1. No category

Åsen
Rullstenar och getryggar
När den väldiga inlandsisen började smälta samlades mycket
­vatten på ytan, precis som på en sjöis om våren. Vattnet rann ner
i sprickor i isen och strömmade fram mot iskanten genom tunnlar
och rännor. Till sist samlades vattenströmmarna i stora isälvar.
I isen fanns det mycket sten, grus och sand som vattnet spolade
med sig. Allt samlades till sist på isälvens botten eller så spolades
det ut ­genom älvens mynning där isen tog slut.
När grus och sten tumlar runt i en kraftig vattenström, eller
­rullar längs botten, nöts de mot varandra. De från början ­kantiga
­stenarna slipas runda. Därför kallas åsar efter isälvar också för rull­
stensåsar.
En smal och brant ås brukar kallas för en getryggssås. Förr visste alla
att getter har smala och spetsiga ryggar,
så det var en bra beskrivning. En isälv rinner fram genom en spricka i isen. Sten, grus och sand samlas mellan isväggarna
på botten av sprickan. Vad skulle du kalla den här åsen,
så att andra förstår hur den ser ut?
När isen smält bort från området
står avlagringarna på isälvens botten kvar
som en ås i landskapet. Där isväggar har stöttat avlagringarna rasar kanterna ner så att åsens typiska form bildas. Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Taggsvampar
Sällsyntheter i kalkbarrskogen
Här växer gran och tall som i vilken barrskog
som helst. Bland ­svamparna finns däremot
­sällsynta arter som visar att skogen inte är så
­vanlig trots allt.
Det finns många arter av taggsvampar som är
ovanliga och som även är rödlistade. De bedöms
alltså som hotade eller sårbara. Flera arter trivs på
kalkhaltig och sandig mark, vilket är precis vad
som finns här i Skogssjöområdet.
Svart taggsvamp (Phellodon niger)
Bitter taggsvamp (Sarcodon fennicus)
Doftar bittermandel!
Mörk sammetsluden hatt med
­vitaktig kant.
Taggsvamparna kan sannolikt bli mycket ­gamla.
Svamparnas frukt­kroppar ­vissnar visserligen
ner varje år, men i marken lever mycelet vidare.
­Mycelet bildar ett nät av svamptrådar i ­marken.
De känsligaste tagg­svamparna tål inte modernt
skogsbruk. Om skogen avverkas dör ­mycelet.
Dofttaggsvamp (Hydnellum suaveolens)
Har en stark kryddaktig doft.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Kungshögaplatån
Isälvsdelta uppbyggt mot inlandsisen
Nu står du på kanten av en mäktig istids­
formation som kallas Kungshögaplatån.
Formationen är ett delta. Ett delta bildas där
ett vattendrag mynnar i en sjö eller ett hav.
Det här deltat bildades för omkring 12500 år
sedan av en isälv. Smältvatten från inlandsisen
strömmade då ut i en stor sjö, som kallas för
Baltiska issjön. Sjön var ett förstadie till Öster­
sjön.
Kungshögaplatån
12500 år sedan
Deltats iskontakt
Nutid
Ku
n
gsh
ög
ap
Isk
on
tak
tbr
ant
en
Geologerna kallar detta för en iskontaktbrant.
Den har bildats genom att deltats avlagringar
byggts upp mot en isvägg. När sedan isen smälte och
vattnet sjönk undan blev deltat och branten kvar.
lat
ån
Isk
on
tak
tb
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Den plana ovansidan liksom
sluttningen ner mot E4:an och
Mjölby samhälle är typiskt för ett
delta. Den branta lövskogsbevuxna
sluttningen på deltats norra sida gör
dock det här deltat speciellt.
ran
ten
Skogens våtmarker
Kärr i dödisgrop
I Skogssjöområdets sandiga mark sjunker regn­vattnet
snabbt ner i jorden och blir grundvatten. Många av
områdets dödisgropar är så djupa att de når ner till
grundvattennivån. Här bildas kärr med en vegetation av
mossor och kärlväxter som trivs i den blöta miljön.
Förmultningen av döda växtdelar går sakta i vatten
på grund av brist på syre. Därför byggs det upp torv
i ­kärren, lager av halvförmultnade mossor, starr och
­andra växter. Genom att undersöka torvavlagringar
i kärr kan man studera hur vegetationen förändrats
­genom historien.
I flera av Skogssjöområdets kärr står
många döda träd. Det är inte klarlagt
varför träden dött. Förmodligen har
grundvattennivån blivit högre än vad
träden klarat av. Grundvatten­nivån
varierar kraftigt i området,
framförallt beroende på neder­
börden.
Topplösa
(Lysimachia thyrsiflora)
Missne (Calla palustris)
Missne är ensam i sitt släkte i
den svenska naturen. Den är
särskilt lätt att känna igen när
den efter blomningen bildar
röda (giftiga) bär i en tät kolv.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Att inte ha blommor i
toppen av plantan är lite
speciellt och har gett
­växten dess namn. Topp­
lösa hör till familjen vive­
växter och alltså samma
familj som gullviva.
Ängsull (Eriophorum angustifolium)
Förr kunde ängsullens vita ull­
tussar användas till att stoppa
kuddar och täcken. Om man var
fattig och inte hade råd med
­fjädrar förstås.
Reservatets skötsel
Geologi - Biologi - Friluftsliv
Skogssjöområdet är värdefullt på flera sätt och skyddas därför som
naturreservat. Områdets naturvärden kan samlas under tre teman:
­geologi, biologi och friluftsliv.
• Åsbacklandskapet som formats av den senaste istidens avsmältning är
värdefullt ur ett nationellt perspektiv. De geologiska formationerna
ska bevaras, men också vara tydliga för besökarna att överblicka.
• I Skogssjöområdet finns skyddsvärda växter på öppna kalk­torr­ängar,
ovanliga svampar knutna till kalkrik barrskog, gammal tallskog och
ett rikt fågelliv. Medan torrängarna behöver hållas öppna gynnas
många av skogens djur och växter av att skogen lämnas ifred.
• Reservatet är ett omtyckt friluftsområde. Anläggningar som motions­
spår och badplats måste underhållas för att vara attraktiva.
De olika naturvärdena ställer olika krav på skötseln av området.
För att ­vårda n
­ aturreservatet på bästa sätt har kommunen tagit fram
en ­särskild skötselplan som styr arbetet.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Gudrun och Per
Vinterstormar - fallna granar - barkborrar
En av de viktigaste målsättningarna med skötseln av reservatet är att
öka tillgången på död ved. Det gäller döda träd, stående såväl som
nedfallna, i olika stadier av nedbrytning. Men i bland kan det bli för
mycket av det goda!
Med ett par års mellanrum drabbades södra Sverige av kraftiga stormar
i januari: stormen Gudrun 2005 och stormen Per 2007. Stora ­mängder
träd blåste ner. I Skogssjöområdet var det framförallt den senare
­stormen som fällde ett stort antal träd, främst granar.
Tyvärr fanns det många gamla värdefulla granar bland de fallna.
Men även döda träd är värdefulla för skogens invånare. Nu var det
dock så många träd som föll på en gång att man befarade att den lilla
skal­baggen granbarkborre skulle massföröka sig i de nydöda träden.
I ­värsta fall skulle barkborrarna då kunna döda mer skog i reservatet
och på ­angränsande marker.
Granbarkborre (Ips typographus)
Granbarkborre är en vanlig
skalbagge och en naturlig del i
skogens djurliv. Dess larver lever
under barken på försvagade eller
nydöda granar. Om de blir riktigt
många kan de till och med ge sig
på och döda friska granar.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Kommunen valde att för säkerhets skull frakta bort de flesta fallna
granar. På sikt är ändå skalbaggar och hackspettar vinnare i ­reservatet.
Med tiden ökar trots allt inslaget av död ved i skogen, men i lite
­lugnare takt.
Granbarkborren är
4-5 mm lång.
När isen tvekade
Mellansvenska israndzonen
För 22000 år sedan blev klimatet påtagligt varmare och den stora
­inlandsis som täckte landet började smälta. Iskanten började därmed dra
sig all längre norr ut.
Den gradvisa avsmältningen tog dock ett uppehåll för omkring 12500 år
sedan. Klimatet blev återigen svalare. Smältningen som ­skedde under
sommaren motverkades av att isen växte till under ­vintern.
Iskanten (isranden) kom därför att ligga mer eller mindre stilla under
flera hundra år. Under tiden ansamlades morän och isälvsmaterial vid
iskanten och byggde upp de åsar, dödisgropar och deltan vi ser här idag.
Den Mellansvenska israndzonen kan
följas från södra Norge i väster, genom
Sverige, Finland och in i Ryssland.
I Östergötland flyttade sig iskanten
­något under den här perioden. Rikligt
med isälvsavlagringar och morän­
formationer finns därför både kring
Mjölby och vid Motala.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Hackspettar
Skogens byggmästare fixar bostaden!
Större hackspett (Dendrocopos major)
Här hackar den ut frön ur en kotte som
den satt fast i en fåra i trädet. Större
hackspett kan äta både frön och in­
sekter och den tar gärna talg vid fågel­
bordet. Genom att den kan leva på
olika sorters föda trivs den i de flesta
skogar och den är vår vanligaste hack­
spett.
I Skogssjöområdet har du stora möjligheter att få se och
höra någon av våra hackspettar. De har fantastiska an­
passningar för att kunna hamra med näbben mot hårt trä
utan att få hjärnskakning. En snabb trumvirvel är hack­
spettarnas sätt att meddela: ”det här är mitt område”.
När de hackar efter mat och när de hackar ut ett bohål,
då hackar de i lite lugnare takt. Hackspettarna gör ett nytt
bohål varje år. De gamla bona tas tacksamt över av andra
fåglar. Spillkråkan gör de största bohålen, som kan
användas av bland annat kaja, skogsduva och knipa.
Mindre hackspett (Dendrocopos minor)
Den minsta av våra hackspettar är
­ungefär stor som en domherre. ­
Under vinterhalvåret är den ­beroende
av insekter som den hackar fram
i ­murkna lövträd. Eftersom den behöver
lövträdsmiljöer med mycket dött trä,
är mindre hackspett ganska ovanlig.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Spillkråka (Dryocopus martius)
Ser du djupa hål i stora granar
är det ofta spillkråkan som
varit framme. Den är expert
på att hacka sig in till häst­
myrornas gångar.
Gröngöling (Picus viridis)
Gröngöling håller mest till på marken
där den framförallt äter myror. Ser du
en myrstack med djupa hål i är det
ofta gröngölingen som varit framme.
Gröngöling trivs bäst i hagmarker och
andra halvöppna miljöer med gott om
lövträd.
Kalktorrängen
Backklöver
(Trifolium montanum)
Den nordiska stäppängen
Här på åsen växer den gulblommiga ärtväxten luddvedel,
en riktigt ovanlig art som endast är funnen på sex platser
på det svenska fastlandet, alla i Östergötland. Den växer
också på ett 20-tal platser på Gotland. Den finns spridd
i Europa med huvudutbredning på Sydösteuropas s­ täpper.
Vad gör den här? Hur kom den hit?
Luddvedel är en kvarleva (relikt) från en annan tid. ­
Efter att isen smält undan låg marken kal och växter
­kunde sprida sig hit söderifrån. Många växter som nu
finns i ­fjällen kom hit tidigt, men också växter som vi
idag ­hittar i varma och torra stäppmiljöer. Här på åsen
finns den varma och kalkrika jorden där luddvedeln trivs.
Kalken kommer från den kalkrika berg­
grunden som malts sönder av inlandsisen
och förts hit av isälven. Här finns flera
­andra växter som behöver torr kalkrik
mark, bland annat färgmåra, fältmalört,
backklöver, backsmultron och spåtistel.
Fältmalört
(Artemisia pratensis)
Luddvedel
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
(Oxytropis pilosa)
Skogssjön
En dödisgrop
Kanten av inlandsisen som låg
vid Skogssjöområdet för omkring
12500 år sedan var uppsprucken
och bildade en mosaik av isblock.
Isälv
Genom sprickorna strömmade
smältvatten som förde med sig
grus och sand som varit in­bäddat
i isen. Materialet ansamlades
­mellan isblocken.
Isblock som skapar
dödisgropen där
skogssjön ligger
När isblocken sedan smälte
­lämnade de avtryck i terrängen,
så kallade dödisgropar. Skogssjön
­ligger på botten av den största
dödis­gropen i området.
Skogssjön är en av få sjöar här
i slättbygden. Sjön saknar såväl
tillflöden som utlopp. Regn­vattnet
i omgivningen sjunker lätt ner
­genom den sandiga jorden och
bildar grundvatten. Skogssjöns yta
visar grundvattennivån i området.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Skogssjö gård
Skogssjön
Skogssjökärret
Huvudåsen
Mjölby
Södragården
1.
Hallevadet
Horsköpet
Miskarp
Golfbana
Stora Sjögarp
Sjögarpasjön
Lilla Sjögarp
en
k
äc
rob
r
Kva
en
Teckenförklaring
Vindskydd
Torrdass
Busshållplats
Här är du!
Hadelöv
3.
Eriksdal
holm
M
Bo jölby
xho
lm komm
sk
om un
mu
n
Box
0
1 km
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
1. Ljunaområdet
Ljunaområdet är ett små­
kulligt landskap som skapats
vid inlandsisens avsmältning.
Ett geo­logiskt område av riks­
intresse.
2. Gammal tallskog
Imponerande, upp till
200-åriga träd. Biotop­
skyddsområde. Här finns
ett vindskydd.
3. Kvarnbäcken
Här finns en välbyggd
­stensatt ränna efter en
­gammal vattendriven kvarn
och såg. Bäcken är en
­värde­full naturmiljö, med
­delvis ­naturliga strömmande
­sträckor kantade av lövträd.
4. Bleckenstad
Leden gör en liten av­stickare
till Bleckenstad där det finns
en gårds­butik.
lb
ve
Ka
Långstorp
ck
nbä
Bleckenstad - Mjölby
Östgötaleden mellan Bleckenstad och Mjölby tätort
­bjuder på åtta kilometers skogspromenad. Leden går
i huvudsak genom barrskog men kommer här och där
förbi kulturlandskap med mer öppen och lövträdsrik
natur. Längs leden finns vindskydd på fyra platser.
Ugglebo
2.
Östgötaleden
4.
Bleckenstad
Svartmes (Periparus ater)
Svartmesen häckar i barrskogar
och är en av de fåglar som du
kan stöta på längs Östgötaleden.
Kvarnbäcken
Levande vattendrag och kvarnruin
Sädesärla (Motacilla alba)
De gamla stenmurarna erbjuder många
skrymslen där sädesärlan kan placera
sitt bo. Hannen återvänder till samma
häckningsplats år efter år, från över­
vintringen i östra Medelhavsområdet.
Här passerar Östgötaleden över Kvarnbäcken på en liten väg som
­samtidigt utgör själva fördämningen till en damm. Fördämningen är
ett imponerande bygge av sten, liksom den stensatta vattenfåran ned­
anför. Bygget utgör resterna av den vattendrivna kvarnen och sågen
som en gång legat här.
Anläggningen tros ha byggts vid mitten av 1800-talet och den var
i drift ungefär fram till 1940-talet. När bygden elektrifierades blev
vatten­kraften olönsam.
Två dammar samlade vatten till driften av kvarnen och sågen.
­Dammarna är borta men rester av fördämningarna finns kvar. ­Själva
Kvarnbäcken utgör en värdefull naturmiljö som uppmärksammas
i kommunens naturvårdsprogram. Delar av bäcken har naturligt
strömmande vatten och kantas av klibbal och ask.
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Den gamla tallskogen
Rastplats och biotopskyddsområde
Nu har du kommit in i ett område
med ovanligt gammal tallskog.
De äldsta tallarna bedöms vara
200 år gamla. I en brukad skog
avverkas tallarna oftast innan de
blir 100 år.
Den gamla skogen är ett biotop­
skyddsområde. Tallarna är
därmed skyddade. Även döda
träd ska lämnas kvar. Det finns
många insekter och svampar
som lever av döda träd. Dessa
arter har ofta svårt att klara sig i
brukade skogar.
Tallticka (Phellinus pini)
Tallticka är en av få svampar som
växer på ­levande tallar. Den är
därför lätt att känna igen. Svampen
är ­parasit och lever av att ­bryta ner
­tallens ved. Fruktkroppar brukar
­sällan ses på tallar som är under
100 år.
På höjden finns ett vindskydd
där du kan rasta. Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
Ljunaområdet
Åsbacklandskap vid iskanten
Du vandrar nu i Ljunaområdet. Det är ett stort område sandiga avlagringar
som bildades vid inlandsisens avsmältning från området. Iskanten stod mer
­eller mindre stilla under flera hundra år för ungefär 12500 år sedan. Grus
och sand som varit infruset i isen ansamlades vid kanten. Stora mängder
grus och sand spolades också fram mot iskanten av smältvattnet.
Hogstad
Mjölby
Här är du!
I den här delen utgörs Ljunaområdet av ett åsbacklandskap. Den små­
kulliga terrängen beror på att stora isblock bäddades in i sand­avlagringarna.
När ­isblocken smälte lämnade de kvar bestående avtryck i form av så
­kallade ­dödisgropar.
en
ed
Producerad åt Mjölby kommun 2015 av Nardus - Ekologisk konsult.
Text och form: Jan Måreby /Nardus Teckningar: Niklas Johansson
tal
Ett isblock som blivit inbäddat
i avlagringar av mineraljord
i samband med inlandsisens
avsmältning. Jorden består av
krossat berg som fastnat i isen.
tgö
Ös
I Mjölby kommun finns flera andra stora områden med avlagringar från
inlandsisens avsmältning. Ett annat exempel på ett åsbacklandskap finns
i Skogssjöområdets naturreservat som ligger norr om Mjölby samhälle.
Östgöta­leden passerar genom reservatet på sin väg norr ut från Mjölby.
Bleckenstad
När isblocket smält bildas en så
kallad dödisgrop. Död is betyder
att den ligger stilla. I en inlandsis
eller en glaciär så sker det däremot
rörelser i isen.