Oberoende staten Kroatien – i nazismens tjänst
06_10:Layout 1 2015-09-21 16:49 Sida 6 Oberoende st a – i nazismens tjänst 1941–45 Ante Pavelić (1889–1959), Ustaša-rörelsens grundare och riksföreståndaren i NDH, är avbildad på detta frimärke som gavs ut i tjugo olika valörer 1943–44. av Carl-Henrik Larsson Efter att Nazityskland ockuperat Jugoslavien i april 1941 upprättades lydstaten Oberoende staten Kroatien, under ledning av Ustaša-rörelsen och dess ledare Ante Pavelić. Ustaša, uppbackad av nazisterna, genomförde omfattande massmord på judar och serber fram till sammanbrottet 1945. Oberoende staten Kroatien gav även ut egna frimärken 1941–45. U pprättandet av Oberoende staten Kroatien 1941 föregicks av en långvarig historia fylld av etniska, kulturella och religiösa motsättningar mellan de olika folkgrupperna bosatta i Balkanregionen. På flera ställen i artikeln använder jag akronymen NDH, då Oberoende staten Kroatien omnämns. Det är begynnelse- 6 bokstäverna i Nezavisna Država Hrvatska, vilket är det kroatiska namnet för statsbildningen 1941–45. Kunglig diktatur Första världskrigets slut 1918 medförde att Europas karta ritades om. Kroatien som jämte Bosnien-Hercegovina och Slovenien hade tillhört kejsardö- met Österrike-Ungern, blev efter kriget inga självständiga stater utan knöts istället samman med kungariket Serbien. I den nya statsbildningen som fram till 1929 kom att kallas Serbernas, kroaternas och slovenernas konungarike, ingick även Montenegro, Makedonien och Kosovo. Många olika intressen, både NORDISK FILATELI Oktober 2015 06_10:Layout 1 2015-09-21 16:49 Sida 7 aten Kroatien inom och mellan de olika delrepublikerna, ställdes mot varandra. Serbernas, kroaternas och slovenernas konungarike utropades av kronprins Alexander, som var son till den serbiske kungen Peter I. Efter faderns död 1921 blev Alexander kung i den unga statsbildningen under namnet Alexander I. Både far och son arbetade för att ena de olika delrepublikerna, vilket skedde på bekostnad av befolkningens vilja att utrycka sina nationella och etniska särdrag. Längst i denna strävan gick Alexander I, som 1929 kom att införa ett kungligt envälde i Jugoslavien. Förutom att kungen 1929 lät byta namn på landet till kungariket Jugoslavien, genomfördes hårdhänta ingripanden mot alla de nationalistiska rörelser som uppstått. Kroatisk politik Innan det kungliga enväldet infördes 1929 var de olika delrepublikerna politiskt representerade i parlamentet i Belgrad. Denna ordning återinfördes i Jugoslavien efter kungens död 1934. Den kroatiska representationen under 1920-talet utgick främst från det så kallade kroatiska blocket, som var en koalition mellan de främsta politiska partierna som fanns i Kroatien. Det mest tongivande partiet under 1920-talet var Bondepartiet, vars politiska målsättning var att skapa ett självständigt Kroatien samt öka böndernas inflytande. Partiets mest kände ledare var Vladko Maček, som under 1930-talets slut blev NORDISK FILATELI Oktober 2015 en framgångsrik kroatisk politiker. Det andra stora partiet i Kroatien, och som även delade många av bondepartiets värderingar, var Rättspartiet. Skillnaden var att Rättspartiet hade en starkare anti-serbisk inriktning. Det var inom Rättspartiet som Ante Pavelić gjorde sin politiska debut. Övertygad nationalist Ante Pavelić föddes 1889 i byn Bradina som ligger i dagens Bosnien-Hercegovina, men som då tillhörde Österrike-Ungern. Föräldrarna hade flyttat dit från byn Krivi Put i Kroatien för att arbeta vid det stora järnvägsbygge som pågick i området. Innan Pavelić börjat grundskolan flyttade familjen igen, denna gång till Jezero, som ligger nära staden Jajce. Här fick han stifta bekantskap med islam och dess kultur. Sina första skolår, innan han började i en katolsk skola, tillbringade han nämligen i en muslimsk grundskola, en så kallad Maktab, vilken var den vanligaste skolformen i Bosnien-Hercegovina där islam dominerade (och fortfarande är den dominerande religionen). Pavelić tog intryck av islam, och han kom senare att behandla den muslimska befolkningen med större respekt än judarna och de ortodoxt kristna, som blev hans främsta hatobjekt. Pavelić kom tidigt i kontakt med den kroatiska nationalismen, och efter ett besök i föräldrarnas hemby i Kroatien, blev han en allt mer övertygad nationalist. Under sina universitetsförberedande studier, som han genomförde i Zagreb, gick han dessutom med i Rättspartiet. Pavelić studerade vidare vid den juridiska fakulteten på Zagrebs universitet, och 1914 tog han sin juristexamen. Sin notarietjänstgöring som avslutades 1918, gjorde han i Rättspartiets regi. Därefter arbetade han som advokat i Zagreb, i nära relation till Rättspartiet, inom vilket han fick allt mer betydelsefulla uppdrag. Ustaša grundas Rättspartiets ideologi visade sig vara otillräcklig för Pavelić som ville mer. Under 1920-talets slut radikaliserades hans tankar kring hur ett självständigt Kroatien skulle skapas. I början av 1929, samtidigt som han var Rättspartiets sekreterare, grundade han Ustaša – som översatt till svenska betyder ”de som reser sig”. Grundtanken inom rörelsen, som snabbt vann anhängare, var ett etniskt rent och självständigt Kroatien. Militarismen genomsyrade rörelsen liksom den katolska kristendomen. Den ortodoxa kyrkan och de ortodoxt troende, som Pavelić förknippade med Serbien, skulle rensas bort. Det fanns även starkt antisemitiska drag inom Ustaša. Slutligen menade Pavelić att terror och våld mycket väl kunde utnyttjas för att uppnå rörelsens mål. Grundandet av Ustaša sammanföll med det kungliga enväldets införande i Jugoslavien, och Pavelić och hans växande skara anhängare sågs inte ➥ 7 06_10:Layout 1 2015-09-21 16:49 Sida 8 T.v.: Oberoende staten Kroatien (NDH) upprättades i april 1941 som en marionettstat till Nazityskland, och den bestod fram till maj 1945, då de jugoslaviska partisanerna under Titos ledning besatte området. Partisanerna gick mycket hårt fram med Ustaša-anhängarna och alla dem som stått på axelmakternas sida. Inledningsvis efter NDH:s upprättande 1941 användes under en övergångsperiod jugoslaviska frimärken med övertryck, som detta frimärke. Dessa provisoriska frimärken ersattes efterhand under 1941 med reguljära frimärken utgivna av NDH. T.h.: Efter Nazitysklands ockupation i april 1941 blev Zagreb huvudstad i NDH. Genast efter att Ustaša tagit makten påbörjades förföljelserna av judar och ortodoxt kristna. Zagreb hade innan kriget haft en stor judisk befolkning, och synagogan i staden hade utgjort hjärtat i den judiska församlingen. Synagogan jämnades med marken, och den judiska befolkningen deporterades till förintelseläger som uppförts i NDH. Frimärket gavs ut av NDH 1943 i anslutning till Zagrebs 700-årsjubileum, som enligt frimärket inföll föregående år. ➥ med blida ögon i Belgrad, och han blev satt under bevakning av den hemliga polisen. För att undgå att bli häktad valde Pavelić och många av hans anhängare att fly landet. Pavelić tog sig till Österrike och sedan vidare till Ungern och Bulgarien, för att slutligen hamna i det fascistiska Italien. Det var under denna period som Pavelić och Ustaša gick samman med den makedonska revolutionära organisationen Vnatrešna Makedonska Revolucionerna Organizacija, vars primära målsättning var att skapa ett självständigt Makedonien. Tillsammans planerade man att genomföra terrordåd riktade främst mot Serbien och kungahuset. Kungen mördad I det fascistiska Italien fann Pavelić inledningsvis en fristad, och tillsammans med andra kroater som delade hans vision lät han starta träningsläger för Ustaša-medlemmar, där de tränades i terrortaktik. Pavelić skapade en egen Ustaša-armé, allt bekostat av den fascistiska regimen. Den italienske diktatorn Benito Mussolini hade fått upp ögonen för Ante Pavelić och hans rörelse, och lät kroaterna bedriva sin verksamhet på olika platser i Italien. Det skulle dock bli ändring på detta. I oktober 1934 sköts den jugoslaviske kungen Alexander I till döds i Marseille, då han befann sig på statsbesök i Frankrike. Även den franske utrikesministern Louis Barthou samt deras gemensamma chaufför dödades vid attentatet. Mördaren som höggs ihjäl av fransk polis direkt efter attacken, visade sig vara en man vid namn Vlado Georgiev Černozemski, född i Bulgarien men med makedonskt påbrå. Černozemski tillhörde den tidigare nämnda rörelsen Vnatrešna Makedonska Revolucionerna Organizacija. Eftersom många bevis pekade mot att Pavelić var delaktig i planeringen av mordet för att skapa inrikespolitiskt kaos i Jugoslavien, blev följden att han sattes i husarrest. Italien som var beroende av handelsavtalet med Frankrike, kunde inte annat än att gå med på de franska kraven, som gick ut på att Pavelić skulle hållas i fängsligt förvar tillsvidare. Under de följande åren satt han periodvis i husarrest. Mussolini hade trots allt inte glömt bort den kroatiske nationalisten. Pavelić som Poglavnik I april 1941 ockuperades Jugo- T.v.: En sårad och bandagerad soldat, som för tankarna till den korsfäste Kristus, visas på detta frimärke utgivet 1944 av NDH till förmån för krigshjälpen. I slutet av 1944 kontrollerade NDH endast de större städerna, medan resterande områden befriats av Titos partisaner. I maj 1945 då hämndens timme var slagen, lät partisanarmén avrätta tiotusentals Ustaša-medlemmar och deras familjer, som tagit sin tillflykt till Bleiburg i Österrike. Varken kvinnor eller barn skonades i denna massaker. Tusentals människor togs till fånga och avrättades senare. Ante Pavelić hade då redan flytt. T.h: NDH gav ut detta frimärke 1944 till förmån för krigshjälpen, föreställande ett raserat och sönderbombat hus. Det rådde en svår ekonomisk situation i NDH 1941–45. Trots att landet hade viktiga naturresurser, däribland stora tillgångar av Bauxit, som används vid framställning av aluminium, dränerades landets ekonomi på grund av kopplingen till Nazityskland. Tyskarna lade beslag på merparten av landets naturresurser, samtidigt som NDH tvingades bidra ekonomiskt och bekosta de tyska trupper som fanns i området. Kampen mot partisanerna var också mycket kostsam. 8 NORDISK FILATELI Oktober 2015 06_10:Layout 1 2015-09-21 16:49 Sida 9 T.h.: NDH gav ut detta frimärke 1942 för att uppmärksamma Ustašas ungdomsrörelse. Denna (Ustaška mladež – Ustaša-ungdom) hade stora likheter med Hitlerjugend i Nazityskland och Gioventù Italiana del Littorio, som var dess motsvarighet i det fascistiska Italien. Den gemensamma nämnaren mellan dessa ungdomsorganisationer var att medlemmarna tränades i militär disciplin samt indoktrinerades i den nazistiska och fascistiska ideologin. Inom Ustašas ungdomsrörelse hade dessutom religionen en stor betydelse, och ungdomarna undervisades i katolska kyrkans lära. T.v.: Detta frimärke utgivet av NDH, visar ett motiv från staden Banja Luka, och det ingår i en större frimärksserie som omfattar 21 frimärken. Serien gavs ut 1941–43. Banja Luka som idag är Bosnien-Hercegovinas andra största stad efter Sarajevo, tillhörde under andra världskriget NDH. Ustaša rensade systematiskt ut den serbiska och judiska befolkningen i Banja Luka. I februari 1942 genomförde Ustaša, under ledning av franciskanmunken Miroslav Filipović, även känd som Miroslav Majstorović, en blodig utrensning av den serbiska befolkningen i byarna runt Banja Luka. slavien av Nazityskland och Italien, och den 10 april utropades lydstaten Oberoende staten Kroatien, som geografiskt bestod av merparten av dagens Kroatien, stora delar av Bosnien-Hercegovina samt vissa delar av Slovenien och Serbien. Hitler hade före ockupationen ingen tanke på att tillsätta Ante Pavelić som riksföreståndare för NDH. Tyskarna ville istället se det kroatiska bondepartiets ledare Vladko Maček på denna post. I Berlin var man nämligen osäker på Ante Pavelićs ställning bland det kroatiska folket. Maček antog dock inte erbjudandet, eftersom han vägrade att gå nazisternas ärende. Han skulle senare genomleva kriget i Jasenovac, som var det mest ökända koncentrations- och förintelselägret i NDH. Mussolini framhöll fördelarna med att välja Ante Pavelić, och därmed var saken avgjord. Från att ha arbetat som advo- kat i Zagreb och varit involverad i Rättspartiet, kunde grundaren och ledaren för Ustašarörelsen nu titulera sig Poglavnik, vilket översatt till svenska betyder ”överhuvud”. Officiellt var NDH fram till 1943 en monarki under kungen Tomislav II, vars egentliga namn var Aimone av Aosta. Denne titulärkung var tillsatt av italienarna, och han besökte aldrig NDH. Våld och terror För de nationalistiska kroater som länge hade kämpat för ett självständigt Kroatien utan någon serbisk inblandning, framstod NDH i ett första skede som något positivt. Det dröjde dock inte länge förrän det med all tydlighet framgick hur Nazityskland dränerade deras land på naturresurser, samtidigt som Ustašas våldspolitik även drabbade den egna befolkningen. Redan i april 1941 började Ustašas antisemitiska och antiserbiska politik märkas. I ett första steg lät Pavelić införa dödsstraff för alla handlingar som kunde uppfattas negativt mot NDH och Ustaša. Den judiska, serbiska och romska befolkningen i NDH blev laglösa och förföljdes skoningslöst. Flera koncentrations- och förintelseläger uppfördes i NDH där lägret Jasenovac (som låg vid orten med samma namn) ➥ NDH gav ut detta frimärksark 1943 för att hylla den kroatiska legionens insatser på Nazitysklands sida i kriget mot Sovjet. Det 369:e förstärkta infanteriregementet bestod av drygt 1 400 frivilliga kroatiska soldater och officerare. Infanteriregementet bistod den 1:a tyska pansararmén vid floden Don i juni 1942, och de deltog även i slaget om Stalingrad. Den kroatiska flygvapendivisionen sköt ner närmare 300 sovjetiska flygplan, innan den återvände till Balkan 1943 för att delta i kriget mot partisanerna. Drygt 300 frivilliga anslöt sig till den kroatiska marinlegionen. NORDISK FILATELI Oktober 2015 9 06_10:Layout 1 2015-09-21 16:49 Sida 10 Svarta legionen var en militär enhet inom NDH:s militär. Enheten som fått sitt namn från sina svarta uniformer bildades 1941, och deras främsta uppgift var att bekämpa partisanarmén. En av de mest kända befälhavarna för legionen, och som är avbildad på detta frimärke utgivet av NDH 1944, var överstelöjtnant Jure Francetić (1912–1942). Under ledning av honom gjorde legionen sig skyldig till krigsförbrytelser, när den mördade judar och serber i tusental. Francetić avled 1942 efter de skador han ådragit sig när hans plan störtat, och han därefter blivit tillfångatagen av partisanerna. ➥ var det största och där flest människor mördades. Innan Ustaša 1942 började deportera judar till förintelselägren i Polen, mördades 25 000 judar i Jasenovac. Den totala siffran mördade människor i lägret uppgick enligt det minnescenter som idag finns på platsen, till närmare 70 000. Av denna siffra var de ortodoxt kristna (serberna) den största gruppen, följt av motståndare till regimen, samt romerna. Man får heller inte glömma alla de byar och områden där Ustaša rensade ut och mördade den serbiska och judiska befolkningen. Hur många människor som mördades i dessa attacker är svårt att beräkna. Partisanerna segrar Efterhand blev Ustaša-regimen allt mer impopulär, och många kroater valde att fly till skogs, för att kämpa mot Ustaša tillsammans med Tito och partisanarmén. (Om Titos partisaner kan du läsa i nr 3-2011 av Nordisk Filateli. Den finns också på www.filateli.se). Samtidigt som Tredje riket gick under, erövrades Zagreb i maj 1945 av partisanerna. Det nya kommunistiska styret förbjöd Ustaša-rörelsen, och tusentals av dess anhängare avrättades eller fängslades. Ante Pavelić hade innan sammanbrottet lyckats fly till Italien. Efter att Vatikanen gett Pavelić skydd, tog han sig sedan vidare till Argentina och slutligen till Spanien, där han levde i exil fram till 1959, där han dog i sviterna efter ett mordförsök utfört av en patriotisk serb. Republiken Kroatien – idag ett välbesökt turistland med vackra städer och vyer – utropade sin självständighet i juni 1991. Efter det långa och blodiga självständighetskriget som därefter följde och som slutade 1995, växte Kroatien fram som ett modernt europeiskt land, medlem i både EU och Nato. Det moderna Kroatien har tagit avstånd från den period då NDH var i nazismens tjänst. Ante Pavelić och Ustaša-rörelsen genomdrev tanken på ett etniskt rent Kroatien i samarbete med Nazityskland, vilket satte djupa spår i landets historia. Detta är anledningen till varför republiken Kroatien idag inte erkänner Oberoende staten Kroatien som en legitim föregångare till dagens statsskick! Frimärksutgivning fylld av propaganda Oberoende staten Kroatien gav ut sina första frimärken 1941, och till en början handlade det om provisoriska utgåvor i form av jugoslaviska frimärken övertryckta med ”Nezavisna Država Hrvatska”. Dessa provisoriska frimärken byttes efterhand ut mot reguljära frimärken utgivna av NDH. Den första reguljära serien, utgiven 1941–43 och som omfattar totalt 21 frimärken, visar motiv från städer och landskap i NDH. Propagandainslagen är omfattande i NDH:s frimärksutgivning 1941–45, och flera utgåvor kopplar samman NDH med Nazityskland. I januari 1945 gav NDH ut en frimärksserie omfattande tre frimärken (Michel 170–172) för att uppmärksamma den kroatiska stormdivisionen som slogs mot partisanerna. Upplagan är 7 500 exemplar. Dessa frimärken finns även utgivna i ett miniark, som både finns i en tandad och otandad version (Michel block 8 a och b). Upplagan på detta miniark är endast 2 500 exemplar. Detta miniark i tandad version, har jag sett bjudas ut till försäljning på internet för något mer än 10 000 svenska kronor. Det skall också tilläggas att miniarket ifråga har varit föremål för förfalskning och det är inte sällan dessa falsarier dyker upp på bland annat eBay! Republiken Kroatien har sedan självständighetsförklaringen 1991 gett ut egna frimärken. Utgivningen återspeglar landets rika natur, kultur och historia på ett trevligt sätt. ❑ Katarina Zrinska (1625–73) är avbildad på detta frimärke utgivet av NDH 1943. Hon var gift med adelsmannen Petar Zrinski, som dömdes till döden för högförräderi mot det habsburgska väldet på grund av sin kamp för ett självständigt Kroatien. Katarina som författade patriotisk litteratur, blev med tiden en nationalsymbol och både gator och torg i dagens Kroatien bär hennes namn. Även en kvinnoorganisation namngavs efter Katarina. Rörelsen som skulle träna kvinnorna i ödmjukhet och kristligt leverne, förbjöds i NDH 1943 men återuppstod efter krigsslutet. 10 NORDISK FILATELI Oktober 2015
© Copyright 2024