1. No category

HÄNT PÅ LEDEN
#1 2015
FÖRENINGEN SÖRMLANDSLEDEN
INNEHÅLL
3
Tar med asylsökande ut på leden
7
Hongkong - mer än skyskrapor
8
Filmar etapperna och lägger ut på nätet
11
Chans att se vargar utefter leden
12
Barn älskar att leka vid kvarndammen
15
Ny rundslinga i Nyköping
16
Gick hela Sörmlandsleden på 18 år
18
Tord Törnkvist - en ambassadör
20
Livslång kärlek började i skogen
22
Diplom till nio långvandrare
23
Lär dig att elda
HÄNT PÅ LEDEN, #1 2015
Ansvarig utgivare Håkan Lindqvist
Redaktion
Gun-Britt Gustafsson, Karin Reibring, Peter Swärd
Omslagsbild
Rundslinga Fada, etapp 36:3
Foto
Karin Reibring
Tryck
Österbergs tryckeri Nyköping 2015
Föreningen Sörmlandsleden
Box 45 613 21 Oxelösund, 0155-355 64
[email protected]
www.sormlandsleden.se
Västra Femöre, etapp 44:3
Foto: Karin Reibring
LEDAREN
Första året som ordförande
Nykvarn och Strängnäs är kommuner, som
uppvaktar Sörmlandsleden för att göra
anslutningsleder fram till den befintliga
leden.
M
itt första år som ordförande i Föreningen Sörmlandsleden har varit
spännande och händelserikt. Att få leda
en starkt engagerad styrelse med ständigt
nya frågor på dagordningen kräver massor
av tid, mer än jag hade förväntat mig.
Intresset för att bli medlem i föreningen
ökar. Vi är i dag 3 200 medlemmar varav
150 är utländska medlemmar - fantastiskt!
Föreningen genomförde sitt årsmöte i
Eskilstuna i slutet av februari, ett välbesökt möte med många diskussionssugna
medlemmar.
Eskilstuna har varit ett obearbetat område
när det gäller sponsring, men där har vi nu
aktivt börjat arbeta för att hitta nya sponsorer. Samma sak gäller för södra Stockholm, där vi nu kommer att börja med
sponsorarbete under våren 2015.
Sörmlandsleden som varumärke och led
står högt i kurs. Den har stor dragningskraft som turistmål för utländska vandrare,
främst från Tyskland och Holland.
I vårt arbete att marknadsföra leden vänder vi oss bland annat till vandrare från
Tyskland genom annonsering i tyska utemagasin.
Vilka är morgondagens vandrare
och vad förväntar de sig av oss?
Sörmlandsleden deltog under mars månad
i Vildmarksmässan i Älvsjö. Där träffade vi
massor av intresserade och engagerade
människor.
Många vandrare vill ha ett bekvämt och
lyxigt avslut efter en dags vandring. Sörmlandsleden har inlett ett projekt där hotell,
B&B och andra näringsställen erbjuder
olika vandringspaket, där finns möjligen en
ny kategori vandrare i framtiden.
Vi får förfrågningar om nya rundslingor ett bekvämt och enkelt sätt för morgondagens unga familjer att vandra.
Vi har blåst liv i vår skolsatsning för att
locka ut dagens ungdomar i naturen, en
investering för framtiden.
Kan leden användas till mer?
Det finns många möjligheter att använda
vår led. Ett exempel är Art of Running i
Trosa (drivs av Anders Nordström vid Åda
gård), som arrangerar ett långlopp i skogsterräng på leden för barn och vuxna.
Sammanfattningsvis, Sörmlandsleden är
en fantastisk tillgång för alla, ta vara på
den fina årstid som nu ligger framför oss,
ge er ut på leden och bara njut!
Håkan Lindqvist, ordförande
Samarbetet med Sörmlands turism och
kommunerna där leden passerar fungerar
mycket bra.
3
De tar med sysslolösa asylsökande ut på leden
Stafsjö Wärdshus är sedan november
asylboende. Etappansvariga Winfried
och Frauke Ros brukar ofta ta med sig
asylsökande ut på sin etapp Skogsbyslingan.
I nedlagda Stafsjö Wärdshus bor numera
150 asylsökande, de flesta från Syrien. I
Stavsjö bor också Sörmlandsledens etappansvariga Frauke och Winfried Ros. De
sköter Skogsbyslingan – en rundslinga i
den kolmårdska vildmarken. Här, en dryg
mil bort, ligger Sörmlands högsta punkt.
Från ett tolv meter högt torn ser man skog,
skog så långt ögat når.
Även i Stavsjötrakten finns flera rundslingor. En dag tog Winfried en promenad
runt Stavsjön.
- Jag passerade värdshuset och kom på
att några av de asylsökande kanske skulle
vilja hänga med. Så jag gick spontant in
och frågade. Uppåt 20 personer följde
med, berättar Winfried.
Sedan dess tar Frauke och han med sig
asylsökande till Skogsbyslingan.
Eftersom man måste åka bil
kan bara tre eller fyra åt
gången följa med. Först
till kvarn gäller.
- Vi åker till värdshuset
spontant när det är fint
väder. Där har de ändå
inte mycket att göra. Fler vill
åka med än vi har plats för.
Det är ont om ordinarie bussturer, såväl
mot Nyköping som Norrköping. Asylboendet ordnar inköpsresor till Norrköping med
egen buss ett par gånger i veckan.
- En del går en dryg mil till Krokek för att
handla, berättar Winfried.
Språkkunskaperna varierar. En del pratar
bra engelska, andra nästan ingen.
- Det är svårt att förklara vad till exempel
- Vi är sociala och har alltid pratat med
vilt främmande människor. Så det föll sig
naturligt att ta kontakt med asylboendet,
säger Frauke och Winfried Ros.
en tjärgrop är, säger Frauke.
Winfried och hon har fått en del frågor
om djur, inte minst myror, ”Swedish termites”. En del fotograferar med mobiltelefonen för att skicka hem bilderna.
För dåliga skor kan vara ett problem om
det är blött i marken.
Winfried åker även till Krokek och simmar med asylsökande.
Varför gör de allt detta?
- Det är roligt. Vi är
sociala av oss, vi har
alltid pratat med vilt
främmande människor. Så det föll
sig naturligt, säger
Frauke.
- Det är givande eftersom
de blir så glada. Ibland känns deras stora
tacksamhet nästan pinsam, tycker Winfried.
”Stavsjön runt” kan de asylsökande
vandra på egen hand.
- Vi har förstått att en del även går ”Skiren runt”. De har lärt sig titta efter orange
och ljusblå markeringar, säger Frauke.
Karin Reibring
”Ibland
känns den stora
tacksamheten nästan
pinsam.”
4
Vikitteln –
en välbesökt
rastplats.
Skogsbytornet är
Sörmlands högsta
punkt.
Rotvälta inspekteras.
5
UR GÄSTBÖCKERNA
Tack av hela mitt hjärta. De här
sjöarna och skogarna är bland det
finaste här på planeten. Må de
få leva och frodas för kommande
generationer.
Området här och ner mot
Ålbäck och ut mot Kungshamn
har varit mina favoritställen
sedan barnsben. Såg nyss en
skräntärna flyga förbi.Många
grågäss i sjön. Rödst järten ”t jatar”
alldeles intill – han är verkligen
vacker! Två kattugglor hörs.
Snygg bänk av björkstam!
Tack SÖRMIS för ett fint ställe att vila upp sig på!
Här går en 13-årig pojk med en massa i 50-årsåldern och några runt
30. Det är trevligt och vackert i naturen så här på hösten. Snart ska vi
stanna och äta mitt efterlängtade fika. Tack o hej, bullpastej!
Nu har 15 ungdomar + sex instruktörer gått ifrån Viggudden, vissa med
ömma fötter, men kämpar på duktigt. Kämpig men mycket vacker etapp.
Ikväll ska dom få äta rötter från bland annat vass och andra växter. Bad
blir det också!
Glada hälsningar från oss småtrötta i
Försvarsutbildning Södermanland Ungdom
Jag kommer från Rom. Har följt Europalederna sedan södra Tyskland:
Skåneleden, Kust till kust-leden, Höglandsleden, Gislavedleden,
Östgötaleden och Sörmlandsleden.
6
Hongkong – mer än
skyskrapor
Hongkong är en plats som de flesta
nog förknippar med skyskrapor och
folkmyller. Vad många inte vet är att
där också finns fina vandringsleder.
Ett av mina allra första intryck av Hongkong var att det var trångt. Gatorna var
smala, trottoarerna än smalare och det var
människor, bilar och spårvagnar överallt.
Men bara 25 procent av Hongkong är
bebyggt, och den som tar sig ut från stan
möts av något helt annat – skog, berg och
faktiskt också ett flertal välskötta vandringsleder. Kollektivtrafiknätet är mer finmaskigt än det hemma i Sörmland, och ledernas alla etapper nås med båt, buss eller
tunnelbana.
En vandringsdag kan se ut så här: Efter att ha vaknat upp på något hotell eller
vandrarhem, kanske i en trevåningssäng
på 40:e våningen, tar du pendlarbåten från
centrum till ön Lantau. Sedan tillbringar
du dagen med att vandra de första etapperna av Lantauleden, bland annat över
två bergstoppar på runt 900 meter. På
seneftermiddagen kommer du fram till
höglandsområdet Ngong Ping, känt för
sitt kloster och sin enorma Buddha-staty
– därifrån kan du åka linbana och tunnelbana tillbaka till centrum och hinna med en
kväll i stan.
För den som kanske bara har en dag i
Hongkong, men gärna snörar på sig kängorna för ett par timmar på stigarna, finns
än mer stadsnära vandringsetapper som
också erbjuder storslagna vyer. Ett tips är
Drakryggen, 20 minuters bussresa från
skyskraporna på Hongkong-ön.
Den som har lite mer tid kan tälta längs
lederna.
Allemansrätt
finns inte, däremot avgiftsfria
campingplatser.
För den som har vägarna
förbi, och till exempel är
på rundresa i Ostasien eller mellanlandar på väg till
Australien, kan jag varmt
rekommendera några dagar
på lederna här.
Text och foto:
Andreas Reibring
7
Bengt-Göran filmar etapperna
och lägger ut på internet
Sörmlandsleden på film.
Ja, det är faktiskt sant. BengtGöran Andersson filmar etapperna och lägger ut på nätet.
Natur, film och foto är tre av Bengt-Göran
Anderssons intressen. För något år sedan
behövde han ett videoklipp för att uppdatera sina kunskaper i html.
- Jag kom på att jag kunde förena mina
intressen genom att filma när jag vandrar
en etapp, berättar Bengt-Göran.
På vårvintern gick han etapp 30 i Kolmårdsskogarna. I sällskap hade han stativ
och videokamera med extern mikrofon.
Ett par veckor senare sken solen och
Bengt-Göran tänkte att det inte kunde
skada att ha två videoklipp. Så även etapp
29, väster om Björkvik, dokumenterades.
Det fina vädret fortsatte, så varför inte ta
ytterligare en etapp? Så blev även etapp
28 öster om Strångsjö filmad. Ännu en dag
med fint väder gjorde att även etapp 27
öster om Katrineholm och genom Forssjö
dokumenterades.
Efteråt upptäcktes en liten detalj.
- Det hade börjat spricka ut och bli grönt
i naturen när jag gick den sista etappen,
27:an. Så var det inte när jag gick de andra,
därför bestämde jag mig för att börja om
från början med start i Malmköping.
Hittills har Bengt-Göran, som bor i Katrineholm, filmat etapperna 21-31. De finns
utlagda på hans hemsida med adressen
www.timeoutside.se. Även kulturslingan
28:1, sydöst om Forssjö, är filmad. När vi
träffas håller Bengt-Göran som bäst på
med klippningen.
Alla etapper filmas när det är vackert väder för att visa dem från sin bästa sida.
- Jag vill ha med naturens ljud som fågelkvitter och vindsus. Därför lägger jag
inte på någon bakgrundsmusik, berättar
Bengt-Göran. Kommentarer och berättande läggs på i efterhand.
Han gör sina filmer på egen hand och
börjar med att filma etapptavlan. Stativet
monterar han upp och vandrar fram mot
kameran.
- Det finns två typer av scener. I den ena
är jag själv i bild, då för att visa var leden
är. I den andra filmar jag åt sidorna. Tanken
med sistnämnda är att visa vad man ser
när man står på leden. Ibland är det djur
Se filmerna på
– Jag vill ha med naturens ljud som
fågelkvitter och vindsus. Därför lägger jag
inte på någon musik, berättar Bengt-Göran
Andersson.
8
www.timeoutside.se
som samarbetar, som ett par tranor med
sin unge på etapp 27.
Bengt-Göran har minst en timmes film
med sig hem. Mycket är dötid som han
klipper bort. Den färdiga filmen blir 10-12
minuter lång.
- Vi kör bil på stora vägar. Ofta ligger vildmarken alldeles intill. Jag vill visa hur nära
och lätt det är att komma ut i naturen och
kanske till och med få vildmarkskänsla.
Karin Reibring
Alla hjälper till att sköta leden
Det här är hunden Lisa som hjälper husse
och matte Pehr och Siw Bengtsson med
vårstädningen.
Pehr och Siw ansvarar för etapp 15 mellan Skottvång och Fredriksberg.
Deras hund Lisa ser till att leden blir
framkomlig genom att bära bort kottar och
annat som kan ligga i vägen för vandrare.
Naturkompaniet storsatsar
Den 13 och 14 juni kommer det att vimla
av folk i skogarna söder om Stockholm.
Det är Naturkompaniet, som arrangerar
”Björnturen” – en vandring på 46 km från
Lida friluftsgård till Alby friluftsgård. Vid
Rudan blir det gemensamt nattläger med
underhållning och mat. Vem som vill kan
anmäla sig. Det går också att bara delta
ena dagen.
9
UR GÄSTBÖCKERNA
Great infrastructure for one of the beautiest landscapes on the earth!
Thanks a lot!
Sara and Julia, 21 years from Tyskland
We like the trail a lot with all its
different kind of nature and the
beautiful views. The organisation is
great, it is quite easy to find the right
walk with all the orange signs. We
were especially happy about all the
shelters. Thanks a lot!
Hier ist ein sehr schöner Platz. Vielen Dank allen fleissigen Helfern
auf dem Wanderweg. Die Beschilderung ist ja wirklich erstklassig. Man
fühlt sich gut aufgehoben. Auch unseren Hunden hat es gut gefallen.
We spent a beautiful week in Sweden.
The nature, lakes and beaches
are wonderful. We also enjoyed
eating blueberries and raspberries
during our walk. What is more,
swimming in these awesom lakes was
very nice and refreshing. We are
looking forward to our next visit.
Greetings from Slovakia
Här har ni två som sänker medelåldern. 23 och 24 år.
Finaste skärmskyddet vi sett och vi har sett många!
Två skogstokiga kvinnor
Det finns många vildsvin här. Hoppas ni har koll på det.
10
Ett vargpar har
etablerat sig i
trakten av Gnesta
och Nykvarn. Dessa
vargar lever dock
i Dalarna.
Nu finns chans att möta varg i skogen
Etapperna 12 och 13: ”Vargparet har
skaffat sig revir” skriver Länstidningen
i Södertälje 27/1 med stora rubriker.
Här på etapp 12 och 13 i gränstrakterna
Gnesta–Nykvarns kommuner har Länsstyrelsens viltspårare säkrat spår och spillning
från en hane och en löpande hona, som
med stor sannolikhet bildat revir här i skogarna. Då vi redan tidigare har lodjuren här
sedan några år, kan väl etapperna 12 och
13 nu med rätta kallas vildmarkssträckor!
Det är på Sörmlandsledens etapp 12 vid
Acksjön som vargspåren, cirka två timmar
gamla, har säkrats berättar viltspåraren
Mikael Fransson.
Ett vargrevir kan vara på 50 000 hektar
men detta blir förmodligen betydligt mindre. Vargarna patrullerar runt, runt dess
yttre gräns flera mil på ett dygn. Parningen
sker i februari och drygt två månader senare kan det vara två till sex valpar nyfödda
i våra skogar.
På sjön Yngern lite längre norrut ligger
ett älgkadaver sedan två veckor, ett tydligt
tecken på vargen, som äter upp mot tio kilo
åt gången, men som samtidigt bjuder på
mat till andra rovdjur som räv och havsörn.
Jägare och tamdjurshållare känner förstås
oro för sitt vilt, sina hundar och tamdjuren.
För människan är dock vargen helt ofarlig
om man möter den, men ett vargmöte fritt i
naturen är ett minne för livet.
Så packa ryggsäcken. Kameran skjutklar
på magen. Utgångspunkt kan lämpligen
vara p-platsen vid södra Yngsviken etapp
12–13. Välkommen ut i vildmarken!
Text och foto: Peter Swärd
På www.rovobs.se kan du själv se var
rovdjur observerats.
För att inte missa...
...någon post från Sörmlandsleden anmäl både om du flyttat eller bytt
e-postadress. Posten skickar numera tillbaka brev med fel adress istället för att idka detektivarbete.
11
Barnen älskar att leka vid kvarndammen
12
Tio barn leker för fullt vid Stora Benes
skärmskydd.
- Vi är ofta på Sörmlandsleden, berättar deras ledare Margrita Sjöqvist.
Tidig lördagkväll i slutet av mars. Vi möts
vid en liten p-plats i gränslandet mellan
Nyköping och Oxelösund. Den tidiga våren
har tillfälligt bromsats och det ligger snö på
marken. Temperaturen är runt noll.
Tio strövare (8-10 år) från Friluftsfrämjandet i Oxelösund har mött upp tillsammans
med ledarna Margrita Sjögvist och Mats
Ytterby. Alla bär reflexvästar, eftersom det
kommer att bli mörkt. Även ficklampa (helst
pannlampa) finns på utrustningslistan.
- Vi behöver bärhjälp, säger Margrita och
alla frivilliga får ett vedträ, som de stoppar
ned i ryggsäcken.
Vi vandrar på led en bit på Sörmlandsledens etapp 44:1. Efter en stund är vi
framme vid skärmskyddet vid en gammal
kvarndamm.
- Här kan barnen leka hur länge som
helst, berättar Margrita.
Förutom att vara ledare i Friluftsfrämjandet sköter hon Sörmlandsledens etapp 40 i
Tunaberg, mellan Dragsviken och Mellsjön.
Det gäller att ta vara på dagsljuset så vi
börjar med matlagningen.
- Den här gången har vi köpt fryst pyttipanna, men ibland gör vi egen och börjar
med att koka potatis, berättar Margrita.
Barnen skalar morötter med sina knivar,
som de också täljer med. Reglerna för hur
Med en kniv måste
man vara försiktig.
Kolsvart i skogen.
Reflexer i
träden markerar
tipspromenaden.
kniven ska hanteras är mycket noggranna.
Den torra medhavda veden gör att elden
tar sig snabbt. Tänder gör man alltid med
tändstål - inte tändstickor.
Mats och Margrita lägger på muurikkan
- en medhavd stekhäll där pyttipannan til�lagas. Fram med kåsorna, vi äter medan
mörkret sänker sig.
Några fryser så efter maten kör Mats
igång några lekar. Nu är det kolsvart, bortsett från elden och ficklamporna, och dags
för tipspromenad. Markeringarna utgörs av
reflexer som glimrar i trädgrenarna. De tolv
frågorna handlar om återvinning.
Sedan hinner man med några omgångar
ficklampskurragömma innan det är dags
för avslutning och vandring tillbaka. Det
har hunnit bli fyra minusgrader. Alla släcker sina lampor. Vi sitter tysta en stund, hör
vattnet porla och blickar upp mot stjärnhimlen.
Text och foto: Karin Reibring
13
Friluftsfrämjandet i Oxelösund använder ofta Sörmlandsleden i sina barngrupper – året runt. I år har man till
exempel varit vid våtmarken Brannäs
(etapp 44:3). Senare i vår ska Gullängsberget bestigas (etapp 38). Frilufsarna
(11-13 år) har sovit i skärmskyddet vid
Mellsjön (etapp 40).
Margrita
Sjöqvist
Tändstål
istället för
tändstickor.
Mats Ytterby
steker på en
muurikka.
14
Ny
rundslinga
Sörmlandsleden behöver inte vara vildmark. Nu finns en ny rundslinga genom
staden Nyköping.
Lämplig start är vid slottet Nyköpingshus
– Nyköpings mest berömda sevärdhet. Här
bodde förr Sveriges kung.
Slingan går längs den vackra åpromenaden genom centrala stan. Den fortsätter i
Nyköpings utkant innan man är tillbaka vid
slottet igen.
Hela rundslingan är 11 km. Den består
Hallå skolfolk!
Vet du som jobbar i skolan att Sörmlandsleden satsar särskilt på att ge elever tillfälle att komma ut i naturen?
På hemsidan finns en särskild avdelning
som heter ”Skolor”. Där finns skräddarsydda vandringsförslag för alla våra 16 kommuner. På webbplatsen finns även utrustningsförslag och tips på roliga aktiviteter.
Samtliga idrottslärare ska ha fått inloggningsuppgifter till detaljkartorna.
av delar av etapperna 44, 44:2 samt 45.
Namnet är ”Runt Nyköping väster om ån”.
Läs mer på hemsidan under ”Vandring”,
klicka sedan på ”Rundslingor”!
Visste du att...
...två orange ringar betyder att leden markant ändrar riktning. Sådant
kan vara lätt att
missa, inte minst
om man går och
pratar. Två ringar
betyder alltså att
man bör vara på
sin vakt för att inte
gå fel.
15
De tog sig runt Sörmlandsleden på 18 år
Det började med att vi testade att vandra en helg våren 1995. Vi tyckte det var
fantastiskt, jag och Patrik! Ett så enkelt och lättillgängligt sätt att umgås. Leden
ligger ju nästan inpå husknuten! En kort bit med buss, sedan är man igång.
Vi beslöt efter den helgen att fortsätta en helg varje år tills vi tagit oss runt. Och
det gjorde vi till slut. Det tog 18 år. En helg varje vår åren 1995-2013, sedan var vi
tillbaka där vi började en gång. Lite äldre och kanske med något tyngre steg.
Vi började från Stockholm och gick
medvetet ”fel” eftersom vi valde att gå efter vattnet ner mot Trosa, Nyköping och
Oxelösund. Leden är ju numrerad åt andra hållet, så det blev lite bökigt att läsa
etappbeskrivningarna nerifrån och upp. Vi
har alltid satsat på att komma fram till en
sjö, eller något vattendrag till kvällen varje
dag vi vandrat. Det har inte alltid varit möjligt, men i de flesta fall. Det är skönt att
kunna tvätta av sig efter en dags vandring,
och ha tillgång till vatten för disk
och tvätt. För att inte tala om
hur fint det är när kvällen
närmar sig att sitta vid en
liten eld och titta ut över
vattenytan.
Så här med facit i hand
så tycker vi nog båda att den
finaste sträckningen var kring Mörkö,
Trosa och Tullgarn. Den jobbigaste var
definitivt vid Bråviken där ledens tuffaste
sträckning finns. Brant nedför, över stock
och sten och sedan brant uppför. Det var
svettigt. En skön paus blev det när vi var
uppe, med fin utsikt över Bråviken. Vid det
tillfället var en kompis till oss också med.
Vi har alltid satsat på att sova i tält. Ofta
intill ett vindskydd för att få tillgång till
vindskyddens många faciliteter med ved,
fin eldstad och bord med mera. Men vi
slapp myggen i och med tältet.
Några gånger har vi sovit i vindskydd,
men då var det oftast tidigt på våren när
det inte fanns några myggor.
När vi kom längre och längre bort från
Stockholm blev det lite knepigare att ta sig
dit och hem. Vi ville ju börja exakt där vi
slutat året innan och ta oss hem från den
punkt vi slutade på, på söndagen. Ibland
fick vi skjuts ned, eller så kom någon och
hämtade oss. Ibland tog vi bilen och lämnade den i någon glänta i skogen. Det blev
lite av en sport att ta oss tillbaka till bilen
på söndagseftermiddagen. Någon gång
ringde vi taxi: ”- Ja, vi står här vid en
liten grusväg mitt i skogen, det
är en liten röd sommarstuga här. Kan ni köra oss till
vår bil?”. Det gick på över
tusen kronor.
En annan gång - faktiskt
den enda gång vi fuskade och
sov på vandrarhem - var i området kring
Stavsjö. Den snälla ägaren av vandrarhemmet erbjöd sig att hämta oss på söndagen
med sin bil och köra oss tillbaka till vår, när
vi kommit fram till vårt mål. Vi fick hans telefonnummer och ringde. Det visade sig på
färden tillbaka att han var otroligt kunnig
och berättade mycket och livligt om allt vi
for förbi!
Vi reflekterade ofta över hur lite folk vi
stötte på när vi vandrade på leden. Det
hade nog mest med att göra att vi vandrade i slutet av maj, eller tidigt i juni. Vi kunde
ju se på vissa sträckor att leden var ordentligt upptrampad så det ser nog annorlunda
”Det
viktigaste har
varit att få umgås
och prata.”
16
”Finast var det kring
Mörkö, Trosa och
Tullgarn. Jobbigast
vid Bråviken..”
ut mitt på sommaren. Det är jättekul att se
och höra att fler och fler upptäcker leden
och hur fin den är!
Vi har varit lite rädda för att dricka vattnet
i källorna som finns utefter leden. Vissa är
ju rena och fina med rinnande vatten, då
har vi druckit. Medan andra har varit stillastående och vattnet kanske inte sett helt
rent ut (även om det säkert var det). Därför
har vi alltid burit med oss vatten. Ungefär
ett dygn brukade väl 3-3,5 liter räcka, sedan var vi tvungna att fylla på. Ofta knackade vi på i någon sommarstuga och det var
aldrig varit något problem. Snälla och nyfikna människor överallt som gärna ordnat
vatten till oss.
För oss har nog kanske det allra viktigaste med vandringshelgerna varit att få umgås och prata. Det är en del av vandringen.
Man går där och kan inte stressa. Inget annat som stör, utan det är bara där och då.
Hemma är det mycket annat som pockar
på ens uppmärksamhet. Den här helgen
Peter vid
Helvetets port,
en halvmil
öster om
Malmköping.
har varit ett skönt sätt att ”ta igen kompistid” och också en slags återhämtning. Bara
en sådan sak som att efter en helg ute få
sitta på en riktig toalett och få duscha när
man kommer hem. Skönt. Man uppskattar
det man har hemma.
Nu diskuterar vi vad som väntar härnäst
- kanske blir det Roslagsleden. Men först
ska vi bestiga Kebnekaise senare i år!
Peter Lidhäll & Patrik Jansson
17
Tord - en
ambassadör
för leden
Foto: Hans Östlin
- I tider då alla inte kan åka på utlandssemester tror jag leden blir allt viktigare. Fler och
fler vill uppleva äventyret runt hörnet, säger Tord Törnkvist.
Tord Törnkvist är en man som liksom
ÄR vandring. Och han är i hög grad
Sörmlandsleden också. En ambassadör
som ständigt skapar intresse för ledens
möjligheter.
Hur skapar man positiva kontakter med
kommuner och andra? Tords tips är att vara
med där det händer och knyta de kontakter
man kan. Det ena leder ofta till det andra.
När vi träffas har Tord just varit på ett möte
som Haninges kultursamordnare ordnat
med kommunens föreningar.
– Leden är en del av föreningslivet och
att vi finns med i dessa sammanhang är viktigt, säger Tord.
Via Sörmlandsledens styrelse har han i
uppdrag att jobba med kommunkontakter
särskilt i Huddinge och Haninge som är
nära där han bor.
Varför är det så viktigt med dessa nätverk
och kontakter? Vad vill Sörmlandsleden få
ut?
– Ja, en drivkraft är att vi vill bli mer kända
och det är numera så att kommunerna ofta
lyfter fram Sörmlandsleden i olika informa-
18
tionsmaterial, svarar Tord. Genom detta får
fler upp ögonen för ledens möjligheter. Alla
från dagis till pensionärsgrupper till extremsportare.
– Kommunerna hjälper också till med
både bidrag och att bygga spänger och
broar i en del fall.
Tord tar kontakt på alla nivåer. Alla kan
förvänta sig ett samtal! Kommunens ekolog
är en naturlig ingång men nu också kultursamordnaren som genast såg möjligheten
att kombinera natur och kultur.
– Det ligger i tiden, säger Tord, man vill
uppleva något och ha ett mål med sin vandring.
Tord får genom sitt nätverk ofta tips och
råd. Information om vad som är på gång
som kan vara bra att ha.
– Jag blir alltid positivt bemött i kommunkontakterna och det kanske är för att jag
behandlar dem mer som kompisar och inte
som tjänstemän, säger Tord.
– I tider då alla inte kan åka på utlandssemestrar tror jag leden blir allt viktigare. Fler
och fler vill uppleva äventyret runt hörnet,
säger Tord. Jag har märkt att förfrågningarna blir fler och fler. Senast från Länkarna
till exempel.
Det ordnas också flera arrangemang på
leden nu än tidigare. Man ordnar olika lopp
där man till exempel springer, går eller cyklar.
– Här får man väga slitage mot att vi vill
att leden nyttjas! Visst kan jag vara skeptisk ibland men vi är inställda på att mer
intresse ger mer slitage, säger Tord.
Och eftersom visionen är Sveriges bästa
låglandsled blir det naturligtvis en utmaning att hinna med underhåll som att röja
och fixa på leden.
– Det gäller att grunden funkar, säger
Tord. Att leden är markerad och att broar
och spänger är i bra skick.
Har man varit ledare för 300-400 vandringar kan man nog kallas för en erfaren
vandrare. Vad har drivkraften varit?
– Det har gett så mycket tillbaka, svarar
Tord. Kamratskap, upplevelser, resor till
nya platser i hela Norden.
– Och för mig är Sörmlandsleden något
speciellt. Jag var med när den invigdes
1973 och fick snart därefter ta hand om
sträckan 6:1. Jag känner varenda sten här
på sträckorna i området, avslutar Tord.
Hans Östlin
Nu kan man bada vid Trullsjön
Trullsjön på etapp 17 är en underbar plats
för ett svalkande dopp, men sedan några
år har badbryggan varit obrukbar. Nu är
den reparerad och det finns till och med en
enkel badstege. Dessutom har botten röjts
från nedfallna småträd och grenar. Se bara
till att inte röra upp botten när du kliver i, då
rörs humuslagret upp som i alla brunvattensjöar och fastnar lätt på kroppen. Inget
farligt förstås, men kan upplevas lite obehagligt även om det är lätt att borsta bort
när det torkat.
Rolf Wahlström
Var säker i naturen
Tord har ju varit med i
Strapatsklubben och genom
åren ”sovit en del under granar,
druckit te på tallbarr och haft det
lite jävligt ibland”. Så vad är hans
bästa tips om friluftssäkerhet?
Håll dig varm och torr, undvik att
bli blöt, se till att ha med ombyte.
Drick tillräckligt och se gärna
till att ha tillgång till varm dryck.
Sök skydd i tid om du får
problem.
Ha med karta och kompass, det
borde vara obligatoriskt, telefonen
kan ladda ur…
Skaffa kunskap om hur du
säkert hanterar yxa och kniv,
kan låta självklart men är en stor
olycksrisk.
Var beredd på att du måste
övernatta primitivt, se till att du vet
innan hur du ska göra då.
Sök kunskap om vad du kan äta
i naturen, det är mer än man tror.
Kanske kommer en del av dessa
och andra tips att förmedlas av
Tord på Tyrestadagen i höst den
13 september!
Det sa klick på Sörmlandsleden
Mats och Pia Klockljung har varit gifta i 27 år. Det var efter en vandring på
Sörmlandsleden – ordnad av ”Den ogifta vänstern” – som det blev allvar mellan
dem.
Året var 1985. Jag var nyskild
och hade flyttat med femåriga Rasmus till Rinkeby. Andra dagen
efter flytten var vi
ute i parkleken
bakom huset,
där en linhårig Fredrik
och Rasmus
började leka
i plaskdammen. När vi
gick in igen
följde Fredrik
och hans mamma
Pia, också relativt
nyskild, med.
Och då hände det väl
något?
Nej, inte alls. Vi umgicks regelbundet.
Grabbarna lekte, Pia och jag snackade,
vi gjorde utflykter, bjöd varandra på födelsedagar, skaffade gemensamma vänner.
Men inget hände och nästan ett år gick.
Jag var med i en förening som hette DOV,
som står för ”Den ogifta vänstern”, med
enda ändamålet att ha trevligt tillsammans,
ordna fester och göra olika aktiviteter.
Reglerna var enkla: du får vara med ända
tills du ”får ihop det” med någon lite mer
stadigt. Så det gällde att passa på medan
man kunde.
Som vanligt bjöd jag med Pia på en av
festerna och vi hade båda kul och dansade
mycket, men inte så mycket med varandra.
20
Men då, då?
Pia dansade mest med en kille från Södertälje och jag hade ingen chans. Jag var
inte särskilt svartsjuk, det var som det var.
Men sedan?
På DOVs fester brukade vi lägga ut listor, där folk kunde anteckna sig om de ville
göra saker tillsammans. Rasmus skulle
följa med mormor och morfar till Åland och
det gällde att passa på. Jag lade ut en lista
om en kort vandring på Sörmlandsleden,
där jag hade gått med min förra fru, med
start i Björkhagen. Det blev många namn
på listan, bland annat Pias.
Men ju närmare det blev till vandringen,
desto fler hoppade av av olika anledningar.
Till slut var det faktiskt bara jag och Pia
kvar med tält och packning för en tvådagstur. Vi upptäckte att vi hade mycket mer
att prata om än vi hade trott, bland annat
att vi båda gillade blåklockor. Vi plockade
svamp, slog läger och stekte svampen,
gick in i tältet och...
…
Men då måste väl något ha hänt?
Svampen var god och vi sov gott. Sedan
fortsatte vi vandra och hade trevligt och
sedan åkte vi hem till Pia - som nyss hade
flyttat till Bromsten - och badade bastu
och duschade.
Men då?…
Nej, det var mest skönt att bli ren och vi
var glada att vi hade haft trevligt. Sedan
åkte jag hem till mig. Fast Rasmus skulle
bara vara kvar på Åland några dagar till.
Jag tänkte se en film om den belgiske
sångaren Jacques Brel och det vore ju kul
att ha sällskap, så jag ringde Pia.
Filmen var bra och när vi skulle åka hem,
så kom vi på att vi kanske skulle gå av vid
samma tunnelbanestation.
Men det hände väl inget då heller,
eller hur?
Jo, då hände det! Ett tag senare bodde
vi ihop, grabbarna gick i samma klass och
1988 föddes Maja. Och vi har fortfarande
blåklocka som ”vår blomma”. Det satt långt
inne, men nu har vi varit gifta i 27 lyckliga
år och bor i vandringsvänliga Arvidsjaur,
där vi driver det välbesökta Glommers
Hattmuseum i den lilla byn Glommersträsk
(vi finns på Facebook).
Men utan Sörmlandsleden vete sjutton
om det hade hänt något. Tack och ett speciellt tack alla som hoppade av vandringen.
Ni anar inte hur tacksamma vi är!
Mats och Pia Klockljung
Nya aktiva på leden
Magdalena Larsson, etapp 5:1.
Karl-Erik och Fredrik Hildenborg,
etapp 24:3.
Anna-Karin och Conny Thorselius,
etapp 28:1.
Elisabeth Eriksson, etapp 45:1.
Jenny Palmqvist, etapp 46.
Michael Nicholls, etapp 46.
Karin Henriksson, etapp 46.
Janne Linder, etapp 53:2.
Holger Johansson, etapp 54.
Johan Andersson, etapp 55.
Kerstin och Bernt Fagerström,
etapp 55.
Helen och Dag Windarp är nya ansvariga
för region 3.
Jürgen och Gunilla Gandre’ har tagit över
ansvaret för region 11.
Nils Johansson och Sebastian Onali
ansvarar för region 15.
Vill du jobba aktivt?
Vi saknar regionansvariga för Tystberga/
Nynäs-området (region 14).
Etappansvarig söks
Holmtorp–Nävsjön.
till
etapp
35,
21
Mellan 60 och 70 medlemmar deltog i årsmötet, som inleddes med att föreningen bjöd på
lunch.
Diplom till långvandrare vid årsmötet
Årsmötet hölls i år den 22 februari på
Vilsta Sporthotell i Eskilstuna.
Så här ser styrelsen ut 2015: Håkan Lindqvist (ordförande), Conny Bäckman (vice
ordförande), Rolf Zetterström (kassör), Mathias Debatin (sekreterare), Maria Atterving (vice sekreterare), Hanserik Folkesson,
Göran Hildenborg, Gerret von Zeipel samt
Per-Olow Andersson (Friluftsfrämjandet).
Suppleanter: Egon Fristedt, Monica Gustafson, Sven Olsson, Tord Törnkvist och Birgitta Lundh (Friluftsfrämjandet).
De som vandrat alla Sörmlandsledens ordinarie etapper får ett diplom på årsmötet.
Årets långvandrare: Eva Friedmann, Johan
Grönblad, Patrik Jansson, Peter Lidhäll,
Charlotta Marklund, Lennart Nordahl, Miklos Puskas, Jenny Åkerblom och Maja
Öman.
Många intresserade
på Vildmarksmässan
Sörmlandsleden fanns med på Vildmarksmässan i Älvsjö 6-8 mars. En rad
aktiva medlemmar
turades om att bemanna föreningens
monter under de tre
dagarna.
22
Göran Hildenborg vet det mesta om
Sörmlandsleden.
Så får du elden att brinna
Visst är det härligt med en skön brasa
vid skärmskyddet! Här lite tips, dels
för att få elden att ta sig, dels för att
inte orsaka skogsbrand.
Kolla innan du ger dig ut under varma
torra dagar, om det eventuellt råder eldningsförbud. Då får du inte göra upp öppen eld, inte ens på iordningställd eldplats.
Men annars är det möjligt att elda på
iordningställda platser längs leden i alla
väder, dock försiktighet vid hård blåst.
Samla ved längs leden innan du kommer
till rastplatsen. Vi tillhandahåller inte ved
längs leden utom på vissa platser.
För att tända brasan finns alltid torra
smågrenar längst ner på stora granar att
hämta. Lägg sedan på lite grövre torra
grangrenar och du har brasan igång. Hittar du lite töre (kärnved från gammal tallstubbe), så går det garanterat bra.
Glöm inte tändstickorna, helst i plastpåse så de inte blir fuktiga (om du inte
använder tändstål)! Ta gärna med ett värmeljus att tända under veden.
När elden brunnit ut ska du släcka ordentligt med vatten och kolla så att glöden
slocknar. Men häll inte på massor av vatten
på de heta stenarna i murad eldstad - då
spricker den!
En liten yxa och såg samt något att hämta släckningsvatten i, bör ingå i utrustningen om du tänker elda.
Och gör det! Att sitta och se in i en härlig
brasa utgör ofta höjdpunkten på en i övrigt
skön vandring. Ut och njut!
Att tända
en brasa
är inte ett
manligt
privilegium.
Att sitta och titta in i de värmande lågorna
blir ofta vandringens höjdpunkt.
Dock skall du komma ihåg att vissa saker skall man ha lagom av: Det är Eld, Vatten, Pengar och Kärlek. För lite är inte bra.
För mycket är heller inte bra. Utom Kärlek förstås, som man ju aldrig kan få för
mycket av.
Peter Swärd, etapp 13
Ta med skräpet
Lämna aldrig sopor eller annat
skräp vid skärmskydden! Där finns
ingen sophämtning, utan detta
drabbar den etappansvarige, som
redan lägger ner många oavlönade timmar på att sköta leden.
23
Har du glömt, att skogen är ditt hem,
att den stora djupa stilla skogen
står och väntar på dig som en vän.
Lämna stadens oro, kom till skogen åter,
endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen,
källan, där det växer upp så ljusa samtal,
gläntan, där man leker med ett regn,
är de glömda? Minns du inte dem?
Bo Setterlind