1. No category

Om utställningen
13 juni – 15 augusti 2015
Peter Dahl, Vid ett stop öl och några supar, Fredmans epistel nr 53. Litografi, 44 x 60 cm.
Återblick åttiotal
– konst, foto, mode och prylar
Detta är vårt 1980-tal – en utställning för oss som var med. I första hand är det ett axplock från
några femtiotalisters 1980-tal. Antagligen ser våra besökares minnen från årtiondet annorlunda ut. Och
det välkomnar vi och vill veta mer om. Vi har därför satt upp ett klotterplank i konsthallen. Här är det fritt
fram för var och en att skriva, rita och sätta upp bilder av sina egna minnen. 1980-talet var uppsökandeoch vandringsutställningarnas decennium. Konsthallen producerade mindre och större utställningar på
löpande band. Dessa visades på biblioteksfilialer, Folkets Hus, Fokus i Nykvarn, äldreboende, förskolor,
skolor med flera platser i hela kommunen.
ÖPPETTIDER:
måndag–torsdag 11–19
fredag 11–18
lördag 11–15
Torsdag 18 juni 11-17
Midsommarhelgen stängt
Med fokus på 1980-talet
Foton: Kjell Carlsson
Konst – Foto – Mode – Prylar
Ett svårdefinierat mode i lysande neon eller pastell, prylar och åter prylar och de kommunala konstinköpen som placerades utomhus.
Det är tredje sommaren i rad som vi plockar
fram konst ur den kommunala konstsamlingen. Konst som annars inte är
synlig för en större allmänhet. I utställningen ”Brännpunkter” fokuserade vi på
konst med politiskt budskap från 1960och 1970-talen. Förra årets utställning
”OP & POP” hade fokus på nytänkandet
inom svensk konst på 1960-talet och internationell konceptkonst från 1970-talet. Vi visade även kläder från tiden.
I år har vi lyssnat på våra besökares
önskemål och lagt fokus på 1980-talet.
Vi visar bl a ett urval av Peter Dahls
”Bellman-svit” samt vandringsutställningarna ”Leve igelkotten” och ”Havet
och regnskogarna” producerade för Södertälje kommuns fritidshem och skolor
1982 och 1984.
Individen i centrum
Konstverken vi valt ur konstsamlingen
berättar alla något om den mänskliga
individen.
Stockholms läns konstmuseum etableras i Södertälje 1984. Södertälje konsthall och Länskonsten camperar ihop. Det
vill säga vi har kontorslokaler tillsammans och samarbetar i största allmänhet.
När vi nu i sommarens utställning
blickar tillbaka på 1980-talet har vi valt
att fokusera på samarbetet med Stockholms läns museum och den första
vandringsutställningen producerad av
Länskonsten.
Den byggde på Peter Dahls litografiska
mapp om 87 blad ”Fredmans epistlar”
från 1984. Ingen konstnär har förr eller
senare gjort något liknande. Mappen
gavs ut av Galerie Aix i Stockholm.
Vi har även samlat in onödiga och
nödvändiga tekniska prylar som dök upp
under 1980-talet.
Prylarna vi måste ha
Mobiltelefonen var stor som en tegelsten
och kostade 25.000 kr. Hade man inte
råd med det skaffade man sig personsökare. Minicall startade 1985, men då endast med tonsökning. Meddelandet var
pipsignaler i olika kombinationer.
Andra prylar var bakmaskinen, Ladyshave, Walkman, kassettbandspelare,
VHS-spelare och bandare för Video
8-band, bergssprängare, bubbelfotbad,
persondatorer och allehanda köksmaskiner.
Och kläderna inte att förglömma:
vilket fruktansvärt gräsligt mode och
vilka hemska frisyrer: hockeyfrilla och
glamrockfrisyrer. Det gick åt massor med
hårspray. Det var innan vi hört talas om
ozonskiktet.
Axelvaddar och tubsockor
Uppkavlade kavajärmar à la Miami
vice, vita tubsocker, loafers. Jeans med
hög midja (Lewis 501), axelvaddar, skipants, kort-korta kjolar, sockor i pumpsen, fiskarbyxor, snickarbyxor. Unisex
modet fortsatte in på 1980-talet.
Vi klädde oss gärna likadant och hade
samma frisyr män som kvinnor. Yngre
kvinnor gick gärna i avlagda herrkläder;
hattar, kavajer och rockar med uppvikta
ärmar. Färgglada knytskor i skinn, Converse och Adidas Stan Smith.
Några plagg vi visar är från en utställning 1982 med textilt konsthantverk från
nio vävarbyar i Guatemala. Utställningen
”Sydamerikanskt konsthantverk” visades
i samarbete med Afro-Art, Stockholm.
Genom kameraögat
Kjell Carlsson vår informatör och fotograf har letat i sitt bildarkiv och presenterar sitt åttiotal med politiker, teaterfolk,
musiker och mängder av engagerande
människor.
Under resans gång har den här utställningen kommit att mycket spegla Kjell
Carlssons och mitt 1980-tal. Förhoppningsvis kommer du, som var med, också
att känna igen dig och minnen kommer
att väckas till liv. Därför har vi gjort ett
klotterplank där du som besökare kan
berätta om ditt 1980-tal och sätta upp
bilder. Vi kommer att skicka materialet
till Torekällbergets museum, som har i
uppdrag att dokumentera Södertäljebornas historier.
Det lyckliga 1980-talet
Det var inte längre fult att vara rik. Du
fick gärna investera i fastigheter eller aktier. Vem minns väl inte Refaat El-Sayed?
Årets svensk 1985 – dömd till sex års
fängelse 1986.
Under 1980-talet skulle man satsa på
sig själv! Det var fokus på individen.
Kristina Möller, Konsthallschef
– i glädje och sorg
många helger med kurser på Bommervik
och Syninge kursgård. Den officiella uppgiften var ombudsman för Kommunistisk
ungdom, KU. En överårig sådan, ansåg
jag själv. De flesta KU-are var betydligt
yngre.
Mellan 1981 och 1983 fylldes mitt liv
av politik. 24 timmar om dygnet, 7 dagar
i veckan. Jag fick uppleva den 26:e kongressen, som arrangerades på Folkets hus
av oss i lokalavdelningen i Södertälje och
det efterföljande valet 1982.
Tack Sievert Jakobsson, Per Jacobsson
och Nisse Gustafsson – för att nämna
några som lärde mig mycket om hur politiken på lokalplanet fungerade.
Det jag visar är en dokumentation av ett
åttiotal där jag som trettioåring insåg att
det var dags att bestämma vad jag ville
ägna resten av mitt liv åt.
Utställningen representerar minnen
av människor jag mött, händelser som
etsat sig fast, upplevelser av olika slag.
Större och mindre. Jag vill visa hur människor mötts, vad som hände vid mötet –
och funderar över vad som hände sedan.
Några bilder är tagna som en del i ett
pågående arbete, andra fångade på fritiden. Solidaritetsarbeten och musikfester
lockade mig att ta med kameran.
För mig har alltid gränsen mellan arbete och fritid, i betydelsen hobbyverksamhet, varit svår att urskilja. Under de
perioder jag inte frilansat har jag valt att
arbeta i yrken som inte varit bundna till
kontorstid. Under 1980-talet hade jag två
sådana perioder.
Teater
Under våren 1983 var det någon som
visade mig en annons där Musikteatergruppen Oktober sökte en producent
med lokal förankring. Annonsen lät
som en beskrivning av mig: Den sökande
skulle kunna skriva texter självständigt,
ha fotovana, ha erfarenhet av tidningsarbete och vara uppväxt och bosatt i
Södertälje. Jag tror att det stod något om
lokalpolitisk erfarenhet också.
Det var inte teaterscenen som drog,
utan jag var nyfiken på teatervärlden.
Fria gruppernas sätt att arbeta lockade
med lika lön, lika ansvar och rättigheter,
gemensamma beslut, en kreativ miljö –
allt kändes helt rätt.
Foton: Kjell Carlsson
Politik
Den första kom till efter folkomröstningen om kärnkraft. Då valde jag för första
gången att, inom Folkkampanjen mot
kärnkraft, FMK, ta aktiv del i en politisk
verksamhet. Efter folkomröstningen,
som ju inte gick vår väg, kände jag att jag
ville satsa mer på politiken.
Jag sökte medlemskap i Vpk och fick
frågan om jag ville arbeta där. Politiskt
oskolad som jag var skickades jag på
utbildningar och seminarier. Det blev
Självporträtt 1983
Mitt åttiotal
Kjell Carlsson
född 1951 i Södertälje. Verksam som
fotograf till och från sedan 1974. Var
med och startade Södertälje Fotograficentrum 1975.
Har arbetat med kommunikation i ord
och bild som frilans och som anställd
på bl a Södertäljekurirens redaktion,
Musikteatergruppen Oktober och som
redigerare på Länstidningen. Anställd
på Södertälje kommun vid olika tillfällen (Vänsterpartiets kansli, Kulturskolan, Torekällbergets museum, Luna kulturhus och nu på Södertälje konsthall).
Jag ringde upp, fick komma och träffa
dramaturgen Ninne Olsson och representanter från gruppen – och började
någon månad senare.
Åren 1983-1986 liknade ingenting annat jag upplevt förut. Här arbetade jag i
en liten, mycket kreativ grupp människor
och i en sluten värld. Något liv utanför
teatern fanns inte tid till. Jag tappade
kontakt med mina gamla kamrater men
fick många nya i stället.
Dråpslaget kom i samband med mordbranden på Castor natten efter premiären på Tolvskillingsoperan i november
1985!
Då upptäckte jag att det fanns människor i min stad som inte bara uttryckte
sig negativt, utan också kunde tänka sig
bränna ner allt vi arbetat med det senaste året. Att Arena Teaterbåten också
brändes ned samma sommar stärkte mig
i mitt beslut att satsa på något annat. Det
kändes som total kulturskymning!
Jag sa upp mig våren 1986.
--Från och med 1987 har jag arbetat med
grafisk formgivning och layout, digitalt,
med hjälp av dator.
Kjell Carlsson
Livet är inte rättvist – T-Centralen och Utanför Operakällaren.
Skulpturer på gator och torg
– den offentliga konsten under åttiotalet
Foto: Kjell Carlsson
vetenskapliga förströelser” i konsthallen
1985 med 45.000 besök.
Under 1980-talet investerades det inte
nämnvärt i så kallad ”lös konst”. Man
valde istället att satsa på konstnärlig gestaltning i det ”offentliga rummet”.
Claes Hake: Dans.
I samband med Fritidsrådets 30-årsjubileum inköptes skulpturen för insamlade
medel på förslag av kulturförvaltningen.
Bronsskulpturen restes på sockel av grovhuggen röd Bohusgranit framför Sydpoolens entré 1981. Claes Hake ställde sedan
ut i konsthallen 1983.
Kimmo Kaivanto: Tänkaren.
Den finländske konstnären ställde ut i
konsthallen 1981. Bronsskulpturen inköptes av kulturnämnden för placering utomhus och den kom att få sin plats utanför
fritidsgården i Geneta centrum 1982.
Wieland Förster: Sörjande man.
Bronsskulpturen inköptes från utställningen i konsthallen samma år 1982.
Wieland Förster var från DDR och bosatt
i Berlin. Utställningen var den största
skulptursatsningen konsthallen gjort och
den finansierades med stöd från den Östtyska konstakademien och Statens kulturråd. Avsikten var att ge Södertäljeborna
en lektion i klassisk skulptur. Skulpturen
är placerad i Torekällparken.
Victor Jara-föreningen: Kamp för
freden. Med ekonomiskt stöd från kulturnämnden utförde representanter för
Victor Jara-föreningen en brigadmålning
under Mälarbron 1983. En hyllning till den
mördade trubaduren Victor Jara och en
maning till kamp för fred.
Eric Matteoni: Lägg på ett kol.
Dåvarande Kulturnämnd och Energistyrelse inbjöd i september 1982 till allmän
tävling om konstnärlig utsmyckning vid
Igelsta Kolvärmeverk. Eric Matteoni kom
med det vinnande förslaget när det gällde
placering av skulptur framför entrén.
Bror Hjort: Visdomens brunn.
Fontän-skulpturen på Olof Palmes plats
invigdes 1987.
Per Nilsson: Del av.
Skulpturen av tegel färdigställdes 1987
och är en markering av infarten till Lina
Hage bostadsområde. Samtidigt ett monument över Lina tegelbruk 1783-1974.
Den sista byggnaden på bruket revs 2005.
K M
Foto: Kjell Carlsson
På 1980-talet fanns ingen utställningsersättning för konstnärerna utan man
”stödköpte” konst från utställningarna i
konsthallen. Från och med år 1980 avsattes 1% av byggkostnaderna, vid byggande
av förskolor och skolor, till konstnärlig
utsmyckning.
Antalet utställningar var betydligt fler
än nu. I genomsnitt visades 15 utställningar per år i konsthallen under första
hälften av 1980-talet. Under andra hälften
var antalet 7 per år. Av dessa siffror kan vi
utläsa hur budgeten såg ut före finanskrisen 1990.
Publikrekord under 1980-talet hade
utställningen ”Tom Tits Experiment –
Visdomens Brunn av Bror Hjort.
Wieland Försters skulptur Sörjande man är
placerad i Torekällparken.
Redaktör och curator Kristina Möller / FOTO & Layout Kjell Carlsson / Utställningstekniker Werner Näslund
Assistent: Marie Grundsten / Text och bild © textförfattare och fotografer
Tryck KomTryck juni 2015. www.sodertalje.se/konsthallen
Nästa utställning:
Hjärta spel – en vandringsutställning
från IT-museet i Linköping.
Utställningen är en hyllning till dataspelskulturen. IT-museet har samlat in
konst från i första hand svenska och
nordiska kreatörer, men även internationella konstnärers verk visas.
Visas 5 september – 25 oktober