kärlek, spänning och mod
kärlek, spänning och mod kärlek, spänning och mod VÅREN 2016 1 4 TeaterN är en samhällsinvestering Elisabeth Lax och Karin Enberg 6 Alice i Underlandet 8 Att sätta upp en ikonisk sagoklassiker regissören Öllegård Groundstroem berättar 10 12 14 20 Allt ljus på en av scenens mästare en upplysande inblick i Marcus Hagmans vardag Barn och deras barn Med skrattet som drivkraft möt dramatikern och regissören Rasmus Lindberg Bäst före? – om kärlekens hållbarhet 22 ”Vi hänger inte här, vi går runt” Teater som speglar ungdomars verklighet 24 Mästaren och Margarita vildsint humor och bitsk satir med teaterhögskolans avgångselever 25 En druva i solen Riksteatern gästspelar med en Brodwayklassiker 26 TEATER ENGAGERAR OCH GER MER Lisa Cullhed, nytt teaterombud 28 Ett starkt varumärke som ger kraft till vår affär, Mats Garbom om varför Lule Grafiska har teatern som samverkanspartner 30 Anslagsgivare och samverkanspartners Norrbottensteaterns vårprogram 2016. Ansvarig utgivare: Karin Enberg. Kommunikationsansvarig: Karin Sjöö Åkeblom Produktion: Berger & Pihl, i samarbete med Norrbottensteatern. Foto: Tobias Åkeblom, Tomas Bergman och Lia Jacobi. Tryck: Lule Grafiska 2015-11-27. 2 3 Norrbottensteatern är Sveriges äldsta länsteater. När den bildades 1967 bröts ny mark i teatersverige och ur den idérika och kreativa norrbottniska myllan växte en av landets starkaste och mest kända kulturscener fram. Som uttolkare av samtidens stora frågor har Norrbottensteatern genom åren varit duktig på att både följa och spegla sin samtid. Det har vi norrbottningar all anledning att vara stolta över. Som teaterledare är det vår uppgift att förvalta Norrbottensteaterns snart femtioåriga kulturella och visionära arv; att hitta vägar för att göra scenkonsten relevant i vår egen tid, ta bort trösklar och tillgängliggöra teatern för alla. Vårt mål är att teatern ska vara både angelägen och underhållande. För att vara det måste den kunna erbjuda bredd och ha råd att producera kvalitet. I vårt uppdrag som länsteater ingår att vi ska erbjuda högkvalitativ scenkonst för hela länet. Det är ett viktigt ansvar. Samtidigt täcker vi in ett område motsvarande en fjärdedel av Sveriges yta. De ekonomiska möjligheterna för oss att turnera har minskat kraftigt de senaste decennierna och arrangörerna ute i länet har inte heller råd att köpa oss i samma utsträckning som tidigare. Elisabeth Lax teaterchef 4 karin enberg avgående teaterchef Under flera perioder har vi inte heller haft möjlighet att spela barn- och ungdomsteater i den utsträckning vi önskat. De senaste åtta åren har vi trots en snäv budget lyckats med det. Det kostar lika mycket att producera barnteater som vuxenteater medan intäkterna för barnteater nästintill är obefintliga. Samtidigt är barnteater kanske vårt viktigaste uppdrag. För om barn och unga aldrig får chans att gå på teater bygger vi inte heller upp och föryngrar vår publik. För hur ska morgondagens teaterbesökare sakna och önska något de aldrig fått uppleva? Ett brett kulturutbud med en levande teater är en drivkraft för en regions utveckling och attraktionskraft. Undersökningar visar att utbudet av kultur och fritidsaktiviteter är det första som en barnfamilj tittar på innan de väljer ny bostadsort. Arbete och bostad kommer i andra hand. Det är ett tankeväckande faktum. Att satsa på teatern handlar i grund och botten om vår kollektiva vilja att investera i ett mångfacetterat, progressivt och attraktivt samhälle. För oss är det självklart att teatern ska vara en del av samhällets basutbud. Teaterns röst behövs, och oavsett hur samhället förändras och vilka utmaningar det ställs inför kommer teatern alltid ha en framtid! Elisabet Lax tillträder posten som ny chef för Norrbottensteatern från och med 1:a januari 2016. Hon kommer närmast från uppdraget som divisionschef för kultur och utbildning vid Norrbottens läns landsting. 5 Under 2015, fyllde Lewis Carrolls bok Alice i Underlandet 150 år. Än idag är det en av världens mest älskade och kända sagor. Våren 2016 är det premiär på Norrbottensteaterns stora scen för berättelsen om Alices besynnerliga äventyr i Underlandet. En underhållande, tankeväckande och spännande familjeföreställning för alla åldrar. Alice i Underlandet är ett gränslöst fantasifyrverkeri, ett pärlband av absurda drömscener som med humor och allvar väcker tankar och ifrågasätter. Vilka är vi och vad gör vi här? Hur ser världen egentligen ut? Vad är egentligen rationellt och logiskt? Alice är också en berättelse om mod, självständighet och inre styrka - för när ingenting verkar begripligt måste Alice hitta sitt sätt att möta omvärlden. - ”Kära nån, jag är sen!” säger den vita Kaninen till Alice i boken. Men bättre sent än aldrig. Så tillslut, efter ett och ett halvt sekel, kommer han och de andra älskade karaktärerna från Underlandet till Norrbottensteatern för att ställa vår egen irrationella samtid och världsbild på ända. iär prem rs 5 ma 6 B i l j e t t e r : B e s ö k vå r b i l j e t t k a s s a , n o r r b o t t e n s t e a t e r n . s e e l l e r r i n g o s s p å 0 9 2 0 - 2 4 3 4 0 0 • K u lt u r e n s h u s 0 9 2 0 - 4 5 5 9 0 0 e l l e r t i c n e t. s e 7 Ett galet fantasifyrverkeri för alla åldrar. Öllegård Groundstroem regissör Alice i Underlandet är en av världens mest älskade och kända sagor. Nu tar berättelsen om Alices besynnerliga äventyr plats på Norrbottensteaterns stora scen. En gränslös och fantasisprakande blandning av tankeväckande humor, absurditeter och gravallvar som sätter fingret på vår egen irrationella och märkliga samtid. Vad var det som lockade med att sätta upp Alice i Underlandet? - Kanske för att vi verkar vara alldeles extra vilsna i pannkakan? För Alice i Underlandet sätts upp lite varstans just nu, oberoende av varandra är vi flera som kommit på att det är dags för en tur i Underlandet. Är det första gången du sätter upp föreställningen? - Ja, i teatervärlden är det ovanligt att regissera samma pjäs flera gånger. Men jag skulle gärna göra den som opera. Helst med eget libretto och nyskriven musik så jag fick jobba ihop med en kompositör. Har jag sagt att jag har världens roligaste jobb? Följer du boken strikt eller gör du en fri tolkning? - Jag följer händelseförloppet, men har lyft bort kapitel med vidhängande figurer och stoppat in lite från Alice i Spegellandet. I boken är Alice sju år och i mitt manus tolv. Verklighetens Alice, alltså flickan som inspirerade till berättelserna, var tio när Alice i Underlandet skrevs och tretton när Alice i Spegellandet kom till, så jag ser Alice konstiga växandet som en metafor för puberteten. Sen låter jag den utspela sig här och nu. Originalet utspelar sig i Lewis Carrolls samtid och jag håller mig till författarens intention – att säga något om samtiden. Är det svårt att ta sig an en så välkänd sagoklassiker som de allra flesta har en bild av och relation till? - Vi får väl se. Men ”Alice” är proppad med karaktärer som skriker på att bli gestaltade och jag gissar att första scenversionen kom väldigt snart efter första upplagan. Sen har jag hittills knappt stött på någon som läst böckerna. Som du säger har det flesta just en ”bild” av Alice. Bilden är ikonisk och används 8 i all form av pop-estetik som reklam och musikvideos, men hur många har läst annat än mycket förkortade bilderboksversioner? Kanske blir det svårast för kostymören? Har Alice något att säga till oss alla, oavsett ålder? - Innan Lewis Carroll skrev böckerna hade han, förutom Alice, roat släkt och vänner i alla åldrar. Så när jag iscensätter böckerna har författaren redan ordnat så att det finns en del att säga både sjuåringar och hundrasjuåringar. Beroende på vem vi är och vart i livet vi står skrattar vi åt olika saker och det sticker också till på olika ställen. Det gör kanske att man förutom att se det som händer på scen blir lite nyfiken på varandra. Varför tyckte pappa det där var så kul? Och vad lilla Malte ändå tycks hänga med i allt som händer och sägs! Och varför småfnissar mormor helt plötsligt? Att vi allihop går på teater tillsammans är ett underbart sätt att bryta mot vår åldersegregerade vardag. Vad är Alice för dig? En allegori över att växa upp och livets irrationella komplexitet, eller kort och gott en fantastisk underhållning, som överraskar och kittlar fantasin? - Både och å alltihop! – Vilka är vi och vad gör vi? Hur är världen beskaffad och var börjar och slutar vårt ansvar däröver. Och så ett och annat sångnummer och innebandy med Drottningen strax innan rättegång! Sen är drömscener ofta de mest intressanta scenerna och här utspelar sig hela handlingen i en dröm. En svårslagen gottpåse för allsköns bildmakare. Problemet med berättelsen kunde vara avsaknaden av en kontrasterande verklighet. Men allt det knasiga känns så märkligt välbekant – inte minst debattnivån satt av Drottningen: ”Döm först, överlägg sen!” ”Lewis Carroll har något att säga till både sjuåringar och hundrasjuåringar” Född 1967 och därmed jämngammal med Norrbottensteatern. Utbildad på Teaterhögskolan i Malmös regilinje, examen 2004, och i operaregi på Operahögskolan i Stockholm, masterexamen 2011. Öllegård har regisserat ett trettiotal föreställningar i klassrum och helaftonsformat, fria grupper och Dramaten, bland annat ”Läppstift för odöda” samt ”Liam och de fem utmaningarna” på Norrbottensteatern. 9 Allt ljus på en av scenens mästare. Ljussättningen har enorm betydelse för teaterupplevelsen. Ljus accentuerar somligt, döljer annat, skapar illusioner, atmosfär och effekter. Arbetet som belysningsmästare är en blandning av kreativitet, konstnärlighet och teknik som är avgörande för helhetsintrycket och gestaltningen på scen. Egentligen hade Marcus Hagman inte en tanke på en teaterkarriär när han gick Estetiska programmet i Luleå. Men efter examen fick han chansen att praktisera med gymnasieskolans ljus- och scentekniker, Stefan Hägglund. Då gick det bokstavligen upp ett ljus för Marcus. - Stefan fick mig att inse hur kul och utvecklande jobbet var. Och 2003, när Stefan inte kunde ta ett jobb på teatern, frågade han om jag kunde hoppa in. ”Tror du att jag fixar det”, frågade jag honom och han svarade: ”Självklart!” På den vägen är det. marcus hagman 10 Ålder: 35 år. Familj: Sambo och två barn, 2 och 5 år Utbildning: Estetisk gymnasieutbildning och yrkespraktik. Yrke: Beslysningsmästare Knäppa idéer utvecklar Vilket ansvar och frihet han som belysningsmästare har i den kreativa processen varierar mellan olika uppsättningar. Det beror mycket på hur scenograf och regissör jobbar, vilken kunskap de har om ljus, vilka tankar de själva har om scenografin och miljön samt vilken känsla de vill förmedla. Även om han gillar att få fria tyglar och prova lite knäppa idéer, så är det viktigaste och roligaste ändå att man jobbar ihop som ett team mot en gemensam vision, menar Marcus. - Att vi är en stor grupp människor med olika Lyckad premiär roller som ändå jobbar tillsammans mot ett Föreställningen som Marcus fick ansvar för gemensamt mål är fantastiskt. Vi strävar efter var Shakespeares ”Stormen”. Han var givetvis att ge alla besökare samma upplevelse, ordentligt nervös över att gå från att ljussätta samtidigt som vi spelar live vilket gör varje skolföreställningar till att självständigt föreställning unik. Varje kväll måste vi vara jobba professionellt. på tårna och prestera vårt bästa och allt kan hända. För mig är det vad teater går ut på. - Jag måste ha skött mig. För jag är ju fortfarande kvar här, säger Marcus och skrattar. Långa dagar inför premiär På frågan om det är något som han tycker Efter premiäruppdraget jobbade Marcus av är speciellt svårt med yrket så skakar han och till på pjäskontrakt innan han blev helpå huvudet. tidsanställd 2008. I jobbet som belysningsmästare ingår både att hänga upp och rikta - Inget jag kan komma på sådär direkt. Fast det lamporna för ljussättningen samt ljusdesign. är klart, mina rutinerade kollegor är fantastiskt Tillsammans med scenograf, kostymör och skickliga på att erfarenhetsmässigt veta vad regissör bildar han som belysningsmästare som funkar och inte funkar färgmässigt. Fast det går ju alltid att fråga eller prova sig fram. ett kreativt team som ansvarar för det konstnärliga arbetet på scenen. Det som kanske är svårast är att kombinera jobb och livet som småbarnsförälder. - Ingen föreställning är den andra lik, men vi utgår oftast från en modell av scenen samt Veckorna innan premiär brukar det bli arbete nästan dygnet runt. mått i full skala, hur publiken sitter samt tankarna om vilket uttryck vi vill förmedla. - Då repeteras det en stund på dagen med en Utifrån det börjar jag fundera på var man paus på eftermiddagen för att sedan göra kommer behöva ljus och vilket sorts ljus som ytterligare en repetition eller genomdrag på krävs. Sedan hänger jag upp en grund som kvällen. Då är det i pauserna däremellan kompletteras med effekter och justeras under som vi har chans att fixa saker på scenen och repetitionerna. Förändringarna görs utifrån finputsa inför premiär. Då bor jag nästan på insikter och idéer från oss i det kreativa jobbet. Men det hör till. Och det är väldigt teamet, hur skådespelarna rör sig, var vi roligt. När det sedan lugnar ner sig får man se till att ägna lite extra tid åt familjen istället. behöver en spelplats och så vidare. 11 19 68 the butterfly effect 1913 1968 2015 En olyckshändelse vid förra sekelskiftet får en långtgående påverkan i tre generationer. ”Barn och deras barn” är en släktsaga i tre olika tidsåldrar som pågår parallellt på scenen. Alla vändpunkter i handlingen utlöser varandra. När något sker 1913 får det följdverkningar på något som sker 1968 som i sin tur påverkar händelser i nutid. Dramatikern och regissören Rasmus Lindberg levererar sin egen variant av fjärilseffekten som punkterar tidsväven och flätar samman hundra år av skuld och livslögner men också förlåtelse och försoning. En stark och hoppfull berättelse om känslomässig läkning och löfte om en bättre framtid. r premiäari u r 27 feb 12 B i l j e t t e r : B e s ö k vå r b i l j e t t k a s s a , n o r r b o t t e n s t e a t e r n . s e e l l e r r i n g o s s p å 0 9 2 0 - 2 4 3 4 0 0 • K u lt u r e n s h u s 0 9 2 0 - 4 5 5 9 0 0 e l l e r t i c n e t. s e 13 RASMUS LINDBERG Med skrattet som drivkraft möt dramatikern och regissören Rasmus Lindberg dramatiker & regissör Han är en av Sveriges mest framgångsrika unga dramatiker och regissörer. Översatt till sex språk och hans pjäser har spelats i såväl Paris som Moskva. Rasmus Lindberg berättar om framgång och misslyckanden, skrattet som drivkraft, kulturpyttipanna och varför teater ibland kan vara fullständigt obegripligt. Rasmus Lindberg smuttar på sitt kaffe i en sliten fåtölj på sitt arbetsrum. I skymningen utanför trummar regnet ihärdigt mot fönsterrutan och ett gråkallt dis omger hela Luleå Norra hamn. På frågan om karriärval kommer svaret blixtsnabbt. - Min pappa började som skådespelare, sen blev han dramatiker och till sist regissör. Själv försökte jag bli skådespelare. När det inte gick blev jag dramatiker. Sen utbildade jag mig till regissör. Man behöver inte fundera så mycket på varför det blev så. Det är bara att se det komiska i det hela, säger Rasmus Lindberg och vräker upp ett frustande skratt. ”Jag var en rätt misslyckad skådespelare. Rent kass, faktiskt” Ålder: 35 år. Född och uppvuxen i Luleå. Familj: skådespelerskan Maja Runeberg och två döttrar, 5 och 3 år. Aktuell: Med pjäsen ”Barn och deras barn” samt nyuppsättningen ”Avgörande ögonblick” på Norrbottensteatern under 2016 14 Norrbottensteaterns husdramatiker Nej, det krävs ingen djupare analys för att förstå att teater alltid tagit stor plats i Rasmus Lindbergs liv. Han beskriver det som oerhört förföriskt att som barn få följa med pappa Martin på riksteaterturnéer runt om i Sverige. Ett liv han också ville ha. Nu är han själv ofta på resande fot och delar sin arbetstid med halvtidstjänsten som regissör och dramatiker på Norrbottensteatern med frilansuppdrag. Där emellan försöker han ge så mycket av sin tid som möjligt till familjen i Luleå. - Jag skulle önska att jag, med egen erfarenhet av en frånvarande far, kunde säga att jag alltid sätter familjen främst. Men i så fall skulle jag inte frilansa. Istället består livet av massor av olika drivkrafter som drar i en; egotripp, personlig utveckling, karriär, levnadsstandard och så. Men jag har min halvtidstjänst på Norrbottensteatern och som dramatiker spelar det ju ingen roll var jag sitter och skriver. Så jag kan ändå styra min tid hyggligt. Fick nobben av scenskolan Att han skulle stå vid sidan av, och inte på, scenen var absolut ingen självklarhet från början. Resan mot ära och berömmelse som dramatiker och regissör började något mindre glamouröst med en iskall skådespelarkarriär. - Det är bara att erkänna att jag var en rätt misslyckad skådespelare. Rent kass, faktiskt. Jag började med amatörteater och gick sedan estetiska programmet på gymnasiet i Luleå tillsammans med min nuvarande sambo. Sedan sökte vi scenskolan tillsammans och hon kom in men inte jag. Så vad skulle jag göra? Jag började skriva och fick väldigt mycket uppmuntran för det jag skrev och väldigt lite uppmuntran för det jag spelade. Rasmus tar en klunk kaffe och fnissar förtjust när han tänker tillbaka på sin mer eller mindre ofrivilliga kursomläggning i karriären. Men livet som dramatiker var – trots omgivningens entusiasm – inte riktigt vad han tänkt sig. - Minsta motståndets lag gjorde att jag snabbt satt ensam framför en dator på heltid. Och det var ju inte alls den bild jag sett framför mig när jag en gång började med teater. Jag kände att jag åtminstone ville ha arbetskamrater under några månader om året, så av den anledningen sökte jag teaterregi på Dramatiska Institutet i Stockholm. Och jag kom in. 15 Rasmus Lindberg_ Med skrattet som drivkraft fortsättning... ”Skratt är en livegrej. Man skrattar mer under en middag med sina vänner än man gör om man ser en komedi på bio” Fullbokad tre år framåt Regiutbildningen på DI, som nu heter Stockholms dramatiska högskola, är ytterligt exklusiv. Det är Sveriges enda högre regiutbildning och skolan utbildar bara två personer per år. Det ger en särställning, inte bara i teatersverige, och är en fantastisk erfarenhet att ha med sig i bagaget. Utan tvekan öppnar det dörrar. - Jag är verkligen lyckligt lottad. Det har gått fantastiskt bra för mig. Jag har inte varit arbetslös en dag sedan 2002 när jag började med teater, utan snarare jobbat övertid sen dess. Och jag är fullbokad i tre år framåt. Jag har en position som dramatiker och regissör, vilket innebär att jag får beställningar utan att ligga på och jaga. Det är en ovanligt trygg situation i den här branschen. Rasmus ger också sin egen förklaring till varför han har så lätt för dramaturgi och regi, men så svårt för skådespelandet. - Jag är nog en för analytisk och självmedveten person för att stå på scen. Skådespeleri går ju ut på att lägga fokus hos någon annan. Det fixar jag inte. Han lutar sig tillbaka i fåtöljen och ser nöjd ut över att ha gett sig själv ännu en knäpp på näsan. Trots hans personliga framgångar är självkritiken och självdistansen tydlig. Det måste man kunna kosta på sig. Åtminstone om man är bra på någonting, menar Rasmus. - Annars är det ju bara tragiskt, säger han och fyrar av ännu ett gapskratt. Internationell uppmärksamhet Efter studierna på DI började han arbeta på Norrbottensteatern 2010. Har sedan dess hunnit vara pappaledig i två omgångar och frilansa som regissör i Sundsvall, Västerås och Växjö. Och så har han skrivit förstås. Bara det senaste året har hans pjäser uppförts på flera teatrar i Stockholm, på Uppsala stadsteater, 16 Månteatern i Lund, Regionteatern i Blekinge Kronoberg samt Växjö och Norrbottensteatern. 2014 sattes hans pjäs ”Dan då Dan dog” upp på Théâtre de l’Aquarium i Paris. Rasmus själv verkar uppriktigt förvånad över det internationella intresset. - Det är ju lite lustigt när pjäserna börjar leva sitt eget liv och spelas utanför Sverige. Någon får för sig att göra en översättning, pjäsen läses uppenbarligen och plötsligt står man inför fullbordat faktum. Ibland får man ersättning och ibland, när det handlar om typ Ryssland eller Georgien eller så, inskränker sig betalningen till att man får några bilder mailade till sig. Rasmus slår ut med händerna, rycker på axlarna och ser lika glad ut för det. - Fast jag är inte så hård på immaterialrätt. Egentligen tycker jag immaterialrätt är lite konstigt… Skratt en drivkraft Rasmus skrattar själv ofta och hjärtligt. Skrattet finns också alltid där i hans dramatiseringar, som en balans till djupet och allvaret. Han menar att skratt är en av de saker som gör scenkonsten unik. TV och film får oss aldrig att skratta lika mycket som en liveföreställning. Det handlar om social interaktion. - Tänk efter själv. Man skrattar mer under en middag med sina vänner än man gör om man ser en komedi på bio. Teater är också bra på poesi, att skapa inlevelse och känslor. En teaterföreställning sker till stor del i betraktarens huvud. Därför är det också naturligt att de föreställningar som erbjuder stora förhöjningar och lockar till skratt blir mest publika. - Min drivkraft är skratt och förhöjning. Det är intressant och utmanande att få människor att föreställa sig saker som inte finns, att levandegöra en idé så att människor börjar tro på den. Och det är härligt att få folk att skratta. Sedan är skratt väldigt speciellt. Vi skrattar både för att vi blir överraskade och för att vi känner igen oss. Det sker något som får oss att skratta. Därför är skrattretande ett mycket bättre ord istället för att säga att något är roligt. Teatern en investering På frågan om hur teatern ska möta konkurrensen från andra medier och kanaler, suckar han lite uppgivet över den förenklade frågeställningen. Visst ökar bruset och utbudet av lättillgänglig underhållning, men det är något helt annat än vad teatern har att erbjuda. - Det är bara att gå till sig själv. Självklart ser jag oerhört mycket mer TV än teater. Även om jag skulle bo bredvid en teater som spelade pjäser dygnet runt vete fasiken om jag skulle gå dit oftare. TV och film handlar väldigt mycket om avkoppling och verklighetsflykt. Teater är ju ansträngande! Man måste ju avsätta tid och gå dit. Det går inte att pausa om man behöver gå på toaletten. Man investerar ju någonting av sig själv, både fysiskt och i tanken, när man ser en teaterföreställning. Rasmus ställer ifrån sig kaffekoppen och fortsätter: - Att teater kräver mer blir väldigt tydligt när man får barn. Helt plötsligt blir tid en bristvara. Det finns en anledning till att teatern har ett tapp bland teaterbesökare mellan tjugofem och fyrtiofem. Och det gäller även biobesökarna. Barn och karriär tar en tid och teaterbesökarens höga medelålder är en direkt följd av det. Han tystnar en kort sekund, sedan brister han ut i ett stort leende: - För det är ju inte så att det, låt säga på femtiotalet, föddes en generation med särskilt brinnande teaterintresse och att det är därför de går på teater mer. En sabla kulturpyttipanna Mer intressant tycker Rasmus det är att fundera över teaterns roll och relevans i samhället. Vad och för vem är teatern till för och vad ska den erbjuda. - Kulturpolitiken är inte alltid så genomtänkt. Norrbottensteatern har som uppdrag att spegla samtiden och väcka frågor för framtiden. Samtidigt har vi ett musealt uppdrag att spela klassiker. För att med vår snäva budget klara av att spela för vuxna, barn och turnera samt göra något nytänkande, sinnesvidgande och musealt måste man blanda flera delar i samma föreställning. Det blir en sabla kulturpyttipanna. För första gången under intervjun ser han allvarlig ut. Uppdraget som länsteater är omfattande och angeläget, men resurserna är knappa. Vilja och ambition räcker inte hela vägen. Här måste man bestämma sig för vad teatern ska stå för, menar Rasmus. ”Kommersiell teater blir lätt skvallertidningsteater” - Norrbottensteatern har i stadgarna krav på sig att dra in 20 procent av sin budget. Jag tycker det är helt bisarrt! Antingen har vi en teater med ett tydligt samhällsansvar, kvalitet och bredd i scenkonsten och regional täckning eller också inte. Visst finns det privata teatrar som klarar sig helt på kommersiell basis, men då gör man det genom att spela på skvaller, kändisskap, eller ett extremt bekräftande av könsroller och hur människor är eller ska vara. Det blir skvallertidningsteater! 17 Rasmus Lindberg_ Med skrattet som drivkraft fortsättning... ”Bättre symbolik än att låta norrbottningars egna livsupplevelser spegla att Norrbottensteatern funnits i länet i 50 år har jag svårt att tänka mig” Tempot avgör År 2013 fick Rasmus Lindberg Ibsenpriset som tilldelas unga, nyskapande dramatiker. Med en blandning av humor och djupaste allvar bygger han upp berättelser där händelser flätas samman och påverkar varandra och gränserna för tid och rum suddas ut. Ett exempel är pjäsen ”Barn och deras barn” som är tre berättelser i tre olika tidsåldrar som pågår parallellt på scenen. Ett upplägg som var betydligt svårare att skriva än att förstå och uppleva när det spelas på scenen, försäkrar Rasmus. ”Det finns tillfällen när teater blir helt obegriplig” - Vi människor har inte svårt att ta in och sortera stora mängder av information i ett högt tempo. Det gör vi dagligen. Samtidigt som vi sitter här och pratar går det någon utanför dörren, regnet slår mot fönsterrutan, några i korridoren för en livlig konversation som vi överhör. Vår hjärna kortsluts inte för det. Det som däremot skulle vara riktigt besynnerligt 18 och svårbegripligt var om det bara skulle hända en enda grej. Han gör en konstpaus, liksom för att markera sin poäng. - De gånger jag själv upplever att något blir konstigt och obegripligt på teater är när berättandet och tempot på scenen kraftigt understiger det normala livstempot. Då tappar man sammanhangen. Det blir baktungt och långsamt och dystert och nedsläckt. Själv hinner jag förstå och sammanfatta hela handlingen, ”jaja, de är kära i varandra och hon kommer att förlåta honom…” och sedan tänka tusen andra tankar om bilen som ska på lagning, räkningar, sms som skickas … och så förlåter hon honom på scenen. Och där sitter jag och undrar: Vad fan snackade de om egentligen? Norrbottniska livsöden engagerar Rasmus Lindbergs antologi ”Avgörande ögonblick” spelades på Norrbottensteatern våren 2015 och blev en stor publikframgång. Pjäsen bygger på sanna historier från hela Norrbotten och framfördes på dialekt. De starka berättelserna som förändrat livet i grunden för 25 Norrbottningar kunde ibland röra publiken till tårar. Intresset för den populära uppsättningen har gjort att ”Avgörande ögonblick” gör comeback på Norrbottensteaterns stora scen hösten 2016. - Avgörande ögonblick är nog det mest uppskattade jag gjort. Och vad det beror på kan man fundera över. Men det är i grund och botten en slags hyllning till Norrbotten och den lokala publiken. Dialekterna gör det välbekant och lätt att ta till sig, det går att relatera till alla miljöer och människor. Det blir en unik och nära upplevelse som egentligen bara fullt ut kan förstås och spelas för en lokal publik. Jag tror också att en länsteater har en viktig uppgift i att stärka självbilden och spegla det som är unikt för länet. Redan vid tillblivelsen av ”Avgörande ögonblick” funderade Rasmus på hur han kunde ta temat vidare. Våren 2017, lagom till Norrbottensteaterns 50-årsjubileum, kommer uppföljaren ”Mitt livs melodi”. Återigen blir det en känslomässig hyllning till Norrbotten, den här gången om musik och sånger som är kopplade till avgörande ögonblick i norrbottningars liv. - Människor och musik är ett tacksamt tema som gett upphov till både komedier och tragedier. Med ”Mitt livs melodi” går vi också upp i format; större scen, större uttryck i såväl ensemble som berättelser. Vi låter norrbottningars fantastiska livsupplevelser spegla att Norrbottensteatern funnits i länet i 50 år. Jag har svårt att tänka mig en bättre symbolik. Vilken är ditt livs melodi? Vi vill höra din historia! Har du en livsavgörande historia kopplat till musik? Berätta den för oss! Under våren 2016 är vi i full gång med att samla in starka berättelser från länet till föreställningen ”Mitt livs melodi” som spelas våren 2017. Kanske just din upplevelse blir en av historierna som får spegla Norrbottens unika särart och Norrbottensteaterns 50-årsjubileum? Alla berättelser behandlas anonymt. Läs mer om hur du berättar din historia för oss på facebook.com/mittlivsmelodi2017 eller på mittlivsmelodi.nu. Där kan du också läsa om vad några av länets kända profiler har valt för låtar som haft avgörande betydelse i deras liv. 19 Bäst före? Om kärlekens hållbarhet När vi gifter oss är det oftast tänkt att vara för livet. Ändå går hälften av paren skilda vägar till slut. Vad är egentligen kärlek? Varför tar den slut? Finns det något recept på lyckliga förhållanden, eller är det ens menat att två människor ska leva tillsammans hela livet? Manusförfattaren och regissören Karin Wegsjö duckar inte för livets stora och komplicerade frågor. Föreställningen ”Bäst före?” bygger på intervjuer om kärlek med personer i olika åldrar från norr till söder. Resultatet är en resa i människans komplicerade inre, om kärlekens nyckfullhet och paradoxer, om att älska och låta sig älskas, val och valfrihet, tolerans och självförverkligande. Nyfiket och analytiskt dissekeras kärlekens villkor på scenen för att sedan med humoristisk svärta presenteras i en kraftfull blandning av teater, film, dans och musik. En tänkvärd och underhållande föreställning för alla som någonsin funderat över kärlekens svårfångade väsen. Produktionen är ett samarbete mellan Teater Västernorrland och Norrbottensteatern. Publiken sitter vid cafébord och kan ta med dryck och tilltugg in i salongen. r premiäari u n 30 ja 20 B i l j e t t e r : B e s ö k vå r b i l j e t t k a s s a , n o r r b o t t e n s t e a t e r n . s e e l l e r r i n g o s s p å 0 9 2 0 - 2 4 3 4 0 0 • K u lt u r e n s h u s 0 9 2 0 - 4 5 5 9 0 0 e l l e r t i c n e t. s e 21 Teater som speglar ungdomars verklighet. Teaterföreställningen ”Man vänjer ju sig vid det vackra” byggde på Norrbottniska ungdomars berättelser. Även uppföljaren ”Vi hänger inte här, vi går runt” har sin utgångspunkt i ungdomars synsätt och upplevelser, men denna gång i ett större perspektiv. Norrbottensteaterns ungdomsscen, Ung Scen Norr, syftar till att erbjuda professionell scenkonst med hög kvalitet för en ung publik. Verksamheten bedrivs utifrån de ungas perspektiv och de första två produktionerna bygger helt på material som kommer från ungdomarna själva. - Vi har bjudit in till delaktighet och inflytande i det konstnärliga arbetet och lämnat över en del av makten till den unga publiken. Som vuxna har vi ingen rätt eller möjlighet att tala om för ungdomar hur deras verklighet ser ut. Vi kan bara lyssna på vad de har att säga och försöka förvalta deras berättelser så ärligt och respektfullt som möjligt, säger Daniel Isakson. Föreställningen som heter ”Vi hänger inte här, vi går runt” produceras i samarbete med Riksteatern och har premiär i Botkyrka i mars 2016. Uppsättningen går sedan på turné i södra Sverige innan den spelas i Norrbotten. Med teater som metod Ung Scen Norr är fortfarande i en uppbyggnadsfas men också i en genomförandefas. Förutom föreställningar innebär projektet också att på olika sätt stötta unga att själva utöva teater, utbilda och tillhandahålla kompetent teaterledarskap samt bygga upp strukturer och plattformar på lokal nivå dit unga som vill hålla på med teater kan vända sig. Det handlar om så mycket mer än scenInte som teater konst i sig, menar Daniel Isakson. Första produktionen ”Man vänjer ju sig vid - Vi vill använda teater för att inspirera och det vackra” spelades hösten 2015 för alla utveckla unga människor, stärka dem som högstadieelever i de norrbottniska samindivider och genom kreativitet hjälpa dem verkanskommunerna. att förverkliga sina egna idéer. Vi ger dem - Det är vad vi skämtsamt brukar kalla också verktyg för att komma närmare arbetstvångsteater. Vi vet ju att eleverna inte själva marknaden, exempelvis genom förmåga att utvalt att se oss, och att vi därför är tvungna trycka sig, våga prata inför publik, reflektera att vara så jäkla bra. Vi vill att ungdomarna över genus och mångfaldsperspektivet eller ska upptäcka teater på nytt, att de ska få att samarbeta i grupp. någonting helt annat än de förväntar sig. Efter premiären fick vi höra kommentarer i stil med Sponsorer tryggar projektet ”det här var ju inte som teater”. Vi hoppas att Tack vare stora finansiärer som exempelvis det innebär att vi nått fram på något sätt. de sex samverkanskommunerna, Europeiska Socialfonden, Allmänna arvsfonden, PostFrån landsort till storstad kodlotteriets kulturstiftelse, Sparbanken ”Man vänjer ju sig vid det vackra”, byggde på Norrbottniska ungdomars berättelser om Nord, Kulturrådet och inte minst NLL och sambandet mellan plats, identitet och hem- Norrbottensteatern, är finansieringen säkrad projekttiden ut. bygd. Uppföljaren utgår från samma tema men tar sin utgångspunkt både i Norrbotten - Vi är jätteglada för det stöd vi fått från våra och Botkyrka utanför Stockholm. bidragsgivare. Utan dem och våra samverkans- Vi vill föra in perspektivet landsort i kontrast parter Riksteatern, ABF, Teater Mila m.fl till storstad, vad skillnaden är att växa upp i hade vi inte fullt ut kunnat fokusera på vår ett litet samhälle jämfört med att växa upp på vision. Vi ser att våra ursprungliga tankar en större ort. Det handlar inte om att jämföra, och mål med projektet fungerar och leder utan titta på om det finns ett utanförskap och framåt. Samtidigt vitaliseras projektet ständigt innanförskap, vad det i så fall innebär och att av nya människor med insikter, idéer och synliggöra varandra i det här mötet. drivkraft som inspirerar och utvecklar. 22 Ung Scen Norr som bildades våren 2015 är Norrbottensteaterns ungdomsscen med egen ensemble, konstnärlig ledning och vision. det är ett treårigt pilotprojekt med syfte att ge ungdomar möjlighet att uppleva och skapa teater som utgår från dem själva. ung scen Norr Vi hänger inte här, vi går runt. Vad är det för skillnad på att växa upp i en glesbygd och i ett ytterstadsområde någonstans i Sverige? Är det någon skillnad alls? Hur påverkas vi egentligen av var vi bor och den platsens förutsättningar? En föreställning för högstadiet om ursprung och identitet – ett samarbete mellan Ung Scen Norr och Riksteatern. Från 13 år. B iljetter : N orrbottensteaterns återf ö rsäljningsställen r Premiäril p a 20 23 startade hösten 1996 som ett samarbetsprojekt mellan Luleå tekniska universitet och Norrbottensteatern. Skolan ligger i direkt anslutning till teatern, vilket skapar samarbetsformer som lyfter såväl länets konstnärliga produktioner som kvaliteten på utbildningen. Teaterhögskolan luleå tekniska universitet Producent: Riksteatern. Längd 2 tim och 40 min (inkl paus) Åldersgrupp: vuxna. Regi: Josette Bushell-Mingo. Översättning: Lisbeth Grönlund. Scenograf-kostym: Lotta Nilsson. Ljus: Peter Stockhaus riksteatern Mästaren och Margarita. Av Michail Bulgakov Regi: Natalie Ringler En druva i solen. Brodwayklassiker om stora drömmar och brustna förhoppningar Det är 1930-tal i Moskva. En mystisk främling dyker upp i sällskap med en körledare i jockeymössa och en talande jättekatt. Främlingen berättar att han själv var närvarande när romaren Pontus Pilatus tog sig an en ung upprorsman som gripits i Jerusalem. Därefter börjar märkliga saker hända och främlingen verkar kunna förutspå vad som ska ske härnäst. Det är som om djävulen själv har kommit för att skapa oro och panik i Moskva. Bulgakovs klassiska roman har kommit att bli ett av mästerverken i den moderna litteraturen. Boken pendlar mellan slapstick och djupaste allvar, mellan teologiskt djupsinne och svidande kritik av de kappvändande ryska litteraturkritikerna. 24 När vi läste Mästaren och Margarita första gången så gick vi igång direkt. Pjäsen balanserar på slak lina mellan djupt allvar och komik, magi och realism. Den är mystisk, lekfull och spännande och innehåller många roliga och intressanta karaktärer. Vi ser mycket fram emot att sätta upp Mästaren och Margarita som vår slutproduktion. Biljetter bokar du på ltu.se/teater. Välkommen! /Avgångsklassen 2016 Planerad premiär: Lördag 23 april. På Teaterhögskolans scen, sista hamnmagasinet. B i l j e t t e r b o k a s / b e ta l a s v i a h e m s i d a n lt u . s e / t e at e r ensExam tion k u prod Tre generationer Younger bor under samma tak, utan pengar och framtidstro, i Chicagos beryktade slumområde, Southside. Medborgarrättskampen har nyss inletts och drömmen om respekt och ett anständigt liv har vaknat. När försäkringen efter mamma Lenas avlidna make betalas ut, kan drömmar plötsligt bli verklighet. Men familjemedlemmarnas drömmar ser olika ut, och i det starkt rasistiska 50-talet finns det starka krafter som vill hålla dem kvar i ghettot. ”A Raisin in the Sun”, som är originaltiteln, skrevs av den blott 28-åriga Lorraine Hansberry. Hon var också den första afroamerikan som fick kritikerpriset när pjäsen hade urpremiär på Broadway 1959. ”En druva i solen” är aldrig tidigare spelad i Sverige. Nu har norrbottningarna nöjet att se en amerikansk klassiker, ett gästspel med åtta skådespelare från Riksteatern regisserade av kritikerrosade Josette Bushell-Mingo. I rollerna: Lena Younger Kayode Shekoni Walter Younger David Lenneman Ruth Younger Ellen Nyman Travis Younger Adam Högblom Benetha Younger Solí Myhrman Asagi John-Alexander Pettersson George Murchinson Måns Clausen Mr Lindner Calle Jacbson Bobo Måns Clausen B iljetter : N orrbottensteaterns återf ö rsäljningsställen pel Gästs pril a 3 22-2 25 Lisa Cullhed, nytt teaterombud: ”Teater engagerar och ger mer” Vilken betydelse har teater haft för dig? Jag har alltid gillat teater för att det kräver mer engagemang av dig som åskådare. Teater är något helt annat än den lättillgängliga kultur som man får genom internet, bio, film och TV. Inget fel på det men teater ger mer, kittlar fantasin och väcker tankar på ett annat sätt. Och mina barn älskar teater! Vad fick dig att bli teaterombud? Eget intresse, naturligtvis, och för barnens skull. Teater ger så mycket tycker jag. Som småbarnsförälder blev teaterbesöken färre. Nu när barnen är större kände jag att rollen som teaterombud kunde få mig att engagera mig på samma sätt som tidigare. Ett plus är att det nu blir en familjegrej. Vad innebär det att vara teaterombud? Jag blir ju en del i att göra teatern synlig och väcka intresse genom att prata om och diskutera teater på jobbet och med mina vänner. Idag är vi människor vana att serveras information på ett annat sätt och i fler sammanhang än förr. Se bara på hur en ny film marknadsförs. Det görs trailers, bloggas, skrivs artiklar, delas på sociala medier och mycket annat förutom traditionell reklam. Det låter klokt. Hur känner du inför din nya roll? Det ska bli jättekul att verka som teaterombud! Jag får ju prata om något som engagerar mig och som jag är intresserad av. Förhoppningsvis får jag också fler att gå på teater och själva upptäcka hur givande det är. Sedan får jag ju fribiljetter, rabatter, förhandsinformation och annat som teaterombud. Det sporrar ju också. Hur ser din drömuppsättning på Norrbottensteatern ut? Det var svårt. Kanske ett gästspel med en känd föreställning och några eller något stort namn inom teatersverige. Gärna något som både underhåller och manar till eftertanke. I min värld står teatern för en djupare, mer nyansrik underhållning, men jag vill helst gå därifrån med ett leende. Vill du också bli ombud? lisa cullhed Ålder: 36 år. Familj: Man och två barn, 4 och 6 år gamla. Utbildning: Civilingenjör, samhällsbyggnad. Yrke: Projektledare på SWECO Management. Aktuell: Nytt teaterombud 26 Som teaterombud får du först av alla se smakprov från repetitionerna av aktuella pjäser och en presentation av skådespelare, regissörer och övriga medarbetare. Men du får också: •En fribiljett efter var 10:e biljett du förmedlar (undantag: Soppteater och gästspel) •En förmånlig ombudsrabatt på övriga teaterbiljetter. •Senaste nytt om allt som händer på teatern – först av alla! •Marknadsföringsmaterial om vårt utbud och våra föreställningar. Allt vi vill att du ska göra som motprestation är: •Att du sprider den information om teaterns utbud som vi skickar till dig. •Att du bokar/förmedlar minst 10 biljetter per höst- och vårsäsong. Om du tycker att det här låter intressant, så anmäl dig direkt i teaterns biljettkassa. Där får du all information du behöver och ditt alldeles egna ombudsnummer. Välkommen som teaterombud! 27 Mats Garbom, Lule Grafiska, Samverkanspartner: ”Teaterns tydliga värderingar & starka varumärke ger kraft till vAr egen affär” Som samverkanspartner till Norrbottensteatern når du som företagare ut till runt 50 000 teaterbesökare varje år i hela länet. Det ger stora möjligheter för ditt företag att få värdefull exponering och samtidigt bidra till en levade region. Lule Grafiska är en av Norrbottensteaterns äldsta samverkanspartners och för delägaren Mats Garbom går affärsmässighet och kultur hand i hand. - Kultur driver en positiv samhällsutveckling som alla tjänar på, även vi företagare. Dessutom har Norrbottensteatern ett starkt varumärke som vi tycker är affärsmässigt värdefullt att bli exponerad tillsammans med, säger Mats Garbom. En röst i samhällsdebatten Norrbottensteaterns spegling av samhället och starka humanistiska ställningstagande i samhällsdebatten är en av huvudanledningarna till att Lule Grafiska valt just teatern som samverkanspartner. - Teatern står för bra värderingar, en bra värdegrund. Det är inga fina ord på pappret utan omsätts i praktiken. Teatern är en ärlig och stark motkraft i ett allt hårdare samhälle. Det tycker jag ska premieras. Vad får jag som samverkanspartner? Norrbottensteatern ger dig en kraftfull exponering mot en bred, inflytelserik och köpstark målgrupp. Du exponeras i vår foajé, i höst- och vårprogram samt på vår webb och i sociala medier. Omfattning av exponering och utrymme beror på nivå och utformning av avtalet. I alla samarbetsavtal ingår: Vidgar vyer Mats poängterar att kultur och sport inte konkurrerar, utan är komplement till varandra. Båda engagerar människor, för dem samman och väcker känslor. Teatern ger dessutom oss människor ett vidare perspektiv på tillvaron. - Själv är jag ju en riktig sportnörd, men jag tycker det är viktigt att få se och uppleva något annat också. Både att se teater och själv skådespela är oerhört utvecklande. Det kan jag se inte minst på mina egna barn som haft turen att gå i en skola där teater som uttrycksmedel är prioriterat. Nya idéer breddar Att teatern utvecklas och erbjuder nya grepp är något som Mats gillar. Att exempelvis kunna bjuda hela Lule Grafiska på Julshow kändes exempelvis roligare än ett traditionellt julbord. Företagsfrukostarna har också varit uppskattade och han ser fram emot fler nya idéer. - Vad jag personligen skulle vilja se mer av är kortare föreställningar på kvällstid som skulle passa som företagsträffar eller after work. Det vore riktigt kul att ta med kunder på! •Teatern som unik mötesplats för skräddarsydda kundaktiviteter och specialarrangemang. •Möjlighet att utveckla och stärka kundrelationer med andra företag i regionen. •Inbjudan till olika nätverksaktiviteter och partnersträffar. •Personalvård genom erbjudanden till de anställda. •Biljetter till premiärer. För mer information kontakta Marknadschef Karin Sjöö Åkeblom, [email protected] 28 19 mats Garbom Lule Grafiska startade 1997 med fem anställda. Idag är man 17 medarbetare och ett av de större tryckerierna norr om Stockholm. Lule Grafiska trycker i princip allt – från storformat och display till offset och digitaltryck och levererar kvalitet som gett bestående avtryck hos kunder från Ystad i söder till Kiruna i norr. 29 29 Norrbottensteaterns huvudmän: med stöd av: Norrbottensteatern i samverkan med: Vi söker fler partners för långsiktiga samarbeten! som gör det möjligt för oss att utveckla kulturen och bidra till en attraktiv region att besöka och bo i! 30 Norrbottensteatern erbjuder ett samarbete med ett starkt varumärke som når ut i hela länet med 50 000 besökare varje år. Att synas tillsammans med oss innebär exponering mot en bred, inflytelserik och köpstark målgrupp. Partnerskapet innebär även tillgång till en unik och kreativ mötesplats med högkvalitativ underhållning, ljus och ljud samt restaurang. I vår miljö kan ni förlägga kundaktiviteter, konferenser mm i syfte att stärka kundrelationer och affärssamarbeten, utöka nätverk samt ge en positiv intern utveckling och personalvård. Genom ett affärsmässigt samarbete är det vår målsättning att skapa ett mervärde med stärkta affärer samt att utöka våra möjligheter att bidra till en attraktiv region genom en utvecklad kulturupplevelse. För mer information, vänligen kontakta, [email protected] 31 Boka bord inför vårens soppteater på Norrbottensteatern. En timmes underhållning och mat för alla nöjeslystna lunchgäster. Och varför inte bjuda dina kunder eller medarbetare på en garanterat givande halvtidspaus i arbetet? Det är företagsrepresentation och kundvård med mersmak! Först ut, den 5/4 är Eric Löwenthals djärva och humoristiska enmansföreställning I faderns, sonens och Försäkringskassans namn. Den 12/4 kommer skådespelaren och dansaren Per Sundberg, känd från vår uppsättning La Cage Aux Folles, att bjuda upp till dansant underhållning i ”Per Sundberg med vänner”. 19/4 är en fartfylld timme med våra egna ensembler från föreställningarna ”Alice i Underlandet” och ”Barn och deras barn”. petit! Bon A Spelschema med dagar och tider hittar du på norrbottensteatern.se 32
© Copyright 2024