miljökonsekvensbeskrivning byte av 400 kv

miljökonsekvensbeskrivning
byte av 400 kv-kablar mellan
skåne och själland
mars 2015
Miljökonsekvensbeskrivning tillhörande
tillståndsansökan enligt miljöbalken.
Projektorganisation
Projektledare
Daniel Frykholm
Tillstånd och MKB
Helene Boström
Samrådsunderlag
Uppdragsansvarig
Cristiano Piga, Tyréns AB
Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat
anges, tagits fram av Tyréns och Svenska kraftnät.
Kartmaterial har använts med tillstånd från
Lantmäteriet:
© Lantmäteriet, Sjöfartsverket, SvK - Geodatasamverkan
Org.Nr 202 100-4284
Kartor
Olof Friberg och Anna Hall, Tyréns AB
Svenska kraftnät
Box 1200
172 24 Sundbyberg
Sturegatan 1
Kvalitetsgranskning
Boel Larsson, Tyréns AB
Tel 010 475 80 00
Fax 010 475 89 50
Framsida:
Vy mot väster utmed befintligt kabelstråk.
Danmark syns på andra sidan sundet.
www.svk.se
Svenska kraftnät
Förord
Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, som
omfattar ledningar för 400 kV och 220 kV med stationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el. Svenska kraftnät utvecklar
stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och kostnadseffektiv elförsörjning. Därmed har vi också en viktig
roll i klimatpolitiken.
Svenska kraftnät har cirka 500 medarbetare, de
flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även
kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i
landet. År 2013 var omsättningen 10 111 miljoner
kronor.
Svenska kraftnät har ett dotterbolag och sex intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen
Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats www.svk.se.
Svenska kraftnät planerar att byta ut den södra av
de två sjökabelförbindelserna mellan Skåne och
Själland. Förbindelsen är viktig för elförsörjningen
i både Sverige och Danmark under såväl normala
som ansträngda förhållanden. Inför kabelbytet
kommer Svenska kraftnät att ansöka om tillstånd
för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken
hos mark- och miljödomstolen. Utöver reglerna i
11 kap. miljöbalken om vattenverksamhet kommer
dispenskriterierna för strandskydd och för Natura
2000 att ingå i prövningen.
Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB)
behandlar de förväntade konsekvenserna av det
planerade bytet av kablar och är framtagen som underlag för tillståndsprövningen enligt miljöbalken.
INNEHÅLL
Projektorganisation 2
Svenska kraftnät
3
Förord3
sammanfattning 5
01.inledning
1.1 Allmänt om Svenska kraftnät
1.2 Bakgrund
1.3 Syfte
1.4 Avgränsning
1.5 Metod
7
7
7
8
8
8
02. samråd och tillstånd
10
2.1 Prövning och tillstånd
10
2.2 Samrådsprocessen och samrådets genomförande10
2.3 Tidplan
10
03. övergripande förutsättningar
11
3.1 Lokalisering
11
3.2 Nationella Miljömål
11
3.2.1 Giftfri miljö
12
3.2.2 Säker strålmiljö
12
3.2.3 Hav i balans samt levande kust och
skärgård12
3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv
13
3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy
13
3.4 Miljökvalitetsnormer
13
04.verksamhetsbeskrivning
15
4.1 Allmän beskrivning
15
4.1.1 Kablarnas uppbyggnad
16
4.1.2 Övergångsskarvar 16
4.2 Markkabelförläggning
16
4.2.1 Grävning
17
4.2.2 Schaktfri metod
17
4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar 17
4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land 18
4.3 Vattenverksamheten
18
4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning
och upptagning
19
4.3.2 Sjökabelförläggning
20
4.4 Elektriska och magnetiska fält
22
05.alternativ
24
5.1 Nollalternativ
24
5.2 Huvudalternativ
24
5.3 Avförda alternativ
24
5.3.1 Avförda sträckningsalternativ
24
5.3.2 Avförda metoder och kabelförläggningsalternativ25
06. nuläge och bedömda miljökonsekvenser28
6.1 Bedömning och bedömningsgrunder 28
6.2 Riksintressen och områdesskydd
28
6.3 Natura 2000
29
6.3.1 Beskrivning
29
6.3.2Konsekvenser
29
6.4 Övrig naturmiljö 31
6.4.1 Beskrivning
31
6.4.2 Konsekvenser
33
6.5 Friluftsliv
36
6.5.1 Beskrivning
36
6.5.2 Konsekvenser
36
6.6 Kulturmiljö
37
6.6.1 Beskrivning
37
6.6.2 Konsekvenser
37
6.7 Sjöfart 38
6.7.1 Beskrivning
38
6.7.2 Konsekvenser
38
6.8 Yrkesfiske
39
6.8.1 Beskrivning
39
6.8.2 Konsekvenser
39
6.9 Naturresurser
39
6.9.1 Beskrivning
39
6.9.2 Konsekvenser
39
6.10 Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse39
6.10.1 Beskrivning
39
6.10.2 Konsekvenser
40
07. samlad bedömning 41
Referenser42
Bilagor44
5
sammanfattning
De aktuella sjökablarna, som anlades 1973, börjar nu närma sig sin tekniska livslängd och behöver
därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska skyddet av kablarna. Skador på armeringen
kan leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre
ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna som är av typen trycksatta
tunnoljekablar. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal där olja cirkulerar i kabeln.
I de nya kablarna planeras tvärbunden polyeten
(PEX) att användas som isolermaterial. De nya kablarna innehåller inte olja, och är därmed väsentligt
bättre ur miljösynpunkt.
Förbindelsen är förlagd som landkabel ca 360
meter från stationsområdet i öster (där förbindelsen övergår till luftledning) och ner till strandlinjen, där en skarvplats med övergångsskarvar mellan
land- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består
förbindelsen av sjökablar över till danskt landområde. Den totala sjökabelsträckningen är ca 7,3 km,
varav ca 3,5 km inom svenskt territorialvatten.
Svenska kraftnät planerar att kablarna inom
svenskt territorialvatten och landområde förläggs i
anslutning till eller på samma plats som befintliga
fyra kablar.
Alla sjökablarna planeras att bytas samtidigt,
vilket är effektivt och ger en kortare total utförandetid, men medför ett avbrott på elförbindelsen.
Svenska kraftnät förordar att landkabeldelen kan
färdigställas innan avbrott tas och sjökabelförläggningen sker. Detta innebär att de fyra landkablarna
förläggs i ett nytt kabelschakt i direkt anslutning
norr om de befintliga landkablarna samt att en ny
skarvplats placeras vid strandkanten strax norr om
befintlig skarvplats.
För att skydda sjökablarna från yttre påverkan kommer de huvudsakligen att förläggas under
havsbotten. Det finns flera metoder att skydda sjökablarna. De vanligaste metoderna är nedspolning,
plogning, fräsning, grävning samt övertäckning.
Sammanfattningsvis bedöms en kombination av
grävning och spolning vara den mest effektiva och
skonsamma metoden för att skydda kabelförbindelsen. Övertäckning är aktuellt där varken grävning
eller spolning fungerar med tanke på bottenförhållandena för att åstadkomma ett tillräckligt skydd.
Såväl land- som sjökabelstråken berör värdefulla
naturområden med höga bevarandevärden, bland
annat berörs ett Natura 2000-område, två naturreservat, samt riksintresseområden för naturmiljö
och kustzonen. Landkabelstråket berör dessutom
även ett känt fornlämningsområde. Sjökabelstråket berör även område av riksintresse för sjöfart och
för yrkesfiske.
Påverkan på naturmiljön bedöms kunna minimeras och inte bli av betydande omfattning.
Sammantaget bedöms konsekvenserna av det planerade bytet av kabelförbindelsen som små. Det är
främst en temporär påverkan på den marina miljön som bedöms uppkomma. På enskilda områden
med höga naturvärden har konsekvenserna bedömts kunna bli små-måttliga. Med föreslagna skadelindrande åtgärder och kompensationsåtgärder
6
bedöms konsekvenserna till viss del kunna mildras. Konsekvenserna bedöms dessutom till huvudsak vara övergående då de främst uppkommer
under anläggningsskedet. De negativa konsekvenserna som kan uppkomma vid bytet av kablarna ska
dock ställas i relation till risken att olja från de befintliga kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket
skulle kunna få stora negativa miljökonsekvenser
som följd. Driftskedet bedöms inte innebära någon
påverkan som kan förväntas medföra några betydande miljökonsekvenser.
7
01.inledning
1.1 Allmänt om Svenska kraftnät
Svenska kraftnät ansvarar för Sveriges stamnät för
elkraft och har systemansvaret för den svenska elförsörjningen.
Kortsiktigt innebär detta ansvar att upprätthålla
balansen i elsystemet mellan den el som produceras
och den el som konsumeras samt att se till att elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert.
På lång sikt innebär detta ansvar att Svenska
kraftnät arbetar för att förstärka och underhålla
stamnätet för att öka driftsäkerheten och överföringskapaciteten. Därmed förbättras också förutsättningarna för att kunna upprätthålla balansen i
elsystemet.
Svenska kraftnäts uppdrag kan sammanfattas i
följande fyra punkter:
>> Erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad
överföring av el på stamnätet.
>> Utöva systemansvaret för el kostnadseffektivt.
>> Främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el.
>> Verka för en robust elförsörjning.
1.2 Bakgrund
Svenska kraftnät och Energinet.dk äger och förvaltar två stycken 400 kV-växelströmsförbindelser
som förbinder Skåne (Kristinelund, mellan Domsten och Viken) med Själland (Skibstrupgaard).
Den södra sjökabelförbindelsen består av fyra kablar, varav en är reservkabel för båda förbindelserna, och den norra består av tre kablar. Svenska
kraftnät äger tre av de fyra sjökablarna i den södra
förbindelsen. Den fjärde, reservkabeln, ägs till hälften av Svenska kraftnät och Energinet.dk. En översiktskarta redovisas i bilaga 1.
Den södra förbindelsen anlades 1973 och under
åren 1996-1998 gjordes omfattande nedspolning
av kablarna. På merparten av sträckan spolades kablarna ner till ett djup på ca 0,8 meter under havsbotten.
Sjökablarna i den södra förbindelsen börjar nu
närma sig sin tekniska livslängd och behöver därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska
skyddet av kablarna. Skador på armeringen kan
leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre
ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna. Befintliga kablar är av typen
trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low Pressure Oil
Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form
av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i kabeln. Läckage
av olja har förekommit vid en övergångsskarv mellan land- och sjökabel på danskt strandområde. I de
nya kablarna planeras tvärbunden polyeten (PEX)
att användas som isolermaterial. De nya kablarna
innehåller inte olja, och är därmed väsentligt bättre
ur miljösynpunkt.
8
Förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både
Sverige och Danmark. Förbindelsen möjliggör delning av reserveffekt mellan nätområdena vilket har
ett stort värde, inte minst om det skulle uppstå fel
eller avbrott på andra ställen. Därmed fungerar elnätet i regionen (östra Danmark och södra Sverige) bara optimalt när Öresundsförbindelserna är
i funktion. Förbindelsen är alltså av vital betydelse
även för den gemensamma elmarknaden mellan
östra Danmark och södra Sverige.
1.3 Syfte
En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska ingå i
en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet hos
mark- och miljödomstolen enligt miljöbalkens 11
kap. samt även för den Natura 2000-prövning som
blir aktuell enligt miljöbalkens 7 kapitel. Syftet med
en MKB är att identifiera och beskriva de direkta
och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med
mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, samt på
annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och
miljön (6 kap. 3 § miljöbalken).
1.4 Avgränsning
Miljökonsekvensbeskrivningen ska enligt miljöbalken, i den utsträckning det behövs med hänsyn
till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt kapitel 1.3 ovan. Detta innebär att
vissa effekter som har liten betydelse eller inte är relevanta för projektet kan behandlas översiktligt eller utelämnas.
Denna MKB beskriver de konsekvenser som
kan förutses uppkomma vid byte av kabelförbindelsen mellan nätstationen i Kristinelund och territorialgränsen (i Öresund) mellan Sverige och
Danmark. Berört område ligger i Helsingborgs
kommun, Skåne län. Konsekvenserna beskrivs för
förläggning av nya samt upptagning av gamla sjökablar samt även för förläggning av nya markförlagda
landkablar mellan nätstationen i Kristinelund och
stranden. Konsekvenserna beskrivs för det kabelut-
bytesalternativ som Svenska kraftnät efter genomförda samråd och utredningar har valt att söka
tillstånd för (benämndes alternativ A i samrådsunderlaget). Därutöver redogörs även för ett nollalternativ samt bortvalda alternativ. Alternativen
beskrivs i kapitel 5.
Beskrivning av konsekvenser behandlar skyddade natur- och kulturområden, områden av
riksintresse, natur- och vattenmiljön, friluftsliv, kulturmiljön, sjöfart, yrkesfiske, naturresurser, samt infrastruktur och planförhållanden. Det
geografiska påverkansområde som konsekvensbedömts för respektive intresse varierar beroende på
den aktuella påverkans art och utbredning. För de
olika aspekterna beskrivs nuläge, en bedömning av
konsekvenser för anläggningsskedet samt eventuella åtgärdsförslag för att minska negativa konsekvenser.
Under driftskedet krävs normalt sett i princip
inget underhållsarbete för vare sig land- eller sjökablarna. Vid en eventuell skada måste dock kabeln tas upp och skarvas. För sjökablarna innebär
det att den skadade delen måste lyftas upp på ett fartyg där en bit reservkabel skarvas i med hjälp av två
stycken sjökabelskarvar. Den färdigreparerade kabeln läggs tillbaks på havsbotten och skyddas sedan
genom t.ex. nedspolning eller övertäckning. Om
ett kabelfel inträffar i någon av markkablarna uppkommer behov av att schakta upp ett begränsat område för att reparera skadan. Om detta blir aktuellt
inom Natura 2000-området, naturreservatet eller fornlämningsområdet (Allerum 90:1) måste det
naturligtvis göras med stor aktsamhet. Över markkabelförläggningen öster om väg 111 kan viss röjning komma att bli aktuell, för att förhindra att träd
med större/djupare rotsystem etablerar sig ovan
kablarna. Sådana mindre reparations- och underhållsåtgärder bedöms inte innebära någon påverkan som kan förväntas medföra några betydande
miljökonsekvenser och driftskedet behandlas därmed inte vidare i denna MKB. Drift och underhåll
beskrivs mer ingående i den tekniska beskrivningen
i ansökan.
1.5 Metod
Konsekvensbedömningen är gjord utifrån följande
underlag och metod:
9
>> Underlagsrapporter i form av naturvärdesinventeringar/bedömningar för såväl land
som den marina miljön, marinarkeologisk
bedömning samt riskbedömningar för
sjöfart
>> Tekniska PM beträffande olika förläggningsalternativ, metoder, alternativ m.m.,
samt den till ansökan bifogade tekniska
beskrivningen
>> Inhämtning av GIS-underlag från Geodatasamverkan, Riksantikvarieämbetet och
Trafikverket
>> Genomgång av kommunala planer
>> Platsbesök
>> Beräkningar av magnetfält
>> Information och synpunkter inkomna under
samrådet samt vid avstämningsmöte med
länsstyrelsen i Skåne län och Helsingborgs
kommun
Konsekvensbedömningarna är gjorda efter
Svenska kraftnäts bedömningsgrunder, se utförlig
beskrivning under kapitel 7, ”Nuläge och bedömda
miljökonsekvenser”, samt bilaga 13 (Bedömningsgrunder kabel).
10
02.samråd och tillstånd
2.1 Prövning och tillstånd
För att byta kablarna krävs tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken samt tillstånd för
påverkan inom ett Natura 2000-område enligt 7 kap.
miljöbalken. Inför bytet av kablarna krävs även dispens från strandskyddet enligt 7 kap. miljöbalken.
Då kablarna korsar en allmän väg kommer tillstånd
för att korsa allmän väg att krävas enligt väglagen.
Anmälan enligt kulturmiljölagen har gjorts avseende arbetena till havs och kommer att göras avseende arbetena på land.
2.2 Samrådsprocessen och
samrådets genomförande
Inför tillståndsansökan för vattenverksamhet
samt ansökan avseende påverkan inom ett Natura
2000-område krävs att Svenska kraftnät först har
samrått med de som kan komma att beröras av planerna. Reglerna för detta finns i 6 kap. 4 § miljöbalken. Där framgår att den som avser att bedriva
en verksamhet som kan betraktas som miljöfarlig verksamhet ska samråda med länsstyrelse, tillsynsmyndighet och de enskilda som kan antas bli
särskilt berörda av verksamheten. Om verksamheten kan anses medföra betydande miljöpåverkan, enligt de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar, ska
även samråd med övriga statliga myndigheter, de
kommuner, den allmänhet och de organisationer
som kan antas bli berörda genomföras. Beslut om
betydande miljöpåverkan fattas av länsstyrelsen.
I övrigt gäller att samråd ska genomföras i god tid
och i behövlig omfattning. Beslut om att bytet av kablarna kan antas innebära en betydande miljöpåverkan togs av Länsstyrelsen i Skåne län den 1 december 2014 (se bilaga 10).
Samråd för byte av de aktuella 400 kV-ledningarna har genomförts med Länsstyrelsen i Skåne
län, Helsingborgs stad, de enskilda som kan antas
bli särskilt berörda, övriga statliga myndigheter
samt föreningar och den allmänhet som kan antas
bli berörd. Samrådet gjordes genom ett informationsutskick till de myndigheter, fastighetsägare,
organisationer, föreningar och företag som kunde
antas bli berörda. Information om byte av kablarna
har även skett genom annonsering i dagspressen,
Helsingborgs Dagblad, den 28 april och 5 maj 2014.
Samrådstiden pågick till den 5 juni 2014.
Samrådet och vad som framkom under detta har
beskrivits i en samrådsredogörelse (bilaga 11).
2.3 Tidplan
Enligt gällande tidplan ska arbetena med byte av
kablarna utföras under våren och sommaren 2018.
Det är den tid som är bäst lämpad, dels ur avbrottssynpunkt (dvs. då kabelförbindelsen har minst kapacitetsefterfrågan) och dels med hänsyn till de
marina aktiviteterna (minst risk för otjänligt väder och därigenom minimering av avbrottstid samt
även så kort period med vattenverksamhet som
möjligt). Drifttagning av kablarna beräknas ske efter utfört utbyte, dvs. sommaren 2018.
11
03.övergripande
förutsättningar
Figur 3.1. Vy från stranden mot Danmark.
Figur 3.2. Vy utmed kabelstråket från stranden mot kraftstationen vid Kristinelund, som ligger bakom skogspartiet.
3.1 Lokalisering
marken bevuxen med skogsvegetation. Träden är
hårt utsatta och har delvis skadats av vindar och
salt. Träden är också generellt småvuxna till följd av
de tuffa växtförhållandena.
Den övervägande delen av kabelstråket, totalt ca
7,3 km, berör havsområdet (Öresund) mellan den
svenska och den danska sidan av sundet, varav ca
3,5 km inom svenskt vatten. Den strandnära havsbotten på den svenska sidan karaktäriseras av en
flack sluttande botten som främst utgörs av sten och
block, men fläckvis finns inslag av grus och sand se
figur 3.1.
En kort sträcka av kabelstråket, ca 360 meter, genomkorsar landområdet från strandlinjen och upp
till stationen vid Kristinelund, se figur 3.2. Denna
del utgörs av en rest av det gamla kusthedslandskapet längs Öresund och innehåller flera olika naturtyper. Mellan stranden och väg 111 ligger ett område
med sanddyner som är bevuxna med främst gräs
och örter. Öster om väg 111 är den sandiga och magra
3.2 Nationella Miljömål
Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom
16 områden (www.miljomal.nu). Målen beskriver
den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser samt befolkningens hälsa
som är miljömässigt hållbara på lång sikt. Till varje
miljökvalitetsmål hör ett antal delmål. De nationella miljökvalitetsmålen är konkretiseringar av
miljöbalkens mål om främjandet av en hållbar utveckling.
12
De nationella miljökvalitetsmålen framgår enligt nedan. De mål som i huvudsak bedöms beröras
av detta projekt är markerade med fet stil. Dessa beskrivs kort nedan, liksom hur Svenska kraftnät arbetar inom detta projekt för att medverka till dem.
01. Begränsad klimatpåverkan
02. Frisk luft
03. Bara naturlig försurning
04. Giftfri miljö
05. Skyddande ozonskikt
06. Säker strålmiljö
07. Ingen övergödning
08. Levande sjöar och vattendrag
09. Grundvatten av god kvalitet
10. Hav i balans samt levande kust och
skärgård
11. Myllrande våtmarker
12. Levande skogar
13. Ett rikt odlingslandskap
14. Storslagen fjällmiljö
15. God bebyggd miljö
16. Ett rikt växt- och djurliv
3.2.1 Giftfri miljö
Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors
hälsa eller den biologiska mångfalden.
Isolerande oljor finns i de gamla kablarna som
ska bytas ut. Såväl land- som sjökablar kommer att
tömmas helt på olja och spolas rena från oljerester innan de ersätts med nya kablar. Landkablarna
pluggas efter tömning och rengöring igen och lämnas i marken, medan sjökablarna tas upp och återvinns. De nya kablarna kommer inte att innehålla
någon olja. Utläggningen av sjökabeln sker med
hjälp av bl.a. sjökabelfartyg. En risk vid utläggningen samt vid grävarbeten är att fartygen eller
andra arbetsmaskiner genom läckage kan medföra
utsläpp av olja. Fartygen kommer att följa det av
IMO (International Maritime Organisation) framtagna MARPOL-konventionen (International Convention for the Prevention of Pollution From Ships,
1973, as modified by the Protocol of 1978) som syftar till att minska riskerna för utsläpp från fartyg.
Om utsläpp trots allt sker är fartygen försedda med
länsor som används till att begränsa spridningen.
Miljöfartyg ska också finnas i beredskap i samband
med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp
från någon kabel. För grävmaskiner och andra entreprenadmaskiner finns också en rad miljökrav
från Svenska kraftnäts sida, exempelvis ska dieselbränsle och bensin uppfylla kraven för miljöklass 1
och inom områden med känsliga naturmiljöer ska
de hydrauloljor/vätskor som används uppfylla miljöegenskapskraven i Svensk Standard SS155434
(Svenska kraftnät 2014).
3.2.2 Säker strålmiljö
Enligt miljökvalitetsmålet ska människors hälsa
och den biologiska mångfalden skyddas mot skadliga effekter av strålning. Den aktuella kabelförbindelsen ger inte upphov till någon strålning, men däremot alstrar den magnetiska fält. I dagsläget finns
det två identifierade områden där forskning visat
på möjliga skadliga hälsoeffekter vid exponering
för elektriska och magnetiska fält. Det handlar om
exponering för magnetfält från exempelvis kraftledningar och elektriska apparater samt radiovågor
från den egna mobiltelefonen. Därför anser Strålsäkerhetsmyndigheten att försiktighetsprincipen bör
tillämpas, det vill säga att onödig exponering bör
undvikas.
Svenska kraftnät har för avsikt att vidta skyddsåtgärder, exempelvis genom att avskärma magnetfält från skarvplatsen under mark, samt att placera
de aktuella kablarna på ett sådant sätt att den av
Strålsäkerhetsmyndigheten angivna referensvärdesnivån på 100 mikrotesla inte överskrids i marknivå.
3.2.3 Hav i balans samt levande kust och
skärgård
Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt
hållbar produktionsförmåga och den biologiska
mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha
en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård
ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.
Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.
Bytet av kablarna bedöms bara få en lokal och
temporär påverkan på marina naturvärden och har
13
planerats för att i möjligaste mån begränsa påverkan på natur- och kulturvärden samt på yrkesfiske
och friluftsliv. Vissa åtgärder kommer även att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer block och sten att läggas tillbaka i de
gamla kabelspåren i de grunda strandnära delarna
för att motverka habitatförlust.
3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv
Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida
generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd.
Det planerade bytet av kablarna bedöms lokalt
och temporärt att påverka vissa arters livsmiljö negativt medan andra arter kommer att gynnas. Vissa
åtgärder kommer att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer sandblottor lämnas och främmande arter som vresros tas
bort vid schaktningen på landdelen inom Natura
2000-området.
3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy
Svenska kraftnäts vision är att ha en ledande roll för
en säker och hållbar elförsörjning. Vi ska utveckla
energieffektiva och miljöanpassade lösningar för
överföring av el på stamnätet. Genom arbetet bidrar vi till att EU:s klimatmål och Sveriges miljökvalitetsmål uppnås.
Vi ska verka för att verksamhetens1 miljöbelastning ständigt minskar. Detta innebär att utsläpp
av växthusgaser och andra miljöskadliga ämnen
ska begränsas. Vi ska effektivisera vår energianvändning och verka för att användningen av ämnen och material sker med god resurshushållning.
Vid utbyggnad och förvaltning av stamnätet ska vi
så långt som möjligt ta hänsyn till omgivande natur
och landskap samt bevara värdefulla biotoper.
Vi uppnår detta genom att:
>> långsiktigt hållbara beslut där miljöhänsyn
är en viktig del av underlaget
>> ställa miljökrav i upphandlingar och säkerställa att kraven följs
>> kommunicera och agera med ansvar, öppenhet och respekt kring både globala och lokala
miljöfrågor
>> bedriva och stödja forskning och utveckling
som leder till miljöanpassad teknik och
metoder
>> följa lagar och andra krav inom miljöområdet
>> se till att anställda och övriga som utför
arbete åt oss är miljömedvetna och har tillräcklig miljökompetens för att ta hänsyn till
miljön i det dagliga arbetet
3.4 Miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt bindande
styrmedel som infördes i samband med miljöbalken
1999. Enligt 5 kap. i miljöbalken ska en miljökvalitetsnorm ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för
olägenheter av betydelse, eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. En miljökvalitetsnorm kan till exempel
gälla högsta tillåtna halt av ett ämne i luft, mark, eller vatten. Miljökvalitetsnormer kan gälla för hela
landet eller för ett geografiskt område, till exempel ett län eller en kommun. Utgångspunkten för
en norm är kunskaper om vad människan och naturen tål. Normerna kan även ses som styrmedel för
att på sikt nå tidigare nämnda miljökvalitetsmål. De
flesta av miljökvalitetsnormerna baseras på krav i
olika direktiv inom EU. I dag finns det miljökvalitetsnormer för:
>> olika föroreningar i utomhusluften
(2010:477)
>> olika parametrar tillhörande vattenförekomster (2004:660, 2000/60/EG,
2008/105/EG, 2006/118/EG)
>> olika kemiska föreningar i fisk- och musselvatten (2001:554)
>> omgivningsbuller (2004:675)
1. Med verksamheten avses Svenska kraftnäts totala
verksamhet inkl. de egna gasturbiner som ingår i
störningsreserven.
14
De miljökvalitetsnormer som bedöms omfattas av aktuellt projekt är miljökvalitetsnormer
för vattenförekomster. Aktuell förbindelse berör vattenförekomsterna Helsingborgssandstenen
SE621791-130957 (grundvatten) och Norra Öresunds kustvatten SE561030-122821 (kust).
Vare sig anläggningsarbeten eller arbeten under
drifttiden, t.ex. underhåll, bedöms utifrån den marinbiologiska undersökningen som genomförts (bilaga 15), medföra så omfattande konsekvenser för
de angivna vattenförekomsterna att det skulle försvåra eller öka risken att vattenförekomsterna inte
kan uppfylla beslutade miljökvalitetsnormer. Sammantaget bedöms det planerade ledningsutbytet
inte stå i strid med någon miljökvalitetsnorm.
15
04.verksamhetsbeskrivning
Figur 4.1. Schematisk systemskiss över planerad elförbindelse (figuren är inte skalenlig).
Nedan ges en sammanfattande beskrivning av den
planerade verksamheten i samband med byte av kablarna. En mer utförlig beskrivning finns i den tekniska beskrivningen i ansökan.
4.1 Allmän beskrivning
Den befintliga kabelförbindelsen är på svensk landsida förlagd som markkabel på en sträcka av ca
360 meter, från befintligt stationsområde (Kristinelund) strax öster om väg 111 och ner till stranden, där en skarvplats för övergångsskarvar mellan
mark- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består
förbindelsen av sjökablar över Öresund till danskt
landområde. Den totala sjökabelsträckan är ca 7,3
km, varav ca 3,5 km inom svenskt vatten. I detta
kapitel beskrivs aktuell förbindelse även som Själlandskablarna.
En översiktlig och schematisk skiss över planerad ny kabelanläggningen framgår av figur 4.1. Den
nya kabelanläggningen blir, precis som den nuvarande är, en växelströmsförbindelse för systemspänningen 400 kV.
Sjökablarna kommer att grävas eller spolas ned
alternativt täckas över med sten, detta för att åstadkomma ett bra skydd mot yttre åverkan från t.ex.
fartygsankare eller fiskeutrustning.
På svensk strand ersätts befintlig skarvplats med
en ny motsvarande för de nya kablarna strax norr
om befintlig skarvplats. Därifrån läggs markkabel
i uppschaktat kabeldike österut till terminalstatio-
16
Figur 4.2. Schematisk bild över uppbyggnad för landkabel (den vänstra i bilden) respektive sjökabel (den högra
i bilden).
Figur 4.3. Exempel på kabelskarv för 400 kV.
nen. I stationen ansluts kablarna mot befintlig 400
kV luftledning, som inkommer österifrån. Korsning
av väg 111 planeras ske med hjälp av schaktfri förläggning.
Utöver själva kraftkablarna kommer också två
stycken kommunikationskablar i form av optofiberkablar att installeras parallellt med kraftkablarna.
Vidare kommer en eller flera markledare (jordlinor) att förläggas parallellt med markkablarna.
Den/Dessa markledare kommer att utgöra del i kabelanläggningens jordningssystem.
De nya landkablarna kommer att bestå av en koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten
(PEX) som isolermaterial och en mantel av polyeten för mekaniskt yttre skydd. Se figur 4.2.
Samtliga i de nya kablarna ingående materialen
kan material- eller energiåtervinnas vid en framtida skrotning.
4.1.1 Kablarnas uppbyggnad
De befintliga sjö- och landkablarna som ska bytas
är av typen trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low
Pressure Oil Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln,
finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i
kabeln.
De nya kablarna kommer vara av en modernare typ med plastisolering och en principiell
uppbyggnad enligt figur 4.2. Den exakta kabelkonstruktionen fastställs inte förrän i samband med utvärderingen av inkomna anbud i upphandlingen av
kabelsystemet. Detaljer i konstruktionen kan variera något mellan olika tillverkare.
Kortfattat kommer de nya kablarna ha följande
uppbyggnad: Sjökablarna kommer att bestå av en
koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten (PEX) som isolermaterial, bly för radiell vattentätning samt armering av stål, koppar eller
aluminium. Yttermanteln kommer att innehålla
polypropylengarn och bitumen (asfalt) Se figur 4.2.
4.1.2 Övergångsskarvar
Vid skarvplatsen som anläggs nere vid stranden
kommer markkabel och sjökabel att skarvas ihop
med hjälp av prefabricerade s.k. övergångsskarvar.
Figur 4.3 visar det principiella utförandet hos en
sådan. Storleken kan variera något beroende på tillverkare och detaljkonstruktioner, men längden på
skarven är normalt 2-3 meter och bredden/diametern normalt 500-700 mm.
4.2 Markkabelförläggning
Svenska kraftnät planerar att den nya markkabeldelen av förbindelsen på svensk landsida färdigställs innan ett driftavbrott tas på elförbindelsen
och arbetena med sjökablarna inleds. Det innebär
att de fyra markkablarna förläggs i ett nytt schaktat
kabeldike, omedelbart norr om de befintliga markkablarna. Detta innebär också att en ny skarvplats
för de s.k. övergångsskarvarna mellan mark- och
sjökabel anläggs nere vid strandbrinken, norr om
befintlig skarvplats.
Arbetet på land kan genomföras under en relativt
kort tidsperiod som inte kräver flera etableringar, i
jämförelse med om kablarna skulle förläggas på
samma ställe som de gamla kablarna. Det medför
17
Figur 4.4. Schematisk illustration över arbetsområdet.
Figur 4.5. Exempel på startgrop vid styrd borrning.
I arbetsområdet inräknas, förutom själva kabelschaktet, även en arbetsväg och det utrymme som
behövs bredvid kabeldiket för tillfällig uppläggning
av uppgrävda massor. I figur 4.4 visas schematiskt
principen för arbetsområdets utbredning.
Inom Natura 2000-området och ovanför befintliga markkablar har en så kallad traktorstig etablerats. Avsikten är att utnyttja denna traktorstig för
arbetsväg. För att undvika markskador till följd
av arbetsmaskiner och transporter, kommer dock
traktorstigen att behöva förstärkas. Detta görs
lämpligen genom att fiberduk läggs ovanpå traktorstigen, varefter makadam läggs ovanpå denna duk.
Inom Natura 2000-området kommer de uppgrävda massorna att läggas på fiberduk eller liknande för att minimera påverkan på upplagsplatsen.
Kabelschaktet, som illustreras i figur 4.4, kommer att bli ca 6 meter brett och ca 1,6 meter djupt.
Bottenbredden kommer att uppgå till ca 2,5 meter.
4.2.2 Schaktfri metod
Figur 4.6. Principskiss över vanlig styrd borrning (JTborrning), men principen är densamma även för AT-borrning.
även en minimering av den tid då schaktet genom
det känsliga naturområdet kommer att ligga öppet
och att ytskiktet med vegetation kan återställas tidigare. Att förlägga kablarna i ett nytt schakt innebär även mindre risker ur arbetsmiljösynpunkt då
inget arbete behöver genomföras direkt vid eller
mellan kablar i drift.
Vid korsning av väg 111 kommer en schaktfri förläggningsmetod att användas, troligen styrd borrning, se vidare beskrivning under separat kapitel
nedan.
4.2.1 Grävning
Normalt är arbetsområdet för kabelschakt, tillfälliga upplag och maskintransporter ca 15-20 meter.
Vid passagen av väg 111 kommer någon typ av
schaktfri förläggning att användas, troligen vanlig styrd borrning (JT-borrning), eller s.k. AT-borrning (SBR). Normalt behövs vid dessa metoder såväl
start- som mottagningsgropar, men dessa gropar
kan vanligtvis hållas relativt små, se figur 4.5.
Båda borrmetoderna innebär att man först borrar ett pilothål under vägen som ska passeras. Därefter dras ett plaströr tillbaka med hjälp av en s.k.
rymmare, se figur 4.6.
4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar
Som redogjorts för under avsnitten om kablarnas
uppbyggnad tidigare, kommer mark- och sjökablarna att ha delvis olika konstruktion/uppbyggnad. Det är också så att de termiska förutsättningarna är olika för markförläggningen och för
sjöförläggningen, vilket påverkar utformningen
av respektive kabeldelar. Det blir helt enkelt olika
kablar i mark- respektive sjöförläggningarna, och
dessa kablar måste skarvas ihop. Det görs med hjälp
av s.k. övergångsskarvar, vilka i grunden är lika vanliga skarvar för markkabel, men något mera komplicerade i sin konstruktion.
Till följd av den känsliga miljön vid stranden
kommer stor försiktighet att gälla och stor hänsyn att tas vid schaktning för och iordningställan-
18
Figur 4.7. Preliminär utformning av skarvplats för övergångsskarvar.
det av skarvplatsen. För att ge ett stabilt underlag
åt den utrustning som ska placeras på skarvplatsen, kommer med största sannolikhet en betongplatta att behöva gjutas på platsen. Skarvplatsen,
och därmed bottenplattan, beräknas behöva ta ett
utrymme om ca 12×15 meter (L×B). Bredden styrs
av att det i huvudsak av termiska skäl behövs ett avstånd om 4 meter mellan sjökablarna inom strandområdet. Längden styrs t.ex. av att de för mekaniska
påkänningar känsliga övergångsskarvarna tillsammans med kraftkablarna måste ges ett tillräckligt
stabilt underlag och förankring, och att den kringutrustning som ska installeras får plats. En strävan
i projektet kommer att vara att inte göra skarvplatsen större än nödvändigt.
En slutgiltig och detaljerad utformning av skarvplatsen fastställs först i samband med att slutgiltig
design av kabelanläggningen blir klar. Preliminär
utformning av skarvplatsen framgår dock av figur
4.7.
4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land
Svenska kraftnät planerar för att nuvarande markkablar ligger kvar på sträckan mellan stationsområdet och nuvarande skarvplats.
Detta innebär att befintliga oljekablar töms
helt på olja, spolas rena från eventuella oljerester
och försluts/plomberas i sina ändar, samt får ligga
kvar i mark. Befintliga kabelskarvar demonteras
och avlägsnas och all oljeutrustning tas, efter tömning och rengöring, bort. Olja och utrustning/delar som innehållit olja behandlas som miljöfarligt
avfall. Övriga anläggningsdelar såsom t.ex. de betongringar med lock som idag är synliga på stranden plockas bort.
4.3 Vattenverksamheten
Den genomförandemetod för kabelutbytet som
Svenska kraftnät och Energinet.dk valt att arbeta vidare med, innebär att ett sammanhängande
driftavbrott tas på kabelförbindelsen, och att alla
fyra sjökablarna (tre ordinarie och en reservkabel)
byts ut samtidigt. Ur person- och driftsäkerhetssynpunkt är metoden starkt att föredra framför alternativen. Man slipper bl.a. utföra förläggningsarbeten etc. i närheten av spänningsförande kablar
vilket alltid innebär betydande risker, särskilt när
avstånden blir så begränsade som i det aktuella fallet. Metoden innebär vidare att själva förläggningen
av de nya sjökablarna kan utföras på ett ur kabelskyddssynpunkt mycket bättre sätt, vilket är av
stor betydelse för förbindelsens livslängd och driftsäkerhet.
Jämfört med alternativen, att byta en kabel i taget utan längre avbrott, innebär metoden emellertid också en del nackdelar. Det handlar främst om
en förhöjd risk för störningar i elförsörjningen av
19
Figur 4.8. Tvärsnitt visande djupförhållanden och geologiska förhållanden.
Själland (som är starkt beroende av elförbindelserna över Öresund) till följd av en sammantaget
längre avbrottstid. Dessa nackdelar har emellertid
bedömts uppvägas av de tekniska och arbetsmiljömässiga fördelar som metoden medför.
De arbeten som kommer att bli aktuella i vatten,
mellan strandlinjen och nationsgränsen mot Danmark kan grovt sammanfattas i följande punkter:
>> Upptagning av befintliga kablar från befintlig
skarvplats och ut till havs.
>> Förberedande bottenarbeten, grävning av
nya kabeldiken från ny skarvplats och ca
400 meter ut i havet.
>> Landtagning av kabel till skarvplats och
kabelförläggning till havs.
>> Skyddande av kabel.
>> Iordningställande av havsbotten, igenfyllning av tidigare kabeldiken till havs och
etablering av erosionsskydd.
Vattendjupet varierar från de relativt långgrunda stränderna till ett maximalt vattendjup
av drygt 30 meter (se figur 4.8). Stranden på den
svenska sidan är långgrund och karakteriseras av
flera stenrev och grund som sträcker sig ett stycke
ut i Öresund. Det mesta av de djupare bottnarna
(>20 meters djup) kan anses vara depositions- eller
transitområden för sediment. De grundare partierna (<20 meters djup) kännetecknas av erosionsbotten, med betydligt grövre sediment. Figur 4.8
visar gällande bottenprofil längs planerad sträckning. Av figuren framgår också grovt de bottenmaterial som förekommer. Observera de olika skalorna
i x- respektive y-led, där längdskalan har 200 meter
mellan markeringarna och djupskalan har 5 meter
mellan markeringarna.
4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning
och upptagning
När förläggningen av de nya markkablarna är utförd på svensk och dansk sida, kommer det planerade driftavbrottet på kabelförbindelsen att tas.
Samtliga berörda kablar, till sjöss och på land, kommer initialt att tömmas på olja. Tömningen omfattar också all annan tillhörande utrustning för oljehanteringen, såsom övergångsskarvar, avslut,
expansionskärl, övervakningsutrustning för oljetryck etc. När all olja tömts ut sker genomspolning
av systemet med vatten. Därefter plomberas kabeländarna med någon form av gel för att förhindra att
kvarvarande små mängder olja droppar ut den vägen.
Isoleroljan kommer att kontrolleras med avseende på eventuell kontaminering av PCB. Såväl
utpumpad isolerolja som den utrustning som innehållit oljan kommer att hanteras som miljöfarligt
avfall.
Till havs kommer de nya kablarna till viss del att
läggas i samma sträckning som de gamla eller korsa
befintliga kabelsträckningar. Detta innebär att de
befintliga sjökablarna måste ha avlägsnats i sin helhet innan installationsarbetet för de nya kablarna
kan påbörjas.
Arbetena till havs kommer att inledas med förgrävning av schakt för nya sjökablar och därefter
fortsätter arbetet med att de befintliga sjökablarna
tas upp från botten. Detta sker vanligen genom att
de dras upp till ett fartyg med vinsch. Eventuellt
kan kablarna först behöva friläggas med t.ex. framspolning innan de kan dras upp. Friläggandet av de
befintliga kablarna nära stranden kommer att utföras med grävmaskin mellan befintlig skarvgrop och
ett stycke ut i vattnet.
20
Eftersom kablarna har innehållit olja måste
eventuell kapning på fartygen utföras med stor försiktighet för att undvika oljespill. Försiktighet innebär att däcket måste vara konstruerat på ett sådant
sätt att ett eventuellt oljespill inte rinner överbord.
Fartyget som används vid upptagningen kommer
även att vara utrustat med saneringsutrustning och
miljöfartyg kommer att finnas i beredskap i samband med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp.
4.3.2 Sjökabelförläggning
Innan de nya sjökablarna kan läggas ut kommer det
att vara nödvändigt att utföra grävarbeten inom det
strandnära området från stranden och ca 400 meter ut till ett vattendjup av ca 10 meter. Dessa grävarbeten kommer i så stor utsträckning som möjligt
att utföras av grävmaskin på flotte eller av mudderverk med stödben.
Vid återfyllning kommer grövre fraktioner (sten
och mindre block) att placeras högst upp i de igenfyllda schakten för att förstärka erosionsskyddet.
Större block kan inte återföras direkt ovanpå de nya
kablarnas förläggningar utan kommer att placeras
som påseglingsskydd vid sidan av dessa. Målsättningen är att de äldre kabeldikena ska vara igenfyllda och återställda med lokalt material på ett sätt
som undviker framtida erosion, samt att de nya kabeldikena ska vara täckta med lokalt material och
kunna motstå erosion.
På de djupare delarna läggs kabeln först ut av kabelförläggningsfartyget. När kabeln väl är på plats
anländer ett annat fartyg med utrustning för att
spola eller gräva ner kabeln i havsbottnen alternativt skydda den genom täckning med till exempel
sten.
Följande kabelskyddsmetoder planeras:
>> Strandnära hårdbotten (0-10 meters vattendjup): Grävning, som i så stor utsträckning som möjligt ska ske från flotte eller
mudderverk på stödben för att minska
miljöpåverkan. Denna metod bedöms vara
relativt skonsam för miljön, och samtidigt
uppfylls de tekniska kraven.
>> Mjukbotten: Spolning. Denna metod bedöms
vara den enda lämpliga metoden att skydda
kablarna i mjukbottnar i detta hårt trafikerade farvatten.
>> Djupare hårdbotten (10-40 meters vattendj-
Figur 4.9. Exempel på bandgående spolmaskin.
up): Stentäckning. Denna metod bedöms
vara mer beprövad och säkrare för kablarna
än t.ex. fräsning.
De olika metoderna för kabelskydd; nedspolning, grävning och övertäckning samt fräsning beskrivs närmare nedan.
Nedspolning
Nedspolning bedöms vara en lämplig metod för att
skydda Själlandskablarna, då de geologiska förhållandena är gynnsamma längs en betydande del av
sträckan. Det är också en metod som anses lämplig
att använda i dessa hårt trafikerade farleder, då maskinen är styrbar, självgående och inte behöver bogseras långt bakom fartyget.
Nedspolning (eng. Water Jet) kan användas då
vattendjupet är mer än ca 10 meter. Vid förläggning
i grundare områden, d.v.s. närmare stranden, används en mindre spolutrustning alternativt grävning från pråm. Grävningsarbeten måste utföras
innan kabelförläggningen, medan spolning ofta utförs efter det att kablarna lagts ut.
Nedspolning genomförs med en spolmaskin som
normalt väger 10-20 ton, se figur 4.9. I maskinen
finns hydrauliska högtryckspumpar som trycker
vatten genom ett slags spolsvärd som sitter under
maskinen. Maskinen placeras på havsbottnen med
ett svärd på vardera sidan om kabeln. Avståndet
mellan svärden anpassas till kabelns tjocklek. Vatten pumpas med mycket högt tryck genom svärden,
varvid sedimenten sätts i suspension och kabeln
sjunker ner i havsbottnen. Allteftersom maskinen
flyttar sig längs kabeln sänks kabeln ner. Man försöker så långt möjligt anpassa svärdens djup och
maskinens framdrift till de geologiska förhållandena så att så mycket som möjligt av det suspen-
21
Figur 4.10. Principskiss visande spoldiken i olika typer av geologi.
derade materialet sjunker tillbaka ner i diket och
täcker kablarna. Framdrivning av spolmaskinen
kan antingen ske med banddrift på havsbotten eller genom bakåtriktade vattenstrålar beroende på
vald utrustning.
Återfyllnad av diket sker med tiden gradvis genom naturliga processer som sedimentation och
mobila sediment som flyttas med bottenströmmar.
Spolningsmetoden är en för kabeln mycket skonsam metod, då maskinen är lätt att placera ut och ta
bort från kabeln. Det är därför förhållandevis lätt
att avbryta arbetet, t.ex. på grund av dåligt väder.
Dikets form och storlek beror bland annat på de
geologiska förhållandena (se figur 4.10). I sand kan
det bli runt 5 meter brett. Vid hårdare bottenförhållanden, t.ex. styv lera, blir kabeldiket knappt 1 meter brett.
Grävning
Grävning används på områden som är för grunda
för de fartyg som används vid nedspolning. Grävning från flotte eller mudderverk på stödben kan bli
aktuellt i det strandnära, och grunda samt morändominerade området. Metoden är lämplig för områden där det är ont om utrymme, vilket det är i detta
fall då flera kablar ligger tätt tillsammans. Metoden
fungerar dessutom i många olika typer av material.
Dessutom kan arbetet enkelt avbrytas tillfälligt i
händelse att väder, strömmar och vind ökar risken
för att grumlat vatten förs in mot de känsliga grundområdena. Att nyttja en plattform med stödben
innebär en mindre påverkan på havsbotten, vilket
förordas i detta fall, än om man använder uppankrade plattformar. I de allra grundaste delarna används vanliga grävmaskiner.
Grävning utförs normalt i förväg (innan kablarna läggs ut). Grävmaskinen gräver ett dike i
botten från en flotte eller ett mindre fartyg (se figur
4.11). Kabeln dras sedan in på flytbojar mot strandkanten från kabelläggningsfartyget och sänks ner i
det grävda diket som sen kan återfyllas. Vid strandkanten kan en grävmaskin även köras direkt på botten. Då påverkas bottenmaterialet inte bara i direkt
anslutning till sjökabeldiket, utan även där grävmaskinen kör på botten. Flotte/pråm används därför
in till så grunt vatten som möjligt, för att minimera
omgivningspåverkan. I figur 4.11 viss ett exempel på
grävmaskin placerad på en flotte.
Kabeldiket grävs oftast ner till ca 1-2 meter under havsbotten. Bredden i öppningen uppgår till ca
4 meter. Det uppgrävda materialet kan antingen lastas ombord på en flotte eller ett mudderverk, eller
läggas upp tillfälligt vid sidan av schaktet. Vid grävningen är det ofrånkomligt att vattnet grumlas upp.
Oftast är det bäst ur grumlingssynpunkt att låta
schaktmassorna ligga kvar på botten bredvid schakten. Om man väljer att ta upp massorna på en flotte
dräneras vattnet och finpartiklar ur, och grumlar
upp vattnet i högre grad.
Övertäckning
Övertäckning med sten kan till exempel bli aktuellt
på de djupare områdena i Öresund där moränen för-
Figur 4.11. Exempel på grävmaskin på flotte med stödben.
22
hindrar spolning (se figur 4.8).
Övertäckning med sten (eng. Rock Dump) är en
metod som vanligen används i områden där det inte
är möjligt att skydda kabeln genom förläggning i
sjöbotten, enligt ovan beskrivna metoder. Övertäckning används av kostnadsskäl mest på mycket
utsatta platser, till exempel i närheten av hamnar,
ankringsplatser och landtagningsplatser.
Vid övertäckning med sten används långa rör
som kan styras under vattnet till den plats man önskar ha stenmassorna placerade. På så vis uppnås en
mycket hög precision i placeringen av materialet.
Övertäckning kan bli aktuellt endast ifall de övriga metoderna för kabelskydd inte skulle leda till
ett acceptabelt resultat, till exempel om man skulle
stöta på berg nära stranden.
Fräsning
Fräsning är en mekanisk nedgrävningsmetod som
kan användas på mycket hårda bottnar, som homogent berg och morän. Fräsning bedöms vara en mindre lämplig metod i detta fall på grund av rådande
bottenförhållanden. Metoden skulle kunna vara ett
alternativ till strandnära grävning, eftersom arbetet då kan utföras även när kabeln är på plats, men
passar i övrigt sämre för gällande bottenförhållanden.
Utrustningen som används för fräsning kan liknas vid en bandgående vinkelslip. Dessa maskiner
arbetar vanligen med en roterande klinga eller en
kedja med monterade skärstål. Maskinerna kan
fräsa upp hela dikesbredden och djupet i en operation. Diket behöver ofta sedan fyllas med material
i efterhand.
Diken utförda med denna metod kan bli upp till
50 cm breda och ett par meter djupa. Beroende på
det geologiska materialet kan det vara en mycket
långsam och därmed kostsam process att tillämpa
fräsning. Då det är en dyr metod används den oftast bara på kortare passager där särskilda problem
annars kan uppstå, till exempel strandnära klippområden där övertäckning inte kan utföras på ett
tillfredställande sätt. Metoden förordas därför inte
i detta projekt.
4.4 Elektriska och magnetiska
fält
Elektriska och magnetiska fält uppkommer bland
annat när el produceras, transporteras och förbrukas. Svenska kraftnät följer de försiktighetsprinciper som Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar tillsammans med Arbetsmiljöverket, Boverket,
Elsäkerhetsverket och Socialstyrelsen.
För att tydliggöra Svenska kraftnäts tolkning av
myndigheternas rekommendationer har en policy
för magnetfältsnivåer kring våra ledningar (luftledningar och kablar) tagits fram. Vid planering av nya
ledningar ska Svenska kraftnät se till att magnetfälten normalt inte överstiger 0,4 mikrotesla (µT) där
människor varaktigt vistas. I samband med omprövning av befintliga ledningar ska Svenska kraftnät överväga åtgärder som minskar exponeringen
för magnetfält. Åtgärder ska genomföras där människor varaktig exponeras för magnetfält som avviker väsentligt från det normala, vilket generellt är
de fall där värdet 4,0 µT överskrids vid byggnader
där människor varaktigt vistas. I detta fall, där det
inte finns någon befintlig bebyggelse i anslutning
till de kablar som ska bytas ut, övervägs inga åtgärder med anledning av magnetfältspolicyn. För att
kunna göra någon form av jämförelse har dock det
beräknande magnetfältet från de nya kablarna utretts i relation till värdet 0,4 µT.
Magnetfältet avtar med avståndet från kabeldiket. Enligt de beräkningar som har gjorts uppnås
värdet 0,4 µT ca 20 meter från centrum av kabeldiket, direkt vid markytan. I dessa beräkningar har
antagits att kablarna förläggs på ett djup av 1,4 meter, att avståndet mellan kablarna kommer att vara
0,4 meter samt med en kontinuerlig ström om 1200
ampere (A) (vilket är maximal tillåten kontinuerlig
strömlast för kabelförbindelsen).
Årsmedelströmmen för elförbindelsen har varit
ca 400 A under 2005 – 2013. Efter elområdesreformen i november 2011 har nyttjandet ökat och årsmedelströmlasten uppgick till ca 465 A. I samband
med att elförbindelsen SydVästlänken tas i drift bedöms överföringsbehovet successivt komma att öka
fram till 2022. Årsmedelströmlasten uppskattas då
23
bli ca 725 A. I Svenska kraftnäts planer ingår en ny
förbindelse till Tyskland. Studier visar att årsmedelströmmen för berörda ledningar åter kommer
att minska när en sådan ledning tas i drift.
I Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om
begränsning av allmänhetens exponering för elektriska och magnetiska fält (SSMFS 2008:18) anges
referensvärden för magnetfält. Dessa referensvärden är rekommenderade maxvärden och bygger på
riktlinjer från EU. Referensvärdena är satta till en
femtiondel av de värden där man har konstaterat
negativa hälsoeffekter. För magnetfält med frekvensen 50 Hz, vilket är aktuellt i detta fall, är referensvärdet för närvarande 100 µT.
Enligt de beräkningar som har gjorts kommer
ovanstående referensvärde inte att överskridas
ovanför de nya landkablarna. Maximalt magnetfält
över förläggningen och i marknivå har beräknats till
ca 79 µT med förutsättningen att avståndet mellan
kablarna kommer att vara 0,4 meter, förläggningsdjup 1,4 meter samt med en kontinuerlig ström om
1200 A. Detta referensvärde är därmed beräknat
konservativt.
Vid skarvplatsen, där avståndet mellan kablarna
blir större, avser Svenska kraftnät att under mark
placera ut horisontellt liggande stålplåtar ovanför
kablar och övergångsskarvar. Syftet är att skärma
av magnetfälten så att referensvärdesnivån på 100
µT inte överskrids i marknivå.
Magnetfältet kring sjökablarna blir avsevärt
lägre än för landkabeln då stora inducerande strömmar i de s.k. kabelskärmarna resulterar i magnetfält
som motverkar magnetfältet orsakade av strömmarna i de s.k. fasledarna. Magnetfälten från kabelskärmarna respektive fasledarna tar därmed
till stor del ut varandra. Magnetfältsberäkningen
för ett ”värsta fall”, där den magnetfältsalstrande
strömmen är 20 procent av ledarströmmen, visar att magnetfältet över sjökablarna i marknivå
vid stranden blir maximalt 45 µT (vilket är väsentligt lägre än referensvärdet på 100 µT). Detta under förutsättningen att avståndet mellan kablarna
kommer att vara 4 meter, förläggningsdjup 1,1 meter
samt med en kontinuerlig ström om 1200 A.
24
05.alternativ
5.1 Nollalternativ
Enligt miljöbalken ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en beskrivning av de konsekvenser
som uppstår om den sökta verksamheten eller åtgärden inte blir av, ett så kallat nollalternativ. Detta
används som ett jämförelsealternativ för att kunna
bedöma förväntade förändringar av de föreslagna
och studerade alternativen och bedöma nyttan med
verksamheten eller åtgärden. Såväl negativa som
positiva konsekvenser bedöms alltså i relation till
nollalternativet. I detta fall innebär nollalternativet att kabelförbindelsen mellan Skåne och Själland
inte kommer att bytas ut.
Nollalternativet innebär med andra ord att kabelförbindelsen kommer att bli allt känsligare för
skador och avbrott i takt med att dess tekniska livslängd (ca 40-50 år) överskrids. Ju äldre kablarna
blir desto större blir även risken för skador som kan
innebära att olja från kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få stora negativa
miljökonsekvenser som följd. Konsekvenserna av
ett oljeläckage bedöms kunna vida överstiga konsekvenserna av den grumling och de störningar som
uppkommer i samband med ett byte av kablarna. På
lång sikt kommer förbindelsen inte längre att kunna
upprätthållas och ju äldre kablarna blir desto större
blir risken för skador som kan medföra oljeläckage.
Då förbindelsen är viktig för elförsörjningen i
både södra Sverige och östra Danmark och då elnätet i regionen bara fungerar optimalt när Öresundsförbindelserna är i funktion skulle ett framtida
bortfall av förbindelsen också vara synnerligen be-
svärligt att hantera för den gemensamma elmarknaden mellan Sverige och Danmark.
5.2 Huvudalternativ
Svenska kraftnät planerar att sjökablarna inom
svenskt territorialvatten förläggs i anslutning till
eller på samma plats som befintliga kablar, inom ramen för befintlig koncession samt planerar att de
nya landkablarna förläggs i ett nytt kabelschakt intill och norr om de befintliga. Därmed kan landkabeldelen färdigställas innan driftavbrott tas på elförbindelsen och innan arbetena med sjökablarna
inleds.
Huvudalternativet beskrivs i detalj i kapitel 4
Verksamhetsbeskrivning och redovisas i kartbilagorna.
5.3 Avförda alternativ
5.3.1 Avförda sträckningsalternativ
Under planeringsfasen inför arbetet med att byta ut
kabelförbindelsen har alternativa sträckningar för
kabelförläggningen till havs utretts. Två alternativa
sträckningar söder om befintliga kablar har studerats. I ett senare skede framkom emellertid att det
inom danskt territorialvatten finns ett försvarsområde, där inga nya kablar kan tillåtas, vilket omöjliggör en lokalisering av kablarna i ett läge söder om
befintliga kablar. De tidigare utredda och avförda
alternativa sträckningarna redovisas i bilaga 2.
25
Även ett nordligt alternativ har utretts för att
klargöra om det skulle innebära några fördelar med
att lägga kabelförbindelsen norr om det marina naturreservatet Grollegrund samt Natura 2000-området (se bilaga 3). Resultatet visade att det skulle
innebära en betydligt längre sjö- och landkabelsträcka (ca 1 km längre sjökabel och ca 1,5 km längre
landkabel) till en väsentligt högre kostnad. En sådan sträckning skulle medföra ett antal korsningar
av befintliga parallella kablar med risk för försämrad driftsäkerhet, längre och mer komplicerad sjökabelförläggning och en längre ledningsdragning
på land (ca 600 meter längre på den svenska sidan
och ca 900 meter längre på den danska sidan). Därtill skulle eventuellt en ombyggnad av stationen i
Kristinelund bli nödvändig.
Bedömningen är också att två ytterligare fornlämningsområden påverkas i södra delen av Viken
och att intrånget i naturreservatet på land (Domsten-Viken) blir större, bland annat till följd av den
vegetationsnertagning som då skulle bli aktuell utmed hela kabelstråket som genomkorsar och fragmenterar reservatet på en lång sträcka öster om väg
111. Avståndet till närmsta bebyggelse blir betydligt
kortare (ca 40 meter i jämförelse med dagens ca 200
meter).
Det bedöms också vara sämre ur miljö- och
sjötrafiksynpunkt om två separata vattenverksamheter (en för kabelupptagning och en kabelnedläggning) ska ske inom olika delar av Öresund,
eftersom den totala tiden för entreprenaden därmed blir längre. Bland annat med tanke på effekten
av grumlande arbeten som ur naturmiljösynpunkt
bör koncentreras i tid till ett samlat tillfälle. En i tid
begränsad grumling gör det möjligt för växter och
djur att lättare och snabbare återetablera sig. Det
är ofta bättre med en ”stor” grumling vid ett tillfälle än flera ”små” vid upprepade tillfällen (Naturvårdsverket 2010). Det är oklart om det är möjligt
att ansluta ett nordligt alternativ på den danska sidan och vilka miljökonsekvenser en sådan anslutning i så fall skulle medföra där.
En sträckning norr om naturreservaten ligger
också utanför koncessionen enligt ellagen och förutsätter alltså en ny koncessionsprövning.
Miljönämnden i Helsingborgs kommun har uppgett att den är enig med Svenska kraftnät om att kablarna bör förläggas i anslutning till eller på samma
plats som befintliga kablar enligt huvudalternativet.
5.3.2 Avförda metoder och kabelförläggningsalternativ
Alternativa förläggningar utan avbrott i förbindelsen
Alternativ 1
Alternativet skulle innebära byte av en kabel i taget
utan att något längre driftavbrott i samband med
arbetena till sjöss skulle behöva göras. Dock behöver ett antal kortare avbrott göras i samband med
omkopplingar. Detta kräver en längre tid för genomförande eftersom upptagning av gamla kablar
måste ske en i taget. När en gammal kabel tagits upp
utförs förläggningsförberedelser och kabelförläggning av en ny kabel. Därefter utförs skarvning av
kabel och montage av kabelavslut innan den nya kabeln provas och tas i drift. Arbetsgången skulle därefter upprepas till dess att samtliga fyra kablar är
utbytta.
I detta alternativ kan arbetet på land utföras genom förläggning av de nya landkablarna i ett nytt
kabelschakt norr om de gamla landkablarna eller
genom att de förläggs på samma ställe som de gamla
kablarna.
Metoden (att byta en kabel i taget) blir tidskrävande, omständig och ineffektiv samt medför kraftigt höjda kostnader för kabelutläggningsfartyg.
Metoden skulle även innebära oacceptabla risker ur
person- och driftsäkerhetssynpunkt och har därför
valts bort.
Ur naturmiljösynpunkt är en så kort och sammanhållen arbetsperiod också att föredra, inte
minst med tanke på grumlande arbeten, då en i tid
begränsad grumling gör det möjligt för växter och
djur att lättare och snabbare återetablera sig.
Alternativ 2
Alternativet innebär att de nya sjökablarna förläggs
mellan och ovanpå de gamla kablarna genom tillfälliga korsningar. Elförbindelsen skulle kunna vara i
drift merparten av tiden och inga längre driftavbrott i samband med arbetena till sjöss skulle behövas i detta alternativ. Efter sjökabelförläggningen
utförs skarvning av samtliga kablar och montage av
samtliga kabelavslut innan den gamla förbindelsen
26
tas ur drift och den nya förbindelsen provas och tas i
drift. Därefter skulle arbetet med upptagning av de
gamla sjökablarna genomföras.
I detta alternativ skulle de nya landkablarna förläggas i ett nytt kabelschakt norr om de gamla landkablarna.
Detta alternativ skulle innebära störst och oacceptabelt höga risker sett ur person- och driftsäkerhetssynpunkt. Alternativet är också tidskrävande
med flera etableringar till sjöss. Slutresultatet av
kabelskyddet skulle ur kvalitetssynpunkt bli sämre
än med vald metod, bl.a. till följd av förläggningstekniska svårigheter orsakade av de (tillfälliga) korsningar som blir nödvändiga mellan befintliga och
nya kablar. Detta alternativ har därför valts bort.
Schaktfri metod för kabelförläggning
Svenska kraftnät har utrett möjligheten att använda vanlig styrd borrning (JT-borrning) eller ATborrning från öster om väg 111 och hela sträckan ner
till strandkanten (till skarvboxarna) och en bit ut i
havet. En sådan förläggning skulle innebära att den
påverkan på markytan som en traditionell schaktning medför kan undvikas inom de mest värdefulla
naturområdena.
Detta alternativ valdes dock bort efter utfört utrednings-, beräknings- och analysarbete då det
visat sig innebära systemtekniska problem beträffande jordningen av kablarna. Jordning av systemet
måste göras av såväl funktionsskäl som av elsäkerhetsskäl. För att minimera systemförluster behöver
systemet vara en-punktsjordat eller två-punktsjordat med korskoppling, vilket inte är möjligt med
schaktfri metod. Alternativet bedöms även innebära risker ur både stabilitetssynpunkt och termisk
synpunkt. Mot bakgrund av markförhållandena
längs planerad landkabelrutt, görs bedömningen
att den närmaste omgivningen runt kraftkablarna
bör stabiliseras både termiskt och geotekniskt. Stabiliseringen av kabelförläggningen görs med fördel
genom att förlägga kablarna i s.k. ”weakmix” - en
speciell blandning av sand med lite cement. Detta
fordrar ett öppet, schaktat kabeldike. Någon liknande stabilisering av närområdet runt rören/kablarna är inte praktiskt möjlig att åstadkomma vid
styrd borrning eller annan liknande schaktfri förläggningsmetod.
När styrd borrning (eller motsvarande schaktfri förläggningsmetod) tillämpas, förläggs kraftka-
blarna i kanalisationsrör/foderrör som dragits in i
det borrade hålet i samband med själva borrningen.
Dessa rör behöver efter kabelförläggningen fyllas
med bentonitlera i utrymmet som blir mellan kabel och rörets insida för att säkerställa kylningen
av kabeln. Eventuella luftfickor inne i röret kan orsaka ”hot-spots” som riskerar att medföra otillåtet
hög ledartemperatur i kabeln. Praktiska erfarenheter visar att luftfickor eller andra problem med
fyllningen av rören tenderar att uppkomma. Sammantaget bedöms metoden därför medföra för
stora tekniska risker.
Svenska kraftnät har även utrett möjligheten att
använda s.k. AT-borrning (en typ av styrd borrning
som normalt klarar hårda material) från stranden
och ca 400 meter ut i havet som ett sätt att minska
miljöpåverkan på de grundare delarna av sträckan
(ut till ca 10 meters djup). Bottenundersökningar visar att hårda material (mestadels stenblock) finns
på olika djup på sträckan. Detta indikerar att styrningen av borrhuvudet utefter önskad borrlinje blir
mycket svårbedömd och osäker. Risken för att borren kommer att hamna ur kurs är stor när den stöter på blocken.
Om AT-borrning ska genomföras under det
strandnära området är bedömningen, gjord av experter på schaktfri förläggning, att denna borrning
inte kommer att kunna nå längre än ca 200 meter ut i sundet. Det beror på svårigheten att styra
borrningen till sjöss i rådande bottenförhållanden.
Detta innebär att sjökabeldiken, trots schaktfri förläggning måste förgrävas från rörmynning vid ca
200 meter från stranden och ut till ca 400 meter
från stranden.
Om AT-borrning ska användas för att lägga sjökablarna schaktfritt i rör under den grunda delen
ut från svensk strand, och i de sträckningar som
är planerade, så måste majoriten av borrningarna
ske efter det att driftavbrott tagits på förbindelsen. Att genomföra borrningar från stranden och ca
200 meter ut i sundet längs planerade kabelsträckningar med befintliga kablar i drift, är inte möjligt
ur säkerhetssynpunkt. Risken för att borrningarna
för i första hand de två södra kabelsträckningarna
går fel och träffar spänningssatt kabel är mycket
stor under rådande förutsättningar.
Att genomföra de strandnära borrningarna först
efter det att driftavbrott tagits på förbindelsen, anses få oacceptabla konsekvenser för såväl tidplan
27
som avbrottskostnader och driften av elnätet. Att
genomföra de fyra ca 200 meter långa AT-borrningarna inklusive rördragningar ut i sundet, bedöms ta
mellan 3 och 5 veckor längre tid än traditionell grävning, beroende på väderförhållanden och eventuella svårigheter av annat slag vid arbetena. Detta
alternativ har således också valts bort.
Sjökabelförläggning med plog
Plogning är en rent mekanisk nedgrävningsmetod
för kabelförläggning i havet. Plogen väger mellan
10-30 ton, se figur 5.1.
Kabeln leds igenom plogen som dras efter fartyget. Plogning av kabeldiket och nedläggning av kabeln sker således i ett gemensamt arbetsmoment.
Dragkraften som behövs för att dra fram plogen beror på typ av bottenmaterial och hur djupt kabeln
ska plogas ner, men kan antas ligga på 20-40 ton.
Det innebär att ett fartyg med stor dragkraft måste
väljas vid plogning, vilket medför en relativt stor
bränsleåtgång. Fördelen med plogning jämfört med
spolning är att nedläggning går att utföra i hårdare
bottenmaterial (dock inte i berg och block) och att
metoden inte grumlar lika mycket som spolning.
Nedläggning med plog kan vara riskfyllt för kabeln. Framför plogen kan det byggas upp ett slack
(överskott av kabel) som medför att kabeln fastnar i ingången till plogen. Med de stora dragkrafter
som behövs för nedplogning kommer kabeln då att
skadas och en reparation måste utföras. Dessutom
finns även en risk att plogen välter eller inte exakt
följer det tänkta spåret (då den endast kan styras av
det släpande fartygets förflyttning på vattnet). I sådana fall uppstår en stor risk för skador på kabeln.
Plogen kan inte heller användas på de grunda delarna av sträckan och avståndet mellan fartyg och
plog påverkar säkerheten till sjöss.
I och med att sikten på botten är begränsad är det
svårt att kontrollera hur plogen uppför sig i områden där blockig morän nås. Även detta är ett riskmoment eftersom plogen kan fastna och kabeln skadas.
Kabeln är också trädd genom plogen, vilket medför
att plogen inte enkelt kan lyftas utan att riskera att
skada kabeln.
Sammantaget bedöms riskerna och nackdelarna
alltför stora och plogalternativet har därmed valts
bort.
Figur 5.1. Exempel på plogutrustning.
28
06.nuläge och bedömda
miljökonsekvenser
6.1 Bedömning och bedömningsgrunder
6.2 Riksintressen och områdesskydd
I en process att utreda och beskriva miljökonsekvenser av en verksamhet är det viktigt att en utvärdering utförs på ett så objektivt sätt som möjligt. Det är också lämpligt att konsekvenserna sätts
i proportion till hur värdefullt ett intresse är. Sedan
en tid tillbaka arbetar Svenska kraftnät med egna
bedömningsgrunder, framtagna tillsammans med
en expertgrupp av miljökonsulter, med syftet att
de bedömningar som sker i olika delar av en miljökonsekvensbeskrivning ska bli så enhetlig och objektiv som möjligt. Bedömningsgrunderna ger
också fördelen av att det skapas en jämförbarhet
mellan olika projekts miljökonsekvenser. Bedömningsgrunderna utgör en grundstomme till de bedömningar som görs inom ramen för en miljökonsekvensbeskrivning men de kan i det enskilda fallet,
för varje individuellt projekt, behöva anpassas. Miljökonsekvenserna bedöms i en skala från obetydliga konsekvenser till mycket stora konsekvenser
(obetydliga, små, små-måttliga, måttliga, stora och
mycket stora konsekvenser). Svenska kraftnäts bedömningsgrunder för anläggning av en markkabel
återfinns i bilaga 13.
De intresseområden som bedöms på detta sätt
är, naturmiljö, kulturmiljö, friluftsliv samt naturresurshushållning. Infrastruktur och planförhållanden beskrivs mer generellt med hänsyn till vilka
åtgärder som planeras för att undvika eller minimera påverkan på dessa.
På sträckan mellan ställverket i Kristinelund och
den danska gränsen berörs följande skyddade områden:
>> Natura 2000-området Domsten-Viken
>> Naturreservatet Domsten-Viken
>> Naturreservatet Grollegrund
>> Riksintresse för kustzonen
>> Riksintresse för naturvård (N44 PålsjöDomsten)
>> Riksintresse för kulturmiljö (M:K7 Kulla
Gunnarstorp m.m.)
>> Riksintresse för friluftsliv (M:F1 Kullaberg)
>> Riksintresse för sjöfart
>> Riksintresse för yrkesfisket
>> Strandskydd
>> Fornlämning, RAÄ-nummer Allerum 90:1
Bytet av kablarna berör således ett flertal olika
skyddade områden och intressen. I kartan i bilaga 4
och 9 visas utbredning av flertalet av områdena. En
genomgång av dessa samt bedömning av vilka konsekvenser bytet av kablarna innebär följer nedan
uppdelat i aspekterna Natura 2000, Övrig naturmiljö, Friluftsliv, Kulturmiljö, Sjöfart, Yrkesfiske,
Naturresurser samt Infrastruktur, Planförhållanden och bebyggelse.
29
6.3 Natura 2000
6.3.1 Beskrivning
Natura 2000-området Domsten-Viken utgör en
del av naturreservatet Domsten-Viken och är centrerat över strandängarna (se bilaga 4 och 6). Området utgör en liten rest av det gamla kusthedlandskapet med hedvegetation som tidigare bredde ut sig
längs hela kustområdet. Syftet med området är att
bevara olika naturtyper, närmare bestämt olika typer av sanddyner. De naturtyper som berörs av kabelstråket är främst följande två typer:
>> permanenta sanddyner med örtvegetation,
som har en gräsdominerad markvegetation
med inslag av örter och viss buskvegetation
(exempelvis vresros).
>> urlakade permanenta sanddyner med kråkbär,
där områden med en intermediär form av
gräs- och rished berörs. Markvegetationen
utgörs här av gräs med fläckvis förekomst
av kråkris och ljung samt inslag av örter och
buskvegetation.
Av områdets bevarandeplan (Länsstyrelsen i
Skåne län 2005) framgår bl.a. att en viss störning
och dynamik i området kan vara gynnsam för området, då det motverkar igenväxning. De största riskerna för skada på områdets naturtyper anges vara
bl.a. igenväxning, uppodling och bebyggelse samt
alltför lågt markslitage. I kartan i bilaga 6 redovisas
de ingående naturtyperna enligt Natura 2000 inom
berört område.
Enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken krävs det tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i
ett Natura 2000-område.
Natura 2000-området berörs av landkabelstråket samt skarvplatsen.
Naturvärdesinventering
I syfte att lokalisera och redovisa värdefulla naturmiljöer och förekomst av skyddade och rödlistade
arter som kan beröras av projektet har en naturvärdesinventering (NVI) utförts för landdelen av kabelstråket inklusive skarvplatsen.
Inventeringen har gjorts enligt svensk standard
SS 199000:2014. Inventeringen gjordes med ambitionsnivån NVI på fältnivå detalj. Det innebär att
inventeringen har varit så noggrann så att alla naturvärdesobjekt större än 10 m2 har kunnat identifieras. De naturvärdesklasser som använts är; 1)
Högsta naturvärde, 2) Högt naturvärde och 3) Påtagligt naturvärde (se bilaga 14 och inventeringskartan med naturvärdesklassning i bilaga 5).
Resultatet visar att höga naturvärden (klass 2)
finns på stranden och på det strandnära området
ovanför strandbrinken med permanenta sanddyner samt att påtagliga naturvärden (klass 3) finns
på vissa delar väster om väg 111 (områdena beskrivs
mer ingående i NVI, bilaga 14). Vid inventeringen
observerades hämplingar (en fågelart) som är fridlyst/skyddad enligt artskyddsförordningen. Andra
naturvårdsintressanta arter som noterades var vikenbjörnbär, som är rödlistad, och backtimjan, som
sannolikt kommer att tas med på 2015 års rödlista.
6.3.2Konsekvenser
Det är främst i områdena med höga naturvärden
(NVI klass 2) som ett ingrepp skulle kunna orsaka
skada. Å andra sidan är det just i dessa objekt som
spåren efter tidigare kabelgrävning är otydligast.
Det beror sannolikt på att det här främst är havets
vågor som formar landskapet och den processen
pågår oförändrat. Beträffande de områden som bedömts ha påtagliga naturvärden (NVI klass 3) är bedömningen att dessa inte alls skulle behöva påverkas om kabelschaktningen utförs med försiktighet.
Vad gäller arter bedöms kabelbytet inte alls påverka områdets djurliv. Det är ett såpass litet område som berörs av åtgärden så att de fåglar som
häckar i området kommer ha utrymme att göra det
även under och efter åtgärden. Vad gäller växter
finns det i området en rödlistad art (vikenbjörnbär)
och en art som är på väg att bli rödlistad (backtimjan). De enstaka exemplaren av backtimjan riskerar att försvinna vid schaktningen. Inom den del av
området där den växer bedöms vegetationen dock
vara så tät så att arten på sikt kommer att skuggas
ut och försvinna om inte någon typ av hävd kommer
till stånd. Även om enstaka exemplar av backtimjan
försvinner som en följd av kabelbytet bedöms det
inte påverka artens bevarandestatus. Vikenbjörnbär hittades spridd i området och arten förekommer på fler ställen både i reservatet och i samhället
Viken. Som de flesta björnbärsarter är det dock en
ganska livskraftig art. Även om grävarbete skulle
30
medföra att buskar av vikenbjörnbär togs bort är
det sannolikt att rotsystem kommer finnas kvar
och att det kommer att komma upp nya buskage på
platsen. Arten är dessutom så spridd i objektet så
att alla buskar inte kommer att påverkas av ingreppet. Sammantaget bedöms det planerade kabelbytet inte påverka artens bevarandestatus.
För området har även arealerna av de olika naturtyperna (enligt Natura 2000) som berörs av
kabelförläggningen beräknats (se kartbilaga 6).
Arealerna redovisas i tabell 6.1.
Tabell 6.1. Arealer av Natura 2000 naturtyper som berörs
Urlakade per- Permanenta
manenta sand- sanddyner
dyner
med örtvegetation
ca 1200 m2
ca 160 m2
Tillfälligt upplag och arbetsväg
ca 1170 m
ca 1200 m
ca 290 m
Totalt
ca 2370 m2
ca 1360 m2
ca 290 m2
2
>> Väster om väg 111 på kustheden (objekt A
och B i naturvärdesinventeringen) lyfts
vegetationstäcket åt sidan för att sedan läggs
tillbaka på ytan när kabelschaktet fyllts igen.
>> I dynområdet (objekt D i naturvärdesinventeringen) läggs materialet tillbaks i omvänd
ordning, det vill säga grässvålen läggs i botten och de nedre sandlagren läggs längst upp.
Övrigt
Schakt
2
riod som möjligt, detta för att begränsa störningen
från själva arbetet.
Vid ett avstämningsmöte med länsstyrelsen den
27 januari 2015 diskuterades vilka åtgärder som
bäst kan utföras i linje med intentionerna i skötselplanen för reservatet/Natura 2000-området.
Utifrån detta möte har följande skadelindrande åtgärder bedömts som lämpliga att utföra:
2
Sammantaget bedöms naturmiljövärdet vara
mycket högt då det är ett Natura 2000-område som
berörs. Kabelförläggningen bedöms, med de nedan
föreslagna skadelindrande åtgärderna, innebära en
liten påverkan. Därmed bedöms konsekvenserna
bli små-måttliga. Med de nedan föreslagna kompensationsåtgärderna bedöms konsekvenserna
bli mindre och på lång sikt kan åtgärderna till och
med komma att innebära små positiva konsekvenser för den biologiska mångfalden i området. De föreslagna åtgärderna ligger i linje med de skydds och
bevarandeåtgärder som anges i områdets bevarandeplan (Länsstyrelsen 2005).
Skadelindrande åtgärder
Kabelförläggningen bör planeras så att grävarbetet utförs bara precis där det behövs, att körskador
undviks, att inga nya massor från annat håll förs till
platsen samt att massorna under arbetets gång läggs
på geotextil, presenningar eller liknande så att upplagsplatsen inte påverkas. Innan arbetet utförs bör
entreprenören på plats få instruktioner av en ekolog
om skadelindrande åtgärder, ekologisk kompensation och hur åtgärderna bör utföras. Vidare bör arbetet med byte av kablarna ske under en så kort pe-
>> Då det omgrävda området, vid strandbrinken, kommer att vara mer utsatt för erosion än
resten av området bör någon form av diskret
erosionsskydd anordnas.
Kompensat ionsåtgärder inom Natur a
2000-området
I och med att hävden har upphört finns det en brist
på sandblottor i landskapet idag. Sandblottor är viktiga inslag som bidrar till den biologiska mångfalden
som livsmiljö åt många insekter och en del konkurrenssvaga växter. I området har även den invasiva
växtarten vresros spridit sig. Denna art konkurrerar och skuggar ut de inhemska mer konkurrenssvaga växtarterna och bör därför avlägsnas från
området.
Vid ett avstämningsmöte med länsstyrelsen den
27 januari 2015 diskuterades vilka åtgärder för ekologisk kompensation som bäst kan utföras i linje
med intentionerna i skötselplanen för reservatet/
Natura 2000-området. Utifrån detta möte har följande kompensationsåtgärder bedömts som lämpliga att utföra anslutning till kabelschaktningen
inom en yta som motsvarar det område som naturvärdesinventerats:
>> Vresrosor tas bort i ett område som motsvarar det område som naturvärdesinventerats. Buskarna tas bort med rötterna och
antingen eldas upp på plats eller transporteras bort.
>> Några mindre sandblottor skapas på
kustheden (objekt A i naturvärdesinventer-
31
ingen) genom att vegetationstäcket skalas av.
Det görs helst på platser där det redan finns
en liten svacka. Sandblottorna kan vara upp
till 10x10 meter stora.
Innan arbetena inleds inom Natura 2000-området ska entreprenören på plats få instruktioner av
en ekolog om hur de skadelindrande åtgärderna och
kompensationsåtgärderna bör utföras.
6.4 Övrig naturmiljö
6.4.1 Beskrivning
Naturreservatet Domsten-Viken
De ännu oexploaterade strandområdena är genomgående värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Strandområdet mellan Domsten och Viken utgör en rest
av den gamla kustheden längs Öresund och utgör
en del av den tidigare allmänningen ”Kulla fälad”.
Syftet med reservatet är att bevara det markhistoriskt intressanta hedlandskapet samt att trygga
tillgången på bad- och friluftsområden längs kusten. Syftet med reservatet är även att skydda och
bevara marina miljöer. Undantag från reservatsföreskrifterna gäller dock för de ledningar som arbetet avser (länsstyrelsen 1984).
En del av naturreservatet som ligger öster om
väg 111 tangeras av det befintliga kabelstråket i hörnet ut mot vägen. Den sandiga och magra marken är
där bevuxen med en blandning av tall- och björkdominerad skogsvegetation. Träden är hårt utsatta
och har delvis skadats av vindar och salt. Träden är
också generellt småvuxna till följd av de tuffa växtförhållandena. Väster om väg 111 och ner till strandlinjen utgörs området av gräs- och örtbevuxna
sanddyner (se närmare beskrivning under Natura
2000-område Domsten-Viken ovan).
Den del av naturreservatet som sträcker sig ut i
Öresund karaktäriseras av en flack sluttande havsbotten som främst utgörs av sten och block, men
fläckvis finns inslag av grus och sand. Den marina
floran utgörs främst av makroalger, bland annat
havsstenhinna och havsris som växer på de stenar
och block som förekommer. Områden med sand och
grus saknar vegetation. Det är detta som gör att kabelschaktlinjerna, där de befintliga kablarna grävts
ner i havsbotten, framträder från stranden och en
bit ut i havet på satellit- och flygbilder.
De grunda bottnarna, både med vegetation och
vegetationsfria, anses enligt reservatsbeslutet generellt utgöra viktiga lokaler för många fiskarter.
Naturreservatet berörs av landkabelstråket,
skarvplatsen och sjökabelstråket.
Naturreservatet Grollegrund
Grollegrund är ett kommunalt marint naturreservat. Området utmärks av en mångfald av olika miljöer inom ett begränsat geografiskt område; grundområden med blandad botten, ett stort algbevuxet
stenrev med övergångszon till en av de allra djupaste
mjukbottnarna i Öresund. Inom området finns en
stor biologisk mångfald och typiskt för området är
den unika och mycket artrika algfloran, som i sin
tur fungerar som lek-, uppväxt- och födosöksområde för många fiskarter. Resultat från undersökningar av grunda bottnar 2004-2006 visar på rik
förekomst av stora kräftdjur som också är viktiga
som fiskföda (Grollegrund - ett förslag till marint
naturreservat, 2006). Uppväxande torsk konsumerar små kräftdjur som lever i algbältet på hårdbottnarna (Helsingborgs stad 2012b).
Hot mot områdets växt- och djurliv finns framförallt i form av risken för exploatering, olaglig trålning samt försämrad vattenkvalitet, exempelvis
övergödning och syrebrist.
Naturreservatet syftar till att skydda marint värdefulla miljöer, ekosystem, arter och processer, i
synnerhet den artrika naturmiljö som är reproduktionslokal för många fiskarter, bland annat småfläckig rödhaj och torsk. Ytterligare ett viktigt syfte
är att synliggöra ett nationellt intressant och unikt
referensområde med stora biologiska värden i Öresund. Undantag från reservatsföreskrifterna gäller
dock för de ledningar som arbetet avser (Helsingborgs stad 2012b).
Inom Grollegrunds naturreservat ligger även
Domstensrevet som utgör ett viktigt habitat för
knubbsäl. Revet utgör inte något sälskyddsområde
men utnyttjas av en mindre population av knubbsäl
som bedöms uppgå till 10-20 relativt stationära individer (bilaga 15).
Grollegrunds marina naturreservat berörs av
sjökabelstråket. Domstensrevet berörs inte.
32
Riksintresse för naturvård (N44 Pålsjö-Domsten)
Riksintresset utgörs av ett stort och långsträckt område som omfattar landborgen i Helsingborgs centrala delar och sträcker sig längs kusten ända upp
till Viken. Värdena i riksintresset utgörs av geovetenskapliga värden samt odlingslandskap med naturbetesmark och värdefull flora. Den representativa naturbetesmarken vid Domsten-Viken utgörs
av ljunghed.
Förutsättningar för bevarande i den aktuella delen mellan Domsten och Viken är fortsatt jordbruk
med åkerbruk, naturvårdsinriktad betesdrift och
skötsel av landskapselement samt restaurering av
igenvuxna naturbetesmarker. Området är skyddat
genom naturreservat såsom Domsten–Viken samt
Natura 2000-området Domsten-Viken.
Området berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket.
Riksintresse för kustzonen
Längs hela Skånes kust ligger ett ca 3-5 km brett
bälte som är av riksintresse för kustzonen. Riksintresset syftar till att värna om natur- och kulturmiljövärden samt friluftsliv och rekreation kopplat till
kusten. Exploatering i dessa områden får komma
till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte
påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden.
Riksintresset berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket.
Naturvärdesinventering
Den del av landkabelsträckningen som inte ligger
inom Natura 2000-området utgörs av en relativt
ung planterad tallskog med inslag av björk, ek och
balsampoppel. Marken bär spår efter mänsklig aktivitet, förutom skogsbruk även grävarbete i anslutning till kablar. Vid inventeringen observerades tre
exemplar av skogsknipprot (växtart) i skogskanten
direkt väster om stationen i Kristinelund. Skogsknipprot är fridlyst/skyddad enligt artskyddsförordningen, men är inte rödlistad. Både biotopvärdet
och artvärdet bedöms i denna del av inventeringsområdet vara obetydligt, trots enstaka exemplar av
skogsknipprot.
Marinbiologisk undersökning
För det aktuella vattenområdet, som ligger inom det
marina reservatet Grollegrund har en karakterisering av de ekologiska risker som kan komma att påverka flora och fauna i området gjorts. Till grund för
bedömningar och slutsatser ligger litteraturstudier,
undersökningar samt vegetationskartering och naturvärdesbedömning av områdets marinbiologiska
naturvärden från strandzonen ut till 20 meters
djup (se bilaga 7 och 15). Denna kartläggning har utförts enligt vedertagen metodik (Naturvårdsverket 2008). Den samlade kunskapen har sedan vägts
samman för att ge en stabil grund till rekommendationer ur ett marinbiologiskt synsätt.
Öresunds marina miljö är ett komplext system
med en artrik flora och fauna. Att täcka in alla arter i ett sådant system är både svårt och irrelevant.
Istället har fokus lagts på vissa specifika arter som
anses viktiga ur såväl bevarandesynpunkt som för
det marina ekosystemet. Undersökningen omfattar
följande delar: Naturtyper, Bottenfaunasamhället,
Fisk (med extra fokus på viktiga arter) Knubbsäl
och Tumlare. Bedömningar och rekommendationer grundar sig i första hand på populationsnivå och
inte på enskilda individer.
Naturtyper:
Inom undersökningsområdet återfanns flera olika
livsmiljöer, där mjukbottnar dominerar det djupare
området och klippbottnar/rev dominerar den grundare delen. Klippbottnarna var i stort sett täckta av
block och sten bevuxna med makroalger som närmast stranden bestod av ett tångbälte dominerat av
sågtång. Inga fridlysta arter eller arter skyddade enligt artskyddsförordningen påträffades vid undersökningen.
Grunda sandbottnar, rev och tångbälten anses
speciellt skyddsvärda och prioriterade biotoper/
naturtyper då de utgör viktiga levnadsmiljöer för
många djur och växter i olika livsstadier. Tång och
alger växer på sten och block medan sandbottnarna
är i princip vegetationsfria. I den grundare delen utgör kabelspåren för de befintliga kablarna tydliga
vegetationsfria sandstråk genom tångbältet.
Bottenfauna:
Bottenfaunan som här definieras som makrofauna
som uppehåller sig i sedimentet är djur som överstiger 1 mm i storlek och innefattar flera olika djurgrupper däribland maskar, musslor, tagghudingar
33
och kräftdjur. Provtagning visade att det djupare
intervallet >20 meter har en God miljöstatus enligt
BQI (Bentic Quality Index som tillämpar en femgradig miljöstatusskala: Hög, God, Måttlig, Ej tillfredsställande och Dålig) och det grundare intervallet 5-19 meter har en Måttlig miljöstatus enligt
BQI. Inga rödlistade, fridlysta eller av artskyddsförordningen skyddade arter påträffades i de analyserade proverna.
Fisk:
Området Grollegrund med omgivning utgörs av en
artrik fiskfauna och har i flera studier visat sig utgöra lekområde för ett flertal arter, däribland torsken vars bestånd förefaller vara stabilt i Öresund
men klassas enligt Artdatabanken som starkt hotad (Karlsson m.fl. 2006, Helsingborgs stad 2012a)
samt småfläckig rödhaj (Helsingborgs stad 2012a)
som tidigare funnits med på Artdatabanken rödlista men nu anses livskraftig. Muntlig information
från yrkesfiskare bekräftar även förekomst av ål i
närområdet.
Knubbsäl:
Strax söder om den planerade kabelsträckningen
ligger Domstensrevet som utgör ett viktigt habitat
för en mindre population av knubbsäl som bedöms
uppgå till 10-20 relativt stationära individer. Arten
finns uppsatt på artdatabankens rödlista över hotade arter under klassificeringen sårbar och finns
även med i artskyddsförordningens bilaga 2 och 5
med skyddsvärda arter.
Tumlare:
Öresunds norra del utgör ett betydelsefullt område
för tumlare. Tumlare tillhör de minsta tandvalarna
och överstiger sällan 1,8 meter i längd med en vikt
på mellan 45-70 kg. Arten finns uppsatt på artdatabankens rödlista över hotade arter under klassificeringen sårbar och anses vara en skyddsvärd art.
Tumlare är också skyddad enligt artskyddsförordningens bilaga 1.
6.4.2 Konsekvenser
På land
Påverkan på naturmiljön inom naturreservatet
Domsten-Viken bedöms bli densamma som för Natura 2000-området (små-måttliga konsekvenser)
som beskrivs i föregående kapitel.
I övrigt bedöms projektet inte alls påverka områdets djurliv. Det är ett litet område som berörs av
åtgärden så att de fåglar som häckar i området kommer ha utrymme att göra det även under och efter
åtgärden. Vad gäller växter har det i området öster
om väg 111 identifierats en fridlyst art (skogsknipprot). De tre exemplaren av skogsknipprot som hittades vid naturvärdesinventeringen växer söder om
det stråk där ingrepp kommer att ske och kommer
därför inte att påverkas (se bilaga 5). Det kan dock
finnas enstaka exemplar även i det område där grävarbete kommer att ske. Skogsknipprot är inte rödlistad och en förlust av enstaka exemplar på denna
plats bedöms inte påverka artens bevarandestatus.
Öster om väg 111 är det inte angeläget att bevara
befintlig vegetation (tallplantering). Ur ett naturvårdsperspektiv är det snarare att föredra att tallarna tas bort och att arter som är mer naturligt förekommande på den här typen av mark planteras
istället. Det kan t.ex. vara brakved och vildkaprifol
(bilaga 14).
Sammantaget bedöms naturmiljövärdet vara
mycket högt då det bland annat är ett naturreservat som berörs. Kabelförläggningen bedöms, med
de föreslagna skadelindrande åtgärderna (se under
kapitel Natura 2000), innebära en liten påverkan på
naturvärdena. Därmed bedöms konsekvenserna bli
små-måttliga.
Till havs
En sjökabel påverkar vattenmiljön främst i anläggningsfasen och då huvudsakligen i grundområdena. Förläggningen av kablar och upptagningen
av de gamla kablarna medför fysiska ingrepp, såsom grävning i de grundare delarna samt spolning i
de djupare delarna på de ställen där kabeln förläggs
under botten. Detta medför viss omflyttning av material och en något förändrad bottenmaterialstruktur vid kabelsträckningen samt, i förekommande
fall, en lokal fysisk påverkan på flora och fauna. Den
fysiska påverkan bedöms dock vara begränsad och
återkolonisation av bottnarna kan förväntas inom
ett par års tid. Schaktöppningen kan förväntas bli
i genomsnitt ca 4 meter bred utmed respektive kabelsträckning, vilket innebär att den direkt berörda
bottenarealen är relativt begränsad.
Vid anläggningsarbetena med grävning och
34
Figur 6.1. Tvärsnitt visande djupförhållanden och geologiska förhållanden.
spolning grumlas vattnet temporärt, vilket kan ha
effekter på fisk, bottenfauna och bottenflora. Grova
partiklar sedimenterar snabbt, medan det kan ta
betydligt längre tid för finare partiklar som lera,
finsilt och visst organiskt material att sedimentera.
Med utgångspunkt för de bottenförhållanden som
råder längs sträckan har en bedömning gjorts av hur
stor andel av materialet som kan komma i suspension (det vill säga silt och fraktioner därunder).
>> Grävning (som blir aktuell på sträckan från
stranden och ca 400 meter ut): Med kännedom om att det rör sig om moränbotten
som är svallad, det vill säga finmaterialet är
redan bortspolat i de översta lagren, kan det
antas att 1-5 procent kan gå i suspension. Det
skulle ut då handla om mellan 32 och 160 m3.
>> Spolning (som blir aktuell på större delen av
sträckan, bortsett från tre mindre områden
med hårdbottnar): För mjukbottnarna på
sträckan kan antas att det i medeltal är ca 20
procent som kan gå i suspension. Det handlar då om ca 3600 m3.
Dessa antaganden och volymberäkningar utgår
dock från ett ”worst case” där allt tillgängligt finmaterial går i suspension. I verkligheten blir det dock
avsevärt mindre, eftersom finmaterialet även sitter
fast i varandra, sitter fast i stenar och andra partiklar och i andra fall inte blir fullständigt omblandat
(exempelvis vid grävning).
Upptagningen av de gamla kablarna planeras att
ske genom att de dras upp och kommer därmed att
orsaka mycket begränsad påverkan och grumling.
Eventuellt kan det finnas partier (från ca 350 meter ut från stranden) där kablarna inte kan dras upp
utan att först friläggas genom spolning. Om så blir
fallet förväntas grumlingen och påverkan på botten
på dessa partier bli ungefär motsvarande som vid
kabelförläggningen.
De förhärskande och starkaste ytströmmarna
i områdets grundare delar är nordgående, vilket
minimerar risken förpåverkan från sedimentspill
(grumling) på Grollegrunds centrala, mest intressanta delar (enligt samrådsyttrande från miljönämnden Helsingborgs stad 2014 och bilaga 15).
Även i områdets djupare delar är havsströmmarna
normalt relativt kraftiga, vilket är positivt ur utspädningssynpunkt. När vattenmassan grumlas
kan även föroreningar som finns i sedimentet spridas till angränsande vattenområden. Detta bedöms
främst gälla de djupare delarnas mjukbottnar.
Risken att anläggningsarbetena skulle innebära
negativ påverkan på vattenkvaliteten i vattenförekomsten bedöms som mycket liten. Beträffande
negativa effekter på växt- och djurlivet, till följd av
grumlande arbeten, så bedöms risk för påverkan
kunna finnas på individnivå men inte långsiktigt på
populationsnivå (bilaga 15).
Inom tre mindre partier på de djupare delarna
av sträckan (mer än 10 meters djup) förekommer
även hårdbotten inom vilka nedspolning (eller
nedgrävning) av kabeln inte är möjlig, se figur 6.1.
Inom dessa områden planeras kabeln skyddas genom skyddstäckning med stenmassor. Denna form
av skyddstäckning medför mindre temporär grumling men dock en lokal förändring av bottentopografin. Denna förändring bedöms, då den utförs på
hårdbottnar, inte innebära någon negativ påverkan
ur naturmiljösynpunkt.
För att helt undvika mer långsiktiga effekter i den
marina miljön rekommenderas av Marine Monito-
35
ring AB (bilaga 15) att bytet av kablar inte ska ske
under de perioder som de bedömt som mest känsliga för olika djurarter i området. En sammanställning av deras bedömning av känsliga perioder görs
i tabell 6.2:
Tabell 6.2. Sammanställning över bedömda känsliga perioder (bilaga 15).
Känsliga perioder
Fisk
Jan-Juni
Knubbsäl
Slutet av maj-Aug
Tumlare
Juni-Aug
Bottenfauna
Maj-Juli
Makroalger
Maj-Sept
Då bytet av kablarna, till följd av väderberoende
kabelförläggning till havs, planeras att utföras under vår och sommar bedömer Marine Monitoring
AB att påverkan kan vara möjlig på den närliggande knubbsälskolonin. Påverkan bedöms uppkomma framförallt till följd av visuell störning och
ljudstörning, med risk för ökad dödlighet hos kutar
vilket ger försämrad rekrytering inom kolonin. De
bedömer också att detta inte kommer att påverka
knubbsälsbeståndet på västkusten men däremot
att en försämrad status för denna sydligare koloni
kan förväntas.
Marine Monitoring AB bedömer även att vissa
fiskarter, främst torsk, också kan få en försämrad rekrytering till följd av att grumlande arbeten
utförs under en för dessa känslig tid när deras ägg
finns fritt i vattnet. Det finns då risk för att partiklar fäster vid äggen och tynger ner dem mot botten.
Dock bör inte torsk påverkas negativt på populationsstatus av denna enskilda aktivitet.
Erfarenheter från stora byggprojekt i Öresund,
som Öresundsbron (Fiskeriverket 2005, Andersson 2015) och Lillgrunds vindkraftspark (Fiskeriverket 2008, Andersson 2015) visar att störningar
från anläggningsarbete (buller) och effekter av
grumling inte haft någon betydande negativ effekt
på den marina miljön (bland annat sälar, bottenvegetation och fiske). Vid bygget av Öresundsbron,
där man trodde (och accepterade) att knubbsälar
skulle komma att skrämmas bort och försvinna
från Saltholm till följd av byggaktiviteterna, konstaterades att så inte blev fallet. Tvärtom stannade
sälarna kvar under hela brobygget och finns kvar än
idag (Andersson 2015). Sälarna var ganska nyfikna
och observerades ofta i nära anslutning till anläggningsaktiviteter. Liknande observationer gjordes
även vid undersökningar av sälar (vuxna individer)
i samband med byggandet av vindkraftspark vid
Horns rev i Danmark. Där konstaterades också att
sälarna passerade genom eller i närheten av vindkraftsparken (80 verk) även under pågående anläggningsarbeten (Tougaard et al 2006).
Erfarenhetsmässigt är den bästa tiden för grävningar i havsbotten under tidig vår när syrehalten
är som bäst och då det är minst lösa alger som driver
med strömmarna. Rännor under senare sommar
och höst drabbas ofta av att alger lägger sig i dessa
rännor med syrebrist som följd (Andersson 2015).
Sammantaget bedöms de marina naturmiljövärdena vara mycket höga då det bland annat är ett
naturreservat som berörs. Kabelförläggningen bedöms, med de nedan föreslagna skadelindrande
åtgärderna innebära en liten påverkan på naturvärdena. Därmed bedöms konsekvenserna bli småmåttliga.
Skadelindrande åtgärder
För att begränsa grumlingen bör grävning, nedspolning och andra grumlande arbeten koncentreras till en så kort tidsperiod som möjligt. En i tid begränsad grumling gör det möjligt för växter och djur
att lättare och snabbare återetablera sig. Det är ofta
bättre med en ”stor” muddring vid ett tillfälle än
flera ”små” vid upprepade tillfällen (Naturvårdsverket 2010).
Oftast bedöms det bäst ur grumlingssynpunkt
att låta schaktmassorna ligga kvar på botten bredvid schakten. Om man väljer att ta upp massorna på
en flotte dräneras vattnet och finpartiklar ur, och
grumlar upp vattnet i högre grad. Svenska kraftnät
avser därför att låta massorna ligga kvar på botten
bredvid schakten.
För att minimera skador på tångbältet i de grunda
strandnära delarna vid grävning föreslås att det aktuella bottenpartiet först rensas från alg/tångbevuxna stenar och block. Dessa läggs åt sidan för att
36
senare placeras ut på såväl de gamla som de nya kabelspåren för att där återskapa de naturliga förhållandena och därmed också minimera effekterna
på tångbältet. Grövre fraktioner (sten och mindre block) som grävts upp vid kabelförläggningen
kommer också att placeras högst upp i de igenfyllda
schakten (för nya och gamla kablar) för att förstärka
erosionsskyddet och som ett led i att återskapa eventuell habitatsförlust. Större block kan inte återföras
direkt ovanpå de nya kablarnas förläggningar utan
kommer att placeras som påseglingsskydd vid sidan
av dessa. Denna åtgärd innebär att den nuvarande
arealen av tångbältet därigenom inte minskar, utan
tvärtom ges förutsättning till återställning av tidigare habitatsförlust.
En ytterligare åtgärd för att minimera skador på
tångbältet är att grävning från flotte/pråm används
i så stor utsträckning som möjligt, för att minska påverkan på botten från körning med grävmaskin.
Vid återställning av bottnarna efter grävningsarbetet är det av stor vikt att alla gropar och rännor
som kan ha bildats återfylls helt så att det inte lägger
sig lösa alger i dessa med syrebrist som följd.
För att säkerställa att sediment som grävs upp
användas för återfyllning i grundområdet inte innehåller höga halter av miljögifter ska sedimentanalyser utföras innan grävning för att bedöma om
sediment kan återföras ovanför kablarna eller om
nya massor ska tillföras.
6.5 Friluftsliv
6.5.1 Beskrivning
Riksintresse för friluftsliv (M:F1 Kullaberg)
Öresund är ett internationellt känt sportfiskeområde och utmed kusten sker omfattande fiske efter
havsöring, horngädda, plattfisk, torsk, sill och makrill.
Det aktuella vattenområdet utanför kusten (från
strandlinjen och utåt) omfattas av riksintresse för
friluftslivet. För att skydda området är kommunens
ställningstagande att åtgärder inte får vidtas som
hindrar allmänhetens möjligheter att utnyttja området.
Riksintresset berörs av sjökabelstråket.
Strandskydd
Strandskyddets syften är att långsiktigt trygga för-
utsättningarna för allemansrättslig tillgång till
strandområden och att bevara goda livsvillkor på
land och i vatten för djur- och växtlivet.
Vid den aktuella kuststräckan råder ett utökat
strandskydd om ca 200 meter på land (räknat från
strandlinjen), medan vattenområdet omfattas av
normalt strandskydd på 100 meter.
Vilka åtgärder som är förbjudna att utföra inom
ett strandskyddsområde framgår av 7 kap. 15 § miljöbalken. Exempelvis får inte anläggningar eller
anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller
allmänheten från att beträda ett område där den
annars skulle ha fått färdas fritt, eller vidta andra
åtgärder som väsentligen förändrar livsvillkoren för
djur- eller växtarter. Endast om det finns särskilda
skäl kan dispens meddelas från strandskyddsbestämmelserna. I detta fall bedöms särskilda skäl
föreligga då området redan har tagits i anspråk på
ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, då ledningarna för sin funktion att
knyta samman de svenska och danska ledningsnäten måste ligga vid vattnet och ledningarna behövs
för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som
inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område.
Strandskyddsområdet berörs av landkabelstråket, skarvplatsen och sjökabelstråket.
6.5.2 Konsekvenser
Under arbetet med byte av kablarna till havs kommer allmänhetens möjlighet att nyttja vattenområdet intill arbetsflottar eller arbetsfartyg att begränsas tillfälligt.
Den allemansrättsliga tillgängligheten på land
kommer bara att påverkas temporärt under entreprenadtiden då öppna kabelschakt och andra arbeten som av säkerhetsskäl kräver instängsling
tillfälligt kan försvåra framkomligheten. Allmänhetens möjlighet att korsa det öppna landkabelschaktet kommer dock att säkerställas.
Bytet av kablarna bedöms inte innebära någon
betydande påverkan på djur- eller växtlivet inom
strandskyddsområdet. För en mer ingående beskrivning av påverkan inom strandskyddet; se kapitel 6.3 Natura 2000 och 6.4 Övrig naturmiljö.
Sammantaget bedöms friluftslivsvärdet vara
högt inom strandskyddet. Kabelförläggningen bedöms temporärt innebära en liten påverkan på friluftslivet. Därmed bedöms konsekvenserna bli små.
37
6.6 Kulturmiljö
6.6.1 Beskrivning
Riksintresse för kulturmiljö
Det aktuella landområdet ligger inom riksintresse
för kulturmiljö (M:K7 Kulla Gunnarstorp m.m.).
Uttryck för riksintresset är bland annat ett väl hävdat och av stordrift präglat odlingslandskap med
inslag av åkerholmar och strandängar, omfattande
allé- och hägnadssystem, tydligt avläsbar gräns mot
söder för det forna Kulla fälad.
Riksintresset berörs av landkabelstråket och
skarvplatsen.
Fornlämningar
Den enda kända fasta fornlämningen som berörs är
en stenåldersboplats, Allerum 90:1, med en ungefärlig utsträckning av 230x60 meter (NNV-SSÖ) på
strandvall av sand och svallad småsten. Boplatsen
är helt överlagrad av flygsand, men där störningar
finns (ledningsgata, sandtäkt, trädplantering) som
berör de underliggande lagren. Troligen har boplatsen en avsevärt längre utsträckning (NNV-SSÖ) då
strandvallen med stor sannolikhet utgör ett mer eller mindre sammanhängande boplatsområde längs
kusten.
I samband med markundersökning under våren 2014 inom den fasta fornlämningen Allerum
90:1, beslutade länsstyrelsen i Skåne län att en arkeologisk förundersökning skulle genomföras.
Förundersökningen genomfördes i form av en
schaktningsövervakning när en borrgrop som var
4x3 meter stor schaktades upp. Inga anläggningar
eller fynd påträffades och inga ytterligare åtgärder rekommenderades av CMB Uppdragsarkeologi
i samband med de aktuella markingreppen (CMB
Uppdragsarkeologi AB 2014).
Den fasta fornlämningen berörs av landkabelstråket.
Marinarkeologisk analys
Inga kända fornlämningar till havs berörs av sjökabelstråket, men för att säkerställa att inga eventuella fornlämningar till havs skadas har en marinarkeologisk analys av geofysiska data genomförts
av Vikingeskibsmuseet i Roskilde (bilaga 16). Inom
undersökningsområdet (inom svenskt vatten) har
åtta stycken potentiella arkeologiska objekt, samt-
liga exponerade på havsbottnen, pekats ut, se kartbilaga 8. Om objekten inte kan undvikas vid bytet
av kablarna bör de enligt Vikingeskibsmuseet besiktigas med fjärrstyrd undervattensfarkost och/
eller dykande arkeolog. I området från strandbrynet och ca 450 meter ut, ner till ca åtta meters djup,
anser Vikingeskibsmuseet att en visuell rekognoscering och borrkartering av dykande arkeolog bör
genomföras.
6.6.2 Konsekvenser
På land
Bytet av kablarna bedöms inte innebära någon påverkan på riksintresset för kulturmiljö.
Den fasta fornlämningen (stenåldersboplatsen
Allerum 90:1) berörs av schaktarbetena för kabelförläggingen. En anmälan till länsstyrelsens kulturmiljöenhet enligt 2 kap. 10 § kulturmiljölagen
kommer att göras i god tid inför arbetena för beslut
om eventuella ytterligare åtgärder behövs i samband med anläggningsarbetet. I övrigt gäller att om
en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den
del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet
ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen.
Värdet ur kulturmiljösynpunkt bedöms vara
högt då ett riksintresseområde berörs. Kabelförläggningen bedöms i dagsläget (utifrån resultatet
i den arkeologiska förundersökningen) innebära
en liten påverkan och därmed bedöms konsekvenserna bli små.
Till havs
En anmälan till länsstyrelsens kulturmiljöenhet
enligt 2 kap. 10 § kulturmiljölagen har gjorts för
beslut om eventuell marinarkeologisk utredning
och eventuell strandnära rekognoscering. Svenska
kraftnät bedömer i nuläget att sex av de åtta potentiella arkeologiska objekten som identifierats på
havsbotten eventuellt bör omfattas av en marinarkeologisk utredning för att deras status ska klargöras. I övrigt gäller att om en fornlämning påträffas
under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs.
Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen.
38
Värdet ur kulturmiljösynpunkt bedöms i dagsläget kunna vara måttligt då enstaka potentiella
marina fasta fornlämningar berörs. Kabelförläggningen bedöms i så fall kunna innebära en liten
påverkan och därmed kunna medföra små konsekvenser.
6.7 Sjöfart
6.7.1 Beskrivning
Riksintresse för sjöfart
Farleden genom Öresund trafikeras av ett stort antal fartyg (i storleksordningen 100 fartyg per dygn)
och har av Sjöfartsverket pekats ut som riksintresse
för sjöfarten.
Farleden är indelad i en trafikseparationszon
(TSS The Sound) i ungefär rät vinkel. I denna trafikseparationszon regleras trafiken i en sydgående
korridor på dansk sida, och en nordgående korridor
på svensk sida. Nationsgränsen ligger mitt emellan
dessa båda korridorer.
Farleden berörs av sjökabelstråket.
Riskanalys sjöfart
För att belysa påverkan på sjöfarten har en riskanalys tagits fram av Pöyry SwedPower AB (bilaga 17).
Sammanfattningsvis bedöms där påverkan på sjöfarten i området bli stor under anläggningsarbetet, huvudsakligen på grund av begränsningar i
tillgängligt manöverutrymme i trafikseparationszonen. Påverkan bedöms kunna minskas avsevärt
genom ett tätt och väl fungerande samarbete mellan arbetsledningen, lots, Kustbevakning och Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken. Risken för olyckor i området under installationsarbetet
bör inte negligeras. Särskilda planer bör tas fram för
att kunna hantera ett eventuellt nödläge.
6.7.2 Konsekvenser
En viss påverkan på framkomligheten för sjöfarten
kan förväntas under arbetena med att byta ut sjökablarna.
I den framtagna riskanalysen för sjöfart (bilaga
17) har följande tänkbara effekter på fartygstrafiken påtalats:
>> Begränsad framkomlighet i trafikseparationszon
>> Begränsad framkomlighet i kusttrafikzon
>> Möjligt förbud för förbisegling, vilket resulterar i väntetider
>> Hastighetsbegränsning för att undvika svall
Odetonerad ammunition (UXO) på havsbotten kan orsaka problem. Efter bottenundersökningarna har genomgripande analys av sonardata
utförts, utan att något misstänkt föremål har identifierats. En projektspecifik oberoende riskanalys för UXO har tagits fram, där det fastslås att det
finns en risk för att det förekommer odetonerad ammunition i arbetsområdet (Unexploded Ordnance
Desk Based Study with Risk Assessment, ORDTEK
2014). Detta medför att entreprenören under installationen behöver ha färdiga planer för hur man ska
hantera en eventuell UXO.
Vid en upptäckt av UXO stoppas normalt arbetet helt, intill dess att föremålet har blivit säkert
identifierat och oskadliggjort. I samband med detta
kontaktas Försvarsmakten samt övriga berörda
myndigheter (polis, Kustbevakning, Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken Öresund
(VTS)).
Sammantaget bedöms värdet ur sjöfartssynpunkt som högt då ett riksintresseområde berörs.
Kabelförläggningen bedöms innebära en relativt liten påverkan för sjöfarten. Därmed bedöms konsekvenserna bli små.
Skadelindrande åtgärder
Under förläggningsarbetet till sjöss kommer det att
krävas säkerhetsåtgärder för att säkerställa att inga
olyckor sker mellan arbetsfartyg och den fartygstrafik som genomkorsar Öresund. Vaktfartyg kommer att användas för att kommunicera med och om
nödvändigt avhysa fartyg som hotar att passera alltför nära kabelförläggningsfartyg, nedspolningsfartyg och andra fartyg med begränsad manöverförmåga.
Under förläggningsskedet kommer säkerhetszoner (normalt 500 meters radie) att upprättas runt
förläggningsfartyg, nedspolningsfartyg samt andra
fartyg med utrustning och/eller dykare i vattnet. I
de hårt trafikerade och förhållandevis smala trafikkorridorerna i Öresund innebär detta ett problem
som måste hanteras på ett väl organiserat sätt. Under arbetet kommer man att ha tät kommunikation
med olika myndigheter som Kustbevakningen, lots
39
och Sjöfartsverkets trafikinformation till sjötrafiken Öresund (VTS) och ta hjälp av dessa instanser för kommunikation med sjöfarten i området.
För att garantera säkerheten på plats kommer man
att använda vaktfartyg och officiella marina informationssystem (Underrättelser för Sjöfarande,
Notices to Mariners), vilket även förordas av Transportstyrelsen (bilaga 12), samt dagliga sändningar
över VHF-radio.
6.8 Yrkesfiske
6.8.1 Beskrivning
Riksintresse för yrkesfisket
Fisket i Öresund karaktäriseras av småskalighet
och domineras värdemässigt av torsk och ål. Fångsterna av flatfisk och sjurygg är även viktiga komplement. I Öresund finns viktiga lekområden för
torsk som förutom att ha betydelse för det lokala fisket också bidrar till bestånden i sydvästra Östersjön
och Kattegatt.
Havsområdet längs den aktuella kuststräckan
omfattas av riksintresse för yrkesfisket (områdesnummer 54 ”Knölhaken kullen”) enligt 3 kap. 5 §
miljöbalken. Motivet för riksintresset är ”lekområde för torsk samt fångstområde för torsk, ål m.fl.
arter”.
Riksintresset berörs av sjökabelstråket.
6.8.2 Konsekvenser
Fisket i området bedöms inte påverkas i någon
större omfattning. En viss temporär störning kan
dock inte uteslutas i samband med arbetena för
själva kabelbytet då framkomligheten på sjön kan
vara begränsad.
Marine Monitoring AB bedömer även att vissa
fiskarter, främst torsk, kan få en försämrad rekrytering till följd av att grumlande arbeten utförs under
en för dessa känslig tid (januari-juni) när deras ägg
finns fritt i vattnet. Det finns då risk för att partiklar
fäster vid äggen och tynger ner dem mot botten (bilaga 15). Beträffande tid för arbeten till sjöss kan noteras att Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) i sitt
samrådsyttrande angav att arbeten tidsmässigt bör
förläggas under vår-sensommar för att undvika arbeten under fiskeperioden som huvudsakligen sker
under september-december. Om arbeten utförs under fiskeperioden anser de att fisket riskerar att på-
verkas negativt.
Erfarenheter från stora byggprojekt i Öresund,
exempelvis Öresundsbron, visar att effekter av
grumling inte haft någon betydande långsiktigt negativ effekt på fisket. De utförda analyserna tyder
inte på att förändringar i artsammansättning och
fångstutveckling skiljer sig markant mellan Öresund och närliggande referensområden efter anläggandet av Öresundsförbindelsen (Fiskeriverket
2005).
Sammantaget bedöms värdet ur yrkesfiskesynpunkt som högt då ett riksintresseområde berörs.
Kabelförläggningen bedöms innebära en relativt
liten påverkan för fisket. Därmed bedöms konsekvenserna bli små.
6.9 Naturresurser
6.9.1 Beskrivning
Ett område av riksintresse för yrkesfisket berörs av
sjökablarna. Intresset liksom bedömd miljöpåverkan har beskrivits ovan i kapitel 6.8.
Landkabelstråket berör till övervägande del
mark som utgörs av naturreservat och Natura
2000-område, bortsett från en kort sträcka öster
om väg 111 där stråket går genom ett trädbevuxet
skogsområde. Någon jordbruksmark berörs inte.
6.9.2 Konsekvenser
Då inga områden som har intresse ur naturresurssynpunkt berörs, bortsett från yrkesfisket som beskrivs separat i kapitel 6.8, bedöms värdet som litet
och påverkan som obetydlig. Därmed bedöms konsekvenserna bli obetydliga.
6.10 Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse
6.10.1 Beskrivning
Sjötrafiken i Öresund är omfattande. Trafiken är
koncentrerad till farleder, men sker även utanför
dessa. Som nämnts ovan i kapitel 6.7 är farleden i
sundet av riksintresse för sjöfarten.
Landkabelstråket korsar väg 111. Detta innebär
att tillstånd att dra fram ledning enligt 44 § väglagen krävs och att en trafikanordningsplan ska upprättas.
Området som berörs av landkabelstråket omfattas inte av detaljplan. Helsingborgs stads översikts-
40
plan, ÖP 2010, antogs av kommunfullmäktige i maj
2010. Översiktsplanen anger ingen annan planerad markanvändning än den nuvarande för det aktuella kabelstråket. I översiktsplanen presenteras
ett stråk för en eventuell framtida spårvägsdragning (mellan Viken och Helsingborg) som passerar genom området väster om väg 111 och där korsar
kabelstråket. Svenska kraftnät har tidigare (201310-31) yttrat sig i ärendet och bland annat påtalat
att man har ledningsrätt, vilket innebär att åtgärder/verksamheter som eventuellt skulle inskränka
Svenska kraftnäts verksamhet inte får vidtas.
Någon bebyggelse finns inte i anslutning till
landkabelstråket.
6.10.2 Konsekvenser
Bortsett från sjötrafiken, som beskrivs separat i kapitel 6.7, bedöms ingen påverkan eller konsekvens
som skiljer sig från nollalternativet uppstå för infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse.
41
07. samlad bedömning
Sammantaget bedöms konsekvenserna av det planerade bytet av kabelförbindelsen som små. Konsekvenserna bedöms dessutom till huvudsak vara
övergående då de främst uppkommer under anläggningsskedet. På enskilda områden med höga
naturvärden har konsekvenserna bedömts kunna
bli måttliga. Men där kan kompensationsåtgärder
utföras som till viss del bedöms kunna mildra konsekvenserna. De negativa konsekvenserna som kan
uppkomma vid bytet av kablarna ska dock ställas i
relation till risken att olja från de befintliga kablarna
läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få
stora negativa miljökonsekvenser som följd.
Vidare bör det observeras att bedömningen i tabell 7.1 avser anläggningsfasen. De bedömda konsekvenserna för drift och underhåll bedöms som
obetydliga för samtliga parametrar.
Tabell 7.1. Samlad bedömning av det planerade kabelbytets miljökonsekvenser
Intresse
Samlad bedömning
Kommentar
Natura 2000
små-måttliga
Genom kompensationsåtgärder bedöms konsekvenserna bli mindre
och på lång sikt till och med komma att innebära små positiva konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Övrig naturmiljö
små-måttliga
Viss påverkan på fisk och knubbsäl kan inte uteslutas.
Friluftsliv
små
Vissa begränsningar av tillgänglighet såväl på land som i vatten under
anläggningsskedet.
Kulturmiljö
små
Påverkan på fast fornlämning på land och potentiella fasta fornlämningar till sjöss.
Sjöfart
små
Främst begränsningar i framkomligheten i farled och utmed kusten.
Yrkesfiske
små
Temporära begränsningar i framkomligheten på sjön kan inte uteslutas
Naturresurser
obetydlig
Ingen jordbruksmark berörs.
Infrastruktur, planförhållanden
och bebyggelse
obetydlig
Ingen påverkan som skiljer sig från nollalternativet.
42
Referenser
CMB Uppdragsarkeologi AB 2014. Arkeologisk förundersökning 2014. Kristinelund 2:4, RAÄ 90. Allerums socken, Helsingborgs kommun i Skåne.
Fiskeriverket 2005. Öresundsförbindelsens inverkan på fisk och fiske -Underlagsrapport 1992-2005.
Fiskeriverket 2008. Fiskundersökningar vid Lillgrund - Kontrollprogram för Lillgrunds vindkraftspark. Fiskeriverkets årsrapport 2008.
Helsingborgs stad och Statens Naturvårdsinvesteringsprogram 2006. Grollegrund - ett förslag till
marint naturreservat.
Helsingborgs stad 2012a. Skötselplan för naturreservatet Grollegrund. Dnr: 82/2010.
Helsingborgs stad 2012b. Beslut om bildandet
av marint naturreservat för Grollegrund. Dnr:
82/2010.
Karlsson M., Romare P., Göransson P. 2006. Grollegrund – ett förslag till marint naturreservat. Helsingborgs stad, Statens naturvårdsinventeringsprogram.
Länsstyrelsen i Skåne län 1984, Beslut förordnande
om naturreservat Domsten-Vikens kusthedsreservat, 1984-03-13.
Länsstyrelsen i Skåne län 2005. Bevarandeplan för
Natura 2000-område Domsten-Viken 2005-12-16.
Magnetfält och hälsorisker, broschyr från Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten.
Naturvårdsverket 2008. Manual för basinventering
av marina naturtyperna 1110, 1130, 1140 och 1170.
Naturvårdsverket 2010. Muddring och hantering
av muddermassor, Miljörättsavdelningen 201002-18.
Svenska kraftnät 2014. Miljökrav vid bygg-, anläggnings- och underhållsarbeten.
Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektriska och magnetiska fält, SSMFS 2008:18.
Tougaard et al 2006. Harbour Seals on Horns Reef
before, during and after construction of Horns Rev
Offshore Wind Farm. Final report to Vattenfall
A/S. Biological Papers from the Fisheries and Maritime Museum No 5, Esbjerg, Denmark, 2006.
Översiktsplan för Helsingborgs Stad, 2010.
43
Muntliga referenser
Andersson 2005. Kjell Andersson, forskningsingenjör avdelningen för Teknisk geologi vid Lunds
tekniska högskola, muntlig referens.
Websidor
Geodatasamverkan, www.geodata.se
Helsingborgs Stad, www.helsingborg.se
Länsstyrelsen i Skåne, www.lansstyrelsen.se/
skane
Riksantikvarieämbetet, www.raa.se
Sjöfartsverket, www.sjofartsverket.se
Trafikverket, www.trafikverket.se
Vatteninformation Sverige, www.viss.lansstyrelsen.se
Miljömål.se – den svenska miljömålsportalen,
http://www.miljomal.se/
44
Bilagor
Kartbilagor
1
Översiktskarta kabelstråk
2
Översiktskarta avförda alternativ 3
Karta avförda alternativ, Nordligt
alternativ
4
Karta riksintressen och områdesskydd
5
Karta naturvärdesinventering
6
Detaljkarta naturtyper inom Natura 2000-området
7
Karta marinbiologisk biotop-/naturtyps-
klassificering
8
Karta marinarkeologisk analys
9
Karta riksintressen hav
Övriga bilagor
10
Beslut om betydande miljöpåverkan
11Samrådsredogörelse
12
Transportstyrelsens yttrande
13
Bedömningsgrunder kabel Svenska kraft
nät
14Naturvärdesinventering
15
Marinbiologisk undersökning
16
Marinarkeologisk analys
17
Riskanalys sjöfart
SvensKa Kraftnät
Box 1200
172 24 Sundbyberg
Sturegatan 1
Tel 010 475 80 00
Fax 010 475 89 50
www.svk.se