1. No category

I flera månader lyckades
lokalbefolkningen hålla det
hemligt att ett stort stim
med atlantisk bonito befann
sig i havet norr om Varberg.
När mörkläggningen uppdagades fick mängder
med sportfiskare uppleva
hetsiga fajter med exotiska
snabbsimmare!
bgudfshgiuhdfögihgoiudfshgiufdhgoidfhg diof gadfiog jadfäiogj afioj ‘ijo’adpgij’dfiop gj’aoafjd
september briserade en sportfiskebomb av sällan
skådat slag. En öringtrollare fångade en atlantisk
bonito i havet strax norr om Varberg. Då han
med all rätt var förbluffad och stolt över fångsten
kontaktades pressen och bollen var därmed i rullning. Sportfiskare fick upp ögonen för den exceptionella fisken och när det visade sig att lokala fiskare lyckats med konststycket att mörka
förekomsten av stora mängder bonitos i över två månader, då
vallfärdade hugade sportfiskare i mängd till det lilla samhället.
Bonitofebern var ett faktum!
Självfallet drog undertecknad öronen till sig efter de första
uppgifterna och när några trollingteam lyckats med fina fångster
återstod det bara att släppa allt och bege sig till Bua och kärnkraftverket Ringhals. Varmvattenutsläppet som sträcker sig långt ut
till havs hade av någon anledning dragit till sig ryggstrimmig
pelamid som den heter på svenska, men eftersom det rör sig om
en bonito så kallar jag den för just detta. Pelamid låter mer som
en kemikalie…
I
BONITOFEBER
TEXT & FOTO: MIKAEL JOHANSSON
spänd förväntan. Under oktobers första morgon stävade jag ut
tillsammans med två välkända havsfiskare från Team Garmin
Minn Kota och Team Isola/Lowrance, Henrik Karlén och Mats
Lagerstedt. Det var en ytterst surrealistisk känsla att i några få
plusgrader tackla upp för bonitofiske i mina egna hemmavatten.
Vi var alla ytterst nervösa för faktumet att stimmet kanske hade
dragit vidare. Planen var att tackla upp vobblers för olika djup
och sedan söka av vattenmassorna i tre-fyra knops fart, men
mycket mer hade vi inte att komma med. Innan solen hade gått
upp var alla spöna ute och jag ställde frågan om hur vi ska fördela huggen och vem som ska börja. Innan vi hade kommit överens
om spelreglerna skrek en rulle till i den bistra oktobermorgonen
och utan tvekan slängde jag mig efter spöet och gjorde mothugg.
Min reptilhjärna slog till och jag skäms fortfarande över att jag
inte ens stannade upp en mikrosekund och frågade vem skulle ta
hugget. Är man taggad så är man…
Trots att vi körde med trollingutrustning lämpad för laxfiske
kämpade boniton förvånansvärt bra. Nog för att jag tog det ytterst
lugnt då rädslan för att tappa mitt livs första Sverigefångade bonito var stor, men den lilla felsimmaren körde på duktigt. Till slut
kunde Mats låta håvgarnet sluta sig om en ettrig bonito om halvannat kilo. Vi skrek av lycka! Målet var ju trots allt att bara fånga
arten, även om jag kände hur de förbannade mig inombords för
mitt fräcka tilltag att ta första hugget. Tack och lov behövde vi
inte vänta länge på nästa hugg och samtidigt kom glädjande rapporter från andra båtar. Stimmet var kvar och vi fnissade hysteriskt ikapp medan den ena boniton efter den andra kastade sig
över våra beten.
63
63
Bonitofeber
bgudfshgiuhdfögihgoiudfshgiufdhgoidfhg diof gadfiog jadfäiogj afioj ‘ijo’adpgij’dfiop gj’aoafjd
64
Under en hektisk förmiddag fick vi alla våra våta drömmar tillfredsställda både en, två och tre gånger. Vi fångade och tappade
fisk med jämna mellanrum. Vid ett tillfälle fick vi till och med
uppleva ett fyrhugg, även om bara två fiskar till slut landades.
Trots att fiskarna enbart vägde halvtannat kilo såg de till att skapa
kaos när de utnyttjade linans fulla längd till att blixtsnabbt rusa
kors och tvärs bakom båten.
läppad multe började dyka upp i allt större omfattning på västkusten så får vi innerligt hoppas att denna tredje exotiska art också
gör det. Men då krävs det att Fiskeriverket sätter ner foten eftersom det redan börjat säljas bonitos till vrakpriser på Göteborgs
fiskauktion. Eftersom arten inte är inhemsk finns det inga restriktioner på hur mycket som får tas upp. Och även om det finns
lagstiftning vet vi alla hur mycket fisk det finns kvar i Kattegatt…
total fiske-feber. Så varför denna totala feber över fiskar med
en medelvikt strax över kilot? Först och främst rör det sig om en
art som inte finns eller ska finnas i våra vatten. Blotta tanken på
att fånga en liten tonfisk på västkusten får varje driven sportfiskares hjärna att gå i spinn. När de nu fanns inom räckhåll, en liten
bit utanför hamnen i Bua, gjorde att många sportfiskare lättillgängligt kunde nå sina drömmars fisk. Alla som fångat en makrill
över kilot förstår vad det rör sig om. Explosivitet i en snygg förpackning! Och när Kattegatts utarmade fiskbestånd nästan uteslutet erbjudit makrillfiske som det mest spännande under de
senaste åren, då är ett besök av vältrimmade bonitos ytterst välkommet. Frågan vi alla ställer oss är om detta kanske kan bli ett
återkommande inslag i västkustfisket? I södra Norge har det nämligen också befunnit sig stora mängder bonitos under samma tidsperiod och det torde inte vara en slump. Med tanke på att det
bara rör sig om några få decennier sedan havsabborre och tjock-
stilla eftermiddag. Under ett kort lunchstopp i hamnen passar
vi på att väga den tyngsta boniton på krönt våg. Det är en av Mats
fiskar som kontrollvägs och vikten stannar på 1886 gram. Ute på
sjön vägde den dryga två kilo, men vi avblodade samtliga ”keepers” då vi inte ville förstöra köttet. Vid tillfället var Mats troligen
potentiell rekordhållare, men dagarna efteråt kom det upp flera
tvåkilosbonitos och Sportfiskarnas storfiskregistrator lär ha några
anmälningar att sortera efter denna västkustbonanza!
När vi åter stävar ut möts vi av idel dystra rapporter, stimmet
verkar ha försvunnit. Vi ser flera båtar lämna arenan samtidigt
som det åter skriker till från en rulle. En hetsig bonito gör sitt
bästa för att bli av med vobblern som bara fiskades kort bakom
båten. Jag har inte mycket att säga till om och det är med skräckblandad förtjusning jag ser hur linan fräser och viner i sidled mot
övriga linor. Trasslet blir oundvikligt, men vi skrattar ändå över
det dråpliga att en liten fisk kan vara så dominant.
INNAN VI HADE
KOMMIT ÖVERENS
OM SPELREGLERNA
SKREK EN RULLE TILL
I DEN BISTRA OKTOBERMORGONEN OCH UTAN
TVEKAN SLÄNGDE JAG
MIG EFTER SPÖET OCH
GJORDE MOTHUGG.
Bonitofeber
bgudfshgiuhdfögihgoiudfshgiufdhgoidfhg
diof gadfiog jadfäiogj afioj ‘ijo’adpgij’dfiop
gj’aoafjdbgudfshgiuhdfögihgoiudfshgiufdhgoidfhg diof gadfiog jadfäiogj afioj ‘ijo’adpgij’dfiop gj’aoafjd
bgudfshgiuhdfögihgoiudfshgiufdhgoidfhg diof gadfiog jadfäiogj afioj ‘ijo’adpgij’dfiop gj’aoafjd
Eftersom arten inte är inhemsk
finns det inga restriktioner på
hur mycket som får tas upp.
Och även om det finns lagstiftning vet vi alla hur mycket fisk
det finns kvar i Kattegatt...
Därefter följer några händelsefattiga timmar och vi funderar
över bonitons beteende. Tidigare under dagen såg vi flera imponerande ”kok” när de formligen exploderade i ytan på jakt efter
sill. Ena ögonblicket var de rakt framför båten och bara några
sekunder senare en bra bit bort. Flera fångade exemplar spydde
dessutom upp sill på upp till 20 centimeter. Rapporter från de
föregående dagarna berättade om bra fiske på förmiddagen, med
avtagande aktivitet på eftermiddagen. Troligtvis samlas det betesfisk under kvällen och natten i varmvattenströmmarna och när
dessa stim gradvis både decimeras och splittras följer boniton
efter resterna. Det krävs mer än några få dagars erfarenhet för att
knäcka gåtan vart de tar vägen, men helt klart var de åter på plats
nästkommande gryning.
Frågan på allas läppar är hur länge de är kvar. I skrivande stund
66
har det blåst kuling sedan vårt fiske i början av oktober, men några
få tappra team har trotsat vindarna och kommit i kontakt med lite
fisk vid denna tidnings pressläggning (7 oktober). Vi är ganska
många som väntar på att få komma ut igen, men enligt litteraturen
trivs boniton bäst i temperaturer mellan 12-27 grader och trots varmvattenutsläppet är den nedre gränsen inte långt borta…
utrustning. Sent på eftermiddagen hugger det igen på en paravantrollad Rapala Magnum. Olika modeller av denna vobbler i
blåa nyanser var helt klart mest givande för oss och flera andra
team. Vi modifierade inte krokuppsättning något nämnvärt, utan
sylvassa trekrokar från Owner och VMC i storlek 1-2 fungerade
bra. Nog för att vi tappade en handfull fiskar, men det fanns inte
så mycket utrymme för experiment under denna actionfyllda
dag. Som tafs körde vi en meter 0,60 mm fluorocarbon som
skydd mot dess minst sagt imponerande garnityr. Normala trollingspön kring åtta fot och 12-25 lbs samt multirullar laddade med
0,40 mm nylon fungerade fint och dämpade bonitons hetsiga
rusningar på ett effektivt sätt.
Efter denna sista bonito packar vi ihop och beger oss mer än
nöjda hemåt. Sent på kvällskvisten står jag och rensar mina bonitos i köket. Plötsligt stannar jag upp vid åsynen av dessa välmatade torpeder i min vask. Bonitos. Från Varberg. Jodå, jag drömmer inte…
Atlantisk bonito
(Sarda sarda)
Tillhör familjen Scombridae, vilken innefattar makrillar, tonfiskar och bonitos.
Pelagisk stimfisk som saknar simblåsa och återfinns på djup upp emot 200
meter. Födan består i huvudsak av fisk, bläckfisk och räkor. Boniton kan även
kannibalisera på egna artfränder. Utbredning: Arten påträffas normalt vid
Atlantens västliga och östliga subtropiska kuster, samt i Medelhavet. Sporadiska
besök i södra Norge och längs Sveriges västkust finns registrerade, men aldrig
någonsin i sådan omfattning som i år. Storlek: Maxvikt 11 kg/91,4 cm.
IGFA-rekord: 8,30 kg (Portugal 1953). Ålder: Max 5 år