1. No category

Jean Jacques Rousseau
Att låta naturen styra
Jean Jacques Rousseau här på bilden var samtida med de stora upplysningsfilosoferna. Han levde 1712-78. Liksom dem var han utvecklingsoptimist, men
till skillnad från dem hade han ingen stark tilltro till det mänskliga förnuftet. All
utveckling handlade i stället om att människan måste lära sig bejaka sina
känslor. Rousseau skrev en uppfostringsroman, som uppkallades efter dess
huvudperson ’Emile’. Genom att utgå från vars och ens naturliga förutsättningar
kan man skapa en harmonisk personlighetsutveckling. Att med tvång försöka
uppfostra ett barn eller att själv försöka leva upp till något som man inte är, leder
bara till svåra känslomässiga störningar. Detta var Rousseaus budskap i ”Emile”.
Rousseau föregrep allt det som beteendevetare i form av psykologer,
pedagoger etc. idag har kommit fram till. Själv ansåg sig Jean Jacques Rousseau
stå i tacksamhets skuld till Carl von Linné. Hans eget slagord var ”tillbaka till
naturen”. Precis som Linné hade han en mycket romantisk sätt att betrakta
naturfolken. Rousseau hävdade att det var vår egendomshysteri, som hade för1
stört vår tillvaro. I Rousseaus idealstat skulle ingen kung eller någon aristokrati*
härska. Idealstaten skulle vara demokratisk och ge uttryck för folkviljan –
Rousseau kallade det allmänviljan. Det som var bra för alla, menade han, kunde
aldrig tänkas skada den enskilde.
Idealsamhället
Hur detta idealsamhälle skulle fungera hade Rousseau svårt att beskriva. Det
skulle finnas ett samhällskontrakt som alla måste följa. Det innebar att man fick
tillhöra vilket religiöst samfund man ville, men man måste tro på en personlig
Gud och ett liv efter döden. Den som inte kunde ställa upp på detta, kunde inte
heller få vara medborgare i detta samhälle. Vem som skulle styra i idealsamhället var mycket oklart. Det fick i alla händelser inte förekomma någon
representativ* demokrati. Människorna måste leva i små samhällen, där de
själva kunde göra sin röst hörd.
Ett oroligt liv
Rousseau har skildrat sitt eget liv i en bok som heter ”Bekännelser”. Det är en av
världens mest kända självbiografier*. Rousseau var en mycket splittrad
människa. Han var född i Genève. Modern dog tidigt och fadern försörjde sig
som urmakare. I sin ungdom levde han som vagabond*. Sedan kom en både
vacker och bildad dam, Madame de Warrens, in i hans liv. Hon tog hand om
honom och gav honom nödvändig bildning. 30 år gammal flyttade han till Paris,
där han gjorde sina försök att uppträda i de fina litterära salongerna. Men han
trivdes inte med den förkonstling han hela tiden mötte i Paris. Drygt tio år
senare var han tillbaka i Schweiz. Han flyttade samman med en kvinna utan
någon social ställning, som hette Thérèse Levansseur. Hon födde honom fem
barn. Alla dessa barn hamnade så småningom på barnhem. Rousseau blev
efterhand alltmera själsligt labil*. Under långa perioder var han sinnessjuk.
2
Frågor
Svara på nedanstående frågor när du läst igenom hela avsnittet.
Svara aldrig bara ja eller nej på en fråga. Motivera alltid ditt svar
Det är inte alltid att texten ger ett givet svar.
Ibland är det du själv som ska tycka till!
1. På vad sätt skilde sig Rousseau från upplysningsfilosoferna?
2. Hur ser Rousseaus idealsamhälle ut?
Text: Stellan Wigh
Bildkälla: Bibliothèque Nationale