r , bör honom komma.
til rätta, och blifwa i Församlingen intagen, oc~1 bedja om "·änskap : Och Predikanten förkunne af P1·edikstolen hans synd och
fel, och förwarnar andra, agtandes at Mans-personerna undergå.
straff så wäl som Qwinnorna.
16. Der en Pastor är allena i en Församling skall harr
ingalunda, uti någon rättighet upbära Capelians Lönen eller inkomster: Gör någon här emot, och warder dermed beslagen, han
skall hårdeligen derföre in Consistario swara, och plig·ta. efter
som grofheten uti sig sielf kan finnas.
17. Är ock et allmänt Bref utgångit, af S . R. M:te at.
lmar och en Socken skall uppehålla sin egne Fattig·a, och Husarma; skall ock byggas en Stufwa w~d Kyrkorn~, der så.clana.
Fattiga kunna tilhopa komma och allmaser emottaga. Och ingen
Pastor eller Minister skall förpoosa någon sändandes honom kring··
Landet med tiggeri, utan hwar och en beflite sig at uppelu'dla.
Socknens rätta Fattiga.
:Is8. Med Bröllop och andre Gästabud skola P.astores hå lla
grann inspection, och et noga upseende, at alt går skickeligen ;
och wäl til, så at läses til Bords, Maten gömes i rättan tid.,
tacksäjelsc göres, och icke dröjes dermed, til dess Folket blifwa.
fulle och druclme.
19. Befalles Klåekarna wicl alle Försan}lingar, uphämta benen.
'\/
af Kyrkogården, och dem i ben-kammaren inkasta.
20. Förbjudes öhl och Brännewins Krögare, at de intet sälja. /\
deras öhl och brännewin, hwarken nästföre eller under Predikan.
Den dermed warder beslagen, han skall mista sit öhl och Bränwin, och fördelas dem fattigom, eller föras · til nästa Hospitalet,
och sedan stånde samma person, som sådana Kroga.r håller,· uppenbara skrift, ej heller hålles något drinckeri wid Kyrkan.
-8321. Stuclente-Penningarne skola colligeras på alle store Fester och Bönedagar, til deras behof som i främmande Land studera, och årligen af Prostarne af hwart Contract til Capitlet sändas.
22. När Folket församlas, skola de intet stanna på Kyr-.
kobacken, utan gå ra-hålt i Kyrkan, och falla på sin knä med
innerliga. böner til GUD den Aldrahögsta, och blifwe under Catechismi repetitione.
23 . Blifwer någon . sink, då skall han i rättan tid sända
efter Prästen, och icke spara in på Söndagen, förhindrandes dermed Gudstjensten, som bör i rättan tid begynnas i Kyrkan: Med
mindre någon blifwer hastigt betagen.
24. P å Apastiadagar skall Legenda Apostolica icke framföras i beg·ynnelsen på Predikan, utan ibland Locos Communes
in cursu Concionis p å beqwämliget rum. Icke skall man heller
ex Historiet Ecclesiastica 1J1'cesertim Nicephoro, Sosomeno, Et!sebio
införa contraclictoria de Apostolis, uta n blifwa mäst wid Scri1Jtumm,
och enahanda mening.
25. Efter Folket är så trögt och försummeliget uti sine Salighets saker, at mägta få komma tilhopa i Weko-preelikan: Derföre skall ha.lfparten preelikan utgå öfwer Texten, och halfparten
öfwer Catechismo; Dock så lagandes, at alt efter Ordinant. Ecclesiast. beslutes på en tima.
26. När man kommer i Mässona til Solennem actum com'munionis, skall Prästen som mässar upläsa den Commonefactionem
som står in Manuali wo communicantibus, besynnerlig·en när något många Communicanter äro.
27. Prästerna skola straxt de komma på Predikostolen, utan
något företal upläsa Morgon-bönen, och den med Fader wår
besluta, och sedan följa Texten efter
sm predikan" så lagandes
at alt blifwer på en tima beslutet.
28. Uti alla Församlingar skall beställas Baptistel"ia, och
sättas på beqwämliget rum fram i Charen eller ute i Kyrkan.
29. Confessia publica skall reciteras, förr än Mässan begynnes, hwar Söndag och Helgedag, -såsom och der ingen Mässa blif~
wer, och skall detta ske i hela Församlingens närwaro .
30. Alle de som wilja gå til Guds Bord om Söndagar och
Hclgeda.gar, skola komma til Skrift, förr än det sammanringer,
s01nlige om Lögerdagen, somlig·e om Söndags Morgonen.
-8431. Inge n Klockare fördriste sig at låta ringa för något Lik,
eller upkasta grafwen, förr än han hahrer gifwet det Kyrkoherden tilkänna: Och den som läg·ger sit Lik i Kyrkan, gifwe
straxt penningar för gra.f,ren til Kyrkan, eller Pastor beb:tle a f
sin eg·en pung, så framt han tillåter förr ä n betalt är.
32. Uti alla Absolutionibu.s skola. Prästerna hålla accumtissima
Examina Catechetica: Och släppa ingen til Sacramentet, som icke
kan eller hafwer lust at lära sine Christendoms-Stycken.
33. När Gud kallar någon Menniskja af denna werlden ,.
skola hans \Vänner och Fönvanter i rättan tid gifwa Kyrkoherden
tilkänna,, förr än 'de ringa efter de Döda, och låta weta på
lmad tid begrafningen ska.ll stå.
34. Är någor förnäm lig Ma 11 eller Q'rinna, som begrafwes,
må Pa~tor 11ost e:r:pUcat·ionem Textus, någ·ot om hans dygder röra,
l
androm til godt exempeL
35. För Lägerstaelen
Kyrkan 2 Riksdaler, eller der
små Trä-Kyrkor äro, 2 Daler Swenskt Silfwermynt, och det
hörer Kyrkan til, för hwilket Kyrkowärden med Pastore sko la
räkenskap göra: Befinnes någon Pastor som a,fhänder Kyrkan
någon del af de penninga.r, han skall böta Sjn D~Jer för En.
36. Den som hafwer öf,rer Sex Koor, gifwe Past01·i en i
'l'estarnente; hwar icke, gif"·e som råden kan wara.
37. De som hafwa den sed,wanan, at de gifwa penningar
för Lik som läg·ges pi\ Kyrkog~'\rden, mt'\ge det göra., hwilke·u
{)Ck skall höra Kyrkan til.
38. Icke ska.ll heller ni\g·on Capelian taga srg före at göra
någon tjänst i Socknen, antingen med Bmcle-Trolofning, Bröl'iop
e ller annat inccmsulto d'; invito Pastore.
3D. Ej heller tillåtes någ·on, at stå. Fadder, eller "·ara. Witt.ne
til något Barnsens Dop, som icke är kommen til sine i\.r,. och
·wäl förstår sine Christencloms-Stycken.
40. Skola Pastares tillika med Sexmiinnerna. haf,m et nog••
upseendc med Lösclrifware och anclre Missdådare, de sig inrita i
.Soclmarne: såclane böra angifwas wicl nästa Slått och Fäste.
41. Om någon Prästman detta föraktar och löper efter sit.
eget hufwucl eller sielfswi\ld, den samma skall b li fwa st.raffad efter
Kyrko-Ordningen, det iir, sättas ifrån Än.1bete, och en annan i hans
ställe igen.
8542. Om någon Prästman i sin Bröllops-Högtid, låter lyfta
up sig· i Gästebucls-rnmet, och apas kring· om gålfwet med glas,
til at sönderslå, och annor lättfärdighet. Item faller på knä och
dricker skåla.r etc. Han skall ipso facto wara removercul ifrå PrästaEmbutet.
-:13. Prästerna skola wam i Gästebucl hos Allmogen, icke til
föra.l'gelse, utan til rättelse och godt exempel.
H. 'l'iclt och ofta skola Prästerna. upläsa aJ' Predikostolen,
ex arelinantia 1Jag. 51, 52, 53, 54. til at förtaga den stora lättfärdighet, som gemena Folk , en part, hålla i Äg·tenskaps lös-
~
. aldiga. begynnelse.
45. Skola och Pastares wäl mecZUem sina Conciones, skaffa
sig· goda. Böcker, och icke komma med sina egna drömmar, utan med flit Hi5a 8criptumm, och g·oda commentctlores.
Item i eke håll a sig för goda til at up läsa för Folket härliga
Böne-former, som af lärde Män äro componemde.
c) Reverendissimi Patris D. Episcopi Isaaci Rothovii
Constitutiones, compositre primo 1628; deinde
diVt1lgatre 2:da vice 1633; demum - c-d) [W. G. Lagus] Sam li ng . .. sid. 133-14.9.
l. Först, skall alt folck i Församblingen till hoopa komma i
r:ittter tijdh, för iin t he något ittha eller dricka, så lagandes att
the circa 8 alle äre försa.mbladhe, jeju.ni, nychtre och bequemlige till att uthföra sin Gudztienst. Giör ni\gor ther emoth, t hen
skall bötha - 2. The som någon särdeles tienst behöfwa, såsom är Barnachristningh, Kyrckioleeclningh, Brucllnvigningh eller Begraffningh,
slwlc wa.ra. framme för än elen allmenlig·a Gud:ä.iensten begynnes, och alle the som i flock och fölie meclh dem ähre, skole
Ymra nöchtre; Och ingen Prästma.n fördriste sigh at intaga någon Kyrckiog<'lngz-hustro hemma, utban i Kyrckian; sammaleeles
medh Barn-christningh ock i Byiarna, uthan lag·light förfall.
3. Alle skola wara tillstä des och sti lla uthi Kyrckian till
thes Gudztiensten Hr uthe, och Wälsignelsen för Altaret blifwer
förli:unna.t.
,J. J\ är faleket församblas, skola the icke staclna på Kyrckio-
l•
.
-86-
l' '
backe u , uthan gå redheholdh in i Kyrckian, och falla på sine
knä, meclh innerligh böön till Gudh den Alclrahögste.
5. Om någon will låtha begrafwa sin e döda på Söndagh
eller Helgedagh, den samme skall hafwa graffwen ferdigh giorclt
dagen tillförende, så at när folcket k omme r me clh lijket, at dhe
då genast bära den döda till g-rafwen , och Prästen kas tar muldh
opå, och läser böner; och ingen fördriste sig h at upkasta någon
graff Kyrckioherden owitterligit, ej eller må någon fördrista sig h
at ring·ia honom oåthsport.
6. Om icke Lijket läg·ges
Kyr ckian , skall thet ingalunda
bäras der in.
7. Alla the som willia gaa till Gudz bordh om Sön- och
Helgedaga.r, skola komma t.ill Skrifft för ä n det sammanringer,
somblige om Lördagen , och sombliga om Söndagz morgon.
8. Ty ä r aff nöden att Pi·ästerna, ju:r;ta tenorem Ordinis
Ecclesir.e, een tijma eller half ante 8 ä hre tillstädes till K yrckian.
9. Uthi a lla Absolutionibus skola the hålla accuratissima examinn Catecheticct, och släppa ingen till Sacramentet, som icke.
ka.n, eller hafwer hoog till at lära sin Catechismwm.
10. Och när dhe finna någon (som ma n fruchtar a lt för
många in hac licentia et barbarie) som icke kunna sin C((,techismmn, skola. the icke s traxt sleppa dem handlöös, uthan de m
granneligen np teclma, fli tigt unclerwijsa och föreläsa, till thes the
till sanningenes rätta kundskap genom Gud z N {tele komma kunna ;
och skolr~ Prästerna a lltijdh bruka eenahancla bönesätt, upläsandes Catechismi Hufwudhstycken, effter bokstafwens rätta innehåldh , och icke nthantill sådant framföra, fallerandes sig h och
sin åhörare dermedh.
11. I cke skall heller tillåthas någo n att komma i E chtenskaph förr ä n de kunna sin Ohristendoms-stycker, ej heller stå
witne till Dopet.
12. Och på det a t ingen ibland Prästerna. eller Åhörarena
må fara will om saaken, så ähre tesse effterföliancle stycken som
skola läras. Sex lla?'tes Catechismi, Morgon- och Afton-böön, Confessia publicct, Jag fattig h synclig h Menniska etc. Till bordz och
ifrån bordz.
13. Och när faleket clhesse stycker wäl liirdt hafwa, sko la
-87
Prästerna småning·om förehå lla sine· åhörare Lutheri Förklaring·h
-öfwer Catechismum.
14. Alla Catechismi E xamina och Absolutiones skola skee
·ordinarie. widh Kyrckian, och intet, som h ärtill hafwer warit want,
i Långfas ton bort i Sochnarna, hwilket haff wer een stoor oord~lingh och myckin förargelse medh sigh.
15. Och skola sådana Examina beg·ynnas stra xt i ingången
på Fastan, och kallas till Kyrckian alla predikedagar några wissa
Byjer, till dess heela Socken förhörd t ä r; eliest ock när Min·i .st1·i l'erb·i p å a ndre tijder om åluet reesa på Sochnen, och visitera sino au.ditores, lemma de 11er vices sådana examina hemma hos bönderna hålla.; dock wachte sig h clerföre, at the medh
.stom·t comitatu icke reesa.
16. Prästerna skola ock hålla folclcet till Gudzfruchtan, och i
synnerheat at Böner affton och morgon h å lles i huset.
17. Och på det at Prästerna må dhess mehra winna häruthinnan hoas sina åhöra re, skola the sielfwe medh sitt eg·et exempel så wäl i detta, som i andra godha stycker , för dem lysa,
l1afwande;.; sitt folck tillhoopa affton och morgon at h ålla böner
.Q Ch
tacksäj el ser.
18 . Ähr ock gott a tt Prästerna medh detsamma Bönen h ålles
.om Lögerdagz a fftna.r na, besynnerliga recitera n ågon deel af Par.t-ibus Catechismi.
19. Och emedan Gudh hörer inga syndare, J oh . .9. det ä r:
·obotfä rdiga, som liggia i sin obotfärdiglwet: skola the alf warsambligen förmana faleket till both och bättringh.
20. Prästerna skola med flijt drijfwa Catechismum; och så
.)änge Ca.techismus predikas, skall alltijdh Lutheri F örklaring h
.upläsas öfwer det stycke, som in concione tå expliceras.
21. Barn skola alla christoas i Kyr ckia.n, och icke hemma,
med h mindre the ähre swage; skall och silentium hållas i Kyrckia.n så länge Actus Baptismi och Brudhewigningh hållas för
häuder.
22. Ingen ska ll stympa dopet i twenne partier, som är: först
·döpa Barnet utha n the andra Ceremonier, och sedan effter någ ra 'veckor adelera Ceremonierna, hwilket i nödfall allenast skee
.bör ; Qui contm facit, in Consistario 1'eSlJOndebit .
23. Uthi Ba11tismi aclministmtione hålle the sig·h 11rr.ecise eff-
-88 -
,..
ter Handboken, och den förmaningen, som der står främ st till
folcket, ingalunda förbijgå eller uthslutha, såsom ock de n som
effterfölier till faddema.
24. När Brudafolcket är för händer, skall den som är för
Altaret och celebrerar Missam, också siunga B enedictionem nu.1Jtialem, han ock Guclztiensten medh wälsignelsen besluthar, icke
må den eena Prästen siunga Missam, och een annan komma at
siunga Beneclictionem.
25. Confessia ?Jttblica skall reciteras för än Messan beg·ynnes,
hwar Sön- och Helgedagh, såsom ock der ingen Messa blifwer,
och skall detta skee i heela Församb lingens närwaro .
2G. Swnmis Festis, när någon Psalm , effter som brukeligit
är, aff Predikstolen siunges, bör det skee straxt för än faleket
begifwer sigh till bönen Fader wår, och iche seelan dhe upstå.
till att höra Tex ten sigh föreläsas .
27. Prästerna skola pm introitu icke stå och vagera hijt och
di j t; uthan straxt clhe komma på Predikstolen, uthan något företal, upläsa Morgonbönen, och meclh F aclh er wår besluta.
28. När faleket sig·h uprättat hafwa, och T exten är upläsin ,
skolo, the afstå medh sina speciosis, såsom them synes, och longe petitis exordiis; författandes heela Texten uthi een kort snmmo,, förandes elen till något wisst hufwudhstycke in Catechismo.
29. Sedan efter det faleket är så trögt och försummeligit uthi
sin salighests saak, at the mächta få komma tillhoopa i sin
W eckopredikan ; derföre skall ha.lfparten predikan uthgå öfwer
Texten, och halfparten öfwer · Ccttechismo; dock så lagandes, a.t
allt effter Ordinantiam Ecclesiasticmn beslutes på een tijmma.
30. När man kommer i Messorna till solennem cwtum Communionis, skall Prästen som Mässan h åller, upläsa den commonefactionem, som står in Manuale 1Jro communicantibus.
31. Uppå Apostla-daga.r skall Legenda Apostolica icke framföras i beg·ynnelsen på predika n, uthan iblanclh Locos communes in cursu Concionis, på beqwämligit rum ; icke skal man heller
ex H istoria Ecclesiastica, 1J1'r.esert-im Nicephoro, Sozomeno, Eusebio,
införa contradictiones de A7Jostol-is, uthan blifwa mest widh Scri1J~umm och enahanda meningh.
32. Förmanes ung·a Präster , att the medh flijt studera uthi
Skriften, och de clicta Scriptum! skola fram ställas, at the me-
89mo riter och uthan -inspect·ione Ub r·i, ?Jrompte clhem indxaga och
ci tera; och så. laga, at the alltijclh bekräffta sin Lära Sacr.
8cri1Jt. test-imoniis, abstinenles å citatione Ethn-icorum, gifwa Gudz
Ordh a.llena ährona, at det är een Guclz krafft allom dem till
sa.ligheet som troo.
33. Historia. Passionis skall ålU'ligen preelikas i Fastotijden, så
länge att den absol·veres inn till P åska.
34. Om cliebus Rogationum effter Dom·in·icam vocem jttcu nclitatis, them man plägar Gångdagar kalla, är detta: att emecla.n the öfwer heela Rijket h ålla.s, så skall inge1l effter sin godha tyckio them försumma, eller affläggia, widh straff tillgörancles.
35. Ing·en Klockare skall wiclh Alta.ret löpa och leeta i händerna, eller på duken, effter penning·ar hoas them som gåå till
8 . Coenam . \~Till någon g·ifwa, står det i ha.n s fri ja wilkor, men
ino·en
Präst wa.re så skamlöös, a t han binder till sådane grofheet.
o
36. Then Prästman, som fö r Absolution eller Sacrament beg-ärar pe11ingar af sin.lt åhörare, och när han icke får neekar
tie11sten , den skall afsä.ttias af ämbetet; Item: the som twinga
af the fattiga Lijkstol, eller anna:t, straffas in Consistor·io såsom een Simoniacus.
37. The unge Prästmän, som i oträngde måhl i Stifftet mkomma, skola icke hafwa ]off att löpa omkringh, tig·gia och messa;
uthan draga till Scholan eller Acaclemiam.
38. Blifwer någon s juk, så skall han i tijdh sända effter
Präst, och icke allt spara inpå Söndagen, förhindrandes thermeclh Gudztieosten, som bör i rättan tijdh h:lllas, meclh mindre
någon blifwer hastig t betagen.
39. Stuclente-penninga.r colligeras på alla stora F äster och
Böneclagar , till deras behof, som i fl·emmande land studera, eller
i Fäderneslandets Acaclemier.
40. E liest om Söndagarna gås medh pungen i Kyrckia n, at
fö rsambia penningar Ky rckian till godho.
41. Om främma.ncle studenter är statuemt, at the icke P r:edagogimn någorstädes antaga, inconsulto Consistorio; e j heller
till åtes them at löpa kringh om landet medh sine Skriffter, eller
eliest med h Sig·nerij, nthan the få Skrifft ifrån ConsistoTio.
42. Ingen Präst fördriste sigh at handla allena medh wijnsäden, utha.n Kyrckiowärdarne medh Pastore skola föryttra Span-
-
,..
-
90
målen och sedan denneclh köpa wijn till Kyrckian; blifwer något öfwer, så hörer thet Kyrckian till; fehlar något, betalas af
Sochnemännerna, och skall häröfwer åhrligen h ållas wisse Leng·-der, och rächenskaph göras widh Abo Capitel.
43. Förmanes Prästerne, att the uppenbara syndare ingalunda
dölia eller undanskicka, uthan dem för Hä.raclz-Tingh absque tn·ocrastinatione komma låtha, och seelan the sin cloom der bekommit hafwa, både Mannen så wäll som Qwinnan Kyrckioplicht
undergå låtha. Giör någon hiiremot, han slm.ll för olyclno och
försummelse sielf hårdeligen plichta; och detta angår alla i g·emeen, så Caplanel"'w som Kyrckioherclar, at hafwa cumm Disciplince Ecclesiasticce, och om ordningh och skicldigheet i Församtlingen alle sigh bekymbra..
44. Befalles alla Ca1Jell(mer, at the bewisa sme Pasloribus
lydno och hörsa mheet, uthi det på Embetets wägnar them på;.
läggies, så frampt the thet straff icke wela undergå , som nthi
Ordinantia Ecclesia.stica pag. 70 förmäles.
45. Att Capelaner uthi sin Löns af Auclitoribus uthfordrande
medh fogeligheet och beskedeligheet umgåås, at icke nå.g;re querelce öfwer them måtte komma.
46. Förbindes alle öhll- och Brändwijns-Krögare, at the intet sälia. deras öhll eller Brämvijn förr eller under pr~dikan; den
ther medh warder beslagen, han skall m.iBua sitt öhll och Bränwijn, och föreleelas dem fa;ttigom i Lfins Hospi talet, och sedan
stånde samma person uppenbara Skrift.
47. Ingen Gatubodh bör stå öpen på Sön- eller Helgedagh,
och ingen hanclell tå drifwas, undaa1tagandes allmenneligh Markuaclsdagar, tå handlas effter Tidegärde n; hoo theremot gör straffas.
48. Ing·en bör inkomma af Landet om Söndag·hen, sälia eller
köpa; giör någon theremoth så afwijses första gången, kommer
han andra gången igen, eller treclie, miste thet han handladhe ,
och ärrdoch böthe.
49. The som nthan lagha förfall blifwa ifrå Kyrckian, böthe
till Kyrckian första gången l M :k, andra gången 2 M :k, tredje
gången stå uppenbara Skrift, och böthe till Kyrckian 3 M :k.
50. Om någon öhll eller Bränwijns-säliningh tmder Tijdegärden håller, böthe then sälier 2 Dal. och den som köper l Dal.
til them fa.ttig·om, och miste det han sållde.
91
51. Then som på the dagar och andre Pester arbetar, eller
tao·er reesa före för Gudztiensten, böthe till Kyrckian 2 Dal.
H ~ad h som statuerat är medh detta both, thermedh u mg· ås man
försiehteligen, och skerper icke a.lt för hårclt, quia est constitutio
v"
ht~mana.
52. The som kijfwa, bannas eller slåss i Kyrckian, eller på
Kyrckiowägh, föruthan allt werldzlight straff, skola the ock st:'\.
uppenba.ra Kyrckiostraff, effter som saaken är grof till, uthan
någon persons anseende, eller bötha anseenligen till K yrckia n
ex 11mxi.
53. Alla missdådare, som wij sas ifrån wärldzligh rätt till Consist. skola stå uppenbara straff, om saaken så grof ähr, och intet insmyga i Kyrckian, uthan stå i alles å.skådhande, och theras saak förkunnas af Preclikestohlen; skola ock Manspersoner,
så wäll som Qwinspersoner, för Lönskeleghe stå uppenbara plicht,
och intagas i Församblingenes närwaro, uneler tillböhrligh stark
påminnelse.
54. 'l'he som komma druckne och oskickelige till Kyrckian,
skola stämmas till Cnpitlet, och icke komma i Församblingen,
för än the uppenbarligh sin syndh bekänt.
55. Hwilken äter och clricker om Söndag·en, eller andra. Helgecla.ghar, förrän han går i Kyrckian, böthe l Dal
56. Bröllopsfolck, som äta och dricka förrän the komma till
Kyrcltian, böthe hwar för sigh l Dal. Men Talema.nnen, Brudgummen och Wärden, för sig!~ hwar 2 Dal.
57. Then som icke sänder efter Präst i tijdh, förrän Uten
sjuka döör, böthe l Dal.
58. Befalles alle Klockare wiclh Försambling·en, att the uphämpta. beerren aff Kyrckiogården, och dem i Beenhuset inkasta.
59. The som fara omkringh i landet medh Tiggeri j, och loEwera till att bedraga andra, skola uhtsln!Jas af Försambling·en,
sätt.i as ifrån Sacramentet, och icke förr intagas än the sigh besinna, och sann bättring·h uthfästa; h war det icke will hielpa,
måste man hoos Magistratum Politicmn hielp och a.cls·istens söka,
a.tt sådanH ock tmcler wärdzlight straff tagas måtte.
60. Men the som äre rätte tiggare och huusarme, skola Prästerna medh åhörarena hafwa ett ticligt bekymber om, rättandes
.·
-93-
-92sigh offter H. K. Maj :ts Tiggiare-Ordningh, sii myckit möieligit ähr.
61. Till S ynoclum skola ifrå n ö sterbotu, när the hå llas , ährliga kornrna een Prmpositus, tree Pnstores och fyra S acellani; the
andra blifwa fö r den långa reesan slmlld förskonte.
62. P åminnes Rectores i Scholctme, att the wänja ungdomen
t.ill a.tt sjunga efter the notulas, som a llestädes i Swerige brukelige äluo, och eliest här i Doomkyrckiau uthi bruuk komne ä hre.
63. Ther som Sacellani icke. iinnu hafwa offtorkommi t w{n·
Ordning h och flyttat till Ca1Jellen, uthan Allmogen till skadha
boo wielit Sätekyrckian, the samme skola in continenti begifwa
sigh till Sacella; Hwa.r the recusei'Ct, skole the sätti rt~ aff, och
andra i ställe igen.
64. Och på thet the kunne wara Herrans menigheet till tienst
wiclh ha nden, skola Bönderna byggia nödtorfftigh huns widh Capellen; thertill skola icke allenast Cctpelle-boer, uthau ock Säthekyrckie-b önder hielpa, effter thet the andre hielpa ock Prästegårdz-byggningh.
65. I alle Kyrckior skola byggias nyja ordenteliga bä nkiar,
offter Sweriges wij s, såsom H. K. Maj :t wår nådigsto Drott~
ningh sådant befallt hafwer.
66 . På thet Ungdomen som wäxer till, må i tijdh lära sin
Cluistendoms-stycker, skola widh Kyrckioma förfordras booklii.rde
Klockare, och barn hållas thortill med h fl i j t.
67. Medan ock finnes, att Bönderna widh någre Capell finnas
mechta tröghe att h ålla sine Cct1Jell widh macht, såsom ock ingen
tacksamheet bewijsa Cap lanerne för sin tienst; derföre skola Bönderue förma.nas, om the förra böther härupå , så frampt dhe icke
willia mis ta Prästerna, och gå till Säthekyrkian, hwilket \\'Ore
therat> siäll skadheligit.
[d) Spridda stadganden.]
J(yrlcou es Sexmäns och Föreståndares Embete.
Att the uthleetha och tillkännagifwa then oskick, brist
och h \\'arjehanda misshandel, som skeer i Församblingeu, a tt ~å­
dant kunde afskaffas.
l.
2. l synnerheet granneligen påsee, hul'll foteket wörda Sabba ten, att thet afwänies ifrån arbete, drickande , öhlsiiliande ree:sancle. thermedh Sabbaten bruten warder .
~ . När någon oskick finnes, att thet tå tillkäuna.gifwes i tidh,
i Stäclerne Borgmästarena och Prästerna, på Landet Präs terna och
undertiden ståthållaren, att the brotzlige straffas måtte.
4. Gifwa godh rå.d.h till Kyrckiones byggning·h, och alltijdh
för Guclzhus bästa, see upå Kyrckiones inkompst och uthgiff ter;
See och wäl · p å Prästgårdz huus och thes bästa., att det icke
förfares.
5. See till huru folck sigh inmä ngia i Församblingen, hwadan the äre, och huru länge the i Sochnen wijstas .
6. Sec till att faleket må nycktert komma till Kyrclcian, och
t her the finnas treska, skaffa böther till Kyrckian effter ordningh.
7. Wachta sigh och andra för sin Förmäns för tal.
Kyrclcioböclcer tecknas sålu.n cla:
l. 'l'heras nampn som fästas och wijgas.
2. Theras na mpn som döpas, F öräldrarna och Facldrama.
3. Theras nampn som begrafwas, medh platzen och Testament.
4. In ventariet Kyrckiones och P1·ästegårdz, samt meclh iig·orna ;
Item Klockarens.
5. Alla Cas us, som äre hände och h änder i Församblingen,
:ther the iihre slitne , och huru, hemma hoos Prästen, eller i' Ca11itlet .
P å pass 6 eller 8 ark mot ä111dan införes merkelige bref,
Konungar;; och' andres, om Doom-t unnor, Kyrckio- och Klocka.re:samt Prästers frijheeter.
Om Eyrckiones lntuuler.
1. vVijnsädh 4 T :r, den sk all a f Kyrckioherclen emottagas i
uprågadt måhl, effter Krouones orclningh.
2. F ör lägersta dh i Kyrckiogårclh, the som råclh hafwa g ifwa
16 öre Kopp. mynt; The som sättia Kors (Km·ger) i Kyrckio,g·årclh på sin gra.ff , gifwa derföre l Dal. K :mynt; seelan si'L
-offta som the öpnas 16 öre K :mynt.
3. F ör Båftr-Kiädhe - - -
.
'
i•'
·i
' l
-94-
-95-
4. Näl' någon sitt Lijk låther begrafwa i Kyrckiogårdh, och
will hafwa Lijket ståendes i Kyrckian under Lijkpreclikan; gifwer l Dal. K :mynt.
5. För klockorna, när ringningen sker öfwer en half tijmma,
det allom ware fritt 3 gångar; elen längTe will låtha ringa, gifwer
för en half tijmma, l Da.l., för heel tijmma 2 Dal. K :mynt.
Ringer Klockaren öfwer en half tijmma för ett Lijk, eller
öpnar graaf uthan Kyrckiowärdens befallning-h, böte l Mark
K :mynt. Ringer någon uthan Klockarens befallning-h, böte 3
Dal S :mynt; Skeer någon skadha, betale thet.
6. Kyrckian skall hafwa frij clag·zwärlc af allom i Sochnen,
så mycl{it som nödtorften kräfwer; elen som försummar sin clagzwerk, böthe 6 Öre S :mynt, och göre äncloch.
7. Den · som intet bygger sin· tillcleelte Kyrckiobalck när ha.n
tillsagt blifwer, böthe 6 Öre S :mynt.
Sammaleeles för Prästegårclz byggningz försummelse; derföre
skola twå af Kyrckiones Sexmän åhrligen hafwa i11seende, elen
ena på. Kyrckian, elen andra Prestegårclen.
8. Aff sängelagh före Bröllopet, och Brudhskrudz missbruk
på Brudhen, som hafwande är, böthes l Rijksda.ler; doch hon
som bekänner, böthe en half Rijksdaler; elen skall Brudsät.an
skaffa Kyrckiowärclen, och ej för komma i Kyrckian effter baJ.·net, förrän det är betallt.
9. Den som träter och haJwer buller i Kyrckian om b än~
kermn eller annat, eller tränger sigh i annars rum, tijt han intet är förordnadt till, honom ska.ll Klocka.ren notera, och effter·
Guclztiensten af Presterskapet, Kyrckiowärder och Sexmän kallas
fram; lyder han icke, ware uthsluten af Altarens Sacrament, till
dess han lyder, och böter Kyrckian 3 Mark S :mynt.
10. Den som icke afbetala.r Kyrckiones slmlldh, när det in-.
fordras på föreställ te termin, böthe 6 Öre S :mynt, och betale
ändoch det han är skyldigh, och det så ofta som det skeer af
motwilligheet.
11. Den som icke betalar Prästerskaps-Räntor, som dem böt'
ha, ( exceptis ·i nopibus) och wanliga clagzwärken, der clhe ttre
brukoliga, böthe 6 öre S :mynt.
12. Den som h åller Krogh, och öhl eller Bränwijn undet'
Kyrckiotijclen säljer, miste sitt öhl eller Vijn, och den som kiöper och dricker böthe 3 mark S :mynt, och stå Kyrkiostraff.
13 . Hoo som kommer drucken i Kyrckian, och der illa sigh
förhåller medh ordh ~ller åthhäfwor, eller eliest, och gör doch
intet hinder i Guclstienst meclh oliudh, böthe till Kyrckian 6 Mark
S :m :t, och stå Kyrckiostraff.
14. The som stå på Kyrckioba,cken, och intet ga m
Kyrc-kian när tredje gången är ringt, böthe till Kyrckian 3 Öre S :m t.
15. ')_'hen som är bort ifrån Kyrckian 3 gångar hwar effterandra, uthan lagligh förfall, böthe till Kyrckian 6 Öre S :mynt..
16. Den som är bort ifrån llis-itat-ione Episcopali, uthan lagligh förfall, böthe till Kyrckian 3 Mark S :mynt.
17. Den som är bort ifrån Probst-Tinge, böthe 12 Öre S :mynt.
Den som är bort ifrån Catechismi-förhör, när Prästerskapet stäm-ma, böthe 6 Öre S :mynt.
18. Den som förachtar Sochnestämman, böthe 6 Öre S :mynt..
Den som sigh illa der förhåller, är drucken och obeskedeligh i
taal och swar, böthe l Mark S :mynt. Den som der nås, hafwes
för Tinget, och böterna falla till Kyrckian. Den som går obudin.
i Bröllop, Bamsöhl och Begrafningh, förstörer Guclstiensten, iör-hinclrandes ·Psalmer och Lafsånger och Tacksäjelser, böthe på.
Tinget effter Lagen, och böterna falla till Kyrckia.n.
12 . Klockare, som icke håller Kyrckian reen och Kyrckiogurdh, böthe l Mark K :mynt, så offta. något oreent, menniskiobeen och rutna brädher synas i Kyrckia eller på Kyrckiogårclh;
härpå Pasto1' och Kyrckiowärden skola hafwa npseencle; finns på.
Kyrckiogårclen swijn, böthe Klockaren l Mark K :mynt, så offta
som det skeer.
20. Kyrckian bör hafwa hielH af Socknen, penningar, spijk,
briiclher och timber, när så behöfwes.
21. Kyrckian skall hafwa sin Tompt ol:nkringh sigh pE'L alla .
sijdor uthom Kyrckiogårdh. Item Altare sin goclh rum kringom
sig.
22. Kyrckian skall rådha öfwer allt det till Kyrckian förähres, och dermedh ock låtha, som dess förmon synes godt wara,
medh heela Församblingens wetslm.p och wilia thet at sälia eller
behålla.
23, Der Kyrckian hafwer hafft och hafwer Ängstegar, Aker- .
-96-
l'
stycker, Holmar, Tompter, Fiskwatten och Skogh, skola Kyrckiowärder them uthleja, och hyran wäncla Kyrckian till g-odho.
2<.!. Skall gåås medh Pungen llWar dag·h. Item föräringar och
offer.
Ähr ock conclttcleraclt, att den som kränker een Möö elLer
Änkia, skall icke skillias från henne, eller få !off gifta sig·h medh
een annan, förrän hon hafwer warit l. för sin egen Pastore 2.
för Prceposito; om icke det hjelper, wijses till Capitlet, hwadan
the wijsas till Lagmans-Tinget och Hopman; h war the icke ther
blifwa accorclemde, wijses i Härads-Ting-e, och stå sin Kyrckioplicht.
Den som emotstår, och will intet göra hwaclh som af Kyrckiones Förmän, Pa.store, Kyrckiowärder och Sexmäu pålagdt blifwer på Kyrckiones wägnar, och hennes bästa, som nödtorrHen
kräfwer, han skall waJ.'a uthsluten ifrån Altarens Sacmm.ent, ej
få Prästen sigh till, fa.stän han wore i Siälatågh, om han icke
bättrar sig-h.
Kyrckiones Kista skall medh tree låås fönvaras och wäl beslås. Kyrckiones Book och Prästegårdz breef på dess ägor skola
förwaras i Kyrckiones Kista.
Kyrckiones räkning-h skall öfwersees och upläsas i Försambliagens närwaro, och seelan underskrifwas åhrligen.
Kyrckiones Inventarium öfwersees ; Prästegårdz Inventar·ium
Detta till underrättel se.
skall för bä tt.ras {dnligen.
Ex Actis Tfisitationis Episcopalis.
C) Under biskop Joh. Gezelii den äldres tid
(1665-1690).
a) 1666 års synodalstadgande inklusive katekesmetodik.
[W. G. Lagus] a a sid . 190 <•. f.
Ar 1666, den 7 Sez;tember. Hanellades i en tillfällig Sammankomst med det till höstmarknaden ankomna Presterskapet, både
för- och eftermiddagen i Consistor·io, om följande ärender:
-
B7 --
l:o. Om Presta.-Embetet, hwartill hörer:
l. Gudstjensten med predikande, hwilken, som man hug·ne-
Egen förnimmer, rätt och i rä:ttan tid förrättas. Skulle mot förhoppning någorstädes feel wara, så förmanas troligen att det cor~·-igeras, förrän theröfwer klagat warcler.
2. Att för allting Oatechismi öfningar drifwas. (Therom blef
wijdlyftigt cl·tscwrerat.) Summan theraf är in appenclice ad Catechismum att finna.
3. Dhe andre PaTtes officii warder V. M·i nisterium också medh
nijt förrättandes, seendes till
a) Att Brudefolckets wijgning och Barnachristning· ske i KyrcJ;-ian, {excepto casu. necess-itcdis.)
b) Att Contrahentema äro till sma lagliga. åhr kombne .
c) Att do sjuke i rättan tijdh kalla Sj-äla-sörjarn till sigh.
4. Sees wähl till, att det som behöfwes bygges och repareras,
·och att det icke försummas, såsom
a) Kyrckian till taak, fönster, pelare etc. item innandömet; item
att Kyrckioplatsen icke inkrächtas.
.b) Kyrkobalkar, Kyrkogårds-portar, Benhus, etc.
c) Frästagårdshusen efter högsta möjligheten, och i rättan tijdh.
d) En Soclmestuga widh Kyrckorna, där förr inga äro; behöf·des ock för åtskillige orsaker, (dock icke att predikas uti om wintern, som på några orter skeer, excepto casu swnrnce neceszsitat-is,
·w ·gente scil. intensissim.o f'rigore.)
5. Sees wäl på Kyrkans Räckning, till dhet minsta en g·ång·h
·om åhret, och uppräclmas inkompst och utgift i Församling·en,
i Förmäns närwaro; - Att wijnsädhen blir wähl såld och herii.chnad. ·_ Kyrkones Böcker och Inventaria hållas wäl.
G. Med Disc·i plina Ecclesiastica pmcederas alfwarligen.
a) Kong·!. Stadgan om Edher och Sabbathsbrått måste hanclhafwas efter bokstafwen theruti; dock så, att R. R. Dnn. Pastares
-const-ituera i hwart Nattbool en Uppseesman, {et clanculurn quen.clam alium) hwilken först Presterne gifwer tillkänna, och sedhan
procedera efter sjelfwa stadgan.
b) Med h andre brottslige, som böra undergå Kyrckioplicht,
hålles dhet, som på lmar ort brukeligit warit, till dess någon för.ändring skeei'. Item när en i förtijdh besåfwer sin Fästeqwinua,
gifwer allenast pengar, nemligen 2 Dal. Silfwerm. dher det yppas
l
l''
l
-98-
-99 -
för wigseln; men dher Bruden gick med en hederligh brudeskrndh,.
såsom en oförkränkt Brudh, gifwe 4 Da.l. S :mynt.
c) Dhe som hafwa försedt sigh medh gifte personer, clhet hor·
kallas, borde intagas i Doomkyrkian; men clher wägen är lång,.
förskonas dhe medh reesan, och gifwa efter sina wilkor till Docmkapitlet; Såsom ock en 1J01'tion af de andre böther höra till Doomkapitlet, efter dhe nye Onlinantier.
d) Dhe som komma ifrån andra Sochnar, måste inthet admitteras till Herrans Nattwardh; skole ej heller herbergeras eller i
tjenst tagas, förrän dhe uppwisa s~rs kilt i Presteg·årdhen sitt beskeedh ifrån dhen orthen dhe äro kombne. - Presterskapet warcle
ock dhem, som bortreesa af Försa.mblingen, nthi deras nä.rwaro,
eller pä deras utsago, som dem känt hafwa, ett wittnesbördh meddelandes, dock sådant, som dhe förtjent hafwa.
e) En Kyrkowachtare behöfwes widh alla Kyrkor, hwilken dhe
såfwande uppwäcker, styrer dhe mootwillige , nthi Klockarens frånwaro företrädher hans ställe. Dhe gndfruchtig·e och fromme meddehle honom något om åhret, och sedhan af extraorclinaria kan
honom något tilldelas.
7. Summa: Man förmodhar att hwar och en af dhet Wördiga.
Ministerio, efter dhen grad, som Gudh hafwer honom nthi satt,
betärreker sitt hel. Embethe, och dhe orclh som lätms Ezech. III. v.17.
2:o. Hwadh Dygdelefwernet wijdkommer, thet som för
allting forch·as hoos en Lärare, will man hoppas, och på Embetets
wägnar alfwarligen förmana, att hwar och en beflijtar sig om
nöjacht.ig heet, wänligheet, och dherhoos alfwarsamheet i nmg·äuge
3 :o. I n k o m s t e r n e utfordras beskedelig·en, så att h war ken
Ahörarnc med slcäl hafwa att sigh beswära, ej heller hans egne,.
(såsom wederböhr) eller Su.ccessores hafwa orsak dheröfwer att
gwijdha.
l. Sees wäl till huru Tertialen utlefwereras, hwilket kan hafwa.
sin richtigheet; men att reen och godh sädh allenast emot tages,
dher hon det åhret wäl wäxt är.
2. Prestbohlen hanclteras wä.l.
a) Frågas noga efter Inventarium.
b) Hålles wäl widh m~cht till Aker, Engsrödjning·, Stängning·,
lJijkning etc.
c) Att. Antecessores, eller dhera.s Arfwingar, lefwerera swars-·
gott ifrån sigh, eller uppfylla skadhan; Eljest blifwer skadhan
AntecessoT-is, som ringa nytta dher af ha.ft hafwer, Possessoris, som
det måste förbättra., Successoris, som mås te något refundera.
d) Medh skogshuggning, swedjancle etc. förhå ller man sigh må tteligen, och gjör ett medh Sochnemännernes samtyckio och wettskap.
3. Annan rättig·het, som är Q'vicktionde , Fisktionde, P åskapenga.r, etc. efter elen mycket vctriera'l' på å tskilliga or!Jer, seer V.
Ministerimn till, huru allt kan aflöpa med fogh i dessa sakers
påfonlrande; sammaledes med Soclmebocls pengar, Oppsjnng ningspengar, Inlednings-pengar etc.
4 :o. A n el r a F ö r r ä t t n i n g a r:
l. Litterce Regice pro cctptivis - - - extmclencUs, ut honorentur ..
2. Si scri1Jserint qu.iclam V . Consistorio, ut subornent quem-
1Jia.m, qui res1Jonsmn urgeat.
3. Qui volunt 1J'I'omover·i, (ut Sacellctn'i et Coaclju.tores) parent
sese acl novmn 81Jecimen erlenclum.
4. Stucliosis, rum clelitescentibus, cl'i vagantibus, ut significetur:
a) Esse contm Consl'itutiones.
b) Non tam 1J'I'Dni sint acl cooptandum Coacljutores, et quiclem nominanclo certam 1Jersonam.
c) Posthac accura.tius examinab~mtur.
5. Pecunia. Stucliosormn pmbe colligatur.
6. Scholares
a) Orclinarii, si fines verecu.ncUce transierint, ut significetur.
b) Extm Orclinarii, vel ostiatim stipem quceren.tes, non aclmittentu'/' sine scheclula, et quiclem typis im1Jressa atque subscripta.
c) Requisiti communicent veru.m Test·i monium cle 1Jarentmn
conclitione.
7. Ty1Jogmphia et Libri excuclencU.
8. Otficina chartacect.
6. Fntmentum Templo Catheclmli, quod eeclit quotannis, ut
pendatur pwrum.
5 :o. F u t u T a Syn o el u s.
l. 1'em1ntS.
2. Locus.
3 . Officia'l'ii, etc.
·.
-
,..
100-
St1som cll1etta blef Honoranelis
tillfälle kommo tillhopa, nemlig-en
på dhen dagen in loco Consistm·ii
så bleef clhet ock wähl upptagit,
mawarande att communiceras.
(Följer h ät· så den i
D :nis Fratri bus, som af annat
till Marknaden, och sig doch
inställte, wälmeent J11'01J011erat,
ock bifalldes meclh dhe hem-
§ I: 2 nämnda katekesmetodiken.J
Catechismi Appendix,
ad Ven. Clerum directa.
SW årt och mödosam p t är the t wäl at lära the enfaldiga
rätt och grundeligen förstå sina Christeneloms stycken, doch ganska
nödigt, effter ther på hänger theras ewiga Sa.lig-heet. Bör förtilenskul oss, hwilka Gudh hafwer satt til Wächtare, och " ·il
at wij skole waka för wåre åhörm-es Siäla:r, såsom the' therföre
Räkenskap göra skola, ingen Möda eller F.örtroot, Ilwilja eller
Efftertaa! ansee, sköta eller achta, vtan vthi Guclzfruchtan och
hiertans Enfaldigheet, med h Bekymber och W aaksamheet, med h
Läckande, Trugande, och Förmanande förrätta thet wårt Embetes plicht oss pålägger.
Och ä.ndoch all oförtruten Möda vthi Catechismi öffningar aff
en deel enfaldige ringa achtas, och aff the ilwillige förachtas,
så är doch wårt Samwets witnesbörd wår Berömmelse, och wår
Hugnad at the Gudhfruchtige och förståndige thet erkänna. Och
pii. Lhet the nijtälskancle och om sin Saligheet bekymmersamme
mil. mehr och mehr styrclcias, the försummelige rättas, och the
Förachtare omwänclas, hafwer man icke allenast, effttlr thet enfaldigste sättet, som här til hafwer warit brukeligit, Catechismum
a.t P1~oponera, å nyo låtit trycki.a, tilläggiandes Spörsmålen och
några Skrifftennes Språk; vthan ock så ett Sätt Catechismum
at examinera.
Sättet Catechismum at proponera, synes bäst wara, at behålla. the t sedwanlig·e: neml~g·en at the enfaldige lära först wä l
och tydeligen sielfwa wår Christeneloms Hufwudstycken, sampt
the andra Böner i ABC-boken författade: sedan hålles the små ningom til at lära Lutheri Förklaring, eller Vthtyclningen , och
tillij lm medh, the enfalcligste Spörsmitlen, i hwart Hufwuclstycke.
-
101 -
Men the andra Spörsmål eller Frågor, i synnerheet ther clicta
Scriptunn citeras, äro tilsatte, dee>ls at thet må wara en Conformitet bland Lärarna til at explicera thesse wå,l'e Christeneloms
Hufwuclstycken, deels och för them som kunna läsa i Book, för
hwilkas sku1 ock then IV. Delen, ni't.gra Skrifftenes Språk, här
til tryckter är.
Om Tijden när thett.a. proponeras skall, komma alla Församblingar intet öfwerens:
Stadz Församblingarne hafwer man beqwämligare Lägenheet ther til, än vthi Lanclz-Församblingarna; önskeligit wore the t, at Ahörarne vthi thesse, enhälleligen kunde wara tilstäcles i begynnelsen aff Guclztiensten,
at tii. straxt för än Mässan angår, på en fierdedels Tijma aff
Catechismo preelikas måtte, när dagarna äro långa; men när the
äro kortare, at tå allenast lästes hwar gitng, ett heelt Hufwuclstycke med Lutheri Förklaring. Men ther thetta icke skee kan,
tå präclikas på Söndagarna, loco exordiii ett stycke llWar gång,
clc•ch gam·k: korteligen oc enfaldeligen: och på thet the auf,dclig·e måge lära både wäl förstå och tillijka minnas, så repeteras
ock offta Lutheri vthtyclning för the m; och som Tilfälle g-ifwes
vthi oxplication, eller när hwart Hufwuclstycke {iJ: ändat, proponera.;; ock så för them the förnembste och enfaldigste Frågor
eller Spörssmål, etc.
Catechismum at examinera, ehuru thet än swå.rare är, så ile
thet lijkwäl ganska nödigt. Hwacl Tijclen at examinera wiclkommer, så är thet ett gemeent bruuk, at Schrifftehåll företagas Fastelagz Tijden, ehwacl thet skeer vthi eller weclh Kyrckian, eller
ock, (thet som myckit nyttigare synes wara at the vthg·amble,
och sm{L Barnen ochså måtte wara tilstä des, och thet må bätter
förnimmas huru the i Hunshållen lefwa, huru the läsa Morgon
och Affton, til och från Bord: etc. Men alt 1v1issbrunk måste
förtagas) på åthskillige Orter i Församblingen, men så är t.het
icke nogh, vthan nöden fordrar, at the offtare, nemligen några
Familier eller Huushålcl h war gång, blihra tilstädes vthi eller
widh Kyrckian, hälst emellan P åske- och Michaelis tijdh, anting·en för än Guclztiensten angår, eller seelan then sluten ä.r, at
Lä rarne måtte förnimma llWad Framstegh the göra vthi sina
Christeneloms stycken. Fast nyttigt wore thet ock, när Allörarue
någorlunda, hafwa fattat, och förstå thessa sina Christtlndoms Styc-
102
1 .
ken, såsom och Spörsmålen, at tå några gånger om Aluet, i synnerboet när hwart Hufwudstycke slutit äJ.·, ett publicum examen
hålles i Kyrckian, anting·en strax effter Predikan, för än Messan
begynnes, eller effter sluten Gudz Tienst; doch måste ingen vthskämmas, som icke så wäl förstå.r eller swarar som sig h borde:
Man frågar gemenligen först them man förmodar kunna swara ,
och sedan the andra, samma Frågestycke, at the ther medh låckas,
som thet måste skee med låckancle, (doch hoos the mootwillige
och Halstarrige medh trugande.)
Sättet anbelangandes huru man examinera skal, at Lärarne
måge wara så myckit wissare och tryggare, och the enfaldige
mem·a til flijt vpwäckias , seer man intet annat, än thet som vpsatt är, och vthi sidsta conventu approberades, nembligen at.
Capita Christiame Religioni s noteras öfwerst emellan twenne
Linier, siittes ett signum för them som simpliciter them läsa och
ett för thern , när the kunna Lutheri explicationem: Item, för
them som kunna. swara til Qvmstiones aliquo modo eller och plenius, sammalunda för them som äro Booldärde, etc. Thesse
signa kunna således tilsättias, at när en kan läsa sielfwa Hufwudstycket, doch icke wäl eller tycleligen, sättes detta signum såsom et halfft korss (/) när then bättre lärer, sättes thet andra
halfwa til, at thet blifwer ett heelt korss (x) Sammaleeles oc när
en läser Vthtyclningen w.äl eller illa, eller och några stycken ther
aff. På thet spatio som fram för Lirtierne ståår vptelmas Personerne vthi hwart Huushåld, ja och the små Barnen, fast än
the kunna. allenast l stycke eller 2 läsa, ty ther igenom lockas
the och blifwa dristigare. Ock kan detta beqwämligast skee i
Skriffthållen, hwarföre och thetta Vpsattet kallas en Skrifftbook,
medh hwilken försicldelig·en måste vmgåås , at the enfaldige icke
aff någon Fruchtan, som skulle thenna Skrifft-book til något annat missbrukas, förhindra sina ifrån thenna högnödige öffningen.
Lemnas ock til hwar familie något Rum, i synnerheat för them ,
som Lärarena förmena kunna sig· h föröka: at en Skrifft- Book
må kunna brukas til 10. 15. 20. eller flera Ahr. När nu Lärarne
således mecl största Flijt sigh winläggia, först huru theras kåre
Ahörare åhrligen meer och mee.r tiltaga och lära sina Christeneloms Hufwudstycken; Til the t Andra, at the them rätt och \väl
förstå; Och til the t Tridie, föra. ther effte.r ett Christelig·it Lef-
103werno. så skal theras Arbete intet wara fåfäng-t i HERranom;
vthan ther på föllia HERrans ymniga \Välsignelse. Hans Nåde
·och rijka. Wälsignelse ware meclh och öfwer oss alla. Abo den
.30. Octob. Anno 1666.
Johan. Gezeliu.s,
D. Ep. Ab.
b) Synodalstadgande 1667.
l:'uncta JJ?'OJJosita et decisa in Conventu SynoclaU cliebus 16,
17, 18 JctnuaTii 1667.
Effter någon större fTequens är för handen, ån uti förre
{]onventti, som skedde den 6 och 7 September 1666; alltså reJJetemcles een cleel aff dhe nödigaste Jntncter, . som tå h;ad,e;s för
]länder, såsom i synnerhet:
l. Om Exereitiis Catechisationis, att dhe medh alfware drifwas.
2. a) Att noga må sees på Troloffningame, efft.er clhe förre
Resolu.t·ioner.
b) PTr.ecavercules att medh Bröllopet icke längre clröijes effter
'Troloffningen än 6 eller 8 weckor högst, ther icke någon sin.gulctris casus är.
c) Att Bruders tig·giancle förhindras.
3. Dhet som är förr nemt om D·iscipUna Ecclesiastica; repete·rades ochså, meclh ytterligare förmani.ngh, och tillades:
a) Att ther någon skulle för synnerligt skäl lösa Kyrckioplichten, (efter Lönskaläge) måste mannen gifwa 3 Daler S :mynt, qwinllan 6 Dal. S :mynt till det ringaste. Hwilket R. R. Prr.epositi
warda in llisitation·i bus Jntblicerandes, eller ock sjelfwe Pastores.
b) Dhe som af oachtsamhet qwäfwa sijna barn, intagas medh
tjenliga ordh och åthäfwor, ther the äro bootfärdige.
c) Oskick i samqwemer förtages på tienligit sätt.
4. Repeterades dhet fötTiga om dhet Wördig·a Fresterskapets
rättighet, såsom ock Prestebolen, och tillades:
a) Att när beskeclelighet inthet hjelper uthi rättighetens infordrande, måste KyrclcioRådet förmana de halstanige; h j el per
·dhet inthet, tå fömekas clhem mootwilligom hederstienster (undan-
-
104-
tagandes Barnchristning och dhe sjukes besökning·h ;) doch dhen·
som fa.ttig ä r, och beqwämmer sig, blifwer linclrigal'e ansedcler._
b) Thä.r en twist om Prestabolens ägor uppkommer, förskaffat"
Pastor loci documenterne wijcl handen ; Sochnemännerne måste föra och clrifwa processen, och medell dhertill sammanskjuter Soch-nen, eller tages aff Kyrchiones medel.
5. När någon Prestman, effter saksens beskaffenhet, bör co?n1Ja,-rera wiclh en werldslig Rätt, och om fullm-ächtig nomine Consisto- rii begiäras, måste alltidh sjelfwa saken först Consistario notificeras;clhet som Presta-Ämbetet angåår hörer till Consistorium Eccles·iasticwn: pr·ivata j orclhägor höra till forum politicum, Prästeg·t'irds-ägor också, (sed 11rcesente aliquo nomine Consistor·ii); injurice el
actiones 11ersonales, criminales etc. a ng·ifwas in Consistorio, 1cl
juxta privilegia Cleri §. 24.
6. Finnes hoos någon försummelse och gensträ.fwighet att
byggia på Kyrckian, Kyrckiobalken etc., oeh förmaning gäller hoos honom inthet, så tages aff Kyrckiones medel och bygges; och
när aH the geenstörttig·as huns något lijk uthbärs, skall thet
inthet slippa i Kyrckiogården, förrän penningarna ähro betalte.
7. R eiteracles åther Kongl. Maj :ts befallning för clhe thorfftige: såsom en nyligen för clhe Lutherska Församlingarne i P uhland , (them som än inthet hafwa gifwit til fångarnas utlösen ifrån
Göötheborg: till Östhammars Kyrckiobyg·gnadh etc. Item Kong l..
befallning- om Anatomia Pa11ce, om Catechismo Lutheri Ma:iori;
om Antiqviteter eller gamla MonumenteT.
8. Finska Psalm- och Evangelii-boken meclh grofft tryck in 4:o._
It em H andboken, effter dhe nu tredje resan hög·eligen begiä ras,
tages nu medh flijth för hä nder.
9. Hwarföre R. R. Dn. Pastares låfwadhe genom sijna Klockare och Kyrckiowächtare att uppköpa Materialier till Pappersbru- ket. (om Typographia blef ock t-alat).
10. Homilierne in S. Hiblia eller Theologia Didactica, behag·a- de heela Ven. Clero myckit wä.äl.
11. R epeterades förmaningen om Studente-penningarnes colligerande, och warda R. R. D:ni Pastares här effter till Capitlet"'
lefwererandes, ther the iblandh torfftige och wällärde studenter
dee- las skola, effter dhet hafwer n ågot beswä.r medh sig·h att dhe af-hä mptas skola.
-1051!l. V en. Olerus warder förmananande clhem som n:tgot wärf"
hafwa wid Consistorium, att dhe komma pit Orclinarii Consistor·ii- da.gar, nembligen Onsdagar.
13. 13eqwämligaste tijdhen att hålla Synoclmn anniversar·iU-1n,.
slöts så nu som tillförene, wara ci-rcct Nuncl-inas Henrici; och dherPastores hafwa lagliga förfall, lå ta dhe sijne Sacellaner reesa ;.
Pneceptores i Scholorne, Krigs Prester, Coadjutorer, komma eljest
gemenligen gärna till Synodwn.
Emot dhen häftiga kjölden skall (will Gudh) ett beqwämligt .
huns tillredas.
H-. Pastor sine sontica causa emnnens gifwer 4 Rdr., en Sa cellanus 2 Rdr.
15. Materia Synoclalis blir in futw·a Synoclo heela Articulus.cle peccato.
J ohannes Gezelius. D.
.'
c)
Perbreves Commonitiones, eller korta Påminnelser, .
hwilka tillförene styckewijs, effter som tillfälle gifwits i Visitationeme, äro uthi Församblingarna effter- .
lemnade; men nu på nytt Församblingarna, och i
synnerhet Ven Clero, i detta Lofl. Stiftet, till nytto
och effterrättelse sammandragne och publicerade, aff
]ohanne Gezelio, S. S. Theol. Doct. och Ep. Ab. År 1673._ \f
c o m m o n. r.
W iclh Ryrckioherclens T illträde.
L När en confirmerad Pastor wärckeligen träder till Kyrkio- .
heerde-Embetet, (kan den solenna l nvestitura skee medh thetsamma är thet aldratienligast) så måste han aldraförst see hwadh han.
finner för sig·, och förthenskull fråga effter Kyrckians och Präste- _
gårdzens lnventaria, och the t i KyrckioRådets och the Älstas nä rwaro, (ther heela Församblingen icke will så länge töfwa.) och;
wid thett.a tillfälle förnimmes hwad Böcker äro förha-nden , utlri..
·.
-
106-
hwilka allt böör wara richtigt annoteradt, och so m wiclh alla Kyrckior skola wara Tree Böcker, hälst in fol·io.
II. Uthi den Första Booken, som blifwer en lnventa.ri-i-Book ,
böör wäl \\lara upteclmadt l) Allt Kyrckiones Silfwer, Tenn ,
Koppar, Liuse-Kronor, Ljnsarrne-stakar, Mässekläder, Altarekläder,
etc. Thet som förährat är, annoteras wäl, enär och aff hwem the!:
är förä!Hat: Och bör här lemnas ett S1Jatium p å någre bladh,
för the t som än kan tillkomma, a ntingen the t förähres eller kiöpes;
dock skall intet !döpas utha n meclh KyrckioRåclets förewetancle och
gocltfinnande. 2) Hwarntha.ff Kyrckian hafwer sin Inkomst? Hurn
myckit Wijnsädh dher är? Hwaclh dhet gifwes för en murad ArffGraff i Kyrckian, i Choret, på Gångarna, uneler Bänckiarne, eller
när ett Lijk eliest begrafwes i Kyrckia n? H wacl som gifwes för
en Arff Graff p å Kyrckiogården, eller när ett Lik der begTafwes ?
Om n ågo t gifwes för Klackorne? för Båårldäde? Hwaclh Böter
komma till Kyrckian? etc. Wore om sådant förr intet wisst slutit,
måste de t i första Visitat·ionen slutas, och seela n nog·a h ållas. 3)
Prästgårdz Inventarium i Spanmåål, Booskap, Huusg·eråclh, Item
Äng·iar, Skogh, Fiskewattn, Uthmarck, Qwarnställen, etc. Documenter och Doamar på Prästegårdz-ägor, fönvaras i Kyrckiones kista :
men Co1Jier ther aff sln·ifwas i denne Första Boken: Såsom ock
Prästegårds-Huusen, och huru the äro deelte emellan Byjar eller
Nattebool . (Rotar) uthi Försa.mblingen.
III. I denne Booken måste ock 4) inskrifwas en richtig h
Bänckelängcl, ther i synnerheat måste lemnas stoara margines, offter som offta behöfwes någon förändring; och nå.gre folia ledige,
ther framdeles samma. Längd skulle omskrifwas': N . B. a) N är
någon Bänkedeelning är nö:ligh, så förändras thet minsta som låter
sigh göra, för oljud slmll. b) När the gamble genom döden affg·å,
måste the som träda till Hemmanet, så frampt them effterlåtes
träda i samma Bänk, stijga i neclerste rummet, om dhe äro yngre
än dhe a.ndre, som förr i sarmua Bänk hafwa stådt, oachtancles
at theras Antecess01·es hafwa haft främre rum .
IV. Och 5) Inskrifwes en ldaar R äckning på inkomst och
uthgifft hwart åhr särdeles, på sätt och wijs som ther om Comm.
IX. §. 7 förmäler. Thet ka n ock 6) hållas och införas här Protocollwn Casumn, nemblig·en hwadh synnerligit ä r händt och förelupit i Församblingen, och huru the t är skiii.rsk:"tdat och a.ffdömbt;
-
107-
.Såsom ock hwacl som är i Sochnestämmor slutit, hälst thet som
wicht.igt hafwer warit, och 7) Acta Visitationwn, som äro effterlenmade a ff Dnn. Visitatm··ibus; ther the icke straxt äro inskrefne,
så affskrifwas Co1Jier theraff i theune Book, och viclim.eras; men
Or·ig·inalen fönvaras i Kyrckiones kista, eller inbindas i en synnerligh Book, med andre Placater och Ordningar, som måste wäl
fönvaras; men skulle n ågon behaga göra en serdeles Book, theruthi dhesso Casus och A cta inskrifwas , emedan therwidh n['\gon
widhlyfftigheet kunde falla , så är ock thet intet att og·illa.
V. Uthi ther;t Andre Booken, som kan egenteligen kallas
P.rotocollmn EcclesiCl3, uppteclnms l) alle Bruclefolck, medh theras
Nampn, Föräldrars Nampn, och Orten tädan the äro; wore nå.gonthera eller beg·ge från ammn Församblin'g , tå fönvara theras
Testimon ic(. wäl, antingen i någon Book, eller häftas the p å en
trå tillhopa. 2) Alla Barn som döpas, medh theras och F örälclra.rnas Nampn, och hwad dag the äro födde (thereffter måste frågas)
·och döpte: lte·m. Faddrarnas Na mpn, om thet skee kan, för alla
händelsers skull ; oächta Barn skrifwas särdeles, med Föräldrarnas
Nampn, etc. 3) Alla Lijk som begTafwas , anting·en i Kyrckian eller på Kyrclciogården, med theras na mpn och willear (Adelsman,
Fogde, Bonde, Son e tc) såsom ock ålder, om then kan någ·orlunda
-erfaras, och hwadh effter hwart Lijk till Kyrckian är gifwit: thenna Gifften till Kyrckian föres sedan in i then första Booken bland
Kyrckia ns inkompst.
VI. Then Tredje Booken är Skrifftbooken, lnvilken ock mås te wäl inbindas, och intet wara. lösa papper ; Och ther T' en. Cl.e1'US icke hafwer fölg·clt thet Consilium, som gihres in Ap11e1ulice
a.cl Catech. och lemna t SlJatium widh hwa.rt Huushå;lcl, att the
måtte annoteras, som ökas till Familien, eller komma i the an{lras ställen ; Så inbindes ock then gamble Skrifftbooken tillhopa
medh then, som sedan cle novo skrifwes; och i thenna måste ä ndteligen lenmas nödige Spatia emellan hwart Huushå.ld, som the nu
lnmna wara folckrijke, eller fra mdeles förmodas att blifwa, och kunna p å hwa r sida in folio näppeligen flere skrihYas,. än t\yenne
Familier. Theras nampn, som a uiingen genom döden affgå, eller
-elies t reesa ifrån F örsamhlingen till en a nnan ort, måste intet uthplånas i Booken, Llthan sättias något Teclm för nampnet, ' eller
.,
-
108-
draga en Linea therunder, att widh något effterfrågande straxt;
kan sees, hwadh then Personen hafwer lärdt i sin Ohristendom.
NB. l. Ther wid någon Kyrckia thesse Tree Kyrckioböcker
icke finnas, måste the, med KyrckioRådets och de Äldstas samtyckio,
ofÖrd röijeligen förskaffas, och theruti wäl annoteras, hwadh såsom
förr på löse papper eller Kladder Pro-memoria kan wara cmnoterat, antingen aff Antecessoribus, eller nu warande Pastore. 2.
'l'her någor wore, som wille låta. see sin flit och osparda möda, och
låta reent affshifwa, hwad i the förriga Kyrckio- eller lnventar·iiBöcker kunde confuse wara skrifwit, så måste gamble Böcker ingalunda förfaras, uthan i Kyrckiones kista för allt . efftertaal förwaras. 3. Omkostnaden, som amvändes på thesse Böcker, är fast
ringa., men nyttan är ganska stoor. 4. Mödan, som Embetesplichten ]Jålägger, måste intet ansees, hälst emedan härmed kan samwetet tryggias, och the illwiljandes munn ig·enstoppas.
II.
Om. Kyrckian, och hwa.clh therwidh fordras.
l. Pastor måste för all ting sigh beflijta, att i Kyrckian står
alt wäl och zirligen till; att Kyrckiones Skrudh h ålles reenligh, och
att den igenom oachtsamhet icke förderfwas; att Alta.r et medh dess
prydning wä.l skiötes : att Skijfwan, för hwilken Comnmnicanterne
falla på lmää, bygges på tree sidor om Altaret, och betäckes
medh kläde, (der Kyrckiones medel någorlunda tillsäja) hwilket
städse therpå ligger, och en Linnedunk lägges theruppå, när den
H. H . Nattward begåås; Item en beqwämlig·h Pall nedan omkring,
ocksa på 3 sidor: Att Charbalkarne och Predikastolen wäl hållas:
Bänkarne både i Ohoren och i Kyrckian byg·gias medelmåttigt
stoora, och effter förmögenheeten hederlig·en ; Golffwet i Ohm·en
och på Gångarne lägges slätt, helst me~lh Steen, Graff.;VJnar, Teg-elatenar eller I-Iuggesteen; om lägenheteen dertill är; I Bänkarne.
tienar bäst Trädg-ålff; Fönstren hålles rena 'l Ch heela; H walfwet,
Wäggarna, Pelare, item Altaretaflor, Beläten, eto. hålla,s reena för
damb, hwilket är Klockarens belrymber; (hwilken therföre heeter
Aedituus, och medh ett beqwämligare nampn NECox6poc;) Onödige
saker, och the som wanhedra Kyrckian, måste ingalunda i Kyrckian
läggias; hwarföre är nödigt att en Boodh bygges, eller under Klåckest."tpelen ett Rum lagas, ther Dödbårar, Taakspåån, Tjerutunnor,
-
109 --
Reep, etc. kunna insättas. Inga förargelige Målningar miiste tålas i
Kyrckione. Fanor och Baneer, ther the upsättias i Kyrckione, måste
the wäl sättias under H walfwet, att the icke förhindra ljuset. Uphögde Grafwar, the som hinclra Guclztiensten, helst i Ohoren, måste
effter Kongl. Befallning· giöras nidrigare: Kyrckiot.aak, Hwalff,
Pelare, Kyrckiowäggar, Kyrckiogltrelz-balkar, måste straxt botas,
så snart något feel på dem yppas , medan thet medh ringa kan
förekommas.
Il. Nödige Böcker, som behöfwas till Guclztiensten, måste wara
wiclh alla Kyrckior och Oa.pell, såsom Biblien, Handbooken, (och i
1ltoora Församblingar twenne, ty thet kan hända, när then ene
Presten jordar LiJk på Kyrckiogårclen, behöfwer then andra förr ätta Döpelsens Sacramente, etc. i Kyrckian, Twå eller Tree Psalmböcker, Böneböcker, och hwadh Hans Kongl. Maj :t Allernådigst
befaller att lciöpas till Kyrckiorne, såsom A.natomia Papm, Gatechismus Major b. Lutheri, etc. Item anch·e nyttige Tmctater och
smit Böcker, som kunna finnas till kiöps, wid then tijden de
tryc:kias, men seelan näpligen. Dnn. Pastares skola desse Kyrckiones
Böcker hwarken sjelfwe taga heem i sitt Huns, eller them uthläna; och der the t för något synnerligit skedde, att the snart
·oförderfwade igenlefwereras; Och p å the t thesse Böcker, som med
Kyrckiones medel ]döpas, kunna så myckit bättre förwaras, och all.tijd sees om the äro tilLstädes, måste the ingalunda ligg ia och
wräkas i Bänkiarne, otillbundne, oigenspente, och med thet äE\\"entyr, a.tt någon samwetslöös dem bortsnappar; Så skall i alla Kyrckior förskaffas ett Skååp, ungefär l 1/2 aln högt, och thertill tjenlig bredd, uthi hwilket gjörs tw::i. eller tree Hyllor, efftel' som
Böckerne äro stoare till, och wiclh Guclstjen.stens sluut, skall Klocka.ren allo Kyrckiones Böcker, som elen dagen äro brukade, wäl
:igenbundne eller igenspäute inläggia, och Skåpet tilläsa, Eörwa.rancles nyckeln i Kyrckian eller i Sakerstian, att den icke i hans
huns förlägges; och när han åter upläser Kyrckian, npsluter han
·ock thetta Bookskåp, och framlägger the Böcker, som till Guclstjensten behöfwas. I dett.'L Skåp, effter fleere hyllor göras, mås te
·ock inläggias the anclre tree lnventctrii-Böcker, om hwillca förr
talat är : Item a.Ua Rijksdags-Besluut, Bönedags-Placctter, och andre
Kong!. Placater om Eder och Sabbatsbrott, etc. doch alle wäl i
·m·clning lagde eller inhäftade, med Register ErtLmst., att thet !can
l l
-
•'
110-
snart igenfinnas, när the t behöfwes : Detta. Bookskåp sättes i
sjelfwa Charen p å något beqwämlig·it rum, och nålg·ot upp ifrån
golf we t.
III. Ljuskronor, Ljusarmar, Ljussta.lmr och annat, som Kyrc-.
Idan och Gudstjensten beprydes medh: Item Båårldäden (Likpäll)
kiöpes effter Lägenileeten aff Kyrckiones medel, eller the förmögna
öfwertalas sådant att förähra. Lächtaren, som bygges i små och
trånga Kyrckior, måste byggias warachtigt, att the som ther uppå,
och ther uneler stå, icke fruchta för någon skada.. Therpå bygges
ock tienlige bänckar, och sättes någon (någre) Tillsyningsmän,
som hafwa uppsicht med the unge piltar, och andre ostyrig-e.
Ljuflige Orgewärck, och wälljuclancle Klockor, är en stoor prydnad,
och upwäckia en Menniska till synnerligh anclacht. Hafwer Kyrckian n ågTc medel, och Församblingen (helst ther förnähme Patronei· äro) will ock hjelpa till, är thet en berömlig h ting, om sådant
förshaffes .
IV. Kyrckiogårclen hålles ock reen, hwilket ock är Klocka.rens
bekymber j för the dödas Been, hwilka utan twifwel h afwa byg·gt
Kyrckian, bygges ett litet Beenhuns på någ ot läglig it ställe wid
Kyrckiowäggen, eller eljest på Kyrckiogårclen. Kors på Kyrckiog·årclen förhindras så mycket skee kan j men will n ågon endteligen
hafwat öfwer sin Graff, han må therföre betala, såsom ock för
Grafweti, den han will förswara för sig och sina Effterkommancle,
effter KyrckioRådets g ocltfinna.nde. Kyrckiowallen hålles också. effter möjeligheten reen, och ingen ha.fwe macht att byggia någre
H uus när intill Kyrckia.n, för eldsfahra skull.
III.
Om Guclstjenstens fö rrättande.
I. Gudstiensten skall begynnas i rä ttan ticlh j hwilket at the t
desto bättre skee kan, ringes dage n tillförencle, effter g·ammal och
godh sedwa.lma, Heligsmål, (som the.t kallas) at Faleket icke uttröttaclt må om morgonen effter komma till Guds Huns, och ther
en sömpnachtigh Gudstiens t förrätta. Och när seda.n på Sön- och
Helgedagar alt meclh största andacht och Gudeligheet begynnes,
kan (uthi Lands-Församblingar) ändas om Sommaren klockan 10,
Wår och Höst Idoekan 11 , och ':l.' interen klockan 12. Pastares
låta ringia och begynna i rä tta n ticlh j the som icke wilja achta
111
l
tiden, må therföre skä mmas, när the komma. The som någon
synnerlig förrättning hafwa, skola wara tillstädes förr än thet sammanringes, så att Skrifftningen och allt annat E x traordinarie, förrättas förr än den onli1wrie Gudstjiens ten angår j ty den måste
intet förhindras genom Brudefolcks wigning, Liksbegraffning , Barnachristning Kyrckiogångs-hustrurs intagning , eller någon förnäm
persons dröjsmåål, Ii eke heller affkortas för några andra beställningar. The som icke komma i rättan tidh, med Lijk, Brudefolk,
Ohristningsbarn, the må. bijda till thess Gudstjensten blifwer sluten.
II. Medh Mässan h ålles effter H aandbooken j uthi the kortaste Winterdagar, kan wäl något affkortas medh Sången, a,llenust
thet skeer uthan förargelse, eller man sinnger tå kortare Psalmer j
om Sommaren kan Församlingen så myckit meln·a med Sång betjenas, ty tå kan ante Confess. sjungas en Morgon-Psalm, eller
ann an tienlig·h Psalm j It em när Predikanten går neder aff Predikostolen, såsom ock 1J1'0 E xitu. Stoora Högtids-daga-rna fijras
med widlöfftigare Sång, så wäl som med flere Preedikningar. Församblingen hålles ock till att lära the gemenaste Psalmer, att the
icke stå som Dumba.r och Beläten i Kyrckian, uthan att the lofwa
Gudh i hans Huus j kunna ock prijsa Gudh i sine eg·ne huns
medh samma Sånger j ther then Förmaningen om Ungdomsens läsande i book något giäller, thet man dock förmodar, skall ock
Sång·en i Guds Huns meer tilltaga. Ett lofligit brnuk ä.r och the t,
·att Manfolk och Qwinfolk, (meclh Gudelig·e åthäfwor, hwilka äro
ett tekn till Hjertans andacht) siunga till skifftes hwar sin vers i
Guds Huus, och thet allt ståendes, ther ålderdomen, och annan
swagheet, icke twingar them till att sättia sigh neder.
III. Medh Oatechismi-Predikningar h ålles thet effter thet
Förslag h , som gifwes in A1Jpenclice acl Catech. (Doch så at thet
skeer rä tt, korteligen, tydeligen och enfaldeligen, att ock .B arnen
thet begripa och förstå, och att thet straxt re1Jetera.s). Ohristi
Pijnas Historia predikes ifrån F astelags Söndagen till P åskehög;tijclen. Uthi Landsförsamblingarna , ther ing·a vVecko-Predikningar
kunna hållas, ther uppläses uthi Fas tlagstiden hwar Sönda.gh, tilllika med 'Evangelio, aff Pinas Historien, som den nu tillhopa dragen och i Evangelii-booken författat är, en halff Act eller meera,
a tt hon kan ändas i Dymbelweckan j och som sjelfwa Historien,
af sigh sjelff är klaa.r , så uthdra.ges theraff nåtgre tröstelige Lär-
-
..
,.
't
.
..
l
112-
·dornar och alfwa.rsamme Förmaningar , som kunna appliceras till
Tiden och Försa mblingen, a tt ock tidh lemnas till orclinarie \l.'extens
predikande, hwilken ock skall wara korta re än eljest, att begg·e
Texterne knnna på en timma uthföras .
IV. Elliest om ordinarie Texters predikande, tänker man n ågot synnerligit, will Gudh, låta uthgå; imedlertijdh rådes l' en.
Olerus trolig·ast, att the medh predikande anwända all möijelig-h
flijt på Altörames uppbyggelse i theras Christenelom; hwilken flijt
och arbete genom Guds bistånd icke skall wara uthan frncht, när
Texten, effter som han sjelff gifwer anledning, a) Idaart disponeras b) enfaldeligen och meclh tydeliga ord expliceras: c) Lärdomarne, h·öster och förmaningar, effter Ahöra mas wilkor och tijdernes
.tillstånd, noga uthföras, och d) wiclh Predikans sluut korteligen
allt aff Predikanten upreepas: och thetta allt trefjerdedels tijrne: c)
När Predikanten nedstiger aff Cancelen, 'tå straxt på en fjerdedels
tijme, eller ock mindre, anställes ett Förhör, medh the Enfaldige,
fömimmancles allt hwadh the hafwa beh ållit aff hans Predikan,
thet the kunna bruka sigh till tröst och förbättring i theras Christendom. Om nu p å thetta sättet medh the Enfaldige 1JTOcederas,
(hwilka, effter som the kunna finnas blödige, meera medh ljuflig·e
än hårda Ord måste frågas och underwijsas ) så skall man i sanning förnijmma, att en Predikan skall göra fast meera frucht än
.eljest månge andre, (som intet repeteras.) Ty man befruchtar
månge ålderstigne, som hwart åhr hafwa hört samma Text för
sigh predikas, och äntå ganska litet, ja kan hända, intet theraH
behållit. Beg·ynnelsen kan wäl wara swår , men wanan och lusteUöfwenvinner snart then swårheten. Ther flere Prester ä ro, stiga
the hwartera till några wissa bänkar, och fråga först them the
förmeena kunna swara, och seelan the a ndra, antingen sam ma
Fråga, eller en annan, till thess the blifwa wa ne; och, ehuru wäl
tijden icke tillåter att fråga alla, så är doch ingen säker, och
wänja sigh så att gifwa större acht på Predikan.
V. Allmänne Böner effter Preelikan läsas tydeligen och meclh
största anclacht effter the tryckte Böne-former, och meclh en delectu
effter tijclernas och Församblingarnas tillstånd; sedan tilläggas
Förböner, Tacksäijelser , etc. Widh slutet, eller effter Bönen F ader
wår, 1mbliceras Högtids- Apostel- och Bönedagar, Kongl. Maj :ts
Placctter, och hwaclh eliest aff Herr Landshöfclingen, på Hans
-
113-
Xongl. Maj :ts wägna r 1ntbliceras böör, Item Visitations- och TingsT ermine1·. Men andre Breeff och Schedlar, som angå ringare
.saaker, och off ta behöfwa gemene Mans öfwerläggiande och s war,
,och i synnerheet the Schecllar, som kunna lemna swåra tankar i
·Communicantenws och andre Gnclfruchtige Menniskiors hjerta,
(hwilka i Kyrckian gärna wilja hålla sina tankar tillhopa) kunna
·effter sluten Gudstienst upläsas antingen i Ohoredörren, eller på
Kyrckiowallen, eller ock i Sochnestugan; doch må.ste Predikanten
förmana Allmogen, att töfwa till thess såclane Breeff eller Schedlar p å wanligit ställe blifwa upläsne. Ther kan ock lysas effter the
Krea.tur som bortkomne äro, och något annat, som otjenligit är
.af Preelikastalen a tt affkunnas .
VI. För hwa.rjehancla hä ndelse, ä r thet nödigt, att i alla
Församblingar (ther the icke äro alltför ringa till Mantalet,) är
-€n Ca1iellan, hwilken tillika medh Pastore bör förestå then onU1W1'in Gudstiensten, att allt må förrättas i rättan tijdh, och Församblingen till ett fullkomJigit nöije ; Men uthi the Församblingar,
som för theras widd och stoorleek extraordinarie tjenst fordras,
måste ock någon Extmordinarius underhållas, så framt then skall
allt förswarligen kunna föreståås. Uthi the mindre Församlingar,
ther the ock njuta extmorclinarie Gudstienst, och äro dock icke
meer än 2 Präster, om någondera aff them blifwer sjuk, eller aff
något ounclwikelig-it förhindrat (såsom på sin reesa till Synoclttm
·etc.) så måste the n extmorll·inar·ie tjensten så länge up höra, och
.alla gå till Moderkyrckian.
VII. Och såsom ingen Själesörjare fåår saaldöst försumma
;sigh med predikande, eller n ågot annat, som till hans Embete höTer, så skall icke heller wara effterlåtit någon Ahörare, att lijta till
n ågon annan Prestman om någon tjenst i hans Embete, ehwad
häls t thet wara kan; i widrigt fall, straffas både then obetä nckte
Prestmannen, och then som hans tjenst anmodat hafwer; medh
Nödfall är thet annat.
VIII. Wiclh alla Kyrckior måste wara en god Klockare, hälst
then som kan läsa och skrifwa, och wäl sjunga, såsom ock en be.skecleligh Kyrckiowächtare, som upwäcker folcket, gifwer acht på
them, som sigh illa anställa under Guclstjensten med sqwallrancle,
löpan dc uthur Kyrckian, stående p å wallen, drickande etc. etc.
·förer the brottslige till stocken, som the tilldömde blifwa ; treskas
114
någon theremot, then straffes aff KyrckioRådet än h å,rda.re etc_
KyrckioRådet måste honom förswa.ra emoot them, som honom för-achta eller förtreeta.: till Löön bekommer han något aff Rötespenningar, Gudhfruchtigt folck gifwa ock något aff en godh wilja ..
IV.
Om Catechismi öfning i synnerhet.
Om Catechismi öfning är widlyfftigt skriffwit uthi Gatechismi Appenclice, hwilken nu är aff nyjo uplagd, thertill
nu thetta tillägg·es:
L Att Föräldrarne alfwarligen förmanas, thet the hålla Bamen:
att lära sina. Christendoms-stycken, så snart som the lära ta.lu., tytå äro the lydigare, blygas mindre om the icke kunna, och få.
meer och meer hog a:tt lära widare, hälst när the blif'wa försichteligen tillhålldne. Föräldrarna måste ock hafwa sina Barn med~
sig till Skrifftehåld och Visitationer, (ther wäderleken så är) fast.
the allenast kunna ett stycke eller twå. Ty therigenom lockas the·
allt meer och meer till att lära.
II. Och som Föräldrarne äro mycket tröga härtill, så måste
the aff Lärarena hård t tilltalas; gemeent är the t ock, att the säija.
Ba.r nen wara yngre än the äro; therföre måste Själesörjarne inCatalogo Baptizaf;ormn ther effter see, och Annmn JVativitatis i Skrifftbooken anteckna, hwilket blifwer Lärarena sedan en godh_
effterrä.ttelse, att the kunna årligen, ja esomoftast, påminna För-äldrarne theras plicht uthi Barnens Christelig-e uptuchtelse.
III. Man hafwer orsaak att hugna sig, att uti månge För-samblingar, hafwer Ungdomen i synnerheet wackert förkoffrat sig i sin Christendom, och ett godt framsteg gjordt i desse i\.hr, ja
också uti B. Lutheri Förklaring öfwer Catechismmn; men i somblige Församblingar äro the störste delen försummelige att lära.
denna Förklaringen, likasom thet wore en omöjelig ting then till '
att lära; Men the t är intet annat än lättja och försummelse; Hafwa.
the lärt the långa Läsningar, (såsom Skrifftmålen etc) hwi simile
the icke lära the korta? Ja hafwa the kunnat lärt ett heelt:
Språk, (och somblige flere Språk) i sin späda Barndom, ther uti
månge tusende Vocabula äro, hwa.rföre icke the korta. läsningar, om
the blefwe tillhåldne ?
IV. Om förthenskull Föräldrarna, eller the, som
Föräldrars.
-
115-
ställe äro, straxt a-ff späda Barndomen hålla sma Barn a.tt lära,
och thenned fortfara, är intet twifwel, att ju Barnen, när the
ko_m ma till sina 10 år eller 11, skola kunna alla sina Christendoms-stycken, med B. Lutheri Förklaring, och hafwa äntå 6 weckors t.ijd till att lära hwart stycke. The lata, och om sin salighet
litet bekymbrade, förewända sig h ingen tijd thertill hafwa; en snöplig-h ursächt: När man gå år till och från Kyrckian, när något bi jdas wid Kyrckian, när Gudstjensten är ändad på Sön- och Helgedagar, kunna the Gudfruchtige, (och om sin saligheet bekymmersamme) myckit lära; men the säkre och ogudachtige hafwa p å desse
stundel' sitt ogudachtige tijdsfördriff.
V. Och är högst aff nöden att Barnen (och the som i barndomen äro försummade, och nu måste lära), icke allenast blifwa.
h åldne flitigt till att lära, uthan ock att lära rätt och tydeligen, ty
eljest kunna. the aldrigh förstå hwadh the läsa: förthenskull the,
som intet kunna läsa i Book, och taga sigh thet nödige bekymbret
uppå, att lära och underwisa andra, måste så wäl sjelfwa, som
the, hwilka. aff them underwisas, gifwa god acht uppå, när - thet
i Kyrckian aff Catechis11w läses; hwilka, när the i Skriffthållet
förhöras, och eljest så offta., som tillfälle gifwes, måste the aff
Lärarena rättas och corrigeras.
VI. Man hafwer i somblige Försa.mblingar uti Visitationerne.
sto01· hugnad, att the läsa så wäl i Book, så att fast ringa Fa·milier äro, theruti icke någon booklärd är, som både sigh och.
andra lära kan, ja, några Huushåld finnas också, theruti alla så
wä.l unge som gamble äro booldärde, och kunna icke allenast tydeligen läso. heela Catechismum, utan ock färdigt till Frågestyckerne.
s w ara. (Lärarenas flit, som tänckia på Apostelens Ord Hebr. 13: 17'
är thetta att tillskrifwa). Huru lätteligen kunde ock thetta i alla.
Församblingar skee, om the antogo booklärde Klockare, hwilken
aff hwar By i Försa.mblingen skulle taga till sig en snäll Poike attlära honom läsa i Book, (hwilken heela byyn borde skaffa uppehälle,
på några månader, der Föräldrarne icke förm ådde den uppehålla,)
och denne Pilt skulle seda-n the andre barnen i samma By lära läsa.
i Book. Men som i alla Församblingar sådane booklärde Klockare
aff hwarjehanda 1JraJtext icke äro tillsatte, (the t doch wår •Aller"'
nådigste öfwerheets wilja är,) så kunde wäl imedlertijcl, att såda.ne
Klockare förskaffas, någon finnas ifrån Academien eller Scholorne,
·.. ,
116 som pi't en kort tidh thetta på sigh toge, om thereffter söktes.
J'a, om ingen annan funnes, må tte wäl the unge Pres terne, för
Guds Nampns ähro skull, thetta p å sigh ta.ga, som allaredo i någre Församblingar proff ä r gjordt. Om wedergäldningen för them,
som först lära widh Kyrckian, och sedan hwacl the skola hafwa för
sin möda , när the lä ra andra i byja rna, kunna R. R. Dnn. Pa~tore.~ dis71ensera, effter som F öräldrarnes läg·enheet kan wara.
VII. Och att tiden icke onyttigt förspilles, och Barnen med
större lust må lära, måste thet gambia rnaneret att läsa för Barn
affskaffas; (thet någTe bookstäfwer läsas före, och LärjLmgen läser
them effter, sedan befalles han sättia sig och läsa öfwer, som thet
kallas: käre l hwad skall han läsa öfwer, som näp peligen minnes en
bookstar aff thet i hastigheat honom föreläses)? .Men några bookstäfwer 4, 5 eller 6, må läsas honom före , Ex. gr. a, b, c, d, e,
f, och the samma ä n flere gångor: än tillbaka f, e, d , c, b, n.
Item a., c, e, f , el, b, a, etc. till thess Lärjungen them wäl känner, och så må han läsa them någre gängor för sig sjelff, till thess
h an blifwer rätt wiss på sig; sammaledes the följande bookstäfwer.
Om han heele A b c ka n, öfwes han pi't någre blaclh i A b c
Booken att nämna bookstäfwerne, förr än han begynner läggia tillhoapa stafwelserne; och nä r han pröfwes wara färdig h på bookstäfwerne. så måste sammaledes h ållas med stafwande , nembligen att
han wäl underwises, till thess han förnimmes sielff kunna stafwa
-eller lä.ggia. tillhoopa then raden eller 11erioclmn, som honom föresättes, tå han å ter läser för sig· sielff etc.
VIII. Och som thetta sättet är mödosampt för l nfonnatore,
(doch nödig t och nyttigt) så ka n ha n, ther han flere Disciplar hafwer, sättia hoos them som först begynna, någon aff the andre som
bättre äro för sig komne, hwilken på ofwa.nbemälte sätt the först
begynn a nde underwisar. P å samma sätt handlas med them, tt't the
kunna wäl läggia tillhoopa (eller stafwa), och skole begynna liisa
innantill, som ma n säger. När the skola läsa något uthantill, må.ste the thetsamma offta läsa innantill, så wäl assidente manucluctorc,
som för sig sjelfwa, att the aff thet idkesamma läsande i sielfwa
booken måge lära thet uta ntill. Om nu thetta sättet trooligen hå lles,
wardet~ en Disci7Jel sna rt, ja emoot förmodan, lärandes läsa i Book.
IX. P å thetta sättet hoppas man, att barnen skola wäl komma att lära sina Christen~lomsstycken, a ntingen the lära läsa i book,
-- 117 eller eljest hållas fl i j tig-t att lära aff a ndre. Samma hopp hnJwer
man ock om the unga Pojka,r, Drängar och Pigor som lyda för~:naningar; men swårare är med them, som i barndomen äro försummade , hafwa begynt gåå i sjelfswåld, achta inga förmaningar,
sköta icke heller stoort therom, att the i Skriffthåll och Visitationer
blifwa utskäm de och hotade, etc. Ehuru thesse gens törtige sig anställa, måste the likwäl intet lenmas i sin lättja och moot,Yilligheet,
uthan p å thetta sä ttet handt-eras : l ) Kunna the noga förhöras hwad
the hafwa wiil och clistincte lärdt, (ty aff läsande kan man straxt
märlcia om the förstå thet the läsa) och t het allenast noteras i
SkrifHbooken, med ett f ullt signa (X ); thet the lii sa med staplande,.
notera8 med ett halfft signo (/ ). 2) Sättes them .före på en
månad eller twå, att lära thet the confuse. läste , att rätt och
tydeligen läsa , såsom ock någre stycken till. 3) När then föresatte·
t.iden kommer, skola the wara tillstädes wicl Kyrckian, förr iin
n.Ogon tjenst begynnes, att göra ett proof aff sin ly clno och flit.
4) Sättes them åter före n ågre >'>tycken till att lära p å en wiss
tid h; Föräldrar, och the som äro i Föräldrars ställe, förma nas
ock a tt h ålla desse försummelige till lydno; hwilket om the försununa , skole the h årdt tillta las .) 5. När the nu aff åthslcillige
Liixor och Förhör hafwa lärdt sina Christendoms Hufwudstycken,
Slnifftböllerne, Affton- och Morgonböner med Bordläsningar, oth
buclit till att n ågot lära a.ff B . Lutheri Förklaring, och förstå
thet the läsa, må the admitteras till H. H. Na ttward . Och 6) therwid måste the intet stadna, utan åter sammaledes styckewis lära
B. Lutheri Förklaring, och omsider Frågestyckena.
X. Simlie ock n ågra så geens törtige fin nas, att the Presternas och Föräldra rnas (Huusbondes och Matmoders) förmaningar
alldeles förachtade, undanstickandes sig b:kle i Skriffthåll och priM te F örhöör; thesse skole aff F örälclrarne (Huusbonde. eller J\Iaatmoder) framskaffas för Kyrckio-Rådet, och ther alfwarligen förmanas och hotas med Stocken, och fö rsökia om the kunna få löffte
för sig om sin förbättring. Men beswika the ock sina L öfftesmän,
achta icke heller Föräldrar, (Huusbonden) som them wilja framhafwa ptt nytt; tå talas med L iinsman och Rättare, att the en
sådan motwilligan framskaffa för KyrckioRådet, och försöke8 än
om förmaningar och hotelser något kunna hoos honom uthrätta.
Men iir allt arbete förgäfwes, skrifwes therom till Doomlm.pitlet.
..
-
·r
•
l
-
llR-
Thetta är wäl mödosampt och beswärligit för Lärare, men them
böör lilnvä l truga och förmana, etc. och see till huru the kunna
omwänd11 sina Ahörare ifrå n theras wägars willo, och frälsa theras Själar ifrå n döden.
XI. The som till någon å lder komne äro, att the intet meera kunna tillära, hållas thertill att the wäl förstå hwad the hafwa
lärdt, och höra andra läsa, såsom ock öfwas the effter möijeligheten uthi sielfwa Frågestycken. The förmanas ock, att hålla t he
unga i sina Huus att läsa Affton och Morgon, item till och ifri\.n
Bords: ty när the unge och små icke kunna läsa, (förbemä lte
böner i synnerhet) seer man wä l att thet är the gamblas skuld,
som them thertill intet hå lla, och fördenskull skola the hårdt tilltalas, när the unge hafwa sig försummat uthi sine Christendomsstycken .
XII. Om Skriffthåll ä r ock in Appendice förmält, att thet
är ganska nödigt och nyttigt, ty ther Ahöra.re (så wäl Barn som
läsa kunna, som alla gambla) icke kunna komma till Kyrckia n,
och låta förhöra sig, thet som önskeligt wore, och kunde i ICyrckian med större andacht fön·ätltas, så måste Prästerna ta.g·a then
. mödan sig uppå , att reesa kring i Församblingen, kallandes tillhoapa 20 eller 30 Familier ungefär, ther alla i Familien måste
komma tillstädes. The som äro hemma och wachta ·Huuset, medan
the andra läsa, måste sedan komma., när the förrige hafwa lä.~ i t
och gått heem, till att släppa them t'tstad igen, och lå ta sig examineras. Och när the hwar för sig således äro förhörde, tå ställes
för them alla tillhoopa sådana Frågor eller Spörsmål, thermed
förnimmas kan, om the ock förstå hwad the låsa ; och sids t fråg-as
nog<t effter huru the lefwa i sine Huushåld, om the läsa Afton och
Morgon? (och thet knäfallandes, och icke i sina sängar liggandes ,
thet en ond wana är.) Item om the läsa när the få sig Maat?
och hwad feel som tå finnes hoos en eller annan, med trä tor ,
olydno, etc. etc. thet corrigeras, ellet· effter beskaffenketen remitteras till KyrckioRådet, eller till werldslig R ätt, eller ock till
Doomkapitlet ; skulle någo t undandöljas, som borde tå angifwas ,
så straffas så wäl döljaren som then brottslige.
XIII. Wicl Skriffthållen måste allt missbruuk fö rtagas, nemIigen att inga flere reesa omkring, än the som skola examinera,
och att ingen bekostnad thermecl görs; a tt Missgynnare, som intet
119-
betä nckia., hwad nytta thetta Förhöret med sig· hafwer, icke må
l1afwa orsaak något att tadla.
XIV. Och som i Skriffthå.ll alla äro skyldige att komma
tillstädes, ty för then orsaaken skull reesa Lärarne omkring, alltså
måste the som lagetigit förfall hafwa, låta sig excusera, och komma tillstädes p å ett annat Skriffteställe ; eller ther thet icke ske
kan, a tt the tå enteligen komma till Förhöör wid Kyrckia n, när
:a lla Skriffthåll äro förbi, och Lä ra rne p å en dag stä mma them
.som hafwa warit borta, examinerandes them först i sin Christen·dom, och sedan frågandes them m·saaken, hwarföre the hafwa sig
icke instält i Skriffthållet? Förnimmes thet wara skeclt aff mootwilligheet, dömes ~he först till något lindrjg t straff, seelan till
n ågot hårdare, så frampt icke Intercession om theras förbättring
lwmmer emellan. The som på. thenna stämde dagen icke heller
lwmma tillstädes, och thet förnimmes skee aff mootwilligheet, them
m åste Föräldra.rne (Huusbonden) framskaffa till Förhör och Plicht,
·eller plichta tillika med them. Men ingen (antingen han aff tresko
eller laglig orsaak hafwer warit borta ifrån Skriffthållet) skall
{lrista sig att leonuna fram till Absolution och H. Nattward, förr
.än han hafwer teclt sig för Predikoembetet, och giordt sin Christendoms bekännelse. Finnes hoos honom (som hafwer warit borta)
någon försummelse i läsandet, handlas med then, effter som förr
ä r statuerat om the tröge och försummelige.
XV. När the komma fram till förhör, måste the wid läsandet fogeligen hand,~ras, och unelerrättas om the något stapla; och
ther förmaning och tilltal fordras, effter förhöret tilläggias. The
l1ållas ock till Gudelige åthäfwor wid läsande t: att the böja sina
lmäil, när· någon Person i the n H. Treefalcligheet nämnes : afdraga
sina ha nelskar och foga händern tienligen tillhoopa. Ma.nfolcken
komnm fram med tienligit och borstadt h år, läggandes käpp och
piska ifrån sig; Hustrur och Pigor med sin tienlige drächt, etc. fltc.
ty the träda tå fram, och tala icke med någon Menniskia om
werldslige saker, utan göra sin Troos-bekä nnelse för Gud, som
synnerheet är tillstädes uti sådane Gudelige förrättningar.
V.
Om Dö1Jelse-Alcten, och Hyrclciogångs-Qwimwr.
I. Then Helga Döpelsens Akt förrättas alcleles effter Hand-
-- 120 booken, och thet uti Kyrckian, (der icke nödfall är), och hälst i
Ohoren; der tiden icke tillåter, Prcefa.tion gååa förbi, och i syn-.
nerheet den förmaningen, som införes effter, och aff Evang-elium.
.Marc. 10.
II. Till Wittnen · öfwer Barnsens Doop aclmitteras inga, som.
iiro af en annan Religion, ty the måste sti1ntlera för Barnet
och dess uptuchtelse: icke heller the, som äro satte ifrån H. Nattwa.rd, eller stadde i någ-on uppenba-r last, (therpå ingen alf1mrsam.
bättring följt hafwer) ej heller ungt folck, så att ingen tillåtes:
under 15 år, iclque 1Jrcevio exmnina: ja, the som icke hafwa lärclt.
sina Ohristenclomsstycken, ehuru gamble the må wara, skola. icke
heller stå Fadder. Hwarföre bör Själesörjaren förut weta lnrilka.
som bjudas till Fadder, (hälst i the Försambling·ar, ther en ond
wana inkommen ä r wid Faddrars inb j Lldande) att the icke mecl
neesa afwisas ifrån elen H. Döpelses-Akt. Thet måste ock för-hindras, om för många Faddrar bjudas. Med Nöddop hanelias ock
alldeles som uti Hanclbooken är författ-at, men utan nödfall giöra.
åthskilnad emellan Döpelsen och Ohristningen, är alldeles orimlig·it, och måste intet tålas.
III. Echta Qwinnor och Barnaföderskor skola wid m'\got till-.
fälle i Predikningarne nnderwisas, att the effter Barnsbörelen h~dla.
sig ifrån Guds Huns på några weckor, och blifwa sedan intagne;
icke att Barnsbörden i sig sjelf är ohelig och Gudi missha.gelig·,.
utau thetta skeer för theras egen hälsa och wälfärd, sampt Ohristelig· tucht, och gTundar sig så wäl theras hemmablifwande, som the-ras Kyrckiogång, på the Christnas friheet, och måste med echta och.
tuchtige Qwinnors Kyrckiogång· hållas effter Handbook en; samma-.
ledes o ck med them, som hafwa föd t döclt Barn, och Fostret eljest.
Hr fullgångit, then trästes och intages på wanlig·it sätt; men the,.
hwilkom Fostret i otijd förgåår, (som man talar) tröstas ocks:'\.,,
och när the komma till sin helsa igen, gå. the i Guds Huns utan
någon Int-agning, tacka Gud för sin hälsos restitution, och bedja
Gm! nådeligen afwäncla flere sådane händelser.
IV. The som före "\Vigningen äro belägTa.de aff sine Män,.
tagas wäl i Kyrckian såsom andre ärlige Qwinnor, doch icke på.
samma rum och ställe, som the andre tuchtig·e Qwinnor, utan litnger tillbaka, att Tuchten må hafwa sin heder, och Otuchten nå-.
gon neesa. Men the som äro hafwancle aff sine Fiistmän, (och.
-- 121 är bewisligit att the äro trolofwade, och Fästemäunerne Äro antingen döde eller bortreste, intagas wäl såsom desse i förtid belägrade Hustrur, dock effter Preelikan eller sluten Guclstjenst .
VI. Om Slcrifft och Aflösning och Herrans Nattwarcl.
I. The som wilja g·å fram till Absolution, måste i tijcl wara t.illstäcles, som sagt är, och Christeligen sig thertill bereda,
och icke obetänckt löpa å.stadh, när the see andre framträda; the
måste ock wara Prästen som sicrifftar lnmnoge, icke allenast till
ansichte, utan ock till sin Christenelom: hwilket ehuru swårt thet
i.i.r, i synnerheet effter Legafaleket så offta flyttiar ifrån den
ena Församblingen till then andra, så måste thet doch skee, att
thet H. Sa.cramentet icke mecldeles en owärdig·an.
II. Och för thenna orsaken skull, skall ingen reesa ifrån
någ·on Församling·, utan han hafwer Kyrckioherdens, eller i hans
frånwa.ro, Kapella.nens Attest med sig om sin Christenelom och
förda Lefwerne. Och när en sådant Attest fordras aff Själasörjaren, skall Hunsbonden och wara ther hoas, och effter sitt samwete wittna om samma. persons förhållande. H wad framsteeg han
giorclt hafwer i sin Christendom, kan sees aff Skrifftboken; måste
allts.l. en Själ~:L-'3Örja.re gifwa ett sanfärdigt wittnesbörd, (att icke
han tillika med den, som Attesten tager, bedrager honom som
en sådan person emottager); och denne Wittnesskrifft måste them
meddelas utan någon betalning, effter the äro mästedels fattige
1'jenstehjon; men ther endteligen betalning· therföre fordras, måste
för en sådan Attest intet tagas öfwer 4 Öre Sölfwermynt.
III. När nu ett s:'\dant Tjenstehjon kommer till en annan
Försambling, skall Huusbonden, (wid wilkorligit straff om han
t.het försummar) taga then personen med sig till Kyrckioherden,
och framwisa samma besked, effter hwilket, såsom ock ett kort
förhör, thensamma inskrifwes i Skrifftbooken: och ther Kyrckioheerden intet tilltroor sig att känna then Personen igen, när
han (hon) kanuner till Absolution, är intet oråcleligit att gifwa
honom (henne) en Schedel, theruti både Huusbondens och then
r:a.mmo Personens nampn annoteras, att then hafwer framteedt ett
godt bewis. Är ock en sådan Person illa informerad i sin Christendom, noteras ock thet, och Hunsbonelen förmanas att låta ho-
-122nom (henne) lära sine Christendomsstycken, och förr intet taga
honom (henne) med sig till Absolution och Herrans Nattward,
förrän han (hon) blifwer wäl undenvist.
IV. Nu kunna okände och andre flychtig·c Personer bjuda
till att smyga sig fram till Afflösning, helst i the rolckrike Församblingar ? Men så måste Klocka.ren, och någon annan, som
wäl känner them som länge i Församblingen hafwa wistats, stå
utanför Sacrestiedörren, när Faleket ingåår, och när the see någon okiänd, fråga honom hwadan han är? och llWad Beskedh han
hafwer med sig? Och enär the finna någon utan Beskedh, eller
någon som ha.fwer förachtat Skriffthåll, eller eliest är försummelig att lära sina Christendomsstycken, then skola the intet inlåta till Skrifft och Afflösning.
Y. På llWad tijd och ålders åhr the unge Barn skola tillå.tas att komma till Absolution och Herrans Nattward, kan intet
wisst sättias, utan Skrifftfa.dren rätte sig effter theras framsteg
i sin Christendom, icke allenast huru the kunna läsa, utan ock
huru the: förstå the t the läsa j och borde thetta skee wid the t
Tolffte året åminstone j Men såsom Föräldrarne mästedels äro
häruthinnan försummelige, och säija alltijd Barnen wara yngre
än the äro, therföre måste thereffter sees i Christningslän,gden,
och Föräldrarna förmanas och rättas.
VI. När tå Föräldrarna wilja fra.mhafwa sina Barn första
gången till Skrifft och Herrans Nattward, måste the tillika med
them komma fram till Skrifftfadren, helst dag·en förut, och låta
them ther examineras och undenvisas j ty sjelfwe Skrifftningen
måste intet förhindras genom sådanas förhör, icke heller med
theras förhöf; som äro befalte något meera att tillära, förr än
the kunna, admitteras till H. Nattward j ty the måste ock föruth
komma fram för Presterskapet, att ock theras förkoffring må.
annoteras i Skrifftbooken.
VII. Församblingen undenvises wäl therom, att ing·en teer
sig fram till Absolution, som icke thertill Chris teligen är beredd,
som sagd t är, och i synnerheet wäl förlikt med sin Nästa j förnimmes något annat, straffes en sådan i KyrckioRådet, förmanes till bättring, och drifwes på :fiörlilming med Trätobrodren.
Detta förstås enkannerligen om lnjuTier; Men ther någon hafwer
en twist om Arff, Jordeägor, eller annat s likt, (hwilket Gud
-
123
och Rätten hemskjutes,) och kan all Grull och Illwilja slå nr
sitt sinne, thortill han alfwarlig-en förmanas måste, kan han wä.l
<tclmitteras till Herrans N attward.
VIII. Eljest ther Predikauterue förnimma någon oenighet
yppas i Församblingen, bjude the till sådant sjelfwe, genom andra
och KyrckioRådet att dämpa, förrän Illwiljan meer och meer
tilltager j och som them icke allt kan så noga wara kunnigt,
hwad i Församblingen skeer, bör them som Gud älska och then
.ädla Friden, gifwa sådant tillkänna, att icke en haa.tfull Menniska, a fl' oförstånd teer sig fram till Afflösning j ty om theot
skeer, och wederparten tijger ther till, eller ock när then andre
framträder till Skrifft eller H . Nattward, först en sådan twist
uppenbarar, sin Trätobroder att förhindra och förtreeta, tå skola
the båda straffas i KyrckioRådet, eller, som saJ,en kan wara
till, a.ngifwas wid Werldslig Rätt, eller i Doomkapitlet.
IX. Hwad som Comm. IV. §. 15 är sagdt om Gudeliga åthäfwor, måste här för all ting tagas i acht, så wäl när the
framträda till Skrifft, och therifrån, som till Henans Bord 'och
thorifrån: Att falla på sine knää när the hafwa fådt Absolution,
tackandes Gud för den Nåd them wederfaren är, och at the blifwa stadigt i Kyrckian, höra med hjertans Andacht Predikan,
bedja troligen Gud, både när allmännelige Böner lä.sas, och när
the framstiga till H . Bord, och träda therifrå, och föra sedan
ett Ohristeligit lefwerne j finnes häruthinnan något feel, mås to
then brotslige tillbörligen corriger~s.
X. Effter Wijnsäden mäst i alla Församblingar är förring·a,
i synnerheet emedan Wijnet säljes fast dyrare än tillförene j alltså
.gifwe thortill Församblingen, antingen i ett Bäcken när the gå
till Skrifft, eller eljest någ·ot wisst om å hret aff hwart Huushålcl, eller aff hwar Person, som g år till Herrans Nattward j Inhysesfolck som någon Lägenheet hafwa, gifwa gemeenligen till
Wiinhåld ett rst. Sölfwermynt å.hrligen, för lnvar Person som
går till Herrans Nattwarcl j med the uthfattige handles miskuno.sampt.
VII.
Om Troloffning och Bmclwigning.
Såsom Doomkapitlet hafwer aff trätor och annan lättsinnigheet, som förelöper wicl Troloffninga:r, stor mödo och förtreet,
d •
-
12-1-
så 1m'lste Fresterskapet wäl underwisa sina Ahöra.re st't i thetta.,
som allt a nna t:
I. Att the för a ll ting bedja Gud, betä nckia sig· wäl, r ådfråga sina F öräldrar , (eller them som i Förä ldrars s tälle ä ro) ,
ja ock sina Lärare, och andra goda Gynnare, förän the sluta.
ett så hög t wärck: såsom ock granneligen fråiga effter then Personens sinne, wilkor och tillstånd, förrän the binda sio· emellan
ett Band, som sedan intet kan uplösas.
o
II. När t he komma till Kyrckioheerden, och begära att thet.skall lysas till Trolo ff ning, (som den Ceremonien intet kan bortläggias) mt'\ste Contmhenterne först förhöras i sin Christenelom
så fl·a mt the t förr icke ä r kunnigt, och aclmitteras inga till nå~
gon Troloffning, som icke kunna, förutan the andre läsningar,
också en god deel aff Lu.theri Föridaring öfwer Catechismum.
Mås te ock begges F öräldrar (eller F örmyndare) wa,ra tillstädes,_
och låta. förnimma, att thet ä r alles theras goda samtyckio, såsom ock bewijsa, a tt the icke äro i någon skyldskap eller swågerskap , som Echtenskapet fö rhindra kan, eller med någon ~nnan
Echten.skaps-lofwen förbundne. När allt thetta är richtigt, så kan
Lysningen skee, men ing·alunda tå straxt, utan 14 dagar thereffter,
'l'roloffningen förrä ttas i Kyrckian aff arelinario Ecclesice Ministro,
i begge Contmhenter-nes, theras Föräldrars (eller Förmyndares),_
ther the kunna wara tillstädes, och några goda Mäns uärwaro.
III. Förrän Lysningen eller TroJoHningen skeer, måste Pasto1·
wara förwissad om Bröllopsdagen, hwilken, om möjeligit är , måstehållas 6 eller högst 8 weckor thereffter; wid 'l'roloffningen förmanas ock Contmhenterne till böner och åka llan till Gud uti ett.
så högt Wä.rck, och att the hålla sig tuchtigt och ä hrligen. Förbjudes them ock Heders tiggiandet; men will någon aff Slächten
och andra goda \'Vänner them till Brölloppet något förära , miL
the thet .skicka till theras heemwist. Kommer i thesse 6 eller 8
weckor Contrahenterne emell an någon wederwilja, förmanas thetill ?'econciUation, och bjudes till att förtaga orsakerna till en
sådan oenigheet; Item frågas effter och s traffas onda R ådg ifwa re
och Echtenskapsförstörare, som pläga sig insmyga. Men kommm·
denne wederwiljan aff Bröllops-förhandling·en öfwer 8 weckor, hafwa tå Dnn. Pastares att wä nta tilltal, som icke hafwa clrifwit
på Co7ntlationen: eller bmvisa sig wara utan skuld.
-
125-
IV. Slmlle någTa unga framkomma, och antingen sjelfwe ,
eller effter Föräldrarnas ingifwancle, begära troloffwas; så måste
g ranneligen effter å ldren frågas, och ingalunda trolofwas n åg·o n
Mansperson, som 'icke hafwer fyllt (till the t ringaste) sine 18
{~ hr, och Qwinnspersonen 14 åhr. Thet måste icke heller tillåtas,
at Föräldrarna, som hafwa en ung Son eller Dotter, som på
några åhr icke kan begifwa sig i E chtenskap, taga till sig en
Dräng eller Piga till att tjena, lofwandes them sitt Barn, nä r
thet blifwer så till åhren: thetta m åJste Presterna intet gilla, ty
wid Echtenskapslofwen och Troloffning·en, mås te the för all ting
,granneligen spörja effter Contrahenternes mogna, friwilliga och
fullkomliga Ja och Samtyckio.
V. När Eneklingar och Enckior wilja träda till ett annat
G iffte, skall thet intet skee för hastig t effter then förre Makens
-död, utan till the t minsta ett åhrs tijd thereffter; Slculle någon
hafwa små Barn, och eljist ett swårt Huushåld, och Församblingen
tager theraff ingen föra-rgelse, utan beder för thensamme ; mu
therom skrifwas till Doomkapitlet, eller till Dn. Prce1Jositum, om
Församblingen är widt ifrån Consistorium afflägsen . Ingen Enekling eller Encltia tillåtes annat Gifftermåil,l, förrän Arfwingarne
:äro affwittrade; then Prestman som för AffwittJ.·ingen någ·on coptt-lerar, (så framt Werldslig R ä tt thet icke tillåter), hafwer att
fruchta. för thet straff, som ther på följer. Skulla ock emellan
·Contrahenterne wara stoor olilcheet i åldren, måste Echtenskapet
icke lätteligen t-i llåtas.
VI. Kommer någon och föregifwer sij n Maaka wara bm;trymd, begärandes träda i a nnat Giffte, måste therom granneligen ra nsalms : om ? enär? hwart? och aff hwad orsaak then
.är bortrymd? om then hem ma.wara-nde hafwer låtit sökia effter
-sin förrymda Maa]m? huruleeles the leffde tillsammans, så länge
the woro tillhoopa? om thet är kunnigt hurudant lefwerne then
förrjrmde sedan fördt hafwer? och huru then hemmawarande hafwer sig- förhållit? etc. Effter thesse och a ndre omständigheter
måste noga ransakas i KyrckioRådet, (och ther så synes, wid
.Härads-Tinget) , och ransalmingen förskickas till Doomkapitlet. P å
.-samma sätt examineras ock när thet föregifwes någon Soldat
_wara slagen i krig, eller wara f ången, eller ock förrymd, och
J-Iustrun will tt·äda i a nna t Giffternu'tå l; Tå också ra nsakas, om
126 -then Soldat, som säges wara borta, hafwer then tijd han wat'
wid Regementet, skrifwit sin Hu.s tru till? eller låtit sig nt'tgot.
wårda om henne ? The som härom wittna, måste wara trowärdige, och stå för allt efftertaal, hwilket allt granneligen noteras,
och öfworsäncles till Doomkapitlet.
VII. Heemlig Echtenskaps-lofwen, som är sluten emellan
Contra.henterne, rätta Gifftomän owetterligen, kan intet fullbordas, ther wederböra.nderna icke wilja thertill samtyckia. Är Säng·elag thertill kommit, och Föräldrarna wilja äntå intet consentera,
skjutes saaken till Consistorium. Och som the otuchtige Qwinnspersoner, som låta lägra sig·, föregifwancles thet wara skeclt under Eehtenskaps-lofwen, myckit bemöda Doomkapitlet; alltså rJml.ste:
Lärarne häremoot, så wäl som alle andre Laster som gått
swa.ng, med allt alfwar predika, låtandes see huru stoara straff
therpå alltijd fölgt hafwa. Thet straff, som wid en Werldslig
Rätt pålägges, och Kyrckioplichten, (hwilkcn häreffter meera måste
skerpas) achtas fuller aff the otuchtige Personer ganska ringa~
men Gudh hemsöker doch sådaune på sidstorre hårdeligen. Qwinnspersoner förmanas ock, att the ingalunda troo the lättfärdige
Karlar om Echtenskaps-lofwen, fast än the then med Eder bekräffta; ty then som ingen försyn hafwer att synda emoot the t.
6 Budet, han achtar icke heJler the synder, som bedrifwas emoot
thet 2 Budet.
VIII. När sådant lättfärdigt Partij framkomma, (som fruchtaudes är, att the allestädes framkomma:) tå tag·er Kyrckioheerclen begge Personerna för sig i KyrckioRådet, och ransakar om
thet är någon Echtenskaps-lofwen? Är thet Lofwen, och the wilja
then hålla, dröijes intet länge med Co1mlationen, och the böta
till Kyrckian för Förargelse och otillbörligit Sängela.g,, 2 DaL
Sölfwermynt: äro the förmögne, gifwe något meera : äro the fattige, modereras thet i KyrckioRådet. Är ingen Echtenskaps-lofwen,.
och någonthera tergiverserar, och will intet låta sig öfwertala,
angifwe Ländsmannen them wid Werldslig Rätt, och när the thet'
plichtat hafwa, utstå the sedan en alfwarsam Kyrckioplicht. Ät'
thet Echtenskaps-lofwen, och Föräldrarna allenast stå emoot, och
intet Contrahenterne, bjudes till att öfwertala Föräldrarna; men
förebära Föräldrarna några wichtige skiäl, angifwes saaken i Doom-
-
127-
kapitlet, med alla sma omständigheter, i KyrckioRådet wäl examinerade och underskrifne .
XI. Brudcwigningen skall förrätta.s i Kyrckian, der icke oundwilwligc förhinder äro, och i rättan tijd, utan allt widskepeligit och fåfängt wäsende, såsom meJ otillbörligit rijdande och
kiörande, skjutande, och annat onödigt pråål. Bröllopet fijras med
måtteligheet. och beskedeligheet, i Herrans fruchtan. Händer något otillbörligit uti Bröllo~et, .med kijff, slagsmåål och annatJ osl~~ck,
thet examineras i KyrcluoRadet, och effter thess groffheet fores.
till ·werldslig· Rätt. Intet Bröllop eller annat Gästebud skall hållas.
på någon dag, när Sön- Högtides- eller Helgedag immediate· (
therpå följer, wid wilkorligit straff.
X. The Qwinnor, som förnimmas wara hafwande aff sine.
Fästemän, slwle intet klädas i seedwanlig hederlig Skrnd, och
thertill böta 2 Dal. Sölfwermynt. Men the som döljat, och gåit.
med en hederlig Skrud, böte 4 Dal. Sölfwermynt, allt Kyrckian·
till godo; the rijke böta något meera, the fattige något mindrtJ;
och skola Böterna uthläg-g·ias, förrän Qwinnorna få hålla sin Kyrckiogång.
XI. The som låta sig copulera aff priverade Prästemän,.
skola tillika med then priverade straffas, och Capulatian hMlas.
ogill, och the copulerade Personer förbjudas att boo tillsamman,.
och saaken a.ngifwas i Doomkapitlet. The som fly till en annar1
eller fremmande ort, och låta sig sammanwiga, näpses tillbörligen. 's amt then som Wigningen förrättade; äro the i skyllskap
eller sw ågerskap, tå harridlas med then1 effter Kongl. Placater.
XII. När oenigheat yppar sig emellan echta Personer, måste·
straxt af Dn. Pastore, eller i KyrckioRå.det, frågas effter orsaken
dert.ill, och den med alfwar förtagas, och på förlikning drifwas ;·
gode Gra.nnar kunna ock myckit thertill hjelpa, att samma förlik-.
ning· hålles; hålles then intet, hafwas the åter fram för KyrckioRådet, och then brottslige (der orsaken och feelet är hoos {lll-.
thet·a, men ther begge hafwa skuld, måste ock begge.) straffas,.
först med lindrigt straff, med sittiande i stocken, och sedan starkt
Wijte; Hjelper icke heller thetta, hafwas the fram för W~rldslig·
Rätt, eller wises till Doomkapitlet, doch med en sannfärdig Rela-.
tian till alla omständigheter; och ther the thetta icke lyda, skrif-.
wes therom till Doomkapitlet, och the ock therutinnan äro geen-.
l
128störtige. När aff thesse oenige Makar lofwas bättring, är ock nyttigt, att någon aff Grannarna går i löffte för them, för hwilken the sedan kunna hafwa n ågon försyn och rädclhoga.
VIII. Om the sjukas Besökning och Begraffning.
I. U nderwijsas Församblingarna trooligen, att när Gud någån heemsöker med Sjukdom, att then hjertelig beder Gud om
thet honom nyttigt är: låter bedja för sig i Guds Huns, och i
rättan tijd kallar sin Själasörjare till sig. Skulle then s juka så(dant sig icke påminna, (som ock en part· Menniskior äro i elen
galna inbillningen, att Döden är dem närmare, om the ' kalla
Skrifftfadren till sig,) skola the helbregda thet ing·alnnda. försumma, och thet wid wilkorligit straff, om thet förg·iätes . Och
måste thet icke skee om Lögerdagen, eller någon Hög-tidsafton,
icke heller Söndags- eller Högtids-mm-.g·on; doch ther be11·isligit
är, att then sjuke är hastig·t befallen, och är myckit swag·, tå;
hafwer nöden ingen lag. Är wid nå.g·on Kyrckia allenast en Präst,
måste heller Försa mblingen något töfwa effter Gudstiensten, än
theu sjuke och swage försummas; men förnimmes then sj nke icke
wara så alldeles swag, töfwes. med hans besökning till thess a ll
Tjenst blifwer ändad i Kyrckian. Skulle ock flere tillika begära
Själasörjaren i någ·on krankheat till sig, besökes först, icke så
then som förmögnare är, utan then som i sin swagheet mäst t.röst
behöfwer. Simile någon döö, när flere p å åtskillige och aflägsne
orter äro sjuke, utan Själesörjarens besökning och tröst, (hwilket
them hända plägar, som i wälmachten om Prediko-Embetet illa
meena och tala) ware då Presten saaldös. Men försummar han
någon sjuk, then han besöka kunde, ha.fwer han thorföre att swara
in Consistorio.
II. The som äro excmnmunicerade, ( excommuniccttione Major e vel Minore), och falla i n ågon sjukdom, om the beg·iära
Tröst och Afflösning, och the finnas utan skrymtan bootfärdige,
kunna the ock then bekomma, samt H. H. Nattward; hwilke
alfwarlig·eu förmanas till sine synders kändslo, och en rätt å ng·er
och ruelse för theras begångne synder etc. Och ther Gud unner
them längre lefwa, att the tå tänka pit ett a nnat och bättre Lefwerne. Om ock Gud theus lifsticl förlänger, haf"·es then fram för
-
1~9-
ICyrckioRådet, förmanas å nyjo, och hålles till att gifwa något
.acl 1Jios usus effter sin förmögenheet ; sammaledes handlas ock
med them, som äro dömde till någon Kyrckioplicht, och falla i
någon hefftig sjukdom; dock måste Församblingen härom underwisas, att han icke förargas, utan beder Gud för sådana, och
tackar Gud för hans omwändelse, och therhoos beder trooligen:
Inleu oss icke i Frestelse. Skulle ock nå.g·on sådan grooff Synda.re i sin sjukdom intet tänckia p å n ågon bättring, eller intet
.begära Själasörjaren till sig, för honom måste the närwarande aff111tUa hans farliga tillstånd, och Själasörjaren så laga, att en
;sådan Syndare, igenom andre Gudfruchtig·e Menniskior, clisponeras.att begära tröst a.ff sin Lärare, hwilken tröst är sötare och tacknemligare när hon begäres, än när hon tillbjudes, Doch ther
;Själasörjaren seer yttersta nöaen wara, måste han see till huru
11fl.l1 then arma Själen frälsa kan.
III. När en gToff Syndare på sitt yttersta gör en sann Boot
·och Bättring, åtnjuter ha.n en Ohristelig· Begraffning, och Församblingen wid thet tillfälle warnas och affrådes, att uppskjuta
sin bättring till sitt yttersta; men allom Förhärdadom och Kättarom förneokas en Ohristelig Begraffning. The som äro Melancholislce, och i samma Melancholi under tiden utbrista till något
sw{t.rt taal, likasom aff förtwiflan, måste wäl achtas, unelenvisas
<Jch tröstas; och ther the uti e.tt sådant tillstånd genom döden
l1tidankallas , tå författas aff Dn. Pastore en noga Relation ()111
theras lefwerne och ä ndalycht, och i synnerheet om theras sidsta
<Jrcl och åthäfwor, och förskickes till Consistorimn. Om Sjelffspillingar förfrågas först hoos werldslige Domare. Men annat är med
them, som på sine rätte wägar, och i sin kallelse, aff en olycklig
l1ändelse omkomma.
IV. The späde Barnen, som aff Mödrar eller Ammor blifwa
t ill döds förqwafde, eller aff oachtsamhet p å hwarjehauda sätt om]conuna, få ock en hederlig Begraffning·. The som födas döde hit
t ill werldene, och äro fullgångne, (som thet kallas) the må sättias ned på en sida i någon upkastad Graff förrän thet Liket,
för hwilket Graffwen är upkasta.t, nedsättes. The ofullkomlige
Foster, eller Missföclsel, kunna hemligen aff en Gudfruchtig men:uiskia inom Kyrckiogårdsbalken eller muren nedgräfwas.
V. Uti BegTaffningar skall hållas måtteligheeten, at thet IC9
:.
130 ke prålas öfwer ståndet, eller att the döde kroppar aff karghest
handteras. För intet Lik måste. ringias, eller någ·on graff upkastas, förr än Pastor weet theraff, och Kyrckiowärderna iiro
försäkrade om betalning för graffstället. Ringning·en måste också
wara måttelig, och för lika betalning till Kyrckian, ringes lika
för the fattige som för the rika; eljest skall Klockaren icke till å ta
någon ringia (så wäl till Lik-11rocess, som till Gudstjensten) den
han intet känner, och weet honom wara waan till att ringia, att
icke någon skada kommer på klockorna, theröfwer Dn. Pastor
med KyrckioRådet i synnerheet skall hafwa upseende.
VI. Ther wåte Kyrckiogårdar äro, grafwes dijken omkring,
eller inom muren eller ballren (så framt b åde Kyrckian och Kyrckiogårdsmurarna thet tåla,) eljest gräfwes Brunnar in eller utom
Kyrckiogårdsbalken: är i Kyrckian eller på Kyrckiogården förlijten mull, att Liken icke kunna nedsättias , 2 1/2 aln till det minsta,
är Församblingen plichtig att föra mull eller sand therpå., att
grafwama blifwa djupa, för ond stank skull. Ther trånge Kyrckior
äro, wärderas Graffställen högre, än i the stoora Kyrckior (the!."
Försa.mblingarne eljest äro lika falckrike ;) Ther som Kyrckiogårdarna äro små och trånga, måste the utwidgas, att icke någon
Likkistn, upkastas, och bortwräkes, utan att hon må tillika med
Liket rutna i jorden; och skall så wäl på Kyrckiogården som i
Kyrckiau wara en wiss deelning, och ingen hafwa macht att
upkasta någon Graff effter sin egen godtyckio, utan thet måste
honom wisas aff Kyrckiowä.rdarna eller Klockaren.
IX.
Om Kyrckior och P.rästegårds-Byggnacl;
Item om Kyrckioräkning.
I. Emedan wåra Kyrckior äro aff Förfäderna med en stoor
omkostnad byggde, wore thet een ganska stoor neesa, ja Gudi
een misshagelig ting, om the aff effterkommanderna icke skulle
hållas wä.l wid macht, hwilket wäl kan skee utan stoor bekostnad,
när allenast the feel som sig yppa straxt förekommas och botas,
förrän skadan blifwer alltför stoor.
II. Kyrckiogårds-murar eller balkar, underhållas intet allestädes wäl, hwarföre, emedan· hwar Familie i Församblingen ha.fwer sitt wissa stycke, så måste ock theras nampn och bomärcken
131 på hans stycke ristas, som sig thet tillägnat hafwer; för ödeshemman byggie the som bruka ödesjorden. Skole alltså the försummeligo först förmanas i KyrckioRå.det; achtas the t intet, tilltalas the h årdare ; kunna ock the wid the n Lo fl. HäradsRätten
angifwas, och ther intet annat hjelper, tå förhindras the Lik,
som ifrån then Familien komma, att inbäras på Kyrckiogården,
till thess the byggia eller skaffa godt löffte för sig att the byggia skola.
III. En Sochnestufwa på Kyrckiowallen, (som allaredo i många
Församblingar begynt är,) är i alla Församblingar nödig. theruti Sochnest.ä.mmor kunna hållas, och slutas om Kyrckiornes och
Soclmens nödige saker, derom så. beqwämligen icke talas kan i
Kyrckian, eller på Kyrckiowallen; denne Stnfwa bör om wintern
h ållas warm på Kyrckiodag-arna af Klockaren, (som therwid elleL'
theruti boa skulle,) för gammalt folck, små barn och ChL·istningebarn.
IV. Frästegårdar seer man så. byggias och hållas wid macht,
som Församblingarna hafwa lust och behag till Guds Ord och
dess Tjena.re. Nödig·e Huus måste en Kyrckioherde hafwa för sig
och sin Familie; der behöfwes ock en Stufwa eller twå för the
fremmande, såsom för Visitatoribus, hwilka för Församblingarnas
wälfärd måste reesa omkring, eller förskaffas för them Henberge
hoos någon annan i Församblingen.
V. Kyrckian och Prestagården må wäl byg-gias och underhållas aff the som boo wid Kapellen, (effter theras förplichtelse,
för än the finge tillstånd att byggia Kapell,) som them, som boo
wid Moderkyrckian. Och ther ingen förma ning, (i KyrckioRådet
och uti Visitationer) gäller hoos the forsummelige, ehwar the boo
wid Moclerkyrckian eller Kapellet, tå sökes råd och assistens hoos
werslig Rätt, och hoos H ;r Landshöffdingen. När Kapell-boerne
hafwa bygg·t något kostba.rt Kapell, hafwa ock kanhända någon
Kapellans Hemmans-byggning hemma hoos sig h; pläga the som
bo wid Moderkyrckian aff en god wilja them något effterlåta,
att the mästedels arbeta och byggia twå emoot en.
VI. Sexmännerna, (hwilka skola wara alfwarsamma och besked('liga män) skole i synnerheet see uppå Kyrckiones och Prestagårdsens ta.rfwer, och ther the see någon brist, icke allenast gifwa
tillkänna, utan ock drifwa på , att thet straxt blifwer re71arerat
-
133-
132
och botat. Och som thesse hafwa nog beswär, effter the alltid
måste wara tillstädes i KyrckioRådet, . och hafwa therföre ingen
löön (förutan den Heder them böör, att the äro lika såsom Sachuens Förmän, och åtnjuta för sine personer fritt lägerställe i
Kyrckian, när Gud them genom döden hädankallar) så måste the
ock dimitteras nä r the tröttna, och andre beskedeliga Män aff
KyrckioRådet wäljas och sättias i ställe igen.
VII. Ky1·ckiowärden, (i stoara Församblingar behöfwes twenne) skall h ålla richtig Rächnil1g på all Inkomst och Uthgifft,
hwart år för sig. Först upföres på then ena sidan hwad aff
the t förTiga åhret är öfwerblifwit; sedan h wad på Uret närwarande
året är inkommit, och S1Jecif'iceras hwars och ens nampn som thet
utgifwit hafwer, med sjelfwe Dato, och hwarföre thet utgifwit
är, (antingen effter, Lik eller aff god wi.lja, eller för böter etc.)
Item huru dyrt Winsäden är såld, etc. P å then a.ndre sidan twert
emoot upföres Utgifften, och sammaledes noteras, enär? och till
hwacl nytta thet är utgifwit? hwilket, så wäl Inkomst som Utg·ifft summeras, att man må see hwad som öfwerskjuter, och
upföras bör på nästföljande år, hwilket begyrmes a l lanuarii
eller a l Maji, tå Kyrckiorälmingen, för allt efftertaal, skall i
Församblingens närwaro, a.ff sjelfwa Kyrckio- och lnventarie-booken upläsas, (och frågas om icke så myckit är inkommit och utgifwit? eller ther någon weet något annat? etc. och när tå alLt
a1J1Jroberas, underskr·ifwes straxt samma Räclming i Församblingens
närwa.ro, aff Dn. Pastore och några i Församblingens nampn, soril
skrifwa kunna : Detta måste . intet å.r försummas, deröfwer Visitatores skola hafwa noga uppseende.
VIII. Kyrckiowärden måste intet utborga, eller gifwa dilation på någon betalning, uta.n god t löffte eller pant; så fram t
han icke will sjelf betalat. Och skole alla Kyrckiones penningar
läggias i Kyrckiokis tan inom try låås: till små och nödige utgiffter kan wäl derutur tagas, aff them som Nycklarna hafwa ;
men skulle någon summa a.ff 20, 30, 40, eller flere Daler behöfwas och uttagas, måste ock alla Sexmännerna thm·aff weta; ja
i Församblingen eller the Älstas närwaro, wara samtyckt och slutit,
när någon stor summa aff Kyrckiones inkomst utgifwas skall.
X.
()m PTästernas lnlcomst och Rättigheet.
I. Om Prästernas Inkomster och Rättigheter är Kong!. Maj :t<;
allemådiste Ordning och Stadga, dereffter så wäl Lärare som
Ahörare hafwa i underdånig hörsamheet, sig att effterrätta. Men
ther the sig emellan hafwa ingått ett goclwilligt Contract, som
kan för orternas och tidernas beskaffenheet wara beqwämligit,
och med Kong!. Maj :ts Ordning ceqv..ivalent; och hafwer en runnan
t.id warit i bruuk, kan thet ock tålas, till thess någonthera deelen med skiäl beg·ärer någon förändring, hwilket angifwes i llisitationerne, och sedan sökes H :r Landshöffdingens assistens.
II. Lärarne hafwa sig att lmgna, när störste deelen aff
Åhörarne låta see sin benägenheet och wälwilja emoot them; öfwcr
the otacksamme, som intet lyda Kyrckioherdens förmaning, (när
han sjelf eller genom andra them tilltalar), angifwas först i KyrckioRåde t; a.chta the icke heller the t, sättes the alla på en Lista
eller Register, och angifwas wicl then Lofl. HäradsRätten: skulle
the icke heller tlret sköta; hotas the med Hederstjensters förnekande;
(derunder Ba.rnchristning, och the sjukas besökning· intet begripes,)
hjelper intet thetta hootande, fullföljes thet med wä.rcket. Med
them sOir äro tröga att beta.Ia Klockaren den ringa deel han
bekomma böör, handlas nästan på samma sätt.
XI.
Om Kyrckio-Disciplin och Aga.
I. Kyrckio-Disc·i1Jlin i Försambl ingen är rätt hög·nödig; och
när den ligger neder, faller ock all Eluba.rheet, Gudsfruchtan
lider mehn, och oskickeligheeten med förargelse tag·er öfwerhanden ;
och p å thet med KyrckioDiscitJUnen må dess skickeligare tillgå,
måste Dn. Pastor hafwa med sig i råd och till hjelp, sina Comministros, Kyrckiowärdar och Sexmän, (hwilka tillhopa kallas KyrckioRåd) och i the högre och wichtigare saker tillita the Församblingames Patroner, ther någre äre i Församblingen, och the äldste
i Försa.mbling·en. Och är ordinari KyrckioRådet plichtigt att wara
tillstädes, effter Kyrckioherdens begäran, förwägrar någon thet
att giöra, h ållandes the t för mödosamt ; den afträda, och en annan
wäljas , som träder i stället igen.
II. Under Kyrckioplicht hörer allt thet som aff werldslig•
-
134-
Rätt derunder dömdt är. Gudr; hädelse angifwes först i Visitationer eller hoos PuB1JOsitwn, . hwilken thet noga med sina omständigheter examinerar, ock effter thess beskaffenhet angifwer,
antingen wid en werldslig Rätt, eller i Consistorio, effter som
saken är grofft till, och förargelsen therpå fölgel; är the t en
försmädelse formaliter clicta, hörer hon straxt till Fomrn civile.
All gammal widskepp€1lse, såsom är widskepelige sånger (hälst
niir Odjur få ngas, etc. affskaffa genom ifrig-t Predikande theremoot, alfwarsamme förmaningar, och civil Rätts assistence, samt
tillbörlig Kyrckioplicht; doch ther the widskeppelige tiro för myckit
hårclnaclmde, och achta intet aff desse medel, sökes råd uti Consistorio. Signerij och Trulldom, angifwes immecliate wid en werlds"- J
lig Rätt.
III. Eder och Sabbatsbrott tagas före i KyrckioRådet, så. . ) '
wijda Kongl. Staclgan thet tillåter och föreskrifwer; och på thet
the Personer, som härmed sig försee, måge bättre upspanas, synes
rådelig·ast wara, att sättia i hwart Nattbohl, (Bygdelag) wissa
Upsynes- eller Tillsynesmän, som hafwa i sin Rota 16 eller 20
Familier ungefär, som gifwa acht på Swordom och Sabbat.sbrott,
desse kunna hafwa flere under sig, som lönligen sådant observera,
och den brottslige angifwa, antingen för rätta Upsyningsmannen,
eller för KyrckioRådet; der som allt effter Kongl. Stadgan 1Jrocederas; Skulle någon sättia sig emoot KyrckioRådets Doom uti
det som till straff för begången Brott, pålagd är, tå sökes werldslig Doom. Eljest uti the Församblingar, der så wäl Son, Dotter,
Måg, Sonehustru, Dräng, Piga, Inhyseshjon, hafwa sine wisse
bänkar i Kyrckian, så wäl som Hunsbonde och Maatmoder, kan
i hwar andre eller tredje bänk, sättias en Tillsynesman, som
gifwer acht på, hwilka äro borta, och 'låta them straxt annoteras,
hwillm på then första Predikoda.g dereffter skola wara plichtige
att · hmvisa sig hafwa ha.fft laglig förhinder, eller plichte effter
Stadgan; föregifwer någon sig hafwa warit wid en eller annan
Kyrckia, han framtee Attest therpå; när ett sådant Attest wid
-en fl'emmancle Kyrckia beg·äres, måste Preelikanten sådant intet
förwägra, doch så att thet fråg-as, hwMl then personen, som Attesten begärer, hafwer elen dagen lärdt a.ff Predikan, Sabbatsdagen
skall heel och h ållen helgas, och intet med n:'\got arbete ohelgas,
135som icke är ounclwikeligit; allt krögerij wid Kyrckiorna måste aHskaffas, och allt säljande på Sabbatsdagen.
IV. Olydno och mootwilligheet emoot Föräldrar, Lärare, och
them som i Föräldrar ställe äro, förhöre·s föl'st i KyrckioRåclet,
och der förseendet icke är för grofft, straffas then olydige med
hårde ord och tillbörlig näpst, och sättes än sedan ett hårdt wite
före, om then widm·e sig förseer; men är förseendet för stort,
föres thet till werlslig Rätt; S:'\som ock ther någon olydno och
mootsträfwigheet yppas emoot höga öfwerheten, och andre öfwerhetspersoner, angifwes thet straxt wid civil Rätt, Föräldrarna i
synnerheet förmanas, att the icke äro för flaate emoot sine Barn;
och der Barnen icke. wilja undergå theras ski'äliga aga, eller den
undlöpa, hälst enär the blifwa wuxne, måste sådant utan någon
dröjsmål angifwas, på thet olydna måtte i tid förekommas, förrän
then blifwer obotelig. Slmlle ock några FöräldraJ.' och the som i
Föräldrars ställe äro, thermed be.slås, att the tillstädia sina Barn
och underhafwande att lefwa i sjelfswåld, (med Eder, Guds Ords
föracht, Olydno, Slagsmål, Trätor, Otucht, Fråsseri, Snatteri, Dobblande, etc.) the skola tillika med the brottslige straffas.
V. All oenighet och trätor måste straxt the yppas, aH Lära.rno och i KyrckioRådet biläggia.s, att the icke meer och meer
föröka.B och tilltaga. Split och trätor om wichtige saker, förwisas
till en werldslig Rätt. Trätor i Kyrckior, på Kyrckiogården och
i Kyrckiowäg·en, slitas i KyrckioRådet; men stötande med wt·ede
samt slagsmål (på thesse rum och ställen) der blånad eller såår
påföljer, item olidelige ökenamn och skälsord, som förmörka ens
.ä.hra och heder, lenmas till en werldslig Rätt, thet Landsmannen
.bör angifwa, och Fresterskapet seer till, att sådana förargelser
.blifwa näffste. Barnaqwaf och all arrnor olycklig· . händelse med
the .späde Barnen, måste wäl examfneras aff Prästerne, Länclsmannen, (om han bor i Församblingen\ och några aff KyrckioRåclet: Hr
Domaren när förhanden, gifwes ock honom tillkänna. Men i Stä·derna examinera-r Kyrckioherden, och någon aff Rådstufwan så·dana Casus, och måste thet skee med all beskedeligheet och fqrsichtigheet, att the blödige och högtbedröfwade Mödrar icke misströsta och falla i förtwiflan, såsom ock Kyrckioplichten, hwilken
företages effter wanligit maneer, måste för the blödige wara lind.rig, och förmaningarne aff Predikanten d·iTigeras så wäl till För-
(--
-
13G-
samblingen som the högt bedröfwade Föräldrarna, att the allat
ju wacht.a sig för säkerheet; befalla sig och sina barn, när thegå till hwilo, uti Guds protedion. Men skulle någon Modet wara
så obetänkt, att hon föga låter ett sådant förseende gå sig till
hjerta.t; för henne skiärpes Kyrckioplichten fast hårdare, såsom
ock för the oachtsamme och hårdnackade Ammor och Konor.
VI. Såsom otuchten och lösachtigheeten blifwer nu så gemeen ,
att then aff mångom intet hålles för någon Synd: så måste Lärarne, så wäl den, som all aunor Synd som går i swang, med
nit och alfwar i sine Predikningar straffa: och skola effter the t
sluut som in Consistario Regn·i gjordt iir, när the wid werldslig~
Rätt hafwa plichtat, (dit the aff Ländsmannen föras) så wäl
Mans- som Qwinns-personer, undergå uppenbar Kyrckioplicht, och
ingen tillåtes att lösa sig ifrån Hoorepallen, så framt icke någ-ra
wichtige orsaker thet medgifwa, och Försambling;ens Intercession
kommer thertill. Måste ock Manspersoner, som otucht beg·ått hafwa,
hålla sig ifrån sina Hedersbänkar i Kyrckiau, till thess the sin
plicht utstått hafwa, will någon aff them stå i Kyrckio-förstufwan (Wapenhuuset) eller i Kyrckiodörren, står thet l10nom fritt.
Effter utstånden Kyrckioplicht, måste the icke boo tillhoop<t i en
By eller Socken.
VII. Tjufwar måste ock Kyrckioplicht undergå, som them nu
a.ff werldslig Rätt pålägges. Allt Snatterij angifwes wid en werldslig Rätt, och der thet icke upt.ages wid en werlslig .Rätt, lika.
som ett ringa förseende, måste thet i KyrckioRådet företagas ,
och then brottslige moo hårda ord och wite, (eller med böter
till the fattige) näffsa.s, på thet sådane Skalkestycken icke meera.
tilltaga, . och något gröffre wågas. Ochristeligit ocker och then
stoara winst aff wäxten på utlänt Spannemåhl, måste på behörligit
sätt hämmas, så wäl som allt annat besmyckiat bedrägerij.
VIII. The som wetandes och wiljandes wittna emoot San:ningen ; göra therpiL en falsk Ed, gifwa ökenamn, dichta Rijm
och Wijsor p"å sin Nästa; listeligen förhindra honnom i sin Näringsmedel: låcka och tubba hans Legohjon, Barn, etc. skola som
theras brott är större eller mindre, angifwas wid wedslig Rätt,
att the tillbörligen må plichta, eller företages thet i KyrckioRådet.
IX. Ingen uppenba.r Kyrckioplicht måste någon påläggias
-
137-
förrän saken är ransakad och affdömd wid en werlc1slig Rätt,.
Men skulle thermed länge förhalas, l åhr ungefär, måste Kyrckioheerden fråga. orsaken till en sådan dröjsmål, och thet wichtig·a.
skiäl thortill icke finnas, och Syndaren förnimmes wara boatfärdig och längta effter salighetenes medel, tillbjuder sig wilja sedan
undergå den werldslige Plichten; måste ha.ns begära.n icke utslås, utan med Domarens wetskap effterlåtas; men achter Syndaren icke denne dröjsmål, och ka.nhiinda, gifwer sielff orsaak
dertilL skall han aff Själasörjaren tillbörligen tilltalas, och hans
sjålawåda honom förehållas: achtar han sådant intet, gifwes Doomkapi tlet tillkänna.
X. The som undergå Kyrckioplicht, måste så wiiJ förr, som
imedlfrtid the sittia på Skampallen, eller stå i Kyrckioförstufwan, wäl förhöras i sin Christendom, och flitigt undenvisas thoruti, och om sin bootfärdigheet. Förseer sig någon på nytt med
samma eller någon annan grof last, skiärpes KJirckioplichten så.
myckit hårdare, och honom förehålles hans fö1-rig·e skrymtachtige·
boatfärdighet: och thet med tjenlig ifwer, så wäl 1n--ivatwn som
7Jublice. Men the som effter utståndit straff och Kyrckioplicht,
lefwa Christeligen och wäl skola intet fönyitas eller i sin ärlige·
handtering och Näringsmedel förhindras.
XI. Then som på något sätt waa.nheclrar och förachtar KyrkioRåclet, then ställes aff them till förhöör, och näffses effter
sin Brott. men är han obstinat, och framhärdar med förachtande,
eller achtar icke theras stämning, söker Assistens hoos Ländsmannen, at(; han en sådan genstörtiga.u framskaffar, och hjelper till
att han beskedeligen näffses, fönvägrar Ländsmannen thetta att
göra, och Försambling·en icke heller will förswara KyrckioRådets heder, skrifwes therom till Doomkapitlet, och imedlerticl kommer·
KyrckioRådet icke tillhopa effter them ingen- lydno bewises.
XII. Om Huttsfattige och Tiggare, etc.
I. Nödigt är thet att hwar Försambling hafwer en särskild
Allmoso-stufwa wid Kyrckian, med Källare och Bodh therpå, the·
allenast i n tagas och underhålla.s, som äro aff samma FörsamLling,.
och p[t intet annat sätt sig föda kunna, effter the hafwa ingen
slecht, som them hjelpa kan, som noga om allt sådant frågas.
-- 138-
-139-
böör förrän the intagas i Allmose-stufwan, sedan förrnanos Församblingen att ihogkomma thesse eländige, när Gud wälsignar
them med årswäxten, item thess emellan, helst när the gå till
Kyrckian, att the taga något med sig aff then wälsignelse Gncl
them gifwit hafwer, och sänclat i Allmosc-stufwau, eller gifwa
them en Penning när the stå för Kyrckioclörren, eller i Kyrckioförstufwan. När Gud hjelper någon ifrån en reesa, en beswärlig
sjukdom, eller annan farligheet, plägar Ut Gudshuus och the Fttttige ihogkommas.
Il. öfwer thett.a Fattighuus sättes en Upsyningsman eller
twå, nemligan en Prestman, och en Sexman, hwilka see till, att
Huuset hålles wäl wid mach t; att the t rätt utdelas som till the m
aff Gudfruchtige Falck sändes; om the lefwa fridige och oenige
sig emellan? om the flittigt läsa och bedja för sine wälgerningsmenniskior? och när them något feelar, att sådant angifwes först
i KyrckioRådet, och sedan i Sochnestämma, som thet ock måste
slutas i Sochnestämman, om någon ther antagas skall, att heela
Församblingen må wittna om thess tillstå nd, och wara så myckit
willigaro att hjelpa till then Personens uppehälle: desse Ups.vnesmän måste ock förskaffa them, som något lindrigit arbet€
göra kunna, något thormed the sin tid förnöta kunna, och att
the en skiälig betalning thorföre bekomma.
III. The som hafwa Slecht att tillita, och kunna doch behöfwa någon hjelp och understöd, helst när Slechten är oförmögen, bekomma ock någon hijelp till the stoora Högtider, helst
när något inkommer aff Böter eller annan friwillig gåfwa. Men
när Föräldrarna uplåta sina Hemman till Barnen, skola Barnen
them ingalunda utskjuta andra till beswär, utan them underhålla
och sköta, ty thet är Barnens skyldighet offter thet fjerde Budet,
skulle någTa ogudachtige och otacksamme Barn häremot sig försee,
näffses the tillbörligen.
IV. Och som ingen rätt betänkt Försambling lå ter sina. Sochnefattige lida någon nöd; så mås te ock inga utsochem: fattige tåla.<;
att gå omkring, fast mindt·e aff Prosterskapet styrckias med Pass
och Intercessions-skrift.er, att löpa omkring Landet, helst på Marknadsplatser, t her the gemenligeon föra ett ogudachtigt lefwerne
med drickande, etc. E ljest the som förm å. wandra ifritn then ena
orthen till den andra, the förmå. ock wäl gör:J. niigot smått ar-
bete, och hjelpa till sin föda och uppehälle, och thet som feelar
kunna Slechten eller Församblingen understödja.
V. The som äro bekajade med någon smittosam Sjuk:dom,
inlösas i Hospitalet; äro the förmögne, gfua the the t med egen
bekostnad, eller Slechtens tillhjelp, äro the fattige, måste För.samblingen thet göra, som therom gemeenligen wid den Lofl. Härads-Rä tten slutes. The som äro misstänckte att hafwa ni\.g·on fahrlig· Sjukdom, skola intet -tillåtas, att wistas i hopp med andra,
förrän the aff Medico och Chirurgis äro frikände, ifrån en sådan
misstanka; dock så att alla som the m see, tacka Gud fö'r sin
hälsa och hafwa medlidande med them, tröstandes them med orDen och med annan hjelp. Men skulle någon besmittat, (som är aff
förmög·enheet,) eller Slechten, intet willa inlösa si\.dane i Hosp~­
talet, sit mås te the byggia serdeles Huns för t.hem, och them theruti underhålla.
VI. Om Tartare och Lappar, är Kong!. ll.faj :ts allernådiste
Stadg·a. att the intet skola tålas, och herbergeras. Eljest reesa
många omkring·, utur fremmaude Land komne, en cle~l hafwa
·Pass och Bewis, (men hoo känner så.dane Namn och Sigilla; och
1m.n weta, huru the äro till sådane Pass och \Vittnesbörd komne?)
-somliga hafwa inga Pass och Bewis med sig. Alla thesse skole
wisas till the Wälb. Herrar Laudshöfdingarna, till stads-Magistrater, och Ländsmän, och när the ankomma, gifwes god acht upp å
them och ther~ å.thäfwor, ty störs ta delen aff sådane hafwa en
-ska.lck med sig i barmen: aff Kyrckiorna måste ingalunda något
tagas och gifwas sådane, ej heller någon solll icke är försec1d
med Kong!. Breeff, ehwad the helst förewända, så måste thet intet
.achtas, t y man kan så snart gifwa en Corycceo, som en rätt
torfftigan.
VII. Thet är berömligit, att Gudfruchtig·e Menniskior så wäl
uundfägna, och offter sin lägenheet hjelpa the fattig·e Scholeper·soner, som med sjungande och läsande i theras Huus och Gårdar
l
-söka sig något till uppehälle; Men som therunder föröfwes någon
-skalkheet och bedrägeri, i thet att några, som för måugc å lu.J1afwa öfwergifwit Scholan, en deel ock, icke ens warit i någ·m1
Schola, gå omkring, och i Djekne-namn sökia sådan hjelp: 'rhe
.som äro rätte Scholepiltar, missbruka ock the gifmildas fromheet,
i thet the allt för många, (thet ena paarot offter thet andra.)
140lita till the Församblingar, som närmast äro in till Scholan, och
ingen länder till the andra Församblingar. Hwarföre, till att aHskaffa ett sådant missbruk, skall häreffter ingen sådan Djekne
tålas i någon Försambling att sökia sig hjelp med sjungande
eller läsande för dörrarne, eller i Huusen, som icke hafwer en
Schedel, med scholemästarens underslcrifft, och theruti förmält,
uti hwilken Sochen, och huru länge honom är effterlåtit att gå.
omkring och sölria sig något till uppehälle; (Ven. Clerus wille
förthenskull hafwa noga upsicht thermed, att icke någon må sig
insmyga i Försa.mblingarna utan Schedel, och the som Schedel
hah;a, att the blifwa allenast på then Ort, dit them är loffgifwit att gå, och att the intet blifwa ifrån Scholan öfwer then
föreskrifnc tiden. Hwar gång them gifwes lof att söka sig hjelp,
g-ifwes them en ny Schedel, hwa.rföre måste wäl tillsees, att th()
gamblc Schedla.r icke missbrukas.
XIII. Om Visitationer.
Huruleeles nu allt thetta, som wälmeent med ]'örsamblingarna
commu.niceras, blifwit effter möjeligheten effterkommit,
och huru Lämrena allt sitt Embete förswarligen förestå;
Såsom ock hwacl lyclno them i theras Embeten bewises,
warder noga in Visitationibu.s effterfrågat, om hwilka
Visitationer man ock detta till ett Beslut will meddela.
I. Affkunnes Visitations-Terminen eller dagen, på några Predikodagar förut, med förmaning, thet Församblingen wäl sig härtill bereder, att kunna låta see ett merkeligit framsteg i sin
Christendoms öffning, och therföre på then dagen oförsummeligen
kommer tillstädes i Guds Huns; tänclciandes att thet är ett fast
högt och ancleligit Wärck, som Gud myckit behagar, när thet skeer
aff ett enfaldigt och Gudfruchtigt hjerta. Lärarena warcla ock så
lagandes, (så myclcit them tillstår) att i Församblingen må allt
skickeligen wara lagat, och richtigt tillgå: (till hwilken ända thesse
Commonitiones enkannerligen utgå) att Visitatores, som eljest hafwa
mödo och bes wär nog, icke måge aff theras försummelse lida något
förtreet, och hafwa orsaak them att tilltala.
II. När Visitatores ankomma, som mästedels skeer afftonen
för Visitations-dagen, wises them l) the trenne Kyrckioböcker,
-
141
om hwilka talat är Oom m. l. §: Il, III, IV, Tf, V l, nemligen
bwentarii-Boken, Protocollurn Ecclesice och Skrifftbooken, hwillm
skola wara wäl håldne, och richtigt skrefne. I Skrifftbooken måste
intet mindre eller meera wara skrifwit, än Försa.mblingens Lemmar kunna läsa, så gamble som unge. 2) Le.fwereres en särskilt
Catalogus pa alla personer, aff Skriftbooken utdragen, på hwilken
absentes kunna noteras. 3) Ett Memorial på the saaker och Ärender, som uti Visitationen bööra företagas, att therom med Dnn.
Pastore och Comminist'l'is kan något förut d·iscwreras, och således
alla Ärender förut blifwa bättre kunnoge; (kan och Dn. Pastor,
som Sal,erne kunna wara till, med KyrckioRådet, för Visitationen
therom något öfwerlä{mia). 4) vVises ock huru a.llt är effterkommit, som i the fö1-rige Visitationer slutit, och till rättelsr effterlemnat är. etc.
III. Gudstjensten på Visitations-dagen, förrättas således : Äär
the~ Högtids- Sön- eller Apostel-dag·, tå blefwer Gudstjensten hållen
effter waa.nligit bruuk, dock så, att kortare Psalmer tå sjungas.
(Om winteren kan ock tå (}raduale och Evangelium i Mässan
g ås förbi, och Preelikan göras något kortare, än eljest p ål the
·da.ga.r). När Predikan är sluten, förmanes Församblingen alfwarIigen till skickligheet, att alla blifwa stilla i sina Bänkar, till
thess the effter Gudstjensten framkallas, tå hwar och en Husfader
med sin Hustru, Barn, Tjenste- och Inhysesfalck framträder till
Förhör, etc. Skeer Visitationen på någon annan dag, (nembligen
p'å någon Arbetsdag) tå hålles med Gudstjensten på thetta sättet:
När thet är sammanringt, läses Confessian för Altaret, en M;or.g on eller annan tjenlig Psalm sjunges, och seelan en Vers ad
Suggesi. och predikes på en half timma (den necessitate et utiUtate Visitationmn, vel ex Catechismo, men Fastetiden, aff Christi
Pinos Historia;) Effter Predikan, förmanes Församblingen, som
sagd t är, och sjunges en vers eller kort Psalm: itern en Böön
och Wälsignelsen för Altaret.
IV. Härpå följer straxt Examen, dock uti the Församblingar,
ther Åhörarena äro öfwade i sine Christendoms Frågestycken eller
Spörsmål, (lnvilket borde wara i alla Församblingar,) ther repeteras
korteligen samma Frågestycken aff ordina.r·iis Minist'l'is, (som
bäst känna. Allörarenes 1Jrog'/'ess,) medan Folcket sittia i sina Bändear: seda.n stiga the fram i Choren, hwart Hunshåld för sig,
14~-
och när the hafwa läsit, gå the åter i stillhet i sina hänekar
igen. Kyrckiowärden och Sexmän, tillika . med Kyrckiowächtaren,
förtaga. allt buller och tumult. H wacl som förr är sag·t Cornm.
IV. §. l. om the små Barns läsani!e, och Comm. eodem §. XV.
iakttages äfwen om Gudelige åthä.fwor i läsandet, måste, ock här
endteligen tagas i acht, samt att komma tillstädes, när eljest
Catechismi-Förhör hafwes för händer, så att alla aff orclinariisMinistris namngifwas, när thet Hushållet framkommer, att the
må bekomma. en tillbörlig Correction.
V. När Examen är ändad, elimitteras Qwinnofolcken och allt
ungt f olck med lofford, (them som thet hafwa förtjent) och förmaning till ytterligare flit: Manfaleken förtöfwa i Kyrckian, the
iildste stiga in i Ch01·et, och tå tages före hwad som på Dn.
Pastaris Memorial är antecknat och insinuerat: och hwad Församlingen i gemeen, eller någ·on i synnerhet hafwer att påminna, och
begära underrättelse uti. Item hwad Dnn. Visitat01·es kunna märckia
wam nödigt Församblingen att förehålla, i synnerhet när the besee och noga effterfråga, hwad som Comm. l. §. 11. lll. d';c.
requireres, etc. &c.
VI. Dnn. Pastares måste så wäl sjelfwe, som ock sina Ahörarjl thedill förmana, att ehoo som helst något hafwer wid Visitationen att ]Jroponera, att han thet g·ör i rättan tid, och icke
spar thet till thess Visitat01·es äro reesfärdige, hwilke theraff kunna
förhindras, eller å thet som föredrages, icke fullkomlig-en resolvera: kan hända, W ederparten är icke heller tå tillstädes? Fördenskull om någon wederpart, eller eljest i någon saak interesserad,
böör wara tillstädes, när något framställes, therom måste Dn. Past01·
förut wara anmodad, att han en sådan genom Klockaren tillsäger,
att förutan thet honom böör wara tillstädes wed Visitationen,
måste han ock för then eller then saaken skull afbida Visitationenssluut.
VII. Uti the Församblingar, som gerna undfägna Visitatores,
glädjandes sig att sådana Gudeliga öffningar med Catechismiförhör, o ch allt oskicks affskaffande, (så myckit möjeligit är,) i
ett fredelig·it tillstånd hafwas för händer; ther äro the ock therom
bekymrade, huru Visitat01·es beqwämligen skola reesa therifrån,
effter the för Stifftets widd, sina egna Hästar icke bruka kunna.
-
143
D. Under Joh. Gezelii d. y:s episkopala verksamhet
(1690-1718).
Ur domka7Jitlets cirh:uliir 10/5 1695.
Åh o domkapitelsarkiv: cirkulär 32 B II l; en l. Lektor S. Rosengren, Åbo.
1 :o Såsom Ven. Clerus, så wähl af Kongl. Maj :sts 7ntbliceuule Kyrkio-Ordningh, som de Synoclaliske föreningar, hwilka
wij8a, huru man Kyrckio-Orclningen till detta Stiftet skall applicera, förmodel. inhemptadt, hwad deras plicht är, med den högstnödige Catechism·i Lära och underwijsningh, så hafwer man fu ller, på de i någon dehl andra gången h å.ldne visitationer, med
hugnad förnummit, huru nå.gre beröml. dheraf, såwähl som sine
Eedel. gi01·de förplichtelser, warit påminte, så att man een g·od
förkofringh hoos dem funnit; Men så nödges man doch ännu, för
någre orters skull, giöra derom een trqg·en och alfwarlig på;minnelse, att dhe som i sitt samwete, sampt wid berörde Visitationer
äre öfwertygade, i detta hafwa warit försummelige, och om det
rätta sättet obekymbrade, dhe sig hädanefter derutinnan bättra
måo·e
för alting· att Catechismi-Predijlmingar sampt deo ' lao·andes
o '
ras repetitioner måge förrättas, icke till att fylla tijden, uthan
upbyggia siälarna; . warandes och nylig·en här i Abo något uplag·t,
de Catechisatione veterum, som äfwen der wid kan tiena, hwar wid
järnwähl påminnes att sådant och trol. skier wid Oapellen, och
att derwid .särskildte Skrift- och communion-böcker måste oumgengeligen tillskaffas.
2 :o ·warda H :r Pu.erJositi och Pasta-res, som hafwa någon
Scltola under sin insrJection, påminte, att de för alting måge
hålla Docentes, att bringa sina Disci71lar i hwarje Classe, tydel.
lära läsa Chatechismmn memoriter, sampt hos dem som äre något
till å lus komne inculcera ett rätt förståndh, i ty man i wijdrig;t
will låta denne försummelse ankomma på lnspectorum egit answar, s amt Docentiwn behörige näpst då desse om någon befordring h i Consistario giöra ansökningh.
8 :o Thet är en högstbeprislig Kongl. Maj :sts nåd att Klåekare Rättigheeter i den sidste Kong!. Förordningen är stadfäst, t;y
åligger H :r Pastoribus, at tillkännagifwa, om någ·on oboldärd
Klåckare samma rättigheet åthnjuter, i hwilken händelse eeu annan
böör tillsättias, som kan fullgiöra det som Kongl. Maj :st en så-
-144dan tienst i Kyrkio-Ordningens Ca7J. 24 § 31 et 32 pålägger; annars tå Pastares bruka Klackarne in Oeconomicis faller beswäret
att upteclma på de andra Präster.
9 :o I dehls Församblingar af Stiftet finnes een otienligheet
med långt håil.r, hoas manfolcken, sampt att Pijg·orue ej gå ba.r hufde, ty kunna waaksamme Pastares detta som (NB.) alt annat
oskick förekomma och afböija, helst tå berörde Pijgor gåå. till
Guds bord eller stå fadder, annars g·iöra de sig Stts]Jectr.e att de
föga äro wärdige att gå som kyska Pig·or.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord......................................... . ............................................ .
I. Tysk-svenska områden:
Statuta synodalia Fiir Ihro Königl. Maytt. zu Schweden VorPornmerscher Lande und Fiirstenthumb Riigen 1666. Greiffswald, Gedruckt von Matthäi Doischern, der A ca d. Buchdt·. 1666...
Il. Det svenska Balticum i allmänhet och Estland i synnerhet:
J oh. Rudbeckius d. ä:s visitationsberättelse och kungörelse {1627) ...
III. Viborgs stift troligen under biskop Biuggs tid (1642- 1656) :
stadga återgiven i utdrag om kyrkoherdar och kloc],are
IV. Åbo stift:
A. Under biskop Juustens tid (1563-1576):
Capita rerum synodicarurn 1563 ; å latin. Och i översättning
till svenska av fil. magistrarna Yvonne Mohlin och l{r.
Söderberg ...... ... ...... ... ... ... .... .. .... .. ...... ... ... ... ...... ... ..... .
B. Under Isak Rothovii episkopat (1627-1652):
a) Constitutiones på svenska, 36 §§... ... .. .. .. .. .... .. .. .. .. .... ...
b)
,
"
"
45 §§... .. .. .............. ...... ......
c)
,
,
67 §§...... ..... .... ..... .. .. ... .. .. ..
d) Spridda stadganden (om sexmäu, kyrkböclter, inkomster
inklusive böter) ... .. .. .. .... .. ... .... .. ... .. . ... ... .. ..... .. .. .... .. .
C. Under Joh. Gezelii d. ä:s chefskap (1665-1690) :
a) Synodalstadgande 7 /o 1G66 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. . .. . .. .. .. .. .. .. ..
Catechismi Appendix ...............................................
b) Synodalstadgande 1" - 18/t 1667 .. ........... .....................
c) Perbreves Commonitiones .. ........................................
D. Under J oh . Gezelii d. y:s episkopala verksamhet (1690-1718) :
Utdrag ur dornkapitlets cirkulär 10/s 1695 (om folk- och skolun<lerl'isning, inklusive klockareläsniug, och kyrkoclisciplin)
Sid.
3
12
33
44
46
76
80
85
92
96
100
103
105
143
•