1. No category

Litteraturtips
Någon man tycker mycket om har dött, A. Grimby, Å.K. Johansson,
A. Wilén (2013). Specialpedagogiska Skolmyndigheten.
Om bemötande vid
död och sorg
Att förstå sjukdom och död och vad det kan lära oss om livet. En praktisk
guide för personer med autismspektrumtillstånd och deras närstående,
Catherine Faherty (2014). Autism- och Aspergerförbundet.
Death and people with learning disabilities: interventions to support
clients and carers, F. Cathcart (1995). I: British Journal of Clinical
Psychology.
A study of complicated grief symptoms in people with intellectual disabilities, P. Dodd, S. Guerin, J. McEvoy, S. Buckley, J. Tyrell & J. Hillary
(2008). I: Journal of Intellectual Disabilities.
Denna broschyr vänder sig till dig som arbetar med
eller är närstående till någon med kognitiv funktionsnedsättning. Här får du råd om hur du bemöter och
stöttar en person som drabbats av död och sorg.
Planning, facilitating and evaluating a bereavement group for adults with
learning disabilities living in the community, C. Borsay & A. Critoph
(2012). I: British Journal of Learning Disabilities.
Exploring a continuum of support for bereaved people with intellectual
disabilities: a strategic approach, S. Read & D. Elliott (2007). I: Journal of
intellectual disabilities.
Psychological interventions for people with learning disabilities who have
experienced bereavement: a case study illustration, S.J. Summers (2003).
I: British Journal of Learning Disabilities.
Supporting bereaved children and young people with autism spectrum
disorder (ASD) www.childbereavementuk.org
Helping individuals with intellectual disabilities cope with loss, tips and
resources, Vanderbilt Kennedy Center for excellence in developmental
disorder,
http://kc.vanderbilt.edu/kennedy_files/CopingwithLossFlyer.pdf
Hämtat 2015-06-11.
Managing grief better: people with intellectual disabilities, S. Hollins
www.intellectualdisability.info,
http://www.intellectualdisability.info/mental-health/managing-grief-better-people-with-intellectual-disabilities
Hämtat 2015-06-11.
Oktober 2015
When persons with intellectual disabilities grieve, National Catholic
Partnership on Disability
http://www.ncpd.org/sites/default/files/When%20persons%20with%20
intellectual%20disabilities%20grieve%200410_0.pdf
Hämtat 2015-06-11.
Döden är en del av livet. Sorg är en normal och
naturlig känslomässig reaktion på en förlust.
Denna process är individuell och kan ta lång tid.
Inför döden
I kontakten med en person som har en närstående som ligger
inför döden är det viktigt att du ger utrymme för känslor och
samtal. Gör personen delaktig i det som sker.
Ta dig extra tid. Prata om döden i sammanhang som känns
naturliga. Du kan till exempel relatera till att djur dör eller att
växter vissnar och dör.
Det kan vara svårt att förstå att döden är något definitivt. Var
därför konkret när du förklarar vad döden innebär, som att man
inte kan andas eller prata eller att hjärtat slutar slå.
Ge enkla och raka svar på frågor. Konstatera fakta och undvik
talesätt som att människor går bort eller somnar in.
Låt personen få möjlighet att besöka den närstående, i hemmet
eller på sjukhuset.
Var uppmärksam på vilket behov personen har. Att samtala
om döden och den som är döende behöver man ofta göra vid
upprepade tillfällen.
När döden inträffar
Beskedet om ett dödsfall ska ges av en person som har en förtrolig
relation till den som har förlorat sin närstående. Du som ger
beskedet måste vara redo att möta de reaktioner som kan uppstå.
Låt samtalet med individen ske utan tidspress. Om det finns fler
viktiga personer i nätverket är det bra om du involverar dessa.
Det kan vara bra att låta personen se den som har dött om det
är möjligt. Detta blir ett tillfälle att ta avsked, men också ett förtydligande om att den närstående verkligen är död.
Det är viktigt att personen får prata om dödsfallet, om vad som
har hänt och varför. Var tålmodig om det finns behov av att upprepa tankar eller frågor. Återkom vid flera tillfällen.
Det är bra att vara med vid begravning, minnesstund och
eventuella samtal med präst, liksom att delta i familjesammankomster. Om det inte är möjligt eller om personen inte vill, bör
man erbjuda andra sätt för personen att känna sig delaktig.
Ge personen tillfälle att säga hej då.
Efter begravningen kan man prata om vad som hände och vad
som kommer att hända efteråt. Man kan göra en berättelse eller
en bok med bilder som man kan prata kring och även använda
längre fram.
Sorg
Sorgearbete ser olika ut för olika personer och kan ta lång tid.
Det är viktigt att du möter den som sörjer i sin sorg och bekräftar
de olika uttryck för sorg som kan förekomma.
Prata om döden, den som har dött och sorgen i de sammanhang det dyker upp. Ett samtalsämne kan vara att prata om hur
den som dog skulle vilja att den som sörjer har det nu.
Tillsammans kan man sätta ihop en minnesbok eller minneslåda med bilder, saker, dofter, texter eller musik. Man kan också
göra en historia eller berättelse med bilder över den som har dött.
Ofta kan man behöva säga hej då flera gånger. Då kan man
besöka graven eller minneslunden och tända ett ljus.
Under ett sorgearbete är det bra att undvika större förändringar.
Fyll dagarna med vardagliga aktiviteter i den utsträckning som
är möjlig.
Sorg förändras över tid. Känslor kan komma och gå, funderingar kan byta riktning och behov av samtal kan gå upp och ner.
Det är viktigt att du inte försöker få den som sörjer att komma över
sorgen. Sorgeprocessen är individuell och kan inte påskyndas.