Om Stora Mellösa och Norrbyås socknar i Nerike. Academisk

Om
/
S to fa m ellosa och Norrbyås socknar
i
Nerike.
A c a d e m i s k A f h a n d 1i n g
som
med Pkilosophiska Faeultetens samtycke
under i nseende af
H i s t o r . Li t t , o c h A r c h a e o l . P r o f e s s o r n
DOCT.
JO B. HENR. SCHRÖDER
Acad. n. v. Rector, Acad. Bibliiothekarie, Præfect. för M ynl-Cab., Riddare
af K ongl. Nordstj'eme-Orden, a f Kongl. Danska Danuebrogs-Ordeu ocli
af K ongl. Grekiska F rälsare-O rden, Ledamot af K ongl. W ilterh .-, U ist.och A nt.-A cad. i Stockholm , Krongl. V et.-S ociet. i Upsala, K ongl. Vet.
Sällsk. i Trondhiem , Kongl. Ntsderl. Institutet, K ongl. Nord. Fotnskr.
Sällsk. och Isl. L ilt. Sällsk. i K öpenham n, Archæol. Institutet i R om ,
Antiquar. S ociet, i Edinburg ra. fl.
för Philosophiska Oraden
författad och utgifven
af
PEHR DIDRIK LAGERHOLM
K oogl.
Stipendiat af Södermani. och Nerikes Nation
till offent lig granskning framställes
å G ustavianska
L äro sale n d. 1 3 J u n i
p. v. t.
f.
in.
UPSALA
C. A. L E F F L E B ,
K.
A CAD. BOKTR.
1831.
Om Stora Mellösa och Norrbyås socknar i Nerike.
D a N e rik e ä r e tt a f de fä lan d s k a p ,
som ännu ä r i saknad
af en egen fullständiga re beskrifning, hafva vi tro tt, a lt ett
rin ga b i d r a g d e r ti lI skulle i sin mon förtjena näg o n u p p m ä r k ­
samhet. D ä vi nu öfver ett a f de stö rsta p asto rate rn a i detta
lan d s k a p våg a fra m trä d a m ed en sp ecial-to po grafi, iithedjc vi
för d e lta v ä rt un gdom sförsök läsarens benägna öfverseende.
Socknarn es allmänna beskaffen het och utseende.
I Östra delen a f N erik e u tb r e d e r sig den så kallade Qvism are dale n , u p p tag an d e en l a n d s trä c k a emellan Mosjön ocb
llje lm a r e n a f o m k rin g 2 mils längd ocb | mil b red d, ocb be­
s t å r å ena sidan a f G ellersta, N o rrb y å s ocb Stora Mellösa
S o c k n a r, å a n d ra sidan a f E keby, S k yllersta, A sk er ocb Län­
näs, emedan hvilka T elg e å n b ild ar gränsen. Denna dalgång,
u tg ö r a n d e en del af de t egentliga N e d e r-rik e , e ller N erikcs
l å g la n d , ä r i allm änh et cn ganska låg t b e lä g e n , flack ocb till
en del sum pig tra k t, hvilken, efter all san no likh et, i ford na
tid e r stå tt u n d e r vatten. Delta synes trolig t deraf, att Qvism a r e n s ocb H jelm aren s v atten yto r befinnas nästan i samma
höjd, så att den förres b lott 2 fot bö jer sig öfver den sednares, samt a f den om ständ igh eten , all in n cvåna rne i en i A sk ers
socken på en böjd belägen by, benäm nd Menige A sk er, säga
sig hafva påträffat lem n in gar a f b å t a r i ) vid g räfn in g i jorden.
i)
Äfven i Mellösa vid Rynninge i Norrbyås vid Öens
lem ningar at farkoster påträffats.
by
hafva
Dc b ö rd ig a ste d e la r n e a f denna dal up p ta g a s nu a f S tora
Mellösa och N o rrb y a s sock nar, u tg öran de tillsam man ett rcga lt p a sto ra t a f första classen, ly da u n d e r O ster N e r ik e s fög­
deri och h öra, den förra till Askers, och den s e d n a r e till
Sky llersta Härad
Hvad som i allm änhet g ä lle r om hela Q v ism ared alen s be­
skaffenhet, läge och jo r d m å n , g äller fö reträdesvis om dessa
socknar, och hvad jo rd m ån en särskildt angår, som i hela d a l ­
sträckningen är g an sk a god, kan anm ärkas, att å k e r j o r d e n h är
h estår a f djup, sta rk lera, utom vid Iljelm aren s s t r ä n d e r , d e r
den är s a n d b la n d a d och således något säm re, såsom vid Göksholm. P ä många ställen ä r m arken ock m ycket ste n h u n d e n ,
hvilket g ör den svå rb ru k ad . Ä ngsmarken ä r i a ll m ä n h e t a f
mindre god beskaffenhet, såsom beslående a f sank m a r k , ehuru
äng arne likväl äro temligen gifvande. N åg o n e g e n tlig b erg sträckning finnes cj inom so ckn arne ; endast em ellan Itesta och
P ärsta h y a r i Mellösa löper en bergås, men som ej b ety d lig t
D enna ås fo r tg å r vi­
höjer sig öfver den omgifvande slätten.
dare inåt N o rrb y å s på a n d ra sidan D jurshäcken, som b ild a r
skilnadcn eiucllan so ck narne. Största rin n a n d e v a t t n e t ä r den
ofvannämda T elgeån . U pp ko m m an de i sy d vest om YVibysjön
g å r den igenom d enna och S karhysjön, s a m t v id a r e n o r r ut,
u nd er namn a f YViaån, genom Oja mosse, v ä n d e r sig d e rp å
åt öster u n d e r namn a f T ähy an, g å r ut i E k e b y m osse och
Mosjön, b e te r d erp å A tterslaå n till F ornsk inn sm o ssen o c h fal­
ler slutligen, u n d e r namn a f T elg eån, gcnoui F å rm o s s e n vid
Segersjö ut i Iljelm aren . I sitt nedersta lopp från Q u ism a ren
b a r den blott c2 fots säkning på en mil, och fram flyter de rfö re
E nda st vid sitt utflöde u r Mosjön
sakta och i täta bu gler.
gör den e tt fall, som drifver A ttersta q v a r n - och sågverk,
samt vidare ett vid A lm bro, n:en som dock ä r så låg t, att
(jvarnverket d erstädes vid stö rre vårflöden h in d ra s a f b a kv atten .
S jöar, som bär fö rek om m a, äro e n d ast Q vism aren , som
egentligen ulgöres a f tvennc, vestra och östra Q v ism are n , sam t
Iljelmaren pä gränsen. Den förra, hvars bollen b e s t å r a f d ju p
dy och hvars största vallen djup ej öfvcrsliger 5 fot, är om gifven af sanka strän der, hvilka en god del af å re t stå u n d e r
Detta å r , då vårflödet var större än det i m a n n a m in ­
vatten.
ne varit, voro dessa Q \is m a r e ä n g a r vidt o m k rin g så öfversvämmade, alt man heqväm t k un de färd as med b å t, d e r s k ö r ­
defolket so m m artiden fra m tå g a med hövagnar. S jöns s tö rsta
längd u tgö r vid pass * mil och dess b re d d
T ill följe a f de o lä gen he ter, som ofta uppkom m a genom
d essa ö fv ersväm ning ar, liar m an sedan långliga tide r tillhaka
va rit b e tä n k t på en sänkning a f vatteny tan i H jelm aren och på
så sätt både bereda allopp för dess öfversväm ningar vårtiden
och — hvad som vore a f vida stö rre b ety d e n h e t — dessutom
förskaffa sig en tillökning af o d lin g sb a r jo r d , som endast på
dessa so c k n a r skulle belöpa sig till circa 4 à 5 0 0 0 Tunland.
Men h v a d som bland an nat lig ger em ot e tt sådant fore­
tag ä r , att den nu så litliga och icke ovigtiga sjöfarten em el­
lan S tockh o lm och Ö re b ro h ä r a f skulle m ycket aftaga. T y
H jelm are k an al, som nu b efares a f b åde seglande fartyg och
å n g b å ta r, skulle e fter sjöns sän knin g blifva så gru n d , att e n ­
d ast de m indre d ju p g åen d e ån g farty g en kunde h är begagnas.
F ö r att nu aflijelpa denna minskning i sjötrafiken, hafva strandägarne varit b e tä n k ta på a tt b yg ga å n g fa rty g , bvilka skulle
besörja v a ru tra n sp o r te n från ocb till de seglande fartygen, hvilka sednarc således sk u lle stanna utanföre slussarne. For ntt
vidare re gle ra Hjelma rens v attenhöjd skulle ett dam bord in r ä t­
tas vid Hyndcvad i S ö d e rm a n la n d , d e r sjön b a r sitt utlopp,
hvarigenoui mun såleules efter h e h o f k u n d e vid lika höjd bibe­
hålla eller minska v a tten m än g d en . Hela kostnadssum man, u t­
gående af s t r a n d ä g a rn e gem ensam t, ä r u p p tag en till 4 0 0 , 0 0 0
Itd r Banko.
Flera ö fv erläg g n in g ar hafva hållits angående den ­
na fråga o cb, ehuru det s to ra rta d e förslaget likväl inoui all­
mogen i o rte n rönt ett o v ä n ta d t m otstånd, ä r dock numera
an ledn in g a tt hoppas framigång åt företaget.
Men vi återvända till v å r t ämne. S lä ttla n d e t kring Hjel­
m aren inn ehå ller de flesta a f de v e x ta rte r, som i allmänhet
tillhöra Mälardalen. På k ä rr ä n g a rn e v ä x e r S tä k e rg rä s, af hvars
fö rtäran d e h ä s ta r sjukna och dö, om ej sn ar kjelp anskaffas.
F lere fall a f denna sjukdom hafva nyligen inträffat. Enligt
V e te rin ä rlä k a re s utsago lärer dock g räset i sig sj el ft ej vara
s k a d l i g t , u lan anses sju kd om so rsak en h ärled a sig från en
m ä ngd giftiga lufusionsdjur, som u n d e r vattuflödet fö reträd es­
vis fästa sig på d en na växt och to rk a d e r p å , sedan vattnet
afström mat.
A f D ju ra rte r anträffas u nd ers tu n d o m E igen på sina ströflå g från de stö rre skogarne. U tter l ä r e r fångats i T elgeån.
Äfven Mård påträffas understundom . J a g t e n ä r dock bär, så ­
som naturligt i en mindre sk ogrik tra kt, a f ingen betydenhet.
N äringar. J o r d b r u k e t, i förening med L ad ug ård sskö tseln ,
u t g ö r i det egen tliga N erike h u fvu daä rin gen ocb, i dessa sock-
\
n a i s slä ttb y g g d , nästan den enda. Det g y n nas a f en^ i all­
m ä n h e t b ö rd ig jo r d m ä n och skötes väl af allmogen. Åtskilli­
g a fö r b ä ttr in g a r deruti visa sig i jo r d e n s onisorgsfullare dik­
n in g , i anv änd and et a f Iräde sjo rd till od ling a f fo dervexter o.
s. v. A llm ännast b ru k a r dock allm ogen sin å k e r efler gamla
s ä t te t och med n äg ra stö rre odlingsförelag b efattar den sig
ic k e g e rn a . Men till j o r d e n s onisorgsfullare skötsel, som allt­
m e r b li r vanlig bos allm ogen, b idraga utan tvifvel skiften för­
nä m lig ast, emedan b onden då blir o b ero end e a f sina g ra n n a r s
g o d ty c k e ocb m era få r rå d a sig sjelf; äfvensom föredömet a f
h e rr e m ä n n e n s b ä ttre skötta å k r a r och den alltm era try ck an d e
fo d erb ris ten , genom k ä r r ä n g a r n e s förm inskade afkastning, v e rk ­
sam t d rifver till nödvändigheten a f klö fv erod lin g oeh ett ordn a d t eirculation sb ru k .
Men om också allm o g en inom sockn a rn e ieke g e rn a är böjd för odlingsförelag i någon stö rre u t­
s trä c k n in g , så böra i detta afseende l l e r r g ä r d u r n e d e rem o t m ed
b erö m omnäm nas.
J o r d b r u k e t inom so ck n a rn e gifver vanligen en afkastning,
som m er än fullt m o tsvara r ortens behof. S t Mellösa kan
nemligen försälja \ af sin afkastning ocb N o rrb y å s | i). A f
vanliga sädesslag sås b ä r förnäm ligast lå g , ä r t e r ocb b lan d säd,
n åg o t k o rn , men obetydligt bvete.
Bristen på goda b e te s m a rk e r ä r på slällh yg gd en ett b in ­
d e r för boskapsskötselns tillväxt ocb kän n es svårast i dessa
låg län dta tr a k te r , d e r n ästan inga an d ra b e te s m a r k e r finnas
än k ä rr e n , åtm instone ä de vid den eg entlig a Q uism aredalen
b eläg n a hemman.
Skogstillgången i so ck narn e ä r o b e ty d l ig ; på många stäl­
len otillräck lig för b u s b e h o f a ).
E n d a s t till Göksholm ocb
Iljelm arsn ä s h ö re r en b etyd lig are sk og sm a rk , förnäm ligast b e­
v ä x t med g ran, ehuru man ock ofta b är finner vacker löfskog
a f llcre slag ocb d erib la n d icke ob etydligt Ek, hvilket ä d la
tr ä d s la g just tyckes frodas k rin g llje lm a re n ocb isynnerhet dess
sö d ra strand . En bland orsak ern a till den öfverklagade skogsh risten svncs ligga deru ti alt bö nd ern a u n d e r börjand e skif­
te s d e ln i n g , o ak ta d t förbudet, på det mest förvända satt b e ­
g a g n a skogen till afsalu eller sved jand e, för alt d erig eno m ,
1) Jfr Topogr. ocli Statistiska
uppgifter
om
Örebro Län, hvilket
arbete vi i flera hänseenden rådfrågat.
2 ) St. Mellösa liar en soc.keuallmänuiug, förutom deu med Askers
härad gemensamma häradsallnränningen.
innan de tillträ d t sina nya skiften, d ra g a sa stor fördel som
m ö jlig t af de g am la, son» de nödgas afträda.
B land binäringar kan näm nas fisket, som idkas u lät s t r ä n ­
E b uru b ety d lig t förd e rn a af Hjelm aren i Mel lösa socken.
m inskadt u n d e r de sed n are aren, u tg ö r det doek ännu en god
in kom stkälla i ). Äfven Uräftfisket i sam ma sjö, vid Hvalöen,
bar fordom varit b ety d lig t, i det ännu för omkr. l o ä r sedan
öfver 8 0 0 0 tjog k räftor ärligen afsändes till Stockholm . Nu
Uppgär denna försändninig knappt till 2 0 0 tjog.
B iskötsel idkas o b e ty d l ig t ; en oeb annan bland allm ogen
sysselsätter sig doek d e rin c d , h va rib la nd mä näm nas cn bonde
i Bärsta by, som f ö r k»art tid sed an äg d e ej mindre än 5 7
kupor.
Träd- oeb K ryddg å r d s sköls ein ä r m ycket försummad.
Den gamla Byn ilu tnm elsta i Mellosa b ar väl n äg ra planterade
fru k tträd oeb b ä r b u s k a r vid b u s t o m t e rn a , men vid mänga
hemm an ligga vanligen a b y g g n a d e rn a pä kala sten b ack ar, ulan
det skydd oeb den trefn a d , som omgifning a f väl värdade
fr u k ttr ä d oeb p la n t e ri n g a r skulle sk änk a dem.
Nägon Linodling fö rekom m er ock i Mellösa, äfvensom
d e r tillverkas g röfre väfnader a f vadmal för eget behof, ej till
afsalu.
Barnaundervis ning. Här, liksom fierestädes. tyckes all­
mogen alltm er börja inse vigten af en förb ättrad harnauppfostran
oeb b e tr a k ta r numera skidan säsom en nyttig oeb god inrättning
O ek sä halva so ckn arne bvardera egna skolbus, d e r öfver 2 0 0
I St. Mellösa lönas 5 sk ol­
barn ärligen njuta undervisning.
t om undervisa i den fasta
e
r
ä
bela
tvenne
hvilka
l ä r a re , a f
skolan oeb de tren ne andra pä olika tid e r i olika d elar af
socknen. 1 N o rrb yn s un derv isar en sk o llä ra r e 0 män. i den
fasta skolan oeb 4 män. i den s. k. am b ula toriska skolan.
Hvad fattigförsörjnin gen beträffar, u tgä de dertill be­
stä m d a afgiflerna, dels i födoämnen, dels i penningar. Dessa
bafva genom Kongl. Maj:ts fö ro rd n in g om fattigförsörjning en
inoin alla so ck n ar i länet ste g ra ts , sä a lt inom S k yllersta,
E k e b y oeb Knrala dcs§a afgifter u p pg ä till circa l ö B .dr p r
oförm edladt hemm an, dock m in d re inom N o rrb yäs oeb Mellö­
Till
sa. S ockenmagasiner äro i b i d a so ck narn e in rättad e.
l ) I Mellösa ocli Läunäs uppgår afsältningen till 2 à 3 o o o
Se
ärligt värde, men något mindre i d e öfriga strandbyggderna.
pogr. och Statist, uppgifter om Örelrro Län.
R:d
1o-
G
det i Mellösa i ) befintliga s am m an sk ju ter försam lingen årligen
ÖOO T :r Råg, b v a ra f till en del u nd erhållas k lo c k a re , b a rn ­
morska o. a.; N o rrb y å s soekenm agasin in neh ålle r 1 1 0 T :r, äfvcnledes råg. I dessa m agasiner b a r socknen tillg ån g till u t­
sädesspannmål, ifall missväxt inträffar.
Bondffårdarnes b yggn adssätt ä r bär, i likhet med hvad
orten i a llm ä n h e t företer, föga u tm ä rk an d e.
Husen anläggas
vanligen med tvenne v ånin gar, a f hvilka den n e d re består af
stuga ocb kök, den öfre a f en k a m m are ocb den s. k. nattslufvan, som vanligtvis s a k n a r eldstad. S tug an m ed sina b ro ­
kigt m ålade m ö ble r ä r d e t egentliga b o nin g srum m et för hela
familjen. Sällan finner man dock d e r någo n särd eles sn yg g­
het oeli ordning.
U try m m et m edgifver ej a tt lä n g r e upp eh ålla oss h ärm e d ,
hvarföre vi öfvergå till en särskild bcskrifning a f so ckn arn e.
Stora Mellösa.
Skrifves M æ ^a leso i en u r k u n d , u tfärd ad o m k rin g å r
1 31 4 a). Såsom belägen vid en af våra större insjöar, Hjelmaren, kan man taga för a fgjo rd t, att socknen tid ig t och å t ­
minstone fö r r än de lä n g r e inåt la n d et b elägna d e la r n e blifvit
befolkad 3 ).
P å n. ocb ö. sidan tillstö te r H jelm aren ; sy d ö stra delen ä r
nagot sank, likasom sö d ra g rä n s e n mot T e lg e å n och ö stra
Q vism aren, vid hvilken Fårm o ssen u p p ta g e r en ej o b ety d lig
vidd. Vesfra g ränsen utgöres a f N orrby ås. S o ck n en s a r e a l
är 0 , 8 1 2 qvadr. mil, utom dess an d e l a f H jelm aren. Dess
största längd från ö. till v. u tg ö r vid pass Ijj mil, dess b r e d d
fran n. till s. 1 J mil. M edlersfa la n d et ä r je m n t ocb b ö rd ig t,
bar en s to r m äng d h y a r ocb ä r kan sk e tätast hefo lk ad t b la n d
länets socknar. M ellösa fo lk nu m m er bestod nemligen å r 1 8 o 0
l)
Dess reglemente utfärdades af K. A d olf Fredrik år 1 7 5 5 .
a)
Diplomatar. Suec. N:o 1 9 4 7 .
3)
Otreby iu Waluuæs (nu Yttraby och W alnäs) »ämnes i Inge­
borgs, Birger Håkanssons enkas, gåfVobref af d. 2 6 Jan. l 3 o 4 såsom
skänkt till Riseberga kloster.
Diplomatar. Suec. N:o l 4 i 8 . Äfven Hög
och Unastad (nu sannolikt Högby och Ustad) nämnas vid samma tid,
hvarom mera längre fram.
\
a f 3 2 o 3 p e rs o n e r ocli således nSgot öfver 4 0 0 0 inv. på q v a d r.
milen. H e m m a n e n inom so cknen utg öras a f :
. . . . 81
S k attehem m an
K r o n o ...................................... 13?
■ 20»
F r ä l s e ..............................
T illsam m an s 120? förm edlade, oför­
m edlad e 127 mtl.
A f N erikes R egem ente ä ro h ä r ind eldle 3 5 S o ld ate r, samt
dessutom a f Lif-R egem entets H usar-C orp s 17 man.
R ade K y rk o h e rd e ooh C om m inister hafva inom socknen
med vid
P r e s tg å r d e n , u tg ö ran d e 1 mtl krono,
sina boställen.
på
belägen på slätten
pass 18 T:rs ä rl ig t utsäde, ä r v ack ert
litet afslånd från K yrkan. M anbyggnaden h e stå r a f tvenne vå­
ningar, b e q v ä m t in red d e med stora, ljusa rum. i Lilla Mello­
sa hy h a r K aplanen sitt boställe, u tg ö r a n d e | mtl kro no.
Landsvägen från Ö re b ro till S ö d e rm a n la n d g å r igenom
s o c k n e n ; från d ensam m a utgå tvenne v äg ar till N o rrby ås och
Asker.
S to ra Mellösa K yrka är bclägcu u n g efä r i midteu a f
socknen, 2 mil ö. från Ö reb ro . Den om byggdes ä r 1 83 4 , un­
d e r n um era afl. P ro ste n D octor Ribbings emhetstid och under
M ajoren G. J . von S ch anlz’ på H je lm arsnäs nitiska öfverinseende, hvilken ätven fö rä rad e till den fä rd igb yg gd a K yrkan
dess nya p red ik sto l. 1 sitt n uv ara nd e skick ä r K yrkan vacker,
ry m lig och ljudfull, h äller i längd 0 3 aln*, b re d d 2 4 och höjd
A ltartaflan,
2 3 al:r; to rn e ts höjd till hufven u tg ö r 5 0 | al:r.
a f o bek ant, tro lig en F ra n s y sk , mästare, fö reställan de Christus
på korset, omgifven a f k rig sk n e c k ta r samt en g ru p p lärjun­
Vid K yrkans
gar, är n yligen re s ta u re r a d oek g an sk a vacker.
sö d ra sida ä r från gamla K y rk an bibehållet F rik crrl. ättens
N att oeb Dag till Göksholm g ra fc h o r, bv arest flera a f denua
ätts skö ld em ärke n förvaras. U rg e lv e r k e t, beståen de a f 10 stäm ­
m o r, n y b y gg des å r 1 8 4 0 med en kostn ad af 0 0 0 0 R :d r b:ko t).
I K yrkan förvaras från C atkolska tiden en altarlaila i bildb ug geri, föreställa n d e Christi n e eta g an d e a f k o rs e t och begrafn ing . I tornet, som ä r fö rsed t med huf och spira, iinuas
l ) Ar l 6 i 5 namnes St. Meltösa orgel verk; sedan skänktes ett
dylikt af Göksliolms ägare 1 6 9 1 , som försåldes till Toresnud 1 7 6 9 *
E tt annat iuköples 1 7 6 7 at J. Ekegreu i Stockholm med 10 stämmor,
Se Hiilphers beskrifuiDg
som ined läktare kostade socknen 8 0 0 0 daler.
öfver Orgverkeu sid. 2 2 7 .
tvennc k lo c k o r i). Den fö rd na K y rk a n , livars
höga to rn afh rän d e s genom ljungel d den 2G Maj 1 7 4 5 , v a r en
a f de äld­
sta i orten. H är n edsatte h ö n d ern a E ngelbre chfs
lik ä r 1456,
h varefte r de förde det till Ö r e b r o , d e r d e t begrofs
i stadens
K yrka.
A f k ro n otio nd cn äro till K y rk an anslagn e v in - och
byggnadssäd 8 T :r, hälften rä g och hälften korn 2 ).
De betydli gaste eg e n d o m a r inom Mellösa ä r o : Göksho
lm,
vid Hjelm arcn 5 ^ mtl säteri, utom u n d e r l y d a n d e
; b eläg e t 2 £
mil från Ö rebro. De äldsta u p p ly s n in g a r, som m
ed alseend e
pä denna egendo m från gam la h a n d l i n g a r 3 ) k u nn
a uppgifv as,
ä ro : år 1 2 0 7 äg des den a f D rolsen A biörn Sixtens
o n (S p arre)
genom gifte med F ru Ing ibo rg, R id d are n Ulf K a
rls o n s d otte r
och enka efter R iksR åd ct Knut Mattson .
Före A b iö rn s tid
synes bemäld te egendo m bafva tillh ö rt Knut Mattson
och dess
förfäde r, då efter A biörn S ixtenso ns frus d öd den
kom i j u n g ­
fru Birgitta K n utsd otte rs ego, d o tt e r a f n yssnäm nde
K nut Matt­
son i första giftet. D enna ß i r g it ta K n u tsd o tte r b le
f sed an gift
med Magni Ladulås es Råd M agnus Bendic htson,
R id d a re , som
J 5 5 ö afsomn ade. E fter åtskilli g a omskift en kom
G öksholm
till Bcnct Stcnson , som 1 4 5 4 v ar L ag m an i N e
rik e .
Denne
Benet Stenson är stam fade r för G öksholm ska slä g
te n , som fö r­
de Natt och Dag i vapnet 4). E fte r honom ä rfd es
egendomen
l)
A den större af dessa läses:
Gustaf A d olf styrer nu riket,
Salomon Löfvens köld länet,
Johan A d. Tingstad ius stiftet,
Carl Peter Arman hjorden.
som
3 ) Pastorer, se F ollen, N erikes
H erdam inne, bristfälligt lik ­
Aurelll öfver S öderm an lan d under Calholsk a liden.
3 ) Palmskö lds Sam i., manuscr . i Upsala Acad. Bibi.,
der denna
uppsatts finnes på Göksholms ägare, skrifven af Joh.
Peringsc hiöld d. 3
Dec. 1 7 0 2 .
Har namnes ock att Göksholms ägare fordom gjort
an­
språk på jus patronatus öfver Mellösa och Norrbyå
s pastorat.
4 ) Fryxell anför i sina Berätt. del. 2 slägttaila u N:o
8 såsom
ättens stamfader Mathis 1 1 6 0 , och såsom den förste
Natt och Dag till
Göksholm Bo Nilsson, böndern as anförare vid Karlaby
l 3 l g . — Dalin
uppgifver i sin Svea Rikes historia, alt Göksholm
troligen varit den rike
och mäktige Sigtrygg ers gård, hos hvilken O lol
Haraldsson gästade på
a f sonen Magnus B endiehtson, K. K arl Knutsons R ad, sedan
af hans son Jo h a n M agnuson; honom följde Ake J o h a n s o n ,
honom Axel Jo h an s o n , honom Ake A xelson, F rih e rre , RiksRad och R ik sm arskalk ( f IGoö)', med hvilkens d o tte r B arbro
A k esd olter R iksB ädet ocii Am iralen, Frih. Claes B jelkenstjerna ( f 1GG2) erhöll Gökshulm. Denne lem nade det i a r f till
sonen A x el, (stupade i sjöslaget mot D ansk arn c vid Öland
IG7G), hvilkens d o tte r Charlotta R jclk en sljcrn a genom gifte
h ragle egendom en till sin man, Frih. J. C asim ir Fleming. G ä r­
d en h ar sedan genom köp kommit (ill Frih. G. M. von Rehaiisen, f. d. Minister i London, och eges nu a f sonen Frih. J .
G. von Behausen. — Byggnaden är g am m al, med tjocka m u ra r
och num era förän drad i nyare sm a k ; dess fordna utseende
ä r aftecknadt i D ah lberg s Sueeia A ntiqua et Hod. — W e i­
mars-näs, 2 mtl säteri, tillh ö r Majoren (1 J . von Schantz. —
Akersberg, 5 mtl kro no, fordom tillhörigt ätten N att och Dag,
synes hafva kom m it till kro nan vid C arl XI reduction och ä r
nu öfvcrstehoställe. — R iskopsvrak, 2 mtl k ro n o , ryltm äslarehnställe. — Munkvrak, eller lljelm arsh olm , 2 mtl b erustadt
säteri i ).
Till Mell ösa h ö rer en ö i Hjelm aren, ben äm n d Hvalen,
bestående af i mtl, som a f aider tillhö rt G öthlunda socken,
men lilldömdes MellÖsa genom ett i K y rk an s a r k i f förvaradt
sin flykt från Norrige; äfvensom att denne nian varit stamfader för Natt
och Dag-slägten.
Men efter de upplysningar i detta afseeude, som g e­
nom Kyrkoh. Bernhards beskr. öfver Hardemo vunnits, synes det med
skäl kunua antagas alt Skyberga eller, såsom det fordom hetat, Sigtryggsberg, varit nämnde Siglryggers bostad. Att han ej heller kan vara
nämnde slägis stamfader, synes af Fagrskinna (ed. Mtinck och Uuger,
Christiania 1 8 4 7 ) , der han uppgilves vara ” leSr Ivars, föSur Suna, fö$ur
Karls Jarls, ’ nemligen Sverkers Jarl, Karl Suueson.
Samma uppgifter
erhållas ur deu af Keyser och Unger utgifue Olafs saga bins helga pag. y 5 .
l)
Namnen pa dessa tVÊUllê gflrdar, jeinte en derinvid belägen
by, beuämnd Bondvrak, förskrifva sig troligen från Catholska tiden, då
dessa lägenheter, efter berättelse i orten, befunnit sig i en biskops, en
innnks och en bondes ego.
Kanhända torde ett gammalt permebref af
nr i 3 o 4 (infördt i Diplomatar. Suec. under N:o l 4 3 8 ) som innehåller
Biskop "isars stadfästelse på ett af han» företrädare gjordt utbyte af Bisk.
tion de 11 mot ? af gården Wräk, tillhörig Riseberga kloster, kunna tjena
sasom förklaring på benämningarnes uppkom st.
d o m b r e f af â r 1G53. A n g å e n d e en emellan G ötb lu nd a och
Mellösa u ppkom m en tvist, rö r a n d e d enn a ö, m eddelas b är efteråt
en afskrift af ett ga m m a lt d ocu m en t a f å r 1 0 3 2 b land H yrkans h a n d lin g a r l) .
F o lk m ä n g d e n b a r på se d n a re
kvilket n ed anståen de tabell u tv isa r:
A r 1 7 4 9 v ar folknum m ern
1 7 3 0 55
55
39
1 7 3 4 55
55
39
173 7 55
55
33
17G0 5 *
55
55
1 7 6 5 55
55
17G6 95
55
•9
17G9 5 5
55
•9
1 77 2 5 5
55
«)
1 77 5 55
55
39
1 7 8 0 55
55
•9
178 3 15
v
15
1 7 9 0 55
55
15
1 7 9 5 55
55
15
231G
2323
2380
2293
2298
2404
2432
2351
2481
2339
2570
2434
2493
2389
Är
„
„
„
„
„
„
„
„
„
„
tid e r
i socknen
tilltagit,
1 8 0 0 var folknum m ern 2 3 8 8
2708
1 8 0 3 55
55
2733
1 8 10 55
55
2G2G
1 81 3 55
55
2737
1 8 2 0 15
55
2921
182 3 55
55
299G
1 8 3 0 55
*5
093
3
1 8 5 3 55
51
5133
1 8 4 0 55
55
3182
1 8 4 3 55
55
3233,
1 8 3 0 55
55
h v a ra f
qviukön
mankön :
17 24.
1 32 9
ocb
Norrby ås.
Sockn en ” Nœrboas ” 2 ) fö rek om m er ock o m k r in g å r 1 3 1 4 ;
gränsar i n. till Alm by, i ö. till M ellösa; s. grän sen u tg ö r e s
mestadels a f v. och ö. Q vism aren. den vestra a f G elle rsta so c ­
ken. N o rd lig are g enom skäres la n d e t af n åg ra sandåsar, men
Dess areal är h lo lt O 2 6 0
är för öfrigt j e m n t och bördigt.
qv. mil land och 0 , 0 2 0 sjö. Ar 1 8 3 0 bestod fo lknum m ern a f
8 13 p erso n er, såled es n ågo t öfver 5 1 0 0 på qv. milen. S t ö r ­
sta lä ng den från n. till s. u tg ö r vid pass | mil ocb dess
bredd n ära jj. Hemmanen inom socknen utgöras a f :
1 ) Se Bilianget.
2) I likhet m ed flere socknar i Nerike har Norrbyås, euligt en
märkvärdig handling, troligen af år l 3 l 4 (Diplomatar. Suec. N:o 1 9 4 7 ) ,
fordom under Catholska tiden utgjort ett eget pastorat och nämues först
efter G u su f Wasas reformation såsom annex till St. Mellösa.
il
S k atteh e m m an
. . . .
I i r o n o ........................................
9
I
F r ä l s e ..................................... 1 4 1
T illsam m a n s 23-£ oförm edlade.
S ock n en u n d e r h a l le r 8 s o ld ate r och 2 h u sa re r.
N o rrb y å s K yrka lig ger i »• delen a f so cknen vid h ä r a d s ­
vägen, 1 | mil från Ö r e b r o ; by g g d e s a f tälgsten o m k rin g å r
1 4 0 0 , erh öll 1691 tillstå nd a tt insamla collect till o m by gg na d i),
o m by gg des och tillökades ånyo 1817. Den h åller i längd 3 6 j al:r,
i bredd 9 al:r inom m urarne, hvilkas höjd till taklisten ä r 6 |
a l: r; to rn e ts höjd till hufven 2 0 \ al.r. P redikstolen ä r by gg d
öfver altaret. — A f k ro n o tio n d e n ä ro till K y rk an an slag n e 5
t:r spannm ål.
Inom socknen finnes b lo tt en g å rd a f bety d e n h e t, nemligen Sörby.
Den ä r beläge n helt n ä ra socknens K y rk a, I J mil
från Ö re b ro , b e s tå r a f 2 mtl frälse säteri, utom u n d erly d a n d e;
ä gdes vid b örjan a f 1 7 0 0 -ta le t a f öfversten David Lijdinghjelm, öfvergick vidare genom köp till öfverste-löjtnanten Jo h .
de Frietskij, hvars a rfv ing ar 1761 försålde den till Riks-Rådet
F rih. Nils P alm stjeru a.
Derpå egdes g å rd e n a f fröken Eleo­
n o ra Rib bing, som 1 77 1 försålde densam m a till F rih. Nils
D ju rklow och dess grefvinna Ulrica M örner, i hvilkas slägts
ego den för n ä rv a ra n d e befinner sig.
F olk m ä ng den inom socknen u tg j o r d e s :
Är
„
„
„
„
„
„
„
„
„
„
„
„
1 7 4 9 a f 5 9 4 p e rs o n e r
1 7 3 0 77 6 2 8
77
1 7 5 4 77 6 6 0
77
17 3 7 77 6 3 6
77
1 7 63 77 6 5 5
77
1 7 6 6 77 6 4 1
77
1 7 6 9 77 6 3 9
77
1 7 72 7 7 5 6 5
77
1 7 73 77 5 3 0
77
1 7 8 0 77 5 9 0
77
1 7 85 77 5 8 6
77
1 7 9 0 77 5 1 9
>1
1 7 9 3 •7 5 9 7
77
l ) Palmskülds saml.
År 1800
1803
77
1810
77
1815
77
1820
77
1825
77
1830
77
1835
77
1840
77
1845
77
1830
77
af
„
„
„
„
„
„
„
„
„
„
570
599
614
635
679
703
708
751
767
811
813
h v a ra f mankön
q viu kön 4 2 5 .
och
S ed an vi nu efter v år förm åga re d o g jo rt för soeknarnes
topografi oeii statistik , vände vi oss till de fornm innen, som
ännu d erstä d e s föreßnnas i).
F rä m s t bland dessa må näm nas T liorsh am m ar 2 ) — eller
som den nu benäm nes — T h o re b a c k e n oeb S torsb am m arsbn eken med sin ste nsättning, belägen pä byn Ekebys u tm ark , un­
g efär ett stenkast från la n dsv ägen emellan Itesta oeb Lännäs
g ästg ifv arg ård ar. Denna s t e n s ä tt n in g 3), en bland de sällsyn­
tare i sitt slag, b e står a f en K iludd med inböjda s i d o r 4 ) , för­
sedda med G q v arters böga u dd stenar. Å sydvestra sidan äro
fots
midt emellan de båda u d d stc n a rn e tv enoe, på u n g efär
afstånd från h v a ra n d r a , resta ste n a r af nästan samma böjd som
F ö r öfuddstcnarne, emellan bvilka en flat bäll blifvit laggd.
rigt ä r kiluddens inre fvldt med k u lle rste n a r, bvilka dock ej
fullt nä y ttre sten kan tens böjd.
Delta m innesm ärke, som, e n lig t de u n d e rs ö k n in g a r Runas
utgifvare d e r g jo rt, omöjligen kan anses vara någon grafvård,
torde rä tta st böra räk n a s for ett g am m alt offerställe, isynner­
het som, enligt gamla an te c k n in g ar, ” allmogen i tra k te n a f
Ö re b ro vid ste n a r oeb sten sättn ing ar p lägat ” offra 'Lore mot
T a n n e v ä rk ’’ 5). A nm ärkn in gsvärd! ä r ock, att trad itio n en här
vet m ycket alt förtälja 0111 ett j ä l t e k r i g ; oeb en s t o r sten, som
af jä t la r n e flere g ä n g e r blifvit slungad mot Mel lösa Kyrka,
men alltid å terk o m m it till sam m a ställe, kallas K ltng Thors
gr a f sten 6).
1) För de upplysningar i della ämne, soin Frili. G . D jm klo
näget meddelat, står förf. i största förbindelse.
2)
Af Thor och hammar,
saxum,
rnpes; Björn Haldorsen
be­
T.ex.
1st.
3 ) Origtigt afritad i Runa för är 1 8 4 8 ; men teinligen, dock ej
fullt troget, i de af Dybeck nyligen utgifne Svenska minnesmärken.
4 ) Den sydvestra sidan håller IO famnar i längd; de öfriga b å ­
da emellan 7 0 8
5)
ganica.”
famnar.
Enligt Hadorphs uppsats ”oin cultu deorum eller religione pa­
Matiuscr. i Kgl. Bibi. i Stockholm , citerad af Dybeck i Runa
årg. l 8 4 8 .
6 ) Denna sten, ungefär 5 al:r hög, ligger i en djup, af vatleu
Man har tyckt sig derpå
fylld, håla, på föga afstånd från Kiluddeu.
LJngefiir ! mil i nordv est från T b o rs h a m m a r sy n a s ej
lan g t Iran H jelm arens stran d lem n in g ar a f e tt gam m alt v ikingauiisle, af allm og en b e n ä m n d t K ollevbory. Del ä r b e lä g e t pa
ett mot n o rd o s t ocb öster tv ä r b ra n t berg. Pä de öfriga s i d o r
na bafva funnits rin g m u ra r , bvilka nu ä ro nästan belt oeb
bället förstö rd a. H är skulle fo rdom en mäktig sjök on un g , a f
allmogen b en äm n d ” Kung K o lle r,” balva bo tt oeb bällit flere
strider. V ap en både a f sten oeb je r n äro oek i tra k te n o m ­
k rin g pä flere ställen fondne i) .
Vid foten af b e rg e t linnes
en källa med näg ot je r n h a llig t vatten, dit mänga a f allm ogen
begifva sig fö r att söka bot för h v arjeb an d a sjukdom ar. Doek
är den tron gängse, a lt om någon frisk d ri c k e r d e ru tu r o m e­
d e lb a rt e lte r den sjuke, ban dä måste lida a f samma sjukdom,
för bvilken den a n d re d e r funnit bot.
1 Mellösa finnas äfven lem nin gar, p åm in na nd e om den
genom våra s a g o r oeb folkvisor så fre jd ad e H abors ocb S ig —
nilds olyckliga k ä rle k oeb död. De flesta m innesm ärken a f
denna a rt, såsom H ab ors rose, S ignilds källa, S eg ers tad s borg
finnas doek i Lännäs vid S e g e r s jö 2 ); men vid Mellösa K yrka
visas ännu i denna dag Konung S igars b ö g a r3 ) , och bela nej­
den d erom k rin g kallas K ungsängen. Denne K onung S ig a r el­
ler Sigge sk all bafva b e rr s k a t öfver bela slätib yg gden oeb va­
rit en väldig krigare. Älven säges ban bafva k äm p a t vid
Humldestad, vid den s. k. T e lg e b r o n , bvarest O dins backe
med sina många g ra f b ö g a r ocb d e r fundna vapen synes vittna
0111 att bär i fordna d a g a r varit en valplats.
Deroui påminna
kuuoa urskilja upphöjda figurer} dock synas dessa snarare vara uppkom­
na till följe af en naturens nyck, än genom rneuniskokonst.
1J Såsom
vid
Rynninge
och
Hjelmarsnäs.
Mera
härom
längre
frain.
2 ) ’ Segerstad vid sjön Hjelmaren, på en makalöst angenäm ort.
Han heter nti Segersiö, men rettare Sigw ars- eller Sigarsö af Kong S i­
gar, som varit thetta landets Fylkiskong.” Rhyzelius Sviogolhia muuita,
pag.
162.
3 ) De kallas nu Siggekulle och Segerhöjden. På
som af allmogen uppgifves vara Kung Sigars graf, står nu
en Väderkvarn.
Den andra grafkullen är nästan aldeles
följe af grustägt, hvilket visar att folket nu ej hyser för
vörduad,
som
på
den sednare,
sedan 1 8 0 2
förstörd, till
dem samma
Ilhyzelii lid, då ”ingen torde ther röra en cp/ist af
fruchtan alt blifva siuk.’’ Sviog.m un. 1. c.
ock na m n en pâ de i n ärh eten helägna h y a rn e : W a l s t a d i
Asker oeh W a l n ä s i) i Mellösa, äfvensom de m änga ältehaekar, som finnas i nejden d e ro m k rin g . Dylika ä lte h a e k a r
foreiinnas i ganska sto r m ängd på den san dås, som från 11jelmarens stran d , nästan p ara lle lt med T h o rsk a m m ars-åsen , ifrån
n. till s. s try k e r igenom håd a so ck n arn e a).
(Jtom dessa r e ­
dan an förda fornminnen må äfven n ä m n a s : D o m are s ätet på
Mellösa k y rk o b a c k e eller den s. k. T in g sta d e n , ehuru d e tt a min­
n esm ärke nu m era ä r nästan aldeles förs t ord t ; s te n sä ttn in g a r n e
vid R ö h am m ar i Mellösa och ö h y i N o rrb y å s, m. fl.
A f R unminnen äga s o c k n a r n e n um era b l o t t en en d a, nemligcn R unstenen vid Hummelstad.
Den låg förut på den s. k.
T h alby än gen vid T e lg e b m n , men b le f d erifrå n flyttad till sin
n u varan de plats i H um m elstads bygata. Inskriften d e ra ä r gan ­
ska tydlig cch stenen den bäst bibeh ålln a a f alla r u n s t e n a r i
Nerike. Ristningen om talar, att :
Riarn : a u k : G e iru s tr: litu : re s a : s t e n :
pinsa : iftir: E iriu rs : f a p u r : sin:
I i u p : h ialb i: selu : hans.
Hvilkct, hvad
u tto lk n in g d e ra f3 ).
nam nen
beträffar, afviker
från
L ilje grens
De öfriga i L iljegrens r u n u r k u n d e r o m n äm nd e ru n s te n a r
N:is 10 51, 1 0 5 2 oeh 1 0 5 5 hafva vi ej k u n n a t återfinna.
S ed an vi nu om näm nt de från den
fö rh isto ris k a tiden
q v arv a ra n d e fo rn lem n ing ar, å t e r s tå r alt e ft e rs e , oin ej n å g r a
m in nesm ärken från den ä ld r e C hristna tiden h ä r möjligen k u n ­
na finnas 4). Ibland d em fästa vi oss först vid ett i N o r r b v å s
befintligt, såsom utan gcn säg else d et äldsta.
På ö b y bys äng, d e r T e lg e å n genom sin k o rt a slin g rin g
blo tt b ild a r ett sund em ellan de b åd a sjö arn e östra ocb v e stra
Q vism arcn, finnes en hög sand ku lle, sk ju ta n d e upp öfver d e n
1) A f W al, cædes, strages.
pugnæ locus.
2 ) Såsom vid
ö b y i Norrbyås.
Resta,
W alstad, locus,
Bärsta i Mellösa,
ubi ca;des édita est,
äfvensom vid
3 ) Vid. Liljegrens runurkunder N:o 1 o 3 4 pag.
1 1 o.
4 ) Då vi likväl undantaga redan omnämnda runstenar.
Asen
och
Hacka och lågländta ängen.
F o rdo m , d å v attn et i dessa n e j ­
d e r stål t o jem förligt högre än nu, har d en na höjd, S lo tts h o lmen, som han ännu kall as, va rit kringfluten, och ännu s y n a s
lem nin ga r e fter en sten h ro , som förenat den med ö b y - l a n d e t.
Öfverst p å kullens topp finnas lem n in g ar efter en större b y g g n a d , som, att döma efter ru in ern a , ej g ern a kan vara ä l d r e
än sedan fl I:te eller 12:te seklet. Men a f hvad beskaffenhet
d enna hy g gn ad varit ä r ej lätt a tt afgöra. T rad itio nen s ä g e r ,
a tt h är i fordna tider h o tt en F ru , som v arit m ycket rik, o ch
f ö rtä lje r om henne en saga nästan lika med den Grekiska b e­
rättelsen o m P oly crates på Samos. Oss synes det sannolikt,
att denna gam la b o rg , eller g å rd , varit d et Ncerboa/is} hv arest Magnus Ladulås utfärd a t siu stadfästelse på R iseh erga
k losters p riv ileg ier å r 1 2 7 5 i J a n u a r i i l ) , äfvensnm sitt f ö r­
o rd nan de om v erkställan det a f ll e rtig E riks testam ente p å
Naerthewi och Hushy E n h ö rn a till Riskop Åmund i S tren g n ä s,
d a te ra d t N æ rlioahs den 5 J a n . 1 2 7 G a ). — Vilje vi nu fästa
något afseende pä trad itio nen , så k an det j u vara möjligt, a tt
denna gäril hört till IÎ. Magni systers, F ru Christinas, lifgedin g, isynnerhet som hon h ä r i trak ten ä gt Höghy och listad,
e ller som «le i K. Magni stadfästelse på näm nde F ru C hristi­
nas testam ente till R isehe rg a k l o s t e r 3), ”cui se ipsam devove­
r a t , ” kallas Hög oeh U n a sla d h 4).
Nära intill Göksholm ä r E ng elhrech tsh olm en b e lä g e n ,
sorgligt r y k t b a r genom d et m ord, som d e r föröfvades den 2 7
Apr. 1 4 3 6 5 ). Till minne b ä r a f up psattes på holmen först ett
je r n k o r s , som dock å r 1 7 8 4 befanns b o rtta g e t.
Nu se r man
d e r ett va ck ert m onum ent a f j e r n , rest a f Frih. G. M. v. Rehausen, m ed insk rift:
H är föll E n g e lb re k t E n g e lh re k tso n , Svenska frihetens
värn, G ustaf W a s a s efterdöme, offer för ett' nidingsm ord den
2 7 April 14 36.
1) Infördt i Diplomatar. Suec. I, N:o 5 8 6 .
2) Diplomalar. Suec. I, N:o 60g »
3 ) A f den 3 Febr. I 2 7 9 .
Diplomatar. Suec. I. N:o 67 J .
4 ) De kallas äfven så uti gamla handlingar från 1 6:de och 1 7:de
århundradet, som i Mellösa Kyrka förvaras.
5 ) D. 3 Maj enligt F ryxell, d. 4 Maj enligt Palmsk. Sam’1
J o r d f y n d liafva i Mellosa g jo rts flera. Sä liar a f stenvnpen o e h " s te n re d s k a p , u n d e r o dling vid H jelm arsnäs, funnits en
h a m m a re a f sten, och en y x a , eller s. k. T h o rv ig g e af flin­
ta i ) .
Vid Ilum m elstad u p p h itta d e s 1851 en stenvigg, hvilken
a f u p p h ittaren lä r e r hlifvit sk ä n k t (ill vår förtjenslfulle fornfo r s k a re Hich. D ybeck. P r y d n a d e r a f lirons, äfvensom p e rlo r
till halssm ycken hafva påträffats vid Huuimelstad a re n 1824
och 18 2 8 2 ),* vid R ynningc o m k rin g 1 8 5 0 i lem n in g a rn e af ett
sk e p p s v ra k en fihula, aldelcs a f samuia d im en sion er och s t o r ­
lek, som den i Sjöbergs sam ling ar för n o rd en s fo rn ä lsk are
Del. II, Pl. l o , ligg. 5 2 , 5 5 , 5 4 a f r ila d e 3 ) , jem te ett gam m alt
strid s sv ärd och åtskillige spjut- och pilspetsar.
A f m y nt hit­
ta d e s u ud er g ru s tä g t circa 2 0 stycken silfvermynt, men något
n ä r m a r e ä r oss ej d ero m hekant. S annolikt hafva h ä r gjo rts
m å n g a jo r d fy n d , em edan de flesta a f »le många ä tte h ö g a r, som
h ä r förefinnas, äro dels ru b b a d e , dels helt och hållet förstörde
a f skattgräfvare.
K läd ed räg te n b a r a f å ld e r varit särdeles egen do m lig i
Mellösa. N åg ra a n te c k n in g a r derom 4) må o c k i d e tta lilla
a rb e te få en plats.
K arlarncs g am la v in te rd rä g t bestod a f : b a t t med låg
k ulle och m ycket breda bård, eller ock luden mössa af fåreller hundskinn, försedd med klaffar på sidorna och framtill,
hvilka i köld eller u rv ä d e r nedfälldes, så att foga a f ansigtet
v a r b a r t : fårskinnspels utan kra g e , väst (” lifstycke”) a f b re dr a n d i g t ylletyg, med stora ficklock, och af den längd, att »len
r ä c k t e nedom miiljan : m ö rk g rå ro c k a f vallmar, utan k r a g e
och med ganska breda skö rten . P å dem voro fickor och lock,
u ts ty rd a med tren ne u d d a r och lika många s. k. tre n sa r. B ak ­
till fanns utsydd en ros, som k allades ”b ön an .”
S körlfodret
1 ) Hvilka båda, jemte 4 st. runstafvar, vid Hjelinarsnäs förvaras.
2) Neml 7 stycken glasperlor, dels af svartaktig, dels gul färg;
en kedja af ungefar 3 qvarters längd och ett späune (fibula) af brons.
3 ) Ehuru Sjöborg origtigt anser dessa fibulae vara små urnor. D y­
prydnader finnas i Herr Prof. och Riddaren Schröders samlingar
med tydliga lemniugar efter spänntornar af jern.
lika
4 ) Till en del hemlade ur Dybecks anliquar. tidskrift Runa.
licstoil a f livitt e lle r r ö d t tyg, men fodren till (iuklockfn och
u p p slag en alllid af r ö d t k läde eller v a llm a r : k n ä b y x o r, mest
a f ren sb u d , m ed g ra n n a s p ä n n e n ; sk o r (aldrig stöflar), sam t
tält å ts itta n d e ”sn öv epo r” ( = snösockor) oeli slulligen v an tar
a f ull, som rä c k te till arm bogen. S om m artiden be gag na de
k a r l a r n e i stället för b alsduk ett b ö g färg ad t, nära *2 tum
b red t, h a n d , som baktill knöts i en stor bau d ro s, och bv ais
ä n d a r b ä n g d e n e rå t ryggen.
Q v in n o rn a s gam la v in ler-bö gtidsd räg t u tg jo rd es af: svart
mössa med en kvit spels k ring kanten . Mössan slutade u pp ­
till med en spets eller ” pik,” i hvilken d et bopru llade b ä re t
g öm des: ett mveket litet b alsk läd e: tröja a f b ru nt kläde, som
rä c k te till k n ä : brun k jortel, veckad oeb ned om kring kan tad
med g rö n a band. En synnerlig omsorg användes vid veckens
lägga ode. De strökos oeb kaflades, ja, u nd erstundom lägo
qvinn orn a i sina k lä d n in g a r natten fore högtidsdagen, på det
att vecken skulle bibehålla sig jem na oeb s lä ta: pels med tillbakavikna s k ö r te n : stru m p o r till färgen h ög rö d a: sk o r med
höga k la e k a r oeb stora uddiga tu n g o r öfver vristen. O m so m ­
m aren n y tlja d e qvinnorna hufva af nettelduk : lifslycke med
r y n k o r oeb sn ib b ar n e rtill: vida lin ty g s ä rm a r med tinn ing ar
vid h ä n d e rn a oeb fastade med vackra a r m k n a p p a r: k jo r tla r af
bvitt b lå n g a r n sty g : rö da s tru m p o r : tofllor med smala kla eka r.
1 folkets nu brukliga k y r k o d r ä g t kau man ännu igenkänna
n å g ra sp ä r a f denna fordna.
N u m era b eg agn a k a rla rn e långa, till oek med fotsida,
r o c k a r af m ö r k t tyg med stå n d k ra g e , k allad e ” västar” (västen
benäm nes lifslyeke): k n ä b y x o r af ren s b u d , Ida stru m p o r, till­
k n u tn a med rö d a band. Vid hö gtidlig are tillfällen b ru k a s all­
tid tvenne ro c k a r , äfven som m artiden. — Q vinnorna kläda sig
än nu till en del på gamla v iset; de nyttja högst egna so m ­
m a r h a tta r, k a lla d e ’’stj e r t h a l l a r ” , med breda, högröda b an d ,
fladd ran de k rin g ax larne , som ej få till knytas. Äfven för t jen a r an m ä rk a s deras k rin g h ä n d e rn a v irkade oeb p ry d lig a lin­
n e n , försedda med u p p ståend e, g ra n n t u tsy dd a, k r a g a r , äfvensoni deras fra m till dju pt u rr in g a d e lifstycken.
Ilåret u p p stry k e s vid pannan, (1er ett bredt, rödt, s. k. ”strykb a n d ,” an b rin g as, samt uppvikes bakifrån till hjessan, d e r d et
lästes med en liten kam. Ä ld re q vin no r oeb små flickor b e­
K jo rtla rg a g n a som m artid en bindm össa, vanligen a f rö d t ty g.
ne v eckas end ast La k til I i form a f en ros, oeb förses
stora, brok iga b an d ro sette r.
med
K lad ed räg te n i N o rrb y ås fö r e te r intet afsticka nde frän de
ö fiiga soeknarne.
F o lk ly n n et i St. Mellüsa b a r äfven sina e g e n h e te r, som
förtjena anm ärkas.
Mellösaboen u tm ä r k e r sig frainför sina
g r a n n a r genom sin stark a oeb fasta k r o p p s b y g g n a d .
Hans
trinda oeb rö dlälta ansigte m ed ett uttryck a f go d m o d ig b e t
oeb b cläten bet, beskuggas a f ett ljust, ru nd klip pt, vanligen
sfripigt bar. De b la a ögonen, ej sällan u ttry c k a n d e en viss
slughet, äro ofta rä tt v aekra, isyn nerhe t bos qv in n o rn a. ” .Vlelsin g e n ” ä r i allm än het m ycket llegmatisk, men ej god att ta­
gas med, n ä r han en g an g blifvit re ta d . Man h a r beskyllt
honom för g rälak tigh et, men, som oss synes, tem ligen ohefog adt. Han ä r, hvad man ka llar, ”k arl för sin h a tt” och vill
ej tillåta någon gå hans rä tt fö r nära.
V isserligen ä r ban
envis, och d et ban en g ån g fått i sitt hufvud, ä r ej lätt alt
få bonom if rå n ; men h c b a n d ia r man bonoiu med foglighet och
lä m p o r, så lyckas man ofta a tt ö fvertyga honom. F öröfrigt är
han nöjd med sin lo tt och afu nd as ingen i) . O ch hvarföre
skulle ban d e t ?
Han ä r sin egen h e rr e och f å r o b ero end e 2 )
sköta sin jo r d , som också ta c k s a m t v e d e rg ä lle r h o n o m hans
m ödor.
Hans sinnelag ä r lä tt oeh g lad t, men h a n vet också
a lt taga till sig alvaret, d e r d et böfves.
Han ä l s k a r gamla
se d v a n o r och lefver i största e n d rä g t med sina sockenbor.
Mer än det i a n d ra s o c k n a r ä r vanligt i n t r e s s e r a r han sig
1) Såsom ett bevis på Nerikesbondcns sjellFörnöjdhet oeb belåten­
het kan följande lilla anekdot tjena.
En resande, som for genom N erike år 1 8 4 8 , hade fått en mycket sj.råksam och, livad man kallar,
” tvärsäker” skjutsboude.
Snart kom talet alt vända sig kring de ” po­
litiska ailärderna.”
Den resande sökte att meddela gubben de af ho­
nom äskade upplysuingarne och började slutligen att utbreda sig i lo ftal öfver det ”herrliga England,” hvilket han ansåg just vara non plus
ultra af allt hvad stater heler.
bonden lyssnade uppmärksamt och,
ändtligen tillfrågad om sin m ening, svarade han : Dä måtte fälle vara
håken te’ rart land dä’ der England; m en, G u’ vet! dä ä* fälle ändå
likst här i
NÜVke.
2 ) Utaf socknens mantal höra högst få under herremän.
for comrounala bestyr och a n g e lä g e n h e te r och ofla höjer ban
sin rost på sockenstämman.
Lika rask och hurtig, soin M clsingen, ä r ock lians h u ­
Huslig o rk fryntlig sk ö te r hon ile inre a n g elä g e n h e ter­
stru.
na med samma nit som rnanneu de y ttre , eh uru detta ej h in ­
d r a r henne, a tt äfven, när så fo rd ras, ingripa i hans sysslor.
S kö rd etid e n se r man henne ofla föra lien med samma raskhet
som m an nen , och i intet afseendc gifva honom eller. — Lyx
ä r h ä r nästan aldeles obekant. De gamla h ruk ens och sed er­
nas helgd h in d r a r en mängd nya a tt insmyga sig. Och går det
rundi till vid gästahuden, så sk e r d< t pä g am m a lt svenskmannavis, utan n å g ra främ m ande tillsatser. Visserligen hän der
de t ofla nog, att n åg ra af g ä stern a tilla för d ju p t i ”Sölfkappen,” men o o rd n in g a r och slagsm ål äro sällsynta.
Ilvad N o rrby åsbo en an gå r, så finnas d er ej n åg ra skarpt
fram ståen de skilIjakligbeter från öfriga N erikes slättb o er, ehuru
han i Ile re afscenden dock slå r sina g r a n n a r i Mellösa tcmligen nära.
B i ft ii it [f.
Bekienne v ij oss underskrefne och her medli v itte rligit giöre: att den Öon Hvalen / vidli Järnüs udde uthi
Göthlunda Sochn / där på ett Torp ligger Benämdt haste­
ns å fasta landet / hvilket närmaste granne är mz för
Hvalen / att thett hafver legat till Giötslunda sochn allt­
sedan thett byggdes a f förste man Lasse Asmundson på
öster u d d e n / och Jona vidli then vestra udden f och hafr
W estergården legat till Glanshammars tingslag / och then
öster till Askers efter halfva önn lydde under Cronan / och
halfva önn frelsett till Akeröö gårdh / och hafr Gamble
Olof Rafvallson i Nannerbärga i Giötslunda s— Upburit
mulebetspenning— a f samma öö, men alldrig lydde för dc
Hvalenn till annor kyrrkio än Giötslunda, t her hafva de
sin Lägerstads och alle the lijk på Hvalenn a f somnade
äro, äro här Begrafne allt intill dennedags / och byggdes
önn uthj H r Abraham thenn älldres tids, och hafr L ydt
här till uthj all hans tids / sedan uthj härr Peder Jona’
grås tids, som koin här ifrån till Råby / vidare ä r W a h lenn belägen i Rada öster från Lungers ås som löper ifrån
en bondeby Lunger / ther uthj N i jo böndher äro boendes /
ått grundholmarne, hvilka äro en skilnadt emellan Askers
häradh och Glanshammars på öster sidann, uthj öster n å rr
ther ifrån ligger Hvalenn vidh then yttersta B y öster
Giötslunda och är närmare till Torknöön uthj Jul i ta sochn
och till Winöön i Lennäs, som ligger i sydvest om till
Mädhelösa landett: Men Järnäslandet i Giötslunda ligger
så när att man kann ropa från Hvalenn och theröfver,
som oss allom ä r kunnigt. Och alle the Barnn på öön
födde äro äro ock her i Giötslunda genom döpel sen m y m -
p a d e / N i jo som Olof Larsson och hans hustru aflatt hafa /
Men nu varder förbuditt att thett Tijonde må her döpas
thett aldrigh hafr någotsinn skiedt tillförene / och är M ä dhelösa nogh stort gälld Bvalenn förutan: Menn Giötlunda
tvert om ett litet gälld theraf två Prestemänn måtte lijkväll
hafa sinn föda / Flere skäll och godhe B evijs hafe v ij om
om /örd.c ö ö / men her att anteckna gifs eij rum : förfrå­
gas therföre a f andelige och värdslige om vå r kyrrkioherde icke måå Bruka sina fäders häfd in Till tlies, then thet
afhända vill, få r thett mz En Laga stjn therpå hvad ko­
sta måå och emellom Häradom och Sochnl Rutt skilnadt
blifa måå. Gudhi vare alle Bådhe Läsare och Åhörare
Befallandhe.
A f Giöthslunda Anno 1632.
Denn / Maj.
Kyrkioherden mz sin Comministro och alle som i sam­
ma sochn boemdes äro
Andreas O laij.
Doch i synnerhet thesse gamble männ:
Bagvall N. i Lunger. Anders Rafvallson i Sickelsta, N ils
Jönsson i Järnäs, Anders Olsson i Nannerbärga , John
Larsson i Hastad. H. Malm Abramsdotter , en gvinna om
70 år.
-
.
\
>,
Cv '' .‘v
• om u ».
• tr..
m \>
i-
A-'cCV
.iî)
*