1. No category

Försvarets traditionsnämnd
Sida 1 (4)
2015-09-13
Amfibieregementet (Amf 1) får ny fana (fanspikning och högtidligt överlämnande)
Bakgrund
Beskrivning av fanan (såväl den gamla som den nya):
På röd duk i mitten f d kustartilleriets vapenbild: två korslagda eldrör av äldre modell under en kunglig
krona och över en flammande granat och vågor, allt i gult. I övre inre hörnet staden Vaxholms
vapenbild (främre delen av ett segelfartyg och ett fyrtorn över vågor, allt i vitt), i inre nedre hörnet
landskapet Gotlands vapenbild (en vit vädur med gul beväring bärande på en korsprydd stång ett banér
med bård och flikar, allt i gult) vilken är ett traditionsarv från Gotlands kustartilleriregemente, KA 3.
Amfibieregementet (Amf 1) begärde att få nyanskaffa en fana som ersättning för den nuvarande,
vilken tilldelades Amfibieregementet av HM Konungen och HKH Prins Carl Philip vid Vaxholms
kastell 2003.
Regementet har ofta deltagit i den statsceremoniella verksamheten, vilket har bidragit till förslitningen
av den gamla fanan.
Försvarsmakten beslutade om tillverkning av en ny fana baserad på den gamla fanans motiv och att
den ska beställas enligt ordinarie rutiner med Statens försvarshistoriska museer (SFHM) med
Armémuseum som leverantör. Fanan är nu framtagen av Armémuseum med Handarbetets Vänner som
underleverantör.
Först sker en fanspikningsceremoni på Armémuseum (i det här fallet den 28 maj 2015), varefter fanan
senare överlämnas under högtidliga former, sannolikt på plats på regementet. Den som överlämnar ett
fälttecken är normalt H.M. Konungen, Överbefälhavaren eller av ÖB utsedd general/amiral.
Ceremoni för det högtidliga överlämnandet finns noggrant beskriven i Instruktion för Försvarsmakten,
Ceremonier 2010 (CerI FM 2010, HKV 2010-12-21 bet. 09 831:69672).
Se länken nedan (sidan 78):
http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-ommyndigheten/dokumentfiler/ceremonibestammelser/hkv-2010-12-21-09-831.69672-bilaga-1cerifm.pdf
Fanan används enligt Försvarsmaktens ceremonibestämmelser då den normalt ska föras.
Svensk tretungad fana att föras i ceremoniella sammanhang används normalt oftast av enheter, som
inte har specifik knytning till försvarsgren/motsv.
Därför förs den t.ex. vid
Försvarets traditionsnämnd
Sida 2 (4)
2015-09-13


FMLOG, vissa centrum och skolor, krigsförband vid insats utom riket, hemvärnsförband (om
de inte för f.d. landskapsregementes fana som bataljonsfana) och högvakten på Stockholms
och Drottningholms slott samt
(benämnd som flagga) vid flottans förband, sjöstridsskolan och marina krigsförband vid insats
utanför riket.
Trenden är att enheter i stället önskar få en fana grundad på det heraldiska vapnet för sitt förband/enhet
för att på det sättet skapa en mera unik fana. Senast var Markstridsskolan en av dem. Övriga, som
tidigare fört tretungade fanor och nu kommer att få nya fanor grundade på sina heraldiska vapen, är
UndSäkC, SWEDEC och FMTS.
Även arbete med nya fanor till Livgardet och Skaraborgs regemente (P 4) pågår som ersättning för
nuvarande utslitna.
Vid sidan om ordinarie fälttecken framställs som regel ersättningsfälttecken, även kallade
allvädersfälttecken. De framställs i enklare utförande och brukas vid dåligt väder (regn och stark
blåst). De ordinarie (och mera dyrbara) fälttecknen ska alltså brukas med omdöme för att undvika
onödig förslitning.
Produktionsrapport från Handarbetets Vänner
Konstnär: Henrik Dahlström.
Brodöser: Inger Broström, Anna Eriksson och Louise Peribert.
Material: Bottentyg av flaggsiden, broderitråd av silke.
Teknik: Amfibieregementets fana är enkelsidig, där det gula och det röda tyget är sammanfogat med
intarsia. Plattsömmen döljer sedan intarsiafållen och gör fanans åt- och frånsida lika vackra. De två
hörnmotiven är sydda i schattersöm, och består helt av stygn. Fanan har förstärkningar i över- och
nederkant mot stången och är märkt med symbolen för HV ateljé, brodösens initialer samt årtal.
Arbetstid: 1204 timmar som utfördes mellan mars 2014 och maj 2015.
Fana och flagga –begrepp och kort historik
Fälttecken är samlingsbenämningen på ett officiellt tecken, som i ceremoniella sammanhang förs på
stång till fots, till häst eller på/i fordon framför ett förband. Fälttecken indelas i fanor, standar,
dragonfanor, tretungad svensk fana och tretungad svensk flagga (inom flottan benämns tretungad
svensk fana för flagga) samt kommandotecken.
Fälttecknet är förbandets (organisationsenhetens) främsta symbol och ett tecken på sambandet mellan
olika generationer vid förbandet samt ska påminna om sambandet mellan förband och bygd och
minnet av tidigare fältslag.
Försvarsmaktens förband tilldelas nytt fälttecken när de t ex har ny- eller omorganiserats eller när det
gamla fälttecknet blivit utslitet.
Den tretungade flaggan används (hissas) som örlogsflagga av Försvarsmakten på eller i anslutning
till Försvarsmaktens byggnader samt, enligt föreskrift som regeringen bestämmer, av andra
myndigheter som bedriver militär verksamhet eller har militär anknytning, såsom
Försvarsdepartementet, FMV, FOI, FRA, Armémuseum. Även marinens fartyg för örlogsflagga.
När en sådan flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre fältet.
Kungliga slotten flaggar med kunglig flagga, vilken är en tretungad flagga försedd med stora eller lilla
riksvapnet i det gula korsets mitt. Den kungliga flaggan kan undantagsvis även vara utan riksvapen.
Bruket att föra fälttecken är av gammalt datum. Deras uppgift var att visa var ett visst förband befann
sig under strid. Vid infanteriets enhet, fänikan, fördes fälttecken med samma benämning, medan
fälttecknet för kavalleriets enheter benämndes fana. Under 1600-talet förminskades dukarna och fick i
Försvarets traditionsnämnd
Sida 3 (4)
2015-09-13
allt väsentligt det utseende de har idag. De kom vid infanteriet att benämnas fana och vid kavalleriet
standar. Dragonerna, som ursprungligen var infanteri som förflyttades uppsuttet men stred till fots,
förde tvåtungade dukar som benämndes dragonfana eller dragonstandar. Den förra beteckningen kom
att fastställas i Sverige. Fälttecknen har i en del fall försetts med namn på de fältslag som det militära
förbandet med framgång deltagit i.
Soldaterna var med faneden knutna till sitt fälttecken. Om detta förlorades till fienden kunde
kompaniets lojalitet ifrågasättas. Fälttecknen överlämnades under ceremoniella former till förbandet,
varvid faneden svors. Under slutet av 1600-talet började antalet fälttecken vid infanteriregementena att
successivt minska, i Sverige till två fanor per bataljon (mellan 1714 och 1731). År 1819 minskades
tilldelningen till en fana per bataljon och 1904 till en per regemente.
Fanor och standar har ofta förvarats i kyrkor när de inte var i användning vid truppförbanden. Under
indelningsverkets dagar då utbildning och övningar förekom vid olika övningsplatser kunde fanan
förvaras vid lägervakten. Efter kaserneringen har den vanligaste förvaringsplatsen varit förbands- eller
skolchefens (motsv.) tjänsterum.
Spikning av fälttecken på Armémuseum
På 1600-talet levererades fanduken till förbandet, där chefen på plats under högtidliga former spikade
på duken på fanstången.
Denna tradition återupptogs i senare tid under 2007 när kommandotecknet var klart för den operative
chefen inom EU (då denne var svensk officer).
Ceremonin blev så uppskattad, att fan-/flagg-/standarspikningen numera således kan betraktas som
tradition före det högtidliga överlämnandet på förbandet.
Hittills har (förutom ovan nämnt kommandotecken) Trängregementet, Nordic Battle Group (NBG),
Helikopterflottiljen, Ledningsregementet, FMTM, Försvarsmaktens HR Centrum (FM HR C),
UndSäkC, SSS, P 7 och nu senast Särskilda operationsgruppen (SOG) under 2012 samt Livgardet
under 2013 genomfört detta på Armémuseum med förbandschef och närmast underlydande
närvarande, normalt c:a 10-12 personer. Chefen för Livgardet valde att ha en bred samling
representanter från enheter och tjänstenivåer inom förbandets kavalleridel. Under 2014 har F 21 och
FMLOG genomfört fanspikningar och Specialförbandsledningen en spikning av kommandotecken.
Hittills under 2015 har Markstridsskolan (MSS) genomfört en spikning.
Ceremonin inleds eller avslutas normalt med en kort visning av Armémuseums imponerande
trofésamling.
Fanan/flaggan/standaret ligger då utbredd på ett bord, Armémuseum bjuder på förfriskningar, tal hålls
av mottagande förbandschef samt av representanter för Armémuseum och Försvarets
Traditionsnämnd. Dessa korta mässingsspikar, som fäster fanan/flaggan/standaret vid fan-/flagg/standarstången, är då till viss del halvt islagna. Därefter går förbandsrepresentanterna fram och slår i
var sin tännlika. Förbandet brukar ha med sig inforepresentant och fotograf och dokumentera det hela,
bl.a. på sin hemsida och i bästa fall även få lokalmedia att uppmärksamma det.
Bilder från fanspikningen
C Amf 1 spikar i den första
tännlikan
Samtliga deltagare ur Amf 1
Spikning under fanfarer
Försvarets traditionsnämnd
Sida 4 (4)
2015-09-13
Bilder från tillverkningen
Anna Eriksson broderar på kronan, mycket koncentrerad då det
är många sömmar som möts
Tygerna nålas fast i varandra innan de
tråcklas samman
Mönsterformerna klipps upp och
kanterna viks ner för att intarsian
skall bli hållbar
Båda hörnmotiven är sydda i schattersöm och broderade av Inger Broström
Louise Peribert kollar över hela fanan och klipper bort
en sista tråckeltråd
När fanan är färdigbroderad och alla trådar fästa
spänns den upp och duschas rikligt med vatten