Brott mot barn
Brott mot barn Om hur våldsutsatta barn drabbas när förundersökningen drar ut på tiden © 2015 Rädda Barnen Författare: Maria Schillaci och Karin Blomgren Foto: Mostphotos AB Barnen på bilderna har ingen koppling till innehållet i rapporten. Formgivning: Linda Askervall/Downtown Creations Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 08-698 90 00 [email protected] www.räddabarnen.se Sammanfattning UTREDNINGAR SOM rör brott mot barn ska utredas skyndsamt och Rädda Barnen vill visa på vilka konsekvenser det kan få för barn när så inte sker. Genom upprepade granskningar av Åklagarmyndighetens årsstatistik har vi haft möjlighet att följa förändringar över tid. Årets granskning visar att den genomsnittliga handläggningstiden för polis- och åklagares förundersökning minskar. Liksom tidigare år, ser vi dock stora skillnader och brister runt om i landet. Barnets utveckling, självbild och psykiska hälsa påverkas inte bara av brottet i sig utan också av de följdverkningar en utdragen process och ett uteblivet stöd för med sig. Barnet blir dubbelt belastat. För att våldsutsatta barn ska kunna få det skydd och det stöd som de behöver och har rätt till finns behov av skärpningar av lagen och dess tillämpning. De polisdistrikt och åklagarkammare som år efter år halkar efter behöver granskas särskilt och åtgärder skjutas till för att komma till rätta med bristerna. Faktaruta för barn om rapporten När polisen får in en anmälan om att ett barn blivit utsatt för våld (t ex misshandel, rån eller sexuella övergrepp) säger lagen att det ska utredas snabbt. Det får inte ta mer än tre månader för polis och åklagare att bli klara med sin utredning. Efter att utredningen är klar och om det finns tillräckliga bevis, kan åklagaren besluta om att väcka åtal. Det betyder att det blir upp till domstolen att avgöra om det går att döma den som är misstänkt för brottet till någon form av straff, t ex fängelse. Den här rapporten visar att på många håll i Sverige får barn utsatta för våld vänta mycket längre tid än tre månader. Många barn får också vänta länge innan de överhuvudtaget får berätta för en polis om händelsen.Vår rapport visar att risken är stor att barnet mår dåligt under väntetiden. För att kunna skydda barnet och ge barnet stöd och hjälp är det viktigt att alla vuxna t ex föräldrar, polis, socialtjänst, BUP och förskola/skola samarbetar och kommer fram till en lösning som är bra för barnet. Rädda Barnen vill att: • • • • lla barn ska skyddas från våld. A De barn som varit utsatta för brott ska få skydd, stöd och hjälp. Polis och åklagare följer lagen och att en utredning får ta som mest tre månader. D et blir lag på att barn ska få bli hörda av polis senast inom två veckor när de misstänks vara utsatta för brott. • Vuxna tar sitt ansvar för att berätta och förklara så att barnet förstår vad som händer och vad som kommer att hända under polisutredningen och tiden därefter. Kom ihåg att du har rätt att fråga på nytt om det är något du inte förstår. Vill du veta mer om dina rättigheter, om vad som händer när ett barn blir utsatt för ett brott gå in på www.jagvillveta.se eller på www.raddabarnen.se 3 Barnet på bilden har ingen koppling till innehållet i rapporten. Innehållsförteckning Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Faktaruta för barn om rapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Vad säger lagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Behov av lagändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Rättigheter för barn som utsätts för våldsbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 En skyndsam handläggning är en förutsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 En lång handläggningstid försämrar möjligheten att skydda barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 En lång handläggningstid försämrar barnets förtroende för rättsväsendet . . . . . . . . . . . . 10 En lång handläggningstid försämrar kvaliteten på utredningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 En lång handläggningstid omöjliggör eller försvårar behandlingsinsatser . . . . . . . . . . . . . . 13 Polis och åklagares handläggningstider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Våldsbrott mot barn ska utredas inom 90 dagar . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Barnet bör höras inom två veckor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Lagföring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Vikten av samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Vikten av information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Nationellt kunskapscentrum om våld mot barn . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Satsningar inom Åklagarmyndigheten ger resultat . . . . . . . . . . . . . 19 Rädda Barnens slutsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Rädda Barnens krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Källor och förtydliganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 5 Bakgrund 1979 VAR SVERIGE det första land i världen som införde ett förbud mot all kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barn och detta förbud har idag ett starkt stöd i Sverige. Fram till år 2000 minskade andelen barn som själva uppgav att de blivit slagna av sina föräldrar. Men samtidigt har antalet polisanmälningar om misshandel av barn successivt ökat under många år. Särskilt anmärkningsvärd är den stora ökningen av polisanmälda misshandelsbrott mot barn 0-6 år. 2014 ökade dessa anmälningar med 15 procent1. Olika studier visar på att det framförallt handlar om en minskad tolerans mot barnmisshandel i samhället och en ökad benägenhet att anmäla till socialtjänst eller polis vid misstanke om att ett barn är utsatt för våld eller övergrepp2 . Oavsett om ökningen beror på att fler anmäler misshandel eller att misshandeln faktiskt ökar, så måste en beredskap finnas för att möta barnens behov och tillgodose deras rättigheter. För femte gången 3 följer Rädda Barnen upp på vilket sätt polis och åklagare4 lever upp till lagens krav på att utreda misstänkt barnmisshandel skyndsamt och senast inom 90 dagar. Bakgrunden till att Rädda Barnen började följa upp handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel var att vi under en period fick kontakt med många barn som fått vänta alldeles för länge på att polisen skulle utreda den misshandel de misstänktes vara utsatta för. I extremfallen hade barn väntat upp till ett år på ett första polisförhör. Detta trots att lagstiftningen tydligt säger att brott mot barn ska prioriteras och utredas snabbt. De barn vi träffade for väldigt illa under väntetiden. Vi ville ta reda på om för långa handläggningstider hos polis och åklagare var ett utbrett problem. Dessvärre visade det sig att så var fallet. 2010 släppte Rädda Barnen en rapport 5 som uppmärksammade att polis och åklagare inte utreder misstänkt barnmisshandel i tid och därmed inte följer den lagstiftning som finns. Åklagarmyndighetens egen statistik visade att tidsfristen bara hölls i hälften av de polisanmälda fallen. Med tidsfrist menas tiden från att det att det finns en skäligen misstänkt för brottet till beslut i åtalsfrågan. Vad säger lagen LAGSTIFTNINGEN i Sverige ger goda förutsättningar att utreda barnmisshandel snabbt och tar särskild hänsyn till barns utsatta situation. I Brottsbalken behandlas misshandel av barn på samma sätt som misshandel mot vuxna. Det finns en särskild straffskärpningsgrund i Brottsbalken som tillämpas när brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i förhållande till sina föräldrar eller annan närstående6. 6 Vid misstanke om att ett barn utsatts för brott ska förundersökningen enligt 2 § första stycket i Förundersökningskungörelsen (Fuk § 2a) bedrivas särskilt skyndsamt: • o m brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och • det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Såväl Rikspolisstyrelsen som Åklagarmyndigheten rekommenderar att ett första barnförhör hålls senast inom två veckor efter det att en förundersökning inletts. Behov av lagändringar NATIONELLA SAMORDNAREN mot våld i nära relationer föreslår i sitt betänkande, Våld i nära relationer – en folkhälsofråga 7 att det ska införas en sammanhållen tidsfrist för hela rättsprocessen, för såväl förundersökningen som domstolens handläggning. I Rädda Barnens remissvar ställer vi oss bakom detta och efterfrågar effektiviseringsåtgärder som ska förmå alla berörda parter i rättssystemet att hålla en sådan sammanhållen tidsfrist. Rädda Barnen vill att Rikspolisstyrelsens och Åklagarmyndighetens rekommendation, om att barn ska höras av polis senast inom två veckor när de misstänks vara utsatta för brott, ska bli lagstadgad. Nationella samordnaren mot våld i nära relationer8 menar att ett införande av en lagstadgad frist för ett första barnförhör kan få konsekvenser för utredningens kvalitet. Rädda Barnen anser dock att en skärpning av gällande rekommendation kan genomföras utan att det sker på bekostnad av kvalitet. I Rädda Barnens yttrande över departementspromemorian ”Skyndsamhetskrav och tidsfrister i ärenden med unga misstänkta och unga målsägande9” föreslår vi att skyndsamhetskravet ska gälla även vid barnpornografibrott samt egenmäktighet med barn. Rädda Barnen anser att det är principen om barnets bästa som ska vara utgångspunkt. Vi menar också att barnpornografibrottets nuvarande placering i det kapitel som avser brott mot allmän ordning är fel och missvisande. Enligt Rädda Barnen ska övergreppsbilder mot barn betraktas som ett brott riktat mot barnet och där barnet blir målsägande. På liknande sätt anser Rädda Barnen att också egenmäktighet med barn ska omfattas av skyndsamhetskravet. Ett beslut om vårdnad, boende och umgänge ska baseras på vad som är bäst för barnet och om en förälder eller annan sätter sig över det beslutet genom att föra bort barnet kan det få allvarliga konsekvenser för det enskilda barnet. Ur ett barn- och skyddsperspektiv är det därför viktigt att även egenmäktighet med barn utreds snabbt. 7 Rättigheter för barn som utsätts för våldsbrott FN:S KONVENTION om barnets rättigheter gäller för alla barn i Sverige. Några av artiklarna i konventionen är särskilt aktuella för barn som misstänks vara utsatta för brott: Artikel 1 Ett barn – det är varje människa under 18 år. Artikel 2 Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Artikel 3 Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Artikel 12 Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet skall barnet höras och barnets intresse ska komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras. Artikel 19 Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar och andra vårdnadshavare. Artikel 34 Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi. Artikel 39 Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning. En skyndsam handläggning är en förutsättning EN LÅNG handläggningstid kan innebära stora påfrestningar för alla som är inblandade. När en misstanke om brott mot barn polisanmäls medför det ofta en kris för barnet och andra runt omkring. För föräldrarna kan det till exempel innebära att stark vrede riktas mot den som utsatt barnet för brottet, sorg över vad barnets utsatts för, stor oro för att barnet tagit skada och skuldkänslor över att inte kunnat skydda barnet. När någon i familjen är misstänkt blir det än mer komplicerat. Misstankarna kan innebära separationer och avbrutna relationer. För barnet känns all väntan ofta mycket lång. Många beskriver hur allting stannar upp fram till dess att de får besked om det anmälda leder till åtal eller inte. En lång väntan kan påverka hela barnets vardag; skolgång, fritidsintressen familj- och kamratrelationer. 8 ”Plötsligt skulle jag bo någon annanstans. Jag undrar ofta på hur min lillebror har det.” Barnet på bilden har ingen koppling till innehållet i rapporten. Flicka, 10 år som är placerad i ett familjehem utifrån misstankar om sexuella övergrepp. Efter polisanmälan dröjde det 9 månader innan hon kallas till ett första barnförhör. Barn som utsatts för misshandel har rätt till upprättelse och ett starkt rättskydd. Den statistik från Brottsförebyggande rådet som redovisas årligen har sedan flera år tillbaka visat på en stadig uppgång när det gäller antalet polisanmälda barnmisshandelsfall. Det ökade antalet polisanmälningar är oroväckande. Samtidigt vittnar dessa anmälningar om att vi har ett samhälle som ser och agerar när barn far illa, genom att anmäla till socialtjänst och/eller polis. ”Förutom barnets förhörsutsaga så löper all stödbevisning, såsom skador och tillhyggen, med tiden att ha gått förlorad. Det är avgörande detaljer i ett barns berättelse som man skulle kunna kontrollera och säkra vid ett snabbt agerande.” Polis verksam i Barnahus Barnmisshandel är ofta en dold problematik som barnet själv inte berättar om av olika skäl. Möjligheten till skydd och upprättelse för barnet finns i vissa fall endast genom att genom att någon utomstående uppmärksammar situationen och berättar om sin oro. Utgångspunkten i vårt samhälle måste därför vara en tro på en socialtjänst och ett rättsväsende som värnar om barns rättigheter och agerar till skydd och stöd för våldsutsatta barn. En lång handläggningstid försämrar möjligheten att skydda barn Våld mot barn är en stor risk vad gäller fysisk och psykisk ohälsa – under hela livet. När ett barn är utsatt för brott av sin egen omsorgsperson är barnet extra skyddslöst. Andra insatser blir ofta verkningslösa om barnet fortsätter att utsättas för våld eller hot. För många barn brister skyddet under utredningstiden. Det är inte ovanligt att en mängd olika utredningar och flera olika rättsprocesser pågår samtidigt. Alltför ofta saknas samordning. Under brottsutredningen händer det att nya anmälningar kommer in till socialtjänsten och polisen. Ofta pågår parallellt en familjerättslig utredning om boende, vårdnad och umgänge. Sammantaget kan allt detta bli obegripligt för barnet. En lång handläggningstid försämrar förtroendet för rättsväsendet För ett barn kan väntetiden fram till dess att de ska få berätta för polisen kännas oändligt lång. Några av de barn vi möter har aldrig tidigare fått möjlighet att berätta sin historia för någon utomstående. En del barn har berättat, men har blivit ifrågasatta eller inte tagna på allvar. I vissa fall läggs utredningen ner utan att barnet har fått möjlighet att berätta om sina upplevelser, trots anmälningar och vittnen. ”Kommer du att lura mig till att träffa min pappa?” Flicka, 6 år, som går i behandling hos Rädda Barnen. Hon har för alla myndigheter berättat om sina upplevelser av våld. Hon har inte blivit lyssnad på och har ingen tillit till professionella. 10 ”Det känns som att livet stannar upp” Pojke, 14 år som varit utsatt för våld under sin uppväxt, som nu bor på skyddat boende och som har fått utstå långa väntetider under rättsprocessen. En lång handläggningstid försämrar kvaliteten på utredningarna Brottsutredningar, sociala barnavårdsutredningar och familjerättsliga utredningar utgör grunden för samhällets möjlighet att skydda barn mot fortsatt våld. Dessa utredningar hänger ihop. Om den första inte fungerar som den ska, eller om samverkan brister riskerar barnet att bli utan skydd och stöd. Långa väntetider vid en myndighet får negativa konsekvenser för andra utredningar. Barnets motivation att berätta riskerar att försvinna i takt med att tiden går och efter att ha behövt upprepa samma sak om och om igen för olika personer. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det önskvärt att polisen hör barnet först. Genom Barnahus ges möjlighet till medhörning, vilket innebär att t ex socialtjänsten kan sitta med och lyssna i ett intilliggande rum. Socialtjänsten kan på så sätt följa polisens samtal med barnet, ställa kompletterande frågor och direkt göra en bedömning av om barnet är i behov av omedelbart skydd, genom att t ex placeras i ett jourhem. Socialtjänsten kan dock inte vänta med att göra en skyddsbedömning eller med att inleda en utredning kring barnets behov av stöd, även om polisens barnförhör drar ut på tiden. Det medför att socialtjänstens utredning kan försvåra polisens brottsplatsundersökning, till exempel genom att en misstänkt nära anhörig blir förvarnad. När en förälder är misstänkt för brott utser tingsrätten en särskild företrädare som övertar vissa av vårdnadshavarens uppgifter i brottsutredningen. Den särskilda företrädaren kan ge tillåtelse till barnförhör hos polisen och till genomförande av en rättsmedicinsk undersökning. Barnet kan då hämtas in till barnförhör utan att en misstänkt förälder informeras i förväg, ofta i sällskap av till exempel personal från skola eller förskola. Om vårdnadshavaren själv är misstänkt för brottet och får kännedom om att barnet kommer att höras av polis finns en risk att barnet utsätts för olika former av påtryckningar. Hot, mutor eller vädjanden kan försvåra situationen för barnet och leda till att barnet inte berättar om det brott det utsatts för. I en brottsutredning är tiden en oerhört viktig faktor. Barnets förhörsutsaga riskerar att påverkas radikalt till det sämre när de inte får komma till tals så snart som möjligt efter anmält brott. I vissa fall finns det goda skäl till att utredningen tar längre tid. Långa handläggningstider kan bero på att fallet är komplicerat och att parallella utredningar drar ut på tiden. Ju längre tiden går blir dock möjligheten att säkra bevis allt mindre och för barnet blir det allt svårare att minnas vad som hänt. 11 ”Nu har jag börjat se ljuset i tunneln och förstått att jag faktiskt kan börja ta makt över mitt liv” Barnet på bilden har ingen koppling till innehållet i rapporten. Pojke, 16 år, som känner lättnad över att rättsprocessen är över. För familjerättens utredningar som rör frågor om vårdnad, boende och umgänge utgör den information som tas in från andra myndigheter en viktig del. När det finns misstankar om brott mot barn är förundersökningen, en eventuell dom och barnavårdsutredningen viktiga informationskällor. Finns det brister i brottsutredningen så får det konsekvenser för den familjerättsliga utredningen. ”Hittills har mitt liv bara handlat om överlevnad” Pojke, 15 år, som levt i utsatthet och nu funnit en trygg plats att bo på som möjliggör att han kan börja i behandling hos Rädda Barnen. En lång handläggningstid omöjliggör eller försvårar behandlingsinsatser Erfarenheten från Rädda Barnen visar att en lång utredningstid kraftigt försvårar barns möjlighet till återhämtning och bearbetning. Innan den rättsliga processen fått ett avslut handlar behandlingen ibland enbart om hjälp att stå ut. Barnets psykiska mående hinner förvärras och symptom kan bli kroniska innan beslut om åtal fattas eller rättegång hålls. Först när ett beslut eller dom finns blir det möjligt för barnet att gå vidare. Det händer också att barnet blir helt utan stöd under väntetiden. Tyvärr är Rädda Barnens erfarenhet att alltför många BUP-mottagningar drar slutsatsen att en pågående utredning och en komplex social situation är skäl för att inte erbjuda barnet något stöd alls under pågående utredningsprocess. Många barn beskriver att väntetiden är som att leva i ett vakuum, där barnet är uppfyllt av det inträffade och av oro över vad som ska hända. Trots detta förväntas barnet kunna prestera och fungera som vanligt. En uppföljning av stöd- och behandlingsinsatser till barn och föräldrar som varit aktuella på Barnahus Gävleborg som heter ”Vad hände med barnen?10” visar på stora brister i det stöd som erbjuds barnen efter avslutad kontakt med Barnahus. Studien visar att endast ett fåtal barn blir föremål för bedömning av eventuell traumatisering. Insatser som erbjuds är sällan direkt inriktade på att bearbeta upplevelser av våld. Ärenden slussas inte heller vidare till primärvårdens första linje. 13 Polis och åklagares handläggningstider 2010 GENOMFÖRDE Rädda Barnen en första granskning av hur polis och åklagare11 lever upp till lagens krav på att utreda misstänkt barnmisshandel skyndsamt. Då konstaterades att hälften av förundersökningarna om misshandel eller grov misshandel mot barn 0-15 år överskred tidsfristen12 . Rädda Barnen inkluderar i årets granskning våldsbrott (misshandels- och sexualbrott samt rån) mot barn 0-17 år. En tillbakablick visar att det skett en positiv utveckling och att handläggningstiden blir allt kortare. 2014 var den genomsnittliga genomströmningstiden för misstänkta våldsbrott mot barn 0-17 år 79 dagar (se Tabell 1). Det förekommer dock fortfarande stora skillnader mellan åklagarkammare runt om i landet. I Karlstad är den genomsnittliga handläggningstiden 50 dagar jämfört med Norrköping som har 112 dagar. Se vidare bilaga 1. Tabell 1. Antal inkomna brottsmisstankar avseende våldsbrott mot barn 0-17 år. Genomströmningstid (tiden för förundersökning) i dagar. År Antal inkomna brottsmisstankar13 Genomströmningstid Anmälan – beslut14 Genomströmningstid Anmälan-beslut 2010 25 977 107 73 2011 27 342 92 62 2012 24 444 83 54 2013 24 307 84 54 2014 27 816 79 46 14 (Medelvärde i dagar) (Median i dagar) Våldsbrott mot barn ska utredas inom 90 dagar FRÅN ÅR 2012 har Rädda Barnen, utöver att redovisa statistik över medel- och median- värden för genomströmningstider gällande misstänkt barnmisshandel, även följt upp i vilken utsträckning polis och åklagare klarar att hålla den lagstadgade tidsfristen på 90 dagar från det att det finns en skäligen misstänkt. I tidigare utgivna rapporter har Rädda Barnen belyst i vilken utsträckning åklagarkamrarna håller den lagstadgade tidsfristen enligt Fuk § 2 a15 genom att granska den statistik som förs manuellt inom respektive åklagarkammare. Då den manuellt förda statistiken är mindre tillförlitlig som källa, väljer vi i år att lyfta fram den statistik som förs automatiskt i Åklagarmyndighetens system och som anger antalet brottsmisstankar från att det finns en skäligen misstänkt till beslut. Brottstyperna16 som utgör urvalet för denna rapports granskning överensstämmer med de brottstyper som omfattas av skyndsamhetskravet enligt Fuk § 2a och ger därmed en god fingervisning om i vilken utsträckning åklagarkamrarna klarar att utreda brottsmisstankar mot barn enligt den lagstadgade fristen, dvs inom 90 dagar17, från att det finns en skäligen misstänkt. Se vidare bilaga 2. Tabellen nedan visar att Norrköpings åklagarkammare klarar att utreda inom 90 dagar i endast knappt hälften av fallen. Åklagarkammare i landet som bäst klarar att utreda inom 90 dagar: Karlstad 83 % av brottsmisstankarna utreds inom 90 dagar från skäligen misstänkt Jönköping 79 % Kalmar 77 % Skövde 76 % Uddevalla 74 % Åklagarkammare i landet som sämst klarar att utreda inom 90 dagar: Norrköping 48 % av brottsmisstankarna utreds inom 90 dagar från skäligen misstänkt. Västerås 50 % Örebro 52 % Sundsvall 54 % Falun 55 % 15 Barnet bör höras inom två veckor FÖRHÖR MED våldsutsatta barn ska planeras och genomföras skyndsamt. Åklagarmyndig- heten och Rikspolisstyrelsen rekommenderar att ett första barnförhör ska hållas inom två veckor från det att beslut om att inleda en förundersökning har fattats. Endast i undantagsfall och då det finns särskilda skäl kan förhöret hållas senare. Rädda Barnens och Linköpings universitets kvalitetsgranskning18 av Sveriges Barnahus visar att 30 procent av verksamheterna håller tvåveckorsgränsen för förhör. Återigen förekommer stora skillnader i landet. Rädda Barnen har erfarenhet av att det kan dröja månader innan barnet kallas till ett första förhör. Långa handläggningstider kan i enstaka fall bero på att fallet är komplicerat och att de olika utredningsinsatserna tar tid (alternativt att barnet inte finns kvar i landet). Men det vanliga är att inga utredningsinsatser alls sker under väntetiden. Och det främsta skäl som polis- och åklagarmyndigheten anger till att tidsfrister inte hålls är resursbrist. ”Från anmälan till ett första barnförhör tog det i genomsnitt 57 dagar under 2014. Från januari till mars 2015 är snittet 70 dagar. Det har med andra ord blivit sämre” Barnahus Norrort Åklagaren som är förundersökningsledare bör alltid vara med t ex genom medhörning. Rädda Barnens och Linköpings universitets kvalitetsgranskning19 av Sveriges Barnahus visar att nära hälften av verksamheterna brister när det gäller åklagarens delaktighet vid barnförhöret. Polisen erbjuder utbildning i tre steg riktat till utredare av brott mot barn; i förhörsmetodik, om barnförhör samt en påfyllnadsutbildning. Kvalitetsgranskningen visar att några av Barnahusen har erfarna barnförhörsledare där alla har genomgått utbildningen i sin helhet. 30 procent av verksamheterna följer dock inte alls riktlinjerna vad gäller utbildning. Översikt av ett ärende i rättsprocessen Domstolsförhandling. Fällande eller friande dom. Beslut av åklagare: • Åtal • Ej åtal Skäligen misstänkt identifierad. Frist på 90 dagar börjar gälla. Anmälan om brottsmisstanke till polis och åklagare. 16 Lagföring ÅKLAGARMYNDIGHETENS årsredovisning visar att endast 32 procent av alla brotts- misstankar gällande vålds- och sexualbrott samt rån mot barn blev lagförda 2014. Lagföring avser här beslut om åtal, åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande. Bilden nedan åskådliggör att endast en liten andel brott leder till uppklaring i domstol. Det finns i dagsläget inget enkelt sätt att hämta ut statistik för andelen brott som når en uppklaring i domstol. Detta försvårar möjligheten att granska i vilken utsträckning barn som utsatts för brott får upprättelse i en juridisk mening. Rädda Barnen anser att detta är en brist som behöver ses över och vi välkomnar även studier och forskning för att synliggöra problematiken. En mindre andel brottsmisstankar klaras upp. 27 816 inkomna brottsmisstankar 30% leder till åtal ? leder till fällande dom Vikten av samverkan NÄR MISSTANKE OM misshandel uppstår behöver myndigheterna samråda och samplanera sina insatser, det sker på många håll idag inom ramen för Barnahus. Syftet med Barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för våldsbrott stå i centrum för utredningsprocessen. Barnet ska slippa slussas runt mellan olika myndigheter och inte behöva upprepa sin historia för flera personer. Rädda Barnen har varit en starkt pådrivande aktör i uppbyggnaden av Barnahus i Sverige. Ett väl fungerande Barnahus kan beskrivas som en helhetslösning som innebär ökade förutsättningar för att barns rättigheter tillgodoses och för att utredningar bedrivs effektivt. I Rädda Barnens och Linköpings universitets kvalitetsgranskning20 av Barnahus i Sverige uppger nio av 23 Barnahus (40 procent) att de både hinner höra barnet inom två veckor efter beslut om förundersökning och lyckas hålla sig inom den lagstadgade tidsfristen om 90 dagar. Sju Barnahus (30 procent) har stora problem att hålla tidsfristerna vilket medför brister i samverkan och får negativa konsekvenser för barnen. Kvalitetsgranskningen ser 17 inget samband mellan det faktum att det finns ett Barnahus och att tidsfristen hålls. Barnahus finns inom åklagarkammare som har såväl de längsta som de kortaste handläggningstiderna. De Barnahus som hinner utreda brott i tid beskriver dock att det har stor betydelse för barnen, föräldrarna och professionella runt barnet. Vid en skyndsam handläggning upplever professionella att barnet lättare kan berätta om det som hänt under förhöret och att det blir mycket lättare att tillgodose eventuella skyddsbehov. Vikten av information RÄDDA BARNENS erfarenhet är att informationen som lämnas till barnet under processens gång många gånger blir bristfällig. I vissa fall överlämnas ansvaret för att informera barnet till barnets förälder. Vissa föräldrar klarar detta bra, men för andra blir det en omöjlig uppgift. För att kunna ge rätt information krävs att man har tillräcklig kunskap om hur rättssystemet fungerar. I de fall där barnet misstänks vara utsatt för våld från en nära anhörig kan situationen ofta bli komplicerad. I vissa fall pågår en familjerättslig utredning parallellt med brottsutredningen vilket kan bli ett dilemma. Å ena sidan finns en förväntan på föräldern att informera barnet om brottsutredningen, å andra sidan finns en förmaning om att inte tala illa om den andra föräldern. Alltför många barn lämnas ensamma med att hantera situationen och med att hitta svar på sina frågor. Det är därför viktigt att ansvaret för att lämna information till barnet ytterst vilar på de professionella runt barnet. Information behöver ges om hur en förundersökning går till, om var, när och hur och av vem beslut fattas och inte minst om de rättigheter barnet har. Informationen behöver anpassas efter barnets individuella förutsättningar att ta emot den. Ofta behöver den ges vid upprepade tillfällen. Nationellt kunskapscentrum om våld mot barn HÖSTEN 2014 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att låta statliga lärosäten ansöka om att få inrätta ett nationellt centrum för kunskap om våld och andra övergrepp mot barn. Om regeringen under 2015 beslutar i enlighet med Socialstyrelsens förslag kommer detta kunskapscentrum placeras inom Linköpings universitet och få namnet Barnafrid. Barnafrid kommer b l a att fokusera på förebyggande arbete och metodutveckling för hur man tidigt upptäcker övergrepp och ger stöd till våldsutsatta barn. Rädda Barnen välkomnar ett nationellt centrum med förhoppning om att det ska komma att innebära stora förbättringar för våldsutsatta barn. Vidare önskar Rädda Barnen att ett nationellt centrum av detta slag får en tydlig koppling till Barnahus, med ansvar för certifiering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheterna. 18 ”Jag väntade och väntade på att jag skulle fylla tolv för då sa alla att man skulle börja lyssna på mig. Sedan fyllde jag tolv och ingenting hände” Flicka, 16 år, som växt upp i en svår vårdnadstvist Satsningar inom Åklagarmyndigheten ger resultat SEDAN NÅGRA ÅR tillbaka har Åklagarmyndigheten haft som ett särskilt prioriterat mål att kvaliteten i handläggningen av brottmål ska vara hög och jämn över riket samt att verksamheten ska vara kostnadseffektiv. För att nå målet har särskilda åtgärder vidtagits, bland annat att prioritera områdena brott mot barn där lagstadgad frist gäller, sexualbrott och våld i nära relationer. Enligt Åklagarmyndighetens verksamhetsplan för 2015 anges att dessa områden även fortsättningsvis ska prioriteras särskilt. Rädda Barnen ser positivt på att dessa satsningar fortsätter inom Åklagarmyndigheten. Genom att den genomsnittliga tiden från att anmälan inkommit till dess att beslut fattats kontinuerligt minskat, kan man konstatera att dessa satsningar haft en god effekt. Men ytterligare insatser krävs. Rädda Barnens slutsats GENOM DENNA RAPPORT vill Rädda Barnen visa på vikten av att utredningar som rör brott mot barn utreds skyndsamt och på vilka konsekvenser det kan få för barn när så inte sker. Genom upprepade granskningar får vi möjlighet att följa förändringar över tid. Årets granskning visar att det går i rätt riktning genom att den genomsnittliga handläggningstiden minskar. Liksom tidigare år, ser vi dock stora skillnader och brister runt om i landet. Vad beror det på att skillnaderna kvarstår år efter år? Vi anser också att det är en allvarlig brist att det inte finns någon fullt ut tillförlitlig friststatistik som gör att det går att följa huruvida skyndsamhetskravet följs eller inte. Om det inte går att kontrollera om den lagstadgade fristen hålls blir lagen uddlös. Det är oroväckande att ett stort antal brottsmisstankar aldrig blir lagförda. För de ärenden som sedan går vidare till domstol vet vi att det kan bli ytterligare långa väntetider. Dessutom är det en stor andel av dessa ärenden som inte leder till en fällande dom. När en rättsprocess slutligen får ett avslut, men där det inte lett fram till en fällande dom, kan således en mycket lång väntan övergå i en utebliven upprättelse för det barn som blivit utsatt. 19 Med andra ord kan det i vissa fall passera flera år från en polisanmäld brottsmisstanke till en avslutad rättsprocess. Det är en lång tid och en stor del av ett barns liv. I vissa fall förväntas barnet prestera och fungera som vanligt under tiden, i andra fall sänks omgivningens krav på barnet på ett sådant sätt att t ex rätten till utbildning blir lidande. Barnets framtidsutsikter försämras. Barnets utveckling, självbild och psykiska hälsa påverkas inte bara av brottet i sig utan också av de följdverkningar en utdragen process och ett uteblivet stöd för med sig. Barnet blir dubbelt belastat. Svensk lagstiftning är tydlig när det gäller våld, övergrepp och försummelse som drabbar barn i deras närmiljö och den visar att sådana missförhållanden inte är en privat angelägenhet för familjen. En tidig insats från samhällets sida kan vara livsavgörande för de barn som utsätts för våld och andra övergrepp. Svensk lagstiftning ger idag goda möjligheter att bekämpa övergrepp som riktas mot barn och vi vill se en skärpning av dess tillämpning. Att följa upp handläggningstider gällande brott mot barn är ett sätt att bevaka våldsutsatta barns rättigheter. Det finns, som redogjorts i denna rapport, många skäl till att brott mot barn bör utredas skyndsamt. Att utreda vålds- och sexualbrott mot barn kan vara svårt, vilket i vissa fall kan förklara längre utredningstider. Samtidigt är det oacceptabelt när våldsutsatta barn får vänta oskäligt länge. Det strider mot såväl artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter som mot svensk lagstiftning. Det är dock inte enbart handläggningstiderna som spelar roll – kvaliteten i utredningar av brott mot barn är minst lika viktig. Anmälningsplikt, brottsutredning, socialtjänstens barnavårdsutredning och familjerättslig utredning bygger grunden för möjligheten att motverka förekomst av våld och för att skydda barn mot upprepad våldsutsatthet. Det individuella bemötandet och samverkan mellan de olika aktörerna är central för att tillgodose våldsutsatta barns rättigheter före, under och efter rättsprocessen. De brister vi ser ställer krav på mångfasetterade lösningar. Det räcker inte att ha ett väl utvecklat, genomtänkt, rättssäkert arbete och ett gott bemötande inom en verksamhet om sedan nästa instans vidtar åtgärder eller fattar beslut som bortser från barnets rättigheter. Alla verksamheter vars beslut och insatser påverkar barns villkor, behöver ha barnets bästa i fokus. Kedjan måste vara hel. En lång handläggningstid: • försämrar möjligheten att skydda barn. • försämrar barnets förtroende för rättsväsendet och vuxenvärlden i stort. • försämrar kvaliteten på utredningarna. • försvårar eller omöjliggör behandlingsinsatser. • innebär stora påfrestningar på barn och föräldrar och i förlängningen ökade kostnader för samhället. 20 Rädda Barnens krav Rädda Barnen kräver att: • polis och åklagare följer den lagstiftning som finns och utreder brott mot barn skyndsamt • Rikspolisstyrelsens och Åklagarmyndighetens rekommendation, om att barn ska höras av polis senast inom två veckor när de misstänks vara utsatta för brott, blir lagstadgad. • samverkan mellan berörda myndigheter prioriteras för att säkerställa både ett bra bemötande av barnet och en hög kvalitet på förundersökningarna. • barns rätt att komma till tals och få information tillgodoses. Information behöver ges av professionella, ibland vid flera tillfällen och vara anpassad efter barnets individuella förutsättningar. • alla våldsutsatta barn i Sverige får tillgång till Barnahus som uppfyller kraven på god kvalitet. • n ationellt centrum för kunskap om våld och andra övergrepp mot barn, som utses under 2015, får en tydlig koppling till Barnahus, med ansvar för certifiering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheterna. • a tt barnets rätt till skydd, stöd och rehabilitering tillgodoses såväl före, under som efter brottsutredning och rättsprocess. • skyndsamhetskravet om att förundersökningen ska slutföras inom 90 dagar ska gälla även för barnpornografibrott och brottet egenmäktighet med barn. • regeringen noga följer utvecklingen av handläggningstider inom rättssystemet och överväger om det är möjligt att ytterligare minska tidsfristen för handläggning av brott mot barn, utan att det sker på bekostnad av kvaliteten i utredningarna. • förslaget om en sammanhållen tidsfrist för hela rättskedjan genomförs i praktiken. 21 Källor och förtydliganden 1. Statistik avseende 2014 hämtad från Brottsförebyggande rådet (Brå) 2. K roppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige – en nationell kartläggning 2011; Jansson et al. Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Karlstad Universitet; (2011)Brå-rapport 2011:16; Den polisanmälda barnmisshandeln – utvecklingen fram till 2009. Brottsförebyggande rådet (2011) 3. B rott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2009. Å. Landberg (2010) Brott mot vuxna går före – en uppföljning. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2010. Å. Landberg (2011) Brott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2011. Å. Landberg (2012) Brott mot barn går före – om man bor i rätt del av landet! Å. Landberg (2013) 4. D en redovisade statistiken är hämtad från Åklagarmyndigheten och visar tiden från att en anmälan registreras hos Åklagarmyndigheten till ett beslut i åtalsfrågan. 5. B rott mot vuxna går före. Polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel 2009. Å. Landberg (2010) 6. E nligt 3 kap 5 § Brottsbalken döms den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller något annat sådant tillstånd för misshandel till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt döms personen för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och högst tio år. 7. V åld i nära relationer – en folkhälsofråga. Förslag för ett effektivare arbete. (2014) SOU 2014:49 8. V åld i nära relationer – en folkhälsofråga. Förslag för ett effektivare arbete. (2014) SOU 2014:49 9. S kyndsamhetskrav och tidsfrister i ärenden med unga misstänkta och unga målsägande, DS 2013:30; Justitiedepartementet (2013) 10. U ppföljning av stöd- och behandlingsinsatser till barn och föräldrar som varit aktuella på Barnahus Gävleborg ”Vad hände med barnen?” K. Gustafsson, FoU rapport 2014:4. FoU Välfärd, Region Gävleborg (2014) 22 11. D en redovisade statistiken är hämtad från Åklagarmyndigheten och visar därmed tiden från att en anmälan registreras hos Åklagarmyndigheten till ett beslut i åtalsfrågan. 12. S tatistik hämtades från Åklagarmyndighetens årsredovisning 2009 och avsåg polisanmäld misshandel och grov misshandel mot barn under 15 år under 2009. Totalt omfattades 8220 brottsmisstankar där den genomsnittliga genomströmningstiden från anmälan till beslut var 130 dagar och med en median på 90 dagar. 13. D e brottsmisstankar Rädda Barnen valt att lyfta rör våldsbrott mot barn 0-17 år. Exempel på brottstyper är misshandel, grov misshandel, rån, försök till våldtäkt, fullbordad våldtäkt, sexuellt ofredande. 14. A vser tiden från när anmälan inkom till Åklagarmyndigheten till beslut i åtalsfrågan d.v.s. väckt åtal, åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande. 15. V id misstanke om att ett barn utsatts för brott ska förundersökningen bedrivas särskilt skyndsamt om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. 16. E xempel på brottstyper är misshandel, grov misshandel, rån, försök till våldtäkt, fullbordad våldtäkt, sexuellt ofredande. 17. D en automatiskt genererade statistik som blir belyst i rapporten går inte att likställa med den s.k. friststatistiken fullt ut då urvalet kan innehålla brottsmisstankar som inte omfattas av skyndsamhetskravet enligt Fuk § 2 a. I vissa fall finns godtagbara skäl till att utredningen tar längre tid än den lagstadgade fristen, till exempel när personer som behöver höras är sjuka eller befinner sig utomlands. Om det finns ett beslut om att förlänga fristen framgår inte av den statistik som här redovisas. De genomströmningstider som granskas i rapporten utgår från enskilda brottsmisstankar medan den manuellt förda friststatistiken utgår från varje enskild målsägande oavsett antalet brottsmisstankar som omfattas av målet, dvs en frist/målsägande. Sammanfattningsvis är Rädda Barnens bedömning att den automatiskt genererade statistiken, som visar andelen utredda brottsmisstankar inom 90 dagar, är mer tillförlitlig att använda. Men under förutsättning att det finns en medvetenhet om att denna statistik i någon mån kan omfatta ärenden där det inte löper en lagstadgad frist 18. Inuti ett Barnahus – En kvalitetsgranskning av 23 svenska verksamheter; Å. Landberg, C-G Svedin. Rädda Barnen och Linköpings universitet (2013) 19. Inuti ett Barnahus – En kvalitetsgranskning av 23 svenska verksamheter; Å. Landberg, C-G Svedin. Rädda Barnen och Linköpings universitet (2013) 20. Inuti ett Barnahus – En kvalitetsgranskning av 23 svenska verksamheter; Å. Landberg, C-G. Svedin. Rädda Barnen och Linköpings universitet (2013) 23 Bilaga 1. A ntal brottsmisstankar och genomströmningstid (tiden för förundersökning) avseende våldsbrott (misshandels- och sexualbrott samt rån) mot barn 0-17 år under 2014 uppdelat per åklagarkammare Åklagarkammare Inkomna brottsmisstankar Genomströmningstid: Anmälan – beslut (Medelvärde i dagar) Genomströmningstid: Anmälan-beslut (Median i dagar) 2014 2013 2014 2014 Karlstad 551 59 50 21 Jönköping 748 48 54 35 Helsingborg 2229 49 55 28 Uppsala 839 68 57 29 Västerort 2173 85 61 37 Kalmar 631 85 66 40 Gävle 740 58 68 42 Södra Skåne 1289 55 70 29 Skövde 644 71 71 46 Nyköping 494 69 72 59 Borås 696 94 74 46 Söderort 904 83 75 53 Karlskrona 240 78 79 37 Umeå 475 97 79 63 Luleå 439 102 80 50 Södertörn 1728 102 81 53 Linköping 697 51 82 31 City 1099 87 83 46 Malmö 1595 89 84 44 Östersund 344 68 87 59 Växjö 375 92 88 69 Kristianstad 482 99 88 56 Halmstad 496 98 89 61 Göteborg 1341 95 90 61 Uddevalla 707 111 90 51 Norrort 1633 81 93 56 Örebro 764 90 99 66 Falun 834 108 100 76 Eskilstuna 358 103 101 60 Sundsvall 706 97 102 66 Västerås 893 102 110 85 Norrköping 641 85 112 81 27816 84 79 46 Totalt: Källa: Åklagarmyndigheten 24 Bilaga 2. A ndel brottsmisstankar, i procent, som utreds inom 90 dagar från det att det finns en skäligen misstänkt uppdelat per åklagarkammare. Avser våldsbrott (misshandels- och sexualbrott samt rån) mot barn 0-17 år, 2014. Åklagarkammare Karlstad 83 % Jönköping 79 % Kalmar 77 % Skövde 76 % Uddevalla 74 % Helsingborg 73 % Uppsala 73 % Karlskrona 72 % Nyköping 71 % Linköping 71 % Södra Skåne 71 % Umeå 71 % Gävle 70 % Söderort 70 % Östersund 70 % Borås 69 % Västerort 69 % Södertörn 66 % Göteborg 66 % City 65 % Luleå 64 % Malmö 64 % Halmstad 62 % Norrort 60 % Kristianstad 60 % Eskilstuna 59 % Växjö 57 % Falun 55 % Sundsvall 54 % Örebro 52 % Västerås 50 % Norrköping 48 % Totalt: 66 % Källa: Åklagarmyndigheten 25 Rädda Barnen 107 88 Stockholm Tel: 08-698 90 00 Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg www.räddabarnen.se [email protected] Plus/Bankgiro: 90 2003-3
© Copyright 2024