Hur mår våra stadsträd? - Grå Gröna Systemlösningar för Hållbara

HUR MÅR VÅRA STADSTRÄD?
Thorbjörn Andersson och Örjan Stål
INNEHÅLL
Sammanfattning
1-3
1 Inledning
4-7
2 Metod
8-10
3 Resultat
11-18
4 Diskussion
19-23
5 De tio viktigaste slutsatserna
24
6 Källförteckning
25
7 Enkätpersonerna
26-28
8 Åtta case studies
29-45
Omslag: Hyllie torg, Malmö.
SAMMANFATTNING
Det finns en allmän uppfattning att bland byggprojekt
tillhör trädplantering de lättare. Att bygga en park är
enklare än att bygga ett hus eftersom det rör sig om till
synes enkla åtgärder som att lägga ut jord och stoppa
ner några träd. I själva verket förhåller det sig tvärtom.
Såväl jordar som träd utgör levande material vilket gör
hanteringen av dem oändligt mycket mera komplex än
de material som ingår när man bygger tex ett hus, en
bro eller en väg.
Denna studie visar konsekvenserna: en majoritet
svenska träd i urbana miljöer har en svag fysisk status.
Många av dem invintrar tidigt, har en dålig skottillväxt,
bladens form är mindre än vad som är typiskt för
arten, de har ibland svampkroppar på stam och grenar,
de tappar grenar eller har grenar som torkat in. Det
är några av symptomen. Skälen är att stadsträd ofta
planteras med för snävt utrymme under mark och med
icke tillräckliga växtbäddar och/ eller med växtbäddar
som har fel sammansättning. Det övergripande
problemet är att det saknas kontroll under själva
processen från att ett träd inköps till att det är etablerat
på sin plats. Resultatet kan vara att växtbäddarna blir
felaktigt uppbyggda relaterat till trädets behov eller att
trädets omgivning förseglas med täta markbeläggningar
som plattor eller asfalt. Äldre träd som stått länge
på platsen kan få sina rotsystem skadade genom
upprepade grävningar för olika typer av tekniska
installationer i marken.
Forskning kring stadsträd har tagit avgörande steg
under de senaste 10—15 åren. Detta har haft en tydlig
effekt. Träd planterade från 1960-talet och till slutet
av 1990-talet visar generellt en sämre status än de
som planterats från år 2000 och framåt, vilka har en
bättre vitalitet. Träd som är planterade på 1800-talets
slut och fram till mitten på 1900-talet har som regel
också haft en bra utveckling förutsatt att de fått växa
ostört från grävningar och fria från igensättningar
av markytorna med hårdgjorda beläggningar. Det är
alltså under andra halvan av 1900-talet som någonting
Fig 1: Ett ofta återkommande problem med stadsträd är att de får
för snäva rotutrymmen och tät ytbeläggning. Yngre lindar med
dålig etablering, Katrineholm.
Fig 2: Dessa sommarblommor är i första hand inte för prydnad
utan för att ge träden en öppen jord med bla möjligheter till bättre
gasutbyte. Renovering av växtbäddar för lindar,
Vasagatan, Stockholm.
1
händer, och det finns goda skäl att förmoda att det beror
på vad vi skulle kunna kalla reglementes-planeringen.
Under fyra decennier med början på 1970-talet
har markbyggnadsprocessen slagits fast i en rad
reglementen vilka utkommit i olika generationer, främst
vad som kallades MarkAMA, senare AnläggningsAMA,
och paradoxalt nog verkar tilliten till dessa reglementen
varit så stark att den personliga kompetensen hos
branschens företrädare fallit tillbaka och i vissa fall
helt försvunnit.
Det förtjänar att påpekas att träd i stadsmiljö beskriver
en i grund och botten icke-naturlig situation. För att
få den fria naturens träd att trivas i onaturliga urbana
miljöer krävs en artificiell konstruktion i form av bla
en växtbädd. Hur denna växtbädd utformas är av
avgörande betydelse. Korrekt utförd kan den avhjälpa
många av de brister som staden som ståndort uppvisar.
Idag finns kunskaper och dokumentation kring
hantering av träd och hur deras växtbäddar bör vara
byggda. Det rör sig om allt från lokala handböcker och
rekommendationer till mera omfattande dokument på
en nationell och även internationell nivå.
Fig 3: Träd som placeras i öppna jordytor utvecklas generellt sett
avsevärt bättre än träd i förseglade ytor. Dessa klotlönnar på och
kring en parkeringsplats i Gelsenkirchen, Tyskland, är planterade
vid ett och samma tillfälle.
2
KEYWORDS:
Om dessa kunskaper utvecklas och om den så viktiga
processen kan sättas ihop till ett helt sammanhang
istället för att vara uppstyckad i delar kommer vi att
kunna se en väsentligt bättre status för stadsträd i
framtiden. Frågan är viktig för hur vi som människor
upplever vår stadsmiljö: träd i städer ger positiva
värden fysiologiskt, känslomässigt och socialt.
Föreliggande arbete ingår i ett forskningsprojekt som
finansieras av statliga Vinnova. Syftet är att undersöka
hur stadens gröna (vegetation), grå (gatu-och
undermarksbyggande) samt blå (dagvatten) lösningar
kan samverka och kombineras i system som gör att
staden blir en bättre livsmiljö också för människor och
det sociala livet i det urbana och inte bara för trafik och
transport. Arbetet grundar sig på svaren från 23 enkäter
med lika många experter med geografisk spridning
över landet.
City trees, urban environment, planting beds,
structural soils, process requirements, tree pit
renovation, urban qualities, public health, city
attractiveness.
Fig 4: Norra Bantorget, Stockholm. Vid upprustning av platsen 2009
gjordes vissa nyplanteringar men också växtbäddsrenoveringar
hos äldre träd; främst lind och lönn. Träden ställdes i perennytor
istället för i trafikimpediment. De träd som stod i gatumiljö
fick skelettjordar.
3
1 INLEDNING
BAKGRUND 1.1
Detta arbete behandlar frågan om hur träd kan få
bättre förutsättningar till etablering och överlevnad
i stadsmiljö. Frågan är angelägen eftersom träd ökar
livskvaliteten för människor i staden. Det sker utifrån
huvudsakligen tre aspekter; symboliskt/känslomässigt,
fysiologiskt/miljötekniskt, och estetiskt/socialt. Om
vårt sätt att plantera nya träd, sköta mognande träd
och renovera växtbäddar för äldre, befintliga träd
följer de nya rön som presenteras i aktuell forskning
kommer kvaliteten i det svenska beståndet av stadsträd
att väsentligen förbättras. Denna intervjustudie
visar att det är framför allt en ökad kunskap om
växtbäddens betydelse som kommer att kunna
förbättra resultatet. Äldre metoder att se på den grå
markbyggnaden vilket resulterat i visserligen stabila
men täta, kompakterade massor av svårgenomtränglig
samkross och med träden placerade i alltför små
trädgropar, ofta med undermarkskonstruktioner
som förhindrar rotutbredning, inverkar negativt på
trädens vitalitet. Det är ett synsätt som påminner
om pelargonen som fått alltför liten kruka. Trädens
rotsystem söker sig då till ledningsgravar med god
tillgång till syre i de makadamlager som ledningarna
vilar på, eller till den fria luften ovanför täta ytskikt,
eller till den kondensationsfukt som finns under täta
ytbeläggningar av plattor, asfalt, förstärknings- och
bärlager. Detta leder i sin tur till problem i form
av lyfta beläggningar och igenväxta ledningar. Det
gröna och det grå markbyggandet motverkar i sådana
situationer varandra snarare än samverkar till ett
gott resultat för såväl träd som markbeläggningar och
ledningsdragningar. Studien visar också på stora brister
i samordning och svag gemensam målbild i den relativt
komplicerade process som påbörjas med att ett träd
köps in från planskolan och avslutas med att det har
etablerat sig på sin växtplats.
Enkäten och dess sammanställning ingår i ett
större projekt finansierat av statliga Vinnova. Syftet
med Vinnova-projektet har varit att undersöka
möjligheten att hitta lösningar för träd, vatten och
mark tillsammans, alltså det gröna, det blå och det
grå i markbyggnad och som samverkande system i
stadsmiljö. Vinnova-projektet har varit indelat i sju
olika arbetspaket, här kallade WP/ work package, där
ett 20-tal forskare och praktiker har arbetat med att
Fig 5: Birger Jarlsgatan, Stockholm. Konkurrensen om utrymme
under mark reducerar trädens överlevnadsmöjligheter.
Ledningsgravar tillhör stadens infrastruktur och befinner sig ofta i
samma utrymme som trädens rötter.
Fig 6: Poppel, Solna. Trädets rotsystem söker syre och vatten.
Är växtbädden dåligt utformad söker sig rötterna därför upp
genom den täta asfaltytan. Stadsträd har ofta låg profilhöjd i sina
växtbäddar på grund av konkurrensen i undermarksutrymmet.
4
fördjupa kunskaperna inom sitt respektive fält, men
kanske ännu viktigare att åstadkomma samverkan med
angränsande kunskapsområden. Projektet har pågått
under tiden 2012—2015.
I samverkan mellan WP1: Attraktiva städer och WP 3:
Gröna ytor har vi utfört enkäter med en utvald grupp
människor med dokumenterade kunskaper inom
branschen. Dessa 23 personer fördelar sig på fyra
olika kategorier:
1. Forskare/ utbildare
(i samtliga fall anslutna till SLU).
2. Beställare/ förvaltare
(ofta trädansvariga på kommuner).
3. Konsulter
(privatpraktiserande landskapsarkitekter,
trädexperter och markprojektörer).
4. Utförare, leverantörer och besiktningsmän.
En presentation av de medverkande personerna finns
i slutet av denna rapport, liksom de 18 frågor som
ställdes i enkäten.
1.2 PROBLEMFORMULERING
Trots att det sedan tidigt 1970-tal har funnits
centralt framtagna rekommendationer för hur
anläggningsarbete i samband med träd bör gå till har
många svenska stadsträd under samma tid visat negativ
eller svag utveckling. Detta gäller framför allt träd
som har stått på sin växtplats längre än 10-15 år och
skälet är att under denna tid hade vi inte en tillräcklig
kunskapsutveckling om vad ett träd egentligen behöver.
Träd planterade på 2000-talets början och senare
visar generellt sett en bättre utveckling. I de fall som
dessa ändå visar dålig etablering och utveckling är det
oftast relaterat till vad som snarare är felaktigheter än
bristande kunskap: för det första felaktigt utförande
i entreprenaden, för det andra bristande skötsel
eller svag förståelse för skötselns kritiska moment
under etableringsfasen, och för det tredje svårtolkade
instruktioner, alltså de dokument och ritningar som
exempelvis landskapsarkitekten upprättar och som ska
användas i kommande skeden.
Fig 7: Mekanisk åverkan i trädens rotzoner får direkt utslag i
trädens vitalitet. Här har två äldre lindar fått omgivande mark
sänkt och stensatt.
Fig 8: Ett par säsonger efter åtgärden hade de två träden i den
stensatta ytan dött och tagits bort, medan de träd som står i
gräsytorna bakom förblir opåverkade. Exempel från UB i Lund.
5
Brister i skötsel har ofta att göra med att garantiskötsel
är den sista delen i en entreprenad, och då kanske
budgeten ändå är slut. Orsaken till varför träd
planterade under perioden 1970 - 2000 visar en
sämre vitalitet och träd planterade senare visar bättre
tillväxt är angelägen att finna svar på. Svårigheten
att identifiera vitalitetsproblem för träd utgörs av
att symptomen är så långsamverkande. Ofullständig
markbyggnad, felaktiga metoder och bristfällig
hantering i processen är sällan omedelbart avläsbara.
För att uttrycka det drastiskt: träd dör för långsamt.
Fig 9: Nya stensättningar kring äldre lindar i Solna. Ytorna har
samlats ihop, träden står i gräsyta medan stensättningen sker på
väl tilltaget avstånd och på andra sidan en stödmur. Överbyggnaden
för den hårdgjorda närmast eken är uppbyggd med ett rotvänligt
förstärknings- och bärlager.
6
1.3 SYFTE
1.4 AVGRÄNSNINGAR
Forskningsfrågan för studien är att söka skälen
till varför framför allt stadsträd planterade under
andra halvan av 1900-talet men i många fall även
nyplanterade träd uppvisar så dålig status och hur det
gröna, grå och blå markbyggandet kan samverka till
goda resultat. Intervjupersonerna grupperar sig utmed
hela kedjan av planering, plantering och förvaltning och
har erfarenheter utsträckta över en lång tid. Med denna
urvalsgrupp som stöd är syftet att kunna belysa vari
problemen består, men också att genom goda exempel
visa hur en bättre hantering kan se ut.
Under arbetets gång har det framkommit att jordarnas
fysikaliska uppbyggnad är ett huvudsakligt problem
för framför allt stadsträd och att detta område har varit
starkt eftersatt. Stadsträd karakteriseras av att de står
i hårdgjorda ytor eller i begränsade trädgropar eller i
jordar som inte är naturliga utan artificiella och ofta
har byggts upp på ett felaktigt sätt. Enkäten har därför
koncentrerats på jordarnas konstruktion, omfattning
och relation till omgivande mark. För att ett träd
ska etableras och utvecklas finns flera andra viktiga
forskningsområden som plantskoleverksamheten,
distributionskedjan till att trädet planterats, proveniens
samt naturligtvis valet av art i förhållande till
växtplats. Dessa områden hanteras mera översiktligt i
föreliggande arbete men i litteraturförteckningen
finns hänvisningar till ett antal av senare års artiklar
och böcker.
Fig 10: Korstörne placerade som en lund om 20 st träd på
Sjövikstorget, Stockholm, 2010. Träden står i en samlad större
skelettjord med sorterad stenkross som ytskikt.
7
2 METOD
2.1 ENKÄTER
2.2 FRÅGESTÄLLNINGAR
Den valda metoden har enkäter som bas. Det innebär
att en grupp sakkunniga har svarat på 18 frågor som
rört träd i stadsmiljö, deras plantering, etablering,
tillväxt och mognad. Svaren på enkäterna har
behandlats så att resultaten kan utläsas i löpande
text. Dessutom har forskargruppen satt upp ett antal
hypoteser vilka prövats mot de inlämnade svaren. Som
ett komplement har slutligen 8 case studies genomförts.
Vi har velat utvärdera ett antal genomförda projekt
och underställa dem en helhetssyn för att därefter
kommentera resultatet av det färdigställda projektet.
Denna helhetssyn har inneburit att, snarare än att
spalta upp forskningsfrågan i separata aspekter istället
se på det hela resultatet, och på detta sätt försöka få
svar på hur själva processen har fungerat och inte bara
dess delar.
För utvärdering av träds status i stadsmiljö har vi
använt följande kategorisering:
1. Nyplantering av träd.
2. Förvaltning och skötsel av redan planterade träd.
3. Renovering av träd och deras livsmiljö för
äldre träd.
Eftersom enkäternas resultat visade sig behandla främst
nyplanterade träd, adderades case studies som en
metod för att fånga in även frågor kring de övriga två
kategorierna; förvaltning/ skötsel samt renovering.
Metoden består sålunda av 3 delar:
1. Bearbetat resultat av intervjusvaren, redovisas i
löpande text.
2. Prövning av uppsatta hypoteser mot de
inlämnade svaren, redovisas i resultatdelen.
3. Studier av ett antal genomförda projekt,
redovisas i Case Studies.
Fig 11: Lecheparken utanför stationen i Uppsala är en nyanlagd
park (2011) som innehåller både äldre och nyplanterade träd. De
äldre träden står i allmänhet i öppen jord med gräs eller perenner,
som skogseken till höger i bild. De nyplanterade träden till vänster
är turkhassel placerade i sammanhängande skelettjordar.
8
2.3 CASE STUDIES
Följande case studies/ fallstudier har genomförts:
1. Träd i hårdgjord yta, renovering av växtbädd:
Kungsträdgårdens körsbärslund, Stockholm.
2. Träd på betongbjälklag, nyplantering:
Stenbecks torg, Kista.
3. Träd i park, nyplantering: Daniaparken Malmö.
4. Träd i vägmiljö, renovering av växtbädd:
Helsingborgs södra infart.
5. Äldre träd i hårdgjord yta, renovering av
växtbädd: Kungsbroplan, Stockholm.
6. Äldre träd i hårdgjord yta, renovering av
växtbädd: Vaksala torg, Uppsala.
7. Träd i hårdgjord yta, nyplantering:
Hornsgatans gatuplantering, Stockholm.
8. Träd i hårdgjord yta, nyplantering:
Hyllie torg, Malmö.
Fallstudierna presenteras på sida 29.
Fig 12: Ett stort träd, en kärrek, har planterats innanför en
granitmur monterad på relativt stort avstånd från stammen och
med planteringsytan täckt med grov stenskärv.
Holmens Bruk, Norrköping.
9
2.4 HYPOTESER
Följande hypoteser ställdes upp vid projektets start:
1. Utgår projektet från en dålig situationsplan är det
svårt att få bra resultat, även med god kompetens
i kommande faser av plantering och etablering.
Ges goda förutsättningar i situationsplanearbetet
kan däremot svagare insatser vid tex planteringen
rättas till i senare skeden.
2. En hög kompetens i planteringsskedet kan
avhjälpa dåliga detaljritningar och beskrivningar.
3. Om ett fel väl är begått är det svårt att i efterhand
kompensera det. Speciellt känsligt är det
i planeringsfasen.
4. Träd med dålig status kan hänföras till svaga
reglementen om arbetet är gjort i enlighet
med AMA 98 och äldre. Träd med dålig status
upprättade med reglementen utkomna efter AMA
98 är oftare relaterade till dåligt utförande
och kontroll.
Fig 13: I projektet å-rummet, Uppsala, genomfördes
renoveringsarbeten av växtbäddar vid befintliga äldre lindar.
Projektet samordnades med trapp-löp och stensättningar.
5. Samtliga AMA-utgåvor är svaga i att redovisa
processen. Den finns inte redovisad i dessa
reglementen.
6. Ett vanligt fel är att arbetet handlas upp efter
ett förfrågningsunderlag men arbetet fullföljs
inte enligt handlingarna. Upphandlingen sker
på en handling som i själva verket åsidosätts.
Detta skulle aldrig inträffa vid andra typer av
anläggningsarbeten, tex en bro.
7. Handlingarnas intentioner går inte fram till
utföraren. Projektörens förfrågningsunderlag är
inte alltid så tydligt och lättförståeligt att de kan
fungera som instruktion till tredje part.
8. Hårda parametrar är enkla att komma åt med
handlingar, mjuka parametrar är svårare och
erhålls framför allt med kunskap och kompetens.
9. Funktionsupphandlingar och andra typer av
förenklade upphandlingar resulterar ofta i att
delarna blir bra utförda men de hänger inte ihop
som process.
10
3 RESULTAT
3.1 UTRYMME FÖR TRÄDENS
ROTSYSTEM ÄR AVGÖRANDE
Intervjuerna visar att när träden mår dåligt är det
ofta platsutrymme under mark som är problemet. Det
föreligger alltså ett fel i själva förutsättningen. Det
kan bero på att träd planerats in på platser som redan
från början varit olämpliga och där det sedan varit
omöjligt för träden att skapa en livsmiljö. Ofta har det
fysiska utrymmet i marken dessutom krympt efter hand
eftersom grundläggning av kantstöd, utspetsningar
av intilliggande beläggningar eller framdragningar
av ledningar, vilka inte förutsetts i projekteringen,
har knaprat på det avsedda utrymmet för träden. En
allmän konklusion är att boulevardernas och de stora
parkernas generösa mått har ersatts av trängre, torrare,
tätare och mörkare biotoper.
Synen på träd att de ska stå i en trädgrop och att deras
rotsystem ska begränsas utgör ett påtagligt hinder
för deras överlevnad. Undersökningen visar att det
är ett synsätt som idag till stora delar har lämnats
men som var förhärskande under ”reglementenas
tid” alltså i och med MarkAMA:s tillkomst och genom
miljonprogramsåren. Istället för att se trädets livsmiljö
som en separat och kringskuren miljö ser vi idag
trädgropen som en del av ett större sammanhang
där rötterna kan söka sig mycket vidare vägar. För
träd som planterats under 1900-talets andra halva
är det därför en stor uppgift att via renoveringar av
befintliga växtbäddar förändra och förbättra trädets
livsförhållanden. Begreppet trädgrop försöker vi idag
lämna men det lever fortfarande kvar på det sättet
att vi ägnar stor omsorg om själva trädgropen men
mindre om intilliggande jord, alltså terrassen och
mineraljorden. Den beskrivs inte lika tydligt och då
ställs det också lägre krav.
Flera svar pekar också på hur trädets behandlas ovan
jord. Stam och krona bör vårdas för att förbättra tillväxt
och framför allt etablering. Tillbakaskuren krona vid
planteringstillfället är en beprövad metod som ger bra
Fig 14: Växtbäddar som innehåller kompakterade horisonter medför
ofta kapillärbrytande skikt och stående vatten i växtbädden viket
leder till att trädet drunknar. Odränerad trädgrop i Växjö.
Fig 15: Får träden för dåliga omständigheter bör man avstå från
att plantera dem. Detta beslut bör tas av den som planerar och
projekterar miljön. Klotlönn vid Gullmarsplan, Stockholm.
11
resultat enligt vissa svar. Andra menar motsatsen, att
tillbakaskärning av kronan är en nödlösning för något
som har misskötts dessförinnan, antingen när trädet
skolats i plantskolan eller exempelvis genom torkskador
i distributionskedjan. Tillbakaskärning av kronan kan
också vara ett sätt att dölja fel, eftersom det ger bra
skottillväxt första året eller till dess att trädets lagrade
energi tar slut.
3.2 KOMPETENS OCH KUNSKAP
Vi kan också konstatera att kunskapsnivån hos
inköpare, utförare, leverantörer och förvaltare
varierar. Planering, plantering och förvaltning är en
kedja som inte är starkare än sin svagaste länk. Om
någon av dessa länkar fallerar blir resultatet dåligt.
Besiktningsmän och byggplatskontrollanter utgör ett
möjligt smörjmedel i denna kedja, och i de fall som
kontroller har fungerat bra, återverkar det också på
resultatet. Generellt råder dock en brist på kunniga
gröna besiktningsmän och ofta utförs besiktningar
slarvigt eller av personer med för låg kunskapsnivå,
eller i värsta fall utförs de inte alls. Många gånger
brister kedjan på grund av dålig kommunikation, slarv
eller ignorans. Intervjuerna visar exempel på träd som
fått stå mellanlagrade under allt för lång tid mellan
leverans och plantering, eller att konstbevattning stått
på utan avbrott och träden har drunknat, eller att träd
levereras med en större rotklump än beräknat så att
trädet inte har fått plats och rotklumpen då beskurits på
ett olyckligt sätt. Ett annat exempel rör att efterföljande
markarbeten-- tex grävningar för nya ledningar som
inte förutsetts från början—ger stora skador på rötterna.
Brister i uppbindning, eller vårdslös hantering som
medför stamskador, eller dålig kontroll och bristfällig
stödbevattning i etableringsskedet är andra brister
som påtalas. Vattensäckar, vilket är ett relativt nyligen
tillkommet moment för att åstadkomma vattengivor vid
trädetablering, står ibland tomma, ibland har de inköpts
och monterats men aldrig fyllts. Allvarligt är också
när beställare eller entreprenör frångår handlingarna
för att man har andra tankar eller erfarenheter än vad
handlingarna föreskriver, eller föreslår alternativa
lösningar för att det ger ett billigare projekt, vilket kan
gagna såväl entreprenören som beställaren ekonomiskt
på kort sikt, men ger ett undermåligt resultat.
3.3 VIKTEN AV PROCESSEN
Återkommande är kommentarer om brister i
processen; exempelvis att aktörer i någon av grupperna
leverantör—utförare--förvaltare varit inställda på att
fullgott utföra sin del av arbetet men mindre engagerade
i det övergripande målet; att få träden att etableras och
utvecklas. Det återkommande omdömet är att man tar
alldeles för lätt på parkentreprenader. Det verkar finnas
en uppfattning att parkentreprenader är enkla; det
enda som behövs är att hälla ut jord och sedan plantera,
och att hus- och anläggningsentreprenader är mycket
svårare och kräver större kontroll och uppföljning av
processen. Men att arbeta med parkentreprenader
inkluderar levande material och gör detta arbete
betydligt mera komplext. Jordmaterialets mikrobiologi
liksom växtmaterialet i sig självt förändras kontinuerligt
och reagerar på den hantering det utsätts för på ett
helt annat sätt än material som sten, betong, tegel och
trä. Den komplicerade biokemi men även fysiologi
som utspelar sig i marken är avgörande för trädens
överlevnad. Det sistnämnda kan exemplifieras med
kapillära möjligheter att lyfta vatten till rotzoner. Om
jordprofilen byggs med kapillärbrytande lager och dålig
jordstruktur fungerar inte växtbädden.
Fig 16: Nyplanterade träd utmed väg 27 mellan Växjö och Tingsryd,
Väckelsång. Träden var döende redan ett par år efter plantering.
12
Intervjuerna går stundtals isär hur man ska komma
tillrätta med brister i processen; vissa förespråkar en
hårdare och mera noggrann kontroll med tex krav på
fotoredovisningar och förbesiktningar, medan andra
betonar att det är viktigt med “det goda samtalet”,
där inblandade parter känner tydlig delaktighet i
slutresultatet. Avsaknad av kontinuitet i arbetskedjan
är en stor riskfaktor. Intervjuerna visar vikten av
att åstadkomma en gemensam målbild och att alltid
arbeta mot angränsande verksamheter. I SLU-arbetet
Från planta till träd (Vinge 2012) visas att ett träd
genomgår över 20 olika moment från dess att det
hanteras på plantskolan tills dess att det är etablerat.
Det innebär att många olika professioner är inblandade
och dessa har ofta sina egna målbilder och även
separata kompetenser. Flera av intervjuerna efterlyser
en högre grön kompetens bland byggkontrollanter,
besiktningsmän och framför allt hos kunden/
byggherren, som är den som oftast organiserar
trädplanteringsprojekt.
Byggkontrollanter är ibland maskinskötare utan
grön kompetens, och det finns exempel på hur
beställaren nödgats skicka kontrollanter inkognito för
att i skymundan se hur arbetet verkligen går till. Det
förekommer exempel på att terrassen inte luckrats,
växtbädden varit fel uppbyggd och träden planterats
för djupt, och besiktningsmannen ändå ansett att
utförandet varit korrekt. En metod som nämns för
att motverka många misstag är att ha startmöte vid
planteringsprojektets början för att åstadkomma
förståelse för de olika momenten. Besiktningsmannen
bör namnges redan i beskrivningens AF-del för
att signalera att beställaren är kunnig och avser
att utföra projektet professionellt. Vid besiktning
av träd är garantibesiktningen väl så viktig som
slutbesiktningen, eftersom garantibesiktningen kan
svara på om träden har kommit igång på sin respektive
växtplats. Intervjuerna visar att gröna besiktningar och
garantitider ofta genomförs bristfälligt eller inte alls på
grund av dåliga rutiner och tidspress.
Fig 17: Näraliggande kantstöd, dagvattenledning samt
asfaltförsegling nära stammen ger inga överlevnadsmöjligheter
för trädet. Väckelsång.
13
3.4 BRISTER I STADSTRÄDENS
BEHANDLING:
De brister med störst betydelse är alltså följande, utan
inbördes rangordning:
1. Kompakterade markförhållanden i terrass och
omgivande mark.
2. Svag vattentillförsel.
3. Dålig mikrobiologisk aktivitet i rotzonen.
4. Mekaniska skador på trädet.
5. Dålig kvalitet och härdighet på trädet självt.
6. För liten volym i växtbädden.
7. Felaktig jordstruktur.
8. Ringa förståelse för processen.
Enkäterna visar att nyligen planterade träd har bättre
förutsättningar idag än de som planterades för 10—15
år sedan. Det innebär att den stora riskgruppen utgörs
av äldre träd eftersom de hanterats efter principer
som vi idag har lämnat, men också för att äldre träd
med tiden ofta fått förändrade förutsättningar. Nya
plattbeläggningar, asfalteringar eller grävningar
görs ofta av personal som har kunskaper kring “grå”
markbyggnad, mera sällan kring “grön”. Resultaten
ger en fingervisning om att ett vitalt träd bör kunna
visa en årlig skottillväxt på ca 20 cm, med variationer
för respektive art. Vissa planteringsprojekt visar en
årlig skottillväxt om så mycket som 50 cm på t.ex.
Hästkastanj. Omvänt är det faktum att trädet lever,
knappast ett relevant kriterium, det måste kunna
visa upp något man skulle kunna kalla en funktionell
överlevnad, alltså svara på funktionella krav.
bra sätt. En så sen upplaga som AMA 98 bidrar till
skiktningar i växtbädden eftersom växtbädden och
undergrunden inte kopplats ihop. Även i AMA 2010
finns brister i rekommendationen om fyllnadsmaterial
i växtbädd (tabell DC/2). I denna tabell definieras inte
fraktionsstorlek och kvalitet, vilket innebär att man kan
få mycket kompakta jordar om tex naturgrus och kross
av olika kornstorlek blandas.
Vad gäller innehåll har man ibland på olika sätt försökt
kompensera för reglementenas tillkortakommanden.
Stockholms stad publicerade sin trädhandbok
redan år 2004 och den har gjorts allmänt tillgänglig
genom att finnas utlagd på stadens hemsida. Andra
kommuner har haft hjälp av detta, som tex Uppsala,
som också har upprättat en trädhandbok, utvecklad
med stockholmsexemplet som stöd. Flera enkätsvar
visar också att det saknas politisk förståelse för att en
växtbädd oftast kostar betydligt mer än själva trädet
och att renoveringar av äldre trädgropar visserligen är
kostsamma men nödvändiga för att rädda många träd.
Trånga driftsbudgetar är fortfarande ett bekymmer
snarare än dåliga investeringsbudgetar. Även de
fall där kommunerna tvingats ta över förvaltning av
andras anläggningar, exempelvis av Trafikverket, är
exempel på att ibland bristande grön kompetens gett
en negativ påverkan på det totala stadsträdsbeståndet.
En summering av regelverkens nytta och verkan är att
3.5 HANDBÖCKER OCH REGLEMENTEN
Enkäterna visar att de skrivna reglementen som
finns har förändrats. Det gäller såväl till typ som till
innehåll. Exempelvis utvecklar flera kommuner idag
en egen trädpolicy anpassad till lokala förutsättningar.
För att följa upp en sådan policy arbetar tex Umeå
kommun sedan 2013 med en mobil-app för träden
där tillgängliga uppgifter kan struktureras så att
förvaltning går smidigare och fel kan konstateras
och avhjälpas. Flera kommuner har också upprättat
egna trädhandböcker för att komplettera och täcka
in brister i de nationella reglementena. I de tidiga
upplagorna av MarkAMA:orna gavs generellt större
omsorg åt den “grå” markbyggnaden än åt den “gröna”.
Även senare utkomna reglementen misslyckas med
att fånga upp vegetationsbyggande på ett tillräckligt
Fig 18: Dessa lönnar i Norrköping planterades i enlighet med de
första upplagorna av MarkAMA. Träden visar i princip ingen
tillväxt på 40 år.
14
3.6 FÖRVALTNING
om man följer dem är ändå bara halva jobbet gjort.
Om man inte dessutom kan avläsa trädens behov så
är ansträngningarna fåfänga. Svaren betonar att AMA
utgör endast ett ramverk med koder och rubriker, och
att det är viktigt att förstå att beskrivningsförfattaren
måste fylla på med kompletterande texter som är
specifika för projektet. Detta görs sällan.
Det är också besvärande att under den period som
reglementena huvudsakligen har verkat, alltså från
1960-talet och fram till millenniumskiftet, har vi
uppnått de sämsta resultaten någonsin för stadsträd,
vilket knappast var avsikten. Det förefaller som att
reglementena har ersatt det egna engagemanget och
yrkeskompetensen; drastiskt uttryckt som att det vi har
i skrifterna behöver vi inte ha hos medarbetarna. Det
som i själva verket skulle bli en garanti för bästa möjliga
hantering och kunskap spridd till alla, har fått
motsatt effekt.
Fig 19: Boken som art är känslig för schakt och fyllning i rotzonerna.
Denna terrassering i Hamnparken, Jönköping, utfördes därför med
stödmurar på ordentliga avstånd till de befintliga träden.
Intervjuerna visar också att de flesta förvaltare har
lämnat inställningen om att det räcker med att nära
en from förhoppning om att träden ska klara sig trots
dåliga förutsättningar. Idag avstår man hellre från att
ens försöka, eftersom det goda resultatet nästan alltid
uteblir. Dagens förvaltare placerar hellre ett enda
välmående träd i en stor växtbädd försörjd med vatten
och luft än tio träd i små, dåliga växtbäddar. I många
fall planterar man inte trädet alls om förutsättningarna
är för svaga.
Flera svar kommenterar att förvaltningen är generellt
bristfällig, i vissa fall att skötsel helt enkelt uteblir.
Träden tas inte om hand. Man stammar upp för
sent, så att onödigt stora stamsår bildas, och justerar
inte kronbyggnaden eftersom. Brist på anslag i
kommunala budgetar är ett av skälen, men även
förvaltningsorganisationen som sådan har ofta brister.
Vatten och avlopp, gata och park syns ofta jobba var och
en för sig istället för att låta helhetstänkande
genomsyra verksamheten.
15
3.7 MARKBYGGNAD
Intervjuerna visar att så kallade skelettjordar, alltså
jordar med en bärande struktur av sten med god
tillgång till näringssubstrat, luft och vatten i hålrummen
av det så kallade skelettet, har inneburit en stor
förbättring för stadsträd, liksom att göra dessa jordar
till kontinuerliga bäddar eller sammanhängande
diken istället för att se dem som isolerade gropar.
Om förståelsen för att använda skelettjord är spridd
så är däremot kunskapen om hur en väl fungerande
skelettjord ska vara uppbyggd inte lika välkänd.
Färdigblandad skelettjord förekommer, alltså en
blandning av växtjord och sten, vilket är tveksamt
eftersom stenen då inte läggs ut så att det verkligen
bildar ett bärande skelett. Ett talande exempel är
Babordsgatan i Hammarby Sjöstad, Stockholm, där
varje gångbana är byggd av olika entreprenörer men
efter identiska ritningar. Resultatet har ändå blivit
markant olika resultat för träden. Att korrekt stapla
skärv eller sten och därefter vattna ner växtjord är
inte känt bland alla entreprenörer och kräver också
en viss teknik vid utläggningen. Man bör överväga
att inrätta förbesiktningar av terrasser vid utläggning
av tex skelettjord. Malmö och Stockholm är exempel
på kommuner som idag planterar alla sina träd i
hårdgjord miljö i skelettjord. Generellt visar träd som
inte står i skelettjord en sämre vitalitet och det finns
en risk att inom 10—20 år är många av dessa individer
borta. Tillväxtmätningar gjorda vid SLU visar att träd
planterade i skelettjord (alltså sten + växtjord) har
bättre tillväxt än träd som står planterade i
ren växtjord.
Fig 20: Två exemplar av näverhägg i Alvesta, planterade vid
samma tillfälle, det ena med sommarblommor och öppen jord invid
stammen, det andra planterat med markgaller och betongplattor.
Det vänstra trädet håller redan på att vintra in och visar dessutom
sämre utveckling.
Fig 21: Byggplatskontrollanten måste ta rollen att ha uppsikt över
ordning och materialhantering vid planteringstillfället.
Hammarby Sjöstad.
16
3.8 VÄXTMATERIALET
Den krossade bergfraktion som kallas samkross,
och som innehåller korn med mycket liten diameter,
lämnas nu mer och mer som markbyggnadsmaterial.
Sådana massor skapar stabila lager vilket kan vara
fördelaktigt för den “grå” markbyggnaden men blir
å andra sidan så täta att de inte dränerar utan kan
utgöra kapillärbrytande lager, vilka även kan förhindra
gasutbyte. I Umeå placerar man nyplanterade träd på
en “klack” av luftig, grov makadam, tex 32—63 mm,
vilket dessutom minimerar risken för sättningar av
tunga rotklumpar.
Att ge träden tillgång till luft och vatten genom olika
LOD-lösningar, tex att leda takvatten till växtbäddarna,
används regelmässigt i exempelvis Stockholm, liksom
att använda luftbrunnar som leder ner till rörledningar i
trädens rotzoner för att förbättra gasutbytet. Rottillväxt,
dvs nybildningen av rothårszonen, är a och o för ett
fungerande vatten- och näringsupptag. Tekniker
kring nya substrat som kommit fram under de allra
senaste åren som mykorrhiza, träkol och pimpsten,
och som skulle kunna hjälpa till med detta, används än
så länge i liten utsträckning och oftast som en typ av
experimentverksamhet.
Växtmaterialet i sig självt spelar också en viktig roll
i hur bra man lyckas med stadträden. Om fel art har
valts eller fel leverans blivit utförd är chansen att lyckas
mindre, likaså om man använder träd av fel proveniens.
Generellt kan vi se att såväl projektörer som förvaltare
idag har större kunskap om olika arter än förr, och att
ett bredare sortiment används. Intervjusvaren visar en
positiv inställning till ett bredare artspektrum bland
svenska stadsträd, samtidigt som man understryker
att oprövade introduktioner bör ske i liten skala och
sedan utvärderas. Felleveranser förekommer och det
understryks att kontroll ska förberedas väl och ske vid
själva leveransen, och returer ska expedieras direkt,
annars blir det sällan av. Det är viktigt att inte ta emot
material som har fel kvalitet eller är skadat. Växter i det
så kallade E-systemet är som regel väl specificerade. Vid
leveransen är det viktigt att inte bara kontrollera sort
och kvalitet utan också att lastningsarbetet sker korrekt,
tex att stora träd lyfts i klumpen och inte i stammen,
vilket ofta medför stamskador. Kontakten mellan
beställare och leverantör är angelägen så att man inte
riskerar att de träd man vill ha inte är tillgängliga när
väl beställningen är gjord. Ett sätt att undvika detta
är kontraktsodling.
Fig 22: Silverlönn placerad i hårdgjord yta men med generösa
skelettjordar. SLU Ultuna.
17
3.9 PROJEKTÖRENS ROLL
Det är viktigt att projektören väljer rätt träd till den
plats som avses. Att växtvalet utgår från ståndorten/
växtplatsen och analysera detta är ett avgörande
moment som inte får förbises. En planritning ger
inte alltid tillräcklig information utan projektören
måste också förstå trädets karaktär och tillväxt. Ett
exempel är de nyligen ersatta kastanjerna på den
relativt smala Swedenborgsgatan i Stockholm, där de
fällda kastanjerna ersattes med nya kastanjer, trots att
gaturummet är för smalt för arten och kastanjens krona
ger djup skugga. Skälet i detta fall var att man ville
ersätta de nedtagna träden med likvärdiga efter starka
påtryckningar från de boende.
3.10 ARTSORTIMENT
Efter att almsjukan och askskottsjukan anlänt har
viktiga grupper av storvuxna träd blivit oanvändbara
vilket har medfört att nya arter har gjort intåg. Den
rikliga användningen av lind under 1900-talets sista
årtionden har ersatts av ett betydligt bredare sortiment
av möjliga stadsträd. Några exempel som nämnts bland
intervjupersonerna är Fågelbär (Prunus avium “Plena”)
Rödek (Querqus rubra), Italiensk al (Alnus cordata),
Tulpanträd (Liriodendron tulipifera), Bergkörsbär
(Prunus sargentii), Jättevitoxel (Sorbus aria
“Gigantea”), Avenbok (Carpinus betulus), Trädhassel
(Corylus colurna), Korstörne (Gleditsia triacanthos),
Sumpcypress (Metaseqoia glyptostroboides), Valnöt
(Juglans mandshurica).
3.11 LOKALA FÖRHÅLLANDEN
Den befintliga marken, alltså den generella geologiska
situationen i regionen, spelar stor roll i för växtbädden.
Kommuner som har en undergrund av tex älvsediment,
som Umeå och Karlstad, alltså städer belägna i
deltasituationer och med kortare väg till tillgängligt
grundvatten, har bättre förutsättningar att lyckas än
i kommuner som vilar på täta jordar, som Malmö
och Göteborg. I sådana fall krävs ytterligare omsorg i
växtbäddsuppbyggnaden. I de fall där trädens status
visar överraskande bra vitalitet trots enkelt uppbyggda
växtbäddar beror det ofta på att de befintliga jordarna
är gynnsammare.
Fig 23: Äldre träd har utbredda rotsystem. Ska förändringar göras
i trädens närmiljö krävs därför ordentliga respektavstånd.
Solna, äldre lindar.
18
4 DISKUSSION
4.1 METODDISKUSSION
I enkätsvaren framkommer att kunskapen och
hanteringen av stadsträd har gjort stora framsteg
under de senaste 10—15 åren och de träd som
planterats under denna period har väsentligt bättre
utvecklingsmöjligheter än vad tidigare generationens
träd har. I denna diskussion bör påpekas att av
Sveriges 290 kommuner är endast 7 representerade i
studien. De 23 svaren kommer dessutom från ett urval
av de kunnigaste personerna i landet inom ämnet.
Man kan därför förmoda att i merparten av landets
kommuner kunskapsnivån inte är densamma. Det
finns också många andra aktörer som planterar träd-fastighetsbolag, bostadsbolag, statliga verk-- där inte
samma kunskapsnivå finns. Studiens resultat är alltså
sannolikt inte representativt för det allmänna tillståndet
men däremot visar denna sammanställning en önskvärd
väg och en kunskapsnivå som bör strävas efter. Om
undersökningen hade innehållit referensexempel från
kommuner och förvaltare som representerade en mera
genomsnittlig kunskapsnivå hade inte resultatet pekat
på samma stora framsteg vad gäller hanteringen av
stadsträd under senare år som den nu gör. Vi har alltså
fortfarande en lång väg att gå för att kunna peka på en
generellt sett bättre situation. För framtiden krävs att
de nya kunskaperna får en större spridning och framför
allt användning i alla Sveriges kommuner.
4.2 RESULTATDISKUSSION
Under en lång period, grovt räknat de senaste 50 åren,
har många projekt med trädplantering genomförts
med minimal eller ingen förutsättning för vegetationen
att etableras eller utvecklas. Skälet till detta har på
olika sätt undersökts under hela denna period och
de åtgärder man kommit fram till kan delas in i tre
”generationers” slutsatser:
1. Första generationen: Proveniens-begreppet.
1970—80-tal.
2. Andra generationen: Volymdiskussionen: större
växtkvalitet, större växtbäddar. 1990—2010-tal.
3. Tredje generationen: Vikten av processen. 2015—
Proveniens-begreppet, alltså vikten av att använda
växtmaterial av en härkomst liknande den som trädet
ska stå i, är en viktig diskussion vilken tog fart på
1970—80-talet. Det ledde till en rad positiva åtgärder,
bla en inhemsk plantskoleproduktion av även större
träd, och som en vidare konsekvens en utveckling
och produktion av nytt, välanpassat material, tex via
E-plantesystemet. Nästa generations åtgärder tog
sig an något vi kan benämna volym, vilket omfattade
användning av betydligt större kvaliteter på växterna.
Som exempel kan nämnas att barrotsplantering av
träd i princip har försvunnit och att det genomsnittliga
stamomfånget för inköpta stadsträd har växt från
små kvaliteter på 14—16 cm eller 16—18 cm till att
betrakta väsentligt större kvaliteter som 30—35 cm
som en standardstorlek. Erfarenheterna här är att man
snabbare uppfattar anläggningen som ”färdig” och att
större kvaliteter också står bättre mot vandalisering,
men å andra sidan att mindre kvaliteter ofta har kortare
etableringstid. Men framför allt innebar denna ”andra
generation kunskap” att den tidigare trädgropen byttes
ut mot den sammanhängande växtbädden,
Fig 24: Äldre oxelträd i Älmhult. Markytan har asfalterats till nära
stammen och då hjälper inget stamgaller. Stadsträd har generellt
sett kortare livslängd än träd som växer i naturliga miljöer.
19
ofta uppbyggd som skelettjord vilket inneburit något av
en revolution för trädens tillväxt i stadsmiljö.
Vad denna rapport pekar på, och som sannolikt är en
tredje generations kunskap och som intervjuresultaten
för fram, är vikten av processen. Hur klarar man
komplexiteten i entreprenader som innebär att hantera
levande material? Det är en uppmaning som måste
hanteras och som är typisk för vår tid. Skälet till denna
stora brist är reglementesplaneringen, så som den
formulerades under 1960-talet, och som fick sitt första
tydliga avtryck i MarkAMA 72. Detta är under den
modernistiska epoken och även en era under vilken
miljonprogrammet inträffade (1967—76). Dessutom var
det en expansiv tid för bilismen och innebar att vi oftare
än förut började bygga gröna miljöer på betongbjälklag
ovanpå garage och skapade med det nästan omöjliga
förutsättningar för vegetation. En annan effekt av
bilismen var en generell asfaltering av gatumiljöer
under 1960-tal, en åtgärd som tex Umeå kommun
nämner som ett dråpslag mot stadens gatuträd.
Upphandlingsmetoderna av såväl konsulter,
växtmaterial som entreprenader under vad vi kan
kalla reglementesperioden, och som vi fortfarande
befinner oss i, har varit menlig för helheten.
Entreprenader som upphandlades efter lägsta pris
fick till konsekvens att den som tilldelades kontraktet
redan från början fick svårt att utföra arbetet för den
erbjudna anbudssumman. Uppgiften var från start
omöjlig. Anbuden i konkurrenssituationen blev för
låga och kalkylpersonerna prickade sällan den verkliga
kostnaden. I retrospektiv kan vi se att 1970- och
80-talets naturmarksvåg genererades bland annat
av det faktum att planterade träd i byggda miljöer
sällan överlevde. Den vegetation som växte i naturen,
den sparade naturmarken, visade betydligt bättre
resultat och hela landskapsarkitekturen riktades
därför under dessa två decennier in sig på hur man
bäst sparade naturmark vid nya exploateringar.
Naturmarkstänkandet var till del en ideologi under
gröna vågens årtionde men var också en möjlig väg
att få vegetation att över huvud taget klara sig; så
dåliga var förutsättningarna för urban grönska. Den
stora Bo-mässan i Upplands Väsby år 1985 kan sägas
utgöra kulmen på detta paradigm, med resultat att
byggindustrin visade att man kunde montera upp
fasader bara enstaka meter ifrån naturvuxna träd
istället för att planspränga kvadratkilometrar för
kranbanor och plantera nytt vilket man hade gjort på
1960-talet. Men att konstruera växtbäddar och plantera
träd som överlevde behärskade man fortfarande inte.
Skillnaden kunde inte vara större än strax före
reglementesperioden, då kommunerna hade egna
plantskolor, egna projekteringsavdelningar och
egen anläggningsverksamhet, och sålunda förfogade
över hela kedjan, alltså kontrollerade processen på
ett annat sätt. När tex Norr Mälarstrand byggdes
på Kungsholmen i Stockholm på 1940-talet var
stadsträdgårdsmästaren själv på platsen, träden
hämtades från stadens plantskola som då låg i
Enskede ca 15 km bort och ritningarna gjordes
av parkavdelningen själva. Tredje generationens
satsningar på stadsträd, alltså att ta ett helhetsgrepp
på processen, har ännu inte fått fullt genomslag, men
intervjuerna har visat att det är där vårt stora problem
ligger, och även vår stora möjlighet till förbättring.
Fig 25: Trafikrörelser över trädens rotzoner kompakterar
växtbädden vilket i sin tur minskar jordarnas möjlighet att buffra
syre och vatten, förutom risken för mekaniska skador.
Lind, Helsingfors.
20
Vi kan alltså konstatera att forskning kring stadsträd
har tagit och fortsätter att ta stora kliv. Att plantera
träd i hårdgjorda ytor innebär emellertid fortfarande
alltid en sämre utgångspunkt än att plantera dem i
fri mark. För bägge fallen gäller att försöka efterlikna
de naturliga förhållanden som träd växer i så mycket
som möjligt. Det innebär att ge trädens rotsystem
möjlighet att breda ut sig även utanför växtgropen
och kunna söka näring, luft och vatten i intilliggande
terrass och mineraljord. De isolerade trädgroparna med
begränsade utbredningsmöjligheter är att likna vid en
krukväxt på ett fönsterbräde som fått för liten kruka.
Även om en liten volym kan vara korrekt uppbyggd i sig
själv så innebär den begränsade volymen att växten har
minskad möjlighet att buffra belastningar. Tillfälliga
torkperioder, näringsbrist, kompaktering och svaga
ljusförhållanden eller tjälad mark i kombination med
vårsol och högre lufttemperatur ger då tydligt negativa
utslag. Träden får sämre möjligheter att klara de
belastningar som de utsätts för. Att få träd att utvecklas
i begränsade trädgropar kräver ofta en ständig passning
som är svår att åstadkomma i förvaltningsskedet och
som dessutom blir både svårare och dyrare än om
planteringsgropen varit större. Många medelstora
svenska kommuner förvaltar så mycket som 20 000
träd, i vissa speciella fall ännu fler. Då fordras en robust
och tålig situation redan från början, där träden kan
utvecklas utan att kräva upprepade räddande åtgärder.
Ett av intervjusvaren uttrycker det som att vi gått från
“blomkrukor” (enskilda trädgropar) till “balkonglådor”
(sammanhängande diken) men att den förbättringen
inte är tillräcklig och att träd i stadsmiljö fortfarande
planteras i för snäva utrymmen.
Vi har idag lämnat den äldre uppfattningen att jordar
ska byggas upp som en sandwich med olika lager
som förser träden med vad de behöver. Istället är en
nyckelpunkt att växtbäddar ska vara kontinuerliga och
att de skarpa snitten mellan växtmiljön invid rotzonen
och marken utanför måste lösas upp och ersättas
med ett synsätt där trädens rotsystem stimuleras att
röra sig utåt. Ny kunskap och erfarenheter gällande
rotutveckling har ifrågasatt om verkligen traditionell
växtbäddsuppbyggnad, vilken i stort sett baserar sig på
erfarenheter från jordbrukets spannmålsproduktion, är
Fig 26: Rönnar i gatumiljö, Lessebo. Med kantstenens
betongfundament inräknat blir mycket litet utrymme kvar åt
träden. Växtjorden breder ut sig på en knapp kvadratmeter och
mineraljorden intill är av för fin fraktion.
Fig 27: Efter att planteringen slutförts ser situationen gynnsam ut
på ytan, men dessa träd kommer inte att överleva.
21
det optimala för träd och speciellt i stadsmiljö. Studier
av rötter som växt i ledningsgravar och järnvägsbankar
har visat på extremt bra rotutveckling och gett vad som
ofta är frösådd vegetation och slyuppslag förvånansvärt
bra etablering och utveckling. Sådan kunskap är
grunden till hur dagens skelettjordar är uppbyggda och
har visat sig vara fördelaktigt för träd i stadsmiljö.
De nya växtbäddar som introducerats har fått spridd
användning i många kommuner med goda resultat.
Det är ändå på sin plats att påpeka att det saknas
en långsiktig utvärdering om hur uthålliga dessa
växtbäddar är. Det kommer att ta ytterligare ett tiotal år
innan vi helt kan fastställa effekten och resultaten av de
nya metoderna.
Ett återkommande problem är att det uppkommer
glapp i själva processen, alltså mellan de olika
aktörerna som deltar i trädplanteringsprojekt. Ju mer
komplicerad och invecklad konstruktionen är för en
växtbädd, ju större är risken att den inte kommer att
få förväntad funktion. Komplicerade konstruktioner
kräver detaljerade ritningar och instruktioner hur den
ska vara uppbyggd och utföras. Är inte de som är aktiva
i initiala skeden, alltså projektören eller beställaren,
bekant med hur man bygger konstruktionen kan man
i allmänhet inte heller förmedla till utföraren hur
genomförandet ska gå till. I sådana situationer är det
lätt hänt att växtbädden blir fel utförd och att detta
ses som slarv eller byggfusk medan det oftast beror på
brist i kommunikation mellan flera parter. Därför bör
man sträva efter enkelt uppbyggda växtbäddar med
så få variationer av substrat och arbetsmoment som
möjligt. Det förekommer dock även att man söker
luckor i föreskrifterna och introducerar egna lösningar
eller försummar viktiga moment för att göra den egna
entreprenaden billigare. Det enda sättet att få bukt med
detta problem är att som beställare stå för vad man
beställt och inte acceptera förslag om förenklingar i
utförandet samt ha noggrann kontroll på utförandet
i alla led.
blir att den generella kunskapsnivån måste bli
jämnare och i det sammanhanget har kontrollanter
och besiktningsmän en nyckelroll. Att kommunerna
tillhandahåller träd och jord innebär också ofta
konflikter med LOU, lagen om offentlig upphandling.
Det är viktigt att tex projektörer har ett nätverk med
plantskolister och skaffar sig forum för att utbyta
erfarenheter med andra projektörer. Svårare verkar
det vara att ha motsvarande nätverk med anläggare,
vilket kan bero på att det kan uppfattas som ett
jävighetsproblem eftersom entreprenader handlas upp i
anbudskonkurrens. Vad gäller förvaltningsfrågan finns
det bland de kommuner som intervjuats i de flesta fall
en utsedd person som har ett övergripande ansvar för
stadens trädbestånd. Det är dock rimligt att förmoda att
i merparten av svenska kommuner saknas en
sådan person.
Fig 28: Äldre ek, Alvesta. Efter att en cykelväg anlagts och en
stödmur byggts har trädet dött pga de nya påfrestningarna.
Kommuner försöker hitta olika sätt att kompensera
för brister i kedjan planering—leverans—plantering—
förvaltning. Några sådana sätt är att tillhandahålla
egentillverkad jord, som entreprenören ska använda,
eller att på motsvarande sätt själv tillhandahålla
växterna och på så vis får kontroll över proveniens och
kvaliteter. Bägge tillvägagångssätten måste emellertid
ses som ett bristande förtroende för andra aktörer
i kedjan, vilket är ett branschproblem. Slutsatsen
22
På senare år har artiklar och erfarenheter publicerats
som visar goda resultat med nya substrat som pimpsten,
mykorrhiza och träkol. Att blanda in träkol i jordar är
en gammal metod som kan härledas till indianernas
skogsbruksmetoder i Syd- och Mellanamerika. Träkol
har en dokumenterad förmåga att binda bakterier till
sig vilket åstadkommer ett bättre mikrobiologiskt liv.
Mykorrhiza är en svamp–alg-organism som förbättrar
det mikrobiologiska livet i jorden och bla gör det
lättare för trädens rötter att ta upp näring. Pimpsten
är förstenad lava-aska som förbättrar jordstrukturen,
håller vatten och förser rotzonerna med luft. Samtliga
dessa substrat säljs numera som produkter, även om
handeln i Sverige ännu är relativt blygsam. Stockholm
och Malmö tillhör de få kommuner där pimpsten har
börjat användas, och med goda resultat. Efterhand som
förståelsen för att en bättre växtbädd också betingar
ett högre pris växer, kommer sannolikt förekomsten av
dessa substrat-- och kanske också andra, nya sådana-att öka.
Fig 29: Grupper av kaukasisk vingnöt placerade i perennyta av
kärrtörel, Hornsbergs strandpromenad, Stockholm, anlagd 2012.
Artvalet bland stadsträd är historiskt sett begränsat, med dominans
av lind. Idag ser vi början på användning av ett betydligt bredare
sortiment.
23
5 DE TIO VIKTIGASTE
SLUTSATSERNA
1. Om ett träd får en dålig växtplats bör man avstå
från att plantera det. En undermålig växtplats
har ett träd svårt att kompensera för och
resultatet blir oftast svag utveckling och stora
skötselinsatser.
2. Använd träd med en härkomst, proveniens, som
är lik den miljö det ska leva i.
3. Det finns anledning att tro att träd drunknar
oftare än dör av vattenbrist. Se till att träden
får stå i luftiga jordar. Syrebrist är ett vanligt
problem bland stadsträd.
4. Är trädet äldre än 10 år och står i hårdgjord yta
och inte har utvecklats på ett sätt som är typiskt
för arten bör man vara beredd att renovera
växtbädden helt och hållet. De principer som
gällde för träd planterade före denna tidpunkt gav
inte möjligheter till en sund utveckling för trädet.
5. En växtbädd uppbyggd på de principer som vi
idag känner kommer att kosta dubbelt eller tre
gånger så mycket som själva trädet. För ett par
decennier sedan var förhållandet det omvända.
6. Ofta går en svag utveckling av stadsträd att
härröra till processen. I kedjan projektering—
upphandling--plantering--skötsel uppstår ofta
glapp och bristande kommunikation vilket
påverkar trädens överlevnad negativt. Att stärka
förståelsen hos alla medverkande för processens
olika delar och sträva efter att ha en gemensam
målbild är viktigt här.
7. Öka såväl kunskapen hos som medverkan
av besiktningsmän med grön kompetens
samt byggplatskontrollanter. Detta är
yrkeskompetenser som har till uppgift att tidigt
upptäcka fel då de fortfarande kan rättas till
eller hindra att fel begås.
8. Ett träd som står i fri jord utvecklas nästan
alltid bättre än ett träd placerat i hårdgjord yta.
Kontakt med större jordvolymer och möjlighet
att få syreutbyte utan förseglande ytskikt
ger träd generellt sett bättre livsbetingelser
än begränsade jordvolymer och täta
markbeläggningar.
9. Det som händer under jord är väl så viktigt
som det som händer över. Symptomen visar
sig ovan jord, i bladfärg, invintring, skottillväxt
och sjukdomsangrepp. Orsakerna återfinns som
regel under marken, i själva växtbädden.
10. Träd som växer in i ledningsgravar eller
lyfter beläggningar gör det i allmänhet för
att rötterna söker markfukt och syre från en
dåligt utformad växtbädd. Dessa problem kan i
allmänhet förhindras med förståelse för trädets
livsbetingelser och att man tillgodoser dessa
genom en korrekt utformad växtmiljö.
Fig 30: Avgrävda rötter i samband med framdragning av ledningar
är en vanlig skada. Lind, Växjö.
24
6 KÄLLFÖRTECKNING
TRYCKTA KÄLLOR
Bassuk, N. et al: Redesigning the urban forest from the
ground below, i Arboricultural Journal, 1992:16.
Bodson, M et al: Tree establishment practice in town
and cities, i Urban forestry & urban greening, 2002:1.
Buhler, O et al: Growth of trees in Copenhagen with
emphasis on the effect of different establishment
concepts, i Arboriculture & urban forestry, 2007:33.
Trädhandbok för Uppsala kommun,
version 1, 2010.
http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/
Externt/Dokument/Fritid_o_natur/Parker/
TradhandbokforUppsalakommun.pdf
Juul, J et al: 100 000 traeer—Köbenhavn slår rödder, i
Landskab 2013:4, s 112—117.
Plantering och etablering av alléträd,
Trafikverket 2010.
http://publikationswebbutik.vv.se/
upload/6143/2010_056_plantering_och_etablering_
av_alletrad.pdf
Kvalitetsregler för plantskoleväxter, GRO, tredje
upplagan 2003.
BILDFÖRTECKNING
Lindberg, M: Trädrötter i skelettjord--en fallstudie i
Stockholm, SLU 2007.
Olsson, A: Träd i hårdgjorda ytor, SLU 2014.
Sjöman, H: Trees for tough urban sites, SLU 2012.
Stål, Ö: Ståndortsförbättringar av befintliga lönnar på
Vaksala Torg i Uppsala, i Bygg & teknik 2004:2.
Ulam, A: World Trade Center Memorial, i Topos
2013:83, s 17—21.
Åke E:son Lindman: omslag, fig 4, 9, 12, 19, 29, 40.
White arkitekter: fig 11, 13, 22.
AJ landskapsarkitekter: fig 9, 23.
Stockholms stad: fig 31—35, 53-56.
Kasper Dudzik: fig 60.
Övriga foton författarna.
Innehållet får återges och reproduceras om
källan anges.
Grafisk form Nora Ahlenius.
Stockholm 2015.
Vinge, U: Från planta till etablerat träd, SLU 2012.
Fransson, A et al: Risk of root intrusion by tree and
shrub species into sewer pipes in Swedish urban areas, i
Urban forestry & urban greening 2012:1, sid 65-71.
ELEKTRONISKA KÄLLOR
Alvem, B et al: Växtbäddar för stadsträd i
Stockholm, 2009.
file:///C:/Users/viosab/Downloads/TK_Vaxtbaddar_
StockholmsStad%20(3).
Trädarter för alléplanteringar, Trafikverket 2010.
http://publikationswebbutik.vv.se/u load/6144/2010_
046_tradarter_for_alleplanteringar.pdf
25
7 ENKÄTPERSONERNA
Göran Andersson: Arbetat som entreprenör och
besiktningsman sedan 1986. Driver idag konsultfirma
med utbildning, kalkylering och besiktning
som bas. Vice ordförande i branschföreningen
Trädgårdsanläggarna med ansvar för utbildningsfrågor.
Roger Elg: Landskapsarkitekt, doktorand
och lärare vid SLU Ultuna. Undervisar inom
landskapsarkitektprogrammet, fokus på vegetation,
dess användning och kringkunskaper, hantering av
vegetation i historiska parker och trädgårdar.
Björn Embrén: 35 år i grönytesektorn,
trädgårdsarbetare, trädgårdsmästare, arbetsledare,
beställare/förvaltare drift, ansvarig för underhåll och
investering för gatuträd i Stockholm Stad. Arbetat
med att utveckla fungerande växtbäddar för träd i
hårdgjorda ytor.
Tom Ericsson: Biolog med växtfysiologi som
huvudinriktning. Lärare på SLU Ultuna med ansvar
för undervisning i hur växter fungerar och påverkas av
miljön ovan såväl som under mark. Har arbetat på SLU
sedan slutet på 70-talet.
Sofia Eskilsdotter: Landskapsarkitekt, konsult i eget
företag sedan 2012 samt lärare på SLU Ultuna sedan
2009. Huvudområde växtgestaltning i stadsmiljöer;
artval, växtbäddskonstruktion i mark samt på
byggnader, dagvattenhantering, skötselplanering,
kontroll/beställarstöd. Har deltagit i arbetet med
Uppsalas trädhandbok.
Anna Flatholm: Landskapsarkitekt och
stadsträdgårdsmästare i Umeå kommun med drygt 10
års erfarenhet av projektering och de senaste 6 åren på
Umeå kommun. Ansvar för parkverksamheten i Umeå
kommun, gestaltningsfrågor, planering, utredning,
projektering och drift.
Jan-Olov Gullberg: Verksam inom yrket sedan
1986. Landskapsingenjör med konsulterande firma
sedan 1996 med inriktning projektering, utbildning,
trädvårdsprogram samt förfrågningsunderlag
för trädvård.
Bo Holmberg: Ca 40 års erfarenhet av anläggning
och skötsel av grönytor i både kommunal och i privat
regi som arbetsledare och ägare av ett anläggnings- och
skötselföretag i Malmö (Park & Mark), numera en del av
Green Landscaping. Fokus har varit plantering, skötsel
och beskärning av träd där en stor fråga har varit att
utbilda personalen inom dessa ämnesområden.
Nina Ingvarsson: Landskapsingenjör i Umeå
kommun, arbetar sedan tre år tillbaka med trädfrågor
för gator och parker. Verksam med att ta fram en
trädpolicy för kommunen. Arbetat med uppdatering
av en träddatabas med en Umeåanpassad mobilapp
för inventering av stadsträden enligt standarden för
nationell trädinventering.
Klara Jarstad: Parkingenjör på Karlstad kommun
med ansvar för drift- och underhållsinsatser kring
befintliga stadsträd, men även nyanläggningar.
Har tidigare arbetat med skötsel av grönytor inom
kyrkogårdsförvaltning.
Pernilla Johansson: Landskapsarkitekt, 20072013 enhetschef för parkavdelningen i Karlskrona, nu
stadsträdgårdsmästare för region Gotland. Genomfört
renoveringar av växtbäddar, utbyten av träd i äldre
stadspark med ”jordproblematik”.
Åsa Karlsson: Landskapsingenjör i Linköpings
kommun med fördjupning i trädfrågor och ansvar för
samordning och utveckling av kommunens arbete
med träden.
Claes-Göran Lyktberg: Verksam i branschen i
35 år i olika roller; entreprenör, trädgårdsmästare,
arbetsledare, lärare. Anställd på bla Stockholms
stad, kyrkogårdsförvaltningen i samma stad,
på entreprenadföretag och har även drivit
egen verksamhet. En av grundarna av Svenska
Trädföreningen som startade på 1980-talet.
Tomas Lagerström: Landskapsarkitekt och fd
universitetslektor i växtmateriallära, anställd på SLU
Ultuna sedan 1975. Arbetat med frågor kring växters
utveckling sedan 1983 och en av dem som introducerat
och utvecklat E-systemet för växter. Expertrådgivare
hos Movium och har dessutom arbetat med historiska
anläggningar sedan 1990.
Mikael Lundh: Landskapsingenjör med 16 år
i yrket, Karlstad kommun. Arbetat med träd och
trädetableringar från driftfrågor till utarbetande och
genomförande av ”Trädplan för Karlstad”. Genomfört
nära 1000-talet nyetableringar av träd vid gatu- och
exploateringsprojekt. Verksam i stadsutvecklingsfrågor
med tyngdpunkten på stadens gröna inslag.
26
Arne Mattsson: Anställd på Gatukontoret i
Malmö sedan 1980 med ansvar för stadens träd.
Även arbetat med skötselfrågor samt att organisera
driftentreprenader. Dessutom verksam i frågor om
natur i staden och hur man kan sköta traditionella
parker på ett mer naturliknande sätt.
Stefan Mattson: Ca 40 år i branschen inom olika
områden inom projektering, anläggning, drift och
skötsel. Stadsträdgårdsmästare i Enköping i 26 år, där
stadsträdens utveckling och förnyelse ingick som en
viktig del i arbetet. Därefter verksam med gröna frågor
vid Svenska Bostäder, Stockholm; nu vid Halmstads
Fastighets AB.
Mattias Nordström: Landskapsarkitekt anställd på
konsultfirma, 30 år i yrket, huvudsakligen med uppdrag
i stadsmiljö och stadens offentliga rum. Samarbetar
ofta med spetskompetenser inom trädkunskap för
att utnyttja fördjupningens och specialiseringens
nödvändighet i ett yrke som annars kräver generalistens
breda synsätt.
Anders Ohlsson Sjöberg: Arbetar som
byggledare, kontrollant och konsulterande arborist
med gatu- och parkträd sedan 1989, nu inom eget
företag. Specialisering inom trädvård, beskärningsoch fällningsarbeten samt trädvårdsplaner och
trädplantering, även inventeringar, besiktningar och
allmän konsultation relaterat till träd.
Alf Orvesten: Landskapsingenjör i egen konsultfirma,
med fokus på formgivning och projektering av
offentliga och privata uterum som tex lekplatser,
bostadsgårdar, torg och parker. 13 år i yrket. Projektör,
växtbesiktningsman, ansvar för leveransbesiktning
av växter, kontroll av skötsel samt medförfattare till
Stockholm Stads Handbok - Växtbäddar för stadsträd
i Stockholm.
Anna Pettersson Skog: Agr Lic i markvetenskap
från SLU, mark/jordexpert inom markfysikaliska
frågor sedan ca 10 år, anställd på konsultfirma. Expert
på tillväxtproblem och uppbyggnad av speciella
växtbäddar, även inkluderande LOD. Deltagit i arbetet
med AMA 2007, AMA 2010 och AMA 2013.
Björn Tjus: Landskapsarkitekt i 30 år varav
24 år i Linköpings kommun. Arbetsuppgifter
relaterade till träd: skydd vid detaljplanering,
rådgivning till bygglovskontoret och allmänheten vid
marklovansökningar, projektering och projektledning
vid nyplantering, viss trädbesiktning, samt riktlinjer för
kommunens arbete med park- och gatuträd.
Johan Östberg: Disputerad landskapsingenjör med
eget konsultföretag sedan 2009 och anställd vid SLU
sedan 2007. Arbetat med stadsträd på många olika
sätt, från storskaliga inventeringar till riskbedömningar
av enskilda träd. Lärare vid SLU och kursansvarig för
kursen Trädvård.
TILLHÖRIGHET:
Forskare/ utbildare Beställare/ förvaltare
Konsult/ arkitekt
Utförare/ entreprenör
4 pers
10pers
6 pers
3 pers
Summa 23 intervjupersoner
DE 18 FRÅGORNA:
Frågor om helhetsintryck:
1. Förklara i ett par meningar hur du bedömer om ett
träd är friskt och sunt. (Vi vill kunna slå fast hur man
snabbt och enkelt kan se om ett träd mår bra).
2. Nämn tre exempel på trädetablering (dela upp i
plantering, etablering och mognad om du känner så)
som du känner till där det fungerat bra och tre där
det fungerat dåligt. Beskriv för oss vad som hände/
argumentera. (Vi vill ha med några konkreta exempel
och kanske kunna illustrera dem i bild).
3. Beskriv för oss var i processen-- från ritningsskiss
till garantibesiktning-- som de kritiska momenten är.
Beskriv dessa kritiska moment. (Vi vill försöka slå fast
var i hanteringen som man bör vara
extra vaksam).
Frågor som försöker ringa in problemet:
4. Hur mår svenska stadsträd i generella termer?
(Vi vill försöka kunna göra något slags uttalande
kring helheten).
5. Varför mår de som de mår? Nämn några faktorer som
är avgörande för deras hälsotillstånd. (Vi vill försöka se
om vissa aspekter är viktigare än andra).
6. Hur har MarkAMA, AnläggningsAMA och andra
reglementen och handböcker fungerat i sina olika
generationer? (Vi vill få reda på om du anser att det är
någon idé att satsa på att upprätta sådana regler).
27
7. Hur har trädleveranser fungerat?
(Vi vill försöka se om detta möjligen är ett viktigt
moment; i såväl positiv som negativ bemärkelse).
8. Hur har byggplatskontroller fungerat?
(Samma som ovan).
9. Hur har gröna besiktningar fungerat?
(Samma som ovan).
10. Vilka misstag har vi gjort? (Uppsamlingsfråga för
det som inte kom med i 8, 9, 10).
Sammanfattande frågor:
11. Vilka är dina viktigaste rekommendationer när det
gäller stadsträd? (Vi vill veta dina bästa tips).
18. Vad har ni för framtida projekt där trädplantering
ingår? Nämn ca 1—3 st. Beskriv projekten ur synvinkeln
träd, vad ni gör för att ge dem bra status, berör om det
är relevant artval, proveniens, leverantör och andra
aspekter som du anser har intresse. (Vi är intresserade
av hur stora, vilken sorts och vad för slags projekt
som vi kommer att få se i framtiden i Sverige. Nämn
gärna om det är trädrestaureringar och/ eller
nyplanteringsprojekt. Nämn gärna projektets namn,
tex Storgatan x-stad, eller Nytorget, z-stad, men även
tilläggsuppgifter om träd specifikt, tex ”ett tjugotal
planterade flikbladiga alar”).
12. Angående gestaltning: händer det ofta, som du ser
det, att träd placeras på ”fel” ställen i staden? Där de
inte borde stå? (Vi vill åt något som skulle kunna vara
ett grundproblem).
Frågor att besvara om de är relevanta för dig i
din profession:
13. Hur många träd ”förvaltar” ni? (Gäller främst om
du är trädansvarig i en kommun. Svara ungefärligt.
Ta inte med skogsmark, utan vi är främst intresserade
av stadsträd—alltså träd på gator och torg och i
någorlunda urbana parker).
14. Hur skulle du beskriva deras allmäntillstånd?
(Ge oss gärna din gissning i %. Hur många mår bra/
överlever/ tynar/ är döende).
15. Använder ni mykhorriza, pimpsten, träkol eller
andra liknande substrat i växtbäddarna? Var? När?
Vilken är erfarenheten? (Vi är intresserade om ny
teknik har varit av godo för träden).
16. Använder ni luftnings- och avvattningsdiken? Var?
När? Vilken är erfarenheten? (Samma som 15).
17. Använder ni skelettjord? Var? När? Vilken är
erfarenheten? (Samma som 15).
28
8
ÅTTA CASE STUDIES:
STADSTRÄD
Exemplen visar tre typsituationer:
nyplantering, återplantering samt
restaurering av äldre träds växtmiljö.
29
1 KUNGSTRÄDGÅRDEN
STOCKHOLM: RESTAURERING
AV KÖRSBÄRSLUND
BAKGRUND
PROBLEMBILD
1997 – 1998 genomfördes en större omläggning
av Stockholms kanske viktigaste offentliga rum,
Kungsträdgården. Som en del av upprustningen anlades
en körsbärslund av sorten Prunus ”Accolade”, avsedd
att ge en spektakulär vår-blomning. Omfattningen var
59 exemplar. Ett automatbevattningssystem placerades
i växtbäddarna 10—20 cm under ytan. Som växtbädd
användes färdigblandad skelettjord. Träden placerades
i dubbla rader med markgaller och asfalt mellan.
Vid provgrävningarna konstaterades att
sammansättningen av den färdigblandade jorden hade
felaktig sammansättning. Istället för 2/3 sten och
1/3 växtjord hade den använda jorden det omvända
förhållandet. Själva stenskelettet visade sig också
bestå av nedkrossade leca-block. Växtjorden befanns
bestå av en tät och kompakt lera som var vattenmättad
och avgav lukt av metan, vilket tyder på syrebrist
och högt stående vatten. Det fanns också tecken på
järnutfällningar med blåaktig färgning, vilket likaledes
tyder på en syrefattig miljö.
Automatbevattningen hade en inställning som innebar
att den sattes på i maj och stängdes av i september,
vilket innebar att varje träd fick en giva av ca 180 l/dygn
oberoende nederbörd eller annan tillgång. Detta var
skälet till den vattenmättade växtbädden och därmed
också den syrefattiga miljön. Växtjordens struktur med
den täta kompakterade leran hade inte heller kapacitet
att släppa ifrån sig överskottsvatten
UTVECKLING
2—4 år efter att anläggningen byggts konstaterades
att träden stagnerade i tillväxt, blev glesare i kronan,
fick höstfärg tidigare än normalt för arten och visade
endast en begränsad blomning. I det sammanhanget
beslutades att utreda situationen och i samband med
det göra provgrävningar.
Fig 31: Vid renoveringen togs ytskikt och mellanliggande jord bort.
Fig 32: Skelettjord och luftslangar lades ut i ett andra steg.
30
ÅTGÄRD
Hela ytan mellan träden revs upp och togs bort. All
ytbeläggning avlägsnades. Befintlig jord ner till terrass,
alltså ca 100 cm, schaktades bort. Planteringslådan
behölls med sitt innehåll, inklusive träd. Det tömda
utrymmet ersattes med ny skelettjord enligt den sk
stockholmsmodellen med luftigt bärlager. Processen
stod under noggrann kontroll och arbetet utfördes
enligt anvisningar.
RESULTAT
Redan säsongen efter åtgärderna genomförts
konstaterades en klar förbättring i tillväxt och
blomning. Även stamomfång och kronvolym visade
positiva värden. 2 år efter åtgärden kompletterades
träden med luftbrunnar som placerades mellan
stammarna i det luftiga bärlagret. Denna åtgärd
har ytterligare förbättrats trädens vitalitet.
Kungsträdgårdens körsbärslund idag en av Stockholms
stora parkattraktioner och kan i blomningstid snarast
beskrivas som ett “event” som såväl turister som
stockholmare vallfärdar till.
Fig 33: I ett tredje steg täcktes ytan av med en öppen asfalt i enlighet
med den sk stockholmsmodellen.
Fig 34: Planskiss över de dubbla raderna körsbärsträd som
flankerar en damm
Fig 35: Körsbärsträden är idag en av stadens främsta
vårattraktioner
31
2 STENBECKS TORG, KISTA,
ÅTERPLANTERING
BAKGRUND
Stenbecks torg anlades år 2011 och ligger på ett
betongbjälklag under vilket finns ett parkeringshus.
Det är en situation som var ganska vanlig under
miljonprogrammets dagar då bostadsgårdar på bjälklag
ofta anlades, med svaga resultat. Jordvolymerna
var ofta för grunda och de som lådor uppbyggda
planteringsutrymmena för små för att kunna buffra
torrare perioder och även infrysningar från sidorna. Av
detta skäl gestaltades Stenbecks torg som ett hårdgjort
golv ovanpå bjälklaget, på vilket tre stycken mycket
stora planteringskar (ca 90--120 kvm) placerades.
Karen planterades med växter som representerar
tre olika världsdelar; Östasien, Nordamerika och
Centralasien. Idén var att med växterna som hjälp
illustrera Kista i världen, världen i Kista, en referens till
den internationella kultur som finns här, såväl bland
kontorsarbetare som bland boende.
Fig 36: Provgrävning visade en felaktig jordprofil med separerade
lager växtjord och mineraljord.
Fig 37: Kapillärbrytande skikt hade gjort att karen innehöll stående
vatten. All jord byttes ut vid renoveringen.
32
Exempel på växter som använts är:
Nordamerika: Acer saccharinum ”Born´s Gracious”,
silverlönn; Actea racemosa, amerikanskt silverax;
Panicum virgatum ”Squaw”, prydnadshirs.
Östasien: Prunus sargentii, bergkörsbär;
Phyllostachus bisseti, bissetbambu; Rhododenron
schlippenbachii, koreansk azalea.
Centralasien: Larix x marschlinsii, hybridlärk;
Betula utilis v. jacquemonti, himalayabjörk; Cornus
alba ”Ivory Halo”, rysk kornell.
Fig 38: Efter jordbyte visar växterna en bättre utveckling.
Fig 39: Karen står placerade på betongbjälklag men är mycket stora
för att bättre kunna buffra brister i luft, vatten, näring.
Den anlagda vegetationen visade direkt dåliga
symptom. En provgrävning genomfördes och det visade
sig att växtbädden hade lagts ut i olika, separerade
lager och dessutom utan den föreskrivna pimpstenen.
Entreprenären hade inte följt anvisningarna alls
utan använt billigare jordar. De använda jordarna
hade sinsemellan olika struktur vilket inneburit att
kapillärbrytande skikt uppstått. Detta medförde att
den dränering som karen utrustats med förlorade
sin funktion och växterna blev stående i som i en
bassäng. Efter säsong två tömdes karen helt och hållet
på sitt innehåll; jord och växter, och växtbäddar samt
växtmaterial förnyades i sin helhet. Säsongen efter
denna omfattande korrigering visar växterna en normal
vitalitet och tillväxt.
33
3 DANIAPARKEN, MALMÖ,
ÅTERPLANTERING
BAKGRUND
Daniaparken är en av Malmös stads större
parksatsningar och anlades till den internationella
bomässan Bo01, alltså år 2001. Parken är 22 000 kvm
stor och ligger med två sidor exponerade mot Öresund.
Parkens idé är att använda sig av de vidsträckta linjerna
och stora perspektiven i detta kustnära landskap.
En serie promenader är utlagda i parkens periferi
och omger ett stort öppet gräsfält. För att skydda
detta gräsfält från vindar och för att skapa stadga åt
promenaden närmast vattnet ritade arkitekterna en
dubbelradig allé av oxlar, Sorbus lacinata, avsedda
att stå innanför en skyddande buskridå av havtorn,
Hippophae rhamnoides, samt vresros, Rosa rugosa.
Träden placerades på relativt korta avstånd för att
fungera som vindskydd och även hjälpa varandra.
Träden kontraktodlades i en dansk plantskola och var
av stamomfång 30—35 cm vid planteringen. Arten
valdes med omsorg för att kunna klara de hårda
vindar och den salta spray som ofta förkommer här vid
sundet. Erfarenheten hade visat att även förhållandevis
salttåliga träd som står för nära kustlinjen har svårt
att överleva. Träden placerades därför 30 m från
vattenbrynet, ett avstånd som efter tidigare erfarenheter
bedömdes vara väl valt. Träden placerades inte i
skelettjord men föreskrevs att stå i ett kontinuerligt
planteringsdike för att skapa en sammanhållen
växtbädd åt de 52 exemplaren.
Fig 40: Storbladig oxel i dubbla rader sommaren efter plantering.
Träden var kontraktsodlade och visar fortfarande en frisk habitus.
34
UTVECKLING
Redan vid första invintringen visade träden
illavarslande tecken. Bladfällningen kom tidigt och
bladspetsarna torkade in. Inför nästa säsong byttes
samtliga träd ut och ersattes av likvärdiga. Under
säsong nr 2 återkom samma symptom. Slutsatsen drogs
att träden inte klarade av det sjönära läget och de togs
bort utan att ersättas. Den intilliggande planteringen av
havtorn och vresros utvecklades däremot bra.
PROBLEMBILD
År 2006, 5 år senare, gjordes en provgrävning för att
söka orsaken till att träden hade dött två gånger om.
Provgrävningen visade till att börja med att växtbädden
inte var kontinuerlig utan bestod av enskilda gropar där
ett ytligt jordlager om ca 10 cm förband groparna för
att få det att se ut som en kontinuerlig bädd. Vidare var
jorden så tät att nästan inget gasutbyte kunnat ske. Som
en följd av detta hade anaerobiska processer startat och
resultatet blev att ansamlingen av metangas blivit så
koncentrerad att stödkäpparna var blåfärgade, ett
slags gaskammare.
ÅTGÄRD
Resultatet av provgrävningen rapporterades till Malmö
stad. Slutsatsen var, att även om klimatförhållandena
nära havet är hårda, var detta långt ifrån den
begränsande faktorn, utan istället en undermåligt
utförd växtbädd som frångick föreskrifterna. Dessa träd
hade aldrig en chans.
Fig 41: Efter att träden bytts ut två gånger kontrollerades jorden, ca
5 år efter anläggandet. Provgrävningen visade en skiktad jordprofil
med grova aggregat, vilket bla förorsakat minimala möjligheter
till gasutbyte.
Fig 42: Provgrävningen visade också ruttnade rötter och blåfärgade
planteringsstöd, vilket tyder på hög halt av metangas i rotmiljön.
35
4 HELSINGBORG, SÖDRA
INFARTEN: ÅTERPLANTERING
AV LÖNNAR I REFUGMILJÖ
BAKGRUND
På 90talets gjorde dåvarande Vägverket flera riktade
satsningar för att åstadkomma vackrare vägmiljöer i
Sverige. Ett av de mera uppmärksammade exemplen
var Helsingborgs södra infart och bland annat i
trakten av Gåsebäck. Vägmiljön utformades som en
fyrfilig motortrafikled med planterad mittremsa. I
det inledande partiet var mittremsan 4 meter bred
medan den närmare staden gjordes smalare, 2 meter.
Mittremsan omgavs av ett profilerat kantstödselement
med höjd ca 80 cm. Vägområdet planterades
med lönnar, Acer platanoides ”Cleveland”, såväl i
mittremsan samt på ömse sidor om vägområdet, alltså
summa tre parallella rader lönnar.
UTVECKLING
Ca 20 år efter anläggandet kunde man konstatera att de
lönnar som står i fri parkmark utmed vägrummets sidor
hade utvecklats arttypiskt. De träd som står i bredare
mittremsa har utvecklats nästan lika väl medan de träd
som står i den smalare mittremsan har nästan inte
utvecklats alls.
PROBLEMBILD
Mittremsan utgör en smal miljö där de upphöjda
kantstöden visserligen skyddar mot vägsalt men
ytterligare stjäl av det teoretiska måttet, som är 2 meter.
Växtbädden i längsriktningen är också 2 meter och
tjockleken 0,7 meter. Utanför och under växtbädden
består marken av ett tätt förstärkningsgrus. Denna
innehöll 20—30 % lecakulor, för att förse med struktur
och luft. Leca kan visserligen förbättra jordstrukturen
och ge tillgång till luft men till skillnad från pimpsten
inte hålla vatten. Den redan alltför trånga och torra
miljön under växtgropen blev med det ännu torrare.
Fig 43: Växtbädden visade sig vid provgrävning vara mycket
begränsad. Begränsade jordvolymer avspeglar sig i trädens vitalitet.
Fig 44: Trädgropen var utförd med lerhaltiga täta jordar vilket
skapat en alltför blöt miljö. Samtidigt är markmiljön utanför
trädgropen för torr. Idag vet vi att träden mår bäst av att alla
markmiljöer är så kontinuerliga som möjligt.
36
I själva trädgropen användes en tät mellanlera med
leca-inblandning; ett slags artificiell morän men
med förstörd aggregatstruktur. Leran har så hård
bindningskapacitet för vatten att en bygghöjd för
växtbädden bör vara minst 1 meter för att åstadkomma
bra vattenbalans efter nederbörd. Situationen har alltså
uppstått är att innanför kantstenselementen finns en
för blöt miljö, medan utanför växtmiljön är marken
alltför torr. Miljön som helhet visar också abrupta
materialskikt vilka fungerar som kapillärbrytande lager.
ÅTGÄRD
Missförhållandena konstaterades 2010 och problemen
åtgärdas under år 2014. Befintliga träd i mittremsan
tas bort och all jord ner till terrassen, alltså 0,7 meter,
byts ut mot en pimpstensbaserad jord som kan hålla
vatten och uppnå en dräneringsjämvikt även vid låga
bygghöjder. Även trädarten har bytts ut från lönn till en
pelaravenbok (Carpinus betulus “Franz Fontaine”), som
är en mera tålig art lämplig för väderutsatta lägen, vind
och torka, samt även passar sig bättre för beskärning.
RESULTAT
Åtgärderna genomförs i skrivande stund.
Fig 45: Trädplanteringar gjordes samtidigt i mittremsan och i fri
parkmark sidan om vägen. Skillnaden i utveckling är påtaglig.
Fig 46: Den upphöjda refugmiljön med felaktigt uppbyggda
växtbäddar har gett lönnarna en svag utveckling.
37
5 KUNGSBROPLAN,
STOCKHOLM, RENOVERING
AV VÄXTBÄDDAR FÖR
ÄLDRE LINDAR
BAKGRUND
Två exemplar äldre lindar, ca 100 år gamla, placerade
i centrala Stockholm i utkanten av en trafikcirkulation.
Träden stod i hårdgjord yta med tättslutande markskikt
(asfalt) ända upp mot stammen.
UTVECKLING
Ca 2002 ifrågasattes dessa lindar eftersom de redan
juli—augusti visade dålig tillväxt, bruna blad, och
allmänt svag utveckling. Det beslutades att lindarna
skulle sågas ned och det var tveksamt om de
skulle ersättas.
PROBLEMBILD
Vid schakt visade det sig att lindarna vid tidigare tillfälle
hade fått en uppfyllning på rotsystemet. Denna fyllning
mätte över en meter i tjocklek. Fyllnaden bestod av
täta grusmassor. Man kunde konstatera att rotsystemet
hade börjat utvecklats först under uppfyllnaden, alltså
1 meter ner i marken. Lindarna höll alltså på att kvävas
av den täta uppfyllnaden.
ÅTGÄRD
Detta ganska lilla projekt bestämde man sig ändå
att satsa på för att visa ett exempel inför fortsatta
trädgropsrenoveringar. Istället för att fälla träden togs
beslutet att prova en ståndortsförbättring, alltså en
vitalisering av rotmiljön, kring de två lindarna. Beslutet
togs i oktober 2002. Ytbeläggning av plattor och asfalt
avlägsnades och växtbädden schaktades bort, med
såväl grävmaskin, handschakt som vacuumsugning.
Därefter lades 60 cm grov makadam ut, diameter
ca 100—150 cm, alltså ett slags skelettjord. Växtjord
påfördes, som naturligt fick sippra ner mellan stenarna,
som receptet för en normal skelettjord, vilket dock vid
denna tidpunkt inte var så använt eller utvärderat. Ytan
planterades sedan med perenner för att åstadkomma en
öppen jordyta med lufttillgång. Totalt sett är markytan
ca 150 kvm.
Fig 47: De två äldre lindarna visade tecken på tidig invintring och
svag tillväxt.
Fig 48: Växtbäddsrenovering genomfördes med ny växtjord
omgiven av skelettjord och luftningsbrunnar.
38
RESULTAT
Detta är ett av tidigaste exemplen på skelettjord i
Sverige, där sten/gruslagret säkrar en struktur så
att jorden inte kollapsar in i sig själv, och växtjorden
som ligger mellan stenarna förser trädet med
näringssubstrat, luftning och vattenhållning. Redan
efter en växtsäsong utvecklades träden tätare och
grönare och efter ca 10 år är träden fullt jämförbara
med andra vitala lindar som står i parkmark.
Resultatet övertygade både tjänstemän och politiker
om att det är möjligt att renovera växtbäddarna
för gamla träd i stadsmiljö. Från 2002 och till idag
har ungefär 1000 träd i Stockholm renoverats
på motsvarande sätt, sannolikt en av de mera
omfattande ståndortsförbättringar i urban miljö
i Europa. Det största genomförda delprojektet är
trädgropsrenoveringen för Birger Jarlsgatans lindar;
ett annat är Narvavägen på Östermalm med
dubbelradig esplanad.
Fig 49: Arbetsplatsen hålls fri från trafik och är avskiljd med
avspärrningar. Detta är något av trädens operationssal med
trädens vitala organ blottlagda.
Fig 50: Efter 8 år visar träden frisk grönska och tät skottillväxt
i kronan.
39
6 VAKSALA TORG, UPPSALA,
STÅNDORTFÖRBÄTTRING FÖR
ÄLDRE LÖNNAR
BAKGRUND
ÅTGÄRD
Centralt i Uppsala, på Vaksala torg, står en rad av
lönnar som ramar in torget på två sidor. Träden är
uppskattningsvis ca 100 år gamla och ca 15 till antalet.
Markens ytskikt utgjordes av smågatsten som dragits
ända upp mot stambasen.
UTVECKLING
Eftersom provträdet visat bra gensvar efter bara en
växtsäsong togs beslutet att genomföra motsvarande
förbättringar för hela torgets trädmiljö. Detta skedde
i etapper under perioden år 2000—2002. I rotzonen
lades en skelettjord med mullrik jord i håligheterna.
Detta toppades med en gräsarmering i plast, som fylldes
med sten 4—8 mm, tjocklek ca 10 cm, som ett
luftigt lager.
Torget är ett salutorg med frekvent användning och är
som stadsmiljö viktig för staden. Träden hade stått stilla
utan synbar utveckling i flera år.
RESULTAT
PROBLEMBILD
1999 gjordes ett första försök med förbättring för ett
utvalt provträd. Försöket innebar att man öppnade en
2 meter bred slits kring stammen där smågatstenen
och dess lager av sättsand och bärlager togs bort. Det
visade sig vid denna grävning att under den synliga
beläggningen låg ytterligare en beläggning; det
historiska torgets beläggning av kullersten. Denna
avlägsnades också. Rötter hittades först på
70—80 cm djup.
Fig 51: Växtbäddarna renoverades med omfattande jordbyte.
Åtgärderna genomfördes på alla träd utom ett vilket
stod besvärligt till. Detta träd lämnades därför utan
åtgärd som referensträd. Trädet har fått stå kvar
och visat ett regressivt beteende, medan övriga träd
utvecklades med ökad tillväxt och friskare grönska. År
2010 var referensträdet i så dåligt skick att det togs bort.
Konklusionen är att hade inte restaureringsåtgärderna
genomförts hade torgets alla träd varit döende och
tagits bort år 2010.
Fig 52: Trädens rotzoner försågs med ytskikt av grovt grus som
hålls på plats av en gräsarmeringsprodukt av plast.
40
7 HORNSGATAN, STOCKHOLM,
NYPLANTERING AV GINGKO
SOM GATUTRÄD
BAKGRUND
Hornsgatan är en av landets hårdast miljöbelastade
gator med luftföroreningar och buller. Många boende
finns längs denna långa gata på centrala Södermalm.
Det har förts en återkommande diskussion hur
man skulle kunna lindra den dåliga miljön. Ett
dubbdäcksförbud för att få ner partikelmängden i luften
har införts, vilket är första gången i Stockholm. Det
fanns inga befintliga träd i miljön. som skulle kunna
reducera partikelmängden. Dagvattensystemet är
underdimensionerat och eftersom gatan i ett avsnitt
beskriver en puckel är strömmande dagvatten på
gångbanan ett bekymmer.
UTVECKLING
Med tanke på gatans centrala läge beslutades att
genomföra en miljöupprustning med trädplantering på
gatans ömse sidor. Hornsgatan är lång, vilket gör att
projektet har omfattat så mycket som 300 träd.
PROBLEMBILD
Gatusektionen är relativt trång och rymmer egentligen
inte träd och inte heller stora växtbäddar. Valet föll
därför på den relativt smala, pyramidformade arten
Gingko biloba; kinesiskt tempelträd. Det är ett av
de tuffaste träd vi känner vad gäller torka, vind och
luftföroreningar. Det används återkommande på
exempelvis Manhattan. Samtidigt är det en art som till
ganska nyligen klassades som härdig endast i
sydligaste Sverige.
Fig 53: Hornsgatans gingkoträd har placerats in i en trång
gatusektion. Takvattnet leds till planteringsdiket, vilket byggs upp
som en skelettjord med luftningsbrunnar.
Fig 54: Skottillväxten redan första säsongen är ca 50 cm
41
ÅTGÄRD
Genom att använda takvatten, luftbrunnar och
skelettjordar har man ändå försökt åstadkomma
en trädplanterad miljö i det smala gaturummet.
De 300 träden köptes från en tysk plantskola och
planterades ut i fyra etapper från år 2010 till 2014.
Vid planteringstillfället för första etappen var det
16 minusgrader. Växtbäddsuppbyggnaden för
denna nyplantering är ca 6000 kubikmeter i en
redan trång gatusektion. Det underdimensionerade
dagvattensystemet har fått hjälp genom att
växtbäddarna kan ta hand om en avvattningsyta om
25000 kvm, vilket motsvarar ca 15 milj liter vatten per
år, som infiltreras och fördröjes.
RESULTAT
Projektet har genomförts med sin sista etapp under år
2014 och har med några enstaka undantag gett ett bra
resultat så långt. Med tanke på projektets storlek och
karaktär har byggledning och kontroll varit minutiös.
Fig 55: Växtbäddarna byggdes upp i en betydligt större bredd än
markgallret visar.
Fig 56: Gingkons kronform är anpassad till den smala gatumiljön.
42
8 HYLLIE TORG, MALMÖ,
NYPLANTERING AV BOKAR
BAKGRUND
Hyllie torg byggdes på en utsatt, öppen plats i södra
Malmö med stundom hårda vindar. Torget var bland
det första som byggdes i vad som kommer att bli en hel
stadsdel. Torgets idé var att tillföra något som kunde
ge karaktär och platskänsla till ett ganska anonymt
landskap. För detta föreslogs en stiliserad bokskog på
platsen. 28 st bokar, Fagus sylvatica, står nu i långsmala
slitsar utskurna i ett granitgolv.
Problemet, vilket man också var medveten om, var att
boken inte trivs i hårdgjord yta. Boken är ett träd som är
mer beroende än de flesta andra arter av att stå i fri jord
och med tillgång till levande förna. Under planeringen
och projekteringsarbetet gjordes kontinuerligt
justeringar för att åstadkomma en miljö där bokträden
skulle kunna utvecklas. Ett stort antal experter, bla från
SLU, deltog i detta arbete som närmast kan beskrivas
som ett forskningsprojekt. Processen övervakades
och korrigerades efter hand. En separat upphandling
gjordes för att transportera träden från Tyskland
och även ombesörja själva planteringen. Malmö
stads trädexperter bevakade projektet kontinuerligt.
Givare monterades i slitsarna för att kunna avläsa
fuktigheten i marken. Manuell bevattning valdes som
tillvägagångssätt istället för automatbevattning för att
bättre kunna kontrollera resultatet.
Vad som förmodligen är norra Europas största
skelettjord, ca 19 000 kvm, anlades under ett golv av
granithällar. Istället för som ursprungligen var tänkt
att träden skulle stå med markgaller placerades de i
långsmala slitsar och klippta bokhäckar planterades
i slitsarna för att ge träden tillgång till nedfallande
förna. Den stora, horisontella granitytan veckades med
lågpunkter var 11:e meter så att vatten kunde ledas
till parallella band med linjeavvattning, vilka i sin tur
kopplades till rotzonerna. Linjeavvattningarna fungerar
dessutom som luftbrunnar för att få bra gasutbyte. I
själva växtbäddarna användes substrat som är relativt
nya för Sverige i form av pimpsten,
Fig 57: Hela torget byggdes upp som en mycket stor skelettjord med
luftbrunnar och linjeavvattning som leddes till planteringsslitsarna.
Fig 58: Själva transporten av träden och planteringen handlades
upp i en särskild entreprenad.
43
PROBLEMBILD
som ger god markstruktur och har vattenhållande
förmåga, samt mykhorriza, som är en lav-svamporganism vilken stimulerar det mikrobiologiska livet
under mark.
UTVECKLING
Träden var 30 år gamla vid planteringen och plockades
ut från en av de tyska plantskolor som inspekterades.
Träden anlände med frusen klump och planterades
utan mellanlagring i februari. Säsong 1 planterades
som ett test en av slitsarna med 4 träd, vilket därefter
utvärderades. Efter första säsongen byttes växtjorden
kring de fyra träden ut eftersom den befanns vara
undermålig och alltför tät. En ny jordblandning,
denna gång med pimpsten, användes. Resterande träd
planterades under säsong 2. Relativt snart visade det
sig att de hårda vindarna fick hela trädet inklusive
rotklump att rubbas i läge och börja skjuva, vilket
inträffade trots jordankare. Speciella stödställningar
byggdes då för att hålla träden på plats intill att rötterna
hade fått tillväxt och kunde stabilisera träden.
Skelettjorden lades initialt ut på ett felaktigt sätt, där
färdigblandad skelettjord hälldes ut på marken istället
för att lägga ut skelettet först och därefter vattna
ner mullhaltig växtjord i håligheterna. Förfarandet
upptäcktes av byggkontrollant och entreprenören fick
en erinran om att använda korrekt tillvägagångssätt. 4
år efter planteringen har träden stått under kontinuerlig
uppsikt. Vintertid monteras halm-mattor runt slitsarna
för att förhindra att vintersalt kommer ner
i växtbädden.
Fig 59: Kraftiga planteringsstöd byggdes för att förhindra att
rotklumpen kantrade på den blåsiga platsen.
44
ÅTGÄRD
Vinterväghållningen har medfört vissa salt-problem.
Trots de avskärmande mattorna har i vissa slitsar ändå
tövatten nått in med förhöjd salthalt som följd. Detta
har man försökt kompensera med stödbevattnng för
att minska kloridkoncentrationen. Ull-löss har drabbat
speciellt häckarna, men inte nått träden. Eventuellt
kommer därför häckarna att ersättas med avenbok, som
inte är värdväxt för ull-löss.
RESULTAT
Träden har hittills visat generellt bra tillväxt och
etablering, även om man har kunnat se variationer
i deras status och utveckling. Vissa träd går i höst
något tidigare än andra, men inget av de reservträd
som köptes in i samband med etableringen har hittills
behövt användas. Projektet visar hur noggrann
arbetsplatskontroll och kontinuerliga utvärderingar kan
få ett i grunden svårt projekt att lyckas.
Fig 60: De känsliga bokträden skyddas vintertid med halmmattor
för att förhindra vägsalt i planteringsslitsarna.
Fig 61: Planteringsslitsarna har planterats med bokhäckar för att
hålla jorden öppen. Se även omslagsbilden.
45
© Författarna och Vinnova.
Innehållet får återges och reproduceras om källan anges.
Grafisk form Nora Ahlenius.
Stockholm 2015.