här - släkten öijwall/öijvall

På Torpsafari i Öja/Lista
eller
En personlig jakt på min farmor Gerdas och farfar Emils rötter
Kapitel 3
av Britt Johansson f. Öijwall
Sommarens projekt har varit att söka stugor/torp och mark, där förfäderna bott och verkat. Namnen
på torpen kan man finna i husförhören och prästens anteckningar. Jag inser nu att min smått
överromantiserade bild av dessa torp, som bär namn som Hagstugan, Backstugan, Ängtorp,
Brickstugan, Lilla Ladeby, Fnösketorp, Segersta osv inte stämmer med dagens verklighet. De stugor
vi hittade var uppfräschade, tillbyggda, ombyggda, målade och bar vittnesbörd om ett helt annat liv
än det de ursprungligen var avsedda för. Nu är de, i många fall, sommarstugor för välbeställda
moderna människor. Hm, jag hade ju förväntat mig gråa, slitna, låga, fattiga torp. Fick överge den
bilden och inse att vi lever i en annan tid. Man får ta till sin livliga fantasi så faller ändå rötterna ner
i den bördiga sörmlandsjorden.
Den 12 augusti var det dags igen. Min vän Karl-Olof Andersson, numera Västeråsbo men barnfödd
i Västermo och med stor kunskap om det gamla, hämtade upp mig och så bar det iväg. Vi stannade
till vid Hembygdsgården och sedan besökte vi Eric Andersson, ordförande i Hembygdsföreningen.
Han och jag har haft en hel del mailkontakt angående gamla foton som Peter Öijwall (Selma) försett
mig med och jag fick tillfälle att tacka Eric för all hjälp. Mycket trevligt att se honom.
Sedan for vi till Västermo Kyrka. En fantastisk fin klockstapel fångade min uppmärksamhet. KarlOlof hade gjort lite efterforskningar och det visade sig att Wilhelm hade bott i närheten av kyrkan
under en kort tid. 1926 flyttade han med sin hustru och 7(!) barn till Tripphäll. Gullan var bara
halvåret och de bodde där 2,5 månader, innan de flyttade tillbaka till Kung Karl, Kungsör. Man
undrar varför. Jag har pratat med Gullan om detta, men hon minns, av förklarliga skäl, inte.
Hembygdsgården i Västermo
Klockstapel Västermo
Bodellstugan
Tripphäll
Bodellstugan låg stategiskt vid kyrkan där vägar möttes och innehöll en lanthandel. Handlaren
Bodell var gift med en kusin till vår Olof, som hette Sofia. (Se Sofia Öijvall)
En avstickare mot Hästhäll blev nästa mål. Jag har en syssling där, Mona Pettersson som är gift med
Stig. Karl-Olof visste var det låg,för han kände Stig sedan ungdomen. Världen är liten eller kanske
inte i Västermo. Mona är dotter till Lisa som är dotter till Wilhelm och hon var hemma och efter att
ha pratat några ord med henne och beundrat hennes fina blommor, åkte vi vidare mot Segersta.
Hästhäll 2013
Segersta förr
Segersta nu
På Segerstas marker har vi trampat ofta och länge. Den första anfadern som nämns i samband med
Segersta är Olof Pärsson, f 1744 och Kerstin Larsdotter, f 1751. De kom från Lilla Ladeby 1786 och
hade fyra söner, varav Olof f. 1779 är vår Olofs morfar. (Vår Olof är alltid soldaten Olof f. 1853!)
”Alla” heter visst Olof bakåt i släktleden!) Olof Pärsson dör 1789. Olof f. 1779 flyttar till Lista
1795 men kommer tillbaka till Segersta 1798 och flyttar sedan till Knutsta 1801. Bröderna Lars och
Jan finns kvar på Segersta. Olof flyttar tillbaka till Segersta 1803 (husbonde Per Ersson). Sedan
flyttar han till Löten 1807 men återvänder till Segersta igen 1813 och är nu gift med Anna
Larsdotter och benämns åbo. Anna dör 1816. De har då två döttrar. Olof återfinns i Borsökna 1819.
Han gifter om sig med Stina Kajsa Larsdotter f 1796. Hon föddes i Larslunda. Stina Kaijsa
förekommer i husförhören i Segersta 1815 och står där som piga! Kanske träffades Olof och Stina
Kaijsa på Segersta? De gifter sig 1819 och får dottern Anna Cajsa Olsdotter f. 1819 och hon gifter
sig med Olof Öijwall f 1812 och de får vår Olof 1853! Han är född på torpet Källtorp i Öja. Ett
väldigt flyttande var det och många barn och ofta flera giftemål. Ett tufft liv som förtjänar respekt
och eftertanke. Om detta står också att läsa under rubriken Släktforskning!
Nåväl, vi far vidare mot Husby där vår ”äldsta” anfader Lars Bökskog föddes 1725. Kan konstateras
att det antagligen inte såg ut som nu, men att utsikten mot Öja Kyrka säkert var densamma. (T.v. om
flaggstången.) Kuriosa: 117 år senare föds Selmas äldste son, Mathias, på Husby gård!
Ett stort frågetecken under tidigare torpsafaris har varit. Var ligger Bökskogen? Nu är det uträtat.
Bökskogen är samma som Brickstugan! Namnbytet sker någon gång mellan 1792 och 1801.
Spännande är att konstatera att Anders föds 1756 på Böcklinge soldathåll! Bör ju vara vårt
soldattorp. Pappa Lars Bökskog står som soldat och kyrkovaktare. Anders heter då Larsson! 1784
flyttar han från Ängstorp till Bökskogens stuga och då heter han Öijvall! Med sin hustru Brita
Andersdotter 1762-1791 och barnen Lars f 1783 och Anders f 1785 bor han tillsammans med sina
föräldrar Lars Bökskog 1725-1802 och Kirstin Persdotter 1724-1792. Hädanefter heter det
Brickstugan. Anders står som skräddare och han dör 1817. Sonen Lars (farfar till vår Olof) står
också som skräddare och han dör 1832 i Brickstugan. Då sonen Olof 1812-1862 också är skräddare
har vi tre generationer skräddare i Öja.
Nu lämnar vi Öijwallsrötterna ett tag och tittar på farmor Gerdas ungdom.
Nästa uppgift denna dag var att försöka få klarhet i frågan om Böcklinge Nr 3. Gården där min
farmor hade plats 1908 och som ingen vet var den egentligen låg. Böcklinge hade boplats 1, boplats
2 och boplats 3 och Böcklinge Nr 3 ska ha varit boplats 2! Min vän Karl-Olof har återigen luskat
lite i pappren och fått fram en del intressanta uppgifter om boplats 2.
På boplats nr 2 bor f.d. Nämndeman Gustaf Gustafsson f. 1829 och hans hustru Stina Andersdotter f
1826. De har fosterdottern Anna Erika Ersdotter f. 1868. Hustrun Stina dör redan 1892 och Gustaf
dör 1907. Fosterdottern Anna Erika gifter sig 1892 med grannpojken från boplats 3 Karl Andersson
f.1864 och de får tvillingflickorna Julia Maria och Elin Sofia 1894. Tragiskt nog dör båda flickorna
inom tre månader. Sonen Karl Gunnar föds 1895 och 1901 får de ytterligare en dotter, Anna
Evelina. Hon blir endast 8 månader. Så förfärligt sorgligt men inte ovanligt i dessa tider. När Gerda
och hennes o.ä.d. Sigrid Emilia kommer dit 1908 i november har Anna Erika avlidit under
sommaren och kvar är mannen Karl Andersson och sonen Karl Gunnar, 13 år. De är i behov av
hjälp kan man tänka och den 2 åriga Sigrid är inte i vägen. Kanske rent av till glädje för far och son
Andersson. Boplats 2 försvinner ur rullorna 1912. Karl Andersson återfinns sedan på sin
födelsegård boplats 3 där han bor kvar 1940. Då är han 86 år.
Vi vet att Gerda blir kvar 1 år innan hon 1909 i november flyttar hem till de blivande
svärföräldrarna Olof och Wilhelmina Öijwall i Johannislund. Lysning tas ut och Emil och Gerda
gifter sig 28 december 1909 och flyttade till Kungsör. Resten är historia och återfinns på annan
plats.
Boplats nr 1
Boplats nr 3
Det är många tankar och funderingar som far i huvudet när man kollar runt bland förfäderna. Man
vill veta mer. Varför flyttades det så mycket? Det kan inte varit lätt med alla barnen och det tunga
livet utan att behöva bryta upp så ofta. Man flyttade inte långt. Egna gårdar och egen jord fanns inte
utan man var torpare, soldat, skräddare och någon bonde. Fattigt och eländigt säkert. Men ett segt
släkte var det. Den äldsta kvinnan, Sara Stina Jansdotter var född 1788 och blev 94 år! Måste ha
varit en sensationellt hög ålder på den tiden. Den äldste mannen, Johan Jansson var född 1821 och
blev också 94 år. Det var Wilhelminas far och farmor. Vi har bra gener och vår 105-åriga Gunhild är
väl ett gott bevis på det i våra dagar! Ett svårslaget rekord även med våra mått mätt.
Mest av allt blir man ödmjuk och tacksam över att leva och bo i ett land, där det finns så mycket
rikedom och så många vägar för att söka sina rötter. Med en dåres envishet påstår jag, att det är
viktigt att känna till sina rötter. Man står stadigare på jorden och kan känna en grundtrygghet. Vad
man sedan gör med sitt liv är ju resandes ensak och ansvar. Vi har fått de bästa förutsättningar och
kan inte skylla på något.
Nu sätter jag punkt för denna gång. Varma tankar till alla som jag mött under dessa utflykter. Det
har varit så trevligt och givande. Jag har fått ännu en bekräftelse på att om man bara frågar, så får
man kontakt. Tack till alla fantastiska människor jag mött i sommar!