Konstruktionen av ”Det svenska”
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för kultur- och medievetenskaper Museologi C Konstruktionen av ”Det svenska” Nationalism och Nordiska museet The Construction of ”Swedishness”: Nationalism and Nordiska Museet Karin Svensson C-uppsats: VT 2015 Handledare: Märit Simonsson 1. INLEDNING………………………………………………………………………….........3 Syfte och frågeställningar…………………………………………………………….........4 Metod och teori……………………………………………………………………….........4 Presentation av temat……………………………………………………………..………..7 Avgränsningar och källor…………………………….………………………………........7 Uppsatsens disposition…………………….……………………………………………....9 2. NATIONALISM OCH KONSTRUKTIONEN AV FRÄMLINGEN…………………....10 ”God” och ”ond” nationalism…………………………………………………….……….11 Främlingsstämpeln……………………………………………………………………….12 ”Svensk kultur”………...………………………………………………………………….13 Nationalism i dagens politik………………………………………………………..……..15 3. NATIONALISM OCH NORDISKA MUSEET VID SEKELSKIFTET 1900……...…….17 Artur Hazelius, Nordiska museet och Skansen……..………………………………..........17 Museerna och etableringen av den nationella identiteten…………………………………19 Nationaldagen………………...………………………………………………………...…21 4. KULTURPOLITISKA MÅL OCH UTSTÄLLNINGSANALYSER…………..…………23 Aktuella kulturpolitiska mål..……………….…..………………………………………....23 Analyser………………..……………………………………………………………..…...25 Traditioner…………………………………………………………………………………25 Urval och representation……………………………………………………..…….25 Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår……………………..………27 Bildminnen………...…………….………………………………………………………...28 Urval och representation……………………………………………………..…….29 Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår……………..………………31 Utställningsanalyserna i förhållande till kulturpolitiska mål……………….……………..31 5. AVSLUTANDE DISKUSSION…………………………………………………………...33 SAMMANFATTNING………………………………………………………………….…....37 LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING…………………………………………….…40 2 1. Inledning Nationalismen är ett fenomen med en lång historia, samtidigt som det är ett högaktuellt ämne i det moderna samhälle vi lever i idag. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren beskriver i Försvenskningen av Sverige hur det hos vissa har vuxit fram en oro över att den nationella identitetens betydelse har minskat, medan andra känner en rädsla inför de växande nationalistiska krafterna som sprider sig över Europa.1 Valet av ämne för denna uppsats bygger dels på att jag känner en rädsla inför de nationalistiska strömningar som jag upplever tar allt större plats i samhället, och dels på ett intresse för hur dessa tankegångar uppstår och reproduceras. Sveriges befolkning utgörs av människor med vitt skilda bakgrunder, livsåskådningar, levnadssätt, erfarenheter och synsätt. Museerna har i uppgift att spegla hela samhället och arbeta för en positiv samhällsutveckling, i synnerhet när det kommer till att skapa jämställdhet och gemenskap mellan människor. På Nordiska museets hemsida benämns museet som Sveriges största kulturhistoriska museum.2 Det är därmed en institution med hög auktoritet, vilket innebär ett stort inflytande över förmedlingen av kulturhistoriska berättelser i Sverige. Med detta följer ett ansvar för att alla grupper i samhället ska kunna känna sig representerade i museets utställningar. Nordiska Museets undertitel, ”Svenska trender och traditioner”, ger upphov till många frågor. Inkorporeras alla svenskars trender och traditioner i detta? Om så är fallet, hur framställs exempelvis mattraditioner under den judiska högtiden Chanukka eller traditionell klädsel inom islam i museets utställningar? Ses även detta som en del av ”Det svenska”? Jag ser det som uppfattas som ”Det svenska” som enbart en konstruktion och ett resultat av den nationalistiska praktiken som har präglat, och till viss del fortfarande präglar samhället. Att definiera vad som är svenskt, och vad som inte är svenskt, tror jag till största del påverkar gemenskapen mellan människor negativt. Genom detta skapas en gräns mellan ”vi” och ”dem”, vilket leder till att människor delas in i olika kategorier, grundat på deras bakgrund. Jag uppfattar att detta är någonting som präglar stora delar av samhället, samtidigt som det på flera håll är relativt ouppmärksammat. Jag tror att det är viktigt att dessa strukturer medvetandegörs för att vi på allvar ska kunna arbeta för ökad tolerans mellan olika grupper. Museerna har därför en viktig uppgift i arbeta för att ingen ska exkluderas och visa på att alla 1 2 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 8. ”Om Nordiska museets byggnad”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/en/node/1243, 2015-03-12. 3 människor har rätt till att bestämma hur de vill definiera sig själva, vare sig det handlar om etnicitet, livsåskådning, sexualitet, kön eller någon annan identifikationsaspekt. Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka Nordiska museet utifrån historiska och nutida perspektiv på nationalism och föreställningar om ”Det svenska”. Mina frågeställningar är: - Hur yttrade sig nationalismen i Sverige vid förra sekelskiftet och hur yttrar den sig idag? - Vilka kopplingar fanns mellan uppkomsten av Nordiska museet och Skansen och de nationalistiska strömningarna som rådde i samtiden? - Hur framställs ”Det svenska” i utställningarna Traditioner och Bildminnen? Metod och teori För att beskriva begrepp som nationalism och etnicitet, vilka inte har några entydiga och statiska definitioner, har jag valt ut och beskrivit några tolkningar av dessa från ett antal litteraturkällor. Jag har försökt hitta källor som ger olika infallsvinklar, för att ge en så bred bakgrund till begreppen som möjligt. Jag har även besökt Nordiska museet och utfört utställningsanalyser, för att studera vad som lyfts fram som ”svenskt” i dagens museiutställningar. Analyserna har jag sedan relaterat till Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden, samt Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, en skriftlig sammanställning av det regeringssammanträde som ägde rum den 30 januari 2014, där den statliga museipolitiken diskuterades.3 Vid utställningsanalyserna har jag främst utgått från den analysmetod som beskrivs i kapitlet ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, från antologin Det bekönade museet.4 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg har här utformat en form av verktygslåda, vilken bygger på 20 frågor som de hämtat från artikeln ”Evaluating the Ethics and Consciences of 3 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014); Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014). 4 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005). 4 Museums” av Robert Sullivan.5 De 20 frågorna är menade att användas för att analysera utställningar utifrån ett genusperspektiv, men Ahlsén, Berg och Berg menar att den även kan användas vid studier av utställningar utifrån andra perspektiv, som exempelvis etnicitet. De förklarar att syftet med dessa frågor är att de ska hjälpa både museibesökare och utställningsproducenter att ”avläsa, eller avkoda, en utställnings värderingar och synliggöra dess undertexter.”6 Det handlar därmed om att göra en utställnings bakomliggande budskap synliga, för att sedan kunna problematisera dessa och förhoppningsvis kunna medverka till en förbättring inför skapandet av framtida utställningar. Vid utförandet av utställningsanalyserna valde jag att fokusera på några delar som jag uppfattade som mest intressanta att studera utifrån nationalism och etnicitet. Av de frågor som presenteras i ”Hela historien? 20 frågor till en utställning” har jag valt ut de som är mest relevanta i detta sammanhang, för att sedan relatera dessa till mina egna uppfattningar av utställningarna. Verktygslådan för analys av utställningar är indelad i fem rubriker, av vilka jag har valt ut de tre som jag uppfattar som relevanta i detta sammanhang. Under den första rubriken behandlas urval, vilket handlar om vilka föremål, personer och berättelser som finns representerade och lyfts fram som viktiga i en utställning. Ahlsén, Berg och Berg menar att ”Utställningar tenderar att reproducera allmänt spridda fördomar genom att presentera bara en tolkning av varje fråga, situation, folk- eller samhällsgrupp. En sådan skev presentation kan hämma besökarens möjlighet att se de skiftande perspektiv som alltid finns sida vid sida i ett och samma skeende.”7 En annan rubrik belyser schabloner i utställningar, vilket syftar till de stereotypa föreställningar som olika grupper tillskrivs och som museet kan medverka till att reproducera, i de fall dessa ges plats i utställningarna och visas upp utan alternativa berättelser. Detta medför att besökaren undanhålls berättelser som visar på den mångfald och variation som finns inom varje grupp av människor. En tredje rubrik lyfter fram problemet med att det finns folkgrupper som helt utesluts ur många museiutställningar. Ahlsén, Berg och 5 Robert Sullivan, ”Evaluating the Ethics and Consciences of Museums”, Gender perspectives – Essays on Women in Museums, red. Jane R. Glaser och Artemis A Zenetou (Washington, D.C., 1994). 6 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178. 7 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 179. 5 Berg betonar vikten av att lyfta fram och inkorporera minoritetsgruppers berättelser i berättelserna som tillhör det som traditionellt har uppfattats som ”normalhistorien”.8 Nationalism är ett komplext begrepp som kan ha många olika betydelser. Då det har en mycket central roll i denna uppsats har jag valt att beskriva några definitioner av detta i ett eget kapitel och relaterar det till begreppet etnicitet. I min användning av begreppet ”Det svenska” vill jag peka på nationalisters uppfattning om att det finns vissa kulturella uttryck och särdrag som de menar är unika för just Sverige. Även detta kommer jag att diskutera vidare i kapitlet ”Nationalism och konstruktionen av främlingen”. Jag har valt att främst studera ämnet utifrån ett etnicitetsperspektiv. Med detta menas att jag undersöker hur föreställningen om, och representationen av, olika etniciteter har yttrat sig genom åren, samt i dagens museiutställningar. Liksom nationalism är begreppet etnicitet svårdefinierat. För att beskriva etnicitet har jag bland annat utgått från Paulina de los Reyes beskrivningar i antologin Etnicitet: Perspektiv på samhället.9 De los Reyes är professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hon menar att ”I den traditionella användningen av begreppet etnicitet har aspekter som tillhörighet, identitet, gemensam kultur och historia och gemensamma traditioner uppfattats som de egenskaper som gör en grupp unik.”10 Abby Peterson och Aleksandra Ålund beskriver i samma antologi hur kulturell samhörighet och strukturella villkor ses som två grundläggande kriterier i konstruktionen av etnicitet.11 Enligt De los Reyes skapar aspekter som dessa en upplevd sammanhållning inom den egna gruppen, vilket medför att distansen till andra grupper ökar. Etniska identiteter skapas därför i mötet med andra grupper, eftersom det är då det väcks ett behov av att markera en gräns mellan dem.12 Begreppet etnicitet kan kritiseras, då det automatiskt innebär en kategorisering av människor och gränsdragningar mellan olika grupper. Jag uppfattar det dock som relevant att använda i 8 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 183-84. 9 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 47. 10 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 47. 11 Abby Peterson och Aleksandra Ålund, ”Etniciteter: Ras, kön, klass, identitet och kultur”, Etnicitet: Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 16. 12 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 47. 6 detta sammanhang, då det förekommer diskriminering av människor grundat på deras etniska tillhörighet. Så länge detta problem existerar, anser jag att begreppet är relevant att använda för att belysa detta, vilket är den främsta anledningen till att jag har använt det i denna uppsats. Presentation av temat Temat för uppsatsen är nationalismens inblandning i svenska museers uppkomst och utveckling. Nationalism har länge varit ett aktuellt ämne som det finns mycket forskning kring. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, har skrivit ett flertal böcker i ämnet. Billy Ehn, Jonas Frykman, och Orvar Löfgren, professorer i etnologi, har bland annat skrivit boken Försvenskningen av Sverige, i vilken de beskriver hur det nationella skapas och upprätthålls.13 Det finns även mycket skrivet kring de tidiga museernas syften med att visa upp ”den svenska kulturen”, där Stefan Bohman, chef vid Strindbergsmuseet i Stockholm, är en av dem som har fokuserat på just Nordiska museet och Skansen, vilket han bland annat skriver om i Historia, museer och nationalism.14 Avgränsningar och källor Nationalismen påverkade hela samhället och dess institutioner under tiden kring förra sekelskiftet, så även museerna. Till viss del präglas även dagens samhälle av nationalism, även om det inte är lika uttalat som tidigare. Anledningen till att jag har valt att fokusera på Nordiska museet är att jag uppfattar att det hade en viktig roll i skapandet av ”Det svenska” under tiden för grundandet av dem. Tidsmässigt har fokus hamnat på tiden för nationalromantiken under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, samt på dagens nationalism. Jag har valt att fokusera på två av Nordiska museets utställningar: Traditioner och Bildminnen. Anledningen till att jag har valt att studera just dessa utställningar är att de båda behandlar relativt breda ämnen, samtidigt som de till stor del skiljer sig från varandra. Jag har främst analyserat museiutställningarna utifrån ett etnicitetsperspektiv, då jag finner detta mest relevant i förhållande till nationalismen. 13 14 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993). Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997). 7 En av de källor jag har använt mig av för att beskriva nationalism och dess koppling till etnicitetsbegreppet är bland annat Nationalism av Sverker Sörlin, vilken syftar till att ge en övergripande förklaring till begreppet nationalism och hur nationalismen har yttrat sig genom åren fram till idag.15 I antologin Etnicitet: Perspektiv på samhället, i vilken sociologerna Abby Peterson och Mikael Hjerm är redaktörer, förklaras bland annat begreppet etnicitet och hur olika etniska grupper konstrueras i kontrast till varandra.16 Antologin I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism av etnologen Ingvar Svanberg och historikern Mattias Tydén behandlar sambanden etnicitet, nationalism och vem som uppfattas som främling.17 Jag har valt dessa källor eftersom jag uppfattar dem som tillförlitliga och ger tillsammans en bred förklaring av begreppet nationalism. För att beskriva uppkomsten av Nordiska museet och Skansen, samt hur dessa museer förhöll sig till de nationalistiska tankegångarna som rådde under denna tid, har jag främst använt mig av Historia, museer och nationalism av Stefan Bohman.18 Bohman har i denna bok fokuserat på Nordiska museet och Skansens kopplingar till nationalismen och hur denna relation har utvecklats genom åren. I avhandlingen Ansvaret för kulturarvet av Magdalena Hillström ges bland annat en problematiserande beskrivning av dessa museers uppkomst.19 För att beskriva historien bakom Nordiska museet har jag dessutom använt mig av Nordiska museet under 125 år, där Hans Medelius är en av redaktörerna.20 Denna bok har getts ut av Nordiska Museets eget förlag, vilket kan ha medfört att beskrivningen av museets historia inte är fullständigt objektivt förklarad. Anledningen till att jag ändå har valt att använda mig av denna källa är att den ger en utförlig historiebeskrivning av Nordiska Museet. Genom att kombinera denna med de övriga källorna är min förhoppning att kunna ge läsaren en så bred och varierad beskrivning som möjligt. Resultaten av utställningsanalyserna har jag relaterat till Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden, vilken beskriver de mål som Riksutställningar anser att museerna bör följa för att få ett ökat mångfaldsfokus, både inom institutionen och i det publika arbetet.21 Jag har 15 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006). Abby Peterson och Mikael Hjerm, Etnicitet: Perspektiv på samhället (Umeå och Göteborg, 2007). 17 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998). 18 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997). 19 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006). 20 Hans Medelius m.fl., Nordiska museet under 125 år (Stockholm, 1998). 21 Eric Fugeläng, ”Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige” (Visby, 2014). 16 8 även relaterat utställningsanalyserna till Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken.22 Jag uppfattar detta som ett intressant källmaterial att jämföra utställningsanalyserna med, då dessa utgörs av de senaste kulturpolitiska målen vilka museerna förväntas följa. Uppsatsens disposition Uppsatsens huvuddel har jag valt att dela in i tre kapitel. I kapitel två fokuserar jag på nationalism som begrepp och relaterar detta till etnicitetsbegreppet, samt beskriver hur uppfattningen om vem som ses som främling har förändrats genom åren. Kapitel tre behandlar hur Nordiska museet relation till nationalismen tedde sig under slutet av 1800-talet och början 1900-talet, och i kapitel fyra redovisar jag resultaten av analyserna av utställningarna Traditioner och Bildminnen. Uppsatsen avslutas med ett diskussionskapitel, där jag resonerar kring resultaten av utställningsanalyserna och diskuterar om, och i så fall hur, synen på ”Det svenska” har förändrats genom åren. 22 ”Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken”, författare okänd (Stockholm, 2014). 9 2. Nationalism och konstruktionen av främlingen Som nämnt i inledningen är nationalism ett mycket komplext begrepp. Sörlin menar att det finns en liten och en stor definition av begreppet nationalism. Den lilla definitionen beskriver begreppet som ”en tydligt avgränsbar ideologisk tankeströmning som gärna bärs fram av en extrem, kanske fanatisk, grupp människor som därför utgör de egentliga nationalisterna.”23 På så sätt tillskrivs nationalismen endast de som uppfattas som extrema, medan samhället i stort inte ses som delaktigt i produktionen och upprätthållandet av dessa tankegångar. Enligt detta synsätt uppstod nationalismen i Europa under början av 1800-talet. Den stora definitionen av begreppet ser nationalismen som ett strukturellt fenomen som präglar stora delar av det moderna samhället. Genom detta synsätt ses den inte endast som en ideologi som vissa väljer att ansluta sig till, utan är någonting som påverkar bland annat samhällets institutioner, ekonomi och politik. Majoriteten av dagens nationalismforskare förespråkar den stora definitionen av begreppet, men det finns oenigheter kring om nationalismen ska knytas till de senaste två till tre århundradena, eller om den har en längre historia än så.24 Ehn, Frykman och Löfgren beskriver hur nationalism och etnicitet handlar om ”kollektiva vikänslor inom stora grupper av människor” och hur de används för att skapa en gemenskap och överbygga motsättningar inom ett land eller en folkgrupp.25 Både den nationella och/eller den etniska identiteten tydliggörs och förstärks genom symboler, traditioner och andra kulturella aspekter, som exempelvis språk, religion, musik och klädsel.26 I artikeln ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer” beskriver De los Reyes hur etnicitet och nationalism förhåller sig till varandra.27 Hon menar att det är i mötet med ”den andre” som den egna nationella identiteten får betydelse: Genom att betona etniska motsättningar, dikotomier, kan man skapa en idealiserad nationalistisk självbild, där motsatsparen auktoritär/demokratisk och patriarkal/jämställd överför politiska, könsmässiga och ekonomiska motsättningar till den andres, ”främlingens”, närvaro i Sverige, i det nationella rummet. Både dikotomisering, det vill säga uppdelning i motsatspar, och 23 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006), 9. Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006), 10. 25 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 13. 26 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 13. 27 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet: Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 48. 24 10 homogenisering, där alla konstrueras som ”lika”, har varit viktiga i förståelsen av etnisk och annan o(jäm)likhet som överlag förmedlats genom den traditionella etnicitetsforskningen.28 Föreställningen om det demokratiska och jämställda Sverige kan därför sägas ha skapats i kontrast till ”den andre”.29 ”God” och ”ond” nationalism Bohman beskriver hur många människor idag uppfattar att det finns en god och en ond nationalism. Det som brukar ses som god nationalism är ”ett relativt måttligt firande av trevliga vanor (såsom midsommar och kräftor), en positiv stolthet över sitt land, viljan till gemenskap i det typiskt svenska.”30 Den onda nationalismen uppfattas ofta omfattas av en föreställning om den egna nationen som högre stående än andra och ett tydligt främlingshat.31 Den onda nationalismen skulle kunna kopplas till Sörlins beskrivning av den lilla definitionen av nationalism. Om man på samma sätt kopplar samman den goda nationalismen med den stora definitionen, blir det tydligt att det som ses som god nationalism kan bidra till att stärka den strukturella, delvis dolda nationalismen i samhället. I en intervju för Dagens Nyheter beskriver historikern Fredrik Persson-Lahusen att han uppfattar att det historiskt sett har funnits exempel på god nationalism. Han förklarar att ”Kampen för demokrati och rösträtt knöts exempelvis till nationalism. Liberaler och socialister använde nationell gemenskap som argument för att alla skulle få rösta.”32 PerssonLahusen anser dock att nationalismen till största del har påverkat världen negativ, då de tankegångar som finns inbyggda i den pekar ut vissa grupper som ”fienden mitt ibland oss”, vilket i de värsta fall har lett till folkfördrivning och krig.33 Bohman beskriver att det finns två grundaspekter son nationalismen styrs av: yttre tryck och ”den andre”. I Sveriges fall är förlusten av Finland 1809 och unionsupplösningen med Norge 1905 två exempel på yttre tryck som har väckt liv i de nationalistiska strömningarna. Idag 28 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 48. 29 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 48. 30 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29. 31 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29. 32 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014) http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 33 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014) http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 11 anses EU och flyktingmottagandet vara av stor betydelse för behovet av en tydligare nationell identitet, som nu blivit allt mer uttalat hos delar av befolkningen. Uppfattningen om ett yttre tryck leder ofta till föreställningen om en ond ”andre”. I och med konstruktionen av ”den andre” konstrueras även ett ”vi”, i detta sammanhang ”vi svenskar”, vilket utgör själva grundpelaren inom nationalismen.34 Främlingsstämpeln I artikeln ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling” framhåller Ingvar Svanberg och Mattias Tydén att beteckningen ”invandrare” är en skapad kategori som har växt fram ur ett sammanhang av strukturell diskriminering, vilket bidrar till ett ”vi och dem”-tänk i samhället. Invandring till Sverige är någonting som pågått sedan rikets uppkomst och har i alla tider påverkat dess samhällsutveckling. De menar att migranten sedd som främling troligtvis är en relativt ny uppfattning, vilken inte var innan de industriella nationalstaterna växte fram. Med detta kom också en strävan efter en homogen kultur inom nationen. 35 Svanberg och Tydén menar att människan troligen alltid har konstruerat olika ”främlingar”, vilka har framträtt i kontrast till ett ”vi”; den egna gemenskapen. Före industrialiseringen av Europa var religionen en av de främsta aspekterna för utpekandet av främlingar, medan födelseland och språk var av mindre betydelse. Även människor med ett ”avvikande beteende” kunde få en främlingsstämpel och hamna i utanförskap. Detta kunde bland annat handla om kringresande folkgrupper, vilka kunde vara exempelvis samer eller romer. Migranter som bosatt sig i städerna sågs inte som främlingar på samma sätt som de kringresande grupperna. Dessa grupper av människor kunde tilldelas olika öknamn som ”tattare”, ”lappar” eller ”strykfinnar” och ansågs bära särskilda karaktärsdrag. En vanlig uppfattning var att de var tjuvaktiga och besatt trolldomsegenskaper.36 De invandringsrestrektioner som infördes under 1500- och 1600-talet handlade främst om migranternas religiösa tillhörighet eller om de ansågs vara ”tydligt socialt avvikande”. Vid denna tid förbjöds romsk och judisk invandring, medan gränserna hölls öppna för Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29-30. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 7-8. 36 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 10-13. 34 35 12 flyktingar som tillhörde ”rätt” religion, vilket ansågs vara den kristna. Samtidigt fanns det ett stort intresse för utländskt vetande. Kunskap utbyttes mellan olika länder och det rekryterades många kunniga utländska yrkesmän, som exempelvis arkitekter, konstnärer och kompositörer.37 Svanberg och Tydén menar att det var under den senare delen av 1800-talet som ”svensken kan sägas bli svensk, och den inflyttade utlänning.”38 Nationalismen var utbredd under denna tid och anses av vissa ha varit ett resultat av den organisation som industrisamhället krävde. För att industrisamhället skulle fungera krävdes samarbete och gemensamma referenser, som exempelvis ett gemensamt språk. Tanken med nationalstaten var att den skulle bestå av en sammanhållen gemenskap med en enhetlig kultur. I samband med detta uppstod behovet av att peka ut ”Det svenska” och särskilja det från det som ansågs främmande.39 ”Svensk kultur” Sverige har genom alla tider färgats av impulser från andra länder. I sin artikel ”Finns det svensk kultur?” beskriver Svanberg hur de människor som vistas och har vistats i landet, infödda som utlandsfödda, alla har bidragit till att forma samhället, samtidigt som samhället har påverkat människorna.40 Senmedeltiden, stormaktstiden och efterkrigstiden brukar lyftas fram som de tre perioder då invandringen till Sverige varit som störst. Engelsmän och tyskar bidrog till kristnandet av landet och under stormaktstiden importerades tekniskt kunniga arbetare. Musiken och måleriet, liksom andra kulturella områden, har till stor del formats och utvecklats genom influenser från andra länder. Svanberg menar även att det välstånd vi lever i idag troligtvis inte hade varit möjligt utan den kraftiga arbetskrafts- och flyktinginvandring som skedde under 1900-talet. Han frågar sig därför om det verkligen finns en avgränsad ”svensk kultur”, när det svenska samhället i så hög grad har formats genom influenser från platser runt om i världen.41 37 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 14-15. 38 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 17. 39 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 17-18. 40 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 97. 41 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 97. 13 Svanberg betonar vikten av att se formandet av samhället som en ständigt pågående process och att det inte finns någonting statiskt inhemskt. ”Om vi utgår från en beskrivande definition och anser att kultur står för de idéer, värderingar, regler och normer som människor inom en grupp överför från generation till generation, så måste varje försök till att avgränsa nationell kultur tas med en stor nypa salt.”, menar han.42 Det svenska språket är i grunden germanskt, men har ständigt omformats och påverkats av en mängd olika språk. Till exempel har flera norrländska orter fått samiska och finska namn och ord som ’tjej’ och ’jycke’ härstammar från romani. Även franskan har satt tydliga spår i svenskan. Under den senare delen av 1700-talet var den svenska överklassen delvis franskspråkig och benämndes ibland som Sveriges ”andra modersmål”. Idag har många av de begrepp som används inom exempelvis matlagning, musik och inredning franskt ursprung. Efter andra världskriget har engelskan blivit det språk som har haft störst inverkan på svenska språket, varifrån det hämtats en stor mängd låneord.43 Ehn, Frykman och Löfgren gör skillnad på ”kulturella processer inom en nation” och ”nationella kulturella processer”.44 Kulturella processer inom nationen Sverige syftar till de levnadssätt och sociala mönster som utspelar sig inom nationsgränserna. De nationella kulturella processerna pekar istället på vilka delar av de kulturella processerna inom nationen som lyfts fram som ”typiskt svenska”. Ehn, Frykman och Löfgren menar att de vanor och beteenden hos de människor som vistats inom Sveriges gränser på sätt och vis kan sägas vara svenska vanor och beteenden. Dessa kan variera i hög grad från person till person. En individs sätt att leva kan vara därför vara mycket likt levnadsättet hos en person som tillhör en annan nation, medan det skiljer sig stort från levnadssättet hos en person av samma nationalitet. Av de vanor och beteenden som utspelar sig innanför Sveriges gränser är det endast en liten del som plockas ut och får utgöra det som uppfattas som ”typiskt svenskt”.45 42 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 98. 43 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 100. 44 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 14-15. 45 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 14-15. 14 Ehn, Frykman och Löfgren menar att ”Det nationella är berättelser om en gemenskap som ställs i kontrast till andra berättelser om andra gemenskaper: danska, norska, italienska osv.” 46 Berättelserna syftar till att skapa en föreställning om att människor i det andra landet är annorlunda och har ett annat levnadssätt jämfört med människorna i det egna landet. Det finns en risk att dessa stereotypa föreställningar tas för sanning, vilket riskerar att medföra att relationen mellan människor från de olika länderna färgas av fördomar.47 Nationalism i dagens politik I artikeln ”Så hotas Europa av ultranationalismen”, vilken publicerades i Dagens Nyheter 6 november 2014 och nu finns att läsa på tidningen hemsida, beskriver journalisten och författaren Henrik Arnstad hur det idag blåser tydliga nationalistiska vindar genom Europa.48 Detta visar sig tydligt i den europeiska politiken. Arnstad menar att nationalismen ”antar sin mest radikala form i traditionell fascism som grekiska Gyllene gryning, ungerska Jobbik och Svenskarnas parti. Den söker sig fram som parlamentarisk neofascism, exempelvis via Sveriges tredje största parti Sverigedemokraterna.”49 Som nämnt ovan är Sverigedemokraterna Sveriges tredje största politiska parti och har en uttalad nationalistisk profil. Enligt dess tidigare partisekreterare Björn Söder, numera andre vice talman i riksdagen, bygger deras ideologi på ”Demokrati, nationalism, konservatism och social rättvisa.”50 I en intervju som publicerades i Dagens Nyheter 12 december 2014, vilken nu finns att läsa på tidningens hemsida, beskriver han att många, främst partimotståndare, vill ”solka ner” begreppet nationalism.51 Inom det egna partiet ses nationalismen som någonting positivt. Deras vision handlar bland annat om att stärka den nationella identiteten, då de menar att detta skulle bidra till en ökad samhörighet i samhället. Två aspekter som Söder anser binder det svenska folket samman är firandet av samma högtider, samt de gemensamma grundvärderingar som han uppfattar att svenskarna har. Han arbetar för partiets strävan efter ett samhälle som bygger på ”kärleken till det egna landet” och vill skapa ”ett varmt, 46 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 16. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 16. 48 Henrik Arnstad, ”Så hotas Europa av ultranationalismen”, http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-hotaseuropa-av-ultranationalismen/, 2015-03-31. 49 Henrik Arnstad, ”Så hotas Europa av ultranationalismen”, http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-hotaseuropa-av-ultranationalismen/, 2015-03-31. 50 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014) http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 51 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014) http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 47 15 omtänksamt samhälle där människorna bryr sig om varandra eftersom de har samma ursprung.”52 I artikeln hävdar Söder att ”Samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men de är inte svenskar.”53 Han menar att man inte kan vara exempelvis både same och svensk, men att man kan vara same och samtidigt svensk medborgare. Enligt Söder kan det dock bli problem om det finns för många minoritetsgrupper i landet som, enligt honom, inte tillhör nationen Sverige, då detta kan påverka ”den svenska kulturen” negativt. Eftersom ordet demokrati betyder folkstyre, måste vi definiera vilka som tillhör befolkningen för att kunna skapa en fungerande sådan. Samtidigt förklarar han att Sverigedemokraterna är för ett öppet samhälle där även människor med utländsk härkomst ska inkluderas i det svenska samhället, men att de då måste ”anpassa sig till det svenska och assimileras för att kunna bli svensk.”54 Han anser dock att Sverige idag tar emot för många invandrare. Malmö tas upp som exempel på en stad vars befolkning utgörs av en bred etnisk mångfald. När reportern som intervjuar Söder frågar vad Sverigedemokraterna hade gjort med exempelvis Malmö om det hade besuttit all politisk makt, svarar han att ”Först och främst hade man behöva tackla problemen utan att fylla på nya. Ett stopp för EBO (att asylsökande tillåts ordna sitt eget boende, red:s anm.) och ett flyktingstopp. Sedan skulle det vara bra med ett repatrieringsbidrag.”55 Uttryckt på detta sätt kopplas ord som ”flyktingar” och ”asylsökande” samman med ordet ”problem”. Att dessutom hävda att det skulle vara bra med ett ”repatrieringsbidrag” innebär en stark objektifiering av människor med utländsk bakgrund.56 52 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014), http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 53 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014), http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25 54 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014), http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 55 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014), http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leendenationalismen/, 2015-03-25. 56 16 3. Nationalism och Nordiska museet vid sekelskiftet 1900 Bohman beskriver hur skapandet av Nordiska Museet och Skansen var uttryck för den nationalism som växte fram under 1800-talet.57 Många ansåg vid denna tid att nationen hade en egen personlighet, en nationalkaraktär, som formade svenskarna och gav dem särskilda egenskaper. Gustav Sundberg, som var en av de mest framstående debattörerna under det tidiga 1900-talet och författare till boken Det svenska lynnet, påstod att svenskarna hade ett ”inre väsen”, vars typiska drag förenade dem. Ett av dessa karaktärsdrag ansågs vara att svenskarna hade en särskild känsla för naturen.58 På 1940-talet höll Arthur Engberg ett tal på Skansen, där han menade att den svenska folksjälen bland annat är ett resultat av en kristen fostran, en god moral och en inneboende självständighet och kunnighet. Dessa egenskaper ansågs ha formats inom allmogekulturen.59 Detta synsätt formade även museerna och deras verksamheter. Det fanns en uppfattning om att svenskarna inte hade en tillräcklig kunskap om sin egen historia och att kärleken till fosterlandet var bristande, vilket museerna hade som uppgift att råda bot på.60 Artur Hazelius, Nordiska museet och Skansen Artur Hazelius, skapare av Nordiska Museet och Skansen, är en av de mest framstående personerna inom svensk museihistoria. Grunden till hans intentioner om att bevara ”det svenska kulturarvet” var att han kände en rädsla för att allmogekulturen och dess föremål skulle försvinna. 1872 genomförde han en resa genom Dalarna och uppfattade då att industrisamhället var på väg att ersätta det äldre allmogesamhället. Han tog det då till sin uppgift att samla in och bevara allmogens minnen och föremål, för att framtidens människor skulle kunna ta del av denna utdöende kultur.61 I Ansvaret för kulturarvet beskriver Hillström Hazelius öppnande av Skandinavisketnografiska samlingen i oktober 1873. Den arrangerades i en lokal på Drottninggatan i Stockholm, vilken senare skulle utgöra grunden för Nordiska museet. Här visades dockor klädda i folkdräkter och högtidskläder från några av Sveriges landskap, vilka fanns uppställda i trästugor som var typiska för de olika regionerna. Stugorna hade en vägg öppen mot 57 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 21-22. Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 53-57. 59 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 89. 60 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 55. 61 ”Om Nordiska museet”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/kunskapsomraden/om-nordiskamuseet, 2015-03-06. 58 17 besökaren, likt ett dockskåp.62 Med tiden blev museet större och Skandinavisk-etnografiska samlingens föremål arrangerades i ett flertal lokaler längs Drottninggatan. Bland annat öppnades en norsk avdelning 1875 och en marinavdelning 1887. Friluftsavdelningen Skansen öppnades 1891.63 Samlingen av allmogeföremål som visades upp i museets lokaler var mycket omfattande. Föremålen från Dalarna fyllde ut hela fyra rum, där bland annat vallhorn, näverlurar, silverkåsor och dräkter visades upp. Här fanns också en spinnrock som påstods vara den första som tillverkats. På samma våning visades även ett stort antal föremål från Uppland, Södermanland och Värmland. Även om Hazelius främsta fokus var allmogen, rymde museet även föremål från de ”högre stånden”. I en av avdelningarna visades bland annat uniformer och vapen, tillhörande armén och flottan, och föremål med kopplingar till berömda svenskar. Här fanns även vackra graverade träkistor från 1500- och 1600-talen och kläder från 17001800-talen. Dessutom fanns ett rum med skråföremål, som exempelvis pokaler, domarklubbor och fanor, och ett med kyrkliga föremål, som bland annat innefattade kåpor, krucifix och helgonbilder.64 Museets samlingar innefattade, utöver de svenska, även norska, danska, isländska, finländska och estländska föremål. Hillström menar att tanken med de norska och danska föremålen var att de skulle väcka ett intresse för Sveriges skandinaviska grannländer och visa på likheter mellan ”de besläktade folkens” liv och historia. De finländska och estländska föremålen skulle visa på de spår av ”gammal svensk kultur” som fanns i Finland och Estland, i syfte att väcka stolthet. År 1880 bytte Skandinavisk-etnografiska samlingen namn till Nordiska museet. Hazelius ville därmed visa på att museet inte bara hade allmogekulturen som fokus, utan att det även innefattade minnen från överklassen och adeln.65 Hazelius arbete hyllades och han sågs av många som en ”fosterländsk kulturräddare”.66 Han lyfte fram allmogekulturen som en viktig del av den svenska identiteten och ville med de insamlade allmogeföremålen få svenskarna att lära känna sig själva och sin historia.67 Dessa 62 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 157. Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 195-196. 64 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 198-201. 65 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 218-219. 66 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 190. 67 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 21. 63 18 föremål krävde en mäktig inramning, varpå en ny museibyggnad planerades. Det nya museet skulle utgöras av en enorm byggnad med en monumental arkitektur. Nordiska museet under uppbyggnad, 1897.68 Byggnadens respektingivande utformning skulle enligt Hazelius ”verka fosterländskt väckande” och syftade till att få folket att förstå vilken betydelse detta kulturarv hade för nationen.69 Byggandet av museet påbörjades under mitten av 1880-talet och 1907 öppnades det för allmänheten.70 Museerna och etableringen av ett nationellt medvetande Att Nordiska museets samlingar även innefattade föremål från Sveriges grannländer ifrågasattes från flera håll och det fanns en stark kritik mot att föremål från olika länder arrangerades i samma montrar. Efter Hazelius död 1901 blev intentionen att göra museet till ett svenskt kulturhistoriskt riksmuseum allt tydligare. Den kommitté som ansvarade för utställningarnas utformande ansåg att mer fokus borde läggas på det svenska kulturarvet och framhöll museets syfte att stärka nationalkänslan. Gunnar Hazelius, Artur Hazelius son, var dock en av dem som ansåg att museet skulle behålla sin nordiska inriktning, då han menade 68 Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Nordiska_museet_1897.jpg Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 22. 70 ”Om Nordiska museet”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/kunskapsomraden/museibyggnaden, 2015-03-09. 69 19 att den nordiska samhörighetskänslan redan från början hade varit en viktig del av syftet bakom museet.71 I och med unionsupplösningen med Norge blev Nordiska museets innehåll än mer fokuserat på det svenska. Bohman menar att förlusten av Norge var ett av de yttre tryck som förstärkte viljan av att stärka den svenska nationskänslan. Det blev i och med detta allt viktigare att peka ut Sveriges säregenheter och det fanns en uppfattning om att nationsgränserna var naturliga och inte en mänsklig konstruktion. Efter unionsupplösningen anordnades ett firande på Skansen för att uppmärksamma insikten om att Sveriges gränser, så som de nu var utformade, var av naturen givna. Under firandet hissades den ”rena” svenska flaggan av Bernhard Salin, Nordiska museets och Skansens dåvarande styresman.72 Hazelius spelade en viktig roll i etableringen av det nationella medvetandet i Sverige. I Nordiska museet under 125 år beskriver Sverker Sörlin att Hazelius arbetade för att ”Föremål, minnen och händelser i Sverige eller med svensk anknytning skulle översättas till ett sammanhängande nationellt arv.”73 I det nationella ingick bland annat språket. För att betona samhörigheten mellan människor i olika delar av landet skulle det svenska språket homogeniseras, bland annat genom ett gemensamt skriftspråk. Hazelius ingick i den rättstavningsstrid som ägde rum 1869-1871, där han talade för en enkel och lättförståelig stavning. Även i Läsebok för folkskolan fördes det fram nationalistiska budskap. Detta var en serie av böcker som användes som pedagogiskt material i folkskolan, vilken Hazelius var delaktig i att utforma. Han gav dessutom ut extraupplagan Fosterländsk läsning för barn och ungdom, i vilken de nationalromantiska budskapen lyftes fram ytterligare.74 Skansen spelade en viktig roll i etableringen av ett nationellt medvetande.75 Här visades ditflyttade byggnader från hela Sverige, med främsta fokus på hus från 1700- och 1800-talen. Husen inreddes med allmogeföremål och dockor i folkdräkter, vilka senare ersattes av människor.76 Syftet med detta var att visa upp ”ett Sverige i miniatyr” och genom detta skapa en av att tillsammans uppleva den egna nationen.77 Sörlin menar att ”Hazelius vision av 71 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 195-196. Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 53. 73 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 24. 74 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 24. 75 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 25. 76 ”Skansens historia”, författare okänd, http://www.skansen.se/sv/artikel/skansens-historia, 2015-03-30. 77 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 25. 72 20 Skansen som ett Sverige i miniatyr byggde på den djupt problematiska men då inte ovanliga idén om ett nära samband mellan land och folk.”78 Nationaldagen Under förra sekelskiftet arbetade högt uppsatta i samhället för att hitta medel för att stärka den nationella identiteten i Sverige. Bohman beskriver hur man ville ritualisera nationalismen, genom att skapa ”speciella tillfällen för nationell samling, tillfällen med tydliga yttre kännetecken samt en aura av tradition.”79 Ett tydligt uttryck för detta var instiftandet av en nationaldag. En sådan hade länge efterfrågats från flera håll i samhället, då många ansåg att ett firande av den egna nationen skulle stärka svenskarnas fosterlandskärlek. Det fanns även en avundsjuka gentemot andra länders nationaldagsfiranden, däribland norrmännens 17majfirande. Sverige ansågs dock, till skillnad från Norge, inte ha någon ”naturlig” dag som kunde antas som nationaldag, grundat på exempelvis en historisk händelse. Under 1800-talets sista år anordnades en årlig vårfest på skansen. Vårfesten 1897 skulle pågå till 4 juni, men på grund av dåligt väder förlängdes den till 6 juni. Hazelius annonserade firandets sista dag som en ”nationalfest” för att locka dit mer folk, vilket det gjorde. Detta upprepades kommande år och därmed befästes traditionen med ett nationaldagsfirande på Skansen. Datumet 6 juni hade ingen koppling till någon historisk händelse, om man bortser från att den råkade sammanfalla med Gustavdagen. Bohman menar att ”Historien på skansen bidrog till att rättfärdiga det nationaldagsfirande som sökte en historia.”80 Nationaldagen blev därmed en ritualisering av nationalismen och hade vid denna tidpunkt som syfte att ”ena ett splittrat folk”.81 Vid 1900-talets början rådde politiska oroligheter i samhället, vilket resulterade i missnöje och demonstrationer. De högt uppsatta arbetade för att få folket att flytta fokus från det politiska och inte ifrågasätta samhällstopparnas beslut. Bohman förklarar att de därmed ville ”avpolitisera” de samhällsproblem som rådde med nationalismens hjälp. I ett tal på skansen 1917 framhöll kyrkoherde David Froste att tvisterna berodde på ”bristande solidaritetskänsla” gentemot det egna folket, och ”Att i nödens tid splittra och söndra är ett brott mot naturens oskrifna lagar.”82 Sociala problem ansågs därför 78 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 28. Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 109. 80 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 110-111. 81 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 111. 82 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 113. 79 21 vara ett resultat av dålig moral bland befolkningen. Nationaldagen blev en ritual som skulle medverka till att stabilisera oroligheterna och befästa nationalismen. För att sprida denna ritual i landet, som hittills hade varit relativt centrerad till Stockholm, krävdes en stark och tydlig symbol. Svenska flaggan blev därmed en symbol för nationaldagsfirandet och nationen Sverige.83 83 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 113. 22 4. Kulturpolitiska mål och utställningsanalyser För att undersöka hur bilden av det svenska samhället framställs på Nordiska museet idag har jag utfört utställningsanalyser av två av museets utställningar: Traditioner och Bildminnen. Vid utförandet av analyserna har jag utgått från den verktygslåda för granskning av utställningars underliggande budskap som presenteras i kapitlet ”Hela historien? 20 frågor till en utställning” från antologin Det bekönade museet.84 Jag kommer nedan att beskriva innehållet i Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden och den skriftliga sammanställningen av regeringssammanträdet den 30 januari 2014, angående den statliga museipolitiken, för att i diskussionskapitlet relatera även dessa till mina utställningsanalyser.85 Aktuella kulturpolitiska mål Riksutställningar är en statlig myndighet som arbetar under kulturdepartementet, vars uppdrag är att arbeta för samarbete och utveckling inom museisektorn. Ett av huvuduppdragen 2014 var att utreda hur svenska museer kan spegla och främja en utveckling av det mångkulturella samhället.86 I rapporten Museerna och mångfalden, skriven av Riksutställningars analyschef Eric Fugeläng, beskrivs att det finns brister i hur dagens museer framställer samhället i sina utställningar. 87 Han skriver att det bland människor i det svenska samhället finns stora kulturella och sociala variationer, vilket även bör speglas i museernas utställningar och i verksamheten i stort. Samtidigt finns det en ökad polarisering och främlingsfientliga röster hörs allt tydligare. Han menar därför att museerna har en skyldighet att ”bidra till ökad förståelse och tolerans genom bland annat vidgade perspektiv på människans historia och en större mångfald av berättelser och perspektiv.”88 Fugeläng menar att den strukturella diskrimineringen som sker i samhället är den tydligaste orsaken till att alla svenskar inte representeras i museernas utställningar. Detta är i sin tur ett hinder i arbetet för ökad mångfald inom museiarbetets alla områden. För att framgångsrikt kunna arbeta för ökad etnisk mångfald inom det publika arbetet, behövs även en intern etnisk 84 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178. 85 Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 1-9. 86 ”Vårt uppdrag”, författare okänd, https://www.riksutstallningar.se/content/vårt-uppdrag, 2015-03-03. 87 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 6-11. 88 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014) 6. 23 mångfald.89 Enligt rapporten har endast ett fåtal procent av landets museiarbetare utländsk bakgrund. De flesta av dessa finns på positioner med litet inflytande över det samlande, vårdande och utåtriktade arbetet på museerna.90 Många svenska museer växte fram under en tid då deras uppdrag var att förstärka nationskänslan, genom att framställa landet som enhetligt. Idag ser de kulturpolitiska målen annorlunda ut, men det finns fortfarande gamla vanor, byggda på föråldrade strukturer, som fortfarande präglar den museala verksamheten. Fugeläng anser därför att det är viktigt att dessa strukturer synliggörs och motarbetas, för att museerna fullt ut ska kunna medverka till att föra människor närmare varandra.91 Vid ett regeringssammanträde den 30 januari 2014 beslutades att en särskild utredare ska se över de statliga museernas arbete och uppdrag, samt regeringens direktiv till dem. Utredningens resultat ska presenteras senast 15 oktober 2015. Utredaren ska bland annat ”beskriva och analysera på vilka sätt centralmuseerna uppfyller sina uppdrag, hur de prioriterar mellan uppdragens olika delar, tar hänsyn till olika mångfaldsperspektiv och arbetar för att förnya och utveckla museiarbetet”.92 Vad som menas med ett mångfaldsperspektiv specificeras inte i denna del av sammanträdets skriftliga sammanställning. Kulturdepartementet motiverar beslutet om att tillsätta denna utredning med att museerna står inför stora utmaningar i och med de snabba förändringarna i samhället och att deras arbete med bland annat mångfaldsfrågor därför behöver ses över. I sammanställningen av regeringssammanträdet framhålls även hur de svenska museernas samarbeten med internationella museer bidrar till att ”öka kännedomen om Sverige och svensk kultur i utlandet.”93 Här nämns alltså ”svensk kultur” utan att problematiseras och lyfts dessutom fram som viktigt att sprida kunskap om utanför Sverige. I slutet av texten uttrycks betydelsen av ett tydligare mångfaldsarbete vid landets museer åter igen, med ett ökat fokus 89 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 7. 90 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 12. 91 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 19-20. 92 Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 1. 93 Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 2. 24 på villkor för olika köns- och socioekonomiska grupper som exempel. Etniska grupper nämns dock inte som exempel.94 Analyser Som nämnt i inledningen har jag vid utförandet av utställningsanalyserna utgått från den verktygslåda för granskning av utställningars underliggande budskap, vilken presenteras i artikeln ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”.95 Från denna har jag valt ut de frågor och granskningspunkter som jag uppfattar som mest relevanta i förhållande till de utställningar jag analyserat och de perspektiv jag har valt att utgå ifrån. Beskrivningarna av analyserna inleds med kort bakgrundsfakta om utställningarnas uppkomst och innehåll. Därefter följer underrubrikerna ”Urval och representation” och ”Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår”, där jag bland annat kommer att diskutera vilka som finns representerade i utställningarna, samt hur de framställs. Eftersom båda utställningarna är stora har jag valt att först analysera deras övergripande innehåll, för att sedan gå djupare in på några delar av utställningarna som jag finner särskilt intressanta att analysera. Traditioner Utställningen Traditioner öppnades år 1995 och är därmed en av museets äldre basutställningar. Här beskrivs och gestaltas vad som benämns som ”svenska” traditioner, med betoning på hur traditionerna firades under 1800-talet och det tidiga 1900-talet.96 Utställningen utgörs av många olika avdelningar, med rubriker som bland annat Hedning blir kristen, Midsommar, Surströmming, Kräftskiva, Nationaldagen, Påskafton, Bröllop och bosättning, Julaftonskväll, Lucia och Ett sista farväl. Urval och representation Vid en av de två ingångarna till utställningen möts besökaren av denna text: DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN berättar om bakgrunden till många gamla traditioner i Sverige. En del traditioner följer årstidernas växlingar och olika religiösa högtider. Andra följer livets gång från födelse till död. Många svenska traditioner hänger ihop med den kristna Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 9. Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178. 96 ”Traditioner – om livets och årets högtider”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/utstallningar/traditioner, 2015-03-24. 94 95 25 religionen. Vissa har sina rötter i förkristen tid eller i gammal folktro. En del har sitt ursprung i andra länder men har gjorts om och känns svenska. Traditioner ger tillvaron rytm och trygghet. De markerar samhörighet men också utanförskap. Med tiden försvinner några och nya kommer till. Både den inledande texten och utställnings titel förmedlar att utställningen kommer att handla om svenska traditioner. I texten beskrivs att svenska traditionerna härstammar från kristendomen, förkristen tid, folktron eller har utländskt ursprung. Detta kan skapa en föreställning om att kristendomen är den enda inhemska religionen i modern tid, eftersom inga andra religioner nämns. Därmed utesluts exempelvis judiska traditioner, trots att judendomen har en lång historia i Sverige. Påståendet att vissa traditioner som utövas i Sverige härstammar från andra länder men ”har gjorts om och känns svenska” är subjektivt och ger upphov till frågor. För vem känns dessa traditioner svenska? Vilka komponenter behövs för att en tradition ska ”kännas svensk”? Traditioner är på många sätt mycket homogen. Inledningen ger sken av att det är kristendomen som kommer att inta huvudrollen i utställningen, vilket visar sig stämma överens med utställningen i stort. Utöver de kristna traditionerna finns traditioner från förkristen tid representerade, samt traditioner utan religiös anknytning. I enstaka fall nämns att en tradition har utländskt ursprung. Informationen är dock mycket diffus och jag uppfattar att man vill framhäva det unika i hur dessa traditioner firats i Sverige och visa på skillnader mellan de firats här och hur de firats i ursprungslandet. Ett exempel på detta är historien bakom midsommarstången, även kallad majstång, vilken finns förklarad vid montern med titeln Midsommar. Här står att ”På kontinenten kläddes stängerna med nyutspruckna löv för att fira sommarens ankomst 1 maj. Under medeltiden började köpmän, som invandrat från Tyskland, resa majstänger men i vårt klimat väntade de till midsommar.” Beskrivningen av 26 bakgrunden till midsommarstångens uppkomst är här mycket odetaljerad. Den uppges härstamma från kontinenten, vilket är ett mycket omfattande begrepp då kontinenten utgör stora delar av Europa. Dessutom lyfts skillnaden mellan firandet där och i Sverige fram. Detta tolkar jag som att textförfattaren även här vill placera Sverige i fokus. Människan är i stort relativt osynlig i utställningstexterna, vilket gör det svårare att bedöma hur representationen av personer med olika etniska bakgrunder ter sig. Om man istället tittar på exempelvis fotografier och dockor i utställningen visar dessa uteslutande människor med ljus hy och, i de flesta fall, blont hår. Detta tror jag kan bidra till att befästa stereotypen av svensken som blond och ljushyad, vilket döljer den utseendemässiga variation som Sveriges befolkning utgörs av. Att bedöma vilken etnicitet personer på fotografier eller dockor ska föreställas ha, endast på utseendemässiga grunder och utan att någon bakgrundsinformation ges, är generaliserande och därmed problematiskt. Jag uppfattar dock att det i detta sammanhang är relevant att studera hur den utseendemässiga variationen bland de gestaltade personerna i utställningen ter sig, då det genom historien har skett diskriminering grundat på exempelvis människors hudfärger, vilket även sker idag. Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår Som nämnt ovan består utställningen av mycket få personliga berättelser. I de flesta fall beskrivs vad som görs under de olika traditionerna, men vem eller vilka som har utfört detta nämns inte. Ett exempel på detta är denna textrad, vilken är en del av beskrivningen av traditioner vid födelse och dop under 1800- och början av 1900-talet: ”De vackra dopkaramellerna sparades som minne av dopkalaset – sällan nändes man äta upp dem. Att servera dopkonfekt var särskilt vanligt från mitten av 1800-talet fram till 1920-talet.” Meningarna bygger på passiva verbformer och det blir därmed mycket otydligt vem eller vilka som utförde dessa handlingar.97 Detta kan ge sken av att det var någonting som alla gjorde i Sverige under denna tid, och eftersom det förekommer liknande meningar på många ställen i utställningstexterna finns det en risk att utställningen förmedlar en föreställning om Sveriges befolkning som en homogen grupp med likadana vanor och beteenden. I kombination med detta uppfattar jag att monterns titel, Hedning blir kristen, kan skapa en 97 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 180-181. 27 uppfattning om att alla var kristna under denna tid, vilket medför en uteslutning av alla som inte uppfattade sig själva som kristna. I montern med jultraditioner beskrivs historien bakom luciafirandet i Sverige såhär: Luciatraditionen finns bara i Sverige och i Finland, dit den spritt sig härifrån. Den första lucian vi känner till uppträdde på Horns boställe i Västergötland år 1764. Luciadagen har fått sitt namn från helgonet Sankta Lucia, en flicka som led martyrdöden i Syrakusa på Sicilien år 304. Men den svenska lucian med ljus i håret kommer nog från Tyskland. Där fick barnen gåvor av Kinken Jes, en person utklädd till Jesusbarnet med ljuskrans, gloria, på huvudet. Att luciatraditionen endast firas i Sverige och i Finland stämmer inte enligt Nationalencyklopedins beskrivningar. I upplagan från 1993 står att helgonet Sankta Lucia firas inom den romerska mässan. Romersk-katolska kyrkor finns i länder över hela världen och Lucia firas även där den 13 december varje år. Detta firande skiljer sig dock stort från hur luciafirandet i Sverige traditionellt ter sig.98 Ett luciafirande som är mycket likt firandet i Sverige sker dessutom ibland annat Danmark.99 Att traditionen i Sverige lyfts fram som unik, tillsammans med benämningen ”den svenska lucian”, tyder på att textförfattaren, medvetet eller omedvetet, vill ta avstånd från den historiska kopplingen till Sicilien. Framställning av luciafirandet som någonting typiskt svenskt uppfattar jag liknar nationalismens strävanden efter att särskilja traditioner och beteenden i Sverige från de i andra länder, vilket finns beskrivet i uppsatsens andra kapitel. Bildminnen Utställningen Bildminnen skiljer sig på många sätt från Traditioner. Den utgörs till största del av fotografier hämtade ur museets fotoarkiv, vilka är tagna av både professionella fotografer 98 Per Beskow, ”Lucia”, Nationalencyklopedin band 12 (1993), 458. ”Luciadag”, författare okänd, http://www.folkekirken.dk/aarets-hoejtider/advent-og-jul/santa-lucia, 2015-0323. 99 28 och privatpersoner. Utställningen stod klar 2004, men fotograferingen har skett under olika tider och i skilda sammanhang.100 Urval och representation I denna utställning visas en större mångfald av människor, i första hand när det kommer till etnicitet. Den största andelen utgörs av människor som jag uppfattar representerar stereotypen av svensken som blond, ljushyad och kristen. Här finns dock även personer av annan etnicitet och religiös tillhörighet, som bland annat romer, syrianer, och judar från Ungern. Det är dock fototekniken som är i fokus. Fotograferna nämns vid namn, och vid majoriteten av bilderna finns även korta personbeskrivningar av dessa. Ingen av de fotograferade personerna namnges, vilket gör dem anonyma och till viss del objektifierade. Om personerna hade nämnts vid namn tror jag att de i högre grad skulle uppfattas som unika individer, och mindre som en homogen grupp. En annan skillnad mellan Traditioner och Bildminnen är att den senare visar på berättelser från ett brett spann av tidpunkter. Fotografierna i utställningen är tagna mellan år 1850 och början av 2000-talet och utgörs främst av porträtt och landskapsbilder. Här visas bland annat fotografier av industriarbetare under 60-, 70- och 80-talet, porträtt av patienter på ett mentalsjukhus i Stockholm under 1980-talet, familjeporträtt från början av 1900-talet och fotografier över skånska bondgårdar från 1902. I utställningen förklaras hur diskriminering av olika folkgrupper har förekommit genom Sveriges historia, med särskilt fokus på romer och samer. I texten bredvid några fotografier av samer beskrivs Lotten von Dübens forskningsexpeditioner i norra Sverige, vilka hon utförde tillsammans med maken Gustav 1868 och 1873. Samer fotograferades i detta sammanhang i rasbiologiskt syfte och dessa skulle sedan användas som underlag vid forskning. Lottens fotografier sparades tillsammans med de fotograferades namn och ålder och fick fungera som utgångsmaterial till de illustrationer som senare skulle finnas med i makens bok om samer. Bredvid fotografierna finns en utställningstext som kort beskriver hur fotograferingarna gick till. Texten avslutas med dessa rader: 100 ”Bildminnen – Fotografier ur Nordiska Museets arkiv”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/utstallningar/bildminnen, 2015-03-23. 29 Lotten von Dübens fotografier av samer är exempel på hur fotografier med tiden kan ges nytt värde. Bilderna gjordes inom en rasbiologisk och senare kritiserad forskningstradition, och fotografierna sökte troligen människotyper som skulle bekräfta teorier om samernas främmande ursprung. Men lyfta ur sitt sammanhang kan de idag betraktas som unika porträtt utförda med konstnärlig omsorg. Påståendet att fotografierna, lyfta ur sitt sammanhang, idag kan betraktas som i första hand konstnärliga porträtt, tyder på att producenten/producenterna tagit sig rätten till tolkningsföreträde. I och med detta förminskas betydelsen av dessa fotografiers kopplingar till den tydliga diskriminering av samer som ägde rum vid den tid som fotografierna togs. Många samer uppger att de känner ett starkt obehag av att titta på fotografier som dessa, eftersom de då påminns om de kränkningar som de själva och/eller deras släktingar har fått utstå. ”Hur gör man för att rädda ett folk?” är en dokumentär om diskriminering av samer, vilken TV-sändes 22 januari 2015. Här uppges att samer betraktades som ”rasfrämlingar” vid förra sekelskiftet och att syftet med den rasbiologi som bedrevs under denna tid var att ”rädda det svenska folket” och förhindra så kallad ”rasblandning”.101 I dokumentären beskriver konstnären Katarina Pirak Sikku, som själv är same, hur hon känner sig väldigt illa till mods av att titta i pärmar med gamla fotografier av samer som tagits i rasbiologiskt syfte, och att hon helst undviker att göra detta. Samtidigt menar hon att det är historiska dokument som bör sparas, eftersom hon anser att det är viktigt att denna del av historien inte glöms bort.102 Med detta i åtanke skulle det kunna ses som positivt att museet visar upp bilder som dessa, men jag anser då att det krävs en tydlig problematisering och beskrivning av vad det var som skedde under denna tid. 101 Hur gör man för att rädda ett folk? (2015), regisserad av Maja Hagerman. Film Nord och Svt (TV-sändes 22 januari 2015 i Svt 2). 102 Hur gör man för att rädda ett folk? (2015), regisserad av Maja Hagerman. Film Nord och Svt (TV-sändes 22 januari 2015 i Svt 2). 30 Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår I en del av utställningen visas ett antal fotografier av romer i Sverige. Bredvid dessa beskrivs hur museiintendenten och forskaren Carl Herman Tillhagen under 1950-talet fotograferade och dokumenterade romers situation i Sverige. Han konstaterade urusla bostäder, sjukdomar, dålig läs- och skrivkunnighet, stora försörjningssvårigheter samt att de var diskriminerade och utstötta ur samhället. Fotografierna skulle förstärka orden, fungera som bevis.[…] Myrman lyfte fram romernas värdighet och starka familjesamhörighet såväl som deras utsatthet och materiella fattigdom. För Myrman var kameran ett verktyg att användas för att visa människors villkor och kamp för ett bättre liv, och till att ge upprättelse åt dem som lever i marginalen. Även om ord som ”värdighet” och ”stark familjesamhörighet” ofta uppfattas som positiva egenskaper, innebär denna beskrivning en schablonisering av romerna. De framställs därmed som en homogen grupp med specifika egenskaper, vilka skiljer sig från andra gruppers egenheter. Jag anser även att det bör tydliggöras att denna beskrivning av svenska romers situation inte innefattar alla romer i Sverige. Att hävda detta tyder även det på en homogenisering, eftersom det inom alla grupper av individer förekommer stora variationer. Utställningsanalyserna i förhållande till kulturpolitiska mål I rapporten Museerna och mångfalden beskrivs att museerna bör spegla den kulturella och sociala variation som finns i samhället.103 Jag uppfattar att detta till viss del uppnås i utställningen Bildminnen, även om det i flera fall förekommer en homogenisering av de grupper som finns representerade. I utställningen Traditioner visas endast en stereotyp bild av svensken. Utifrån vad jag har förstått har ingen av de fåtal personer som gestaltas utländsk härkomst eller tillhör en annan religion än den kristna. I rapporten beskrivs även att museerna ska ”bidra till ökad förståelse och tolerans genom bland annat vidgade perspektiv på människans historia och en större mångfald av berättelser och perspektiv.”104 Det handlar alltså inte bara om representation, utan hur och vem som berättar berättelserna. Jag upplever att det finns stora förbättringsmöjligheter kring detta när det gäller båda utställningarna. 103 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014) 6. 104 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014) 6. 31 Även i sammanställningen av det regeringssammanträde som ägde rum 2014 framhålls ökad mångfald inom den museala verksamheten som viktig. Här beskrivs att museerna ska ta hänsyn till olika mångfaldsperspektiv, men vad detta innebär förklaras inte. I utställningen Bildminnen finns människor från olika etniska, genusmässiga och socioekonomiska grupper representerade och den kan i och med detta sägas leva upp till målet med ökad mångfald i museiutställningar. Samtidigt uppfattar jag att flertalet av de grupper som representeras i utställningen framställs på ett homogeniserande sätt och att utställningsproducenterna har tolkningsföreträde. Om direktivets intention är att även motverka detta, borde det ha förtydligats i sammanställningen. Att samarbeten mellan svenska och internationella museer ska bidra till att ”öka kännedomen om Sverige och svensk kultur i utlandet” är en annan mycket otydligt formulerad mening.105 Denna otydlighet gör det svårt att uppfatta vad som egentligen efterfrågas i detta direktiv. Om begreppet ”svensk kultur” utgörs av en stereotyp föreställning om vad som är svenskt uppfyller utställningen Traditioner dessa mål. Om inte så borde även detta ha förklarats tydligare i sammanställningen. 105 ”Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken”, författare okänd (Stockholm, 2014), 2. 32 5. Avslutande diskussion Genom att studera nationalismens historia och uttryck har jag fått en större förståelse för hur brett och mångtydigt detta fenomen är. Sörlins förklaring av den lilla definitionen av nationalismen, vilken beskriver den som en tydligt avgränsad ideologi som utövas av extrema grupper, tror jag är den vanligaste uppfattningen av begreppet. Troligtvis beror detta på att dessa grupper ofta är uttalade nationalister och kanske har mer extrema åsikter än samhället i stort. Att fira midsommar och att hissa svenska flaggan vid speciella tillfällen tror jag att de flesta ser som exempel på god nationalism. Utifrån Bohmans teorier kring ond och god nationalism uppfattar jag dock att ett ”oskyldigt” firande av gamla traditioner kan ha del i konstruktionen av främlingen, då dessa är kopplade till de metoder som använts för att stärka fosterlandskärleken och befästa vad som anses vara svenskt. Detta anser jag dock inte behöver betyda att vi måste avskaffa alla gamla traditioner för att skapa ett tolerant och inkluderande samhälle, men att ha detta i åtanke tror jag kan bidra till en ökad förståelse för personer och grupper som inte känner sig inkluderade i sammanhang som dessa. Det är tydligt att det finns uppenbara och uttalade samband mellan Nordiska museet samt skansens uppkomst och de nationalistiska strömningarna som fanns i samhället vid förra sekelskiftet. Museerna hade då som huvudsaklig uppgift att förmedla kunskap som skulle öka folkets förståelse och intresse för den egna historien, vilket i sin tur skulle stärka kärleken till fosterlandet. Skansen fungerade som en arena för att föra fram nationalistiska budskap, vilka förstärktes genom de historiska miljöer som där hade byggts upp. Än idag benämns friluftsmuseet Skansen som en nationell mötesplats, som har som främsta syfte att sprida kunskap om svensk kulturhistoria.106 Någonting som jag tror att de flesta associerar Skansen med idag är det TV-sända evenemanget ”Allsång på Skansen”, som arrangeras varje vecka under sommarmånaderna.107 Jag uppfattar att majoriteten av att av de sånger som sjungs är äldre visor på svenska, vilket kan ses som att man därmed vill bevara och föra dessa vidare till yngre generationer. Samtidigt uppträder internationella artister på dess scen och en mångfald av kulturella uttryck ges utrymme. Kan detta kanske ses som ett tecken på en förändring i riktning mot en mer inkluderande ”svenskhet”? Har synen på vad som innefattas i ”Det svenska” breddats? 106 ”Skansens vision och uppdrag”, författare okänd, http://www.skansen.se/sv/artikel/skansens-vision-ochuppdrag, 2015-03-31. 107 ”Allsång på skansen – så funkar det”, författare okänd, http://www.skansen.se/sv/artikel/allsang-pa-skansensa-funkar-det, 2015-03-31. 33 Hazelius kände en rädsla inför att allmogekulturen i Sverige skulle försvinna och började i och med detta samla in föremål och berättelser för att på så sätt bevara den. Detta kan kopplas till den rädsla för att ”den svenska kulturen” ska försvinna i och med invandringen som Björn Söder givit uttryck för. Han ser traditionerna och ”de svenska värderingarna” som någonting unikt svenskt och samtidigt hotat, och vill därför bevara dessa genom att begränsa invandringen och stärka svenskarnas stolthet för den egna nationen. Enligt kommittédirektivet om den statliga museipolitiken har museerna i uppgift att bland annat sprida kunskap om svensk kultur utomlands. Det är dock mycket oklart vad de menar med ”svensk kultur”. Ska museerna sprida kunskap om den mångfald av kulturella uttryck som praktiseras innanför Sveriges gränser? Eller är det en stereotyp man vill förmedla? I artikeln ”Finns det en svensk kultur?” beskriver Svanberg att alla människor som vistats i Sverige har påverkat samhället och format de kulturella uttryck som har växt fram i landet.108 I bästa fall innefattar kommittédirektivets användning av uttrycket ”svensk kultur” detta, men då detta inte förklaras kan man lätt få intrycket av att det är en stereotyp de syftar på. Om syftet är att sprida en stereotyp föreställning om vad ”svensk kultur” är, lever utställningen Traditioner upp till dessa mål. Detta tyder i så fall på att bristen på representation av olika grupper i utställningen främst bygger på förlegade tankegångar och strukturella problem i samhället. Om direktivet däremot syftar på att inkorporera en mångfald av kulturella yttringar det hade varit önskvärt att detta tydliggjorts i den skriftliga sammanställningen. Jag anser att Traditioner har stora brister när det kommer till att spegla den mångfald som människor i det svenska samhället utgörs av. Berättelserna som förmedlas är mycket homogena, vilket gör att en stereotyp bild av svenskarna riskerar att befästas. Samtidigt är detta en 20 år gammal utställning, som kanske inte har blivit uppdaterad i någon högre grad under dessa år. Vad detta i så fall kan bero på är oklart. En orsak skulle kunna vara de begränsade resurser som många museer tvingas kämpa med, eller att fokus främst har hamnat på andra utställningar och att denna utställning till viss del har ”glömts bort”. Värderingar och synsätt som vid en tidpunkt dominerar i samhället, kan efter några år uppfattas som förlegade. Ahlsén, Berg och Berg förklarar att ”Eftersom antaganden och föreställningar om vad i det förflutna som är viktigt och relevant förändras över tid, riskerar 108 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 97. 34 de flesta utställningar att så småningom förlora kontakten med sitt samhälles förväntningar.”109 Jag anser att det är mycket viktigt att äldre utställningar uppdateras när deras innehåll börjar kännas föråldrat. I annat fall kan de, istället för att bidra till ökad förståelse och samhörighet mellan olika grupper, förstärka stereotyper och fördomar. Utställningen Bildminnen är nio år yngre än Traditioner, vilket jag uppfattar visar sig tydligt genom utställningens utformning och innehåll. Fotografierna visar människor av olika etniciteter, vid olika tidpunkter och i skilda sammanhang. Här lyfts även problem med rasism och diskriminering fram. Jag tycker att det är mycket viktigt att belysa även denna del av historien då detta ger besökaren en mer nyanserad bild av dåtiden. Genom att ta del av berättelser kring detta tror jag att förståelsen för utsattas situation idag ökar. De flesta av de porträtterade personerna i utställningen nämns inte vid namn. Det är istället fotograferna som hamnar i fokus, då dessa i de flesta fall presenteras med namn och med en kortare bakgrundshistoria. Personerna på fotografierna beskrivs istället med andra epitet, som bland annat arbetstitel eller etnisk tillhörighet. Att de personer som har utländsk bakgrund benämns med sin etniska tillhörighet i utställningen, medan resterande i de flesta fall presenteras med sin arbetstitel, anser jag är problematiskt. I och med detta framställs dessa personers etnicitet som deras viktigaste identifikationsaspekt, vilket inte alls behöver stämma överens med hur de uppfattar sig själva. Jag uppfattar även att utställningsproducenterna, genom deras beskrivningar av händelser som präglats av diskriminering av vissa folkgrupper, ges tolkningsföreträde. Ett exempel på detta är de fotografier av samer som visas i utställningen, vilka togs i rasbiologiskt syfte vid slutet av 1800-talet. Vid dessa förklaras att de idag kan betraktas som unika och konstnärligt utförda porträtt, medan Pirak Sikku i dokumentären Hur gör man för att rädda ett folk? beskriver att hon känner ett starkt obehag av att titta på fotografier som dessa. I detta sammanhang tror jag att det hade varit positivt om en samisk referensgrupp kunde bidra med sitt perspektiv på denna del av historien. 109 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 186. 35 På Nordiska museet visas även utställningen Sápmi, vilken är en av museets större utställningar. Den öppnades år 2007 och visar delar av den samiska kulturhistorien, samt hur den samiska kulturen yttrar sig idag. Här har museiproducenterna tagit hjälp av en samisk referensgrupp, för att ge ett samiskt perspektiv på de berättelser som förmedlas. I denna utställning förmedlas en mycket bred bild av hur det är att vara same förr och nu. Utöver att traditionella samiska föremål visas upp, lyfts även frågor kring rättigheter, konflikter och diskriminering upp. I fokus hamnar frågor kring identitet och rätten att definiera sig själv. Med detta menas att man själv kan bestämma om man vill se sig som same, som svensk eller som same och svensk. I utställningen tydliggörs även att det inte finns några tydliga gränser mellan kulturer och att olika kulturer ständigt påverkas av varandra. Jag ser utställningen Sápmi som en del i en positiv utveckling, då museet har låtit representanter från den grupp som gestaltas själva vara med och utforma utställningen. Samtidigt nämns inga samiska traditioner i utställningen Traditioner, utan de samiska traditionerna förvisas istället till den avskilda utställningen. Att samiska traditioner inte visas i Traditioner kan utifrån Ahlséns, Bergs och Bergs teorier förmedla att den samiska kulturen inte har del i de svenska traditionerna.110 Jag ser det dock som positivt att de samiska berättelserna har getts så pass stort utrymme på museet, vilket visar på att museet vill lyfta fram dessa som en viktig del av kulturhistorien i Sverige. Sammanfattningsvis visar analyserna på att det finns brister när det kommer till representation och framställning av olika grupper i utställningarna. Samtidigt tyder bland annat utställningen Sápmi på att det inom detta område sker en förändring till det bättre inom den museala verksamheten. Att även kulturdepartementet och Riksutställningar påpekar vikten av ett ökat mångfaldsperspektiv inom denna uppfattar jag som att medvetenheten kring att museiutställningar bör visa på en mångfald av människor, berättelser och perspektiv har ökat. Nordiska museet, liksom övriga museer i Sverige, har därför en stor potential att bidra till ett mer jämställt samhälle, där alla känner sig inkluderade och respekterade. 110 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005). 36 Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka Nordiska museet och Skansen utifrån historiska och nutida perspektiv på nationalism och föreställningar om ”Det svenska”. De frågeställningar jag har utgått ifrån är: 1) Hur yttrade sig nationalismen i Sverige vid förra sekelskiftet och hur yttrar den sig idag? 2) Vilka kopplingar fanns mellan uppkomsten av Nordiska museet och Skansen och de nationalistiska strömningarna som rådde i samtiden? 3) Hur framställs ”Det svenska” i utställningarna Traditioner och Bildminnen? För att beskriva begrepp som nationalism och etnicitet har jag valt ut och beskrivit några tolkningar av dessa från ett antal litteraturkällor. Jag har även besökt Nordiska museet och utfört utställningsanalyser för att studera vad som lyfts fram som ”svenskt” i dagens museiutställningar och diskutera hur stereotyper, homogeniseringar och uteslutningar av vissa grupper av människor kan bidra till att upprätthålla den diskriminering som förekommer i samhället. För att beskriva nationalism har jag bland annat utgått från Sverker Sörlins bok Nationalism. Här beskrivs att det finns en liten och en stor definition av begreppet. Enligt den lilla definitionen beskrivs nationalism som en tydligt avgränsad ideologi som utövas av extrema grupper. Den stora definitionen av begreppet ser nationalismen som ett strukturellt fenomen som präglar stora delar av det moderna samhället. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren beskriver i Försvenskningen av Sverige hur nationalism och etnicitet handlar om ”kollektiva vi-känslor inom stora grupper av människor” och hur de används för att skapa en gemenskap och överbygga motsättningar inom ett land eller en folkgrupp. Både den nationella och/eller den etniska identiteten tydliggörs och förstärks genom symboler, traditioner och andra kulturella aspekter, som exempelvis språk, religion, musik och klädsel. För att beskriva hur Nationalismen ter sig idag har jag tagit Sverigedemokraterna som exempel, vilka har en uttalad nationalistisk profil. Enligt dess tidigare partisekreterare Björn Söder, numera andre vise talman, hävdar att ”Samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men de är inte svenskar.” Skapandet av Nordiska Museet och Skansen var uttryck för den nationalism som växte fram under 1800-talet. Museerna hade då som huvudsaklig uppgift att förmedla kunskap som skulle öka folkets förståelse och intresse för den egna historien, vilket i sin tur skulle stärka kärleken till fosterlandet. Skansen fungerade som en arena för att föra fram nationalistiska 37 budskap, vilka förstärktes genom de historiska miljöer som där hade byggts upp. Än idag benämns friluftsmuseet Skansen som en nationell mötesplats, som har som främsta syfte att sprida kunskap om svensk kulturhistoria. Vid utförandet av utställningsanalyserna har jag valt att fokusera på två av Nordiska museets utställningar: Traditioner och Bildminnen. I Utställningen Traditioner beskrivs och gestaltas vad som benämns som ”svenska” traditioner, med betoning på hur traditionerna firades under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Traditioner är på många sätt mycket homogen och visar på en stereotyp föreställning om Sverige. Det är de kristna traditionerna som är i fokus, medan traditioner inom islam och judendomen samt samiska traditioner, vilka är exempel på andra religioner som utövas i Sverige, nämns inte i utställningen. Även fotografier och dockor i utställningen visar uteslutande människor med ljus hy och, i de flesta fall, blont hår. Detta tror jag kan bidra till att befästa stereotypen av svensken som blond och ljushyad, vilket döljer den utseendemässiga variation som Sveriges befolkning utgörs av. Utställningen Bildminnen skiljer sig på många sätt från Traditioner. Den utgörs till största del av fotografier hämtade ur museets fotoarkiv, vilka är tagna av både professionella fotografer och privatpersoner. I denna utställning visas en större mångfald av människor, i första hand när det kommer till etnicitet. Det finns dock tydliga tecken på en homogenisering av olika grupper, samt att utställningsproducenterna intar rollen som tolkningsföreträdare. I uppsatsens avslutande diskussion beskriver jag hur jag uppfattar att den lilla definitionen av nationalism troligtvis är den vanligaste uppfattningen av begreppet. Jag tror att ett ”oskyldigt” firande av gamla traditioner kan ha del i konstruktionen av främlingen, då dessa är kopplade till de metoder som använts för att stärka fosterlandskärleken och befästa vad som anses vara svenskt. Jag tror att om vi har detta i åtanke, kan vi bidra till en ökad förståelse för personer och grupper som inte känner sig inkluderade i sammanhang som dessa. Jag tar även upp hur ”Allsång på Skansen” kan ses som ett tecken på att vill bevara exempelvis gamla visor på svenska och föra dessa vidare till yngre generationer. Samtidigt uppträder internationella artister på dess scen och en mångfald av kulturella uttryck ges utrymme. Kan detta kanske ses som ett tecken på en förändring i riktning mot en mer inkluderande ”svenskhet”? Har synen på vad som innefattas i ”Det svenska” breddats? 38 På Nordiska museet visas även utställningen Sápmi, vilken jag ser som en del i en positiv utveckling, Denna utställning visar delar av den samiska kulturhistorien, samt hur den samiska kulturen yttrar sig idag. Här har museiproducenterna tagit hjälp av en samisk referensgrupp, för att ge ett samiskt perspektiv på de berättelser som förmedlas. Samtidigt nämns inga samiska traditioner i utställningen Traditioner, utan de samiska traditionerna förvisas istället till den avskilda utställningen. Att samiska traditioner inte visas i Traditioner kan utifrån Ahlséns, Bergs och Bergs teorier förmedla att den samiska kulturen inte har del i de svenska traditionerna. Jag ser det dock som positivt att de samiska berättelserna har getts så pass stort utrymme på museet, vilket visar på att museet vill lyfta fram dessa som en viktig del av kulturhistorien i Sverige. Jag uppfattar att det sker en förändring till det bättre inom den museala verksamheten. Att även kulturdepartementet och Riksutställningar påpekar vikten av ett ökat mångfaldsperspektiv inom denna ser jag som att medvetenheten kring att museiutställningar bör visa på en mångfald av människor, berättelser och perspektiv har ökat. Nordiska museet, liksom övriga museer i Sverige, har därför en stor potential att bidra till ett mer jämställt samhälle, där alla känner sig inkluderade och respekterade. 39 Litteratur- och källförteckning Publicerade källor och bearbetningar Litteratur Ahlsén, Maria; Berg, Johanna, Berg, Kristina, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005). Beskow, Per, ”Lucia”, Nationalencyklopedin band 12 (1993), 458. Bohman, Stefan, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997). De los Reyes, Paulina, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet: Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007). Ehn, Billy; Frykman, Jonas; Löfgren, Orvar, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993). Fugeläng, Eric, ”Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige” (Visby, 2014). Hillström, Magdalena, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006). ”Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken”, författare okänd (Stockholm, 2014). Medelius, Hans, Nordiska museet under 125 år (Stockholm, 1998). Peterson, Abby; Ålund, Aleksandra, ”Etniciteter: Ras, kön, klass, identitet och kultur”, Etnicitet: Perspektiv på samhället (Umeå och Göteborg, 2007). Svanberg, Ingvar; Mattias, Tydén, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998). 40 Sörlin, Sverker, Nationalism (Stockholm, 2006). Internetkällor ”Allsång på skansen – så funkar det”, författare okänd, http://www.skansen.se/sv/artikel/allsang-pa-skansen-sa-funkar-det, 2015-03-31. Arnstad, Henrik, ”Så hotas Europa av ultranationalismen”, http://www.dn.se/kulturnoje/kulturdebatt/sa-hotas-europa-av-ultranationalismen/, 2015-03-31. ”Bildminnen – Fotografier ur Nordiska Museets arkiv”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/utstallningar/bildminnen, 2015-03-23. ”Luciadag”, författare okänd, http://www.folkekirken.dk/aarets-hoejtider/advent-og-jul/santalucia, 2015-03-23. ”Om Nordiska museet”, författare okänd, http://www.nordiskamuseet.se/kunskapsomraden/om-nordiska-museet, 2015-03-06. Orrenius, Niklas, ”Den leende nationalismen” (2014), http://www.dn.se/val/nyval-2015/denleende-nationalismen/, 2015-03-25 ”Skansens historia”, författare okänd, http://www.skansen.se/sv/artikel/skansens-historia, 2015-03-30. ”Vårt uppdrag”, författare okänd, https://www.riksutstallningar.se/content/vårt-uppdrag, 2015-03-03. Filmer Hur gör man för att rädda ett folk? (2015), regisserad av Maja Hagerman. Film Nord och Svt (TV-sändes 22 januari 2015 i Svt 2). 41 Bildkällor Alla fotografier tagna av författaren, förutom: ”Nordiska museet 1897”, http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Nordiska_museet_1897.jpg, 2015-03-05. 42
© Copyright 2024