1. No category

HELENA
54
A ÆR VAPENSMED
Vapensmed, bössmakare, vapentekniker…
Oavsett vad Helena Tiborsdotter i Falun låter skriva
på sitt visitkort så är en sak säker - hon är den enda
kvinnan i Sverige som kan välja mellan de titlarna.
Text och foto. Maria Bergström
A
llt om Jakt och Vapen
letar sig fram på småvägarna utanför Falun.
Målet är Långtäkts fäbodar där Helena Bergström har
sin verkstad sedan 2009.
- Bössa nummer 208 och 209
har nyss blivit inskrivna i min
verkstad. Jag är så glad att jag
tordes satsa på den här nischen,
och behovet är enormt.
Som enda kvinna någonsin i
skolans historia gick hon ut
Bössmakarskolan i Gyttorp år
2005 och kom sedan tillbaka till
Dalarna via några år i Stockholm. Målet var att skaffa ett
lämpligt hus där en verkstad
kunde inrymmas.
Och där är vi nu. Helena bjuder in oss i den sidobyggnad där
hon förverkligat sin dröm.
- Från början är jag utbildad
möbelsnickare. Min första hyvelbänk fick jag redan när jag
fyllde 10 år. Jag hängde alltid
nere i källaren därhemma i Hedemora. Skruvade på moppen,
lagade punkor, höll på med olika projekt av träarbete, micklade med det ena och det andra.
Drömmen då var att bli slöjdlärare, så jag gick tre år på Bachmanska skolan och utbildade
mig till möbelsnickare och efter
det en verkstadsmekanisk utbildning och sedan jobb på ett
möbelsnickeri i några år. Sen
blev jag dessvärre sjuk, fick eksem och hamnade i ett läge där
jag måste sadla om.
Helenas jobb består ofta av kolvjobb.
Det skall kortas eller förlängas eller
som här byggas kolvkamshöjare.
REPARERA MERA
Helena passion för problemlösning, att få saker att fungera och
hantverk ledde henne till utbildningen som bössmakare. Steg
ett var att lära sig bygga ett vapen från grunden.
- Oerhört lärorikt. De flesta
VÄND
55
HELENA VAPENSMED
FORTS
elever valde sedan att ha som
projektarbete att bygga ytterligare ett vapen men jag valde
bort det och ville hellre reparera.
Det är det bästa jag vet, ju svårare fall desto bättre. Vi var fyra
stycken som bodde i varsin husvagn utanför skolan, på nätterna
satt vi och reparerade vapen på
skolgården.
Bössmakarskolan i Gyttorp
är nu nedlagd och i och med det
så finns ingen svensk utbildning till vapensmed. Däremot
så finns behovet kvar.
Helena har nu blivit kontaktad av en grabb från Ryssbygymnasiet i Småland som vill
ha APU-plats hos henne och
han lär nog inte vara den enda
som letar praktik inom vapenhantverket.
HITTADE RÄTT
Intresset för jakt och vapen har
alltid funnits där. Helena tog jägarexamen -89 och flera år senare, inför en uppskjutning till
älgmärket kom en stark känsla
56
Helena tror att den kommande generationsväxlingen
många gamla vapen lämnas in för uppfräschning.
över henne: så här vill jag kän- menar Helena. Att förstå vad
na mig varenda dag…
det handlar om därute.
Att vara aktiv som jägare är
- När jag provskjuter mina
en förutsättning för att göra ett kunders vapen så känner jag
bra jobb i den här branschen skillnaden mellan att gör en an-
kommer att betyda att
läggning med ett vapen som
passar. Det handlar inte bara
om bekvämlighet för skytten
utan också om hänsyn till viltet.
Med ett välriktat skott från en
anpassad bössa kan vi reducera
skadeskjutning och slippa onödiga eftersök.
Vad är det då för jobb som
kunder oftast lämnar in?
Helena berättar de senaste
jobben varit att kapa en pipa
som hon sedan gängat och
monterat ljuddämpare, fixa en
justerbar
kolvkamshöjning,
monterat aimpoint på en drilling, bytt trycke på en CG 3 000
och att hon just nu bygger en ny
laminatkolv till en kund. Mycket handlar också om att korta
eller förlänga kolvar, montera
nya bakkappor, plugga eller
rengöra vapen. Många har idag
en stor vapengarderob och spar
till kommande generationer.
Med den generationsväxling vi
står inför så kommer det nog att
bli allt vanligare med jobb som
handlar om att anpassa och fräscha upp gamla bössor, spår
Helena.
- Jag får ofta in jobb som jag
önskat att jag fått in tidigare,
till exempel rengöring innan de
slutar att fungera. Ibland får jag
in riktigt trixiga jobb där det
krävs speciallösningar och jag
får tänka till ordentligt. Då
gnuggar jag händerna…
ÅTERKOMMANDE
KUNDER
Familjen Olars tillhör skaran av
återkommande kunder hos Helena.
- Det började med att
Fredriks morbror, en skogskarl
av den äldre modellen, tipsade
om Helena. Det bor en flicka
mitt i skogen sa han, och hon är
duktig med vapen. Jag har lämnat in jobb till henne.
Så Fredrik lydde morbrors
råd och åkte till Långtäkt med
sin Tikka. Han ville ha dit en
ljuddämpare, dels för att klara
hörseln men också för att bespara grannarna i byn oväsen
när han avlivar hjortar. Olarsgården har ett bynära hägn med
24 kronhjortar.
- Sen är det bra ju mindre jag
slipper stressa upp de andra
djuren. En bonus med ljuddämpare är också att det tar bort
mycket av rekylen.
Eftersom ljuddämparen bygger på så beställde han också
kapning av pipan, målet var att
få ner vikt och längd. Helena
kollade upp med Tikka hur
mycket hon kunde ta av med bibehållen precision.
- Sen tänkte jag att när hon
ändå plockat isär bössan så
kunde jag lika gärna kosta på en
hel rengöring också, sjuhundra
kronor extra, men jag var ju i
farten. Det är lite si och så med
vapenvården ibland. Rengöringen gav en helt ny bössa! Att
repetera in ny patron går som
på räls. Om folk visste vad en
ordentlig rengöring betyder så
skulle nog fler satsa på det.
Värt pengarna flera gånger om.
ANPASSAD
HAGELBÖSSA
Just nu ligger Annas hagelbössa i Långtäkt för anpassning.
- Jag tog jägarexamen 2007,
när jag var höggravid och sedan
dess har vi fått två barn till så
jakten har legat på sparlåga för
min del. Jag har inte haft något
eget vapen utan haft lånelicens
och haft Fredriks studsare de få
gånger jag tagit mig ut i markerna.
Men sen fick jag en hagelbrakare av en kompis, en Domino kaliber 12 db, och nu ska
den anpassas för mina behov.
Vad Helena ska göra är att kapa
kolven och höja kolvkammen.
Sen ska hon också skrapa bort
all lack och betsa träet. Jag vill
också ha ett fluorescerande
korn monterat på mitt sikte.
Anna tror att det har varit
vanligt att kvinnor nöjt sig med
att låna gubbens bössa, men att
detta håller på att förändras nu.
- Jag är med i nätverket
JAQT, och är den enda som
inte haft eget vapen. Om kvinnor ska bli tagna på allvar i skogen så är det viktigt att satsa på
sig själv och sitt jaktintresse.
För om inte vi själva tar oss på
allvar, vem ska då göra det?
På Olarsgården är man överens om att jakt måste få kosta.
Säkerhetsaspekten är viktig,
och rätt utrustning är en del i
den trygga jakt man eftersträvar. Att stå i skogen vid -10
med dåliga kläder och kärvande
slutstycken är inte att ta ansvar.
Anna väntar nu på att få åka
till Långtäkt och hämta sin bössa. Snart går isen upp i Kolningsån som ringlar sig i dalen
nedanför gården. Då ska det
passas på bäver…
n
57