1. No category

EttPorträtt
Sara Algotsson Ostholt
foto: roland thunholm
Sara Algotsson Ostholt blir sällan nervös, inte ens på
en stortävling som OS. ”Jag kan känna mig nervös
innan, när jag går terrängbanan. Det är inte rädsla,
men respekt och det tycker jag man ska ha, då rider
man bättre. När jag väl står i startboxen är allt borta,
då är det fullt fokus som gäller.”
Supercoola
Silver-Sara
Efter skrällen på OS i London har småländska Sara Algotsson Ostholt
blivit hela Sveriges Silver-Sara. Medaljen är Sveriges första individuella
medalj i fälttävlan på 40 år och att insatsen som Sara och hennes
11-åriga sto Wega utfört är historisk råder ingen tvekan om.
Häst&Ryttare träffade ridsportens nya affischnamn när hon pustade
ut på föräldragården utanför Kalmar.
text & foto:
lina nydahl
10
HÄST & RYT TAR E 6-7/12
D
et börjar så sakta sjunka in att vi tog medalj
Wega och jag. Men
tankarna har inte riktigt hunnit sorteras,
det har varit full gas
sedan OS och jag har
fortfarande ännu inte hunnit se mina
egna ritter på tv, något jag verkligen ser
fram mot att göra nu, ha, ha.
Förutom några surrande flugor, en
klirrande kaffesked och en och annan
frustning från de betande unghästarna
bakom boningshuset är det knäpptyst på
Sara Algotsson Ostholts föräldragård i
Körningsven utanför Kalmar. Här i lugnet och tryggheten har hon landat för ett
par dagars efterlängtad ledighet. Dagen
innan tog Sara och hennes andrahäst
Mrs Medicott en tredjeplats i världscupen i fälttävlan på Malmö City Horse
Show och på kvällen var det dags att på
allvar fira medaljskrällen med lagkamrater, familj och vänner.
– Det blev inget firande för mig i Lon-
don så vi tog det nu i stället. Direkt
efter prisutdelningen skjutsades jag till
svenska ambassaden och sedan var det
intervjuer i ett kör tills vi lastade och
åkte till Tyskland morgonen därpå. Jag
är helt överväldigad av alla gratulationer från alla håll så det var härligt att få
fira framgångarna på plats här i Sverige.
Sara Algotsson Ostholt
Ålder: 37 år Familj: Maken Frank Ostholt, tysk landslagsryttare i fälttävlan, tvååriga dottern Wilma. Bor: Lägenhet i staden Warendorf där det
tyska ridsportförbundet har sin utbildningsanläggning. Har alltid i kylskåpet: Smörgåsar och pålägg. Förebild: Trestegshopparen Jonathan
Edwards. Om att själv vara en förebild: Det är fantastiskt om jag kan inspirera andra och visa att man aldrig ska ge upp utan kämpa vidare
även om det är ledsamt och tungt. Till slut vänder det. Dold talang: Fena på inomhusrugby. Pryl jag inte klarar mig utan: Jag är extremt
ointresserad av prylar och har precis nyss skaffat en Iphone. Men jag säger väl telefon, det gör att jag kan hålla kontakt med alla nära och kära.
Meriter i urval
OS-silver med Wega i London 2012.
3 SM-guld och flertalet framskjutna
placeringar i EM och Breeders Trophy.
9:a i lag och 34:a individuellt på OS i
Aten med Robin des Bois.
Sara Algotsson Ostholt flyttade ifrån det
egna huset på föräldragården för fyra år sedan. Ett beslut som kommit att innebära en
rejäl skjuts i hästkarriären.
Tillsammans med maken, tyska fälttävlansryttaren Frank Ostholt och parets
dotter Wilma, både bor och arbetar Sara
på tyska ridsportförbundets utbildningsanläggning i Warendorf. Innan flytten kombinerade Sara sitt internationella tävlande
med ett heltidsjobb på kontor.
– Det gick men var inte optimalt. Jag red
på kvällar och nätter och kom till en punkt
när jag kände att jag måste välja väg för att
komma vidare.
Beslutet att lämna gemenskapen på gården – där storasyster och OS-lagkamraten
Linda har sin verksamhet och där såväl
mamma som mormor och kusiner deltar i
den dagliga ruljansen – var inte lätt.
– Jag våndades massor, men med facit i
hand ångrar jag nästan att jag inte åkte tidigare. Det är nog det bästa man kan göra som
satsande ryttare. Förutsättningarna i Tyskland är helt andra än i Sverige. Det är fler tävlingar och framförallt närmare så man kan ge
sig ut ofta och skaffa massor med rutin.
Att Sara skulle hamna på hästryggen var
inte oväntat. Mamma Margareta bedriver
hästuppfödning och både Sara och Linda
har ridit sedan de var små.
– Men jag var aldrig någon superstjärna
på ponny. Jag lekte mest cowboy och indian, sov på höskullen och red på åttatimmarsritter med matsäck.
Linda hade dock börjat med fälttävlan
och Sara hängde med och fastnade även
hon.
– Fälttävlan är den mest kompletta
ridsportgrenen, där du måste behärska alla
discipliner fullt ut. Det skapar variation
både för mig som ryttare och för hästarna.
Systrarna Algotsson har alltid ridit gårdens egna uppfödningar, som alla ägs av
mamma Margareta eller systrarna själva.
Urmodern Princess Fair, som lagt grunden till familjestuteriet, har lämnat inte
mindre än fyra OS-hästar.
– Att ha mamma som hästägare är fantastiskt. Hon stöttar till hundra procent utan
att ställa några krav. Det skapar ett väldigt
lugn och det är också bra att kunna följa
hästarna från att de föds, man vet vad de
varit med om.
Att skimmelstoet Wega skulle bära Sara
till ett OS-silver var det inte direkt någon
som trodde. Hon har alltid varit lite egen
och hörde inte till Saras favoriter som
unghäst.
– Det var nära att vi sålde henne som
4-åring. Men efter att ha startat henne på några tävlingar ändrade vi oss och sålde en annan
”Jag var aldrig någon superstjärna på ponny.
Jag lekte mest cowboy och indian, sov på höskullen
och red på åttatimmarsritter med matsäck.”
12
H ÄST & RYT TAR E 6-7/12
Mamma
Margareta
om Sara:
n ”Sara står med båda
fötterna på jorden och
är en lugn, trygg och
väldigt ödmjuk person.
Dessutom är hon alldeles
otroligt rolig. Hade hon
inte hållit på med hästar
hade hon mycket väl
kunnat göra sig en karriär
som ståuppkomiker.”
Förbundskapten Gunilla
Fredriksson
om Sara:
n ”Sara kan verkligen
gå in i fokus och hon
var helt lugn inför sista
hoppningen. Lugnet
hon har är en av hennes
absolut största styrkor
och hon kan helt stänga
av allt som sker runt
omkring sig.”
foto: jan gyllensten
När familjen Algotsson kom
hem till gården efter Londonäventyret hade någon satt
upp nymålade vägskyltar
vid gården. Varning för OSekipage, står det på dem.
”Ha, ha! Vi vet fortfarande
inte vem som gjort det!”
Sara går alltid terrängbanan minst fyra gånger, på OS gick hon den
sex gånger för att få kontroll på alla tekniska svårigheter.
häst i stället. Som tur var. Wega har mognat sent men är en fantastisk häst som jag
absolut inte vill vara utan.
Har jag alltid
i stallskåpet:
n BLÖJOR!
Efter terrängprovet på OS, då
Wega slet av sig
båda framskorna,
var det dottern
Wilmas justerbara
blöjor som räddade de ömmande
sulorna. Blöjorna
fungerade som
stötdämpare tills
dess att Wega
skoddes om. Dagen efter visade
hon ingen reaktion alls, ekipaget
kunde starta i
den avslutande
banhoppningen
och resten är
historia.
14
har buden haglat över
Wega och de har blivit både fler och betydligt högre efter OS. Men hon är inte
till salu, inte heller hennes mamma,
Lindas OS-häst La Fair.
– Pengarna som bjuds är ointressanta. Man säljer inte sådana här hästar.
Att få uppleva det vi gjort under dagarna i London går heller inte att mäta i
pengar så de stannar i familjen och ska
på lång sikt bli avelsston här på gården,
säger Margareta bestämt.
Värre är det med Mrs Medicott som
inte ägs av familjen. Ett par veckor
före OS fick Sara beskedet att ägaren
vill sälja stoet, som inte bara lyckats
i världscupen utan som faktiskt även
sopade hem hela unghäst-VM för två år
sedan. Sara lyckades förhandla sig till
att få behålla henne över OS.
– Hon är redan bättre än Wega var i
hennes ålder och jag tror verkligen på
henne till OS i Rio 2016. Men jag har inte
Sedan i fjol
HÄST & RYT TAR E 6-7/12
Wega ägs, liksom flertalet av både Saras och Lindas hästar, av deras mamma Margareta
Algotsson som bedrivit hästuppfödning i decennier. ”Att ha mamma som hästägare och
kompanjon är fantastiskt på alla sätt. Hon finns där och stöttar på alla sätt utan att ställa
några krav”, säger Sara.
de pengar som krävs för att köpa henne
så just nu sliter vi för att hitta en köpare
som vill hjälpa mig att fortsätta satsningen. Det hade betytt oerhört mycket
att ha två så fina hästar och jag hoppas
naturligtvis på en snabb lösning.
För Wega väntar en lugn höst.
– Hon har ju inget mer att bevisa i år
tycker jag. Men jag har fått en inbjudan
till Adelaide i Australien i november.
Det känns lockande men är samtidigt
Efter OS- och världscupframgångar laddar
Sara och dottern Wilma, som också älskar
hästar, batterierna hemma på föräldragården utanför Kalmar.
en väldigt lång resa så vi får se hur det
känns längre fram, säger Sara.
Dottern Wilma har vaknat efter sin
siesta och tycker att mamma ska bygga
koja i stället för att prata.
– Att bli mamma har förändrat
mycket. Som så många andra tävlingsryttare är livet anpassat efter kvaltävlingar och stora mästerskap. För tre
år sedan pratade jag med en 45-årig
ryttarkollega som ångrade sig enormt
att hon aldrig skaffat några barn. Det
fick mig att stanna upp och omvärdera
mycket. Den rätta tiden att skaffa barn
måste man se till att ta sig.
På vilket sätt har Wilma förändrat dig?
– Man får distans till saker och ting
när man blir förälder. Visst är det fantastiskt med en OS-medalj. Men misslyckas jag vet jag att vi har det finaste
som finns oavsett om det blir fler medaljer eller inte. Den insikten gör att jag
faktiskt presterar bättre än tidigare och
dessutom nästan helt utan den press
man annars lätt sätter på sig sig själv. n