miljökonsekvensbeskrivning byte av 400 kv
miljökonsekvensbeskrivning byte av 400 kv-kablar mellan skåne och själland mars 2015 Miljökonsekvensbeskrivning tillhörande tillståndsansökan enligt miljöbalken. Projektorganisation Projektledare Daniel Frykholm Tillstånd och MKB Helene Boström Samrådsunderlag Uppdragsansvarig Cristiano Piga, Tyréns AB Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat anges, tagits fram av Tyréns och Svenska kraftnät. Kartmaterial har använts med tillstånd från Lantmäteriet: © Lantmäteriet, Sjöfartsverket, SvK - Geodatasamverkan Org.Nr 202 100-4284 Kartor Olof Friberg och Anna Hall, Tyréns AB Svenska kraftnät Box 1200 172 24 Sundbyberg Sturegatan 1 Kvalitetsgranskning Boel Larsson, Tyréns AB Tel 010 475 80 00 Fax 010 475 89 50 Framsida: Vy mot väster utmed befintligt kabelstråk. Danmark syns på andra sidan sundet. www.svk.se Svenska kraftnät Förord Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, som omfattar ledningar för 400 kV och 220 kV med stationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el. Svenska kraftnät utvecklar stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och kostnadseffektiv elförsörjning. Därmed har vi också en viktig roll i klimatpolitiken. Svenska kraftnät har cirka 500 medarbetare, de flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. År 2013 var omsättningen 10 111 miljoner kronor. Svenska kraftnät har ett dotterbolag och sex intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats www.svk.se. Svenska kraftnät planerar att byta ut den södra av de två sjökabelförbindelserna mellan Skåne och Själland. Förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både Sverige och Danmark under såväl normala som ansträngda förhållanden. Inför kabelbytet kommer Svenska kraftnät att ansöka om tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken hos mark- och miljödomstolen. Utöver reglerna i 11 kap. miljöbalken om vattenverksamhet kommer dispenskriterierna för strandskydd och för Natura 2000 att ingå i prövningen. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) behandlar de förväntade konsekvenserna av det planerade bytet av kablar och är framtagen som underlag för tillståndsprövningen enligt miljöbalken. INNEHÅLL Projektorganisation 2 Svenska kraftnät 3 Förord3 sammanfattning 5 01.inledning 1.1 Allmänt om Svenska kraftnät 1.2 Bakgrund 1.3 Syfte 1.4 Avgränsning 1.5 Metod 7 7 7 8 8 8 02. samråd och tillstånd 10 2.1 Prövning och tillstånd 10 2.2 Samrådsprocessen och samrådets genomförande10 2.3 Tidplan 10 03. övergripande förutsättningar 11 3.1 Lokalisering 11 3.2 Nationella Miljömål 11 3.2.1 Giftfri miljö 12 3.2.2 Säker strålmiljö 12 3.2.3 Hav i balans samt levande kust och skärgård12 3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv 13 3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy 13 3.4 Miljökvalitetsnormer 13 04.verksamhetsbeskrivning 15 4.1 Allmän beskrivning 15 4.1.1 Kablarnas uppbyggnad 16 4.1.2 Övergångsskarvar 16 4.2 Markkabelförläggning 16 4.2.1 Grävning 17 4.2.2 Schaktfri metod 17 4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar 17 4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land 18 4.3 Vattenverksamheten 18 4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning och upptagning 19 4.3.2 Sjökabelförläggning 20 4.4 Elektriska och magnetiska fält 22 05.alternativ 24 5.1 Nollalternativ 24 5.2 Huvudalternativ 24 5.3 Avförda alternativ 24 5.3.1 Avförda sträckningsalternativ 24 5.3.2 Avförda metoder och kabelförläggningsalternativ25 06. nuläge och bedömda miljökonsekvenser28 6.1 Bedömning och bedömningsgrunder 28 6.2 Riksintressen och områdesskydd 28 6.3 Natura 2000 29 6.3.1 Beskrivning 29 6.3.2Konsekvenser 29 6.4 Övrig naturmiljö 31 6.4.1 Beskrivning 31 6.4.2 Konsekvenser 33 6.5 Friluftsliv 36 6.5.1 Beskrivning 36 6.5.2 Konsekvenser 36 6.6 Kulturmiljö 37 6.6.1 Beskrivning 37 6.6.2 Konsekvenser 37 6.7 Sjöfart 38 6.7.1 Beskrivning 38 6.7.2 Konsekvenser 38 6.8 Yrkesfiske 39 6.8.1 Beskrivning 39 6.8.2 Konsekvenser 39 6.9 Naturresurser 39 6.9.1 Beskrivning 39 6.9.2 Konsekvenser 39 6.10 Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse39 6.10.1 Beskrivning 39 6.10.2 Konsekvenser 40 07. samlad bedömning 41 Referenser42 Bilagor44 5 sammanfattning De aktuella sjökablarna, som anlades 1973, börjar nu närma sig sin tekniska livslängd och behöver därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska skyddet av kablarna. Skador på armeringen kan leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna som är av typen trycksatta tunnoljekablar. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal där olja cirkulerar i kabeln. I de nya kablarna planeras tvärbunden polyeten (PEX) att användas som isolermaterial. De nya kablarna innehåller inte olja, och är därmed väsentligt bättre ur miljösynpunkt. Förbindelsen är förlagd som landkabel ca 360 meter från stationsområdet i öster (där förbindelsen övergår till luftledning) och ner till strandlinjen, där en skarvplats med övergångsskarvar mellan land- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består förbindelsen av sjökablar över till danskt landområde. Den totala sjökabelsträckningen är ca 7,3 km, varav ca 3,5 km inom svenskt territorialvatten. Svenska kraftnät planerar att kablarna inom svenskt territorialvatten och landområde förläggs i anslutning till eller på samma plats som befintliga fyra kablar. Alla sjökablarna planeras att bytas samtidigt, vilket är effektivt och ger en kortare total utförandetid, men medför ett avbrott på elförbindelsen. Svenska kraftnät förordar att landkabeldelen kan färdigställas innan avbrott tas och sjökabelförläggningen sker. Detta innebär att de fyra landkablarna förläggs i ett nytt kabelschakt i direkt anslutning norr om de befintliga landkablarna samt att en ny skarvplats placeras vid strandkanten strax norr om befintlig skarvplats. För att skydda sjökablarna från yttre påverkan kommer de huvudsakligen att förläggas under havsbotten. Det finns flera metoder att skydda sjökablarna. De vanligaste metoderna är nedspolning, plogning, fräsning, grävning samt övertäckning. Sammanfattningsvis bedöms en kombination av grävning och spolning vara den mest effektiva och skonsamma metoden för att skydda kabelförbindelsen. Övertäckning är aktuellt där varken grävning eller spolning fungerar med tanke på bottenförhållandena för att åstadkomma ett tillräckligt skydd. Såväl land- som sjökabelstråken berör värdefulla naturområden med höga bevarandevärden, bland annat berörs ett Natura 2000-område, två naturreservat, samt riksintresseområden för naturmiljö och kustzonen. Landkabelstråket berör dessutom även ett känt fornlämningsområde. Sjökabelstråket berör även område av riksintresse för sjöfart och för yrkesfiske. Påverkan på naturmiljön bedöms kunna minimeras och inte bli av betydande omfattning. Sammantaget bedöms konsekvenserna av det planerade bytet av kabelförbindelsen som små. Det är främst en temporär påverkan på den marina miljön som bedöms uppkomma. På enskilda områden med höga naturvärden har konsekvenserna bedömts kunna bli små-måttliga. Med föreslagna skadelindrande åtgärder och kompensationsåtgärder 6 bedöms konsekvenserna till viss del kunna mildras. Konsekvenserna bedöms dessutom till huvudsak vara övergående då de främst uppkommer under anläggningsskedet. De negativa konsekvenserna som kan uppkomma vid bytet av kablarna ska dock ställas i relation till risken att olja från de befintliga kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få stora negativa miljökonsekvenser som följd. Driftskedet bedöms inte innebära någon påverkan som kan förväntas medföra några betydande miljökonsekvenser. 7 01.inledning 1.1 Allmänt om Svenska kraftnät Svenska kraftnät ansvarar för Sveriges stamnät för elkraft och har systemansvaret för den svenska elförsörjningen. Kortsiktigt innebär detta ansvar att upprätthålla balansen i elsystemet mellan den el som produceras och den el som konsumeras samt att se till att elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert. På lång sikt innebär detta ansvar att Svenska kraftnät arbetar för att förstärka och underhålla stamnätet för att öka driftsäkerheten och överföringskapaciteten. Därmed förbättras också förutsättningarna för att kunna upprätthålla balansen i elsystemet. Svenska kraftnäts uppdrag kan sammanfattas i följande fyra punkter: >> Erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad överföring av el på stamnätet. >> Utöva systemansvaret för el kostnadseffektivt. >> Främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el. >> Verka för en robust elförsörjning. 1.2 Bakgrund Svenska kraftnät och Energinet.dk äger och förvaltar två stycken 400 kV-växelströmsförbindelser som förbinder Skåne (Kristinelund, mellan Domsten och Viken) med Själland (Skibstrupgaard). Den södra sjökabelförbindelsen består av fyra kablar, varav en är reservkabel för båda förbindelserna, och den norra består av tre kablar. Svenska kraftnät äger tre av de fyra sjökablarna i den södra förbindelsen. Den fjärde, reservkabeln, ägs till hälften av Svenska kraftnät och Energinet.dk. En översiktskarta redovisas i bilaga 1. Den södra förbindelsen anlades 1973 och under åren 1996-1998 gjordes omfattande nedspolning av kablarna. På merparten av sträckan spolades kablarna ner till ett djup på ca 0,8 meter under havsbotten. Sjökablarna i den södra förbindelsen börjar nu närma sig sin tekniska livslängd och behöver därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska skyddet av kablarna. Skador på armeringen kan leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna. Befintliga kablar är av typen trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low Pressure Oil Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i kabeln. Läckage av olja har förekommit vid en övergångsskarv mellan land- och sjökabel på danskt strandområde. I de nya kablarna planeras tvärbunden polyeten (PEX) att användas som isolermaterial. De nya kablarna innehåller inte olja, och är därmed väsentligt bättre ur miljösynpunkt. 8 Förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både Sverige och Danmark. Förbindelsen möjliggör delning av reserveffekt mellan nätområdena vilket har ett stort värde, inte minst om det skulle uppstå fel eller avbrott på andra ställen. Därmed fungerar elnätet i regionen (östra Danmark och södra Sverige) bara optimalt när Öresundsförbindelserna är i funktion. Förbindelsen är alltså av vital betydelse även för den gemensamma elmarknaden mellan östra Danmark och södra Sverige. 1.3 Syfte En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska ingå i en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet hos mark- och miljödomstolen enligt miljöbalkens 11 kap. samt även för den Natura 2000-prövning som blir aktuell enligt miljöbalkens 7 kapitel. Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, samt på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön (6 kap. 3 § miljöbalken). 1.4 Avgränsning Miljökonsekvensbeskrivningen ska enligt miljöbalken, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt kapitel 1.3 ovan. Detta innebär att vissa effekter som har liten betydelse eller inte är relevanta för projektet kan behandlas översiktligt eller utelämnas. Denna MKB beskriver de konsekvenser som kan förutses uppkomma vid byte av kabelförbindelsen mellan nätstationen i Kristinelund och territorialgränsen (i Öresund) mellan Sverige och Danmark. Berört område ligger i Helsingborgs kommun, Skåne län. Konsekvenserna beskrivs för förläggning av nya samt upptagning av gamla sjökablar samt även för förläggning av nya markförlagda landkablar mellan nätstationen i Kristinelund och stranden. Konsekvenserna beskrivs för det kabelut- bytesalternativ som Svenska kraftnät efter genomförda samråd och utredningar har valt att söka tillstånd för (benämndes alternativ A i samrådsunderlaget). Därutöver redogörs även för ett nollalternativ samt bortvalda alternativ. Alternativen beskrivs i kapitel 5. Beskrivning av konsekvenser behandlar skyddade natur- och kulturområden, områden av riksintresse, natur- och vattenmiljön, friluftsliv, kulturmiljön, sjöfart, yrkesfiske, naturresurser, samt infrastruktur och planförhållanden. Det geografiska påverkansområde som konsekvensbedömts för respektive intresse varierar beroende på den aktuella påverkans art och utbredning. För de olika aspekterna beskrivs nuläge, en bedömning av konsekvenser för anläggningsskedet samt eventuella åtgärdsförslag för att minska negativa konsekvenser. Under driftskedet krävs normalt sett i princip inget underhållsarbete för vare sig land- eller sjökablarna. Vid en eventuell skada måste dock kabeln tas upp och skarvas. För sjökablarna innebär det att den skadade delen måste lyftas upp på ett fartyg där en bit reservkabel skarvas i med hjälp av två stycken sjökabelskarvar. Den färdigreparerade kabeln läggs tillbaks på havsbotten och skyddas sedan genom t.ex. nedspolning eller övertäckning. Om ett kabelfel inträffar i någon av markkablarna uppkommer behov av att schakta upp ett begränsat område för att reparera skadan. Om detta blir aktuellt inom Natura 2000-området, naturreservatet eller fornlämningsområdet (Allerum 90:1) måste det naturligtvis göras med stor aktsamhet. Över markkabelförläggningen öster om väg 111 kan viss röjning komma att bli aktuell, för att förhindra att träd med större/djupare rotsystem etablerar sig ovan kablarna. Sådana mindre reparations- och underhållsåtgärder bedöms inte innebära någon påverkan som kan förväntas medföra några betydande miljökonsekvenser och driftskedet behandlas därmed inte vidare i denna MKB. Drift och underhåll beskrivs mer ingående i den tekniska beskrivningen i ansökan. 1.5 Metod Konsekvensbedömningen är gjord utifrån följande underlag och metod: 9 >> Underlagsrapporter i form av naturvärdesinventeringar/bedömningar för såväl land som den marina miljön, marinarkeologisk bedömning samt riskbedömningar för sjöfart >> Tekniska PM beträffande olika förläggningsalternativ, metoder, alternativ m.m., samt den till ansökan bifogade tekniska beskrivningen >> Inhämtning av GIS-underlag från Geodatasamverkan, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket >> Genomgång av kommunala planer >> Platsbesök >> Beräkningar av magnetfält >> Information och synpunkter inkomna under samrådet samt vid avstämningsmöte med länsstyrelsen i Skåne län och Helsingborgs kommun Konsekvensbedömningarna är gjorda efter Svenska kraftnäts bedömningsgrunder, se utförlig beskrivning under kapitel 7, ”Nuläge och bedömda miljökonsekvenser”, samt bilaga 13 (Bedömningsgrunder kabel). 10 02.samråd och tillstånd 2.1 Prövning och tillstånd För att byta kablarna krävs tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken samt tillstånd för påverkan inom ett Natura 2000-område enligt 7 kap. miljöbalken. Inför bytet av kablarna krävs även dispens från strandskyddet enligt 7 kap. miljöbalken. Då kablarna korsar en allmän väg kommer tillstånd för att korsa allmän väg att krävas enligt väglagen. Anmälan enligt kulturmiljölagen har gjorts avseende arbetena till havs och kommer att göras avseende arbetena på land. 2.2 Samrådsprocessen och samrådets genomförande Inför tillståndsansökan för vattenverksamhet samt ansökan avseende påverkan inom ett Natura 2000-område krävs att Svenska kraftnät först har samrått med de som kan komma att beröras av planerna. Reglerna för detta finns i 6 kap. 4 § miljöbalken. Där framgår att den som avser att bedriva en verksamhet som kan betraktas som miljöfarlig verksamhet ska samråda med länsstyrelse, tillsynsmyndighet och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten. Om verksamheten kan anses medföra betydande miljöpåverkan, enligt de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar, ska även samråd med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda genomföras. Beslut om betydande miljöpåverkan fattas av länsstyrelsen. I övrigt gäller att samråd ska genomföras i god tid och i behövlig omfattning. Beslut om att bytet av kablarna kan antas innebära en betydande miljöpåverkan togs av Länsstyrelsen i Skåne län den 1 december 2014 (se bilaga 10). Samråd för byte av de aktuella 400 kV-ledningarna har genomförts med Länsstyrelsen i Skåne län, Helsingborgs stad, de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, övriga statliga myndigheter samt föreningar och den allmänhet som kan antas bli berörd. Samrådet gjordes genom ett informationsutskick till de myndigheter, fastighetsägare, organisationer, föreningar och företag som kunde antas bli berörda. Information om byte av kablarna har även skett genom annonsering i dagspressen, Helsingborgs Dagblad, den 28 april och 5 maj 2014. Samrådstiden pågick till den 5 juni 2014. Samrådet och vad som framkom under detta har beskrivits i en samrådsredogörelse (bilaga 11). 2.3 Tidplan Enligt gällande tidplan ska arbetena med byte av kablarna utföras under våren och sommaren 2018. Det är den tid som är bäst lämpad, dels ur avbrottssynpunkt (dvs. då kabelförbindelsen har minst kapacitetsefterfrågan) och dels med hänsyn till de marina aktiviteterna (minst risk för otjänligt väder och därigenom minimering av avbrottstid samt även så kort period med vattenverksamhet som möjligt). Drifttagning av kablarna beräknas ske efter utfört utbyte, dvs. sommaren 2018. 11 03.övergripande förutsättningar Figur 3.1. Vy från stranden mot Danmark. Figur 3.2. Vy utmed kabelstråket från stranden mot kraftstationen vid Kristinelund, som ligger bakom skogspartiet. 3.1 Lokalisering marken bevuxen med skogsvegetation. Träden är hårt utsatta och har delvis skadats av vindar och salt. Träden är också generellt småvuxna till följd av de tuffa växtförhållandena. Den övervägande delen av kabelstråket, totalt ca 7,3 km, berör havsområdet (Öresund) mellan den svenska och den danska sidan av sundet, varav ca 3,5 km inom svenskt vatten. Den strandnära havsbotten på den svenska sidan karaktäriseras av en flack sluttande botten som främst utgörs av sten och block, men fläckvis finns inslag av grus och sand se figur 3.1. En kort sträcka av kabelstråket, ca 360 meter, genomkorsar landområdet från strandlinjen och upp till stationen vid Kristinelund, se figur 3.2. Denna del utgörs av en rest av det gamla kusthedslandskapet längs Öresund och innehåller flera olika naturtyper. Mellan stranden och väg 111 ligger ett område med sanddyner som är bevuxna med främst gräs och örter. Öster om väg 111 är den sandiga och magra 3.2 Nationella Miljömål Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 områden (www.miljomal.nu). Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser samt befolkningens hälsa som är miljömässigt hållbara på lång sikt. Till varje miljökvalitetsmål hör ett antal delmål. De nationella miljökvalitetsmålen är konkretiseringar av miljöbalkens mål om främjandet av en hållbar utveckling. 12 De nationella miljökvalitetsmålen framgår enligt nedan. De mål som i huvudsak bedöms beröras av detta projekt är markerade med fet stil. Dessa beskrivs kort nedan, liksom hur Svenska kraftnät arbetar inom detta projekt för att medverka till dem. 01. Begränsad klimatpåverkan 02. Frisk luft 03. Bara naturlig försurning 04. Giftfri miljö 05. Skyddande ozonskikt 06. Säker strålmiljö 07. Ingen övergödning 08. Levande sjöar och vattendrag 09. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv 3.2.1 Giftfri miljö Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Isolerande oljor finns i de gamla kablarna som ska bytas ut. Såväl land- som sjökablar kommer att tömmas helt på olja och spolas rena från oljerester innan de ersätts med nya kablar. Landkablarna pluggas efter tömning och rengöring igen och lämnas i marken, medan sjökablarna tas upp och återvinns. De nya kablarna kommer inte att innehålla någon olja. Utläggningen av sjökabeln sker med hjälp av bl.a. sjökabelfartyg. En risk vid utläggningen samt vid grävarbeten är att fartygen eller andra arbetsmaskiner genom läckage kan medföra utsläpp av olja. Fartygen kommer att följa det av IMO (International Maritime Organisation) framtagna MARPOL-konventionen (International Convention for the Prevention of Pollution From Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978) som syftar till att minska riskerna för utsläpp från fartyg. Om utsläpp trots allt sker är fartygen försedda med länsor som används till att begränsa spridningen. Miljöfartyg ska också finnas i beredskap i samband med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp från någon kabel. För grävmaskiner och andra entreprenadmaskiner finns också en rad miljökrav från Svenska kraftnäts sida, exempelvis ska dieselbränsle och bensin uppfylla kraven för miljöklass 1 och inom områden med känsliga naturmiljöer ska de hydrauloljor/vätskor som används uppfylla miljöegenskapskraven i Svensk Standard SS155434 (Svenska kraftnät 2014). 3.2.2 Säker strålmiljö Enligt miljökvalitetsmålet ska människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas mot skadliga effekter av strålning. Den aktuella kabelförbindelsen ger inte upphov till någon strålning, men däremot alstrar den magnetiska fält. I dagsläget finns det två identifierade områden där forskning visat på möjliga skadliga hälsoeffekter vid exponering för elektriska och magnetiska fält. Det handlar om exponering för magnetfält från exempelvis kraftledningar och elektriska apparater samt radiovågor från den egna mobiltelefonen. Därför anser Strålsäkerhetsmyndigheten att försiktighetsprincipen bör tillämpas, det vill säga att onödig exponering bör undvikas. Svenska kraftnät har för avsikt att vidta skyddsåtgärder, exempelvis genom att avskärma magnetfält från skarvplatsen under mark, samt att placera de aktuella kablarna på ett sådant sätt att den av Strålsäkerhetsmyndigheten angivna referensvärdesnivån på 100 mikrotesla inte överskrids i marknivå. 3.2.3 Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Bytet av kablarna bedöms bara få en lokal och temporär påverkan på marina naturvärden och har 13 planerats för att i möjligaste mån begränsa påverkan på natur- och kulturvärden samt på yrkesfiske och friluftsliv. Vissa åtgärder kommer även att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer block och sten att läggas tillbaka i de gamla kabelspåren i de grunda strandnära delarna för att motverka habitatförlust. 3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd. Det planerade bytet av kablarna bedöms lokalt och temporärt att påverka vissa arters livsmiljö negativt medan andra arter kommer att gynnas. Vissa åtgärder kommer att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer sandblottor lämnas och främmande arter som vresros tas bort vid schaktningen på landdelen inom Natura 2000-området. 3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy Svenska kraftnäts vision är att ha en ledande roll för en säker och hållbar elförsörjning. Vi ska utveckla energieffektiva och miljöanpassade lösningar för överföring av el på stamnätet. Genom arbetet bidrar vi till att EU:s klimatmål och Sveriges miljökvalitetsmål uppnås. Vi ska verka för att verksamhetens1 miljöbelastning ständigt minskar. Detta innebär att utsläpp av växthusgaser och andra miljöskadliga ämnen ska begränsas. Vi ska effektivisera vår energianvändning och verka för att användningen av ämnen och material sker med god resurshushållning. Vid utbyggnad och förvaltning av stamnätet ska vi så långt som möjligt ta hänsyn till omgivande natur och landskap samt bevara värdefulla biotoper. Vi uppnår detta genom att: >> långsiktigt hållbara beslut där miljöhänsyn är en viktig del av underlaget >> ställa miljökrav i upphandlingar och säkerställa att kraven följs >> kommunicera och agera med ansvar, öppenhet och respekt kring både globala och lokala miljöfrågor >> bedriva och stödja forskning och utveckling som leder till miljöanpassad teknik och metoder >> följa lagar och andra krav inom miljöområdet >> se till att anställda och övriga som utför arbete åt oss är miljömedvetna och har tillräcklig miljökompetens för att ta hänsyn till miljön i det dagliga arbetet 3.4 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes i samband med miljöbalken 1999. Enligt 5 kap. i miljöbalken ska en miljökvalitetsnorm ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse, eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. En miljökvalitetsnorm kan till exempel gälla högsta tillåtna halt av ett ämne i luft, mark, eller vatten. Miljökvalitetsnormer kan gälla för hela landet eller för ett geografiskt område, till exempel ett län eller en kommun. Utgångspunkten för en norm är kunskaper om vad människan och naturen tål. Normerna kan även ses som styrmedel för att på sikt nå tidigare nämnda miljökvalitetsmål. De flesta av miljökvalitetsnormerna baseras på krav i olika direktiv inom EU. I dag finns det miljökvalitetsnormer för: >> olika föroreningar i utomhusluften (2010:477) >> olika parametrar tillhörande vattenförekomster (2004:660, 2000/60/EG, 2008/105/EG, 2006/118/EG) >> olika kemiska föreningar i fisk- och musselvatten (2001:554) >> omgivningsbuller (2004:675) 1. Med verksamheten avses Svenska kraftnäts totala verksamhet inkl. de egna gasturbiner som ingår i störningsreserven. 14 De miljökvalitetsnormer som bedöms omfattas av aktuellt projekt är miljökvalitetsnormer för vattenförekomster. Aktuell förbindelse berör vattenförekomsterna Helsingborgssandstenen SE621791-130957 (grundvatten) och Norra Öresunds kustvatten SE561030-122821 (kust). Vare sig anläggningsarbeten eller arbeten under drifttiden, t.ex. underhåll, bedöms utifrån den marinbiologiska undersökningen som genomförts (bilaga 15), medföra så omfattande konsekvenser för de angivna vattenförekomsterna att det skulle försvåra eller öka risken att vattenförekomsterna inte kan uppfylla beslutade miljökvalitetsnormer. Sammantaget bedöms det planerade ledningsutbytet inte stå i strid med någon miljökvalitetsnorm. 15 04.verksamhetsbeskrivning Figur 4.1. Schematisk systemskiss över planerad elförbindelse (figuren är inte skalenlig). Nedan ges en sammanfattande beskrivning av den planerade verksamheten i samband med byte av kablarna. En mer utförlig beskrivning finns i den tekniska beskrivningen i ansökan. 4.1 Allmän beskrivning Den befintliga kabelförbindelsen är på svensk landsida förlagd som markkabel på en sträcka av ca 360 meter, från befintligt stationsområde (Kristinelund) strax öster om väg 111 och ner till stranden, där en skarvplats för övergångsskarvar mellan mark- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består förbindelsen av sjökablar över Öresund till danskt landområde. Den totala sjökabelsträckan är ca 7,3 km, varav ca 3,5 km inom svenskt vatten. I detta kapitel beskrivs aktuell förbindelse även som Själlandskablarna. En översiktlig och schematisk skiss över planerad ny kabelanläggningen framgår av figur 4.1. Den nya kabelanläggningen blir, precis som den nuvarande är, en växelströmsförbindelse för systemspänningen 400 kV. Sjökablarna kommer att grävas eller spolas ned alternativt täckas över med sten, detta för att åstadkomma ett bra skydd mot yttre åverkan från t.ex. fartygsankare eller fiskeutrustning. På svensk strand ersätts befintlig skarvplats med en ny motsvarande för de nya kablarna strax norr om befintlig skarvplats. Därifrån läggs markkabel i uppschaktat kabeldike österut till terminalstatio- 16 Figur 4.2. Schematisk bild över uppbyggnad för landkabel (den vänstra i bilden) respektive sjökabel (den högra i bilden). Figur 4.3. Exempel på kabelskarv för 400 kV. nen. I stationen ansluts kablarna mot befintlig 400 kV luftledning, som inkommer österifrån. Korsning av väg 111 planeras ske med hjälp av schaktfri förläggning. Utöver själva kraftkablarna kommer också två stycken kommunikationskablar i form av optofiberkablar att installeras parallellt med kraftkablarna. Vidare kommer en eller flera markledare (jordlinor) att förläggas parallellt med markkablarna. Den/Dessa markledare kommer att utgöra del i kabelanläggningens jordningssystem. De nya landkablarna kommer att bestå av en koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten (PEX) som isolermaterial och en mantel av polyeten för mekaniskt yttre skydd. Se figur 4.2. Samtliga i de nya kablarna ingående materialen kan material- eller energiåtervinnas vid en framtida skrotning. 4.1.1 Kablarnas uppbyggnad De befintliga sjö- och landkablarna som ska bytas är av typen trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low Pressure Oil Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i kabeln. De nya kablarna kommer vara av en modernare typ med plastisolering och en principiell uppbyggnad enligt figur 4.2. Den exakta kabelkonstruktionen fastställs inte förrän i samband med utvärderingen av inkomna anbud i upphandlingen av kabelsystemet. Detaljer i konstruktionen kan variera något mellan olika tillverkare. Kortfattat kommer de nya kablarna ha följande uppbyggnad: Sjökablarna kommer att bestå av en koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten (PEX) som isolermaterial, bly för radiell vattentätning samt armering av stål, koppar eller aluminium. Yttermanteln kommer att innehålla polypropylengarn och bitumen (asfalt) Se figur 4.2. 4.1.2 Övergångsskarvar Vid skarvplatsen som anläggs nere vid stranden kommer markkabel och sjökabel att skarvas ihop med hjälp av prefabricerade s.k. övergångsskarvar. Figur 4.3 visar det principiella utförandet hos en sådan. Storleken kan variera något beroende på tillverkare och detaljkonstruktioner, men längden på skarven är normalt 2-3 meter och bredden/diametern normalt 500-700 mm. 4.2 Markkabelförläggning Svenska kraftnät planerar att den nya markkabeldelen av förbindelsen på svensk landsida färdigställs innan ett driftavbrott tas på elförbindelsen och arbetena med sjökablarna inleds. Det innebär att de fyra markkablarna förläggs i ett nytt schaktat kabeldike, omedelbart norr om de befintliga markkablarna. Detta innebär också att en ny skarvplats för de s.k. övergångsskarvarna mellan mark- och sjökabel anläggs nere vid strandbrinken, norr om befintlig skarvplats. Arbetet på land kan genomföras under en relativt kort tidsperiod som inte kräver flera etableringar, i jämförelse med om kablarna skulle förläggas på samma ställe som de gamla kablarna. Det medför 17 Figur 4.4. Schematisk illustration över arbetsområdet. Figur 4.5. Exempel på startgrop vid styrd borrning. I arbetsområdet inräknas, förutom själva kabelschaktet, även en arbetsväg och det utrymme som behövs bredvid kabeldiket för tillfällig uppläggning av uppgrävda massor. I figur 4.4 visas schematiskt principen för arbetsområdets utbredning. Inom Natura 2000-området och ovanför befintliga markkablar har en så kallad traktorstig etablerats. Avsikten är att utnyttja denna traktorstig för arbetsväg. För att undvika markskador till följd av arbetsmaskiner och transporter, kommer dock traktorstigen att behöva förstärkas. Detta görs lämpligen genom att fiberduk läggs ovanpå traktorstigen, varefter makadam läggs ovanpå denna duk. Inom Natura 2000-området kommer de uppgrävda massorna att läggas på fiberduk eller liknande för att minimera påverkan på upplagsplatsen. Kabelschaktet, som illustreras i figur 4.4, kommer att bli ca 6 meter brett och ca 1,6 meter djupt. Bottenbredden kommer att uppgå till ca 2,5 meter. 4.2.2 Schaktfri metod Figur 4.6. Principskiss över vanlig styrd borrning (JTborrning), men principen är densamma även för AT-borrning. även en minimering av den tid då schaktet genom det känsliga naturområdet kommer att ligga öppet och att ytskiktet med vegetation kan återställas tidigare. Att förlägga kablarna i ett nytt schakt innebär även mindre risker ur arbetsmiljösynpunkt då inget arbete behöver genomföras direkt vid eller mellan kablar i drift. Vid korsning av väg 111 kommer en schaktfri förläggningsmetod att användas, troligen styrd borrning, se vidare beskrivning under separat kapitel nedan. 4.2.1 Grävning Normalt är arbetsområdet för kabelschakt, tillfälliga upplag och maskintransporter ca 15-20 meter. Vid passagen av väg 111 kommer någon typ av schaktfri förläggning att användas, troligen vanlig styrd borrning (JT-borrning), eller s.k. AT-borrning (SBR). Normalt behövs vid dessa metoder såväl start- som mottagningsgropar, men dessa gropar kan vanligtvis hållas relativt små, se figur 4.5. Båda borrmetoderna innebär att man först borrar ett pilothål under vägen som ska passeras. Därefter dras ett plaströr tillbaka med hjälp av en s.k. rymmare, se figur 4.6. 4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar Som redogjorts för under avsnitten om kablarnas uppbyggnad tidigare, kommer mark- och sjökablarna att ha delvis olika konstruktion/uppbyggnad. Det är också så att de termiska förutsättningarna är olika för markförläggningen och för sjöförläggningen, vilket påverkar utformningen av respektive kabeldelar. Det blir helt enkelt olika kablar i mark- respektive sjöförläggningarna, och dessa kablar måste skarvas ihop. Det görs med hjälp av s.k. övergångsskarvar, vilka i grunden är lika vanliga skarvar för markkabel, men något mera komplicerade i sin konstruktion. Till följd av den känsliga miljön vid stranden kommer stor försiktighet att gälla och stor hänsyn att tas vid schaktning för och iordningställan- 18 Figur 4.7. Preliminär utformning av skarvplats för övergångsskarvar. det av skarvplatsen. För att ge ett stabilt underlag åt den utrustning som ska placeras på skarvplatsen, kommer med största sannolikhet en betongplatta att behöva gjutas på platsen. Skarvplatsen, och därmed bottenplattan, beräknas behöva ta ett utrymme om ca 12×15 meter (L×B). Bredden styrs av att det i huvudsak av termiska skäl behövs ett avstånd om 4 meter mellan sjökablarna inom strandområdet. Längden styrs t.ex. av att de för mekaniska påkänningar känsliga övergångsskarvarna tillsammans med kraftkablarna måste ges ett tillräckligt stabilt underlag och förankring, och att den kringutrustning som ska installeras får plats. En strävan i projektet kommer att vara att inte göra skarvplatsen större än nödvändigt. En slutgiltig och detaljerad utformning av skarvplatsen fastställs först i samband med att slutgiltig design av kabelanläggningen blir klar. Preliminär utformning av skarvplatsen framgår dock av figur 4.7. 4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land Svenska kraftnät planerar för att nuvarande markkablar ligger kvar på sträckan mellan stationsområdet och nuvarande skarvplats. Detta innebär att befintliga oljekablar töms helt på olja, spolas rena från eventuella oljerester och försluts/plomberas i sina ändar, samt får ligga kvar i mark. Befintliga kabelskarvar demonteras och avlägsnas och all oljeutrustning tas, efter tömning och rengöring, bort. Olja och utrustning/delar som innehållit olja behandlas som miljöfarligt avfall. Övriga anläggningsdelar såsom t.ex. de betongringar med lock som idag är synliga på stranden plockas bort. 4.3 Vattenverksamheten Den genomförandemetod för kabelutbytet som Svenska kraftnät och Energinet.dk valt att arbeta vidare med, innebär att ett sammanhängande driftavbrott tas på kabelförbindelsen, och att alla fyra sjökablarna (tre ordinarie och en reservkabel) byts ut samtidigt. Ur person- och driftsäkerhetssynpunkt är metoden starkt att föredra framför alternativen. Man slipper bl.a. utföra förläggningsarbeten etc. i närheten av spänningsförande kablar vilket alltid innebär betydande risker, särskilt när avstånden blir så begränsade som i det aktuella fallet. Metoden innebär vidare att själva förläggningen av de nya sjökablarna kan utföras på ett ur kabelskyddssynpunkt mycket bättre sätt, vilket är av stor betydelse för förbindelsens livslängd och driftsäkerhet. Jämfört med alternativen, att byta en kabel i taget utan längre avbrott, innebär metoden emellertid också en del nackdelar. Det handlar främst om en förhöjd risk för störningar i elförsörjningen av 19 Figur 4.8. Tvärsnitt visande djupförhållanden och geologiska förhållanden. Själland (som är starkt beroende av elförbindelserna över Öresund) till följd av en sammantaget längre avbrottstid. Dessa nackdelar har emellertid bedömts uppvägas av de tekniska och arbetsmiljömässiga fördelar som metoden medför. De arbeten som kommer att bli aktuella i vatten, mellan strandlinjen och nationsgränsen mot Danmark kan grovt sammanfattas i följande punkter: >> Upptagning av befintliga kablar från befintlig skarvplats och ut till havs. >> Förberedande bottenarbeten, grävning av nya kabeldiken från ny skarvplats och ca 400 meter ut i havet. >> Landtagning av kabel till skarvplats och kabelförläggning till havs. >> Skyddande av kabel. >> Iordningställande av havsbotten, igenfyllning av tidigare kabeldiken till havs och etablering av erosionsskydd. Vattendjupet varierar från de relativt långgrunda stränderna till ett maximalt vattendjup av drygt 30 meter (se figur 4.8). Stranden på den svenska sidan är långgrund och karakteriseras av flera stenrev och grund som sträcker sig ett stycke ut i Öresund. Det mesta av de djupare bottnarna (>20 meters djup) kan anses vara depositions- eller transitområden för sediment. De grundare partierna (<20 meters djup) kännetecknas av erosionsbotten, med betydligt grövre sediment. Figur 4.8 visar gällande bottenprofil längs planerad sträckning. Av figuren framgår också grovt de bottenmaterial som förekommer. Observera de olika skalorna i x- respektive y-led, där längdskalan har 200 meter mellan markeringarna och djupskalan har 5 meter mellan markeringarna. 4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning och upptagning När förläggningen av de nya markkablarna är utförd på svensk och dansk sida, kommer det planerade driftavbrottet på kabelförbindelsen att tas. Samtliga berörda kablar, till sjöss och på land, kommer initialt att tömmas på olja. Tömningen omfattar också all annan tillhörande utrustning för oljehanteringen, såsom övergångsskarvar, avslut, expansionskärl, övervakningsutrustning för oljetryck etc. När all olja tömts ut sker genomspolning av systemet med vatten. Därefter plomberas kabeländarna med någon form av gel för att förhindra att kvarvarande små mängder olja droppar ut den vägen. Isoleroljan kommer att kontrolleras med avseende på eventuell kontaminering av PCB. Såväl utpumpad isolerolja som den utrustning som innehållit oljan kommer att hanteras som miljöfarligt avfall. Till havs kommer de nya kablarna till viss del att läggas i samma sträckning som de gamla eller korsa befintliga kabelsträckningar. Detta innebär att de befintliga sjökablarna måste ha avlägsnats i sin helhet innan installationsarbetet för de nya kablarna kan påbörjas. Arbetena till havs kommer att inledas med förgrävning av schakt för nya sjökablar och därefter fortsätter arbetet med att de befintliga sjökablarna tas upp från botten. Detta sker vanligen genom att de dras upp till ett fartyg med vinsch. Eventuellt kan kablarna först behöva friläggas med t.ex. framspolning innan de kan dras upp. Friläggandet av de befintliga kablarna nära stranden kommer att utföras med grävmaskin mellan befintlig skarvgrop och ett stycke ut i vattnet. 20 Eftersom kablarna har innehållit olja måste eventuell kapning på fartygen utföras med stor försiktighet för att undvika oljespill. Försiktighet innebär att däcket måste vara konstruerat på ett sådant sätt att ett eventuellt oljespill inte rinner överbord. Fartyget som används vid upptagningen kommer även att vara utrustat med saneringsutrustning och miljöfartyg kommer att finnas i beredskap i samband med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp. 4.3.2 Sjökabelförläggning Innan de nya sjökablarna kan läggas ut kommer det att vara nödvändigt att utföra grävarbeten inom det strandnära området från stranden och ca 400 meter ut till ett vattendjup av ca 10 meter. Dessa grävarbeten kommer i så stor utsträckning som möjligt att utföras av grävmaskin på flotte eller av mudderverk med stödben. Vid återfyllning kommer grövre fraktioner (sten och mindre block) att placeras högst upp i de igenfyllda schakten för att förstärka erosionsskyddet. Större block kan inte återföras direkt ovanpå de nya kablarnas förläggningar utan kommer att placeras som påseglingsskydd vid sidan av dessa. Målsättningen är att de äldre kabeldikena ska vara igenfyllda och återställda med lokalt material på ett sätt som undviker framtida erosion, samt att de nya kabeldikena ska vara täckta med lokalt material och kunna motstå erosion. På de djupare delarna läggs kabeln först ut av kabelförläggningsfartyget. När kabeln väl är på plats anländer ett annat fartyg med utrustning för att spola eller gräva ner kabeln i havsbottnen alternativt skydda den genom täckning med till exempel sten. Följande kabelskyddsmetoder planeras: >> Strandnära hårdbotten (0-10 meters vattendjup): Grävning, som i så stor utsträckning som möjligt ska ske från flotte eller mudderverk på stödben för att minska miljöpåverkan. Denna metod bedöms vara relativt skonsam för miljön, och samtidigt uppfylls de tekniska kraven. >> Mjukbotten: Spolning. Denna metod bedöms vara den enda lämpliga metoden att skydda kablarna i mjukbottnar i detta hårt trafikerade farvatten. >> Djupare hårdbotten (10-40 meters vattendj- Figur 4.9. Exempel på bandgående spolmaskin. up): Stentäckning. Denna metod bedöms vara mer beprövad och säkrare för kablarna än t.ex. fräsning. De olika metoderna för kabelskydd; nedspolning, grävning och övertäckning samt fräsning beskrivs närmare nedan. Nedspolning Nedspolning bedöms vara en lämplig metod för att skydda Själlandskablarna, då de geologiska förhållandena är gynnsamma längs en betydande del av sträckan. Det är också en metod som anses lämplig att använda i dessa hårt trafikerade farleder, då maskinen är styrbar, självgående och inte behöver bogseras långt bakom fartyget. Nedspolning (eng. Water Jet) kan användas då vattendjupet är mer än ca 10 meter. Vid förläggning i grundare områden, d.v.s. närmare stranden, används en mindre spolutrustning alternativt grävning från pråm. Grävningsarbeten måste utföras innan kabelförläggningen, medan spolning ofta utförs efter det att kablarna lagts ut. Nedspolning genomförs med en spolmaskin som normalt väger 10-20 ton, se figur 4.9. I maskinen finns hydrauliska högtryckspumpar som trycker vatten genom ett slags spolsvärd som sitter under maskinen. Maskinen placeras på havsbottnen med ett svärd på vardera sidan om kabeln. Avståndet mellan svärden anpassas till kabelns tjocklek. Vatten pumpas med mycket högt tryck genom svärden, varvid sedimenten sätts i suspension och kabeln sjunker ner i havsbottnen. Allteftersom maskinen flyttar sig längs kabeln sänks kabeln ner. Man försöker så långt möjligt anpassa svärdens djup och maskinens framdrift till de geologiska förhållandena så att så mycket som möjligt av det suspen- 21 Figur 4.10. Principskiss visande spoldiken i olika typer av geologi. derade materialet sjunker tillbaka ner i diket och täcker kablarna. Framdrivning av spolmaskinen kan antingen ske med banddrift på havsbotten eller genom bakåtriktade vattenstrålar beroende på vald utrustning. Återfyllnad av diket sker med tiden gradvis genom naturliga processer som sedimentation och mobila sediment som flyttas med bottenströmmar. Spolningsmetoden är en för kabeln mycket skonsam metod, då maskinen är lätt att placera ut och ta bort från kabeln. Det är därför förhållandevis lätt att avbryta arbetet, t.ex. på grund av dåligt väder. Dikets form och storlek beror bland annat på de geologiska förhållandena (se figur 4.10). I sand kan det bli runt 5 meter brett. Vid hårdare bottenförhållanden, t.ex. styv lera, blir kabeldiket knappt 1 meter brett. Grävning Grävning används på områden som är för grunda för de fartyg som används vid nedspolning. Grävning från flotte eller mudderverk på stödben kan bli aktuellt i det strandnära, och grunda samt morändominerade området. Metoden är lämplig för områden där det är ont om utrymme, vilket det är i detta fall då flera kablar ligger tätt tillsammans. Metoden fungerar dessutom i många olika typer av material. Dessutom kan arbetet enkelt avbrytas tillfälligt i händelse att väder, strömmar och vind ökar risken för att grumlat vatten förs in mot de känsliga grundområdena. Att nyttja en plattform med stödben innebär en mindre påverkan på havsbotten, vilket förordas i detta fall, än om man använder uppankrade plattformar. I de allra grundaste delarna används vanliga grävmaskiner. Grävning utförs normalt i förväg (innan kablarna läggs ut). Grävmaskinen gräver ett dike i botten från en flotte eller ett mindre fartyg (se figur 4.11). Kabeln dras sedan in på flytbojar mot strandkanten från kabelläggningsfartyget och sänks ner i det grävda diket som sen kan återfyllas. Vid strandkanten kan en grävmaskin även köras direkt på botten. Då påverkas bottenmaterialet inte bara i direkt anslutning till sjökabeldiket, utan även där grävmaskinen kör på botten. Flotte/pråm används därför in till så grunt vatten som möjligt, för att minimera omgivningspåverkan. I figur 4.11 viss ett exempel på grävmaskin placerad på en flotte. Kabeldiket grävs oftast ner till ca 1-2 meter under havsbotten. Bredden i öppningen uppgår till ca 4 meter. Det uppgrävda materialet kan antingen lastas ombord på en flotte eller ett mudderverk, eller läggas upp tillfälligt vid sidan av schaktet. Vid grävningen är det ofrånkomligt att vattnet grumlas upp. Oftast är det bäst ur grumlingssynpunkt att låta schaktmassorna ligga kvar på botten bredvid schakten. Om man väljer att ta upp massorna på en flotte dräneras vattnet och finpartiklar ur, och grumlar upp vattnet i högre grad. Övertäckning Övertäckning med sten kan till exempel bli aktuellt på de djupare områdena i Öresund där moränen för- Figur 4.11. Exempel på grävmaskin på flotte med stödben. 22 hindrar spolning (se figur 4.8). Övertäckning med sten (eng. Rock Dump) är en metod som vanligen används i områden där det inte är möjligt att skydda kabeln genom förläggning i sjöbotten, enligt ovan beskrivna metoder. Övertäckning används av kostnadsskäl mest på mycket utsatta platser, till exempel i närheten av hamnar, ankringsplatser och landtagningsplatser. Vid övertäckning med sten används långa rör som kan styras under vattnet till den plats man önskar ha stenmassorna placerade. På så vis uppnås en mycket hög precision i placeringen av materialet. Övertäckning kan bli aktuellt endast ifall de övriga metoderna för kabelskydd inte skulle leda till ett acceptabelt resultat, till exempel om man skulle stöta på berg nära stranden. Fräsning Fräsning är en mekanisk nedgrävningsmetod som kan användas på mycket hårda bottnar, som homogent berg och morän. Fräsning bedöms vara en mindre lämplig metod i detta fall på grund av rådande bottenförhållanden. Metoden skulle kunna vara ett alternativ till strandnära grävning, eftersom arbetet då kan utföras även när kabeln är på plats, men passar i övrigt sämre för gällande bottenförhållanden. Utrustningen som används för fräsning kan liknas vid en bandgående vinkelslip. Dessa maskiner arbetar vanligen med en roterande klinga eller en kedja med monterade skärstål. Maskinerna kan fräsa upp hela dikesbredden och djupet i en operation. Diket behöver ofta sedan fyllas med material i efterhand. Diken utförda med denna metod kan bli upp till 50 cm breda och ett par meter djupa. Beroende på det geologiska materialet kan det vara en mycket långsam och därmed kostsam process att tillämpa fräsning. Då det är en dyr metod används den oftast bara på kortare passager där särskilda problem annars kan uppstå, till exempel strandnära klippområden där övertäckning inte kan utföras på ett tillfredställande sätt. Metoden förordas därför inte i detta projekt. 4.4 Elektriska och magnetiska fält Elektriska och magnetiska fält uppkommer bland annat när el produceras, transporteras och förbrukas. Svenska kraftnät följer de försiktighetsprinciper som Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar tillsammans med Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket och Socialstyrelsen. För att tydliggöra Svenska kraftnäts tolkning av myndigheternas rekommendationer har en policy för magnetfältsnivåer kring våra ledningar (luftledningar och kablar) tagits fram. Vid planering av nya ledningar ska Svenska kraftnät se till att magnetfälten normalt inte överstiger 0,4 mikrotesla (µT) där människor varaktigt vistas. I samband med omprövning av befintliga ledningar ska Svenska kraftnät överväga åtgärder som minskar exponeringen för magnetfält. Åtgärder ska genomföras där människor varaktig exponeras för magnetfält som avviker väsentligt från det normala, vilket generellt är de fall där värdet 4,0 µT överskrids vid byggnader där människor varaktigt vistas. I detta fall, där det inte finns någon befintlig bebyggelse i anslutning till de kablar som ska bytas ut, övervägs inga åtgärder med anledning av magnetfältspolicyn. För att kunna göra någon form av jämförelse har dock det beräknande magnetfältet från de nya kablarna utretts i relation till värdet 0,4 µT. Magnetfältet avtar med avståndet från kabeldiket. Enligt de beräkningar som har gjorts uppnås värdet 0,4 µT ca 20 meter från centrum av kabeldiket, direkt vid markytan. I dessa beräkningar har antagits att kablarna förläggs på ett djup av 1,4 meter, att avståndet mellan kablarna kommer att vara 0,4 meter samt med en kontinuerlig ström om 1200 ampere (A) (vilket är maximal tillåten kontinuerlig strömlast för kabelförbindelsen). Årsmedelströmmen för elförbindelsen har varit ca 400 A under 2005 – 2013. Efter elområdesreformen i november 2011 har nyttjandet ökat och årsmedelströmlasten uppgick till ca 465 A. I samband med att elförbindelsen SydVästlänken tas i drift bedöms överföringsbehovet successivt komma att öka fram till 2022. Årsmedelströmlasten uppskattas då 23 bli ca 725 A. I Svenska kraftnäts planer ingår en ny förbindelse till Tyskland. Studier visar att årsmedelströmmen för berörda ledningar åter kommer att minska när en sådan ledning tas i drift. I Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektriska och magnetiska fält (SSMFS 2008:18) anges referensvärden för magnetfält. Dessa referensvärden är rekommenderade maxvärden och bygger på riktlinjer från EU. Referensvärdena är satta till en femtiondel av de värden där man har konstaterat negativa hälsoeffekter. För magnetfält med frekvensen 50 Hz, vilket är aktuellt i detta fall, är referensvärdet för närvarande 100 µT. Enligt de beräkningar som har gjorts kommer ovanstående referensvärde inte att överskridas ovanför de nya landkablarna. Maximalt magnetfält över förläggningen och i marknivå har beräknats till ca 79 µT med förutsättningen att avståndet mellan kablarna kommer att vara 0,4 meter, förläggningsdjup 1,4 meter samt med en kontinuerlig ström om 1200 A. Detta referensvärde är därmed beräknat konservativt. Vid skarvplatsen, där avståndet mellan kablarna blir större, avser Svenska kraftnät att under mark placera ut horisontellt liggande stålplåtar ovanför kablar och övergångsskarvar. Syftet är att skärma av magnetfälten så att referensvärdesnivån på 100 µT inte överskrids i marknivå. Magnetfältet kring sjökablarna blir avsevärt lägre än för landkabeln då stora inducerande strömmar i de s.k. kabelskärmarna resulterar i magnetfält som motverkar magnetfältet orsakade av strömmarna i de s.k. fasledarna. Magnetfälten från kabelskärmarna respektive fasledarna tar därmed till stor del ut varandra. Magnetfältsberäkningen för ett ”värsta fall”, där den magnetfältsalstrande strömmen är 20 procent av ledarströmmen, visar att magnetfältet över sjökablarna i marknivå vid stranden blir maximalt 45 µT (vilket är väsentligt lägre än referensvärdet på 100 µT). Detta under förutsättningen att avståndet mellan kablarna kommer att vara 4 meter, förläggningsdjup 1,1 meter samt med en kontinuerlig ström om 1200 A. 24 05.alternativ 5.1 Nollalternativ Enligt miljöbalken ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en beskrivning av de konsekvenser som uppstår om den sökta verksamheten eller åtgärden inte blir av, ett så kallat nollalternativ. Detta används som ett jämförelsealternativ för att kunna bedöma förväntade förändringar av de föreslagna och studerade alternativen och bedöma nyttan med verksamheten eller åtgärden. Såväl negativa som positiva konsekvenser bedöms alltså i relation till nollalternativet. I detta fall innebär nollalternativet att kabelförbindelsen mellan Skåne och Själland inte kommer att bytas ut. Nollalternativet innebär med andra ord att kabelförbindelsen kommer att bli allt känsligare för skador och avbrott i takt med att dess tekniska livslängd (ca 40-50 år) överskrids. Ju äldre kablarna blir desto större blir även risken för skador som kan innebära att olja från kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få stora negativa miljökonsekvenser som följd. Konsekvenserna av ett oljeläckage bedöms kunna vida överstiga konsekvenserna av den grumling och de störningar som uppkommer i samband med ett byte av kablarna. På lång sikt kommer förbindelsen inte längre att kunna upprätthållas och ju äldre kablarna blir desto större blir risken för skador som kan medföra oljeläckage. Då förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både södra Sverige och östra Danmark och då elnätet i regionen bara fungerar optimalt när Öresundsförbindelserna är i funktion skulle ett framtida bortfall av förbindelsen också vara synnerligen be- svärligt att hantera för den gemensamma elmarknaden mellan Sverige och Danmark. 5.2 Huvudalternativ Svenska kraftnät planerar att sjökablarna inom svenskt territorialvatten förläggs i anslutning till eller på samma plats som befintliga kablar, inom ramen för befintlig koncession samt planerar att de nya landkablarna förläggs i ett nytt kabelschakt intill och norr om de befintliga. Därmed kan landkabeldelen färdigställas innan driftavbrott tas på elförbindelsen och innan arbetena med sjökablarna inleds. Huvudalternativet beskrivs i detalj i kapitel 4 Verksamhetsbeskrivning och redovisas i kartbilagorna. 5.3 Avförda alternativ 5.3.1 Avförda sträckningsalternativ Under planeringsfasen inför arbetet med att byta ut kabelförbindelsen har alternativa sträckningar för kabelförläggningen till havs utretts. Två alternativa sträckningar söder om befintliga kablar har studerats. I ett senare skede framkom emellertid att det inom danskt territorialvatten finns ett försvarsområde, där inga nya kablar kan tillåtas, vilket omöjliggör en lokalisering av kablarna i ett läge söder om befintliga kablar. De tidigare utredda och avförda alternativa sträckningarna redovisas i bilaga 2. 25 Även ett nordligt alternativ har utretts för att klargöra om det skulle innebära några fördelar med att lägga kabelförbindelsen norr om det marina naturreservatet Grollegrund samt Natura 2000-området (se bilaga 3). Resultatet visade att det skulle innebära en betydligt längre sjö- och landkabelsträcka (ca 1 km längre sjökabel och ca 1,5 km längre landkabel) till en väsentligt högre kostnad. En sådan sträckning skulle medföra ett antal korsningar av befintliga parallella kablar med risk för försämrad driftsäkerhet, längre och mer komplicerad sjökabelförläggning och en längre ledningsdragning på land (ca 600 meter längre på den svenska sidan och ca 900 meter längre på den danska sidan). Därtill skulle eventuellt en ombyggnad av stationen i Kristinelund bli nödvändig. Bedömningen är också att två ytterligare fornlämningsområden påverkas i södra delen av Viken och att intrånget i naturreservatet på land (Domsten-Viken) blir större, bland annat till följd av den vegetationsnertagning som då skulle bli aktuell utmed hela kabelstråket som genomkorsar och fragmenterar reservatet på en lång sträcka öster om väg 111. Avståndet till närmsta bebyggelse blir betydligt kortare (ca 40 meter i jämförelse med dagens ca 200 meter). Det bedöms också vara sämre ur miljö- och sjötrafiksynpunkt om två separata vattenverksamheter (en för kabelupptagning och en kabelnedläggning) ska ske inom olika delar av Öresund, eftersom den totala tiden för entreprenaden därmed blir längre. Bland annat med tanke på effekten av grumlande arbeten som ur naturmiljösynpunkt bör koncentreras i tid till ett samlat tillfälle. En i tid begränsad grumling gör det möjligt för växter och djur att lättare och snabbare återetablera sig. Det är ofta bättre med en ”stor” grumling vid ett tillfälle än flera ”små” vid upprepade tillfällen (Naturvårdsverket 2010). Det är oklart om det är möjligt att ansluta ett nordligt alternativ på den danska sidan och vilka miljökonsekvenser en sådan anslutning i så fall skulle medföra där. En sträckning norr om naturreservaten ligger också utanför koncessionen enligt ellagen och förutsätter alltså en ny koncessionsprövning. Miljönämnden i Helsingborgs kommun har uppgett att den är enig med Svenska kraftnät om att kablarna bör förläggas i anslutning till eller på samma plats som befintliga kablar enligt huvudalternativet. 5.3.2 Avförda metoder och kabelförläggningsalternativ Alternativa förläggningar utan avbrott i förbindelsen Alternativ 1 Alternativet skulle innebära byte av en kabel i taget utan att något längre driftavbrott i samband med arbetena till sjöss skulle behöva göras. Dock behöver ett antal kortare avbrott göras i samband med omkopplingar. Detta kräver en längre tid för genomförande eftersom upptagning av gamla kablar måste ske en i taget. När en gammal kabel tagits upp utförs förläggningsförberedelser och kabelförläggning av en ny kabel. Därefter utförs skarvning av kabel och montage av kabelavslut innan den nya kabeln provas och tas i drift. Arbetsgången skulle därefter upprepas till dess att samtliga fyra kablar är utbytta. I detta alternativ kan arbetet på land utföras genom förläggning av de nya landkablarna i ett nytt kabelschakt norr om de gamla landkablarna eller genom att de förläggs på samma ställe som de gamla kablarna. Metoden (att byta en kabel i taget) blir tidskrävande, omständig och ineffektiv samt medför kraftigt höjda kostnader för kabelutläggningsfartyg. Metoden skulle även innebära oacceptabla risker ur person- och driftsäkerhetssynpunkt och har därför valts bort. Ur naturmiljösynpunkt är en så kort och sammanhållen arbetsperiod också att föredra, inte minst med tanke på grumlande arbeten, då en i tid begränsad grumling gör det möjligt för växter och djur att lättare och snabbare återetablera sig. Alternativ 2 Alternativet innebär att de nya sjökablarna förläggs mellan och ovanpå de gamla kablarna genom tillfälliga korsningar. Elförbindelsen skulle kunna vara i drift merparten av tiden och inga längre driftavbrott i samband med arbetena till sjöss skulle behövas i detta alternativ. Efter sjökabelförläggningen utförs skarvning av samtliga kablar och montage av samtliga kabelavslut innan den gamla förbindelsen 26 tas ur drift och den nya förbindelsen provas och tas i drift. Därefter skulle arbetet med upptagning av de gamla sjökablarna genomföras. I detta alternativ skulle de nya landkablarna förläggas i ett nytt kabelschakt norr om de gamla landkablarna. Detta alternativ skulle innebära störst och oacceptabelt höga risker sett ur person- och driftsäkerhetssynpunkt. Alternativet är också tidskrävande med flera etableringar till sjöss. Slutresultatet av kabelskyddet skulle ur kvalitetssynpunkt bli sämre än med vald metod, bl.a. till följd av förläggningstekniska svårigheter orsakade av de (tillfälliga) korsningar som blir nödvändiga mellan befintliga och nya kablar. Detta alternativ har därför valts bort. Schaktfri metod för kabelförläggning Svenska kraftnät har utrett möjligheten att använda vanlig styrd borrning (JT-borrning) eller ATborrning från öster om väg 111 och hela sträckan ner till strandkanten (till skarvboxarna) och en bit ut i havet. En sådan förläggning skulle innebära att den påverkan på markytan som en traditionell schaktning medför kan undvikas inom de mest värdefulla naturområdena. Detta alternativ valdes dock bort efter utfört utrednings-, beräknings- och analysarbete då det visat sig innebära systemtekniska problem beträffande jordningen av kablarna. Jordning av systemet måste göras av såväl funktionsskäl som av elsäkerhetsskäl. För att minimera systemförluster behöver systemet vara en-punktsjordat eller två-punktsjordat med korskoppling, vilket inte är möjligt med schaktfri metod. Alternativet bedöms även innebära risker ur både stabilitetssynpunkt och termisk synpunkt. Mot bakgrund av markförhållandena längs planerad landkabelrutt, görs bedömningen att den närmaste omgivningen runt kraftkablarna bör stabiliseras både termiskt och geotekniskt. Stabiliseringen av kabelförläggningen görs med fördel genom att förlägga kablarna i s.k. ”weakmix” - en speciell blandning av sand med lite cement. Detta fordrar ett öppet, schaktat kabeldike. Någon liknande stabilisering av närområdet runt rören/kablarna är inte praktiskt möjlig att åstadkomma vid styrd borrning eller annan liknande schaktfri förläggningsmetod. När styrd borrning (eller motsvarande schaktfri förläggningsmetod) tillämpas, förläggs kraftka- blarna i kanalisationsrör/foderrör som dragits in i det borrade hålet i samband med själva borrningen. Dessa rör behöver efter kabelförläggningen fyllas med bentonitlera i utrymmet som blir mellan kabel och rörets insida för att säkerställa kylningen av kabeln. Eventuella luftfickor inne i röret kan orsaka ”hot-spots” som riskerar att medföra otillåtet hög ledartemperatur i kabeln. Praktiska erfarenheter visar att luftfickor eller andra problem med fyllningen av rören tenderar att uppkomma. Sammantaget bedöms metoden därför medföra för stora tekniska risker. Svenska kraftnät har även utrett möjligheten att använda s.k. AT-borrning (en typ av styrd borrning som normalt klarar hårda material) från stranden och ca 400 meter ut i havet som ett sätt att minska miljöpåverkan på de grundare delarna av sträckan (ut till ca 10 meters djup). Bottenundersökningar visar att hårda material (mestadels stenblock) finns på olika djup på sträckan. Detta indikerar att styrningen av borrhuvudet utefter önskad borrlinje blir mycket svårbedömd och osäker. Risken för att borren kommer att hamna ur kurs är stor när den stöter på blocken. Om AT-borrning ska genomföras under det strandnära området är bedömningen, gjord av experter på schaktfri förläggning, att denna borrning inte kommer att kunna nå längre än ca 200 meter ut i sundet. Det beror på svårigheten att styra borrningen till sjöss i rådande bottenförhållanden. Detta innebär att sjökabeldiken, trots schaktfri förläggning måste förgrävas från rörmynning vid ca 200 meter från stranden och ut till ca 400 meter från stranden. Om AT-borrning ska användas för att lägga sjökablarna schaktfritt i rör under den grunda delen ut från svensk strand, och i de sträckningar som är planerade, så måste majoriten av borrningarna ske efter det att driftavbrott tagits på förbindelsen. Att genomföra borrningar från stranden och ca 200 meter ut i sundet längs planerade kabelsträckningar med befintliga kablar i drift, är inte möjligt ur säkerhetssynpunkt. Risken för att borrningarna för i första hand de två södra kabelsträckningarna går fel och träffar spänningssatt kabel är mycket stor under rådande förutsättningar. Att genomföra de strandnära borrningarna först efter det att driftavbrott tagits på förbindelsen, anses få oacceptabla konsekvenser för såväl tidplan 27 som avbrottskostnader och driften av elnätet. Att genomföra de fyra ca 200 meter långa AT-borrningarna inklusive rördragningar ut i sundet, bedöms ta mellan 3 och 5 veckor längre tid än traditionell grävning, beroende på väderförhållanden och eventuella svårigheter av annat slag vid arbetena. Detta alternativ har således också valts bort. Sjökabelförläggning med plog Plogning är en rent mekanisk nedgrävningsmetod för kabelförläggning i havet. Plogen väger mellan 10-30 ton, se figur 5.1. Kabeln leds igenom plogen som dras efter fartyget. Plogning av kabeldiket och nedläggning av kabeln sker således i ett gemensamt arbetsmoment. Dragkraften som behövs för att dra fram plogen beror på typ av bottenmaterial och hur djupt kabeln ska plogas ner, men kan antas ligga på 20-40 ton. Det innebär att ett fartyg med stor dragkraft måste väljas vid plogning, vilket medför en relativt stor bränsleåtgång. Fördelen med plogning jämfört med spolning är att nedläggning går att utföra i hårdare bottenmaterial (dock inte i berg och block) och att metoden inte grumlar lika mycket som spolning. Nedläggning med plog kan vara riskfyllt för kabeln. Framför plogen kan det byggas upp ett slack (överskott av kabel) som medför att kabeln fastnar i ingången till plogen. Med de stora dragkrafter som behövs för nedplogning kommer kabeln då att skadas och en reparation måste utföras. Dessutom finns även en risk att plogen välter eller inte exakt följer det tänkta spåret (då den endast kan styras av det släpande fartygets förflyttning på vattnet). I sådana fall uppstår en stor risk för skador på kabeln. Plogen kan inte heller användas på de grunda delarna av sträckan och avståndet mellan fartyg och plog påverkar säkerheten till sjöss. I och med att sikten på botten är begränsad är det svårt att kontrollera hur plogen uppför sig i områden där blockig morän nås. Även detta är ett riskmoment eftersom plogen kan fastna och kabeln skadas. Kabeln är också trädd genom plogen, vilket medför att plogen inte enkelt kan lyftas utan att riskera att skada kabeln. Sammantaget bedöms riskerna och nackdelarna alltför stora och plogalternativet har därmed valts bort. Figur 5.1. Exempel på plogutrustning. 28 06.nuläge och bedömda miljökonsekvenser 6.1 Bedömning och bedömningsgrunder 6.2 Riksintressen och områdesskydd I en process att utreda och beskriva miljökonsekvenser av en verksamhet är det viktigt att en utvärdering utförs på ett så objektivt sätt som möjligt. Det är också lämpligt att konsekvenserna sätts i proportion till hur värdefullt ett intresse är. Sedan en tid tillbaka arbetar Svenska kraftnät med egna bedömningsgrunder, framtagna tillsammans med en expertgrupp av miljökonsulter, med syftet att de bedömningar som sker i olika delar av en miljökonsekvensbeskrivning ska bli så enhetlig och objektiv som möjligt. Bedömningsgrunderna ger också fördelen av att det skapas en jämförbarhet mellan olika projekts miljökonsekvenser. Bedömningsgrunderna utgör en grundstomme till de bedömningar som görs inom ramen för en miljökonsekvensbeskrivning men de kan i det enskilda fallet, för varje individuellt projekt, behöva anpassas. Miljökonsekvenserna bedöms i en skala från obetydliga konsekvenser till mycket stora konsekvenser (obetydliga, små, små-måttliga, måttliga, stora och mycket stora konsekvenser). Svenska kraftnäts bedömningsgrunder för anläggning av en markkabel återfinns i bilaga 13. De intresseområden som bedöms på detta sätt är, naturmiljö, kulturmiljö, friluftsliv samt naturresurshushållning. Infrastruktur och planförhållanden beskrivs mer generellt med hänsyn till vilka åtgärder som planeras för att undvika eller minimera påverkan på dessa. På sträckan mellan ställverket i Kristinelund och den danska gränsen berörs följande skyddade områden: >> Natura 2000-området Domsten-Viken >> Naturreservatet Domsten-Viken >> Naturreservatet Grollegrund >> Riksintresse för kustzonen >> Riksintresse för naturvård (N44 PålsjöDomsten) >> Riksintresse för kulturmiljö (M:K7 Kulla Gunnarstorp m.m.) >> Riksintresse för friluftsliv (M:F1 Kullaberg) >> Riksintresse för sjöfart >> Riksintresse för yrkesfisket >> Strandskydd >> Fornlämning, RAÄ-nummer Allerum 90:1 Bytet av kablarna berör således ett flertal olika skyddade områden och intressen. I kartan i bilaga 4 och 9 visas utbredning av flertalet av områdena. En genomgång av dessa samt bedömning av vilka konsekvenser bytet av kablarna innebär följer nedan uppdelat i aspekterna Natura 2000, Övrig naturmiljö, Friluftsliv, Kulturmiljö, Sjöfart, Yrkesfiske, Naturresurser samt Infrastruktur, Planförhållanden och bebyggelse. 29 6.3 Natura 2000 6.3.1 Beskrivning Natura 2000-området Domsten-Viken utgör en del av naturreservatet Domsten-Viken och är centrerat över strandängarna (se bilaga 4 och 6). Området utgör en liten rest av det gamla kusthedlandskapet med hedvegetation som tidigare bredde ut sig längs hela kustområdet. Syftet med området är att bevara olika naturtyper, närmare bestämt olika typer av sanddyner. De naturtyper som berörs av kabelstråket är främst följande två typer: >> permanenta sanddyner med örtvegetation, som har en gräsdominerad markvegetation med inslag av örter och viss buskvegetation (exempelvis vresros). >> urlakade permanenta sanddyner med kråkbär, där områden med en intermediär form av gräs- och rished berörs. Markvegetationen utgörs här av gräs med fläckvis förekomst av kråkris och ljung samt inslag av örter och buskvegetation. Av områdets bevarandeplan (Länsstyrelsen i Skåne län 2005) framgår bl.a. att en viss störning och dynamik i området kan vara gynnsam för området, då det motverkar igenväxning. De största riskerna för skada på områdets naturtyper anges vara bl.a. igenväxning, uppodling och bebyggelse samt alltför lågt markslitage. I kartan i bilaga 6 redovisas de ingående naturtyperna enligt Natura 2000 inom berört område. Enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken krävs det tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Natura 2000-området berörs av landkabelstråket samt skarvplatsen. Naturvärdesinventering I syfte att lokalisera och redovisa värdefulla naturmiljöer och förekomst av skyddade och rödlistade arter som kan beröras av projektet har en naturvärdesinventering (NVI) utförts för landdelen av kabelstråket inklusive skarvplatsen. Inventeringen har gjorts enligt svensk standard SS 199000:2014. Inventeringen gjordes med ambitionsnivån NVI på fältnivå detalj. Det innebär att inventeringen har varit så noggrann så att alla naturvärdesobjekt större än 10 m2 har kunnat identifieras. De naturvärdesklasser som använts är; 1) Högsta naturvärde, 2) Högt naturvärde och 3) Påtagligt naturvärde (se bilaga 14 och inventeringskartan med naturvärdesklassning i bilaga 5). Resultatet visar att höga naturvärden (klass 2) finns på stranden och på det strandnära området ovanför strandbrinken med permanenta sanddyner samt att påtagliga naturvärden (klass 3) finns på vissa delar väster om väg 111 (områdena beskrivs mer ingående i NVI, bilaga 14). Vid inventeringen observerades hämplingar (en fågelart) som är fridlyst/skyddad enligt artskyddsförordningen. Andra naturvårdsintressanta arter som noterades var vikenbjörnbär, som är rödlistad, och backtimjan, som sannolikt kommer att tas med på 2015 års rödlista. 6.3.2Konsekvenser Det är främst i områdena med höga naturvärden (NVI klass 2) som ett ingrepp skulle kunna orsaka skada. Å andra sidan är det just i dessa objekt som spåren efter tidigare kabelgrävning är otydligast. Det beror sannolikt på att det här främst är havets vågor som formar landskapet och den processen pågår oförändrat. Beträffande de områden som bedömts ha påtagliga naturvärden (NVI klass 3) är bedömningen att dessa inte alls skulle behöva påverkas om kabelschaktningen utförs med försiktighet. Vad gäller arter bedöms kabelbytet inte alls påverka områdets djurliv. Det är ett såpass litet område som berörs av åtgärden så att de fåglar som häckar i området kommer ha utrymme att göra det även under och efter åtgärden. Vad gäller växter finns det i området en rödlistad art (vikenbjörnbär) och en art som är på väg att bli rödlistad (backtimjan). De enstaka exemplaren av backtimjan riskerar att försvinna vid schaktningen. Inom den del av området där den växer bedöms vegetationen dock vara så tät så att arten på sikt kommer att skuggas ut och försvinna om inte någon typ av hävd kommer till stånd. Även om enstaka exemplar av backtimjan försvinner som en följd av kabelbytet bedöms det inte påverka artens bevarandestatus. Vikenbjörnbär hittades spridd i området och arten förekommer på fler ställen både i reservatet och i samhället Viken. Som de flesta björnbärsarter är det dock en ganska livskraftig art. Även om grävarbete skulle 30 medföra att buskar av vikenbjörnbär togs bort är det sannolikt att rotsystem kommer finnas kvar och att det kommer att komma upp nya buskage på platsen. Arten är dessutom så spridd i objektet så att alla buskar inte kommer att påverkas av ingreppet. Sammantaget bedöms det planerade kabelbytet inte påverka artens bevarandestatus. För området har även arealerna av de olika naturtyperna (enligt Natura 2000) som berörs av kabelförläggningen beräknats (se kartbilaga 6). Arealerna redovisas i tabell 6.1. Tabell 6.1. Arealer av Natura 2000 naturtyper som berörs Urlakade per- Permanenta manenta sand- sanddyner dyner med örtvegetation ca 1200 m2 ca 160 m2 Tillfälligt upplag och arbetsväg ca 1170 m ca 1200 m ca 290 m Totalt ca 2370 m2 ca 1360 m2 ca 290 m2 2 >> Väster om väg 111 på kustheden (objekt A och B i naturvärdesinventeringen) lyfts vegetationstäcket åt sidan för att sedan läggs tillbaka på ytan när kabelschaktet fyllts igen. >> I dynområdet (objekt D i naturvärdesinventeringen) läggs materialet tillbaks i omvänd ordning, det vill säga grässvålen läggs i botten och de nedre sandlagren läggs längst upp. Övrigt Schakt 2 riod som möjligt, detta för att begränsa störningen från själva arbetet. Vid ett avstämningsmöte med länsstyrelsen den 27 januari 2015 diskuterades vilka åtgärder som bäst kan utföras i linje med intentionerna i skötselplanen för reservatet/Natura 2000-området. Utifrån detta möte har följande skadelindrande åtgärder bedömts som lämpliga att utföra: 2 Sammantaget bedöms naturmiljövärdet vara mycket högt då det är ett Natura 2000-område som berörs. Kabelförläggningen bedöms, med de nedan föreslagna skadelindrande åtgärderna, innebära en liten påverkan. Därmed bedöms konsekvenserna bli små-måttliga. Med de nedan föreslagna kompensationsåtgärderna bedöms konsekvenserna bli mindre och på lång sikt kan åtgärderna till och med komma att innebära små positiva konsekvenser för den biologiska mångfalden i området. De föreslagna åtgärderna ligger i linje med de skydds och bevarandeåtgärder som anges i områdets bevarandeplan (Länsstyrelsen 2005). Skadelindrande åtgärder Kabelförläggningen bör planeras så att grävarbetet utförs bara precis där det behövs, att körskador undviks, att inga nya massor från annat håll förs till platsen samt att massorna under arbetets gång läggs på geotextil, presenningar eller liknande så att upplagsplatsen inte påverkas. Innan arbetet utförs bör entreprenören på plats få instruktioner av en ekolog om skadelindrande åtgärder, ekologisk kompensation och hur åtgärderna bör utföras. Vidare bör arbetet med byte av kablarna ske under en så kort pe- >> Då det omgrävda området, vid strandbrinken, kommer att vara mer utsatt för erosion än resten av området bör någon form av diskret erosionsskydd anordnas. Kompensat ionsåtgärder inom Natur a 2000-området I och med att hävden har upphört finns det en brist på sandblottor i landskapet idag. Sandblottor är viktiga inslag som bidrar till den biologiska mångfalden som livsmiljö åt många insekter och en del konkurrenssvaga växter. I området har även den invasiva växtarten vresros spridit sig. Denna art konkurrerar och skuggar ut de inhemska mer konkurrenssvaga växtarterna och bör därför avlägsnas från området. Vid ett avstämningsmöte med länsstyrelsen den 27 januari 2015 diskuterades vilka åtgärder för ekologisk kompensation som bäst kan utföras i linje med intentionerna i skötselplanen för reservatet/ Natura 2000-området. Utifrån detta möte har följande kompensationsåtgärder bedömts som lämpliga att utföra anslutning till kabelschaktningen inom en yta som motsvarar det område som naturvärdesinventerats: >> Vresrosor tas bort i ett område som motsvarar det område som naturvärdesinventerats. Buskarna tas bort med rötterna och antingen eldas upp på plats eller transporteras bort. >> Några mindre sandblottor skapas på kustheden (objekt A i naturvärdesinventer- 31 ingen) genom att vegetationstäcket skalas av. Det görs helst på platser där det redan finns en liten svacka. Sandblottorna kan vara upp till 10x10 meter stora. Innan arbetena inleds inom Natura 2000-området ska entreprenören på plats få instruktioner av en ekolog om hur de skadelindrande åtgärderna och kompensationsåtgärderna bör utföras. 6.4 Övrig naturmiljö 6.4.1 Beskrivning Naturreservatet Domsten-Viken De ännu oexploaterade strandområdena är genomgående värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Strandområdet mellan Domsten och Viken utgör en rest av den gamla kustheden längs Öresund och utgör en del av den tidigare allmänningen ”Kulla fälad”. Syftet med reservatet är att bevara det markhistoriskt intressanta hedlandskapet samt att trygga tillgången på bad- och friluftsområden längs kusten. Syftet med reservatet är även att skydda och bevara marina miljöer. Undantag från reservatsföreskrifterna gäller dock för de ledningar som arbetet avser (länsstyrelsen 1984). En del av naturreservatet som ligger öster om väg 111 tangeras av det befintliga kabelstråket i hörnet ut mot vägen. Den sandiga och magra marken är där bevuxen med en blandning av tall- och björkdominerad skogsvegetation. Träden är hårt utsatta och har delvis skadats av vindar och salt. Träden är också generellt småvuxna till följd av de tuffa växtförhållandena. Väster om väg 111 och ner till strandlinjen utgörs området av gräs- och örtbevuxna sanddyner (se närmare beskrivning under Natura 2000-område Domsten-Viken ovan). Den del av naturreservatet som sträcker sig ut i Öresund karaktäriseras av en flack sluttande havsbotten som främst utgörs av sten och block, men fläckvis finns inslag av grus och sand. Den marina floran utgörs främst av makroalger, bland annat havsstenhinna och havsris som växer på de stenar och block som förekommer. Områden med sand och grus saknar vegetation. Det är detta som gör att kabelschaktlinjerna, där de befintliga kablarna grävts ner i havsbotten, framträder från stranden och en bit ut i havet på satellit- och flygbilder. De grunda bottnarna, både med vegetation och vegetationsfria, anses enligt reservatsbeslutet generellt utgöra viktiga lokaler för många fiskarter. Naturreservatet berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket. Naturreservatet Grollegrund Grollegrund är ett kommunalt marint naturreservat. Området utmärks av en mångfald av olika miljöer inom ett begränsat geografiskt område; grundområden med blandad botten, ett stort algbevuxet stenrev med övergångszon till en av de allra djupaste mjukbottnarna i Öresund. Inom området finns en stor biologisk mångfald och typiskt för området är den unika och mycket artrika algfloran, som i sin tur fungerar som lek-, uppväxt- och födosöksområde för många fiskarter. Resultat från undersökningar av grunda bottnar 2004-2006 visar på rik förekomst av stora kräftdjur som också är viktiga som fiskföda (Grollegrund - ett förslag till marint naturreservat, 2006). Uppväxande torsk konsumerar små kräftdjur som lever i algbältet på hårdbottnarna (Helsingborgs stad 2012b). Hot mot områdets växt- och djurliv finns framförallt i form av risken för exploatering, olaglig trålning samt försämrad vattenkvalitet, exempelvis övergödning och syrebrist. Naturreservatet syftar till att skydda marint värdefulla miljöer, ekosystem, arter och processer, i synnerhet den artrika naturmiljö som är reproduktionslokal för många fiskarter, bland annat småfläckig rödhaj och torsk. Ytterligare ett viktigt syfte är att synliggöra ett nationellt intressant och unikt referensområde med stora biologiska värden i Öresund. Undantag från reservatsföreskrifterna gäller dock för de ledningar som arbetet avser (Helsingborgs stad 2012b). Inom Grollegrunds naturreservat ligger även Domstensrevet som utgör ett viktigt habitat för knubbsäl. Revet utgör inte något sälskyddsområde men utnyttjas av en mindre population av knubbsäl som bedöms uppgå till 10-20 relativt stationära individer (bilaga 15). Grollegrunds marina naturreservat berörs av sjökabelstråket. Domstensrevet berörs inte. 32 Riksintresse för naturvård (N44 Pålsjö-Domsten) Riksintresset utgörs av ett stort och långsträckt område som omfattar landborgen i Helsingborgs centrala delar och sträcker sig längs kusten ända upp till Viken. Värdena i riksintresset utgörs av geovetenskapliga värden samt odlingslandskap med naturbetesmark och värdefull flora. Den representativa naturbetesmarken vid Domsten-Viken utgörs av ljunghed. Förutsättningar för bevarande i den aktuella delen mellan Domsten och Viken är fortsatt jordbruk med åkerbruk, naturvårdsinriktad betesdrift och skötsel av landskapselement samt restaurering av igenvuxna naturbetesmarker. Området är skyddat genom naturreservat såsom Domsten–Viken samt Natura 2000-området Domsten-Viken. Området berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket. Riksintresse för kustzonen Längs hela Skånes kust ligger ett ca 3-5 km brett bälte som är av riksintresse för kustzonen. Riksintresset syftar till att värna om natur- och kulturmiljövärden samt friluftsliv och rekreation kopplat till kusten. Exploatering i dessa områden får komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Riksintresset berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket. Naturvärdesinventering Den del av landkabelsträckningen som inte ligger inom Natura 2000-området utgörs av en relativt ung planterad tallskog med inslag av björk, ek och balsampoppel. Marken bär spår efter mänsklig aktivitet, förutom skogsbruk även grävarbete i anslutning till kablar. Vid inventeringen observerades tre exemplar av skogsknipprot (växtart) i skogskanten direkt väster om stationen i Kristinelund. Skogsknipprot är fridlyst/skyddad enligt artskyddsförordningen, men är inte rödlistad. Både biotopvärdet och artvärdet bedöms i denna del av inventeringsområdet vara obetydligt, trots enstaka exemplar av skogsknipprot. Marinbiologisk undersökning För det aktuella vattenområdet, som ligger inom det marina reservatet Grollegrund har en karakterisering av de ekologiska risker som kan komma att påverka flora och fauna i området gjorts. Till grund för bedömningar och slutsatser ligger litteraturstudier, undersökningar samt vegetationskartering och naturvärdesbedömning av områdets marinbiologiska naturvärden från strandzonen ut till 20 meters djup (se bilaga 7 och 15). Denna kartläggning har utförts enligt vedertagen metodik (Naturvårdsverket 2008). Den samlade kunskapen har sedan vägts samman för att ge en stabil grund till rekommendationer ur ett marinbiologiskt synsätt. Öresunds marina miljö är ett komplext system med en artrik flora och fauna. Att täcka in alla arter i ett sådant system är både svårt och irrelevant. Istället har fokus lagts på vissa specifika arter som anses viktiga ur såväl bevarandesynpunkt som för det marina ekosystemet. Undersökningen omfattar följande delar: Naturtyper, Bottenfaunasamhället, Fisk (med extra fokus på viktiga arter) Knubbsäl och Tumlare. Bedömningar och rekommendationer grundar sig i första hand på populationsnivå och inte på enskilda individer. Naturtyper: Inom undersökningsområdet återfanns flera olika livsmiljöer, där mjukbottnar dominerar det djupare området och klippbottnar/rev dominerar den grundare delen. Klippbottnarna var i stort sett täckta av block och sten bevuxna med makroalger som närmast stranden bestod av ett tångbälte dominerat av sågtång. Inga fridlysta arter eller arter skyddade enligt artskyddsförordningen påträffades vid undersökningen. Grunda sandbottnar, rev och tångbälten anses speciellt skyddsvärda och prioriterade biotoper/ naturtyper då de utgör viktiga levnadsmiljöer för många djur och växter i olika livsstadier. Tång och alger växer på sten och block medan sandbottnarna är i princip vegetationsfria. I den grundare delen utgör kabelspåren för de befintliga kablarna tydliga vegetationsfria sandstråk genom tångbältet. Bottenfauna: Bottenfaunan som här definieras som makrofauna som uppehåller sig i sedimentet är djur som överstiger 1 mm i storlek och innefattar flera olika djurgrupper däribland maskar, musslor, tagghudingar 33 och kräftdjur. Provtagning visade att det djupare intervallet >20 meter har en God miljöstatus enligt BQI (Bentic Quality Index som tillämpar en femgradig miljöstatusskala: Hög, God, Måttlig, Ej tillfredsställande och Dålig) och det grundare intervallet 5-19 meter har en Måttlig miljöstatus enligt BQI. Inga rödlistade, fridlysta eller av artskyddsförordningen skyddade arter påträffades i de analyserade proverna. Fisk: Området Grollegrund med omgivning utgörs av en artrik fiskfauna och har i flera studier visat sig utgöra lekområde för ett flertal arter, däribland torsken vars bestånd förefaller vara stabilt i Öresund men klassas enligt Artdatabanken som starkt hotad (Karlsson m.fl. 2006, Helsingborgs stad 2012a) samt småfläckig rödhaj (Helsingborgs stad 2012a) som tidigare funnits med på Artdatabanken rödlista men nu anses livskraftig. Muntlig information från yrkesfiskare bekräftar även förekomst av ål i närområdet. Knubbsäl: Strax söder om den planerade kabelsträckningen ligger Domstensrevet som utgör ett viktigt habitat för en mindre population av knubbsäl som bedöms uppgå till 10-20 relativt stationära individer. Arten finns uppsatt på artdatabankens rödlista över hotade arter under klassificeringen sårbar och finns även med i artskyddsförordningens bilaga 2 och 5 med skyddsvärda arter. Tumlare: Öresunds norra del utgör ett betydelsefullt område för tumlare. Tumlare tillhör de minsta tandvalarna och överstiger sällan 1,8 meter i längd med en vikt på mellan 45-70 kg. Arten finns uppsatt på artdatabankens rödlista över hotade arter under klassificeringen sårbar och anses vara en skyddsvärd art. Tumlare är också skyddad enligt artskyddsförordningens bilaga 1. 6.4.2 Konsekvenser På land Påverkan på naturmiljön inom naturreservatet Domsten-Viken bedöms bli densamma som för Natura 2000-området (små-måttliga konsekvenser) som beskrivs i föregående kapitel. I övrigt bedöms projektet inte alls påverka områdets djurliv. Det är ett litet område som berörs av åtgärden så att de fåglar som häckar i området kommer ha utrymme att göra det även under och efter åtgärden. Vad gäller växter har det i området öster om väg 111 identifierats en fridlyst art (skogsknipprot). De tre exemplaren av skogsknipprot som hittades vid naturvärdesinventeringen växer söder om det stråk där ingrepp kommer att ske och kommer därför inte att påverkas (se bilaga 5). Det kan dock finnas enstaka exemplar även i det område där grävarbete kommer att ske. Skogsknipprot är inte rödlistad och en förlust av enstaka exemplar på denna plats bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Öster om väg 111 är det inte angeläget att bevara befintlig vegetation (tallplantering). Ur ett naturvårdsperspektiv är det snarare att föredra att tallarna tas bort och att arter som är mer naturligt förekommande på den här typen av mark planteras istället. Det kan t.ex. vara brakved och vildkaprifol (bilaga 14). Sammantaget bedöms naturmiljövärdet vara mycket högt då det bland annat är ett naturreservat som berörs. Kabelförläggningen bedöms, med de föreslagna skadelindrande åtgärderna (se under kapitel Natura 2000), innebära en liten påverkan på naturvärdena. Därmed bedöms konsekvenserna bli små-måttliga. Till havs En sjökabel påverkar vattenmiljön främst i anläggningsfasen och då huvudsakligen i grundområdena. Förläggningen av kablar och upptagningen av de gamla kablarna medför fysiska ingrepp, såsom grävning i de grundare delarna samt spolning i de djupare delarna på de ställen där kabeln förläggs under botten. Detta medför viss omflyttning av material och en något förändrad bottenmaterialstruktur vid kabelsträckningen samt, i förekommande fall, en lokal fysisk påverkan på flora och fauna. Den fysiska påverkan bedöms dock vara begränsad och återkolonisation av bottnarna kan förväntas inom ett par års tid. Schaktöppningen kan förväntas bli i genomsnitt ca 4 meter bred utmed respektive kabelsträckning, vilket innebär att den direkt berörda bottenarealen är relativt begränsad. Vid anläggningsarbetena med grävning och 34 Figur 6.1. Tvärsnitt visande djupförhållanden och geologiska förhållanden. spolning grumlas vattnet temporärt, vilket kan ha effekter på fisk, bottenfauna och bottenflora. Grova partiklar sedimenterar snabbt, medan det kan ta betydligt längre tid för finare partiklar som lera, finsilt och visst organiskt material att sedimentera. Med utgångspunkt för de bottenförhållanden som råder längs sträckan har en bedömning gjorts av hur stor andel av materialet som kan komma i suspension (det vill säga silt och fraktioner därunder). >> Grävning (som blir aktuell på sträckan från stranden och ca 400 meter ut): Med kännedom om att det rör sig om moränbotten som är svallad, det vill säga finmaterialet är redan bortspolat i de översta lagren, kan det antas att 1-5 procent kan gå i suspension. Det skulle ut då handla om mellan 32 och 160 m3. >> Spolning (som blir aktuell på större delen av sträckan, bortsett från tre mindre områden med hårdbottnar): För mjukbottnarna på sträckan kan antas att det i medeltal är ca 20 procent som kan gå i suspension. Det handlar då om ca 3600 m3. Dessa antaganden och volymberäkningar utgår dock från ett ”worst case” där allt tillgängligt finmaterial går i suspension. I verkligheten blir det dock avsevärt mindre, eftersom finmaterialet även sitter fast i varandra, sitter fast i stenar och andra partiklar och i andra fall inte blir fullständigt omblandat (exempelvis vid grävning). Upptagningen av de gamla kablarna planeras att ske genom att de dras upp och kommer därmed att orsaka mycket begränsad påverkan och grumling. Eventuellt kan det finnas partier (från ca 350 meter ut från stranden) där kablarna inte kan dras upp utan att först friläggas genom spolning. Om så blir fallet förväntas grumlingen och påverkan på botten på dessa partier bli ungefär motsvarande som vid kabelförläggningen. De förhärskande och starkaste ytströmmarna i områdets grundare delar är nordgående, vilket minimerar risken förpåverkan från sedimentspill (grumling) på Grollegrunds centrala, mest intressanta delar (enligt samrådsyttrande från miljönämnden Helsingborgs stad 2014 och bilaga 15). Även i områdets djupare delar är havsströmmarna normalt relativt kraftiga, vilket är positivt ur utspädningssynpunkt. När vattenmassan grumlas kan även föroreningar som finns i sedimentet spridas till angränsande vattenområden. Detta bedöms främst gälla de djupare delarnas mjukbottnar. Risken att anläggningsarbetena skulle innebära negativ påverkan på vattenkvaliteten i vattenförekomsten bedöms som mycket liten. Beträffande negativa effekter på växt- och djurlivet, till följd av grumlande arbeten, så bedöms risk för påverkan kunna finnas på individnivå men inte långsiktigt på populationsnivå (bilaga 15). Inom tre mindre partier på de djupare delarna av sträckan (mer än 10 meters djup) förekommer även hårdbotten inom vilka nedspolning (eller nedgrävning) av kabeln inte är möjlig, se figur 6.1. Inom dessa områden planeras kabeln skyddas genom skyddstäckning med stenmassor. Denna form av skyddstäckning medför mindre temporär grumling men dock en lokal förändring av bottentopografin. Denna förändring bedöms, då den utförs på hårdbottnar, inte innebära någon negativ påverkan ur naturmiljösynpunkt. För att helt undvika mer långsiktiga effekter i den marina miljön rekommenderas av Marine Monito- 35 ring AB (bilaga 15) att bytet av kablar inte ska ske under de perioder som de bedömt som mest känsliga för olika djurarter i området. En sammanställning av deras bedömning av känsliga perioder görs i tabell 6.2: Tabell 6.2. Sammanställning över bedömda känsliga perioder (bilaga 15). Känsliga perioder Fisk Jan-Juni Knubbsäl Slutet av maj-Aug Tumlare Juni-Aug Bottenfauna Maj-Juli Makroalger Maj-Sept Då bytet av kablarna, till följd av väderberoende kabelförläggning till havs, planeras att utföras under vår och sommar bedömer Marine Monitoring AB att påverkan kan vara möjlig på den närliggande knubbsälskolonin. Påverkan bedöms uppkomma framförallt till följd av visuell störning och ljudstörning, med risk för ökad dödlighet hos kutar vilket ger försämrad rekrytering inom kolonin. De bedömer också att detta inte kommer att påverka knubbsälsbeståndet på västkusten men däremot att en försämrad status för denna sydligare koloni kan förväntas. Marine Monitoring AB bedömer även att vissa fiskarter, främst torsk, också kan få en försämrad rekrytering till följd av att grumlande arbeten utförs under en för dessa känslig tid när deras ägg finns fritt i vattnet. Det finns då risk för att partiklar fäster vid äggen och tynger ner dem mot botten. Dock bör inte torsk påverkas negativt på populationsstatus av denna enskilda aktivitet. Erfarenheter från stora byggprojekt i Öresund, som Öresundsbron (Fiskeriverket 2005, Andersson 2015) och Lillgrunds vindkraftspark (Fiskeriverket 2008, Andersson 2015) visar att störningar från anläggningsarbete (buller) och effekter av grumling inte haft någon betydande negativ effekt på den marina miljön (bland annat sälar, bottenvegetation och fiske). Vid bygget av Öresundsbron, där man trodde (och accepterade) att knubbsälar skulle komma att skrämmas bort och försvinna från Saltholm till följd av byggaktiviteterna, konstaterades att så inte blev fallet. Tvärtom stannade sälarna kvar under hela brobygget och finns kvar än idag (Andersson 2015). Sälarna var ganska nyfikna och observerades ofta i nära anslutning till anläggningsaktiviteter. Liknande observationer gjordes även vid undersökningar av sälar (vuxna individer) i samband med byggandet av vindkraftspark vid Horns rev i Danmark. Där konstaterades också att sälarna passerade genom eller i närheten av vindkraftsparken (80 verk) även under pågående anläggningsarbeten (Tougaard et al 2006). Erfarenhetsmässigt är den bästa tiden för grävningar i havsbotten under tidig vår när syrehalten är som bäst och då det är minst lösa alger som driver med strömmarna. Rännor under senare sommar och höst drabbas ofta av att alger lägger sig i dessa rännor med syrebrist som följd (Andersson 2015). Sammantaget bedöms de marina naturmiljövärdena vara mycket höga då det bland annat är ett naturreservat som berörs. Kabelförläggningen bedöms, med de nedan föreslagna skadelindrande åtgärderna innebära en liten påverkan på naturvärdena. Därmed bedöms konsekvenserna bli småmåttliga. Skadelindrande åtgärder För att begränsa grumlingen bör grävning, nedspolning och andra grumlande arbeten koncentreras till en så kort tidsperiod som möjligt. En i tid begränsad grumling gör det möjligt för växter och djur att lättare och snabbare återetablera sig. Det är ofta bättre med en ”stor” muddring vid ett tillfälle än flera ”små” vid upprepade tillfällen (Naturvårdsverket 2010). Oftast bedöms det bäst ur grumlingssynpunkt att låta schaktmassorna ligga kvar på botten bredvid schakten. Om man väljer att ta upp massorna på en flotte dräneras vattnet och finpartiklar ur, och grumlar upp vattnet i högre grad. Svenska kraftnät avser därför att låta massorna ligga kvar på botten bredvid schakten. För att minimera skador på tångbältet i de grunda strandnära delarna vid grävning föreslås att det aktuella bottenpartiet först rensas från alg/tångbevuxna stenar och block. Dessa läggs åt sidan för att 36 senare placeras ut på såväl de gamla som de nya kabelspåren för att där återskapa de naturliga förhållandena och därmed också minimera effekterna på tångbältet. Grövre fraktioner (sten och mindre block) som grävts upp vid kabelförläggningen kommer också att placeras högst upp i de igenfyllda schakten (för nya och gamla kablar) för att förstärka erosionsskyddet och som ett led i att återskapa eventuell habitatsförlust. Större block kan inte återföras direkt ovanpå de nya kablarnas förläggningar utan kommer att placeras som påseglingsskydd vid sidan av dessa. Denna åtgärd innebär att den nuvarande arealen av tångbältet därigenom inte minskar, utan tvärtom ges förutsättning till återställning av tidigare habitatsförlust. En ytterligare åtgärd för att minimera skador på tångbältet är att grävning från flotte/pråm används i så stor utsträckning som möjligt, för att minska påverkan på botten från körning med grävmaskin. Vid återställning av bottnarna efter grävningsarbetet är det av stor vikt att alla gropar och rännor som kan ha bildats återfylls helt så att det inte lägger sig lösa alger i dessa med syrebrist som följd. För att säkerställa att sediment som grävs upp användas för återfyllning i grundområdet inte innehåller höga halter av miljögifter ska sedimentanalyser utföras innan grävning för att bedöma om sediment kan återföras ovanför kablarna eller om nya massor ska tillföras. 6.5 Friluftsliv 6.5.1 Beskrivning Riksintresse för friluftsliv (M:F1 Kullaberg) Öresund är ett internationellt känt sportfiskeområde och utmed kusten sker omfattande fiske efter havsöring, horngädda, plattfisk, torsk, sill och makrill. Det aktuella vattenområdet utanför kusten (från strandlinjen och utåt) omfattas av riksintresse för friluftslivet. För att skydda området är kommunens ställningstagande att åtgärder inte får vidtas som hindrar allmänhetens möjligheter att utnyttja området. Riksintresset berörs av sjökabelstråket. Strandskydd Strandskyddets syften är att långsiktigt trygga för- utsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Vid den aktuella kuststräckan råder ett utökat strandskydd om ca 200 meter på land (räknat från strandlinjen), medan vattenområdet omfattas av normalt strandskydd på 100 meter. Vilka åtgärder som är förbjudna att utföra inom ett strandskyddsområde framgår av 7 kap. 15 § miljöbalken. Exempelvis får inte anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, eller vidta andra åtgärder som väsentligen förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Endast om det finns särskilda skäl kan dispens meddelas från strandskyddsbestämmelserna. I detta fall bedöms särskilda skäl föreligga då området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, då ledningarna för sin funktion att knyta samman de svenska och danska ledningsnäten måste ligga vid vattnet och ledningarna behövs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område. Strandskyddsområdet berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket. 6.5.2 Konsekvenser Under arbetet med byte av kablarna till havs kommer allmänhetens möjlighet att nyttja vattenområdet intill arbetsflottar eller arbetsfartyg att begränsas tillfälligt. Den allemansrättsliga tillgängligheten på land kommer bara att påverkas temporärt under entreprenadtiden då öppna kabelschakt och andra arbeten som av säkerhetsskäl kräver instängsling tillfälligt kan försvåra framkomligheten. Allmänhetens möjlighet att korsa det öppna landkabelschaktet kommer dock att säkerställas. Bytet av kablarna bedöms inte innebära någon betydande påverkan på djur- eller växtlivet inom strandskyddsområdet. För en mer ingående beskrivning av påverkan inom strandskyddet; se kapitel 6.3 Natura 2000 och 6.4 Övrig naturmiljö. Sammantaget bedöms friluftslivsvärdet vara högt inom strandskyddet. Kabelförläggningen bedöms temporärt innebära en liten påverkan på friluftslivet. Därmed bedöms konsekvenserna bli små. 37 6.6 Kulturmiljö 6.6.1 Beskrivning Riksintresse för kulturmiljö Det aktuella landområdet ligger inom riksintresse för kulturmiljö (M:K7 Kulla Gunnarstorp m.m.). Uttryck för riksintresset är bland annat ett väl hävdat och av stordrift präglat odlingslandskap med inslag av åkerholmar och strandängar, omfattande allé- och hägnadssystem, tydligt avläsbar gräns mot söder för det forna Kulla fälad. Riksintresset berörs av landkabelstråket och skarvplatsen. Fornlämningar Den enda kända fasta fornlämningen som berörs är en stenåldersboplats, Allerum 90:1, med en ungefärlig utsträckning av 230x60 meter (NNV-SSÖ) på strandvall av sand och svallad småsten. Boplatsen är helt överlagrad av flygsand, men där störningar finns (ledningsgata, sandtäkt, trädplantering) som berör de underliggande lagren. Troligen har boplatsen en avsevärt längre utsträckning (NNV-SSÖ) då strandvallen med stor sannolikhet utgör ett mer eller mindre sammanhängande boplatsområde längs kusten. I samband med markundersökning under våren 2014 inom den fasta fornlämningen Allerum 90:1, beslutade länsstyrelsen i Skåne län att en arkeologisk förundersökning skulle genomföras. Förundersökningen genomfördes i form av en schaktningsövervakning när en borrgrop som var 4x3 meter stor schaktades upp. Inga anläggningar eller fynd påträffades och inga ytterligare åtgärder rekommenderades av CMB Uppdragsarkeologi i samband med de aktuella markingreppen (CMB Uppdragsarkeologi AB 2014). Den fasta fornlämningen berörs av landkabelstråket. Marinarkeologisk analys Inga kända fornlämningar till havs berörs av sjökabelstråket, men för att säkerställa att inga eventuella fornlämningar till havs skadas har en marinarkeologisk analys av geofysiska data genomförts av Vikingeskibsmuseet i Roskilde (bilaga 16). Inom undersökningsområdet (inom svenskt vatten) har åtta stycken potentiella arkeologiska objekt, samt- liga exponerade på havsbottnen, pekats ut, se kartbilaga 8. Om objekten inte kan undvikas vid bytet av kablarna bör de enligt Vikingeskibsmuseet besiktigas med fjärrstyrd undervattensfarkost och/ eller dykande arkeolog. I området från strandbrynet och ca 450 meter ut, ner till ca åtta meters djup, anser Vikingeskibsmuseet att en visuell rekognoscering och borrkartering av dykande arkeolog bör genomföras. 6.6.2 Konsekvenser På land Bytet av kablarna bedöms inte innebära någon påverkan på riksintresset för kulturmiljö. Den fasta fornlämningen (stenåldersboplatsen Allerum 90:1) berörs av schaktarbetena för kabelförläggingen. En anmälan till länsstyrelsens kulturmiljöenhet enligt 2 kap. 10 § kulturmiljölagen kommer att göras i god tid inför arbetena för beslut om eventuella ytterligare åtgärder behövs i samband med anläggningsarbetet. I övrigt gäller att om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Värdet ur kulturmiljösynpunkt bedöms vara högt då ett riksintresseområde berörs. Kabelförläggningen bedöms i dagsläget (utifrån resultatet i den arkeologiska förundersökningen) innebära en liten påverkan och därmed bedöms konsekvenserna bli små. Till havs En anmälan till länsstyrelsens kulturmiljöenhet enligt 2 kap. 10 § kulturmiljölagen har gjorts för beslut om eventuell marinarkeologisk utredning och eventuell strandnära rekognoscering. Svenska kraftnät bedömer i nuläget att sex av de åtta potentiella arkeologiska objekten som identifierats på havsbotten eventuellt bör omfattas av en marinarkeologisk utredning för att deras status ska klargöras. I övrigt gäller att om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. 38 Värdet ur kulturmiljösynpunkt bedöms i dagsläget kunna vara måttligt då enstaka potentiella marina fasta fornlämningar berörs. Kabelförläggningen bedöms i så fall kunna innebära en liten påverkan och därmed kunna medföra små konsekvenser. 6.7 Sjöfart 6.7.1 Beskrivning Riksintresse för sjöfart Farleden genom Öresund trafikeras av ett stort antal fartyg (i storleksordningen 100 fartyg per dygn) och har av Sjöfartsverket pekats ut som riksintresse för sjöfarten. Farleden är indelad i en trafikseparationszon (TSS The Sound) i ungefär rät vinkel. I denna trafikseparationszon regleras trafiken i en sydgående korridor på dansk sida, och en nordgående korridor på svensk sida. Nationsgränsen ligger mitt emellan dessa båda korridorer. Farleden berörs av sjökabelstråket. Riskanalys sjöfart För att belysa påverkan på sjöfarten har en riskanalys tagits fram av Pöyry SwedPower AB (bilaga 17). Sammanfattningsvis bedöms där påverkan på sjöfarten i området bli stor under anläggningsarbetet, huvudsakligen på grund av begränsningar i tillgängligt manöverutrymme i trafikseparationszonen. Påverkan bedöms kunna minskas avsevärt genom ett tätt och väl fungerande samarbete mellan arbetsledningen, lots, Kustbevakning och Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken. Risken för olyckor i området under installationsarbetet bör inte negligeras. Särskilda planer bör tas fram för att kunna hantera ett eventuellt nödläge. 6.7.2 Konsekvenser En viss påverkan på framkomligheten för sjöfarten kan förväntas under arbetena med att byta ut sjökablarna. I den framtagna riskanalysen för sjöfart (bilaga 17) har följande tänkbara effekter på fartygstrafiken påtalats: >> Begränsad framkomlighet i trafikseparationszon >> Begränsad framkomlighet i kusttrafikzon >> Möjligt förbud för förbisegling, vilket resulterar i väntetider >> Hastighetsbegränsning för att undvika svall Odetonerad ammunition (UXO) på havsbotten kan orsaka problem. Efter bottenundersökningarna har genomgripande analys av sonardata utförts, utan att något misstänkt föremål har identifierats. En projektspecifik oberoende riskanalys för UXO har tagits fram, där det fastslås att det finns en risk för att det förekommer odetonerad ammunition i arbetsområdet (Unexploded Ordnance Desk Based Study with Risk Assessment, ORDTEK 2014). Detta medför att entreprenören under installationen behöver ha färdiga planer för hur man ska hantera en eventuell UXO. Vid en upptäckt av UXO stoppas normalt arbetet helt, intill dess att föremålet har blivit säkert identifierat och oskadliggjort. I samband med detta kontaktas Försvarsmakten samt övriga berörda myndigheter (polis, Kustbevakning, Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken Öresund (VTS)). Sammantaget bedöms värdet ur sjöfartssynpunkt som högt då ett riksintresseområde berörs. Kabelförläggningen bedöms innebära en relativt liten påverkan för sjöfarten. Därmed bedöms konsekvenserna bli små. Skadelindrande åtgärder Under förläggningsarbetet till sjöss kommer det att krävas säkerhetsåtgärder för att säkerställa att inga olyckor sker mellan arbetsfartyg och den fartygstrafik som genomkorsar Öresund. Vaktfartyg kommer att användas för att kommunicera med och om nödvändigt avhysa fartyg som hotar att passera alltför nära kabelförläggningsfartyg, nedspolningsfartyg och andra fartyg med begränsad manöverförmåga. Under förläggningsskedet kommer säkerhetszoner (normalt 500 meters radie) att upprättas runt förläggningsfartyg, nedspolningsfartyg samt andra fartyg med utrustning och/eller dykare i vattnet. I de hårt trafikerade och förhållandevis smala trafikkorridorerna i Öresund innebär detta ett problem som måste hanteras på ett väl organiserat sätt. Under arbetet kommer man att ha tät kommunikation med olika myndigheter som Kustbevakningen, lots 39 och Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken Öresund (VTS) och ta hjälp av dessa instanser för kommunikation med sjöfarten i området. För att garantera säkerheten på plats kommer man att använda vaktfartyg och officiella marina informationssystem (Underrättelser för Sjöfarande, Notices to Mariners), vilket även förordas av Transportstyrelsen (bilaga 12), samt dagliga sändningar över VHF-radio. 6.8 Yrkesfiske 6.8.1 Beskrivning Riksintresse för yrkesfisket Fisket i Öresund karaktäriseras av småskalighet och domineras värdemässigt av torsk och ål. Fångsterna av flatfisk och sjurygg är även viktiga komplement. I Öresund finns viktiga lekområden för torsk som förutom att ha betydelse för det lokala fisket också bidrar till bestånden i sydvästra Östersjön och Kattegatt. Havsområdet längs den aktuella kuststräckan omfattas av riksintresse för yrkesfisket (områdesnummer 54 ”Knölhaken kullen”) enligt 3 kap. 5 § miljöbalken. Motivet för riksintresset är ”lekområde för torsk samt fångstområde för torsk, ål m.fl. arter”. Riksintresset berörs av sjökabelstråket. 6.8.2 Konsekvenser Fisket i området bedöms inte påverkas i någon större omfattning. En viss temporär störning kan dock inte uteslutas i samband med arbetena för själva kabelbytet då framkomligheten på sjön kan vara begränsad. Marine Monitoring AB bedömer även att vissa fiskarter, främst torsk, kan få en försämrad rekrytering till följd av att grumlande arbeten utförs under en för dessa känslig tid (januari-juni) när deras ägg finns fritt i vattnet. Det finns då risk för att partiklar fäster vid äggen och tynger ner dem mot botten (bilaga 15). Beträffande tid för arbeten till sjöss kan noteras att Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) i sitt samrådsyttrande angav att arbeten tidsmässigt bör förläggas under vår-sensommar för att undvika arbeten under fiskeperioden som huvudsakligen sker under september-december. Om arbeten utförs under fiskeperioden anser de att fisket riskerar att på- verkas negativt. Erfarenheter från stora byggprojekt i Öresund, exempelvis Öresundsbron, visar att effekter av grumling inte haft någon betydande långsiktigt negativ effekt på fisket. De utförda analyserna tyder inte på att förändringar i artsammansättning och fångstutveckling skiljer sig markant mellan Öresund och närliggande referensområden efter anläggandet av Öresundsförbindelsen (Fiskeriverket 2005). Sammantaget bedöms värdet ur yrkesfiskesynpunkt som högt då ett riksintresseområde berörs. Kabelförläggningen bedöms innebära en relativt liten påverkan för fisket. Därmed bedöms konsekvenserna bli små. 6.9 Naturresurser 6.9.1 Beskrivning Ett område av riksintresse för yrkesfisket berörs av sjökablarna. Intresset liksom bedömd miljöpåverkan har beskrivits ovan i kapitel 6.8. Landkabelstråket berör till övervägande del mark som utgörs av naturreservat och Natura 2000-område, bortsett från en kort sträcka öster om väg 111 där stråket går genom ett trädbevuxet skogsområde. Någon jordbruksmark berörs inte. 6.9.2 Konsekvenser Då inga områden som har intresse ur naturresurssynpunkt berörs, bortsett från yrkesfisket som beskrivs separat i kapitel 6.8, bedöms värdet som litet och påverkan som obetydlig. Därmed bedöms konsekvenserna bli obetydliga. 6.10 Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse 6.10.1 Beskrivning Sjötrafiken i Öresund är omfattande. Trafiken är koncentrerad till farleder, men sker även utanför dessa. Som nämnts ovan i kapitel 6.7 är farleden i sundet av riksintresse för sjöfarten. Landkabelstråket korsar väg 111. Detta innebär att tillstånd att dra fram ledning enligt 44 § väglagen krävs och att en trafikanordningsplan ska upprättas. Området som berörs av landkabelstråket omfattas inte av detaljplan. Helsingborgs stads översikts- 40 plan, ÖP 2010, antogs av kommunfullmäktige i maj 2010. Översiktsplanen anger ingen annan planerad markanvändning än den nuvarande för det aktuella kabelstråket. I översiktsplanen presenteras ett stråk för en eventuell framtida spårvägsdragning (mellan Viken och Helsingborg) som passerar genom området väster om väg 111 och där korsar kabelstråket. Svenska kraftnät har tidigare (201310-31) yttrat sig i ärendet och bland annat påtalat att man har ledningsrätt, vilket innebär att åtgärder/verksamheter som eventuellt skulle inskränka Svenska kraftnäts verksamhet inte får vidtas. Någon bebyggelse finns inte i anslutning till landkabelstråket. 6.10.2 Konsekvenser Bortsett från sjötrafiken, som beskrivs separat i kapitel 6.7, bedöms ingen påverkan eller konsekvens som skiljer sig från nollalternativet uppstå för infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse. 41 07. samlad bedömning Sammantaget bedöms konsekvenserna av det planerade bytet av kabelförbindelsen som små. Konsekvenserna bedöms dessutom till huvudsak vara övergående då de främst uppkommer under anläggningsskedet. På enskilda områden med höga naturvärden har konsekvenserna bedömts kunna bli måttliga. Men där kan kompensationsåtgärder utföras som till viss del bedöms kunna mildra konsekvenserna. De negativa konsekvenserna som kan uppkomma vid bytet av kablarna ska dock ställas i relation till risken att olja från de befintliga kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få stora negativa miljökonsekvenser som följd. Vidare bör det observeras att bedömningen i tabell 7.1 avser anläggningsfasen. De bedömda konsekvenserna för drift och underhåll bedöms som obetydliga för samtliga parametrar. Tabell 7.1. Samlad bedömning av det planerade kabelbytets miljökonsekvenser Intresse Samlad bedömning Kommentar Natura 2000 små-måttliga Genom kompensationsåtgärder bedöms konsekvenserna bli mindre och på lång sikt till och med komma att innebära små positiva konsekvenser för den biologiska mångfalden. Övrig naturmiljö små-måttliga Viss påverkan på fisk och knubbsäl kan inte uteslutas. Friluftsliv små Vissa begränsningar av tillgänglighet såväl på land som i vatten under anläggningsskedet. Kulturmiljö små Påverkan på fast fornlämning på land och potentiella fasta fornlämningar till sjöss. Sjöfart små Främst begränsningar i framkomligheten i farled och utmed kusten. Yrkesfiske små Temporära begränsningar i framkomligheten på sjön kan inte uteslutas Naturresurser obetydlig Ingen jordbruksmark berörs. Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse obetydlig Ingen påverkan som skiljer sig från nollalternativet. 42 Referenser CMB Uppdragsarkeologi AB 2014. Arkeologisk förundersökning 2014. Kristinelund 2:4, RAÄ 90. Allerums socken, Helsingborgs kommun i Skåne. Fiskeriverket 2005. Öresundsförbindelsens inverkan på fisk och fiske -Underlagsrapport 1992-2005. Fiskeriverket 2008. Fiskundersökningar vid Lillgrund - Kontrollprogram för Lillgrunds vindkraftspark. Fiskeriverkets årsrapport 2008. Helsingborgs stad och Statens Naturvårdsinvesteringsprogram 2006. Grollegrund - ett förslag till marint naturreservat. Helsingborgs stad 2012a. Skötselplan för naturreservatet Grollegrund. Dnr: 82/2010. Helsingborgs stad 2012b. Beslut om bildandet av marint naturreservat för Grollegrund. Dnr: 82/2010. Karlsson M., Romare P., Göransson P. 2006. Grollegrund – ett förslag till marint naturreservat. Helsingborgs stad, Statens naturvårdsinventeringsprogram. Länsstyrelsen i Skåne län 1984, Beslut förordnande om naturreservat Domsten-Vikens kusthedsreservat, 1984-03-13. Länsstyrelsen i Skåne län 2005. Bevarandeplan för Natura 2000-område Domsten-Viken 2005-12-16. Magnetfält och hälsorisker, broschyr från Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten. Naturvårdsverket 2008. Manual för basinventering av marina naturtyperna 1110, 1130, 1140 och 1170. Naturvårdsverket 2010. Muddring och hantering av muddermassor, Miljörättsavdelningen 201002-18. Svenska kraftnät 2014. Miljökrav vid bygg-, anläggnings- och underhållsarbeten. Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektriska och magnetiska fält, SSMFS 2008:18. Tougaard et al 2006. Harbour Seals on Horns Reef before, during and after construction of Horns Rev Offshore Wind Farm. Final report to Vattenfall A/S. Biological Papers from the Fisheries and Maritime Museum No 5, Esbjerg, Denmark, 2006. Översiktsplan för Helsingborgs Stad, 2010. 43 Muntliga referenser Andersson 2005. Kjell Andersson, forskningsingenjör avdelningen för Teknisk geologi vid Lunds tekniska högskola, muntlig referens. Websidor Geodatasamverkan, www.geodata.se Helsingborgs Stad, www.helsingborg.se Länsstyrelsen i Skåne, www.lansstyrelsen.se/ skane Riksantikvarieämbetet, www.raa.se Sjöfartsverket, www.sjofartsverket.se Trafikverket, www.trafikverket.se Vatteninformation Sverige, www.viss.lansstyrelsen.se Miljömål.se – den svenska miljömålsportalen, http://www.miljomal.se/ 44 Bilagor Kartbilagor 1 Översiktskarta kabelstråk 2 Översiktskarta avförda alternativ 3 Karta avförda alternativ, Nordligt alternativ 4 Karta riksintressen och områdesskydd 5 Karta naturvärdesinventering 6 Detaljkarta naturtyper inom Natura 2000-området 7 Karta marinbiologisk biotop-/naturtyps- klassificering 8 Karta marinarkeologisk analys 9 Karta riksintressen hav Övriga bilagor 10 Beslut om betydande miljöpåverkan 11Samrådsredogörelse 12 Transportstyrelsens yttrande 13 Bedömningsgrunder kabel Svenska kraft nät 14Naturvärdesinventering 15 Marinbiologisk undersökning 16 Marinarkeologisk analys 17 Riskanalys sjöfart SvensKa Kraftnät Box 1200 172 24 Sundbyberg Sturegatan 1 Tel 010 475 80 00 Fax 010 475 89 50 www.svk.se
© Copyright 2024