ns
Månade
APRIL
2015
attade
k
s
p
p
u
n
or till de
g
å
r
r mycket
f
a
a
t
r
g
m
o
s
Nå
n Kerstin ter…
e
r
ö
f
f
u
a
ch
våra gäs
m
o
d
n
a
väl h
Kerstin Weidstam, 52 år
Vad jobbar du med till vardags? Jag jobbar på
SEB:s marknadsavdelning, inom den svenska
kontorsrörelsen.
Hur skulle du beskriva dig själv som person?
Snäll, nyfiken och handlingskraftig. Hur kom det sig att du anmälde dig som volontär?
Och hur länge har du varit volontär för Äldrekontakt? Jag började i augusti förra året. Jag gjorde
slag i saken och gick in på Volontärbyråns sajt. Där
läste jag om Äldrekontakt och kände att det kunde
passa mig.
Varför valde du att göra något för just äldre?
För att många äldre drabbas av ensamhet och blir
isolerade, helt i onödan. Alla behöver vi något som
bryter av tankarna ibland, få nya intryck eller skratta
tillsammans med andra. Sedan finns det ju massor av
kunskap att hämta. Dels det rent historiska
perspektivet i att lyssna på någon som är född på
20-30-talet, men också att rent mänskligt försöka sätta
sig in i hur det är att bli äldre och stå inför de
utmaningar som det för med sig. Det är som en
tidsresa både bakåt och framåt!
Har du arbetat som volontär innan? Ja, mest via
tidigare arbetsplatser. Där har jag gjort volontärprojekt
för frivilligorganisationer som Unicef, Läkare utan
gränser och Röda korset.
Vad gillar du mest med Äldrekontakts koncept?
Enkelheten och samarbetet. Någon ringer runt och
kollar vilka som kan, någon bjuder på fika och någon
skjutsar. Det blir inte ett så betungande projekt för
någon. Dessutom är det en härlig stämning i gruppen.
Varje gång jag satt av den sista passageraren har det
slagit mig att jag är både glad och tacksam över att få
vara med den där stunden. Har du någon speciellt rolig händelse från någon fika,
som gjort extra intryck på dig? En historia som jag
återberättat själv flera gånger är när Harriet berättade
hur hennes man cyklade ifatt en bankrånare som kom
springande utanför Berzelii park. Harriets man blev
knivhuggen i ryggen av rånarens kumpan, men tjuvarna
åkte fast. Och som tack för hjälpen fick Harriet och
hennes man personligt besök av Marc Wallenberg, som
drack kaffe i deras lilla kök på Johannes brandstation och
lämnade över en gåva. Den gåvan blev grundplåten till en
Amerika-resa där det också hände en massa…
Vad brukar vänner, kollegor och bekanta säga när du
berättar om ditt volontäruppdrag? Många tycker att det
låter som en bra grej, men är kanske lite oroade över att
de ska bli bundna vid ett fast åtagande. Jag brukar säga
att jag inte ser det här som att jag gör en god gärning.
Det tillför mig någonting som inte bara är en skön känsla,
utan också ett perspektiv på mitt eget liv som känns både
energigivande och viktigt.