1. No category

RESERAPPORT
Tävling
European Games, Baku Sportshall, Baku, Azerbadjan.
Bordtennis: 13-19 juni 2015.
Domare: Rebecca Bergfeldt (Eskilstuna).
Klasser: Herrar och damer lag samt singel.
Resa och ackreditering
Ankomst
Flyg från Arlanda kl 00:30 den 10 juni.
Baku flygplats
Mellanlandning och fyra timmars trött
väntan i Istanbul. Framme i Baku
kl. 13:30 lokal tid – tre timmars
tidsskillnad.
På flygplatsen väntade volontärer som
välvilligt ville hjälpa till. Redan före
bagageutlämningen dirigerades man till
ackrediteringen som bestod av en disk
med cirka tio stationer. När jag anlände
var det bara jag och en enda person till
som ackrediterade oss; med andra ord –
det gick mycket snabbt. Ackrediteringen
innebar att man fick sitt medhavda
ackrediteringskort inplastat och validerat. Ackrediteringskortet fungerade som visum
och hade levererats till mig med DHL några veckor tidigare.
Buss från flyg till hotellet
I väntan på mitt bagage var det minst tre
volontärer som välkomnade mig och stämde
av till vilket hotell jag skulle. Lite ostrukturerat
kan tyckas, men hellre det än att stå där och
ingen möter upp.
Efter kanske en halvtimmes väntan fick jag
sätta mig i en mindre buss tillsammans med
två stycken funktionärer tillhörande
vattenpolo.
Bussturen tog nog närmare en timme, men då
hade busschauffören missat vårt hotell så det
blev en liten omväg…
Avfärd
Tillbakaresan till Sverige skedde också via Istanbul. Jag och ett större antal
domarkollegor hade samma flight från Baku och hämtades kl. 02:00 på hotellet för
avfärd kl. 04:30. Min väntetid i Istanbul var denna gång reducerad till 2,5 timmar och
kl. 10:45 var jag åter igen på svensk mark.
Inkvartering
Samtliga bordtennisdomare inklusive överdomare och jury inkvarterades på
Crescent Beach hotell som visade sig ligga 10 km från sporthallen. Ganska ”mitt ute i
ingenstans”. Likt vid de olympiska spelen tilldelas varje domare egna rymliga
(dubbelrum) rum.
Hotellet var klassat som fyrstjärning, men kändes tämligen slitet även om vi hade
goda faciliteter som stort gym, pingisbord (!), inomhus- och utomhuspool samt gratis
wifi. Hotellet låg som namnet antyder, vid Kaspiska havets strand. Varken stranden
eller vattnet var direkt inbjudande även om en del personer badade i behaglig
temperatur. Från stranden kunde man se oljeriggar ute till sjöss.
Måltider
Hotellet serverade frukost från kl. 05:00 på morgonen…och även om den inte var i
mitt tycke och smak fanns där mycket att välja på. Mest ”matiga” saker som bacon,
korv, potatis, ägg, omelett (egen kock) och ostar.
Övriga måltider var en historia i sig…
Vårt generösa traktamente täckte gott och
väl egna matinköp, däremot så fanns det
inget att handla när man befann sig i hallen
vilket gjorde att man mer eller mindre
tvingades att tacka och ta emot de lunchoch middagspåsar som kunde kvitteras ut
med hjälp av de biljetter vi fick dag 1.
Påsarna varierades ytterst lite och var
mestadels rakt igenom näringsfattiga men
däremot mycket fett- och kaloririka.
Förutom söt fruktyoghurt fick man alltid en
chokladbit och/eller en typ av muffins.
Någon dag hade vi tur (i mitt tycke) att få lite sallad men annars var smörgås eller
pirog standard. En kost ingen bör leva på i så många dagar som vi gjorde. Man får
vara tacksam för att spelarna kunde inta ordentliga måltider i Athletes’ village.
De två finaldagarna (lag- respektive singelfinaldag) tilldelades vi inga matbiljetter,
men vid efterfrågan kunde vi beviljas 1st för antingen lunch- eller middagspåse
beroende på när vi tjänstgjorde.
Till matpåsarna ingick vatten eller läsk.
I domarrummet fanns hela tiden kaffe och te att tillgå samt vatten. Mestadels fanns
där även någon typ av frukt. Många gånger även ”fitnessbars”.
Lokala transporter
Transporterna före tävlingens början var begränsade, men under tävlingsdagarna
gick minibuss från mellan hotell och sporthall varje halvtimme största delen av dagen.
Den första bussen på förmiddagarna gick något för sent för att helt tillfredsställa
överdomarna, men som domare tyckte man att de räckte till…
Bussarna var luftkonditionerade och koordinerades alltid av en transportansvarig som
räknade in oss resenärer.
Med sitt ackrediteringskort hade man gratis tillgång till stadens tunnelbana, men det
var inget vi direkt nyttjade och var inget alternativ mellan hotell och hall.
Förberedelser innan spelens början
10/6 - Dag 1/ankomstdag/inresedag:
Inga åtaganden.
11/6 - Dag 2
Uniform
Kl. 08:35 (japp, jämn och bra tid…) avgick buss från
hotellet till UAC (Uniform and Accreditation Centre).
Vi slussades in i en byggnad och följde en ”slinga” där vi
fick köa och prova ut kläder. Före tävlingen hade vi via
mejl lämnat in storleksuppgifter, men det kanske bara
var för att få en uppfattning om lagerhållningen eftersom
det väl på plats inte fanns någon individinformation och
vi fick gå in i provrum och prova ut plagg för plagg med
hjälp av volontärer som tog fram olika storlekar fram och
tillbaka…
Uniformcentrat var för samtliga och tilldelningen
varierade. Som bordtennisdomare var vi berättigade till
två par byxor (även kvinnor), en kavaj och tre stycken
kortärmade skjortor/blusar. Som kvinna fick man en
scarf och som man en slips samt bälte. Den kvinnliga byxmodellen var av sådan
utformning att bälte inte kunde användas och därför fick vi inget heller.
Efter utprovning fick man ta med sig sin ”beställningsorder” och gå vidare för att
hämta ut sina plagg. Därefter slussades
man ytterligare ett steg till ”kassan” där
man scannade/registrerade/dubbelkollade
respektive uttagen artikel samt lade till en
keps och en magväska med spelens logo.
När detta var klart fick man gå till ett annat rum där skräddare och sömmerskor
fanns. Samtliga byxor skulle läggas upp och hade man andra justeringsbehov
utfördes dessa här. Jag själv fick mina kavajärmar uppsydda en smula.
Om allt i kläduthämtningen
var mycket digitaliserat och
ordnat så rådde djungelns lag
bland sömmerskorna. Varje
person fick visa upp sitt
ackrediteringskort på nytt och
istället för att scanna in
streckkoden kikade man på
namnet och skrev ner det i ett
litet noteringshäfte. På varje
plagg som skulle ändras
skrev man sedan ner
respektives namn igen.
När samtliga var klara återvände vi i vår buss till hotellet för att där blixtsnabbt lämna
våra nya kläder på rummet och sedan, något försenade än den utsatta tiden 11:25…
bussas till sporthallen.
Säkerhetskontroll
Vår första kontakt med vårt ”hem” för den kommande veckan inleddes så som den
skulle göra även följande dagar; det vill säga med en grundlig säkerhetskontroll à la
flygplats. Väskor skulle scannas och så även vi. Oavsett vad scanningen verkade
visa för resultat gjordes en mycket grundlig kontroll av väskornas innehåll och inga
vätskor eller vassa föremål fick tas med in i hallen. Samma sak med
personscanningen; genom ”portal”, grundlig genomsyning med manuell scanner och
sedan efterföljande ”hands-on” genomgång.
Vi insåg direkt att säkerhetskontrollen var en sak att beakta vad gäller tidsåtgång.
Min egen strategi blev, efter dag 3 då frustrationen rann över, att helt enkelt ta det för
vad det var: vakterna gjorde bara sitt jobb och istället för att irriteras satsade jag på
att ”bli bästa kompis” med dem. Ett leende är så mycket trevligare… och jag
”lyckades”. Kontrollen blev något enklare och frustrationsmomentet var som
bortblåst!
Hallorientering
Resten av dagen blev början på det som skulle komma bli
signifikant för Spelen: en lång Väntan.
Vår hallorientering kom till slut igång och vi fick bekanta oss
med spelområde, träningshall, call area mm. Som vanligt före
tävlingsstart var inte allt klart, räkneverk var ej på plats och
reklam ej ditsatt alternativt övertejpat.
En mycket positiv sak för oss domare var de fina
omklädningsrummen vi hade tillgång till i direkt anslutning till
vår domarlounge. Omklädningsrum med stora, låsbara skåp,
toalett och dusch. Perfekt att förvara sina tillhörigheter i och
möjliggöra snabba klädombyten och ledig tid till fritid.
Sporthallen i sig var en gammal hall för
volleyboll som inför Spelen renoverats.
Top16 skulle ha fungerat som en
testtävling men hallen var i februari inte
alls klar att användas. Med facit i hand
gick det bra ändå. Top 16 spelades i en
annan hall i Baku och renoveringen av
Baku Sports Hall var både duglig och
klar till European Games som efter de
inledande bordtennistävlingarna även
skulle husera Badminton.
Från start spelade man på 4 st bord som
i vanlig ordning reducerades ner till 2
och sedan 1.
Matchdomaren placerades på en
högre domarstol och använde
inte räkneverk. Assisterande
domare satt på en vanlig
plaststol vid ett domarbord med
integrerade handdukskorgar och
med vanligt manuellt räkneverk.
Handdukskorgarna borde ha
varit djupare för att inte
handdukarna skulle synas/sticka
upp. Särskilt som alla spelare var
tvungna att använda sig av arrangörens handdukar som var skinande vita, otympligt
stora och fluffiga.
Inne i hagen, vid de fyra hörnen stod TV-skärmar som presenterade ställningen i
matchen. Kanske inte helt korrekt om man tänker på vad som enligt regelverket får
finnas inne i en hage. Elektroniska Time-Out
markörer användes.
Assisterande domare skötte tidtagning i vanlig
ordning, men notera att tid för set var
elektronisk och presenterades på hagens
matchinformationstavlor. Inte läge att glömma
slå av eller på klockan med eller utan flit…
På assisterande domarens bord stod en TVkamera som gav effektfulla TV-vinklar och det
var skönt att slippa några
kamerakonstruktioner på bord/nät.
Material:
Bord: Blå Joola bord, Bollar: vit plastboll
Joola Super-P***, Nät: Svart Joola, Räkneverk:
Butterfly, Barriärer: Blå glasfiberbarriärer med
varierande reklam på.
Notera att all reklam på bord, nät och räkneverk
tejpades bort enligt de särskilda reklamreglerna som
gäller för European Games (likväl som för OS).
Skyltning:
Vet faktiskt tyvärr inte hur spelschema och resultat
förmedlades till publik. Jag var aldrig vid
publikingången, men troligtvis fanns det
pappersrapportering i något format, som ett
komplement till internetrapporteringen.
Domargenomgång
Domargenomgången var hygglig, men långt ifrån den bästa och överdomarteamet
kändes inte helt förberedda eller synkade trots att jag högaktar de tre. Många hänsyn
att ta när det rör sig om ett olympiskt arrangemang där exempelvis särskilda
reklamregler noga måste kontrolleras och TV är med från dag 1. Kanske just därför
det var extra förvånande att vi inte mottagit ett enda mejl i förväg från överdomaren.
Den enda kontakt/kommunikation vi hade före tävlingen var med ”gruppledaren” som
förvisso var öppen och bra, men inte hade med dömandet i sig att göra. Ska
emellertid sägas att den ”bok” med ”all” information för Spelen som mejlades ut i
förväg täckte upp många detaljer kring t.ex. spelsystem, racketkontroll, klädregler och
säkerhet samt generell turistinformation. En bok som var skriven för hela
bordtennisfamiljen, det vill säga även för spelare och ledare.
Summerat hade jag ändå känslan av att överdomaren från början till slut av
tävlingsdagarna upplevdes som stressad och inte alls i sin vanligtvis så goda form.
Domargenomgången bestod till största delen av praktiska saker i form av tidsschema
för allt som skulle ske före match med betoning att de domare som var på plats redan
hade stor erfarenhet av tävling och regler.
Vi blev påminda om att ge spelarna utrymme för känsloyttringar som inte är av
negativ karaktär. Min egen tolkning är att vi även att vi blev tillsagda att hellre fria än
fälla tveksamma servar.
Tjänstgöringsschema för den första speldagen delades inte ut i samband med
domargenomgången. Vi hade ytterligare samling i samband med nästkommande
dags generalrepetition då vi fick, om jag minns rätt, reda på vårt schema.
Fortsättningsvis fick vi reda på tjänstgöringstiderna kvällen före nästkommande dag.
Värt att notera är att det vid domargenomgångens upprop saknades en domare.
Ingen hade hört något men senare under dagen/kvällen ordnade saken upp sig.
Något märkligt så hade den saknade domaren ankommit på samma dag som vi
andra, men inte sett någon av oss andra samtidigt som han sa sig ha total avsaknad
av information om när, var och hur.
Överdomarteamet var inte imponerade av (bort)förklaringen och missnöjet var tydligt.
Vi andra försökte hjälpa till med uppdatering av info så gott vi kunde.
Efter en för oss domare seg dag 2 med mycket väntan, var våra förpliktelser slutligen
till ända. När de andra tog bussen tillbaka till hotellet stannade jag och en till domare
kvar i staden för att göra en tredje kollega sällskap vid inköp av bland annat
domarskor, armbandsur och andra kläder då bagaget kommit på villovägar. Staden
gav ett mycket rent och bra intryck och nära hallen låg även de äldsta delarna av
Baku.
Domarorganisation
Överdomare: Michael Zwipp (GER) tillsammans med biträdande Isabelle Beumier
(BEL) och Egils Purinsh (LAT).
20 domare totalt, samtliga med Blue Badge status
(inga bedömningar):
Jeton Beqiri (KOS), Rebecca Bergfeldt (SWE),
Igor Borodavchenko (RUS), Vincas Franckaitis
(LTU), Matija Krnc (SLO), Jean-Yves Leman
(FRA), Jean-Marie Linster (LUX), Petar Nedeljkov
(SRB), Attila Petovari (HUN), Pietro de Pinto
(ITA), Thomas Purcell (GBR), Boris Racko (SVK),
Karl Borre Reite (NOR), Andreas Savva (CYP),
Gert Selig (GER), Klaus Seipold (GER), Elena
Semenova (RUS), Carlos Silva (POR), Preben
Sondergaard (DEN), Jean-Marie Van
Welkenhuyzen (BEL).
2 st domare ansvariga för Racketkontrollcenter:
Gerhard Schnabel (GER) och Piet Van Egmond (NED) – som hade fyra stycken
volontärer till sin hjälp. Vi domare, behövde inte kontrollera en enda racket…
I den individuella tävlingen tilläts spelarna kontroll av 2 st racket vilket en del spelare
nyttjade och vilket jag själv tyckte var en bra idé när resurserna räcker till.
Alla matcher dömdes med tvådomarsystem. Alla matcher dömdes av neutrala
domarpar.
12/6 - Dag 3
Generalrepetition
Precis som vid de olympiska spelen jag dömde i Peking, ingick det ett genrep dagen
före tävlingsstart. Vi behövde inte iklädda oss våra uniformer men fick marschera in
till hagen med musik, presentation, spelare och coacher. Slutsatsen av genrepet var
enkel att dra; det finns en anledning till att ha genrep. Presentationen fungerade
mycket dåligt och finslipningar fanns för arrangören att göra. För oss domare gav
genrepet föga.
Invigningen
Alla domare var inbjudna till
öppningsceremonin som hölls i
Olympiastadion. Vi bussades från
hotellet till invigningen som varade i
tre timmar och var mycket
påkostad. Bara att Lady Gaga var
på plats och sjöng John Lennons låt
”Imagine” måste ha kostat sin
beskärda del.
Flaggbärare för den svenska
truppen var brottaren Sofia
Mattsson. Svenskarna som
marscherade in var mycket få, men
totalt representerades Sverige i 16
sporter av 76 deltagare.
Tjänstgöring
Före varje tjänstgöring skulle vi vara på plats i hallen 2 timmar före. 1 timme före var
det samling för domargenomgång och 45 min före matchstart skulle vi infinna oss i
Call Area. Spelen utmärks av (för) mycket väntan, vilket i sig är ganska jobbigt.
Antalet matcher var dock inte betungande.
Längre håltimmar i schemat kunde användas bra tack vare att vi hade
omklädningsrum/skåp och enkelt kunde byta om. Närheten till staden och en lång
och fin strandpromenad gav möjlighet till sightseeing, frisk luft och sol i positiv
bemärkelse.
Lagtävlingarna spelas i bäst av fem set och fem
matcher.
A vs X
B vs Y
Dubbel A/B och C vs X/Y och Z
A/B vs Z
C vs X/Y
Individuella klasserna spelas i bäst av sju set.
Varje match inleddes med inmarsch och line-up. Presentation i högtalarna så tillvida
det inte pågick en försenad match på något av borden. Spelens hemsida hade
onlinerapportering med spelarpresentation, foto och statistik. Något förvånande
presenterades även domarna inför varje match med namn.
13/6 - Dag 4 – Speldag 1
(3) 2 matcher kl 09:30 (WT) och 16:30 (MT), 1 st CallArea kl 19:30.
Tillsammans med Jeton Beqiri (KOS).
Inga konstig- eller svårigheter.
14/6 - Dag 5 – Speldag 2
(2) 1 match kl 12:30, 1 st CallArea kl 09:30.
Tillsammans med Preben Sondergaard (DEN).
Matchen var en kvartsfinal mellan Österrike och Rysslands herrar. Redan före match
var stämningen mellan lagen spänd och vid bollvalet blev det uppenbart att gammalt
groll låg och lurade.
Under dubbelmatchen hade vi en händelse där det ryska paret anser att det var
tröjträff på österrikarna. Detta var inget som jag i form av matchdomare noterade, inte
heller min assisterande domare och inte heller något som österrikarna ville gå med
på. En av de ryska spelarna vägrade släppa poängen och jag lyckades inte få spelet
att fortsätta. Överdomaren kom efter ett tag fram till hagen men spelarna tog ingen
notis om honom heller. Jag vet inte vad Överdomaren exakt tänkte göra, men när det
såg ut som att han skulle ta fram ett kort ur bröstfickan lugnade det ner sig och spelet
återupptogs med utgången att Österrike gjorde en servemiss som troligtvis var med
vilja för att ändå ge poängen till Ryssland.
Med facit i hand kanske jag skulle ha utdelat ett gult kort till den ryske spelaren som
oavbrutet argumenterade för poäng, men jag är inte så säker på det heller. Paret
hade redan ett gult kort för olämpligt uppträdande. Det var en svår situation där jag
inte lyckades få kontakt med spelarna, men all aggression och ögonkontakt hos den
ryske spelaren låg hela tiden styrt mot den österrikiske spelaren. Under spelstoppet
var det ingen av lagledarna på bänken som lade sig i diskussionen.
15/6 - Dag 6 – Speldag 3
(1) 1 match kl 17:00 (MT).
Tillsammans med Karl Borre Reite (NOR).
Bronsmatchen för herrar lag mellan Tyskland och Österrike. Blev en udda tillställning
då Tysklands Timo Boll var sjuk och man endast kunde ställa upp med två spelare.
Tyskland valde att skriva in Bolls namn i laguppställningen, men på rak fråga fick vi
svar från deras lagledare att han inte kommer att spela. Säkert vet man ju dock först
under matchen…
Vi fick stämma av med överdomaren vilka regler som gäller med spel på två man och
sedan kalkylera tänkbara scenarion. Nu valde man Boll som spelare B när kanske de
flesta räknade med C. Tyskland förlorade första matchen och man kan ju tvista om
huruvida det är rätt och rimligt att fortsätta lagmatchen efter detta eftersom Österrike
därmed redan säkrat lagsegern. Våra direktiv var dock att fortsätta och efter Tysk
förlust även i dubbeln vann alltså Österrike bronspengen.
Inför dubbelmatchen ville den tysk som skulle spela sin första match i lagmatchen
byta racket. Det vill säga inte använda den racket som var testad utan en annan. Vi
konstaterade med bekräftelse från Överdomaren att detta var möjligt att göra varvid
en ny racket lades fram. Jag gör här misstaget att lämna tillbaka den testade
racketen till spelaren som i sista stund väljer att byta racket igen och alltså spela med
den testade racketen. Jag valde att inte agera utan att fria hellre än fälla och låta
spelet ske med det vi tror var den återlämnade, testade, racketen, utan
eftermatchkontroll, men konstaterar att jag gjorde fel.
16/6 - Dag 7 – Speldag 4
(4) 3 matcher kl 12:00 (WS), 17:00 (MS), 19:00 (MS), 1 st CallArea kl 14:00.
Tillsammans med Igor Borodavchenko (RUS).
Min partners bristfälliga engelska var frustrerande i övrigt inga bekymmer.
Gruppfotografering kl 15:45.
17/6 - Dag 8 – Speldag 5
(5) 4 matcher kl 11:00 (WS), 13:00 (WS), 17:00 (MS), 19:00 (MS), 1 st CallArea och
Reserv kl 14:00.
Tillsammans med Elena Semenova (RUS).
I en av matcherna blir en spelare med kontaktlinser irriterad i ögat. Time-Out tas.
Före spelet ska återupptas talar matchdomaren med spelaren och tillkallar
Överdomaren som beslutar om skadepaus. Som assisterande domare följer jag med
spelaren till omklädningsrummets badrum där linsen kan tas ut och sättas i på nytt.
Medicinsk personal är tillkallad av Överdomaren men är ju inte aktuellt. Under vår tid
i omklädningsrummet undrar spelaren huruvida den tidigare tagna Time-Outen
verkligen var rätt eller om den kan återtas. Jag inser att jag gjort ett misstag då jag
före begärd Time-Out fick frågan av spelaren om Time-Out behövdes ta eller inte.
Jag uppfattade det aldrig som en konkret förfrågan och plötsligt var Time-Out begärd.
Jag borde här ha avbrutit spelet och låtit spelaren ställa frågan till matchdomaren
som redan då hade kunnat tillkalla ÖD för beslut. På väg tillbaka till hagen frågar jag
ÖD om Time-Outen varvid den faktiskt tas tillbaka. Jag ber ÖD meddela sitt beslut till
motståndarens coach vilket också görs.
Senare under matchen begärs Time-Out av samme spelare varvid motståndaren
protesterar till vad hon ser är en andra Time-Out. Uppenbarligen har hennes coach
inte förmedlat budskapet vidare… Vi klarar oss utan spelavbrott och matchen
fortlöper.
Matchen direktsänds i TV.
Noterade att spelaren berättade att hon fått ludd i ögat från den handduk som
används. Ingen av spelarna fick ha med sig egna handdukar och de som
tillhandahölls var nya med allt vad detta innebär såsom till exempel sämre
fuktupptagningsförmåga. Jag minns att under OS i Peking motsatte sig de kinesiska
spelarna annat användande än av egen medhavd handduk. Man kan ju också tänka
sig att spelarna kan reagera negativt mot det tvättmedel handdukarna tvättas i.
18/6 - Dag 9 – Speldag 6
Överdomarteamet var omtänksamma och skapade möjlighet till en ledig dag för de
som önskade. En lista sattes upp och det var först till kvarn som gällde bland de tre
sista dagarna av tävlingen (4 st lediga 17/6, 6 st lediga 18/6 och 10 st lediga 19/6).
Givetvis innebar detta att belastning på tjänstgörande domare blev något högre men
det kändes inte betungande och ordnade sig på ett bra vis.
Jag tog tacksamt emot den lediga dagen och tillägnade den åt träning och
sightseeing.
19/6 - Dag 10 – Speldag 7
(2) 1 match kl 20:00 (MS), 1 st Reserv kl 17:30.
Tillsammans med Attila Petovari (HUN).
Herrsingelfinalen mellan Dimitrij Ovtcharov (GER) och Vladimir Samsonov (BLR) blev
en mycket välspelad och spännande match som slutligen gick till tyskens favör i
sjunde och avgörande set. En seger som innebar direktkvalificering till OS i Rio 2016.
Extra roligt att få en sådan ”bra” finalmatch när den bronsmatch jag dömde i lagspelet
blev så avstympad.
I samband med bollvalet före match önskade spelarna få byta matchboll efter tre set.
Detta var inga konstigheter utan tilläts på samma vis som jag tillåtit under
bronslagmatchen. Var förankrat med överdomaren.
Bollbytet skedde diskret (vid setpaus gav assisterande ny boll till överdomare ”som
om inget hade hänt”) och utan tidsfördröjning. På tal om fördröjning av spel så är jag
fundersam ifall jag som matchdomare eventuellt skulle ha varnat spelarna för
tidfördröjning under matchen, men jag nöjde mig istället med att uppmana dom till
spel vid ett antal tillfällen.
Tröjbyten önskades vid tre tillfällen i samband med setpauser. Spelarna skötte det
snyggt och enligt direktiven gick de bort utom synhåll för att byta.
Arrangörens/överdomarens riktlinjer var solklara; med hänsyn till landets kultur var
det absolut förbjudet att visa sig barbröstad och skulle spelare bryta mot detta var det
mer eller mindre diskvalificering som gällde. Det domarpar som var reserv lotsade
spelarna till avsedd plats när man ”hann med”.
Kan noteras att när vi skulle starta matchen inser jag att golvet på sina ställen är blött
av svett från föregående match. Kändes ganska oprofessionellt. En snabb
övervägning efter ögonkontakt med hallansvarige och vi fick in personal att torka
golvet torrt. Förvisso fördröjdes inte matchstart med tanke på att spelarna tog tid på
sig att förbereda sig, men det kändes ändå onödigt i direktsändning.
Inga mikrofoner behövdes användas för domarna. En mikrofon stod på assisterande
domares bord. Ljud gick ut i TV (Youtube), men inte i hallen.
Lottning/Bollval – procedurer före match
I såväl lagtävlingen som i det individuella var det samling före match i CallArea.
Samtliga racketar, från första till sista match, lämnades in för racketkontroll till
särskild personal. Namn på coach lämnades och på direkt förfrågan under
domargenomgång gav ÖD svaret att det var OK att byta coach precis före matchstart
om så önskades. Vid lagspelet lottades det om val av bänk/sida vilket en del nyttjade,
men många gånger spelade det ingen roll. Givetvis var det tröjfärgskontroll och i
lagspelet även kontroll att samtliga spelare inom
ett och samma lag bar samma färg på shorts/kjol.
Namn och nationalitet skulle bäras på tröjryggen
och bollar skulle väljas.
När spelarna var klara hos domarna i CallArea
slussades de vidare till reklamkontrollen som
sköttes av volontärer. Hade spelarna mer reklam
än tillåtet (ett tryck per klädesplagg/sko/väska)
tejpades trycket över.
Vi domare såg till att vi också följde reglerna och
tejpade exempelvis för reklamlogo på
lottningsbricka…
Efter reklamkontrollen fick spelarna vänta på att volontärerna gav klartecken för
line-up till hallen. Vi fick ställa upp (volontär, matchdomare, spelare, assisterande
domare) i ett tält som fungerade som sluss mellan träningshall/CallArea och
spelhallen för att sedan gå till nästa samlingspunkt vid hallentrén. Där skötte
volontärerna nedräkning och synkronisering med musik och TV-kameror/sändning
innan portarna slutligen öppnades och vi fick gå in i hagarna.
Presentation av samtliga fyra bord innan handskakning och matchstart.
Speciella ingripande/händelser
Jag uppfattade tävlingen som lugn och stillsam. Särskilda händelser under mina
egna matcher är noterade under respektive speldag.
Jag vet att det vid ett tillfälle fanns åsikter om hur en slagräkning gick till. Tydligen
hade slagräknaren varken räknat helt rätt eller med tillräckligt hög röst.
Arrangemanget i stort
Arrangemanget var bra vilket man också förväntar sig vid en tävling av denna kaliber.
Volontärerna som hade hand om CallArea/reklamkontrollen/line-up var mycket
duktiga och leddes av en man som arbetar för det engelska bordtennisförbundet. Vår
kontaktperson före och under tävlingarna (vid sidan av överdomarteamet) var från
Skottland och de volontärer som hade ledande positioner kom från dessa två länder
och var mycket duktiga. Erfarna från såväl OS i London 2012 som Commonwealth
Games i Glasgow 2014.
Fickpengar
Det utgick 100US$ per dag vilket sattes in på angivet konto före första tävlingsdagen.
Resekostnad i form av flyg till Baku betalades av arrangören. Det var till och med så
att det var arrangören som bokade flygbiljetten åt respektive domare. För att täcka
resekostnader till och från flygplatsen ersattes vi med ytterligare 50 US$ för inreserespektive hemresedagen.
Med andra ord var ersättningen mycket god för denna exklusiva tävling på samma
vis som det är under ett OS.
Övrigt
Det underlättar att hålla en god standard vid bordet när antalet matcher är
begränsade. Emellertid vill jag ytterligare en gång påpeka att den påbjudna
inställelsetiden före match var tröttande då vi var bara satt rakt upp och ned och
väntade.
Vi var en liten skara domare och atmosfären var god även om gruppen inte bestod av
så många pratmakare.
De Europeiska spelen är ett multi-sport
evenemang för atleter som representerar Europas
olympiska kommittéer och som kommer att hållas
vart fjärde år under den Europeiska Olympiska
Kommitténs vingar.
Över 6000 atleter
20 sporter / 31 discipliner
25 olympiska discipliner
17 dagars tävlande
18 arenor
12 sporter som kvalificerar till Rio2016
Till höger i bild ser ni undertecknad
tillsammans med min norske domarkollega. På
stan kom vi i kontakt med två andra
funktionärer som visade sig tillhöra Bågskytte.
Jag hade önskat lite mer av denna typ av
kontakt med andra idrotter. På det hotell vi
bordtennisdomare bodde på huserade även
funktionärerna för Vattenpolo, men de verkade
tyvärr inte intresserade av kontakt.
Tack för förtroende och möjligheten att
representera den svenska domarkåren.
Rebecca Bergfeldt
http://www.baku2015.com/index.html