Det politiska läget

26 juni 2015
Det politiska läget
Av: Linus Adolphson, seniorkonsult och tidigare planeringschef åt Fredrik Reinfeldt på Statsråds­
beredningen och dessförinnan politiskt sakkunnig åt Anders Borg på Finansdepartement
070-206 66 57, [email protected]
Sammanfattning
n Våren har präglats av regeringens svaga ställning, Decemberöverenskommelsen och anklagelser om vallöftessvek. Till de sakfrågor som
har dominerat hör bland annat avtalet med Saudiarabien, försvarsoch säkerhetspolitik, tiggeri samt regleringen av välfärdsföretag.
n I opinionen är det relativt jämnt mellan de två blocken, som båda ligger
runt 40 procent. Sverigedemokraterna har fortsatt att öka stadigt.
n Ett flertal positionsförflyttningar har gjorts under de senaste månaderna.
Ytterligare nya förslag är att vänta under Almedalsveckan, som hålls
28 juni till den 5 juli, varefter det blir sommarlov för Politiksverige.
Kreabs Det politiska läget syftar till att beskriva, analysera och förstå det
politiska läget i Sverige. Det politiska läget kommer från och med nu att
skickas ut några gånger per år.
Kreab är en världsledande rådgivare inom företags­kommunikation, finansiell
kommunikation och samhällskontakter/public affairs som bistår beslutsfattare inom näringsliv, organisationer och politik att hantera komplicerade
och känsliga kommunikations­utmaningar. Kreab har 400 medarbetare av
40 nationaliteter, som ger råd till över 500 kunder i fler än 25 länder.
Kreab | Stockholm
Adress: Floragatan 13, SE- 114 75 Stockholm
Telefon: +46 8 5064 5200
E-mail: [email protected]
kreab.com
instagram.com/kreabstockholm
facebook.com/kreab
twitter.com/Kreab_Stockholm
1
Det politiska läget
26 juni 2015
Den senaste tidens händelser
Våren har bland annat handlat om anklagelser
om vallöftessvek från regeringspartierna, Konstitutionsutskottets granskningsbetänkande med
kritik samt riksdagens många tillkännagivanden
till regeringen. Stora enskilda sakfrågor har varit
avtalet med Saudiarabien, den säkerhetspolitiska utvecklingen mot bakgrund av Rysslands
agerande, vissa EU-migranters tiggeri och boende samt regleringen av vinster och verksamhet i
friskolor och vård- och omsorgsföretag.
Decemberöverenskommelsen har debatterats
en hel del och allra mest inom borgerligheten.
Två av Moderaternas länsförbund har antagit
motioner om att överenskommelsen bör brytas.
Väljarnas syn på Decemberöverenskommelsen
har undersökts ett antal gånger. Även om bilden
inte är helt entydig och kännedomen om vad
överenskommelsen går ut på är relativt svag,
är kritiken utbredd. Samtidigt verkar detta inte
påverka opinionen nämnvärt.
Regeringens vårändringsbudget röstades
igenom den 16 juni. Två moderata ledamöter
röstade emot och ett större antal var utkvittade
och deltog därför inte. De fyra Allianspartierna
har sagt att de under 2015 kommer att lägga
separata budgetmotioner.1 Det innebär att det
i höst – om Allianspartierna inte mot förmodan
lägger en gemensam höständringsbudget – inte
kommer att finnas någon Alliansbudget som
Sverigedemokraterna kan rösta på.
Det gör frågan om hur enskilda Alliansledamöter
ska rösta i budgetvoteringen betydligt mindre
laddad. De ledamöter som inte kan tänka sig
att följa överenskommelsen och lägga ner sina
röster kan då i stället rösta på sitt partis budgetmotion. Detta talar för att debatten kring
Decemberöverenskommelsen kommer att
svalna framöver. Samtidigt testas gränserna för
överenskommelsen kontinuerligt. Hittills har det
gjorts markeringar från Alliansens sida om att
regeringen ska följa riksdagens beslut och möjligheten att väcka misstroende har nämnts, utan
att preciseras. Framöver kan det också komma
att blottläggas olika uppfattningar angående vad
man får lägga in i en budget och inte.
Opinionsläget
I den viktade sammanvägning av ett flertal opinionsmätningar som statsvetaren Henrik Ekengren
Oscarsson sammanställer och kallar Mätningarnas mätning samlar per den 3 juni de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet
35 procent och tillsammans med Vänsterpartiet
41,7 procent. Det är en nedgång med 2,9 respektive 1,9 procentenheter jämfört med valresultatet.
Allianspartierna samlar 40,6 procent, vilket är
1,2 procentenheter högre än valresultatet. Det är
således relativt jämnt mellan de två blocken (eller
”partikonstellationerna”, som det kallas i Decemberöverenskommelsen). Sverigedemokraterna får
15,1 procent, en ökning med 2,2 procentenheter.2
Historien visar att det är vanligt att en regering
tappar i opinionsstöd i början av mandatperioden, för att sedan återhämta sig något under det
sista året. Samtidigt är den rådande politiska
situationen på minst två sätt unik – Decemberöverenskommelsen och Sverigedemokraternas
starka ställning – så jämförelser med historien
är extra riskfyllda. Det kan dock konstateras att
regeringspartiernas opinionssiffror är svaga. Att
döma av den senaste Partisympatiundersökningen från SCB är orsaken främst att Socialdemokraterna har tappat väljare dels till Moderaterna, dels till Sverigedemokraterna.
1
DN Debatt 150408: ”Under 2015 kommer vi att var och en presentera egna budgetmotioner som svar på regeringens budgetproposition.”
2
Denna Mätningarnas mätning publicerades den 3 juni och har inte med de korrigerade SCB-siffrorna från den 5 juni.
2
Det politiska läget
26 juni 2015
Positionsförflyttningar
Under våren meddelade regeringen att den vill
att dagens överskottsmål på 1 procent av bnp
ersätts av ett balansmål och Konjunkturinstitutet
gavs i uppdrag att analysera konsekvenserna av
en sådan förändring. Allianspartierna motsatte sig
att någon förändring görs utan deras medverkan.
Regeringen har nu tillsatt en parlamentarisk
kommitté som ska göra en bedömning av om
det finns anledning att ändra nivån på målet för
det finansiella sparandet och i så fall föreslå en
ny nivå. Kommittén ska vara klar i oktober 2016,
men lämna ett delbetänkande i april samma år.
Detta innebär att målnivån för den offentliga sektorns finansiella sparande med största sannolikhet kommer att sänkas.
Det kanske mest omdebatterade området sedan
valet har varit migration och integration. Inom
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
har det bland annat lagts förslag om tillfälliga uppehållstillstånd, och i Moderaterna även förslag
om förbud mot organiserande av tiggeri. Nyligen
öppnade även regeringen för en ändrad syn på
tiggeri, med inriktning mot att göra det lättare att
avhysa tillfälliga bosättningar och på att kriminalisera organiserat tiggeri där någon utnyttjas.
Även på välfärdsområdet har positionsförflyttningar skett – särskilt vad gäller möjligheten för
privata utförare att göra vinst. I frågan om vinster
verkar Moderaterna vilja lägga sig någorlunda
nära Socialdemokraterna för att undvika att ses
som om man har en ytterkantsposition. Gemensamt för den moderata och socialdemokratiska
positionen är framförallt betoningen på ordning
och reda på välfärdsmarknaden. Detta menar
de åstadkoms genom höjda kvalitetskrav, ökad
genomlysning av verksamheterna samt höjda
krav på utförarna.
Finansutskottet har tillkännagivit att regeringen
bör tillsätta en utredning med andra direktiv än
den som nu arbetar med frågan om vinster i
välfärden. Sedan Sverigedemokraterna ställt sig
bakom Allianspartiernas förslag finns nu en majoritet för ändrade direktiv. Civilminister Ardalan
Shekarabi (S) har på det svarat att regeringen
inte är beredd att ta bort några frågor från utredningen. Vänsterpartiet har å sin sida svarat att
några frågor inte behöver läggas till. Hanteringen
av denna fråga är inte endast viktig för vinstregleringen i sig, utan också för hur långt regeringen
ska tillåtas gå med att bortse från riksdagsmajoritetens uppfattning – det finns nu över hundra
tillkännagivanden från riksdagen till regeringen.
Båda de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har haft kongress. Medierapporteringen inför S-kongressen handlade
i hög grad om partiets nedgång i opinionsmätningarna. Kongressen beslutade om en ”jobbagenda”, med fokus på vad man kallade investeringar, näringspolitik och kunskapsreformer. Man
slog även fast att partiet ska verka för så kallad
individualiserad föräldraförsäkring, dvs. att ingen
av föräldrarna kan ta ut mer än hälften av det
totala antalet månader.4
Miljöpartiets kongress hade temat klimatsmart
bostadsbyggande. Kongressen antog en skrivning om att partiet ska verka för att Vattenfalls
tyska brunkolsverksamhet inte ska säljas, utan
behållas och fasas ut, något som partiet skulle
få svårt att få Socialdemokraterna att ställa upp
på. Det formella beslutet om detta fattas dock av
Vattenfall och inte av regeringen, även om Vattenfall i praktiken behöver förankra detta vägval
i regeringen och S och MP därmed kommer att
behöva enas.
3
Se Henrik Ekengren Oscarssons blogginlägg 150514 på Politologerna och på sin egen blogg 091009.
4
Apropå föräldraförsäkringen har en arbetsgrupp i FP föreslagit att den ska vara tredelad. Förslaget avvisas dock av partistyrelsen,
men sägs komma upp på landsmötet i höst. (Ekot 150618)
3
Det politiska läget
26 juni 2015
Den närmaste framtiden
Den 28 juni till den 5 juli är det Almedalsveckan
i Visby. Där kan vi förvänta oss nya förslag från
samtliga partier. Regeringspartierna kan ta detta
tillfälle i akt att presentera det de vill se i höstens
budgetproposition. De kan välja två olika strategier.
Antingen kan de föreslå sådant som de bedömer
att de inte kommer att få med eller sådant som de
i praktiken redan har eller med stor säkerhet vet att
de kommer att få igenom i förhandlingarna.
Om det som föreslås är sådant som sedan kommer
med i budgeten kan partiet vinna trovärdighet vad
gäller förmågan att få sina egna förslag förverkligade. Syftet med att föreslå sådant som sannolikt inte
kommer med är snarare att visa vad man har stridit
för och kommer att fortsätta att strida för (varvid
förhandlingens motpart indirekt framstår som en
bromskloss). Motsvarande valmöjlighet har även
regeringens samarbetspartner Vänsterpartiet.
Vilket alternativ ett parti väljer beror på hur det
vill framstå: som en ständigt stridbar pådrivare
eller som ett parti som får sina förslag genomförda. Generellt kan mindre partier ha något lättare
att gynnas av att lägga förslag som sedan inte
förverkligas. Det är svårast för det stora regeringspartiet Socialdemokraterna, som i kraft av
sin storlek antas kunna få igenom det mesta.
För Allianspartierna och Sverigedemokraterna
är syftet med utspel i Almedalen mer entydigt:
att visa på nytänkande och reformiver, för att
förtydliga vad en röst på partiet betyder. Särskilt
stort är detta behov sannolikt för Allianspartierna, som i ljuset av kritiken mot att de ”lägger sig
platt” och ibland tvingas lägga ned sina röster
(en konsekvens av Decemberöverenskommelsen) behöver visa att de faktiskt är i opposition
mot regeringen. För Allianspartierna handlar
det också om att visa att de efter valnederlaget
förändrar sin politik.
Höstbudgeten ska lämnas till riksdagen senast
den 20 september. Det är dock en söndag,
varför den bör komma någon av vardagarna
i den veckan. Moderaterna har partistämma
15-18 oktober. Kristdemokraterna har riksting
8-11 oktober. Folkpartiet har landsmöte 20-22
november. Centerpartiet har partistämma i 24-27
september. Sverigedemokraternas landsdagar
hålls 27-29 november.
Ett flertal konsulter från Kreab kommer att
finnas på plats i Almedalen, för att bistå kunder med aktiviteter, för att nätverka och för att
spana på den politiska utvecklingen. Kontakta
oss gärna!
Anders Frostell
Birgitta Stål
Carl-Wilhelm Guilotte
David Erixon
Fredrik Johansson
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Kristina Scharp
Linus Adolphson
Marcus Hallberg
Markus Uvell
Martinus Rönnerman
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Mikael Söderlund
Peter Sellgren
Robert Noord
Ylva Mozis
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
4