Föreläsare
Thomas Hylland Eriksen
Ungdomens rötter och fötter
Ungdomstiden är en social konstruktion med diffus början och
slut. I olika kulturer ser man en förskjutning av livsfasen
ungdomstiden både uppåt och neråt, den ryms idag mellan 8
och 25 år. Enligt Hylland Eriksen karaktäriseras barn- och
ungdomars tänkande av nuet – man vet inte att man en dag
kommer att dö, och man har inga tankar på framtiden.
Vår tids krav på att kunna anpassa sig till snabba förändringar
har samtidigt inneburit en dyrkan av ungdomar. Utgångspunkten är ”13-åringen” som ständigt omprövar och omformar sin
identitet. Kommersiella intressen rider på glorifieringen av det
outvecklade och formbara för att sälja identiteter och livsstilar
utifrån vad vi vill signalera att vi vill vara (the self as a
project).
Hylland Eriksen menar att om vår identitet tidigare bestod av
legobitar och ett par manualer för hur vi bygger ihop oss,
saknar dagens ungdomar helt bruksanvisningar för sitt bygge.
De är utlämnade till en nyliberalism som förespeglat dem att
livets legobygge nu består av oändliga möjligheter och en
svindlande räcka av val.
I själva verket har de unga fått allt färre val, menar han. De har
dessutom olika status i våra och andras ögon beroende på i vad
mån de ger oss ära och berömmelse, rikedom eller politisk
makt . Status och självrespekt finns inte i de enkla jobben. Inte
heller för de 700 000 norska medborgare som lever på pensioner, socialt bistånd eller sjukpeng.
Independentfilmen ”Thomas Hylland Eriksen och origamijäntan” handlar om en ung kvinna som har endast en talang – en
hjärna superdesignad för att snabbt vika enkla papper till de
mest fantastiska konstruktioner. Men samhället har inte bruk
för hennes smala talangfält och hon upplever ingen form av
uppmärksamhet, erkänsla eller framtidstro .
Länk till Thomas Hylland Eriksens hemsida:
http://folk.uio.no/geirthe/
Om ungdomar i allmänhet har sämre förutsättningar idag för
att nå erkänsla och självrespekt, är den möjligheten ännu
mindre för ungdomar som lever med flerkulturalitet. Sällan får
de samhällets erkänsla och kan därför inte hysa någon självrespekt och inte heller någon framtidstro. Protester mot ett
system som inte ser dem eller tillvaratar deras resurser har
större grund idag än på 60-, 70- och 80-talen. Deras rätt och
möjlighet till deltagande har aldrig varit så beskuren.
Oavsett hur vi förhåller oss till och handlar utifrån denna
kunskap är Thomas Hylland Eriksens enkla övertygelse att
”Meningen med livet är att göra något svårt och få erkänsla
från andra för det. Om så än bara från två personer.”
Med andra ord: Samhället måste hitta avsättning även för
ungdomar med olika eller udda talanger.