V E CK A 32 • 2015 • 55 SISTA ORDET/anna Livet i ett nötskal som vi alla väntat så mycket på. Precis lagom tills semestern var slut! Hur många av oss började inte jobba i måndags, samma dag som solen tittade fram för första gången i år? Är det inte livet i ett nötskal, så säg? Där kom Den - sommaren, ANNA LöFVINg är chefredaktör på Mariefreds tidning och skriver om det mesta - smått som stort. Har testat att leva efter många motton, men kommit fram till det enkla: “Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.” men, men strunt samma - alltid tänka på hur mycket värre saker och ting kunde vara. Har varit - min sommar för två år sedan när jag var dödssjuk kommer jag alltid att jämföra med - och förmodligen kommer att bli. Lite regn i rabatterna är aldrig fel. Inte i håret heller sägs det ju. För min Del Finns verkligen inte heller nån anledning att klaga. Jag åkte ju till Afrika. Där var det visserligen vinter - men det är inget att orda om när det gäller Afrika. Kunde ligga platt vid poolen flera timmar varje dag också mitt i vintern i Tanzania. nu gjorDe jag ju inte bara Det, jag hade också möj- På www.mariefredstidning. se kan du kolla nyheterna i Måsenområdet varje dag. Mejla [email protected] och få ditt eget användarnamn. FöLJ MT/MåSEN På SOCIALA MEDIER Facebook: Mariefreds Tidning/Måsen Kristoffer På Mariefreds Tidning Instagram: Mariefreds Tidning/Måsen Anna Löfving1 lighet att vara hos Anna Mollel, WCP-vinnaren från 2012 och hennes handikappade barn, en hel del under min resa. Så fantastiskt roligt och givande på alla sätt! Jag kommer att berätta mycket mer i Måsarna framöver, börjar på sidorna 42 och 43 denna veckan, så jag ska inte tjata ihjäl er redan nu. Men den som vill vara med på det tåget - stötta de som har det tuffast av alla - kan bara mejla mig. Nu vet jag ännu mer än tidigare hur väl bidragen vi skickar till Anna används. Egna skor för de barn som aldrig haft sådana till exempel, mat på bordet för de allra fattigaste eller skolböcker till de minsta. eller så Får man en egen rullstol! En vän till mig hade skickat med fem tusen kronor att spendera som jag ville hos Anna - och jag köpte rullstolar för pengarna. Två stycken sprillans nya räckte det till - och gissa om Oini, som är född utan både ramar och ben, och hans kompis Lengay, med en svår muskelsjukdom, blev glada. Nästa gång tar jag med mig grabbarna hem till Mariefred tror jag. Kan man inte fixa nya armar och ben till en kille som fötts utan sådana nuförtiden? Jag ska undersöka saken! också ha varit full fart denna period. Foodtruckdagarna var superlyckade och även om det regnat konstant har stan varit full av besökare. Det ryktas om rekord för glassförsäljningen i sommar, så på ett sätt är det bra att folk inte bara legat på stranden i år. Och kanske kommer sommaren nu som sagt. Även om de flesta jobbar eller skolorna börjar är det ju skönt med varma eftermiddagar och kvällar. i marieFreD tycks Det förändringar fram över. Vår ”gamle” trotjänare Kristoffer Elmqvist slutar som reporter hos oss. Tror han har varit här i sju år, svåra eller goda får han själv berätta om i nästa veckas tidning, som alltså blir hans sista. För vår del blir det så klart tomt och vi kommer att sakna honom, men samtidigt har vi förberett för ett helt nytt sätt att jobba nu. Istället för att en person har fyllt halva tidningen med material, som ju en heltidstjänst inneburit, kommer fem nya personer att dela på uppdraget. Vilka de fem är och hur vi tänker oss framtiden återkommer jag alltså till nästa vecka, men bara så att ni vet: Måsen vilar aldrig, ständigt nya utmaningar för oss! För måsens Del stunDar en Del