1. No category

INDIANKLUBBEN I SVERIGE
NYHETSBREV
Senaste nytt nr 10 2015
Fredag 2015-05-22
HEJ ALLA INDIANINTRESSERADE
Indianklubbsnoteringar 10, 2015
Ett nyhetsbrev publicerat av
INDIANKLUBBEN i Sverige
Utkommer ungefär var annan vecka
Sammanslutningen har också en tidning
en tidskrift med historiskt och kulturellt
material om indianer, skrivet av medlemmar i
INDIANKLUBBEN
Ansvarig utgivare:
Redaktör:
Grafiskform:
Redaktionskommitté:
Bertil Thörn
Bertil Thörn
Bertil Thörn
Bertil Thörn
Hans-Olof Olsson
Tidningsredaktionens adress:
c/o Bertil Thörn
Bendzgatan 25
256 57 Helsingborg
tel. 042 - 29 13 61 ; 070 - 532 96 89
Postgiro : 32 57 43- 3
E-post:
[email protected]
[email protected]
Vi finns även på webben. Hemsidans adress :
http://www.indianklubben.org
Ni som får det här informationsutskicket via E-post får det
för att ni är medlemmar i INDIANKLUBBEN, eller att ni vid
något tillfälle på annat sätt har visat intresse för Nordamerikas indianers kultur eller historia.
Om ni inte längre vill ha dessa utskick meddela mig då det
via ett mail eller enkelt postkort, brev eller per telefon
Ska sommaren aldrig komma?
I år är det envist värre. Ingen värme annat än kortare stunder. Bara blåst
och kyla. Vårblommorna kämpar på. De har ju sin tid när de ska blomma. Men
man kan ju förstå att det inte är så skojigt för dem heller. Det enda positiva är
att de står längre innan de vissnar. Inte syns det till så mycket bin heller. Den
nya rörkonstruktionen jag satte upp i trädgården för solitärbina har inte lockat
ett enda. Kanske min konstruktion inte var av bästa kvalitet. Eller så var väl hyran för hög... Och plommonträdet har blommat. Men det blev en kort blomning
för alla blommorna blåste bort. Så tusan vet om de hann att bli pollinerade.
Kanske vi blir utan plommon i år. Men ogräset trivs, nu när det är så kallt att jag
inte ens ids gå ut i trädgården och rensa i rabatterna. Och deras växtförmåga
tycks inte heller ha påverkats nämnvärt av den sena våren och det kalla vädret.
Men svalorna är redan komna, så egentligen är det väl sommar då...
Antalet medlemmar
Inga egentligen nya medlemmar har hört av sig. Ändå kan ni av hemsidans notering se att medlemsantalet har ökat till 159. Det är inte så konstigt
som det låter. Jag har nämligen tillfälligt tappat kontakten med en av våra allra
äldsta medlemmar, som av någon anledning inte har betalt sin medlemsavgift
för i år. Kanske har han glömt. Men nu har jag löst det genom att helt enkelt
utse Lars Wennersten till vår allra första hedersmedlem. Ett privilegium som jag
tycker att Lars är synnerligen väl värd. Lars har varit en av våra stöttepelare genom alla de år som jag har känt honom och är en av få kvarvarande medlemmar
sedan ”tidernas begynnelse”. Då Lasse aldrig har skaffat sig någon dator så är
det lite svårt att hålla den löpande kontakten. Men vi hoppas att han fortfarande är aktiv, trots att vi vet att han har gjort sig av med sin stora boksamling i
samband med flytten till nytt boende för några år sedan. Men nu är han alltså
vår första hedersmedlem! Grattis!
Problem att skicka mail till vissa adresser
I samband med förra utskicket (nyhetsbrev nummer 9, fredagen den 8/5)
så hade systemen strulat till det för oss. För så många som 49 av våra adressater
kom det en felsignal som sade att mailet inte kunde levereras. Det gällde alla
med adresser som slutade med hotmail.com, live.se, live.com, msn.com och
outlook.com.
Efter att ha suttit i telefonkö i över en halv timme hos Bredbandsbolaget (som
är min leverantör) fick jag beskedet att det var Telenor som hade stoppat alla
1
dessa adresser, med motiveringen att de i sina system hade upptäckt, att ett stort antal så kallade spam-mail hade proppat
igen systemet. När det här skulle kunna vara undersökt och åtgärdat var det ingen som visste, men att jag skulle få ett SMS när
det var klart. Något SMS har jag inte fått, men jag har provskickat mail lite då och då för att se om det går igenom.
Så alla ni som har mailadresser som slutar på de här fem domännamnen och alltså inte fick Indianklubbsnoteringar nr 9 fredagen den 8 maj ska ändå veta att det är inget fel på era datorer och uppkopplingar. Jag har dessutom försökt skicka nyheterna
till er senare och hoppas att ni nu alla har fått dem.
Om det ändå skulle vara så att ni inte har fått något av de här mailen som innehåller Pdf-filen som heter ”Indianklubbsnoteringar nr 9 2015” så finns de att läsa på hemsidan under fliken ”Aktiviteter / Nyheter” och med underrubriken ”Länk till tidigare utsänd medlemsinformation”, där ni får leta reda på just utskicket nr 9 2015.
Vår ekonomiska situation
Som framgick av förra utskicket har jag i samarbete med vår tryckare kommit fram till en kostnadsmodell som ger oss
kompensation för de högre portokostnaderna och vi kan alltså andas ut den här gången och fortsätta producera vår pappersbaserade utgåva utan inskränkningar. Mycket glädjande!
Jag lovade också i förra utskicket att jag den här gången skulle redovisa lite siffror för er som tydliggör vår situation. Detaljerad
redovisning är lite svårt att rekonstruera före år 2008, då jag gjorde en helt omarbetad kassaredovisning i datormiljö, till skillnad från att jag tidigare bara hade noterat inkomster och utgifter med penna och papper. Men för att ändå gå tillbaka så långt
att vi täcker in tiden från när flerårsabonnemang började tillämpas (år 2004), så ser en sammanställning ut så här.
år
medl.ant.
medl.avg
utgift
rörelseres.
donation
saldo
2003
11 002
11 002
2004
42 293
2005
43 434
42 293 flerårsab.
43 434
23479
34 030
34 030
31474
47 717
2006
2007
47 717
2008
213
36759
37350
47 126
35
2009
188
9825
31256
25 695
500
2010
176
34815
28123
32 387
30
32 417
2011
181
21740
26034
28 093
4990
33 083
2012
180
47460
24954
50 599
2695
53 294
2013
170
19970
26012
44 557
800
45 357
2014
172
12855
24317
33 095
2000
35 095
2015
progn
2015
159
17480
11087
39 488
1235
40 723 del av år
159
0
14127
25 361
0
13080
12 281
2016
40
0
0
47 161 donation
26 195
25 361 progn
12 281
s:a 12285
år 2004 var första året då flerårsabonnemang började
år 2008 var första året då donationer började dyka upp
2015 är inte ett fullt år (intäkterna ökar troligen inte,
men utgifterna för tre ytterligare tidningsutgåvor tillkommer (c:a 14 127:- enl. ned.)
det finns inräknat i intäkter 40 medlemmar som redan betalat för 4 utgåvor år 2016 vilket
2016 Innebär en framtida kostnad på 13080:2015 tidningsupplaga
porto
3760
3
1
6,5
3
146
11280
2847
14127
2016
2750
4
1
13
4
40
11000
2080
13080
För att göra en utvärdering av aktuell status får vi tänka oss att de 159 medlemmar vi nu har är de vi kommer att ha året ut och
att inga nya inbetalningar görs under året. Vidare att vi för dessa pengar ska upparbeta och distribuera ytterligare tre utgåvor
av vår tidning efter den kostnadsmodell vi har förhandlat fram. Vidare ska vi även för dessa pengar producera och leverera till
de 40 medlemmar som redan har betalat för år 2016 sina fyra tidningsutgåvor under året 2016. De tillkommande kostnaderna
för 2015 års tre resterande utgåvor (14127:-) samt de fyra utgåvorna för 2016 (13080:-) ska alltså avräknas från det nuvarande
saldot på 40723:-. Vi ser då att vi har en nästan perfekt överensstämmelse. De extra pengar vi har tagit in som ”donationer”
sedan 2008 utgör 12285:-. Vi ser också att vi med de pengarna inräknat vid 2016 års slut kommer att ligga på ett totalt saldo av
12281:-. Vi kan alltså säga att vi har gjort en ”förlust” på 4:- på den egentliga tidningsomsättningen. Självklart kommer det inte
att bli just de här siffrorna i slutänden då vi säkert kommer att få nya inbetalningar såväl under resten av det här året, som under nästa år. Samtidigt som då också utgifterna kommer att växa i takt med att flera medlemmar kommer att tillkomma.
2
Medlemsmöten
Det pågår aktiviteter på flera håll för att hjälpa till med att ordna ett medlemsmöte antingen senare i år eller under nästa år. Men inget är klart ännu. Olika idéer om innehåll har förekommit. Allt ifrån att hålla ett heldags– eller till och med flerdagsmöte av den traditionella sorten med föredrag och andra aktiviteter, till den andra extremen att bara sammanstråla och
umgås. Själv tror jag nog att vi måste kunna bjuda på någon sorts program, även om alla timmar inte behöver innehålla någon
planerad aktivitet. Om medlemmar ska kosta på sig såväl resekostnader som eventuellt övernattningskostnader så måste vi
nog kunna bjuda på något mera än att bara komma tillsammans och umgås. Det senare kan naturligtvis fungera i mindre, lokala grupper, medan vi, om vi ska bjuda in alla medlemmar, måste ha en fungerande plats att vara på och ett uttalat syfte och
innehåll för sammankomsten. Idealiskt vore naturligtvis att hitta en relativt centralt belägen plats som samtidigt har möjlighet
att bjuda på olika aktiviteter, som till exempel något studiebesök vid en intressant plats, ett museum, hos någon hantverkare,
samlare eller konstnär eller något liknande. Om det kan ske utan alltför komplicerade förflyttningar skulle det vara intressant.
Vad ett program skulle innehålla, förutom några ”vanliga” föredrag har jag egentligen inte funderat på så mycket. Men en idé
som jag tycker skulle vara värd att prova handlar om konst och konsthantverk. Då naturligtvis med indiansk anknytning. Jag vet
att vi är flera som har hållit på med såväl teckning som måleri . Och jag vet att vi har flera duktiga konsthantverkare i våra led.
Nog skulle man kunna avsätta några timmar till att dessa fick visa upp lite av sina alster och kanske, när det gäller hantverk,
även visa och berätta hur det går till att göra dessa saker. Så jag skulle gärna vilja höra vilka av er det är som har sådana dolda
talanger och som skulle kunna tänka sig att ta med en del saker och visa upp på ett sådant här möte någon gång. Jag har ju
själv fuskat lite med både teckning och med tillverkning av enklare föremål. Och kan jag visa upp det, så vågar ni säkert också
visa ert. Det är ju inte frågan om att det måste vara världsklass—(även om jag vet att det i några fall faktiskt är det).
Vad hände i historien under den här veckan för ett antal år sedan ?
Under en sådan här rubrik skulle vi med jämna mellanrum kunna berätta lite kortfattat om någon historisk händelse ett
visst år. Under året 1676 (alltså för 339 år sedan) pågick i östra USA det som har kallats ”King Philips krig”. Det var ett blodigt
och utdraget krig mellan de engelska kolonisterna på östkusten och ett flertal stammar i området. Ett krig som varade mellan
juni 1675 till april 1678 och där stammar som Wampanoag, Nipmuk, Podunk, Narragansett, Sakonnet och Nashaway ställdes
mot engelska kolonialtrupper och frivilliga, förstärkta med indianer ur Mohegan– och Pequotstammarna. Just den här veckan
året 1676 inträffade en våldsam händelse längs Connecticut River i närheten av den just då övergivna staden Deerfield, i nuvarande Massachusetts, som har kommit att kallas ”Turners Falls Massacre”.
Peskeompscut, Indianernas namn på det som idag kallas Turners Falls, hade länge varit en favoritfiskeplats för de lokala indianstammarna. Här, där den avsmalnande floden kastade sig utför det nästan femton meter höga fallet, hade i maj 1676 grupper
av män, kvinnor, barn och gamla samlats för att fånga och bereda fisk, då månader av krig med engelsmännen hade gjort slut
på deras mattförråd. Medan en del fiskade hade andra vandrat nerför floden till de övergivna åkrarna kring byn Deerfield för
att plantera spannmål och grönsaker, i hopp om att kunna skörda något innan hösten. Andra grupper av krigare organiserade
räder mot kringliggande engelska nybyggen. Natten till den 13 maj angrep en grupp krigare byn Hatfield och stal kreatur från
nybyggarna. De drev djuren upp till sina läger vid fallet.
Nybyggarna tänkte naturligtvis inte stillatigande acceptera sina förluster, så bud skickades ut till kringliggande byar om hjälp
med att slå tillbaka mot indianerna uppe vid fallet. Nödropen besvarades av andra bybor från så långt avlägsna byar som
Springfield i söder. Så, den 18 maj hade inte mindre än 150 män och pojkar samlats i byn Hatfield tillsammans med en grupp
soldater. Där tog kapten William Turner kommandot och förde styrkan förbi Bloody Brook till utkanten av Deerfield, där de
korsade Deerfield River. Därifrån trängde de sig igenom tre kilometer av svårforcerad skog innan de korsade Green River och
fortsatte mot Mount Adams, som bara låg några kilometer från fallet.
Nästa morgon, i daggryningen, var kolonisterna utplacerade i en sluttning ovanför indianernas läger. De hade lämnat sina hästar gömda i skogen. Som så ofta händer i krig så kom nu turen att spela dem i händerna.
De församlade indianerna hade tidigare festat ordentligt på färsk fisk och kött från de stulna kreaturen. De hade inte
placerat ut några vaktposter och hade inga spanare ute i omgivningarna. De sov fortfarande i sina hyddor, när de vita kröp allt
närmare och närmare. När styrkan var så gott som ända inpå lägret gav kapten Turner den tidigare överenskomna anfallssignalen och från hundratals gevär riktade mot hyddorna sprutade eld och bly. Många av indianerna dödades omedelbart. Men en
del kastade sig i floden, där de allra flesta drunknade i det stora fallet. Kolonisterna var helt hänsynslösa i sitt angrepp när de
sökte igenom lägret och utan betänkligheter dödade åldringar, kvinnor och barn. Ingen sparades. En smedja som indianerna
hade satt upp för att reparera sina vapen och verktyg förstördes och flera tunnor med bly dumpades i floden.
3
Oväsendet från striden hade väckt upp andra indianer i näraliggande läger. En del av dessa korsade floden nedanför fallet och
fattade posto längs vägen mot byn Deerfield. Kapten Turner hade tydligen inte förberett någon reträttväg. Han var säkert helnöjd. Hans attack hade varit en framgång - kanske flera hundra indianer hade dödats, medan de egna styrkorna bara hade en
dödad. Men nu var striden över och styrkan skulle dra sig tillbaka. Styrkan började upplösas efter att de hade gjort sitt. Gruppen från Hatfield delades upp i flera mindre grupper, som alla valde olika vägar hem. Men först skulle de hämta sina hästar.
Några hade tur och kunde hämta hästarna innan indianerna kom fram. Andra var inte lika lyckosamma och fick i alla hast
springande försöka att gömma sig så fort de kunde, när indianer vällde fram genom skogen. I panik flydde de sedan mot sina
hembyar, alltmedan indianerna jagade dem genom skogen. Många engelsmän dödades. Kapten Turner stupade när han skulle
korsa Green River. Av de ursprungliga 150 kolonisterna dödades ett fyrtiotal under återtåget. Andra lyckades gömma sig och
hålla sig undan, innan de så småningom kunde smyga sig hem. Men många kom alltså aldrig tillbaka hem.
Kapten Turners kropp återfanns en månad senare och begravdes på en kulle väster om platsen där han stupat. Idag är platsen
utmärkt med en historisk informationstavla. Peskeompscut (som betyder Stora Fallet) blev därefter omdöpt till Turners Falls.
Året är 2015… inte 1815… eller ens 1915
Året är 2015! Landet är USA. Ett land som vi föreställer oss ska vara ett av de modernaste och mest framgångsrika i världen. Medan vi här i Sverige ojar oss över att vi inte alla har en blixtsnabb och felfri täckning för våra mobiltelefoner var vi än
befinner oss, eller en ögonblicklig och hundraprocentigt säker uppkoppling till Internet från våra datorer, så finns det människor i det moderna landet USA som inte ens har elektricitet i sina hem! Och då talar jag inte om enstaka individer i långt avlägsna obygder… På navajoindianernas reservat i Arizona och New Mexico, granne med stora städer som Albuquerque, Gallup,
Flagstaff, Cortez och Durango och med turistmagneter som Grand Canyon och Mesa Verde i närheten, saknar fortfarande
18’000 navajohem, motsvarande 40% av alla hem på reservatet, elektricitet!!! År 2015! I USA!!!
Och då är ändå navajoreservatet det största och navajostammen en att de mest framgångsrika av alla indianska grupper i USA.
Men fattigdomen är ett ständigt hinder för all utveckling. Svårigheterna hör ihop med att infrastrukturen aldrig har blivit riktigt
utbyggd på reservatet, varken när det gäller vägar, vattenförsörjning, eller elektricitet. I dagsläget är det förknippat med stora
kostnader att dra fram el där stamledningar saknas. Man beräknar att det kan kosta upp emot 50’000 dollar att dra så lite som
någon dryg kilometer nya elledningar! Då förstår man lite bättre att det dröjer. Men när man samtidigt hör att familjer fortfarande får nöja sig med några få glödlampor som försörjs från bilbatteriet i bilen ute på gården och att man måste gå ut och
starta bilen varje gång lamporna börja blinka… ja då undrar man vilka prioriteringar man gör.
Men nu verkar det som att stammens ledning har tagit ett innovativt grepp på det här problemet. Man har bestämt sig för att satsa på solenergi. Det är ju rätt del av landet för att göra det
dessutom, kan man tycka. Stammen har nämligen börjat köpa in mobila solcellspaket som kan
hyras ut till de boende som inte har råd att låta dra fram elledningar till sina hus. En sådan här
solcellspanel, som Leo Thompson nu hyr av stammens elbolag, kostar i inköp för stammen
17’000 dollar, vilket är mindre än hälften av vad det skulle kosta att bygga så lite som någon
kilometer elledning ute i obygden. Så trots att Leo bara har 800 meter till närmaste elnätskoppling skulle han aldrig ha råd att dra fram en egen elektrisk ledning till sitt hus. Nu betalar
han i stället 75 dollar i månaden till elbolaget och har nu all den elektricitet han behöver för att
klara belysning, kyl och frys och andra elektriska apparater som han vill ha. Nu kommer till och
med grannarna över till honom för att lyssna på radio och för att ladda sina mobiltelefoner.
Stammens elbolag har hittills satsat på att anskaffa 260 liknande solpaneler. Men nu är deras
fonderade medel slut och behovet är fortfarande skriande. Men Leo Thompson har i alla fall nu stängt av sin bensinslukande
generator för gott. Och han säger sig vara nöjd med nymodigheten. Men är det molniga dagar, så kan han behöva hushålla
med elen om det inte ska bli en lång mörk natt, nu när han har vant sig vid att ha ljus bara genom att trycka på en knapp.
4
Konstutställning
Dana Gallery, i den lilla staden Missoula i Montana, har just öppnat sin fjärde årliga konstutställning med rubriken
”Icons of the West”. En av de inbjudna konstnärerna i år är den välkände Frank Hagel. Frank har målat en lång serie av motiv med Lewis & Clark och deras fleråriga upptäckarexpedition. Bland de omkring 160 inlämnade bidragen till årets utställning
finns några av dessa verk med. De kan nu ses här ända fram till den 30 juni. Några av Frank Hagels målningar ser ut så här.
Konstauktion
En annan stor tilldragelse i konstvärlden var Sotheby’s stora konstauktion, kallad
American Indian Art som gick
av stapeln i New York i går, den 21 maj. Som en sammanfattning av inriktningen
skriver man så här i sitt prospekt:
Sotheby’s May 21st sale of American Indian Art is distinguished by the Charles and
Sharon Aberle Collection which features early and exceptionally fine Navajo blankets.
The sale also includes diverse works of Native art from the Great Lakes to the Northwest Coast and comprises basketry, pottery, carvings and jewelry. A sale highlight is
the rare Ojibway figural pipe attributed to the master carver Pabahmesad. The pipe
is considered an icon of American Indian Art.
För att få en bild av vad ni hade kunnat ropa in, om jag hade varit lite kvickare med att tipsa er om evenemanget, kan ni bläddra i deras katalog, som ni hittar på den här länken:
http://www.sothebys.com/en/auctions/2015/american-indian-art-n09351.html?et_mid=750783&rid=236648665
Där fanns nog ett och annat som man skulle vilja ha haft. Men man bara suckar… vilka priser!!!
Mera Eldvatten
Vi har några gånger tidigare observerat att det säljs starkvaror runt om i världen med hjälp av ett namn som associerar
till det man tänker sig att indianer kallade det. Och här kommer ännu en sådan observation. Den här gången från Lasse Larsson
i Staffanstorp, som förvisso inte har nöjt sig med att gå på det vanliga Bolaget, utan plöjt Atlantens vågor och tagit sig ända till
Färöarna. Här är hans observation:
I månadsskiftet april-maj deltog vi i en kryssning till Färöarna och Island. Vid besöket på Färöarna kunde vi konstatera, att man där saluförde en vodka under varunamnet Eldvatn. Tyvärr hade man liknande problem på dessa öar,
som man har i en del indianreservat. Antalet alkoholister är högt jämfört med övriga norra Europa. Nu tror jag inte,
att det beror på varunamnet, utan möjligen på hög arbetslöshet och allmän tristess, men kopplingen är ju onekligen lite intressant.
Årets Pow-Wow vid Buffalo Bill Historical Center
Går i år av stapeln den 20 och 21 juni på gården utanför museet i Cody, WY. Grand Entry första dagen dels klockan 12.00
och även klockan 18.00. På söndagen endast klockan 12.00. Det längsta programmet är lördagen den 20 juni. Så här kan det se
ut (en kort video från 2012) https://www.youtube.com/watch?v=Eb2lnzxRzK8
5
E-böcker och skivor
På hemsidan (flik ”Böcker / Filmer”) finns som bekant några E-böcker som går att ladda ner. Jag har fått bekräftelse på
att några har nyttjat möjligheterna och så här ser det ut just nu med antalet utnyttjanden.
E-bok Crazy Horse
4 stycken nerladdade
E-bok Little Bighorn
5 stycken nerladdade
E-bok Big Hole bok nr 1
3 stycken nerladdade
Dessutom har jag annonserat ut en DVD-skiva med målningar av Martin Grelle. Den skivan har blivit populär och jag har fått
många positiva omdömen om den. Hittills har jag tagit emot beställningar och levererat 13 stycken skivor till olika medlemmar.
Den här skivan finns dock inte upplagd på hemsidan, utan får beställas via mail. Allt för att inte riskera några eventuella konflikter om upphovsrättigheter, om det nu skulle vara obekanta beställare utanför Indianklubben som då råkar hitta den.
Just nu finns också på fliken ”Resor”, och underrubriken ”2008; Sydvästern…” en möjlighet att ladda ner ett bildspel (fotoalbum
med bifogade bildbeskrivningar) som jag har gjort från mina och andras bilder tagna under den medlemsresa vi gjorde till Sydvästern det året. Det här kostar ingenting att ladda hem och titta på. Därför vet jag inte om det har funnits något intresse för
bildspelet. Nu skulle jag bli glad att få veta om någon har laddat ner det och tittat, då det ligger väldigt mycket arbete bakom
och då liknande skulle kunna göras även för våra andra resor. Men om det inte finns något intresse lägger jag inte ner allt det
arbetet på de övriga resorna. En varning dock. Filen som kan hämtas är väldigt stor och tar därför lite tid att ladda ner. Men allt
är som sagt gratis, på samma sätt som att det är gratis att läsa de övriga filerna där, innehållande reseberättelse och texterna
till alla föredrag som vi höll under respektive resa.
Hör alltså gärna av er om ni har tagit del av det här materialet och vad ni tycker om det. Allt i syfte för mig att veta om jag ska
offra tid på att lägga upp liknande fotoalbum från de andra resorna.
Indianböcker på svenska - två böcker som kan köpas på Adlibris
I lönnlövets skugga : de kanadensiska indianernas kamp för land och rättigheter
av Christer Lindberg
Häftad , Svenska, 2010
Fri frakt för privatpersoner! Skickas inom 2‑5 vardagar
168 kr
Nu finns Christer Lindbergs I lönnlövets skugga från 2000 åter i tryck i ny mjukbandsutgåva. Våldsamma konflikter mellan landets ursprungsbefolkningar och myndigheterna har på senare tid skakat Kanada. Christer Lindberg ger här, med glimtar från indianbyar, förhandlingsbord, internatskolor och museer, en översikt av de kanadensiska indianerna och deras krav på erkännande, landrättigheter och självstyre. Social misär och fattigdom präglar det dagliga livet på indianreservaten
och de som bor där plågas av kollektiva minnen av förtryck och förnedring, men det indianska
"uppvaknandet" leder till ökad självkänsla och en renässans för hantverk, konst och religion.
Den gode och den onde vilden
av Christer Lindberg
Inbunden , Svenska, 1998
Fri frakt för privatpersoner! Skickas inom 2‑5 vardagar
167 kr
Antropologen Christer Lindberg skildrar i denna bok västerlandets framställningar av indianer alltsedan Columbus dagar och sätter in våra föreställningar om dem i ett historiskt sammanhang. De enkla
stereotyperna av den gode och den onde vilden präglas inte bara av förakt och nedvärdering utan
också av beundran, avund och rädsla. Lindberg diskuterar fängslande förhållandet mellan "indianen"
som negativ och positiv referensgrupp och den framväxande självbilden av västerlandet som världens civiliserade centrum. Ytterst är boken en studie i vem som haft makten att definiera det främmande under århundradens lopp.
BÅDA BÖCKERNA REKOMMENDERAS Å DET VARMASTE
Bertil Thörn
Bästa hälsningar till er alla
från Bertil Thörn
6