Opinion
Debattredaktör: Patricia Pohto, tel 784 8289, [email protected]
Debattredaktionens e-post: [email protected]
Oravais
kost och motion
Första sprickan
i fusionsavtalet
I Kosmetikan har redan börjat
rinna av fusionsavtalet. Vår argumentation har varit att avtalet är
överoptimistiskt, för att inte säga
felberäknat. Nu distansläser vi i
Vbl att kommunstyrelsen redan
har problem. Den utlovade delområdesnämnden blir inte av.
Det var förutsägbart. Det finns
ett hälsovårdsavtal med Korsholm och varför skulle Korsholm
tillåta en delområdesnämnd just
i Oravais och sedan inte i egna
byar?
Nu måste frågan ställas igen:
vilka andra delar av fusionsavtalet är överoptimistiska eller
skönmålade
Avtalet börjar framträda för
vad det är: en liten grupps intressen att på grund av ägoförhållanden över kommungränsen styra
hela kommunens framtid.
Nu är det dags för kommunpolitikerna att ta time-out. Granska
avtalet med nya, objektiva ögon
innan ni går till beslut i fullmäktige. Då kommer det att stå
klart att det enda alternativet är
”nej”.
Fullmäktiges ordförande försökte efter folkomröstningen
trösta invånarna med att ”Ora-
vais försvinner, men Oravaisborna far ingenstans”. Det är
frågan om, det. Kommunen som
begrepp försvinner från Finlands
karta och hur länge finns det
Oravaisbor om det inte finns ett
ortnamn att relatera till? Hur går
det med trivsel och livskvalitet?
Vi vill ännu en gång påminna
om att beslutsunderlaget var ett
hastverk, att alternativen inte var
jämlikt utredda, att informationen till kommuninvånarna kom
så sent att det fanns ytterst lite
tid för diskussion, och att själva
folkomröstningen omgavs av
procedurproblem.
Vi vill också påminna om att
Oravais inte är någon kriskommun.
När resultatet av omröstningen sedan stod klart visade det sig
att det skiljde endast 127 röster
(antalet poströster som förkastades av en eller annan orsak är
fortfarande oklart). Frågan är nu
om också de fullmäktigeledamöter som tidigare flaggat ”nej” nu
tänker gå emot sin övertygelse?
Tor Ahlstrand
Maj-Britt Höglund
Oravais
malax
Mikko Ollikainen är vår
fullmäktigeordförande
I Med anledning av den fråga
som en skribent ställde senaste
vecka i insändarspalten, och den
fortsättning på insändaren som
ingick i Vbl den 3.3, vill vi undertecknade fullmäktige- och styrelsemedlemmar i Malax uttala
vårt enhälliga och fulla stöd för
Mikko Ollikainen som fullmäktigeordförande i Malax.
Han är vår fullmäktigeordförande.
Mikko Ollikainen är kompetent, kunnig, energisk och har
stort kontaktnät. Malax kommun har stor nytta av honom och
hans kontaktnät vid kontakter
med statliga myndigheter och
andra kommuner.
Mikko Ollikainen har egna
åsikter men har även visat att
han som fullmäktigeordförande
respekterar demokratiska beslut
och arbetar enligt de riktlinjer
som fullmäktige i Malax beslutat är Malax kommuns officiella
linje.
Alla fullmäktige- och
styrelsemedlemmar
i Malax kommun
Håkan Knip, Anders Aspholm, Carola
Bengs-Lattunen, Camilla Berts-Orre,
Bernt Björkholm, Christer Bogren, Iris
Bäck, Martin Edman, Chatrine EnlundNisula, Monica Högbäck, Markku Koski,
Britt-Marie Ljungkvist, Nancy NordmanGammal, Christina Nygård, Margaretha
Nyman-Klemets, Pentti Rajala, Sami
Salonsaari, Torbjörn Stoor, Folke
Storbacka, Christer Storfors, Bertil
Stormblad, Tage Svahn, Rolf Syrén,
Britt-Marie Söderholm, Leif Tast,
Tommi Uotinen, Lars Varstala,
Kristina Vesterback, Gustav Vesterkvist,
Milton West, Runa West.
pälsdjursnäringen
Lekande minkvalpar
och skällande rävar
I Jag såg i Hbl att man på ledarplats (såväl Sundberg som
Grüne) hänvisar till en propagandafilm som gjordes för över
25 år sedan. Skribenterna kallar
filmen för dokumentärfilm.
Jag kommer ihåg filmen för
att den var så pass missvisande
att alla insåg att handlingen
i programmet hade litet med
verkligheten att göra. De flesta
ansåg att den inte ens var värd
att kommentera. Till exempel
visades i en sekvens lekande
minkvalpar som gör precis som
hundvalpar och kattungar när
de leker. Här hade man, för att
få fram den anda man ville ha,
klippt in ljudet av skällande rävar, precis som i brittiska agentfilmer när det är någon spännande del i filmen, samtidigt som
en manlig röst mässade om att
kannibalismen bland minkarna i
finländska pälsfarmer är omfattande.
Jag är förvånad över att någon
fortfarande i dag ser något av
värde i den filmen, speciellt att
personer i Hbl:s ledning blivit
duperade att tro på den.
Sundberg skriver att metoderna inte förändrats på 25 år.
Där håller jag med honom, för
de som vill ha bort pälsnäringen
gör allt vad som står i deras makt
att svärta ned pälsnäringen på
typiskt yrkesrasistiskt sätt. Om
man ljuger litet grann spelar
ingen roll bara man får saken dit
man vill.
I dessa tider när tio procent
av befolkningen går arbetslös
vill dessa försätta ytterligare
22 000 personer i arbetslöshet.
Dessutom finns många kringeffekter som innebär nedlagda
arbetsplatser, till exempel för affärer, banker, serviceföretag. Allt
detta utan att man gjort världen
det minsta bättre. Man har bara
eventuellt lyckats med att göra
människor i eget land illa.
Pälsdjuren mår bra, men eftersom det finns tusentals individer
händer det att även en del av
dem blir sjuka, precis som människor blir det.
Att fantisera om att djuren
borde ha jordgolv för att må bra
visar bara på den okunnighet
som råder. Sådant skulle bara
smutsa ner djuren och göra att
djuren skulle passa ännu bättre
i nya filmer.
En räv eller mink som i generationer funnits i farmer klarar sig
inte i naturen utan går en snabb
död till mötes. I farmen mår den
däremot utmärkt. Undantagen
utgörs av de djur som av någon
anledning blivit sjuka. Sådana
ska kureras eller avlivas.
Stig-Göran Lassas
Korsnäs
I Insändare till Vasabladet skall
undertecknas med skribentens
eget namn. Skriv gärna och skriv
ofta. Men skriv kort.
EU uppmanar till hälsosam livsstil
E
U-kommissionen och jag har åtminstone en sak gemensamt: vi vill
båda att jag ska leva mera hälsosamt. Kommissionen försöker nu mer än
någonsin övertyga EU-medborgare att
ändra sin livsstil och börja leva hälsosammare, eftersom en osund livsstil medför
extra belastning för till exempel hälso- och
sjukvården.
Rökning, dålig kosthållning, överdriven
alkoholkonsumtion och ”soffliggande”
är olämpliga vanor som förorsakar stora
hälsoproblem i rika länder. Enligt kommissionen är sex av de sju viktigaste riskfaktorerna för tidig död relaterade till kost
och livsstil: blodtryck, kolesterol, övervikt,
inte tillräckligt med frukt och grönsaker,
inaktivitet och alkoholmissbruk.
Fetma kan förvisso vara ett resultat av
en inaktiv livsstil, men den senaste forskningen visar att gener är en orsak till varför
vissa människor är mer benägna att gå
upp i vikt än andra. Därför borde läkarna i
framtiden ge människor mer personlig och
anpassad rådgivning om vad man ska äta.
Detta är ett av budskapen från två stora
pan-europeiska forskningsprojekt om orsakerna till fetma och hälsoproblem.
Men även om kommissionen vill att vi
ska ändra vårt levnadssätt, så är det inte
lätt för den att blanda sig i människors
val av livsstil eftersom det övergripande
ansvaret för hälsopolitiken är en nationell
angelägenhet. Kommissionen försöker i
alla fall med olika medel, och ett sådant
medel är livsmedelsmärkningen som debatterats en längre tid på EU-nivå.
Användningen av etiketter med närings-
Annika Eaton:
Kommissionen
ser gärna att vi
ska börja leva
hälsosammare
eftersom
osund livsstil
medför extra
belastning för
till exempel
hälso- och
sjukvården.
information på livsmedelsförpackningar
är en kontroversiell och komplex fråga.
EU försöker få till stånd en ny förordning
som tar hänsyn till vad som kan krävas av
industrin samt till vad som är nyttigt och
nödvändigt ur en hälsosynvinkel. Kommissionen har lagt fram ett förslag som är
tänkt att minska den administrativa bördan
för livsmedelsindustrin samt respektera
nationella olikheter. Förslaget, som för
närvarande diskuteras i europaparlamentet, har kritiserats av industrigrupper för
att bördan skulle bli för stor för småföretag
på grund av alla krav som kommissionen
föreslår om att etiketterna måste ha en viss
sorts information i en viss textstorlek på en
viss sida av förpackningen.
Europaparlamentet lutar för närvarande
mot att kommissionens förslag inte är så
bra, bland annat för att kravet på minimi-
storlek på etikettexten riskerar att leda till
större förpackning, mera avfall och eventuellt större portioner.
Och där finns en poäng, tror jag. Jag har
just haft förmånen att bekanta mig med
boken ”French women don’t get fat”. I
stora drag går boken ut på att man får äta
vad man vill, bara man gör det i måttliga
mängder. Man behöver inte vräka i sig allt
som serveras och stoppa i sig portioner av
amerikansk storlek för att bli mätt. Man
kan äta det man tycker om, njuta av varje
tugga genom att äta långsamt och tänka
på det man har i munnen. Men man får
absolut inte äta för mycket.
Detta tycker jag låter mycket vettigt.
Problemet är att portionerna ofta är för
stora, både på restauranger och när det
gäller färdigförpackad mat och man lockas
att äta upp allt.
Kommissionen har även utvecklat rikt-
linjer för fysisk aktivitet. Riktlinjerna, som
utvecklats i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO), ger kvoter för rekommenderad daglig motion och fungerar
som inspiration för att medlemsstaterna
ska skapa sina egna nationella verksamhetsplaner. EU:s idrottsministrar godkände
rekommendationerna i november 2008, då
bara ett fåtal länder hade nationella planer
på plats, bland andra Finland. Men riktlinjerna förblir just bara riktlinjer och varken
kommissionen eller WHO har möjlighet att
göra dem bindande.
Vad säger då WHO och EU:s riktlinjer
om daglig fysisk aktivitet? Jo, en frisk person som är mellan 18 och 65 år ska ha som
mål att utöva minst 30 minuters måttlig
fysisk aktivitet fem dagar i veckan eller
minst 20 minuter av kraftig motion tre dagar i veckan. För den som är över 65 är det
samma tidsmål som gäller, men man bör
prioritera övningar för styrka och balans.
Barn i skolåldern måste få en timme eller
mer av måttlig till kraftig fysisk aktivitet
varje dag. Alla dessa tider kan även spjälkas upp på pass om tio minuter.
Det är med andra ord inga hårda träningspass eller orimligheter som kommissionen efterlyser.
Man kan också uttrycka det som engelsmännen brukar göra; ”it’s not rocket science”. Vill man gå ner i vikt är det bara att
antingen förändra kosten eller motionera
mera, svårare än så är det inte. Och ändå är
det så svårt.
Skribenten jobbar med
kommunikationsrådgivning i Bryssel.
Det finns gränser för hur mycket arbete ett visst antal vårdare hinner med, och vi kan inte
förvänta oss god helhetsvård om personalstyrkan är för knappt tilltagen.
Vardagen i åldringsvården
I I den omdebatterade åldringsvården har många olika åsikter
framförts om var det brister
och hur vi ska tackla problemen. Någon har talat för mera
personal, en annan har efterlyst
mera kunnig personal, en tredje
har menat att andra attityder
ska till för att förbättra äldreomsorgen, medan en fjärde tror
att valfriheten med servicesedlar
kommer att vara lösningen. De
olika åsikterna visar att det är
ett mångfasetterat problem som
tarvar mångsidiga förändringar
och lösningar.
Från Institutet för hälsa och
välfärd fick vi i höstas höra
att det trots länsstyrelsernas
utredningar som påvisar stora
brister ändå inte är så illa ställt
med landets äldreomsorg. Den
blir bättre och bättre och man
nämner som exempel bland annat att näringstillståndet förbättrats och att bruket av lugnande
mediciner minskat. Mycket bra
att det går åt rätt håll!
Rök utan eld var det emellertid inte i utredningarna,
eftersom riksdagens ställföreträdare för biträdande JO i sitt
beslut nyligen uppmärksamgör
regionförvaltningsverken på
sammanlagt sex punkter, bland
annat på de två ovan nämnda.
I social- och hälsovårdsminis-
teriets kvalitetsrekommendation
om tjänster för äldre (från 2008)
har man lyft blicken ovanom
enbart fysiska behov genom att
nämna några viktiga etiska principer som ska trygga en människovärdig ålderdom: självbestämmanderätt, tillvaratagande
av resurser, rättvisa, delaktighet,
individualitet och trygghet.
Och då ställs vi inför andra
frågor. Några konkreta exempel
beträffande självbestämmanderätt: Hur många önskar vårdas,
kanske i månader och år, i ett
flerpersoners rum tillsammans
med främlingar som man ska
anpassa sig till, och betraktas
”Får den äldre den tid
man behöver vid måltider,
lägga sig när man vill,
komma ut när man vill,
komma på toaletten när
man vill? Har man tillgång
till de sociala aktiviteter
som man önskar och har
utbyte av?”
av medpatienters besökare i det
skedet av livet där allt klätts av
oss. Där i detta rum ska vi, om
vi är inkontinenta, uträtta våra
behov, eller utan stimulering
ligga och se i det vita taket eller
den vita väggen utan kontakt
med naturen utanför. ”Ja, men
då är jag förhoppningsvis så
dement att jag inget vet”, säger
någon. Tog människovärdet
slut där? Var det inget som
skulle vara okränkbart till
livets slut? Och även om man
är svårt dement kan mycket av
ens medvetande och känsloliv
finnas kvar.
Får den äldre den tid man
behöver vid måltider, speciellt
om man inte kan äta själv, lägga
sig när man vill, komma ut när
man vill, komma på toaletten
när man vill? Har man tillgång
till de sociala aktiviteter som
man önskar och har utbyte
av? Listan av väsentliga frågor
kunde göras ännu längre.
Det finns realiteter vi måste ta
till oss och acceptera. Nämligen
att det finns gränser för hur
mycket arbete ett visst antal
vårdare hinner med, vi kan inte
förvänta oss god helhetsvård om
personalstyrkan är för knappt
tilltagen. Det finns en gräns för
hur många klienters helhetsvård ett vårdteam kan hålla i
sin hand, vi kan inte vänta oss
individuell vård om patienterna
är många och avdelningen
stor. Det finns en gräns för hur
många en operativ ledare kan
leda i riktning mot de rätta vär-
Hur är det med
det tabubelagda området
övergrepp inom
åldringsvården?
Förekommer
det och i så fall
i vilken omfattning? Och i
vilken utsträckning har man
studerat detta
fenomen i vårt
land? undrar
skribenten.
Foto: Futureimagebank
deringarna och målen. Vi kan
inte förvänta oss en utveckling
åt rätt håll om ingen leder.
Ändå professionalism och
attityd? Hur är det månne med
det tabubelagda området övergrepp inom åldringsvården?
Förekommer det och i så fall i
vilken omfattning? Och i vilken
utsträckning har man studerat
detta fenomen i vårt land?
Faktum är att övergrepp finns
inom åldringsvården, vanligast
är det inom demensvården. Det
fastslår de svenska sjukskötarna
Ola Polmé och Maria Hultén i
boken ”Vanvård eller vård av
gammal vana”.
Att den dementa personen
har svårigheter med att både
förstå och handla ställer speciella krav på vårdaren. Ungefär
var tionde anställd inom äldreomsorgen känner till händelser
där vårdtagare utsatts för övergrepp, säger Anders Forslund
vid länsstyrelsen i Uppsala.
I en studie där man intervjuade 500 anställda uppgav
ungefär tio procent att de kände
snöplogning
stirra stint på deras förehavanden.
På torsdagsförmiddagen lyckades plogaren över all förväntan:
Barriären vid infarten blev minst
lika hög som snödrivorna i övrigt.
Eftersom plogförarna tydligen
redan gått på grundkurs och lärt
För övergrepp eller allvarliga
missförhållanden finns, så vitt
jag vet, ingen definition i vårt
land, för att inte tala om lagstiftning. Så vi får ty oss till vad
Socialstyrelsen i Sverige säger
i sina föreskrifter angående
anmälan om övergrepp:
• Fysiska övergrepp, exempel-
vis slag, nypningar och hårda tag.
• Psykiska övergrepp, till exempel hot, bestraffning, trakasserier, skrämsel och kränkning.
• Sexuella övergrepp.
• Ekonomiska övergrepp, till
exempel stöld, utpressning och
förskingring.
• Brister i omsorger angående
personlig hygien, mathållning,
tand- och munhygien.
• Ett bemötande som klart avviker från vad som är grundläggande krav på respekt, självbestämmande, integritet, trygghet
och värdighet.
Sedan år 1999 har man en lag
i Sverige, vardagligt kallad Lex
Sarah, som föreskriver att den
som är anställd inom service
och omvårdnad av äldre och
funktionshindrade är skyldiga
att anmäla övergrepp, vanvård
och liknande missförhållanden
till socialnämnden.
Bland annat säger lagen:
”Var och en som är verksam
inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder skall vaka över att
dessa får god omvårdnad och
lever under trygga förhållanden.
Den som uppmärksammar eller
får kännedom om ett allvarligt
missförhållande i omsorgerna
om någon enskild skall genast
anmäla detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet
avhjälps utan dröjsmål, skall
nämnden anmäla förhållandet
till tillsynsmyndigheten. Anmälningsskyldigheten gäller också
den som handlägger ärenden
enligt denna lag.”
Förhoppningsvis kunde ett
sådant lagstadgande hos oss
bidra till att förhindra såväl
mindre, men ändå allvarliga
övergrepp som sker i vårdvardagen, som större och katastrofala
övergrepp likt den giftmordsskandal vi nyligen bevittnat.
Mary Andrén-Pada
Korsholm
Andras mening
Fortsättningskurs efterlyses
I Stadens plogare har tagit som
vana att ploga igen infarterna till
privata fastigheter.
Plogförarna har synbarligen
lärt sig att sänka ploglämmen
vid busshållplatser och stadens
fastigheter, något som aldrig
sker vid privata infarter, såvida
man inte råkar stå bredvid och
till övergrepp mot äldre, uppger
Britt-Inger Saveman, professor
i omvårdnad vid högskolan i
Kalmar.
Christen Erlingsson, som
arbetat inom den kommunala
äldreomsorgen i Sverige och i
nio år forskat om övergrepp mot
äldre, berättar om ett tillfälle då
hon skulle ge en gravt dement
äldre kvinna en spruta. När
Christen kom med sprutan gick
kvinnan undan och så fortsatte
det under en stund. Till slut kom
det två biträden som tyckte det
var löjligt och tog tag i kvinnan
och höll fast henne tills Christen
hade gett injektionen. Hennes
skräckfyllda blick följer mig än i
dag, fortsätter Christen. Det visade sig senare att kvinnan hade
varit med om liknande händelser inom vården tidigare.
När jag läste detta drog jag
mig till minnes liknande händelser som jag själv i min okunskap
på sjuttiotalet bidragit till. Tyvärr tror jag inte att det enbart
är något som hör historien till.
I äldreomsorgen är omvårdnad det centrala i verksamhe-
ten. Och omvårdnad är speciell
på så sätt att den består av
både uppgift och relation. För
att omvårdnaden ska bli bra
krävs förmåga att bygga upp
goda relationer till klienten/
patienten, anhöriga och arbetskamrater. För detta krävs både
mognad och intresse för ett
jobb som innebär mänskliga
möten.
Liksom inom alla andra
områden finns det inom vård
och omsorg såväl ledare som
vårdare som inte är lämpade för
uppgiften. Att de får fortsätta att
jobba på de svagas bekostnad
anser Polmé & Hultén bero på
ett för starkt anställningsskydd.
Också att tala om att alla som
jobbar inom vården inte är
lämpliga är tabubelagt. Kanske
av rädsla för att all vårdpersonal
ska ta åt sig. Så är inte fallet,
tvärtom upplevs det som en
lättnad när det förs på tal. Den
erfarenheten har jag när jag på
mina föreläsningar tar upp
problemet. Det finns tyvärr
många arbetsgrupper där de
professionella vårdarna mår
dåligt på grund av en kollegas
agerande. Och där mycket tid
och energi går åt till de arbetsmiljöproblem detta skapar.
Kunskapen om vad som
definieras som övergrepp är det
få som vet. I någon vårdares
ögon kan det som egentligen är
ett övergrepp betraktas som en
vårdhandling som måste göras.
Till exempel tvinga någon att
duscha, med tvång klä av någon,
ta ut löständer med tvång, etcetera. Alldagliga vårdhandlingar
som varje vårdare känner till.
sig känna igen busshållplatser
och infarter till stadens fastigheter, föreslår jag att man nu
ordnar en fortsättningskurs vid
vilken man lär ut kännetecknen
för privata infarter.
Björn Björklund
Vasa
Samma utmaning
för universiteten
Av de stora allmänna universiteten har Helsingfors visat moget tänkande. Huvudstadens
universitet har prioriterat och
fokuserat tydligt på vissa forskningsområden. Samtidigt har
man satt in utvecklingsväxeln i
undervisningen (...). Det redan
existerande samarbetet med
Svenska handelshögskolan kan
förväntas bli djupare så att Hanken blir Helsingfors universitets
business school efter internationellt mönster.
Ett annat bevis på nytänkande
är Tammerfors universitet som
ska förvandla de sammanlagt 40
enheterna till 10 vetenskapsområden. All energi riktas nu på det
som är väsentligt för Tammerfors. Med fokusering skapar man
behov av nätverk. Den ökade autonomin hjälper universiteten att
klara av alla dessa nya krav.
Hufvudstadsbladet
Hannu Olkinuora
Telefon: (06) 784 8200. Adress: Pb 52, 65101 Vasa. Besöksadress: Sandögatan 20. Öppet: 8.00-16.00. E-postadresser: [email protected] Utgivare: Vasabladet Ab. (ISSN 0356-1844) Verkställande direktör: Hans Boije.
redaktionen i vasa
Öppen 9-23.30, lö-sö 13-22.30.
Ansvarig chefredaktör:
Lars Rosenblad
Deskchef, ansvarig redaktör för
vasabladet.fi: Patrik Stenvall
Redaktionschef: Johan Backholm
Redaktionschef (skrivande,
utveckling): Nina Dahlbäck
Nyhetschef tel (06) 784 8203
Nattredaktionen tel (06) 784 8211
Redaktionens telefax: (06) 784 8881
lokalredaktioner
Karleby Karlebygatan 22,
tel (06) 784 8503.
Jakobstad Jakobsgatan 13,
tel (06) 784 8800.
Nykarleby Bankgatan 12,
tel (06) 784 8470.
Oravais / Vörå-Maxmo Joakim
Snickars, tel (06) 784 837.
Närpes Närpesvägen 4,
tel (06) 784 8700.
Kristinestad Staketgatan 10,
tel (06) 784 8703.
Helsingfors Estnäsgatan 10 C,
tel (09) 694 8583.
Prenumerationer
Prenumerationer, adressändring:
tel (06) 784 8201. E-post: pren@
vasabladet.fi
Prenumerationspriser
1 mån .............................................. 25,00 e
3 mån .............................................. 65,00 e
6 mån .............................................. 122,00 e
12 mån .............................................. 235,00 e
Postavgift tillkommer för utlandsprenumerationer.
Annonser
Telefon: (06) 784 8202
Annonsbokning: annonser@
vasabladet.fi
Annonsmaterial: material@
vasabladet.fi
Korrektur: (06) 784 8227
Telefax: (06) 784 8880
Annonser mottas inte efter kl 16.
I text: s-v 2,15 e, färg 2,50 e/spmm.
Eftertext: s-v 1,95 e, färg 2,30 e/spmm.
Dödsannons 1,80 e/spmm.
Söndagstillägg 0,10 e/spmm.
Parad-annons 110 e/modul.
Blickhörna på sista sidan 50 e.
Faktureringstillägg 4,00 e.
Till priserna tillkommer mvs 22%.
Födda, förlovade, vigda, förlorat och
upphittat 15 e, med bild 30 e inkl. mvs.
Beställ mediekort för mera info.
Annonschef: Nils Sundquist (06)
784 8306.
Försäljningschef: Leena Melarti (06)
784 8276.
Annonssekreterare: Isabella Wiik
(06) 784 8265.
Tidningens största ansvar för fel, som uppstått
i samband med publicering av annons är
annonsens pris och framställningskostnaderna
för till andra publikationer levererat material.
Besöksadresser
Karleby: Karlebygatan 22, 67100
Karleby. Öppet 8.00-16.00.
Jakobstad: Jakobsgatan 13,
68600 Jakobstad. Öppet 8.00-16.00.
Närpes: Närpesvägen 4, 64201
Närpes. Öppet må-fr 8.00-16.00.
Kristinestad: Staketgatan 10, 64100
Kristinestad. Öppet må-fr 9.00-16.00.
Vid klagomål beträffande TIDIGA UTBÄRNINGEN tag kontakt direkt till följande telefonnummer (Postens utdelningstjänst): 0200 127 127 (lokalsamtalsavgift), vard. kl 6.00-16.00, lörd-sönd. kl 6.00-12.00. VÖRÅ Vbl:s egen utdelning vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, vard. kl 6.00-8.00, lörd-sönd. kl 8.00-10.00 tel 0400 924 061.
REPLOT vard. kl 8.00-11.00 tel 784 8201. PÖRTOMRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Långåminne, Pörtom, norra Övermark vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 3541 990. YTTERMARKRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Södra Övermark, Yttermark vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 3547 076.
VÄSTRA NÄRPES Vbl:s egen utdeln. Närpes, Kalax, Nämpnäs, Norrnäs, Rangsby vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 044 055 0924. TÖJBYRUTTEN Vbl:s egen utdeln. Korsbäck-Taklax-Harrström-Töjby-Träskböle-Velkmoss vard. kl 8.00-16.00 tel 784 8201, lörd-sönd. kl 9.00-11.00 tel 040 8215 800.