om du är pigg och kry, men din sexualitet ligger i rui- ner, så
”OM DU ÄR PIGG OCH KRY, MEN DIN SEXUALITET LIGGER I RUINER, SÅ ÄR DU ÄNDÅ INTE FRISK” - EN KVALITATIV STUDIE AV HUR SEXUALVÄGLEDARE I DANMARK UPPLEVER SITT YRKE VID VÄGLEDNING OCH RÅDGIVNING TILL PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING LINA SANDAHL Examensarbete i Handikapp och rehabiliteringsvetenskap (SF163A) 15 hp 150528 Malmö Högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö ”OM DU ÄR PIGG OCH KRY, MEN DIN SEXUALITET LIGGER I RUINER, SÅ ÄR DU ÄNDÅ INTE FRISK” EN KVALITATIV STUDIE AV HUR SEXUALVÄGLEDARE I DANMARK UPPLEVER SITT YRKE VID VÄGLEDNING OCH RÅDGIVNING TILL PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING - LINA SANDAHL Sandahl, L. Om du är pigg och kry, men din sexualitet ligger i ruiner, så är du ändå inte frisk. En kvalitativ studie av hur sexualvägledare i Danmark upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning. Examensarbete i handikapp- och rehabiliteringsvetenskap. 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015. I Danmark kan personer med funktionsnedsättning få vägledning och rådgivning i frågor som rör sexualitet av så kallade sexualvägledare. Sexualvägledare är socialarbetare som har gått en sexualvägledarutbildning och därmed har speciell kompetens att stödja såväl personal som personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet. Emellertid kan forskningen om sexualvägledarnas arbete sägas vara nästintill obefintlig, varför uppsatsens syfte varit att undersöka hur sexualvägledare i Danmark upplever sin yrkesroll vid vägledning och rådgivning i frågor som rör sexualitet till personer med funktionsnedsättning. Fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre sexualvägledare och en sexolog i Danmark. Den empiriska datan analyserades sedan med stöd av teoribildningen kring sociala representationer och KASAM. Resultaten visade intervjupersonerna var positivt inställda till sin yrkesroll och kände en glädje i att kunna göra skillnad för personer med funktionsnedsättning i förhållande till sexualitet. Vidare visade resultaten att intervjupersonerna upplevde såväl svårigheter som möjligheter i sin yrkesroll. Möjligheterna var bl.a. att kunna göra det bättre för en bred målgrupp, exempelvis genom att utbilda personal i frågor som rör sexualitet. Svårigheterna bestod bl.a. i ekonomiska utmaningar och att inte kunna uppfylla andras drömmar. Intervjupersonerna såg också positivt på sin yrkesroll i framtiden. Nyckelord: danmark, funktionsnedsättning, praktisk sexuell assistans, rådgivning, sexualitet, sexualvägledare, vägledning. 1 ”IF YOU ARE HEALTHY, BUT YOUR SEXUALITY IS IN RUINS, YOU ARE STILL NOT WELL” - A QUALITATIVE STUDY OF HOW SEXCOUNSELLORS IN DENMARK PERCEIVE THEIR PROFESSIONAL ROLE REGARDING GUIDANCE AND COUNSELLING OF PEOPLE WITH DISABILITIES. LINA SANDAHL Sandahl, L. If you are healthy, but your sexuality is in ruins, you are still not well. A qualitative study of how sex-counsellors in Denmark perceive their professional role regarding guidance and counseling of people with disabilities. Degree Project in Disability and Rehabilitation Science 15 ECTS. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2015. In Denmark, people with disabilities can receive guidance and counselling regarding issues related to sexuality from so-called sex-counsellors. Sex-counsellors are social workers who have an education in sexual guidance and thus have the special competence to support both staff and persons with disabilities in issues related to sexuality. However, research on the sex-counsellors’ work can almost be seen as non-existent. Therefore, the aim of this study has been to explore how sex-counsellors in Denmark perceive their profession in relation to guidance and counselling for people with disabilities regarding issues related to sexuality. Four semi-structured interviews were conducted with three sex-counsellors and one sexologist in Denmark. The empirical data were then analysed with the support of the theory of Social Representations and the theory of Sense of Coherence (SOC). The results of the interviews showed that the informants were sympathetic towards their profession and that they felt a joy in being able to make a difference for people with disabilities regarding issues related to sexuality. Furthermore, the results showed that the informants experienced both opportunities and difficulties in their professional role. The opportunities involved e.g. being able to make life better for a wide target group, including the education of staff regarding issues related to sexuality. The difficulties involved e.g. economic challenges and not being able to fulfil other people's dreams. The informants were also positive concerning their professional role in the future. Keywords: denmark, disability, sexuality, sex-counsellors, guidance, counselling, practical sexual assistance. 2 FÖRORD Jag vill inleda med att rikta ett stort tack till mina intervjupersoner i Danmark som gjort det möjligt för mig att överhuvudtaget kunna genomföra denna studie. Ni har öppnat mina ögon för en spännande värld bortom Sveriges gränser. Vidare vill jag lämna ett tack till sexolog Jack Lukkerz som på sin fritid utbytt tankar och idéer med mig kring min studie. Slutligen vill jag tacka min handledare Per Germundsson för alla goda tips och råd under arbetets gång. Lina Sandahl Lund 28 maj 2015. 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING .......................................................................................... 6 1.1 Syfte och frågeställningar ................................................................... 7 1.2 Terminologi och definitioner .............................................................. 7 2. BAKGRUND .......................................................................................... 8 2.1 Synen på sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning ........................................................................... 9 2.2 Sexualvägledare i Danmark ................................................................ 9 2.2.1 Det danska regelverket – Serviceloven (Servicelagen) ................ 9 2.2.2 Seksualitet på dagsordenen – en handbok i professionell stöttning till vuxna med funktionsnedsättning .............................. 10 2.2.3 När det kan vara aktuellt att kontakta en sexualvägledare............ 10 2.2.4 Sexualvägledarutbildningen (Seksualvejlederuddannelsen)......... 11 2.3 Tidigare forskning om sexualvägledarnas arbete ............................... 12 2.3.1 Vägledning och rådgivning ........................................................... 13 2.3.2 Praktisk sexuell assistans .............................................................. 13 3. TEORI .................................................................................................... 14 3.1 Teoribildningen kring sociala representationer .................................. 14 3.2 KASAM – Känsla Av SAMmanhang ................................................. 15 3.3 Varför teoribildningen kring sociala representationer i kombination med KASAM? ............................................................... 17 4. METOD OCH GENOMFÖRANDE .................................................... 17 4.1 Kvalitativ forskningsansats ................................................................. 17 4.1.1 Semistrukturerade intervjuer......................................................... 17 4.1.2. Förförståelse................................................................................. 18 4.2 Litteratursökning och databaser .......................................................... 19 4.3 Urval ................................................................................................... 19 4.4 Databearbetning .................................................................................. 20 4.4.1 Hjälpmedel för att kunna transkribera från danska till svenska .......................................................................................... 20 4.5 Dataanalys ........................................................................................... 20 4.6 Validitet och reliabilitet ...................................................................... 22 4.7 Forskningsetik ..................................................................................... 22 4.7.1 Etikprövning ................................................................................. 23 5. RESULTAT OCH ANALYS ................................................................ 24 5.1 Varför sexualvägledarna valt att bli just sexualvägledare .................. 25 5.2 Synen på yrkesrollen – associationer till ordet sexualvägledare ........ 26 5.3 Möjligheter i yrkesrollen .................................................................... 28 5.4 Svårigheter i yrkesrollen ..................................................................... 30 5.5 Sexualvägledare i framtiden ......................................................... 33 6. DISKUSSION ......................................................................................... 34 6.1 Metoddiskussion ................................................................................. 34 6.1.1 Erfarenheten av den semistrukturerade intervjun som kvalitativ metod .......................................................................... 34 4 6.1.2 Språkliga utmaningar .................................................................... 35 6.1.3 Urval ............................................................................................. 35 6.1.4 Validitet och reliabilitet ................................................................ 36 6.2 Resultatdiskussion .............................................................................. 37 6.2.1 Betydelsen av praktisk sexuell assistans ....................................... 37 6.2.2 Slutsats .......................................................................................... 38 6.2.3 Behov av ytterligare forskning om sexualvägledarnas arbete ...... 38 7. REFERENSLISTA ................................................................................ 40 8. BILAGOR............................................................................................... 44 5 1. INLEDNING ”On the one hand, we have Denmark where the sexuality of people with disabilities, generally speaking, is acknowledged and assisted. On the other hand, we have Sweden, where the sexual lives of people with disabilities is denied and impeded” (Kulick & Rydström 2015, s 17). Citatet är hämtat från den i år (2015) utgivna boken ”Loneliness and its opposite” författad av Don Kulick och Jens Rydström, vilka båda är professorer i genusvetenskap. Boken skulle kunna ses som ett slags kartläggning av hur synen på sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning skiljer sig åt mellan Sverige och Danmark. Kulick och Rydström (2015) lyfter löpande i boken fram att sexualiteten hos personer med funktionsnedsättning i Danmark, i motsats till Sverige, erkänns, uppskattas och diskuteras. Sverige var det första land i världen som införde en lagstiftning som kriminaliserade köp, dock inte försäljning, av sexuella tjänster den 1 januari 1999 (Statens offentliga utredningar, 2010:49). I Brottsbalken, 1962:700 anges i 6 kap 11 § att det är olagligt skaffa sig en sexuell förbindelse mot ersättning. Straffet är tjänst till böter eller fängelse i högst ett år. Det är dock i Danmark lagligt att köpa och sälja sexuella tjänster1 av personer över 18 år (Socialstyrelsen, 2015a). Som exempel ges personer med funktionsnedsättning möjlighet till vägledning och rådgivning i frågor som rör sexualitet av så kallade sexualvägledare, en yrkestitel som inte finns i Sverige idag (Rydström, 2013). Forskningen kring sexualvägledarnas arbete i Danmark kan emellertid ses vara näst intill obefintlig (något jag återkommer till längre fram i uppsatsen under rubriken ”Tidigare forskning om sexualvägledarnas arbete”), vilket jag ser som det främsta argumentet till att jag i denna uppsats valt att undersöka området. Även om Kulick och Rydström (2015) i deras bok, vilken för övrigt troligen skulle kunna anses vara det enda bidraget till forskningen om sexualvägledarnas arbete, i korthet lyfter fram sexualvägledarnas roll i Danmark, görs ingen mer omfattande genomgång av vilka möjligheter men också svårigheter som kan finnas i yrkesrollen. Jag ser detta som ytterligare ett argument för att undersöka området närmre. Sexualvägledare är socialarbetare som genom en sexualvägledarutbildning har en unik kompetens att stödja såväl personal som personer med funktionsnedsättningar i frågor som rör sexualitet (Kulick & Rydström, 2015). Utbildade sexualvägledare kan till exempel genomföra kurser för personal kring frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning: exempelvis kan en kommun hyra in en sexualvägledare till en temadag på ett boende för personer med funktionsnedsättning. Vidare kan praktisk sexuell assistans (vilket även benämns sexupplärning), ges till såväl enskilda individer som till par. Praktisk sexuell assistans kan t.ex. innebära hjälp till att onanera, hjälp till samlag eller hjälp vid köp av sexuella hjälpmedel (Socialstyrelsen, 2012). 1 Vilket även gäller för länder såsom Nederländerna, Tyskland och Grekland (Heberlein, 2004). 6 Jag har valt att på mitt empiriska material tillämpa teoribildningen kring sociala representationer av Serge Moscovici för att kunna förstå den bild sexualvägledare har av yrkesrollen. Vidare har jag valt att använda Aaron Antonovskys teori om KASAM (Känsla Av SAMmanhang), med fokus på de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet, för att kunna förstå vilken roll den bild sexualvägledarna har av yrkesrollen kan ses spela i förhållande till de möjligheter och svårigheter som upplevs i arbetet. Nedan skall nu uppsatsens syfte och frågeställningar presenteras. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om hur sexualvägledare i Danmark upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning. Syftet kan presenteras genom nedanstående frågeställningar: 1. Varför valde sexualvägledarna att bli just sexualvägledare? 2. Hur ser sexualvägledarna på sin yrkesroll? 3. Hur ser sexualvägledarna på möjligheter respektive svårigheter i sin yrkesroll vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning? 4. Hur tänker sexualvägledarna kring möjligheter och svårigheter för sexualvägledare i framtiden? 1.2 Terminologi och definitioner Rafael Lindqvist (2009) betonar att definitioner och kategorier förändras utifrån hur samhället med tiden förändras. Jag har i uppsatsen valt att bevara begrepp som ”handikappade” och ”utvecklingsstörda” som de presenteras i sina respektive ursprungliga kontexter, för att kunna bidra med en förståelse för hur synen på personer med funktionsnedsättning förändrats med tiden. Om inget annat anges i texten, har jag själv valt att använda begreppet ”funktionsnedsättning”, vilket även Socialstyrelsen (2015b) rekommenderar. ”Funktionsnedsättning” definieras som en ”nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga” (Socialstyrelsen, 2015b). Anledningen till att jag valt att använda ”funktionsnedsättning” framför begreppet ”funktionshinder”, vilket Socialstyrelsen definierar på följande sätt: ”en begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen” (Socialstyrelsen, 2015c), är att jag anser att jag inte kan bedöma om och i så fall i vilken utsträckning en person upplever att hans/hennes funktionsnedsättning de facto utgör ett hinder i vardagen. Vilket kommer framgå av uppsatsens resultatdel, är att ordet ”brukare” ibland också kommer att användas som en benämning för en person med en funktionsnedsättning. Något som även bör nämnas är att personer med alla slags funktionsnedsättningar, däribland personer med autism, CP-skada och Downs syndrom, inkluderas i föreliggande uppsats. 7 Till grund för uppsatsen ligger fyra semistrukturerade intervjuer, vilka genomförts med tre sexualvägledare respektive en sexolog i Danmark. Vad som bör noteras är, att när uppsatsens resultat presenteras utifrån vad sexualvägledarna svarat på en viss fråga, inkluderas även sexologens svar på frågan automatiskt förutsatt att denne inte uttalat sig annorlunda i förhållande till den givna frågan. I ett sådant fall lyfts sexologens svar fram parallellt med sexualvägledarnas uttalanden. 2. BAKGRUND WHO2 har gjort en definition utifrån en tanke om att sexualiteten hos människor bör ses utifrån ett helhetsperspektiv. WHO gör följande definition av sexualitet: ”Sexuality is a central aspect of being human throughout life and encompasses sex, gender identities and roles, sexual orientation, eroticism, pleasure, intimacy and reproduction. Sexuality is experienced and expressed in thoughts, fantasies, desires, beliefs, attitudes, values, behaviours, practices, roles and relationships. While sexuality can include all of these dimensions, not all of them are always experienced or expressed. Sexuality is influenced by the interaction of biological, psychological, social, economic, political, cultural, ethical, legal, historical, religious and spiritual factors” (WHO 2006, s 5). Vidare ratificerade Danmark FN:s3 konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning år 2009 (Socialstyrelsen, 2012). Till grund för konventionen ligger FN:s 22 standardregler, vilka har som syfte att säkerställa att personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter som vem som helst i samhället (Socialministeriet, 1994). Standardregel nr 9 om ”Familjeliv och integritet” betonar följande: ”Mennesker med handicap må ikke nægtes mulighed for at opleve deres egen seksualitet, have seksuelle forhold og blive forældre. Idet der tages hensyn til, at mennesker med handicap kan have svært ved at blive gift og stifte familie, bør de enkelte lande støtte oprettelse af relevant rådgivning. Mennesker med handicap skal have samme adgang som andre til svangerskabsforebyggende midler4 samt til oplysning i tilgængelig form om deres seksuelle funktion” (Socialministeriet 1994, s 29). Socialstyrelsen (2012) i Danmark framhåller att personer med funktionsnedsättning har grundläggande rättigheter som alla andra och att grundtanken utgör en central del av värdegrunden i såväl dansk lagstiftning som i internationella konventioner. 2 World Health Organization, Världshälsoorganisationen, FN-organ, grundat 1948, med huvudkontor i Genève. Källa: Nationalencyklopedin, (2015) World Health Organisation. >http://www.ne.se/who/342125?i_h_word=world+health< (2015-05-19). 3 Förenta Nationerna. FN bildades 1945 och är en unik organisation bestående av självständiga stater som gått samman för att arbeta för fred och ekonomiska och sociala framsteg. Källa: Förenta Nationerna, (2015) Fn-fakta. >http://www.fn.se/fn-info/< (2015-05-19). 4 Preventivmedel. 8 2.1 Synen på sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning Lars Grönvik (2008) framhåller att personer med funktionsnedsättning genom tiderna varken har setts som könade eller som individer med en egen sexualitet. Däribland ansågs personer med utvecklingstörning förr i tiden inte ha någon sexualdrift (Olsson & Olsson, 1998). Fram till 1970-talet sågs personer med funktionsnedsättning som icke sexuella individer som inte hade förmåga att bejaka sin sexualitet (Folkesson & Kollberg, 1996). Det var först under 1970- och 1980-talen när personer med funktionsnedsättning började bo och arbeta ute i samhället utanför institutioner som medvetenheten ökade om individernas rättigheter och möjligheter (ibid). I Danmark började sex och funktionshinder diskuteras i slutet av 1960-talet (Rydström, 2013). Anthony Giddens (1995) betonar att sexualiteten idag har öppnats upp och blivit en integrerad del i utvecklingen av olika livsstilar. En anledning till detta är att sex blivit mer avdramatiserat och att samhället idag kan anses vara mer öppet för olika sexuella uttrycksformer (Traæen, 2008). Lotta Löfgren Mårtensson (2011) betonar att det idag snarare talas om flera sexualiteter, för att visa på vilka olika sätt sexualiteten kan ta sig i uttryck. Sexualvägledarna i Danmark kan anses utgöra ett exempel på den utveckling som skett avseende frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Vad som bör noteras är att en skillnad i Danmark görs mellan att vara sexualvägledare respektive sexarbetare (vilka räknas som prostituerade). Sexualvägledare, i jämförelse med sexarbetare, är socialarbetare som genom utbildning har en unik kompetens att stödja personer i frågor som rör sexualitet (Kulick & Rydström, 2015). En central skillnad är att sexualvägledarna är förbjudna att ha sex med en person med funktionsnedsättning. Däremot kan sexualvägledare hjälpa en person med en funktionsnedsättning att ta kontakt med sexarbetare (ibid). En bakgrund till sexualvägledarnas arbete ges i nästa avsnitt. 2.2 Sexualvägledare i Danmark 2.2.1 Det danska regelverket – Serviceloven (Servicelagen) I Danmark finns lagar och riktlinjer som ligger till grund för samspelet mellan hjälpare och klient (Socialstyrelsen, 2012). Troligtvis utgör Serviceloven (Servicelagen) en av de mest centrala lagarna, då denna anger hur behoven bland personer med fysiska, psykiska eller sociala funktionsnedsättningar skall kunna tillgodoses. Serviceloven anger inte några specifika tjänster vad avser att stötta individer i deras sexualitet. Ej heller anges hur rådgivning eller stöd i förhållande till sexualitet skall ges (ibid). Emellertid framhålls i Serviceloven 1 § tredje punkten att syftet med lagen är att tillgodose behov hos personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning och hos personer med särskilda sociala svårigheter. Syftet med hjälpen är att främja den enskildes möjlighet att klara sig själv samt att underlätta den dagliga tillvaron och förbättra livskvalitén. Den danska Socialstyrelsen (2012) menar att då sexualitet utgör en naturlig del av livet, kan bestämmelserna i enlighet med 1 § i Serviceloven omfatta vägledning och stöttning i förhållande till individens sexualitet. I Serviceloven 67 a § anges att kommunerna i Danmark skall stötta och kompensera personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning som inte själva har möjlighet att tillvarata sina egna intressen. Socialstyrelsen (2012) framhåller även 9 i detta sammanhang att en sådan form av hjälp kan innebära stöttning i sexualiteten. Vidare framhålls i Serviceloven 1 § punkt 3 att hjälpen skall ges mot bakgrund av en individuell utvärdering av den enskildes behov, vilken skall ske i samarbete med den enskilde. Hänsyn skall alltid tas till individens livssituation, kultur, religion, önskningar, känslor och gränser. När stöd och hjälp ges är målet att individen själv skall kunna praktisera sin sexualitet eller i varje fall att han eller hon själv kunna definiera vad han eller hon önskar få för hjälp (Socialministeriet, 2001). En person kan exempelvis ha ett behov av konkret information och stöttning samtidigt som en annan person kan önska praktisk sexuell assistans för att kunna få eller upprätthålla ett sexualliv (ibid). En sexualvägledare kan också behöva hänvisa en person till relevanta rådgivningskliniker i ett fall då denne har djupare sexuella eller personliga svårigheter sexualvägledaren inte kan hjälpa till med. Då kan personen istället få tala med till exempel en sexolog eller psykolog (ibid). Den egna läkaren kan också hjälpa till genom att hänvisa individen till olika specialister (Socialstyrelsen, 2012). 2.2.2 Seksualitet på dagsordenen – en handbok i professionell stöttning till vuxna med funktionsnedsättning Till grund för sexualvägledarnas arbete ligger också olika former av riktlinjer. Kulick och Rydström (2015) skriver att ”The Guidelines is the cornerstone to everything that happens in Denmark regarding the sexuality of people with disabilities” (s 105). Socialstyrelsen i Danmark har gett ut ”Seksualitet på dagsordenen - En håndbog om professionel støtte til voksne med funktionsnedsættelse” (Socialstyrelsen, 2012), vilken vidareutvecklar den tidigare vägledningen ”Vejledning om seksualitet - uanset handicap” (Socialministeriet, 2001). Syftet med vägledningen är bland annat att beskriva det stöd och den hjälp som kan ges till personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning samt att upplysa medarbetare som arbetar inom socialt arbete och hälsa om vilka förpliktelser och rättigheter de har när de skall stötta personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet (Socialstyrelsen, 2012). Kulick och Rydström (2015) framhåller att riktlinjerna används för att underlätta diskussioner och utbildning kring frågor som rör hur sexualiteten kan underlättas bland personer med funktionsnedsättning. 2.2.3 När det kan vara aktuellt att kontakta en sexualvägledare Även om Danmark räknas till de mest sexuellt frigjorda länderna i världen, existerar än idag ett tabu bland professionella kring frågor som rör sexualitet (Baadsgaard Al-Khalil, 2007). En person med en funktionsnedsättning kan till exempel uppleva att stöd från den dagliga hjälppersonalen (på ett boende) i frågor som rör sexualitet kan bli allt för intimt (Socialministeriet, 2001). Även personal kan uppleva svårigheter att tala med kollegor om frågor som rör sexualitet. Däribland kan en osäkerhet finnas om tillräcklig kunskap finns om sexualitet för att kunna tala om ämnet. Egna känslor kan också utgöra en barriär för att kunna erkänna och identifiera en individs sexuella behov och eventuella frustrationer. Socialstyrelsen (2012) framhåller att om till exempel en personalgrupp har svårt att starta en diskussion om sexualitet eller personalen inte har utbildning i individuell vägledning finns möjligheten att hämta hjälp utifrån av en sexualvägledare. I ett sådant fall har personalen på till exempel ett boende ansvar för att de personer som är i behov av vägledning och information skall ges möjlighet att få ta del av detta. Ett boende måste dock själv bekosta sexualvägledare om inte ett ekonomiskt bidrag kan erhållas (Kulick & Rydström, 2015). 10 I Danmark finns idag runtomkring 400 certifierade sexualvägledare, vilka arbetar i olika regioner och kommuner runt om i landet (Kulick & Rydström, 2015; Socialstyrelsen, 2012). Sexualvägledare stöttar personer med olika slags funktionsnedsättningar (däribland personer med utvecklingsstörning, fysiska funktionshinder, personer med förvärvad hjärnskada, personer med demens etc.) i frågor som rör sexualitet genom vägledning och rådgivning. I en del kommuner arbetar sexualvägledarna självständigt, medan andra arbetar i team (Seksualvejlederuddannelsen, 2015). Samtliga intervjupersoner i denna uppsats är medlemmar i den s.k. Seksualvejlederforeningen, vilken stiftades 1998. Föreningen har bland annat som syfte att öka kunskapen om sexualitet, att sprida budskapet om att alla har rätt till ett sexualliv oavsett handikapp samt att främja kontakten mellan de som är medlemmar i föreningen (Seksualvejlederforeningen, 2015). Sexualvägledarföreningens övergripande syfte är att sprida kunskap om hur man på ett professionellt sätt kan hjälpa och stötta människor med olika slags funktionsnedsättningar. Utöver sexualvägledare finns i föreningen också medlemmar med liknande utbildning och med ett intresse för att arbeta med frågor som rör sexualitet (ibid). Till grund för sexualvägledarnas arbete ligger en etisk värdegrund, vilken fastställdes av föreningen år 2011. Värdegrunden betonar att sexualvägledarnas arbete skall utföras med respekt och integritet för hur den enskilde upplever sin sexualitet utifrån dess unika livssituation (Seksualvejlederforeningen, 2015). Sexualvägledarföreningen lyfter även fram vikten av att medlemmarna känner till den etiska värdegrunden väl, då arbetet med andra personers sexualitet inbegriper en rad etiska övervägningar, dilemman samt problemställningar (ibid). I den etiska värdegrunden betonas även vikten av att vägledaren i sitt arbete skapar en distans till sin egen sexualitet och sina egna normer som ett led i att arbetet skall bli professionellt: ”Ved således løbende at bevidstgøre sig om egne fordomme og erstatte dem med konkret viden og professionalisme, opnås en sikker pædagogisk faglighed” (Seksualvejlederforeningen, 2015). 2.2.4 Sexualvägledarutbildningen (Seksualvejlederuddannelsen) Sexualvägledare har en utbildning i sexualvägledning, en utbildning som vänder sig till medarbetare med relevant bakgrund inom socialt arbete och hälsa, däribland pedagoger, psykologer, pedagogiska konsulenter, fysio- och ergoterapeuter, sjuksköterskor och lärare. För att kunna gå sexualvägledarutbildningen krävs minst två års praktisk arbetslivserfarenhet. Utbildningen får individen själv betala och kostnaden ligger på runt 40 000 kr (Seksualvejlederuddannelsen, 2015). Utbildningen grundades 1992 av Jørgen Buttenschøn och Karsten Løt för att kunna utbilda personal i att rådgiva människor med utvecklingstörning om sexualitet (Baardsgaard Al-Khalil, 2007). Syftet med utbildningen definieras på följande sätt: ”Seksualvejlederuddannelsen har til formål at bibringe og opkvalificere medarbejdere i praksisfeltet med yderligere viden og personlige ressourcer m.h.p.5 at mestre vejledning og hjælp til medborgere med nedsat fysisk eller psykisk funktionsevne med seksuelle vanskeligheder” (Seksualvejlederuddanelsen 2015, s 5). 5 Med henblik på, det vill säga med fokus på. 11 Utbildningen tar också sin utgångspunkt i WHO:s definition av sexualitet (se s 8) (Seksualvejlederuddanelsen, 2015). Sexualvägledarutbildningen pågår under 1,5 år (Kulick & Rydström, 2015), och behandlar bland andra följande teman: sexologins historia, sexualitetens mångfaldhet, den sexuella utvecklingen, sexuella dysfunktioner, funktionsnedsättning och sexualitet, etik, människosyn och sexualitet, sexuella preferenser och parafilier, sexuella hjälpmedel, sexualupplysning, undervisning, vägledning och sexupplärning, undervisningsmaterial samt kommunikation och sexualitet (Seksualvejlederuddannelsen, 2015). Som tidigare nämnts kan utbildade sexualvägledare sedan exempelvis planera och genomföra kurser för personal kring frågor som rör sexualitet. Som exempel kan en kommun hyra in en sexualvägledare till en temadag på ett boende för personer med olika funktionsnedsättningar (Socialstyrelsen, 2012). Sexualvägledare kan också samarbeta med olika handikapporganisationer och offentliga myndigheter av olika slag (Seksualvejlederuddannelsen, 2015). Vidare kan också praktiskt stöd ges (även kallat sexupplärning) till såväl enskilda individer som till par, t.ex. när det gäller onani, hjälp till samlag eller att köpa sexuella hjälpmedel (Socialstyrelsen, 2012). Sexualvägledare har också en central uppgift att skapa en positiv och öppen miljö kring frågor som rör sexualitet (Seksualvejlederuddannelsen, 2015). Sammanfattningsvis finns internationella överenskommelser, lagar och riktlinjer som på olika sätt kan sägas ligga till grund för arbetet med sexualiteten i förhållande till personer med funktionsnedsättning i Danmark. De drygt 400 sexualvägledarna finns över hela Danmark och kan genom vägledning och rådgivning sägas arbeta för att stärka de sexuella rättigheterna bland personer med olika slags funktionsnedsättningar. 2.3 Tidigare forskning om sexualvägledarnas arbete Vilket tidigare framgått i denna uppsats har jag inte funnit några specifika studier som rör sexualvägledarnas arbete i Danmark. Jag ställde även frågan till mina intervjupersoner, om någon av dem kände till tidigare forskning i förhållande till sexualvägledarnas arbete. Samtliga bekräftade att de inte kände till någon forskning överhuvudtaget. I detta avsnitt försöker jag istället presentera forskning som generellt behandlar frågor kring vägledning, rådgivning och praktisk sexuell assistans i förhållande till personer med funktionsnedsättning, eftersom sexualvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter finns inom de tre områdena. Det troligtvis enda bidraget till forskningen, vilket framgått av uppsatsens inledning, torde vara Kulick och Rydströms bok ”Loneliness and its opposite” (2015), vilken fokuserar på vilka skillnader som finns mellan Sverige och Danmark i frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Kulick och Rydström (2015) lyfter i sin studie fram att sexualvägledare i Danmark på olika sätt underlättar för personer med funktionsnedsättning att ha ett sexuellt liv (genom att till exempel hjälpa till med onani, till att ha samlag eller vid köp av sexhjälmedel etc.). Vad studien emellertid inte belyser i någon större omfattning är vilka möjligheter men också svårigheter sexualvägledare kan uppleva i sin yrkesroll, något som kan ses som ett argument för att jag har valt att fördjupa mig i de frågorna i denna uppsats. 12 2.3.1 Vägledning och rådgivning Linda R. Mona (2008) lyfter i sin artikel fram betydelsen av att underlätta för personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet, som ett led i att kunna erkänna de sexuella rättigheterna genom att personer med funktionsnedsättning har tillgång till grundläggande mänskliga behov. Även Dominic Davies (2000) framhåller i sin artikel att forskning visat betydelsen av bekräftelse, beröring och fysiskt och emotionellt välmående. Vidare talar han om betydelsen av att få kunskap om sexuell njutning, att få lära sig om olika ställningar, sätt att hantera smärta och spasmer samt hur individen kan hantera olika hinder som på olika sätt begränsar sexuella relationer (ibid). Elsa Almås och Esben Esther Pirelli Bennestad (2006) betonar att upplevelsen av att kunna fungera sexuellt är en viktig del av självkänslan för många människor. Även David G. Bullard och Douglas H. Wallace (1978) framhåller behovet av rådgivning och utbildning i sexualitet specifikt i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Vidare lyfter Lauri J. East och Treena R. Orchard (2014) fram betydelsen av att ha ett holistiskt perspektiv vid rådgivning i förhållande till frågor som rör sexualitet. Författarna menar ett en rådgivare kan bidra med såväl psykologiskt som socialt och emotionellt stöd till ungdomar med funktionsnedsättning när frågor uppstår som rör sexualitet. Här kan även Kathleen M. Gill och Sigmund Hough (2007) sägas betona att ömsesidig kommunikation är nödvändig för att kunna ge en god assistans till personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet: ”The healthcare prodivder should identify and make available a recommendation for a qualified professional to address sexuality”(s 76). Vidare betonar Tami Selena Rowen (2013) vikten av utbildning av personal inom funktionshinderområdet i frågor som rör sexualitet. Avseende personalen talar också Inger Nordqvist (1994) om att det är av central vikt att personal diskuterar och funderar över deras attityder till frågor som rör sexualitet, onani och sexuella relationer. Almås och Pirelli Bennestad (2006) betonar att det minsta en hälsoarbetare bör veta, är var den sexologiska kunskapen finns, för att kunna hänvisa sina klienter dit. Almås och Pirelli Bennestad (2006): ”Profesjonell fokusering på menneskelig seksualitet vil kunne utvikle en bedre kultur for seksualforvaltning gjennom större bevisstgöring og åpenhet omkring de problemene og ikke minst de kreative ressursene og muligheterna for gode livskvaliteter som er med seksualitet” (Almås & Pirelli Bennestad, 2006 s 77). Davies (2000) lyfter fram flera olika yrkesgrupper som kan underlätta när det gäller sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning, däribland rådgivare, sjuksköterskor och terapeuter. Rowen (2013) framhåller till exempel att specialiserade terapeuter och relationsrådgivare kan assistera personer med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer. 2.3.2 Praktisk sexuell assistans Selina Bonnie (2002) framhåller i en artikel att: ”I have come to the conclusion that basic levels of facilitation, such as preparing for a date, are taking place fairly regularly. However the more contentious levels such as assistance with sexual activity are more rare.” (Bonnie, 2002). 13 Vidare betonar hon att: “Facilitated sexual expression is practiced successfully, in many countries, therefore the difficulties and implications pertaining to this form of assistance are not insurmountable, if the will to address them exists” (Bonnie, 2002). Bonnie (2002) skulle här kunna sägas lyfta fram betydelsen av att diskutera frågor som rör sexuell assistans som ett led i att överbrygga eventuella svårigheter som ämnet innebär. Hon framhåller också att i länder som till exempel Holland, där prostitution är lagligt, underlättas möjligheten för personer med funktionsnedsättning att uttrycka sin sexualitet samt att få sina sexuella behov bemötta. Även Rowen (2013) lyfter fram betydelsen av praktisk sexuell assistans till personer med funktionsnedsättning: ”In some areas, it may be possible to have an assistant or aide in helping couples with the mechanical/physical aspects of sex. This is clearly a very sensitive job, but one that can and should be available to people who are in need” (s 1667). Avslutningsvis framhåller Sarah Earle (1999) att frågor som rör sexuell assistans bland personer med funktionsnedsättning är kontroversiell. Av denna anledning framhåller hon, att i ju högre utsträckning frågor som rör hur sexuell assistans diskuteras, desto större är möjligheten att möta de sexuella behoven hos personer med funktionsnedsättning. 3. TEORI Nationalencyklopedin definierar en teori på följande vis: ”En grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap om dem” (Nationalencyklopedin, 2015). Med utgångspunkt i definitionen skall nu de två teorierna som ligger till grund för analysen av det empiriska materialet att presenteras. 3.1 Teoribildningen kring sociala representationer Grundaren till teoribildningen kring sociala representationer är sociologen Moscovici (Chaib & Orfali, 1995). Teorin har sedan även studerats av andra forskare och professorer samt implementerats i flertalet discipliner, däribland socialpsykologi, historia, pedagogik samt sociologi (Germundsson & Danermark, 2012). Denise Jodelet (1995) gör följande definition av sociala representationer: ”De utgör en socialt utvecklad och delad kunskapsform som har ett praktiskt syfte och som påverkar den verklighetsbild en viss social grupp konstruerar” (s 32). Per Germundsson (2011) framhåller att teorin erbjuder en möjlighet att beskriva och förklara vardagskunskap bland grupper och hur denna påverkar hur individer handlar samt ser på sin omvärld. Sociala representationer kan alltså sägas hänga samman med individers vardagsvetande (Helkama et al, 2000). René Mardellat (1995) framhåller att det är önskvärt att studera representationerna som finns hos en viss grupp individer, för att försöka förstå varför människor handlar på ett visst sätt. Vidare kan de sociala representationerna sägas beskriva hur trosföreställningar, värderingar, attityder, åsikter och bilder uttrycks inom en viss grupp av individer (Jodelet 1995; Moscovici, 1995). Willem Doise (1995) menar till exempel att 14 en social representation utgår från allmänna övertygelser eller värderingar (exempelvis tron på jämlikhet), vilka påverkar hur individer förhåller sig till andra individer. Individer bildar således tillsammans en kollektiv föreställning om verkligheten, vilken i sin tur utvecklas till ett slags vardagskunskap som håller ihop individerna (ibid). Jodelet (1995) framhåller vidare att denna vardagskunskap i sin tur påverkar individers handlande och syn på omvärlden. Hon talar om att representationerna ger individen vägledning i vardagen genom att underlätta för denne att kunna förstå och förhålla sig till olika händelser i vardagen. Hon menar också att representationerna hjälper individen att lösa problem denne möter i sin vardag (ibid). Teoribildningen kring sociala representationer har i denna uppsats valts för att försöka förklara vilken bild sexualvägledarna som yrkesgrupp har av sin egen yrkesroll (jämför med uppsatsens frågeställningar 1 och 2). Teoribildningen kring sociala representationer skulle eventuellt kunna förklara den vardagskunskap sexualvägledare som yrkesgrupp delar och vilka eventuella trosföreställningar, värderingar, attityder, åsikter och bilder som kan ses ligga bakom denna vardagskunskap. 3.2 KASAM – Känsla Av SAMmanhang Antonovsky var en medicinsk sociolog som i mitten på 1900-talet grundade begreppet KASAM (Känsla Av SAMmanhang, eller på engelska ”Sense of Coherence”) efter att ha gjort studier bland överlevande i koncentrationslägren under andra världskriget. Antonovsky ville försöka förstå hur människor kunde förbli friska, trots de hårda påfrestningar de utsattes för i tillvaron (Möller & Nyman, 2003). Enligt Kallenberg och Larsson (2004) menar Antonovsky att, att i vilken grad en individ upplever KASAM, beror på hur denne karar av att hantera s.k. stressorer i vardagslivet. En stressor är något som framkallar stress, och kan vara av till exempel fysiologisk (till exempel buller, köld, gifter), av psykologisk (besvikelse, oro, svartsjuka) och av social (skilsmässa, arbetslöshet och ensamhet) karaktär. Antonovsky (2005) framhåller att stressorer leder till spänningar som individen måste försöka hantera. Antonovsky (2005) har även studerat hur arbetet på olika sätt kan främja en individs KASAM. Eftersom uppsatsens syfte är att bidra med kunskap om hur sexualvägledare upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning, skulle därmed teorin om KASAM kunna hjälpa till att förstå vilka stressorer som ger upphov till spänningar i sexualvägledarnas arbete, och hur spänningarna i sin tur kan hanteras. Upplevelsen av de möjligheter respektive svårigheter sexualvägledarna upplever i yrket skulle kunna förstås utifrån de tre komponenter som ligger till grund för begreppet KASAM, nämligen begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet, vilka presenteras nedan. Begriplighet utgör enligt Antonovsky (2005) den centrala komponenten i KASAM. Begriplighet innebär i vilken utsträckning stimuli upplevs som förståeliga, till exempel att information upplevs som tydlig och strukturerad. Antonovsky (2005) framhåller exempelvis att det är av central vikt att ett problem är begripligt innan resurser kan användas för att lösa det. För att problem skall vara begripligt kan individen ställa sig frågor som: Är problemet enkelt och avgränsat? Berör problemet den enskilde eller också andra? Begreppet skulle eventuellt kunna för- 15 klara på vilket sätt sexualvägledarna upplever att arbetet är begripligt och vilken roll begripligheten i sin tur skulle kunna spela i förhållande till de möjligheter respektive svårigheter sexualvägledarna möter i yrkesrollen. Hanterbarheten förklarar i vilken utsträckning individen har resurser för att kunna möta de krav som olika stimuli ställer (Antonovsky, 2005). Resurserna kan se olika ut: de kan vara till exempel ekonomisk eller av social karaktär (exempelvis socialt nätverk och relationer), men också av intellektuell och/eller känslomässig karaktär (ibid). Antonovsky (2005) framhåller att en individ kan uppleva glädje och stolthet i arbetet genom de resurser (makt, belöning och prestige) som samhället bidrar med till verksamheten i vilken individen arbetar. Han lyfter också fram begreppet ”belastningsbalans”, med vilket han menar tillgången till resurser för såväl den enskilda individen som för verksamheten för att arbetet skall kunna utföras väl. Antonovsky (2005) framhåller också att individen måste förses med den miljö och de verktyg denne behöver för att kunna utföra ett bra arbete. Han menar att om en individ har en hög känsla av hanterbarhet, kommer denne att kunna hantera svåra händelser. Hanterbarheten i sexualvägledarnas yrkesroll skulle således kunna förstås utifrån de individuella respektive kollektiva resurserna som sexualvägledarna upplever att de har att tillgå för att till exempel kunna tillgodose behoven hos en person med funktionsnedsättning. Resurserna skulle vidare eventuellt kunna förklara vilket handlingsutrymme sexualvägledarna upplever i yrkesrollen och vilken betydelse handlingsutrymmet i sin tur spelar för de svårigheter respektive möjligheter sexualvägledarna upplever i sitt arbete. Den tredje komponenten är meningsfullhet, vilken beskriver i vilken grad individen upplever livsglädje genom att individen upplever att det finns vissa problem i livet som är värda att investera energi i. När en individ möts av en utmaning försöker denne göra sitt bästa för att ta sig an utmaningen genom att i denna försöka hitta en mening (ibid). Antonovsky (2005) menar att om en individ är engagerad och har en vilja att försöka förstå till exempel ett visst problem, kommer denne att bli motiverad att försöka finna resurser för att kunna lösa problemet. Han menar att meningsfullheten är den viktigaste komponenten då den anses vara drivkraften för att individen skall kunna förstå sin värld och vilka resurser som finns till förfogande i denna. Han anser att begripligheten är den andra viktigaste komponenten eftersom hög hanterbarhet förutsätter förståelse (ibid). Antonovsky (2005) framhåller också att framgångsrik problemhantering är beroende av KASAM i sin helhet. Antonovsky (2005) menar också att den meningsfullhet individen upplever i arbetet beror på i vilken utsträckning arbetet ger individen utrymme för att kunna använda sin kompetens. Han talar vidare om att den individ som själv kan besluta om sina arbetsuppgifter, arbetsordning och arbetstakt, troligen kommer att uppleva meningsfullhet i arbetet. Meningsfullheten skulle alltså kunna försöka förstås i förhållande till de möjligheter och svårigheter sexualvägledarna upplever i yrkesrollen. Antonovsky (2005) framhåller också att individens upplevelse av meningsfullhet ökar om individen ges inflytande över vad som även sker runtomkring denne. Han betonar att individen därmed bör ställa frågan hur det egna arbetet förhåller sig till andra arbeten (ibid). Därmed skulle även meningsfullheten kunna förstås utifrån hur sexualvägledarna upplever att det egna yrket skiljer sig från andra yrkesgrupper. 16 3.3 Varför teoribildningen kring sociala representationer i kombination med teorin om KASAM? Medan de sociala representationerna kan bidra med information om vilka representationer sexualvägledarna har om yrkesrollen (jämför med uppsatsens frågeställningar 1 och 2), skulle KASAM (utifrån de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet), kunna beskriva vilken roll de sociala representationerna spelar i förhållande till hur sexualvägledarna upplever sitt arbete. Teorin om KASAM skulle därmed kunna hjälpa till att försöka förstå upplevelsen av de möjligheter respektive svårigheter sexualvägledarna möter i yrkesrollen (jämför med uppsatsens frågeställningar 2 och 4). Tillsammans skulle således de två teorierna kunna bidra med både kunskap om samt en förståelse för hur sexualvägledare i Danmark upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning (jämför med uppsatsens syfte). 4. METOD OCH GENOMFÖRANDE 4.1 Kvalitativ forskningsansats Denna uppsats bygger på en kvalitativ forskningsmetod i form av fyra semistruktrerade intervjuer, vilka spelats in med hjälp av diktafon och därefter transkriberats. Inom kvalitativ forskning ligger fokus på hur den sociala verkligheten kan förstås utifrån hur deltagare i en viss miljö upplever denna (Bryman, 2011). Deltagarna skulle i denna uppsats kunna ses vara sexualvägledarna. Den sociala verkligheten skulle därmed kunna liknas vid vilka uppfattningar sexualvägledarna har om yrkesrollen samt hur sexualvägledarna upplever de möjligheter och svårigheter de möter i yrkesrollen vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning. Uppsatsen kan vidare sägas ha en induktiv ansats genom att forskningsarbetet har utgått från upptäckter i verkligheten (Jfr Olsson & Sörensen, 2011). Torsten Thurén (2007) framhåller dock att en forskare vid induktion kan komma fram till viss sannolikhet, men att hundraprocentig säkerhet inte går att uppnå. Resultatens trovärdighet diskuteras i uppsatsens metoddiskussion (se s 34). Vidare kan kvalitativa ansatser relateras till hermeneutiken, en tradition inom vetenskaplig kunskap, vilken beskriver hur individen genom tolkning försöker förstå individer och individers handlingar. Syftet med tolkning är att försöka få en djupare förståelse för individen genom frågor som Vad?, Hur?, Var? och Varför? (Olsson & Sörensen, 2011). Då jag önskar få en fördjupad förståelse för sexualvägledarnas syn på yrkesrollen samt upplevelserna av de möjligheter och svårigheter sexualvägledarna möter i yrkesrollen, har jag i uppsatsen valt att utgå från frågeställningar som Hur och Varför. För att kunna besvara frågeställningarna i uppsatsen har jag därmed upplevt att kvalitativ metod kan anses vara rimlig att använda. 4.1.1 Semistrukturerade intervjuer Henry Olsson och Stefan Sörensen (2011) framhåller att syftet med kvalitativa intervjuer är att genom frågor nå kunskap om hur individer upplever sin värld. Steinar Kvale och Svend Brinkman (2009) definierar den semikturerade intervjun 17 som: ”En intervju med målet att erhålla beskrivningar av intervjupersonernas livsvärld i syfte att tolka innebörden av de beskrivna fenomenen.” (s 19). I den semistruktrerade intervjun har forskaren en lista över ett antal teman som intervjupersonen utgår från, något som även brukar benämnas intervjuguide (Bryman, 2011). Intervjuguiden som legat till grund för uppsatsens fyra intervjuer finns bifogad i bilaga 1. Intervjuprocessen vid en semistrukturerad intervju kan beskrivas vara flexibel då intervjuaren inte behöver ställa frågorna i den ordning som de kommer i intervjuguiden (Bryman, 2011). Om vissa svar behövs följas upp, kan frågor som inte ingår i intervjuguiden kan också ställas (Kvale & Brinkmann, 2009). Alan Bryman (2011) och Kvale och Brinkmann (2009) framhåller att det är av central vikt att få en bild av vad intervjupersonerna upplever som viktigt i förhållande till de teman och frågeställningar som intervjun är tänkt att beröra. Således skall intervjuaren utgå från intervjuns specifika teman, men fokus ligger på intervjupersonens perspektiv (Bryman, 2011). Jean-Claude Abric (1995) framhåller också att den semistrukturerade intervjun utgör ett av de främsta verktygen för att kartlägga representationer. Han hänvisar vidare till Moscovici (1969) som lyfter fram vikten av att använda intervjuer när sociala representationer studeras. Således har jag även bedömt att intervju anses vara en lämplig metod för att kunna fånga in sexualvägledarnas representationer om yrkesrollen. Några risker bör dock lyftas fram med den kvalitativa intervjun. Kvantitativa forskare brukar kritisera kvalitativa undersökningar för att vara för subjektiva (Bryman, 2011). En annan risk som lyfts fram är i ett fall då intervjuaren identifierar sig med intervjupersonen (något som brukar beskrivas genom begreppet ”Go Native”) (ibid). Olsson och Sörensen (2011) framhåller även att felkällor kan uppkomma vid intervjuer, till exempel i ett fall då intervjuaren har svårigheter att uppleva vad intervjupersonen svarar på en viss fråga. Abric (1995) framhåller också ett antal svårigheter med intervjuer vid tillträdet till sociala representationer: ”Intervjusituationen är en ändamålsinriktad interaktionssituation. Talsituationens utmärkande drag (kontext, uppfattade syften, intervjuarens status och framtoning, typ av uttalanden och deras beskaffenhet, osv.) kan leda till en specifik diskursiv produktion där det är svårt att skilja mellan vad som hör till kontexten och vad som är talarens egna och relativt varaktiga uppfattning eller attityd.” (s 99). 4.1.2. Förförståelse Bryman (2011) framhåller att kvalitativa studier troligen påverkas av intervjuarens egenskaper, kön, ålder och personlighet. Jag har tidigare under min utbildning ”Socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet” (180 hp) vid Malmö högskola, skrivit en uppsats om sex- och samlevnadsundervisning i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Jag bär således sedan tidigare med mig en förförståelse på området sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning, något jag försökt hålla i minnet under uppsatsens gång. Vilken roll min förförståelse kan ha spelat i uppsatsen presenteras i uppsatsens metoddiskussion (se s 34). 18 4.2 Litteratursökning och databaser Jag har i min sökning efter material till uppsatsen utgått från databasen Summon, vilken i sin tur har lett mig in på andra databaser såsom EBSCO Host, SpringerLink, Taylor & Francis Group, EBL samt PubMed. Jag har även använt den danska databasen BibliotekDk, för att försäkra mig om att jag inte missat tidigare forskning i Danmark om sexualvägledarnas arbete. Exempel på sökord som har använts är: disability, sex, sexual assistance, sex education, sexual facilitation. Exempel på danska sökord jag har använt är: seksualitet, vejledning, rådgivning, erhverv, seksualvejledere. Jag har även funnit artiklar och lagtexter via internet samt lånat böcker på Malmö högskolas bibliotek vid fakulteten för Hälsa och samhälle. 4.3 Urval Jag har i undersökningen utgått från två olika typer av urval: målinriktat/målstyrt urval och snöbollsurval. Bryman (2011) framhåller att kvalitativa forskare brukar utgå från målinriktade eller målstyrda urval ”purposive sampling”. Då väljs individer med relevans för de forskningsfrågor som formulerats. I detta fall har jag valt specifikt att intervjua tre utbildade sexualvägledare och en sexolog. Att en av mina intervjupersoner visade sig vara sexolog och inte utbildad sexualvägledare, var något jag fick reda på precis innan jag skulle påbörja intervjun med denne. Emellertid har intervjupersonen kunnat bidra med andra perspektiv på mina frågeställningar eftersom denne, i jämförelse med sexualvägledarna, i högre utsträckning arbetar med praktisk sexuell assistans. Vidare ser forskaren vid så kallat snöbollsurval till att få kontakt med människor som kan ses vara relevanta för temat på undersökningen, för att genom dessa personer få tips om ytterligare intervjupersoner (Bryman, 2011). I ett inledningsskede ”sonderade jag terrängen” för att se om det över huvudtaget fanns ett intresse bland sexualvägledare att deltaga i min studie, genom att besöka Sexualvägledarföreningens hemsida www.seksualvejlederforeningen.dk. Jag skickade ut mail till dem som stod som ansvariga kontaktpersoner för Sexualvägledarföreningen i olika regioner runt om i Danmark. Jag fick ett par dagar senare svar från en person som sitter i Sexualvägledarföreningens styrelse, som därefter vidarebefordrade mitt mail till ett antal sexualvägledare i en viss region i Danmark. Efterhand som intresse anmäldes och en intervju kunde bokas in, valdes mina fyra intervjupersoner ut. En intervju genomfördes i en sal bokad på Tandvårdshögskolan i Malmö. De övriga tre intervjuerna genomfördes i intervjupersonernas privata hem i tre olika städer runt om i Danmark. Kvale och Brinkmann (2009) betonar att hur stort urvalet är, beror på undersökningens syfte; om målet är att förstå omvärlden som den upplevs av en särskild person, räcker det med denna enda person. Av denna anledning har jag upplevt att det känts som ett rimligt urval med fyra intervjupersoner då jag önskat ge var och en av dem en möjlighet att kunna fördjupa sina svar i intervjuerna. Då jag ej heller har haft något behov av att kunna generalisera mina resultat till en större population, utan snarare önskat att få en inblick i hur några sexualvägledare 19 upplever sitt yrke, har jag ansett att fyra intervjuer kan vara ett rimligt urval i denna uppsats. Uppsatsens urval tydliggörs genom tabellen nedan. Tabell 1. Urvalet av intervjupersoner. Intervjuperson 1 2 3 4 Kön6 Kvinna Man Man Man Ålder 58 46 70 46 Yrke Sexualvägledare Sexualvägledare Sexualvägledare Sexolog 4.4 Databearbetning Efter att intervjuerna hade genomförts skrev jag ner några tankar kring hur intervjuerna upplevdes. Därefter transkriberades intervjuerna7. Transkribering, vilket innebär att intervjuer spelas in och därefter skrivs ut, är ett tillvägagångssätt som är vanligt vid en detaljerad analys som ofta eftersträvas vid kvalitativa undersökningar (Bryman, 2011). I transkriberingarna gavs mina intervjupersoner fiktiva namn för att minimera risken för att intervjupersonernas identitet skulle kunna röjas (se mer under ”Forskningsetik”). John Heritage (1984) framhåller att transkribering underlättar en noggrann analys av vad intervjupersonenerna sagt. En annan fördel är att forskaren kan göra upprepade genomgångar av intervjupersonernas svar. En nackdel är dock att transkriberingen är en tidsödande process som skapar stora mängder material (ibid). 4.4.1 Hjälpmedel för att kunna transkribera från danska till svenska När jag transkriberade intervjuerna använde jag mig av ett danskt-svenskt lexikon8 på nätet samt en app9 jag laddade ner till min telefon. Jag skickade därför transkriberingarna tillbaka till intervjupersonerna, vilka i efterhand godkände det transkriberade materialet. Vad som dock bör noteras är att transkriberingarna var på svenska. Emellertid var det ingen av intervjupersonerna påtalade några svårigheter med detta. Mail som skickades ut till intervjupersonerna översattes i de flesta fallen till danska, likaså samtycketsblanketten och informationsbrevet om uppsatsen (se mer under ”Forskningsetik”), som dels skickades per mail till intervjupersonerna, dels överlämnades vid själva intervjuerna. 4.5 Dataanalys Analysen av den empiriska datan har skett med stöd av s.k. kvalitativ innehållsanalys. Bryman (2011) definierar innehållsanalys på följande vis: ”Innehållsanalys är ett angreppssätt när det gäller en kvalitativ analys av dokument och texter som på ett systematiskt och replikerbart sätt syftar till att kvantifiera innehåll utifrån kategorier som bestäms i förväg” (s 283). Vid innehållsanalys kodas texter utifrån vissa specifika ämnen (Bryman, 2011). 6 Observera att mitt urval inte är baserat på intervjupersonernas kön eller ålder, men att jag ändå valt att presentera könen och åldrarna för att kunna ge vissa grundläggande bakgrundsfakta om mina intervjupersoner. 7 Det transkriberingsprogram som jag använde heter ”Transcriptions”. För mer info om programmet, se på följande länk: http://www.macupdate.com/app/mac/28273/transcriptions. 8 Se följande länk: (http://sv.bab.la/lexikon/dansk-svensk/). 9 Appen ”Aktiv röst”. Se följande länk: https://itunes.apple.com/se/app/aktiv-rost-hd-omvandlartal/id532616908?mt=8). 20 Jag utgick i min analys i ett första led från de fyra transkriberade intervjuerna, det vill säga ”rådatan”. Att jag redan i min intervjuguide (se bilaga 1) hade formulerat övergripande teman, vilka formulerats i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar, underlättade min analys av materialet betydligt. Jag kategoriserade samtliga intervjupersoners svar utifrån det empiriska materialet så att svaren hamnade under rätt respektive tema. Jag inledde med att hitta s.k. meningsbärande enheter (jämför med exemplet nedan), för att därefter meningskoncentrera de utvalda enheterna. Meningskoncentrering innebär att längre meningar dras ihop till kortare formuleringar (Kvale & Brinkmann, 2009). En fördel med innehållsanalys, är att metoden anses vara ”öppen”, vilket gör att det är lätt att beskriva hur man gjort sitt urval och utformat sitt kodningsschema (Bryman, 2011). En nackdel är att forskarens egna tolkningar aldrig helt kan förbises när materialet analyseras, något Ulla H Graneheim och Berit Lundman (2004) lyfter fram: ”Another aspect of interpretation is that a text always involves multiple meanings and the researcher’s interpretation is influenced by his or her personal history” (s 111). Ett exempel från uppsatsens resultatdel på hur materialet analyserats enligt den kvalitativa innehållsanalysen ges nedan: Intervjufråga: Vilka svårigheter upplever du i din yrkesroll vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning? Svar: ”… Det är de här unga männen, som så gärna vill ha en partner, och man känner sig hjälplös där. För det är som en dröm som aldrig går i uppfyllelse. Det kan jag aldrig hjälpa till med. Jag kan göra så mycket jag kan, men jag inte ge folk en partner ….” Meningsbärande enheter: ”Det är de här unga männen som så gärna vill ha en partner, och man känner sig så hjälplös där”. ”För det är en dröm som aldrig går i uppfyllelse. Det kan jag aldrig hjälpa till med”. ”Jag kan göra så mycket jag kan, men jag kan inte ge folk en partner”. Meningskoncentrering: ”Man känner sig hjälplös där”. ”En dröm som aldrig går i uppfyllelse”. ”Aldrig hjälpa till med”. ”Jag kan inte ge folk en partner”. Vissa meningar i en del längre citat har jag valt att ta bort i uppsatsens resultatdel, för att underlätta för läsaren att förstå vad i citaten som ansetts utgöra det centrala i svaret på en viss fråga. Även om en risk torde finnas att helheten i ett citat går förlorad när vissa delar av det väljs bort, har jag bedömt att en risk finns att läsaren tröttnar på allt för ”långdragna” citat. 21 4.6 Validitet och reliabilitet Validitet innebär om man verkligen undersökt det man hade tänkt undersöka. (Thurén, 2007; Bryman, 2011). Ett led i att försöka stärka denna uppsats validitet har varit genom s.k. respondentvalidering, vilket Bryman (2011) beskriver som den process då forskaren förmedlar resultaten av en undersökning till de som deltagit i denna. Syftet är att forskaren skall få en bekräftelse på att den information som anges är korrekt. Mina fyra intervjupersoner, vilket nämnts tidigare, gavs möjlighet att ta del av de transkriberade intervjuerna (per e- post) för att kunna bekräfta att de utskrivna intervjuerna stämde överens med det inspelade materialet. Reliabilitet (tillförlitligheten) innebär graden av överensstämmelse mellan mätningar med samma mätinstrument (Olsson & Sörensen, 2011). Thurén (2007) definierar reliabilitet som då en undersökning är korrekt utförd. Extern reliabilitet handlar om i vilken utsträckning en undersökning kan upprepas, något som ses som problematiskt vid kvalitativ forskning (då det är omöjligt att ”frysa en social miljö”) (Bryman, 2011). Jag instämmer med Brymans påstående och anser att det finns en svårighet att uppnå extern reliabilitet i denna uppsats, eftersom resultaten av de fyra intervjuerna bygger på fyra unika individers upplevelser och erfarenheter av sina respektive verkligheter. 4.7 Forskningsetik Bryman (2011) framhåller att etiska frågeställningar aktualiseras under flera faser av en undersökning. Enligt Ann Heberlein (2004) kan etik definieras som ”En teoretisk reflektion över människors och samhällens normer och moraliska förhållningssätt” (s 15). Vetenskapsrådet (2002) lyfter fram fyra grundläggande etiska principer i forskningen: Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt Nyttjandekravet. Nedan presenteras sättet på vilket de olika principerna beaktats i uppsatsen. Informationskravet innebär att forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte (Vetenskapsrådet, 2002). Ett informationsbrev om uppsatsen och dess syfte sändes ut per e- post till de fyra intervjupersonerna och överlämnades också i pappersformat vid de respektive intervjutillfällena (se bilaga 2). Uppsatsens syfte förmedlades också muntligt innan intervjuerna påbörjades. Samtyckeskravet betonar att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Innan intervjuerna påbörjades gav respektive intervjuperson sitt samtycke till deltagande i intervjun genom att underteckna med sitt namn på en samtyckesblankett. Intervjupersonerna gavs information, såväl i informationsbrevet som muntligt om att de när som helst och oavsett anledning kunde avbryta intervjun. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om alla i en undersökning skall ges största möjliga konfidentialitet och att personuppgifter skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem (ibid). Vad avser konfidentialiteten informerades intervjupersonerna innan intervjuerna i informationsbrevet om att intervjuerna skulle spelas in med diktafon för att därefter transkriberas, men att det transkriberade materialet skulle komma att innehålla fingerade namn. Bryman (2011) framhåller att konfidentialiteten innebär många och speciella problem i kvalitativa undersökningar. Däribland betonas att användningen av fingerande 22 namn är en vanlig teknik, men att möjligheten till identifikation trots detta inte helt kan elimineras. Således torde användningen av fingerade namn i uppsatsen kunna stärka deltagarnas konfidentialitet, även om denna aldrig till 100 % kan garanteras. Vidare hölls under arbetets gång diktafonen med inspelningarna inlåsta i ett förråd (vilket enbart jag hade nyckeln till) på min egen bostadsadress. I ett led att ytterligare försäkra intervjupersonernas konfidentialitet presenteras i uppsatsens resultatdel inte i vilken stad eller region intervjupersonerna arbetar. Kvale och Brinkmann (2009) framhåller att till de nödvändiga och enklare, men ibland bortglömda uppgifterna, hör att göra förvaringen av band och utskrifter säker och att radera innehållet från banden när de inte längre behövs. Intervjupersonerna informerades i informationsbrevet om att inspelningarna kommer att raderas från diktafonen så fort uppsatsen är godkänd och publicerats i Malmö högskolas databas MUEP10. Avslutningsvis beskriver Nyttjandekravet att uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningens ändamål (Vetenskapsrådet, 2002). Intervjupersonerna informerades i informationsbrevet om att resultaten av intervjuerna endast kommer användas för denna uppsats ändamål och ingenting annat. Samtliga fyra etiska principer förmedlades såväl muntligt vid intervjutillfället såväl som skriftligt via informationsbrevet (se bilaga 2) 4.7.1 Etikprövning En del projekt inom forskningen måste etikprövas enligt Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (EPL), 2003:460. I EPL 2 § anges att lagen ej gäller vid arbete som utförs inom ramen för högskoleutbildning på grund- respektive avancerad nivå. Emellertid anges i 3 § EPL, 2003:460 att lagen skall tillämpas på forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter (däribland uppgifter som rör hälsa och sexualliv) enligt 13 § i Personuppgiftslagen (PUL), 1998:204. Då mitt syfte med min uppsats är att bidra med kunskap om hur sexualvägledare i Danmark upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning, bestämde jag mig emellertid för att skicka in en etikprövning till Etikrådet vid Malmö högskola. Ett utlånade från etikrådet förmedlades 150410 (se bilaga 3). Etikrådet bedömde att det i ansökan inte var klargjort vad som avsågs med begreppet sexualvägledare, något jag därmed försökt förtydliga i uppsatsens inledning. Till en början hade jag formulerat frågeställningar som rörde vilka svårigheter respektive möjligheter sexualvägledare upplever i sitt yrke vid praktisk sexuell assistans till personer med funktionsnedsättning. Etikrådet gav följande utlåtande ”Förslag från etikrådet är att tona ner formuleringarna som handlar om sexuell assistans. Anledningen är att om det finns ett antal sexualrådgivare som inte sysslar med assistans kommer de kanske inte att vilja deltaga. En risk kan också vara att de kan ta illa vid sig”. Av denna anledning omformulerade jag mina frågeställningar till att endast handla om svårigheter och möjligheter i yrket vid vägledning och rådgivning kring frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. 10 Malmö University Electronic Publishing. 23 5. RESULTAT OCH ANALYS Till grund för analysen av den empiriska datan ligger teoribildningen kring sociala representationer och KASAM samt tidigare forskning, vilken tidigare har presenterats i uppsatsen. Först kommer det empiriska materialet att presenteras under respektive tema. Därefter avslutas temat med en analys av empirin med stöd av teori och tidigare forskning. Eftersom resultatet från mina två första teman båda är tänkta att analyseras med teoribildningen om sociala representationer, har jag valt att lägga analysen av empirin av dessa teman i slutet av det andra temat ”Synen på yrkesrollen - associationer till ordet sexualvägledare”. Något som bör nämnas är ”XX” i vissa citat används som en kodmarkering för namn på personer eller platser. Resultatet utgår från följande teman, vilka har varit utgångspunkten för de fyra intervjuerna: Bakgrund – Varför sexualvägledare?, Synen på yrkesrollen, Möjligheter/svårigheter i yrkesrollen samt Framtiden (se bilaga 1). Teoribildningen kring sociala representationer kommer att användas för att analysera mina två första teman och teorin om KASAM används för att analysera de två övriga. Nedan ges en kort presentation av intervjupersonerna, vilka samtliga är medlemmar i Sexualvägledarföreningen. Maria är 58 år och utbildad barnmorska, sexolog och sexualvägledare. Maria arbetar i huvudsak självständigt och blir hyrd av boenden för att undervisa personal i frågor som rör sexualitet. Hon ser nästan enbart fördelar med att arbeta självständigt eftersom hon då kan lägga upp sitt arbete så som hon själv vill. Hon har dock en sexualvägledarkollega som hon kan tala med om hon har behov av att prata med någon. Maria arbetar med personer med alla slags funktionsnedsättningar, även om hon för tillfället arbetar med personer med utvecklingsstörning. Ejnar är 46 år och är utbildad socialpedagog och sexualvägledare. Han kan sägas arbeta såväl självständigt som i team då han arbetar som sexualvägledare och pedagog samtidigt på ett dagcenter för personer med olika slags funktionsnedsättningar (däribland personer med Downs syndrom, personer med mentala funktionsnedsättningar, personer med synskador och personer med autism). Han lyfter fram att han har dubbla roller då han är anställd som pedagog och sexualvägledare samtidigt. Han betonar att han ibland kan sakna en sexualvägledare på arbetsplatsen att tala med när han har behov av råd, men att han har stöd från andra sexualvägledare i den kommun han arbetar i, som han kan kontakta vid behov av stöd i olika frågor. Sören är 70 år och är utbildad socialpedagog och sexualvägledare. Han har erfarenhet av arbete med personer med olika slags funktionsnedsättningar, däribland personer med utvecklingsstörning som blivit dömda för olika slags brott. Han arbetar för närvarande på en skola med undervisning i frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med olika slags funktionsnedsättningar. Sören upplever också att han ibland kan sakna en kollega att prata med, även om han, liksom Ejnar, kan kontakta andra sexualvägledare även om de inte arbetar på hans arbetsplats. 24 Frederik är 46 år och är utbildad sexolog, men har inte utbildat sig till sexualvägledare. Han arbetar emellertid med vägledning och rådgivning till personer med olika slags funktionsnedsättningar i olika frågor i förhållande till sexualitet, och har erfarenhet av att arbeta med olika målgrupper: däribland personer med fysiska funktionsnedsättningar, personer med Downs syndrom, personer med kognitiva svårigheter och personer med CP-skador. Frederik arbetar i hög utsträckning med praktisk sexuell assistans. Han arbetar självständigt men har också kontakt med sexualvägledare som arbetar på andra ställen, vilka han kan kontakta vid behov. Även om han trivs med sitt arbete, upplever han, liksom Ejnar och Sören, att han ibland kan sakna någon att utbyta tankar och erfarenheter med i arbetet. 5.1 Varför sexualvägledarna har valt att bli just sexualvägledare Resultaten av intervjuerna visade att första gången sexualvägledarna kom i kontakt med frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning var dels i samband med att man haft ett arbete som på ett eller annat sätt inneburit att man arbetat med personer med funktionsnedsättning (på boende och på en skola), dels i samband med en utbildning (till att bli sexolog). Samtliga talade om att de upplevde att de blev uppmärksammade på komplexiteten kring frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning och då såg ett behov av att själva kunna göra en förändring inom området. På frågan om varför sexualvägledarna valt att bli just sexualvägledare, visade resultaten att samtliga kände en vilja att arbeta för rätten till ett sexuellt liv bland personer med funktionsnedsättning. Som exempel lyfte Ejnar fram följande: ”/…/ Det arbete jag hade, gjorde att jag kom i kontakt med personernas personliga sfär och jag blev involverad i parförhållanden. De blev tillsammans, och de skulle försöka upprätthålla förhållandet. Så det var helt i deras känslomässiga liv som jag blev uppmärksam på hur svårt det är för personer med handikapp, både att få en partner och att upprätthålla ett förhållande med en partner. /…/ ”Normala barn” eller barn som inte är handikappade, är vana vid att se varandra i simhallen… kanske sova tillsammans med vänner på skolan. Det är det många handikappade som inte prövat. De saknar en uppstart på könslivet”. På frågan om varför Frederik valt att bli sexolog, beskrev även han vikten av att lyfta fram sexualiteten som ett grundläggande behov bland personer med funktionsnedsättning. Emellertid betonade han, i jämförelse med sexualvägledarna, en annan aspekt avseende praktisk sexuell assistans: ”Ja, vi förstår inte, vad kan man säga, hur grundläggande den här känslan är att vara i kontakt med sin kropp och att kunna utleva sin sexualitet /…/ På det området också… Det är mycket starkt, det betyder mycket för dessa människor, på gott och på ont. Så det var det här helt praktiska: hur kan vi hjälpa människor som inte kan själv, att ha ett sexliv? Så, det var så det startade... Det var mitt specialområde. /…/ Vi kom på det, jag och XX (en psykolog), praktisk sexhjälp: hjälp till onani, och hjälp till samlag /…/. 25 5.2 Synen på yrkesrollen - associationer till ordet sexualvägledare För att få en större förståelse för hur sexualvägledarna upplever sin yrkesroll, ställdes också frågan till sexualvägledarna, vad de kom att tänka på när de fick höra ordet sexualvägledare (frågan ställdes även till Frederik). Sexualvägledarna betonade betydelsen av att kunna underlätta för personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet genom vägledning och rådgivning, även om de lyfte fram sina svar på lite olika sätt: Maria: ”Om man ser på själva ordet, så betyder det ju att vägleda om sexualitet … och att man är en förmedlare, man har kunskap, råd, och idéer … och vi kan ju också jobba helt konkret med det. Det är sällan jag gör det, för att, det är nog för att jag arbetar självständigt, jag har inte den anknytningen till brukaren, som gör att jag kan bygga upp den tillit, som krävs för att hjälpa helt konkret. Ehm... det skall vara några till personer då. Men så kan jag lära personalen vad de kan göra.”. Ejnar: ”Men det tänker jag, är att lära folk om deras kroppar /…/ men utifrån en positiv syn, om folk säger ett och annat, eller visar något om sexualitet, så skall attityden inte vara att det ska vi inte prata om, eller lägga locket på, det tycker jag är riktigt viktigt /…/”. Sören: ”Jag tänker positivt på det. Jag tänker också att det är en viktig uppgift. /.../ Jag tänker att man är handikappad som människa om man inte har möjlighet att agera sexuellt. /…/ men det som jag tänker på med det etiska, är att sexuell hälsa är lika viktig som fysisk hälsa - och om du är pigg och kry, men din sexualitet ligger i ruiner, så är du ändå inte frisk. Det skall vara harmoni, och finnas en samklang mellan det fysiska och din intellektualitet och det som kommer ut, särskilt kring sexualiteten”. Frederik, i jämförelse med sexualvägledarna, lyfte fram en annan aspekt när han fick associera till ordet sexualvägledare och kom återigen in på betydelsen av praktisk sexuell assistans: ”Mm… jag tänker på… vid en tidpunkt övervägde jag att gå den utbildningen11 Jag tycker det är fantastiskt att den finns där - jag tycker att det är genialt. /.../. Men, den har också en begränsning, och det är också samma begränsning som jag hela tiden menar är den praktiska tillgången. En sexualvägledare leder, vägleder, rådgiver, kan berätta, kan lära dig, men det sista, med det praktiska /… /.”. 11 Min anmärkning: Sexualvägledarutbildningen. 26 Mardellat (1995) framhåller att, för att kunna förstå människors handlingar, är det önskvärt att studera representationerna hos en viss grupp individer. Därmed betonas vikten av att ta hänsyn till representationen individen har om sig själv. Av denna anledning tillfrågades sexualvägledarna varför de valt att bli just sexualvägledare (respektive varför Frederik valt att bli sexolog) samt vad de fick för associationer till ordet sexualvägledare. De sociala representationerna kan bland annat sägas beskriva hur trosföreställningar, värderingar, attityder, åsikter och bilder uttrycks inom en viss grupp av individer (Jodelet 1995; Moscovici, 1995). Doise (1995) menar t.ex. att en social representation är förankrad i allmänna övertygelser eller värderingar (t.ex. tron på jämlikhet), vilka påverkar förhållningssättet till andra människor. Således kan sexualvägledarna sägas dela ett slags kollektiv föreställning om varje individs rätt till att kunna ha ett sexuellt liv, en föreställning som således kan sägas utgöra ett utmärkande drag bland sexualvägledarna. Föreställningen kan sägas markera på vilket sätt sexualvägledarna hör ihop genom att de delar en gemensam värdegrund. Sexualvägledarna skulle vidare tillsammans kunna sägas dela en gemensam representation av yrket sexualvägledare: att det är en central uppgift att vara vägledare och att rollen på olika sätt innebär hur man som vägledare kan förmedla kunskap i frågor som rör sexualitet till såväl personal som till personer med funktionsnedsättning. Vad avser tidigare forskning talar Mona (2008), i likhet med sexualvägledarna, också om betydelsen av att underlätta för personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet, som ett led i att kunna erkänna de sexuella rättigheterna genom att personer med funktionsnedsättning har tillgång till grundläggande mänskliga behov. Vidare betonar Davies (2000) betydelsen av att få kunskap om sexuell njutning, att få lära sig om olika ställningar, sätt att hantera smärta och spasmer samt hur individen kan hantera olika hinder som på olika sätt begränsar sexuella relationer. Bullard och Wallace (1978) framhåller också behovet av rådgivning och utbildning i sexualitet specifikt i förhållande till personer med funktionshinder. Vad resultatet också visade var att Frederik, i jämförelse med sexualvägledarna, var tydligare med att lyfta fram betydelsen av praktisk sexuell assistans. Tidigare forskning har också betonat vikten av praktisk sexuell assistans till personer med funktionsnedsättning. Bonnie (2002) lyfter t.ex. fram att det är allt mer sällsynt att möjligheten ges till praktisk sexuell assistans i jämförelse med vägledning och rådgivning när det t.ex. gäller att förbereda inför en date. Även Rowen (2013) betonar att, att ge praktisk sexuell assistans är ett känsligt men viktigt uppdrag som ett led i att kunna hjälpa individer i deras sexualitet. I likhet med Frederik talar också Almås och Pirelli Bennestad (2006) om vikten av att på ett fördomsfritt och öppet sätt kunna informera klienter om möjliga sexhjälpmedel och kunna behandla/hjälpa till med de praktiska och känslomässiga problem som är sammanknutet med de delar av livet som handlar om kärlek och sexualitet. 27 5.3 Möjligheter i yrkesrollen Sexualvägledarna lyfte fram att möjligheterna i yrkesrollen i huvudsak handlar om att kunna göra en skillnad för personer med funktionsnedsättning i förhållande till frågor som rör sexualitet, även om Maria och Sören betonade lite olika exempel från verkligheten: Maria: /…/ men mycket av mitt arbete består också av att undervisa personal, och det anser jag det är nog det som ger mest, för budskapet når då ut till fler, det är väl glädjen att göra en skillnad. Det är väl det /…/ Jag har behov av samtalet för att få en insikt i det arbete jag skall göra, så det ett mycket viktigt redskap för mig att få det här samtalet: ju bättre pedagogerna är på att lägga fram situationen, desto bättre möjligheter har jag att hjälpa”. Sören: /…/ Fördelen är primärt att se om det jag gör går som jag räknat med. Det är ju inte mer. Så… är det självklart att jag mäter framgången i: hör jag från det, eller hör jag inte mer från det? Om jag inte hör från det mer, så räknar jag med att det är klart, men jag kan inte vara 100 procent säker. Jag mötte, för inte så länge sedan, en av mina gamla elever och jag sade att du skulle komma. Det var också lite märkligt, men det var mycket för bra för han sade att han fått styr på det12 /…/ och det är något man kan glädjas åt. /…/ Det är iallafall mycket bra att få veta, att få kvittering på om det var tillräckligt bra /…/ Det är vägen till målet också… Vad händer sen? Om man då har lokaliserat/ringat in: OK, detta är frågan/problemet, vad händer efter det då? Hur går man vidare?” Frederik lyfte också fram lite andra aspekter: ”/…/ En stor fördel faktiskt är att man, att vi i iallafall i Danmark lever upp till lagens bokstav, som vi gör nu, det gör vi i praxis. Det är den ena fördelen, att vi kan vara en nation som känner sig själv väl, och att vi lever upp till lagen och till de internationella förpliktelser som finns, som vi har skrivit under. Det är en sak. En annan fördel är att man med en relativt liten ekonomisk börda, arbetsinsats, kan göra det riktigt mycket bättre för en stor målgrupp, det är en annan fördel. En tredje fördel att det normaliserar vem som har rätt till ett sexuellt liv. Skall man vara vacker för att ha sex? Kan man sakna en arm? Kan man vara tjock? Kan man vara gammal? Kan man fortfarande ha en sned kropp och fortfarande ha lust? /…/ Så det utvecklar oss som människor. Det gör samhället mer rymligt. Det är en fördel att man minskar depressionstendenser, många av de här människorna har faktiskt långt större risker för det, om det nu kan vara så att de saknar sex, att de inte får det, på ett eller annat sätt. Den sista fördelen är att man kanske kan minska övergreppen. Vi ger människor en möjlighet att göra något.” 12 Min anmärkning: det vill säga att Sörens stöd bidragit till att lösa någon form av svårighet i förhållande till sexualiteten. 28 På frågan om vilken som är den största möjligheten i yrkesrollen talade Ejnar om att kunna bidra med stöd till personal på det boende han arbetar på, i frågor som rör sexualitet. Maria, Sören men också Frederik lyfte fram betydelsen av att kunna göra en skillnad för personer med funktionsnedsättning, att kunna ge dem livsglädje och livskvalitet. Sören lyfte också fram att de egna gränserna i arbetet skall vara klara gentemot personen med funktionsnedsättning: /…/. du ska ha kunskap om det, du skall ha kännedom om: var går mina gränser? För det... jag har alltid sett upp med att använda mina egna exempel, jag säger ej heller att om jag var du, så skulle jag göra så, eller så. Det är inte något att använda min erfarenhet. Det är kanske i verkligheten en fördel, att försöka hålla sig objektivt till de människor som sitter framför en. Det är nog den största styrkan. Att man vet vad spåret är, och stanna på det /…/. Begriplighet utgör, enligt Antonovsky (2005) den centrala komponenten i KASAM. Begriplighet innebär i vilken utsträckning stimuli går att förstå, t.ex. genom att information upplevs som tydlig och strukturerad. Maria skulle i sitt citat kunna sägas lyfta fram vikten av samtalet med personalen för att kunna förstå på vilket sätt hon på allra bästa sätt skall kunna hjälpa till. Maria talade således om vikten av att få tydlig information från personalen för att kunna hjälpa till på bästa sätt. Antonovsky (2005) framhåller även att det är av central vikt att ett problem är begripligt innan resurser kan användas för att lösa det. Maria talade här om att ju bättre pedagogerna är på att lägga fram situationen, desto bättre möjligheter har hon att kunna hjälpa till. Eventuellt skulle Marias uttalande här kunna tolkas som att ju tydligare problemet presenteras, desto klarare blir det även för Maria vilka resurser som krävs för att kunna lösa problemet. Sören kan också sägas lyfta fram betydelsen av att göra ett problem begripligt för att därefter kunna gå vidare med det, när han ställer frågan om vad nästa steg i processen är efter att en fråga eller ett problem blivit identifierat. Antonovsky (2005) menar, att för att ett problem skall vara begripligt kan individen ställa sig frågor som: ”Är problemet enkelt och avgränsat? Berör problemet den enskilde eller också andra?”. Sören talade också om vikten av att ha kännedom om var de egna gränserna går, i ett led att kunna ”veta vad spåret är”. Betydelsen av tydlig information skulle också Frederik kunna sägas betona genom att lyfta fram vikten av att följa de lagar och förpliktelser i förhållande till sexualitet som Danmark skrivit under. Lagarna skulle därmed sägas kunna bidra till ökad begriplighet avseende hur människor kan arbeta med frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Hanterbarheten förklarar i vilken utsträckning individen har resurser för att kunna möta de krav som olika stimuli ställer (Antonovsky, 2005). Maria talade själv om att samtalet med personalen är ett viktigt redskap för att kunna förstå vad ett problem är. Således skulle samtalet kunna ses som en form av resurs av social karaktär för att Maria skall kunna hjälpa till på allra bästa sätt. Antonovsky (2005) framhåller också att individen måste förses med den miljö och de verktyg denne behöver för att kunna utföra ett bra arbete. Även Frederik lyfte fram effekten av att med relativt små ekonomiska resurser kunna göra det bättre för en bred målgrupp. 29 Vidare menar Antonovsky (2005) att meningsfullheten är den viktigaste komponenten, eftersom den anses vara drivkraften för att individen skall kunna förstå sin värld och vilka resurser som finns till förfogande i denna. Maria t.ex. lyfte fram en glädje i att kunna undervisa personal, eftersom hon upplevde att hennes budskap då når ut till fler. Som framgick av inledningen vid presentationerna av intervjupersonerna, ser Maria enbart fördelar med att arbeta självständigt eftersom hon då kan lägga upp sitt arbete på det sätt hon själv vill. Antonovsky (2005) talar också om att den individ som själv kan besluta om sina arbetsuppgifter, arbetsordning och arbetstakt, troligen kommer att uppleva meningsfullhet i arbetet. Maria talade också om en glädje att kunna göra skillnad, vilket skulle kunna uttryckas som att Maria upplever sitt arbete som meningsfullt. Sören beskrev också att det stöd han bidragit med till en ung man bidragit med positiva effekter såväl på den unge mannen som på Sören själv. Sören skulle här kunna sägas uttrycka en upplevelse av meningsfullhet när han får kvittens på att det stöd och den hjälp han bidragit med gett effekt. Därmed skulle Sörens upplevelse av meningsfullhet eventuellt kunna bottna i en bekräftelse på att de resurser som han använde för att kunna hjälpa den unge mannen, var tillräckliga. Antonovsky (2005) menar här att meningsfullheten individen upplever bland annat beror på i vilken utsträckning arbetssituationen ger denne utrymme för att kunna använda sin kompetens. Frederik skulle också kunna sägas uttrycka en meningsfullhet i yrket genom de positiva effekterna av arbetet såsom att samhället blir mer rymligt och att övergreppen kan minska. De möjligheter sexualvägledarna lyfte fram i yrket kan också på olika sätt relateras till tidigare forskning. I likhet med att Maria lyfte fram en glädje i att kunna undervisa personal i frågor som rör sexualitet, talar även Nordqvist (1994) om att det är av central vikt att personal diskuterar och funderar över deras attityder till frågor som rör sexualitet, onani och sexuella relationer. Almås och Pirelli Bennestad (2006) framhåller även vikten av att den egna personens gränser skall vara klara i förhållande till klienten, vilket också Sören också betonade. Att Maria, Sören men också Frederik lyfte fram betydelsen av att kunna göra en skillnad för personer med funktionsnedsättning skulle kunna ses ligga i linje med följande citat av Almås och Pirelli Bennestad (2006): ”Profesjonell fokusering på menneskelig seksualitet vil kunne utvikle en bedre kultur for seksualforvaltning gjennom större bevisstgöring og åpenhet omkring de problemene og ikke minst de kreative ressursene og muligheterna for gode livskvaliteter som er med seksualitet” (s 77). Sammanfattningsvis skulle KASAM (utifrån begreppen begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet) ses kunna bidra till att underlätta förståelsen för de möjligheter sexualvägledarna upplever i sitt yrke. 5.4 Svårigheter i yrkesrollen På frågan om vilka svårigheter som finns i yrkesrollen vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning betonade både Maria och Sören att föräldrar till personer med funktionsnedsättning ibland är motståndare till att deras barn skall få sexualundervisning och/eller sexupplärning. 30 Maria betonade t.ex. att: /…/ det kommer en käpp i hjulet, när det kommer någon utifrån som kommer in och säger... det här får ni inte lov att arbeta med! Det kan t.ex. vara när föräldrar nekar den här brukaren att ha en sexualitet. Det kan vara de gånger när brukarens makt kan missbrukas.../…/. Maria lyfte även fram andra svårigheter i yrkesrollen: ”/…/ det är de här unga männen, som så gärna vill ha en partner, och man känner sig hjälplös där. För det är som en dröm som aldrig går i uppfyllelse. Det kan jag aldrig hjälpa till med. Jag kan göra så mycket jag kan, men jag inte ge folk en partner/…/. Hon betonade också svårigheter bland personal som har strikta regler på boenden: ”Det finns ett boende som säger att här på vårt boende får man inte vara tillsammans. Samtidigt som de inte har kontakt med andra unga, så tänker jag: men varför gör de så? Då måste jag också gå in och prata med personalen. Så kommer jag inte längre. Så det är vissa gånger jag får kompromissa. /…/ Det känns inte rätt. Men jag måste göra det, jag kan inte bära det med mig, för annars bryter jag ner mig själv och då är jag inte professionell. Så...” Einar, som arbetar både som socialpedagog och sexualvägledare samtidigt på ett boende, betonade följande: ”Något jag kan uppleva som ett dilemma, är när man arbetar på ett ställe och har två roller: när är man den ena, och när är man den andra? Det tänker jag också, man kan komma och fråga mig om man har problem med sin partner, eller om man inte riktigt vet vad man ska göra, eller... när det är ett eller annat. När är jag sexualvägledare och när är jag pedagog? Det kan jag tänka mig, att brukarna blir lite förvirrade över… /…/ Det vill jag säga, är det största dilemmat”. Frederik återkom återigen till den praktiska assistansen: ”Nackdelarna är: 1. Vi är forfarande inte praktiska nog. Det är nog den största nackdelen. 2. Vi ger fortfarande inte möjlighet till, alltså, där är kanske 2000 boenden i Danmark, jag har besökt 10. Det finns andra som besökt 8, men det räcker inte och det skulle vara staten som betalade det här? Jag skulle bara ha en liten månadslön”. Vad gällde den största svårigheten/nackdelen i yrkesrollen lyftes följande fram: Maria: ”Det är att man inte kan uppfylla allas önskningar. Det får man lära sig att leva med”. 31 Einar: ”Det är nog: när är man en sexualvägledare? När är man på arbetet? Det kan jag se som en utmaning”. Sören: ”Största nackdelen är nog att man har ingen att prata med som regel… självklart har man någon kollega som man kan vända sig till, men de är inte inne i saken, de har inte kännedom om ärendet /…/”. Vad resultaten skulle kunna sägas visa är att sexualvägledarna upplevde vissa svårigheter i sin yrkesroll. Maria betonade t.ex. en svårighet att kunna bidra med stöd när såväl föräldrar som personal förbjuder henne att hjälpa till. Gill och Hough (2007) kan genom följande citat här sägas betona att ömsesidig kommunikation är nödvändig för att kunna ge en god assistans till personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet: ”The healthcare prodivder should identify and make available a recommendation for a qualified professional to address sexuality”(s 76). Personalen på boendet i citatet som Maria lyfter fram, kan här sägas handla i motsats till vad Gill och Hough (2007) beskriver, genom att denna nekade Maria möjligheten att kunna bidra med vägledning och rådgivning. Då Maria tidigare talat om att samtalet är nödvändigt för henne för att kunna förstå på vilket sätt hon kan hjälpa till, skulle det således kunna tolkas som att föräldrarnas och personalens begränsningar hindrar henne från att kunna ta reda på vad ett visst problem är (jämför med begripligheten). I ett sådant fall skulle även Maria kunna sägas sakna resurser (i form av samtalet som en resurs av social karaktär) för att kunna ringa in ett visst problem och lösa det (jämför med hanterbarheten). Sören skulle också kunna sägas lyfta fram brist på en resurs av social karaktär när han i vissa lägen upplever att han saknar en kollega att utbyta tankar med. Frederik kan också sägas betona avsaknaden av en resurs av ekonomisk karaktär när han talar om att sexualvägledare behövs på allt fler boenden. Maria betonade att den största svårigheten i yrkesrollen är att inte kunna uppfylla andras drömmar, men att detta emellertid är något hon får lära sig att leva med. Vad föregående avsnitt (om möjligheter i yrkesrollen) visade var att samtliga sexualvägledare upplever en glädje i sitt arbete, något som eventuellt skulle kunna ses som ett uttryck för meningsfullhet. Upplevelsen av arbetet som meningsfullt, skulle eventuellt kunna förklara varför sexualvägledarna, trots de utmaningar de beskriver, accepterar de rådande omständigheterna och istället försöker se svårigheterna i arbetet som utmaningar. Antonovsky (2005) framhåller nämligen att framgångsrik problemhantering är beroende av KASAM i sin helhet. På frågan om vilken svårighet som är den största i yrket, framhöll Einar att den största utmaningen är att veta när man är sexualvägledare respektive när man är pedagog. Antonovsky (2005) framhåller att individens upplevelse av meningsfullhet ökar om denne ges inflytande över vad som även sker runtomkring denne. Han betonar att individen därmed bör ställa frågan hur det egna arbetet förhåller sig till andra arbeten. Att Einar ställer sig frågan om när han är sexualvägledare respektive pedagog skulle troligtvis även kunna bidra till att han blir allt mer medveten 32 om sina två yrkesroller (jämför med att begripligheten ökar). Därmed underlättas troligen också hanterbarheten, eftersom hög hanterbarhet förutsätter förståelse (Jfr Antonovsky, 2005). Även om Ejnar upplevde en förvirring kring de två rollerna, talade han ändå om denna svårighet som ”en utmaning”. Antonovsky (2005) framhåller att när en individ möts av en utmaning försöker denne göra sitt bästa för att ta sig an utmaningen genom att i denna försöka hitta en mening. 5.5 Sexualvägledare i framtiden När det gällde frågan om hur sexualvägledarna tänkte kring möjligheter för sexualvägledare i framtiden, svarade samtliga att de önskade att allt fler utbildar sig till sexualvägledare, att vägledarrollen är viktig och behövs på fler ställen i jämförelse med hur det ser ut idag. Som exempel betonade Ejnar: /…/ Jag känner till ett boende, i XX, där nästan alla pedagoger också är utbildade till sexualvägledare, och det är ett boende där personerna har liknande funktionsnedsättningar som de har som är här: utvecklingstörning, Downs syndrom, synskada... och det är nästan alla som är utbildade13.Och det tror jag man kan märka på de människor som bor där, för de har inte vant sig vid att de skall vända sig specifikt till en sexualvägledare, de kan prata med vilken pedagog som helst, eller med sin kontaktperson... så det är verkligen implementerat i deras vardag, att det också är något vi talar om, det är en riktigt stor fördel, om det var fler som var utbildade /…/ Något Maria och Frederik betonade var vikten av att i framtiden se till hela individen i förhållande till frågor som rör sexualitet, vilket kan illustreras med hjälp av följande citat av Maria: ”Jag hoppas att i framtiden, att man kommer att se hela människan, och kommer att se att sexualiteten är en del av hela människan, och man kan inte tillvarata en människas behov, utan att se sexualiteten som en del av det. Att man kunde få det avtabuiserat /…/ Det gäller också yrkespersonal och hälsovården, att få in sexualiteten på alla områden där man arbetar med människor. Vad gäller tidigare forskning framhåller också Davies (2000) att flera olika yrkesgrupper kan underlätta när det gäller sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning, däribland rådgivare, sjuksköterskor och terapeuter. Här kan lyftas fram att även Rowen (2013) betonar att specialiserade terapeuter och relationsrådgivare kan assistera personer med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer. East och Orchard (2014) betonar också, i jämförelse med Maria, vikten av att ha ett holistiskt perspektiv vid rådgivning i förhållande till frågor som rör sexualitet: författarna menar ett en rådgivare kan bidra med såväl psykologiskt, socialt som emotionellt stöd till ungdomar med funktionshinder när frågor uppstår som rör sexualitet. När det gällde vilka utmaningar som finns för sexualvägledare i framtiden betonade åter igen samtliga sexualvägledare vikten av att utbilda fler sexualvägledare. Maria och Frederik lyfte även fram ekonomiska svårigheter: om det finns pengar till det och vem som i så fall skall betala. Hanterbarheten förklarar i vilken ut13 Min anmärkning: till sexualvägledare. 33 sträckning individen har resurser för att kunna möta de krav som olika stimuli ställer (Antonovsky, 2005). Maria och Frederik skulle här kunna anses uttrycka ett behov av ekonomiska resurser för att yrket sexualvägledare skall kunna leva vidare i framtiden. Som nämnts tidigare, framhåller Antonovsky (2005) att meningsfullheten är den viktigaste komponenten, därefter begripligheten och sist hanterbarheten. Han framhåller emellertid att hanterbarheten inte är oviktig. Han talar t.ex. om att en hög begriplighet i kombination med låg hanterbarhet leder till ett tryck mot förändring, vilken i sin tur bestäms av individens upplevelse av meningsfullhet. Om sexualvägledarna således förstår vad som krävs för att yrket sexualvägledare skall leva vidare i framtiden (begriplighet) och de upplever en hög grad av meningsfullhet i sitt yrke (meningsfullhet) torde chansen vara övervägande stor att sexualvägledarna kommer att söka efter de resurser som krävs för yrket i framtiden (hanterbarheten). Att sexualvägledarna upplever meningsfullhet i sitt arbete kan resultatet sägas ha visat på flertalet ställen, genom att (1) sexualvägledarna delar en positiv bild av sitt yrke, däribland genom att de upplever att de kan underlätta för personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet genom vägledning och rådgivning, (2) sexualvägledarna har, trots svårigheter, uttryckt att arbetet innebär glädje samt (3) sexualvägledarna har gett uttryck för att vägledarrollen är viktig och därmed också behövs i framtiden. Således finns anledningar att tro att sexualvägledarna, trots ekonomisk ovisshet och eventuell brist på andra resurser, de facto kommer att kämpa för att yrket skall leva vidare och även implementeras i fler verksamheter i framtiden. 6. DISKUSSION 6.1 Metoddiskussion 6.1.1 Erfarenheten av den semistrukturerade intervjun som kvalitativ metod Vad avser den semistrukturerade intervjun som kvalitativ metod, upplevde jag att den fungerade väl att använda, eftersom dess flexibilitet underlättade ”flytet” i intervjuerna och för intervjupersonerna att lyfta fram vad de upplevde som centralt. Bryman (2011) framhåller att det är en fördel att låta intervjun ta olika riktningar, eftersom detta bidrar till en insikt om vad intervjupersonen upplever som relevant att tala om. Samtidigt tenderade intervjuerna ibland att hamna lite utanför frågeställningarna, varför jag i vissa fall försöka styra in intervjun tillbaka på spåret igen. I övrigt flöt samtliga intervjuer på bra och jag upplevde även att den tid som intervjuerna bedömdes ta var rimlig, eftersom de fyra intervjuerna landade på c:a en timme var. Olsson och Sörensen (2011) framhåller att syftet med kvalitativa intervjuer är att genom frågor nå kunskap om undersökningspersoneras värld. Att den semistrukturerade intervjun som kvalitativ metod bidragit till att jag fått en insikt i dels hur sexualvägledarna upplever sin yrkesroll, dels de möjligheter och svårigheter de möter i yrket, har i sin tur underlättat analysen av materialet med stöd av teoribildningen kring sociala representationer samt teorin om KASAM. Således har även valet av metod underlättat analysen av det empiriska materialet. 34 Något som dock bör lyftas fram, vilket tidigare betonats i uppsatsen, är att tre av mina fyra intervjuer genomfördes hemma hos intervjupersonerna, samtidigt som en av intervjuerna genomfördes på Tandvårdshögskolan i Malmö. Kanske skulle resultatet av intervjun se annorlunda ut om också denna genomfördes i intervjupersonens hem. Att de andra intervjuerna genomförts på hemmaplan, skulle troligtvis kunna ses som en fördel eftersom intervjupersonerna då kunnat känna sig mer bekväma (än i en t.ex. en offentlig miljö). Vidare framhåller Bryman (2011) att kvalitativa studier troligen påverkas av forskarens egenskaper, kön, ålder och personlighet. Jag har därför ansträngt mig för att inte låta min förförståelse bidra till att ställa ledande frågor under intervjuerna. Här upplever jag att intervjuguiden underlättat mig att ”hålla mig kvar på spåret” genom att jag har kunnat falla tillbaka på de redan formulerade intervjufrågorna samt intervjutemanen. Samtidigt bör påpekas att min förförståelse troligtvis inte helt kunnat gå att bortse ifrån trots min medvetenhet om denna. Vad som t.ex. bör noteras är att min förförståelse troligtvis påverkat analysen av det transkriberade materialet, eftersom jag där varit tvungen att tolka mitt material. Jag tror emellertid att min förförståelse varit en styrka i arbetet då jag upplever att jag kunnat lyfta fram relevanta intervjufrågor, eftersom jag sedan tidigare har erfarenhet av frågor som rör sexualitet och personer med funktionsnedsättning. I sin tur tror jag att denna erfarenhet kunnat bidra till att ett djup kunnat uppnås i intervjuerna. 6.1.2 Språkliga utmaningar Den troligtvis största utmaningen i uppsatsen varit det danska språket. Olsson och Sörensen (2011) framhåller att felkällor kan uppkomma vid intervjuer, t.ex. i ett fall då intervjuaren har svårigheter att uppleva vad intervjupersonen svarar på en viss fråga. En risk skulle här kunna vara att jag trott att jag uppfattat vad intervjupersonen sagt, men att jag tolkat denne felaktigt pg.a. språkliga begränsningar. Jag hoppas emellertid att sådana felkällor inte uppkommit, då jag låtit intervjupersonerna godkänna det transkriberade materialet innan analysen av detta påbörjats. Jag upplevde även att intervjupersonerna förstod mina frågor: jag hade bland annat översatt vissa ord och begrepp i mina intervjufrågor till danska. Vid transkriberingarna gavs jag också tid att gå igenom materialet och då kunde otydligheter klaras upp. Hade jag dock varit mer bevandrad i det danska språket (även om jag studerat det danska språket under ett år sedan tidigare), såväl i tal i som skrift, hade troligtvis hela uppsatsen varit lättare att genomföra. Kanske hade också intervjuerna kunnat få ytterligare djup, eftersom jag och intervjupersonerna troligtvis hade kunnat förstå varandra bättre om vi talade samma språk. 6.1.3 Urval Vilket tidigare nämnts i uppsatsen fick jag kontakt med sexualvägledarna efter att jag mailat dem som stod som ansvariga kontaktpersoner i styrelsen för Sexualvägledarföreningen i olika regioner runt om i Danmark. Den kontaktperson som jag kom i kontakt med, talade om för mig (via e- post) att denne skickat ut information om min uppsats till samtliga sexualvägledare i en viss region i Danmark. Emellertid är detta en uppgift jag inte kunnat kontrollera. Således finns en viss risk att den kontaktansvarige valt att skicka ut informationen till specifika sexualvägledare i regionen utan min kännedom. Vad jag i efterhand skulle kunnat göra annorlunda är att själv maila enskilda sexualvägledare, vilka finns presenterade på Sexualvägledarföreningens hemsida www.seksualvejlederforeningen.dk. Anled- 35 ningen till att jag istället valde att kontakta styrelsen, var för att sexualvägledarna, i nästan samtliga fall, publiceras med foto och fullständigt namn, något jag inte ville låta mig påverkas av. Vidare skulle jag kunnat avgränsa mitt urval genom att välja ut sexualvägledare som arbetar med en viss målgrupp, vilket troligtvis skulle underlätta mina jämförelser mellan och analys av de olika intervjuerna. Samtidigt tror jag att det hade blivit svårt att hitta sexualvägledare som enbart arbetar med en enda målgrupp, eftersom sexualvägledare, vilket framkommit i arbetet, i många fall arbetar med personer med många olika slags funktionsnedsättningar samtidigt. Jag ville dessutom ge en inblick i sexualvägledaryrket med anledning av, vilket tidigare nämnts, att forskningen på området kan ses vara näst intill obefintlig. Jag skulle också kunnat fokusera på skillnader mellan t.ex. kvinnor och män, men jag ansåg att mitt urval var alltför begränsat för att sådana jämförelser skulle kunna göras. En utmaning jag stötte på, vilket framkommit tidigare i uppsatsen, var att en av mina intervjupersoner (Frederik), som jag trodde var utbildad sexualvägledare, i själva verket inte var det. Därmed intervjuade jag tre sexualvägledare istället för fyra sexualvägledare, vilket inte var tänkt från början. När jag fick reda på informationen innan vår intervju påbörjades blev jag lite nervös och försökte under intervjuns gång att anpassa mina frågor till Frederik, eftersom frågorna i ett ursprungsläge var riktade till en sexualvägledare. Jag fick t.ex. ändra frågan om möjligheter och svårigheter i yrkesrollen som sexualvägledare, till möjligheter och svårigheter i yrkesrollen som sexolog. Samtidigt (vilket resultatet visat) kunde Frederik bidra med andra aspekter på sexualvägledaryrket i jämförelse med sexualvägledarna, vilket jag anser berikade uppsatsens resultat. 6.1.4 Validitet och reliabilitet Jag upplever att uppsatsens validitet kan bedömas som god, inte minst då jag, genom respondentvalidering, gav mina intervjupersoner möjlighet att bekräfta och godkänna det transkriberade materialet innan jag påbörjade analysen av den empiriska datan. Vidare finner jag att uppsatsens validitet torde kunna styrkas genom att jag tydligt i uppsatsens metoddel försökt att beskriva hur samtliga delar av undersökningen gått till. Jag bedömer vidare även att validiteten skulle kunnat stärkas genom att jag tillfrågat personer som skulle kunna anses vara relevanta för att besvara mina intervjufrågor eftersom de alla är utbildade sexualvägledare (bortsett från Frederik). Något jag i efterhand påmint mig själv om är att jag skulle kunnat stärka uppsatsens validitet ytterligare genom att genomföra en pilotstudie, något jag inte gjorde. Emellertid stämde jag av mina intervjufrågor samt intervjuteman med sexolog Jack Lukkerz, som var positivt inställd. Som nämnts är jag också medveten om att resultatens reliabilitet är svår att uppnå med tanke på att mina intervjuer bygger på fyra individers unika upplevelser och erfarenheter. Emellertid ser jag inte att svårigheten har utgjort något hinder, då mitt syfte inte varit att kunna generalisera resultaten till en större population. 36 Sammanfattningsvis upplever jag att genomförandet överlag fungerat väl och att den kvalitativa semistrukturerade intervjun i kombination med de teorier som valts för att analysera det transkriberade materialet bidragit till att jag kunnat uppnå uppsatsens syfte och besvarat frågeställningarna. 6.2 Resultatdiskussion På frågan om varför sexualvägledarna valt att bli sexualvägledare betonades en vilja att kunna arbeta för rätten till ett sexualliv för personer med funktionsnedsättning. När sexualvägledarna vidare fick associera till ordet sexualvägledare, visade resultaten att de delade en positiv bild av yrkesrollen, däribland genom att kunna underlätta för personer med funktionsnedsättning i frågor som rör sexualitet genom vägledning och rådgivning. Denna uppfattning kan ses stämma överens med vad som anges i FN:s standardregel nr 9 om familjeliv och integritet (se s 8), nämligen att personer med funktionshinder skall ges tillgång till relevant rådgivning och upplysning i frågor som rör sexualitet. Den positiva bild sexualvägledarna lyfte fram av yrkesrollen torde även kunna ses hänga ihop med att arbetet upplevdes som meningsfullt. Även om sexualvägledarna lyfte fram svårigheter i yrkesrollen (däribland att inte kunna uppfylla andras drömmar, strikt personal på t.ex. boenden samt ekonomiska utmaningar), sågs svårigheterna inte som några direkta hinder, utan betonades snarare som utmaningar. Sexualvägledarna betonade också att möjligheterna i arbetet bland annat är att kunna göra det bättre för en bred målgrupp, att kunna normalisera vem som har rätt till sex samt att kunna utbilda personal i frågor som rör sexualitet. Således skulle den positiva bilden av yrkesrollen kunna anses hänga ihop med hur man upplevde att man kunde hantera svårigheterna och möjligheterna i arbetet. Med andra ord skulle representationerna om yrkesrollen kunna anses hänga ihop med sexualvägledarnas upplevelse av KASAM i arbetet. 6.2.1 Betydelsen av praktisk sexuell assistans Något som sexologen Frederik återkommande lyfte fram var betydelsen av att kunna ge praktisk sexuell assistans till personer med funktionsnedsättning. Sexualvägledarna lyfte emellertid fram olika aspekter på vägledning och rådgivning. Även om inte Frederik själv hade gått Sexualvägledarutbildningen, lyfte han fram att han tyckte det var fantastiskt att utbildningen finns. Han betonade dock att han upplevde att utbildningen har en inbyggd begränsning och att denna rörde möjligheten till att kunna bidra med praktisk sexuell assistans. Som tidigare beskrivits i bakgrunden till sexualvägledarnas arbete, kan sexualvägledare de facto bidra med praktisk sexuell assistans till personer med funktionsnedsättning (t.ex. genom att köpa sexhjälpmedel eller genom hjälp till onani eller hjälp till samlag). Emellertid var det ingen av sexualvägledarna i denna studie som lyfte fram några aspekter på området, bortsett från Maria. Hon talade nämligen om att hon som sexualvägledare kan jobba ”helt konkret med det”, men att hon själv upplevde att hon inte har den anknytning till personerna med funktionsnedsättning hon arbetar med, som hon talade om krävs för den typen av assistans. Det bör dock noteras att det förhållande att ingen av sexualvägledarna just i denna studie lyfte fram några aspekter på hur det är att själv arbeta rent praktiskt med sexualiteten, är något som eventuellt skulle kunna bero på en slump i urvalet. 37 Som betonades i uppsatsens inledning framhåller Kulick och Rydström (2015) i sin bok att sexualiteten bland personer med funktionsnedsättning i Danmark, i jämförelse med Sverige, i allt högre utsträckning erkänns och accepteras. Att Danmark har en lagstiftning som tillåter människor att köpa och sälja sexuella tjänster, kanske kan förklara varför Frederik inte såg frågan om praktisk sexuell assistans som något tabubelagt, utan snarare som en fråga om alla människors rätt till att ha en egen sexualitet. Emellertid, vilket framkommit i uppsatsen, råder än idag ett tabu bland professionella i frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Således bör noteras att det kan finnas personal i Danmark som inte har samma inställning till praktisk sexuell assistans som Frederik. Vad resultaten avslutningsvis visade var att sexualvägledarna samtliga var överens om vikten av att sexualvägledare som yrkesgrupp blir allt mer etablerad även inom andra människobehandlande områden i framtiden, däribland hälso- och sjukvården. När det gällde vilka utmaningar som finns för sexualvägledare i framtiden betonade återigen samtliga sexualvägledare vikten av att utbilda fler sexualvägledare. Vilket framkom av resultatdelen, lyfte även Maria och Frederik fram fram ekonomiska utmaningar: om det i framtiden kommer att finnas pengar till sexualvägledarna och vem som då i så fall skall betala. Återigen skulle här sexualvägledarnas positiva bild av yrkesrollen ses kunna hänga ihop med att man, trots ekonomisk ovisshet och eventuell brist på andra resurser, var positiv i inför framtiden genom att inte se svårigheterna som hinder, utan snarare som utmaningar. 6.2.2 Slutsats De slutsatser som kan dras av resultaten är att sexualvägledarna hade en positiv bild av yrkesrollen. Vidare skulle denna bild kunna ses hänga samman med hur sexualvägledarna upplevde arbetet som meningsfullt, trots de svårigheter de beskrev i yrkesrollen. En annan slutsats som skulle kunna dras är att sexualvägledarna upplevde att yrkesrollen fyllde en viktig funktion i samhället och av denna anledning därför uttryckte en önskan om att yrket behövs på fler platser i framtiden. Sammanfattningsvis kan konstateras att syftet, med stöd av uppsatsens frågeställningar, kunnat uppnås, det vill säga att bidra med kunskap om hur sexualvägledare i Danmark upplever sitt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning. Förhoppningsvis skulle uppsatsen kunna bidra med kunskap om hur sexualiteten kan underlättas och främjas bland personer med funktionsnedsättning, inte minst i ett fall då sexualvägledare blir en yrkestitel i Sverige men även i andra länder i framtiden. Således skulle uppsatsen kunna ses som ett bidrag till forskningen om sexualvägledarnas arbete. 6.2.3 Behov av ytterligare forskning om sexualvägledarnas arbete Vad som bör lyftas fram är att behov av ytterligare forskning på området sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning i allmänhet är något som efterfrågas (Rowen, 2013). Vidare framhålls behovet av fler evidensbaserade metoder för att kunna underlätta autonomi och kontroll i förhållande till sexuell hälsa bland dessa individer. 38 Rowen (2013) betonar också att mer forskning kring frågor behövs som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning. Hon framhåller dessutom betydelsen av att inkludera personer med funktionshinder i framtida studier som rör sexuell funktion såväl som dysfunktion. Avslutningsvis torde även, vilket uppsatsen visat, ett behov finnas av ytterligare forskning om sexualvägledarnas arbete. 39 7. REFERENSLISTA Abric J C, (1995) Metodologi för datainsamling vid studiet av sociala representationer. I: Chaib M, Orfali B, (Red), Sociala representationer. Göteborg: Daidalos, s 97-120. Almås E, Pirelli Benestad E E, (2006) Sexologi i praksis. Oslo: Universitetsförlaget. Antonovsky A, (2005) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur. Baadsgaard Al-Khalil I, (2007) Når seksualiteten skal hjælpes på vej. > http://www.socialstyrelsen.dk/handicap/socialpsykiatri/udgivelser/bladet/2007/nr.6-tema-seksualitet/nar-seksualiteten-skal-hjaelpes-pa-vej<. (2015-05-18). Bonnie S, (2002) Facilitated Sexual Expression in the Independent Living Movement in Ireland. >http://www.independentliving.org/docs6/bonnie200208.html< (2015-05-18). Brottsbalken, 1962:700. Bryman A, (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Bullard D G, Wallace D H, (1978) Peer Educator-Counselors In Sexuality For the Disabled. Vol (1) (Nr 2), 147-152. Davies D, (2000) Sex and Relationship Facilitation Project for People with Disabilities. Sexuality and Disability. Vol (18) (Nr 3), 187-194. Doise W, (1995) Förankring vid studiet av sociala representationer. I: Chaib M, Orfali B, (Red), Sociala representationer. Göteborg: Daidalos, s 83-96. Earle S, (1999) Facilitated Sex and the Concept of Sexual Need: Disabled students and their personal assistants. Disability & Society. Vol (14) (Nr 3), 309-323. East L J, Orchard T R, (2014) Somebody Else’s Job: Experiences of Sex Education among Health Professionals, Parents and Adolescents with Physical Disabilities in Southwestern Ontario. Sexuality and Disability. (Vol 32) (Nr 3), 335-350. Folkesson Y, Kollberg E, (1996) Utvecklingsstörning, psykosexuell utveckling och eventuellt föräldraskap. I: Tideman M, (Red), Perspektiv på funktionshinder. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag. Förenta Nationerna, (2015) Fn-fakta. >http://www.fn.se/fn-info/< (2015-05-19). Germundsson P, (2011) Lärare, socialsekreterare och barn som far illa. Om sociala representationer och interprofessionell samverkan. Doktorsavhandling: Örebro universitet. 40 Germundsson P, Danermark B, (2012) Vocational rehabilitation, interagency colllaboration and social representations. Work. (Vol 42) (Nr 4), 507-517. Giddens A, (1995) Intimitetens omvandling. Sexualitet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Norge: Nya Doxa. Gill K M, Hough S, (2007) Sexuality Training, Education and Therapy in the Healthcare Environment: Taboo, Avoidance, Dicomfort or Ignorance? Sexuality and Disability. (Vol 25) (Nr 2), 73-76. Graneheim U H, Lundman B, (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. (Vol 24) (Nr 2), 105-112. Grönvik L, (2008) Sexualitet och funktionshinder. I: Grönvik L, Söder M, (Red), Bara funktionshindrad? (Första upplagan). Malmö: Gleerups, s 47-63. Heberlein A, (2004) Den sexuella människan. Etiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Helkama K, Myllyniemi R, Liebkind K, (2000) Värden, sociala representationer och attityder. I: Helkama K, Myllyniemi R, Liebkind K (Red), Socialpsykologi Malmö: Liber, s 152-180. Heritage J, (1984) Garfinkel and ethnomethodology. Cambridge: Polity. Jodelet D, (1995) Sociala representationer: ett forskningsområde under utveckling. I: Chaib M, Orfali B, (Red), Sociala representationer. Göteborg: Daidalos, s 27-56. Kallenberg K, Larsson G, (2004) Människans hälsa. Livsåskådning och personlighet. Stockholm: Natur & Kultur. Kulick D, Rydström J, (2015) Loneliness and its opposite. Sex, disability and the ethics of engagement. Durham & London: Duke University Press. Kvale S, Brinkmann S, (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lag om etikprövning av forskning som avser människor (EPL), 2003:460. Lindqvist R, (2009) Funktionshindrade i välfärdssamhället. Malmö: Gleerups. Löfgren Mårtensson L, (2011) Sexualitet och kärlek. I: Söderman L, Antonsson S, (Red), Nya Omsorgsboken (Femte upplagan). Malmö: Liber, s 185-192. Mardellat R, (1995) Kommersiella praktiker och hantverkarens representationer. I: Chaib M, Orfali B, (Red), Sociala representationer. Göteborg: Daidalos, s 177210. 41 Mona L R, (2008) Sexual Options for People with Disabilities: Using Personal Assistance Services for Sexual Expression. Disabilities, Women & Therapy. Vol 26 (Nr 3-4), 211-221. Moscovici S, (1995) Från kollektiva representationer till sociala representationer: en kort historik. I: Chaib M, Orfali B, (Red), Sociala representationer. Göteborg: Daidalos, s. 57-81. Möller A, Nyman E, (2003) Barn, familj och funktionshinder. Utveckling och habilitering. Trelleborg: Liber. Nationalencyklopedin, (2015) World Health Organization. >http://www.ne.se/who/342125?i_h_word=world+health< (2015-05-19). Nordqvist I, (1994) Handikapp och sexualitet. I: Lundberg P O, (Red), Sexologi. (Första upplagan). Liber: Falköping, s 304-317. Olsson B I, Olsson K, (1998) Människor i behov av stöd. Stockholm: Liber. Olsson H, Sörensen S, (2011) Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber. Personuppgiftslagen, 1998:204. Rowen T S, (2013) JSM Patient Highlights. Information about sexual health issues & treatments. The Journal of Sexual Medicine. Rydström J, (2013) Skilda världar: Varför behandlas personer med funktionsnedsättning med mer respekt i Danmark än i Sverige? I: Alftberg Å, Svensson M, (Red), Funktionsförmåga. Gränslös. Lunds universitet. (Nr 2), s 47-58. Seksualvejlederforeningen, (2015) Etik. >http://www.seksualvejlederforeningen.dk/etik.aspx<2015-05-10>. Seksualvejlederuddannelsen, (2015) Seksualvejlederuddannelsen - forankrer teori og viden til praksis! 2015 – 2016. - nu også med temaet ALDRING OG DEMENS. Serviceloven. LBK no. 150 af 16, februar. 2015. Ministeriet for Børn, Ligestilling, Integration og Sociale Forhold. Socialministeriet, (1994) Standardregler om Lige muligheder for handicappede. Socialministeriet, (2001) Vejledning om Seksualitet – uanset handicap. Socialstyrelsen, (2012) Seksualitet på dagsordenen. En håndbog om professionel støtte til voksne med funktionsnedsættelse. Odense: Oberthur grafisk. 42 Socialstyrelsen, (2015a) Relevant Lovgivning. >http://www.socialstyrelsen.dk/udsatte/prostitution/om-prostitution/relevantlovgivning< (2015-05-04). Socialstyrelsen, (2015b) Funktionsnedsättning. >http://socialstyrelsen.iterm.se/showterm.php?fTid=665< (2015-05-04). Socialstyrelsen, (2015c) Funktionshinder. > http://socialstyrelsen.iterm.se/showterm.php?fTid=669< (2015-05-04). Statens offentliga utredningar, 2010:49, Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999–2008. Thurén T, (2007) Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber. Træen B, (2008) Framing the Stages of Life. I: Træen B, Lewin B, (Red), Sexology in Context. Oslo: Universitetsförlaget, s 51-53. Vetenskapsrådet, (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. WHO, (2006) Defining Sexual Health: Report of a Technical Consulation on Sexual Health. Geneva. 43 8. BILAGOR Bilaga 1. Intervjuguide. INTERVJUGUIDE 1. BAKGRUND – VARFÖR SEXUALVÄGLEDARE? När kom du första gången i kontakt med frågor som rör sexualitet i förhållande till personer med funktionsnedsättning? Varför valde du att bli sexualvägledare? 2. SYNEN PÅ YRKESROLLEN SEXUALVÄGLEDARE Vad tänker du på när du fritt får associera till ordet sexualvägledare? 3. MÖJLIGHETER/SVÅRIGHETER I YRKESROLLEN Vilka fördelar/möjligheter ser du i ditt yrke vid vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning? Vilken upplever du som den största fördelen/möjligheten och varför? Vilka nackdelar/svårigheter ser du i ditt vid yrke vägledning och rådgivning till personer med funktionsnedsättning? Vilken nackdel/svårighet upplever du som den största, och varför? Arbetar du ensam eller i team och vad upplever du för för- respektive nackdelar med att arbeta ensam/ i team? 4. FRAMTIDEN Hur ser du på yrket sexualvägledare i framtiden? Vilka möjligheter finns? Vilka utmaningar finns? 44 Bilaga 2. Informationsbrev. Hvilke muligheder og problemer oplever seksualvejledere i Danmark i deres erhverv? Hej! Jeg hedder Lina Sandahl, og jeg studerer i Sverige på Malmö Högskola (Malmö). Jeg studerer et nyt program som hedder "Socialpædagogisk arbejde på handicapområdet" som er en treårig uddannelse. Jeg tar eksamen denne sommer og vil nu skrive mit sidste essay (kaldet C-essay). Jeg har en brændende interesse i spørgsmål vedrørende seksualitet i forhold til personer med forskellige handicap. År 2014 skrev jeg f.eks et essay om seksualundervisning i forhold til personer med handicap. Jeg vil nu fordybe min viden gennem at undersøge hvordan seksualvejledere i Danmark arbejder med spørgsmål vedrørende seksualitet gennem vejledning og rådgivning til personer med forskellige handicap. For at få en dybere indsigt i erhvervet, vil jeg gerne interviewe dig om, hvordan du oplever din rolle som seksualvejledere, ikke mindst hvad angår mulighederne, men også de problemer du oplever i dit erhverv ved vejledning og rådgivning i forhold til personer med forskellige handicap. Du er en af fire seksualvejledere jeg har planer om at interviewe. Formålet med mit essay er at bidrage med viden om, hvordan seksualvejledere i Danmark oplever deres erhverv. Interviewet vil blive gennemført på en passende plads på f.eks din arbejdsplads og vil tage omkring 30-60 minutter. Interviewet vil også blive optaget med en diktafon og vil derefter blevet transskriberet. Det transskriberede materiale vil derefter blive sendt til dig, så du får mulighed at rette eventuelle misforståelser. Dele af den transskriberede interview vil derefter være grundlaget for undersøgelsesresultaterne. Hvilket sprog interviewet vil blive gennemført på vil blive diskuteret senere (dansk/svensk/engelsk). Temaer i interviewet vil blive sendt til dig senest et par dage inden selve interviewet. På den måde får du mulighed for at forberede dig før interviewet. Etik Jeg vil gerne oplyse dig om at deltagelse i interviewet er frivillig, og at du har ret til at ende interviewen hvis du ønsker. Du har selfølgelig også ret til at beslutte om din deltagelse. Du vil blive bedt om at underskrive dit samtykke før interviewet begynder. De oplysninger du giver i interviewet behandles desuden fortroligt, f. eks vil et andet navn (end dit rigtige navn) blive brugt, når interviewet udskrives. Således vil information i essayet ikke kunne spores tilbage til dig. Endvidere vil optagelsen blive gemt i en opbevaring i nærheden af min lejlighed. Kun jeg har nøglen til opbevaringen. Adgang til optagelserne har jeg (og min vejleder og eksaminator om nødvendigt). Optagelsen vil blive slettet fra optageren, når mit essay er bedømt og godkendt. Essayet vil derefter blive offentliggjort i Malmö högskolas database MUEP. Det indsamlede materiale vil kun blive brugt til mit essay, og vil således ikke blive brugt i nogen anden sammenhæng. 45 Du er naturligvis velkommen til at kontakte mig når du vil mig hvis du har spørgsmål om undersøgelsen: E-post: [email protected] Tfn: (+46)709-948591 Informationen i dette brev vil også blive givet mundtligt inden interviewet begynder. Herved bliver du sprugt, om du vil deltage i undersøgelsen. Med venlig hilsen, Lina Sandahl. Lund. Dato 150421. 46 Bilaga 3. Utlåtande från Etikrådet vid Malmö högskola. 1(1) Malmö högskola / Fakulteten för Hälsa och samhälle Etikrådet Registrator/Adm sekreterare Lena Winslow Utlåtande 2015-04-10 Dnr HS602015/389/6 Titel: Vilka möjligheter respektive svårigheter upplever sexualvägledare i Danmark i sitt yrke? Studenter: Lina Sandahl Handledare: Per Germundsson Föredragande: Mats Högström Denna uppsats tar upp ett hett och intressant ämne. Ämnet är dock mycket känsligt som man bör närma sig med stor känslighet. En mycket viktig synpunkt har diskuterats i etikrådet. Det är frågan om huruvida om det är liktydigt att vara sexualrådgivare med att utöva sexuell assistans, eller uttryckt på annat sätt ligger det i yrkesrollen att ge assistans. I ansökan formuleras frågeställningar som explicit uttrycker att sexualrådgivare utför sexuell assistans. Likande formuleringar i informationsbrevet för även tankarna dit. Det är inte klargjort vad författaren menar med begreppet men läsaren får intrycket av att det handlar om ett ganska handfast sätt att hjälpa människor med funktionshinder till sexuell tillfredsställelse. Det är i alla fall så det framställs i media. Är det så det ska förstås? Förtydliga detta. Förslag från etikrådet är att tona ner formuleringarna som handlar om sexuell assistans. Anledningen är att om det finns ett antal sexualrådgivare som inte sysslar med assistans kommer de kanske inte att vilja deltaga. En risk kan också vara att de kan ta illa vid sig. Formulera frågeställningarna endast som möjligheter och svårigheter utan att nämna sexuell assistans. Intervjupersonernas inställning till frågan kommer troligen fram under intervjuns gång. Formulera informationsbrevet tydligt så att de fyra kraven är beaktade samt till hur respondenten kan nås. Lycka till För Etikrådet vid Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö högskola Mats Högström Postadress Besöksadress Tel Fax Internet E-post Malmö högskola Fakulteten för hälsa och samhälle 205 06 Malmö Malmö sjukhusomrråde Jan Waldenströms g 25 040-665 74 54 040-665 81 00 www.mah.se [email protected] 47
© Copyright 2024