2015 SLUTUTVÄRDERING; FÖRSTUDIEN BOENDE OCH ETABLERING PÅ G Med fokus på nyanländas första tid i Kronoberg 1 INSTITUTET FÖR LOKAL OCH REGIONAL DEMOKRATI Daniel Folkesson Videum Science Park 351 96 VÄXJÖ 0470-77 85 50 [email protected] www.id-vaxjo.com 2 Alla svenskar som jag har mött har varit väldigt snälla och tagit emot oss nyanlända väl. Det är svårt för mig att riktigt beskriva hur god man har varit. De hälsar på oss och kommer ut på balkongen och ropar ”hej, hej”. Det har fått mig att tänka tillbaka på min egen barndom på landsbygden i Syrien där alla kände alla och hälsade på varandra. Fadi, Syrien 3 Det har varit en stor överraskning för mig att man har fått vänta så här länge. Att man fortfarande sitter här efter ett år och åtta månader och ännu inte har fått börja lära sig svenska. Vivianne, Nigeria Innehållsförteckning Innehållsförteckning 4 Introduktion till BeG Varför BeG? Förstudiens syfte och mål Förstudiens organisation 5 6 6 8 Utgångspunkter för ID:s utvärdering Fokus för utvärderingen och dess avgränsningar Utvärderingens praktiska genomförande Slutrapportens disposition 9 10 11 13 Kvalitativa iakttagelser: Röster från nyanlända invandrare Fem nyanlända ur den primära målgruppen 14 14 Kvalitativa iakttagelser: Röster från referensgruppen Fyra deltagare ur referensgruppen 22 22 Kvalitativa iakttagelser: Röster från lokala nyckelaktörer Tre förändringsagenter 29 29 Kvalitativa iakttagelser: Röster från projektledningen BeG:s två projektledare 34 34 Slutdiskussion Framgångsfaktorer och problem/utmaningar Slutord 39 39 41 4 Introduktion till BeG Förstudien Boende och etablering på G (BeG) genomförs av Länsstyrelsen i Kronobergs län under perioden januari 2014 till juni 2015. Förstudien finansieras via Europeiska flyktingfonden och inkluderar, vid sidan av ägaren, tre ytterligare samverkanspartners; Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Alvesta kommun. Samtliga parter medverkar inom BeG:s styrgrupp och arbetsgrupp, och ger på så sätt stöd och direktiv till den operativa projektgrupp som Jennie Fredriksson (tidigare Christina Gutiérrez Malmbom) koordinerar. BeG startade som ett projekt men definierades om till en förstudie under resans gång. Den ursprungliga projektansökan har reviderats och skalats ned på flera punkter. Under våren 2015 har genomförandet guidats via den formella förstudieplan1 som godkänts av Europeiska flyktingfonden. Institutet för lokal och regional demokrati (ID) har följt BeG sedan slutet av april 2014 inom ramen för en så kallad lärande utvärdering2. Den lärande ansatsen handlar om att finnas nära förstudien och dokumentera då saker och ting sker, snarare än att komma in i efterhand och göra bedömningar då allt redan är klart och avslutat. Huvudtanken är att kontinuerligt återföra iakttagelser till uppdragsgivaren, ge feedback och komma med förslag till förbättringar. ID blir på så sätt BeG:s ”kritiske vän” som, i positiv mening, ”stör” utvecklingsarbetet och bidrar med att vrida och vända på saker och ting medan det fortfarande finns tid att korrigera/göra bättre. ID:s utvärderingsuppdrag sammanfattas genom två dokument/två steg; delutvärderingen från september 2014 (steg 1) samt denna slututvärdering (steg 2). Slutrapporten bygger vidare på de iakttagelser och reflektioner som gjordes i det förra dokumentet, dock utan ambition om att repetera data eller berätta om kvalitativa historier ytterligare en gång. För att få en komplett bild av utvärderaren Daniel Folkessons viktigaste slutsatser bör därför bägge dokumenten tas i beaktande. 1 EF-nummer 41504. Reviderad version nummer 5; 2015-03-03. ID har disponerat totalt 28 arbetsdagar för genomförandet av utvärderingen, vilka har spridits ut och fördelats jämnt över perioden april 2014 till maj 2015. 2 5 Varför BeG? Utifrån bakgrundsbeskrivningen i den tidiga projektansökan har Kronobergs län, under ett stort antal år, haft ett aktivt mottagande av flyktingar, anhöriga, skyddsbehövande och personer som invandrat av andra skäl. Mottagandet är bland det högsta i Sverige i förhållande till länets befolkning. Det stora mottagandet ställer inte bara krav på effektiv samverkan mellan ansvariga myndigheter i Kronoberg, utan även på tillgängliga bostäder, en flexibel arbetsmarknad, transporter samt en samhällsservice som når bortom de större tätorterna i länet, beskriver ansökan. Det förkommer flera utmaningar kopplade till dagens mottagande, enligt den tidiga projektansökan till flyktingfonden. Många nyanlända bor idag kvar på Migrationsverkets anläggningar efter beviljat uppehållstillstånd (PUT) istället för att flytta ut i en kommun. Flera berättelser tyder på att man prioriterar boende i de större centralorter som finns i länet, något som skapar problem då bristen på lediga bostäder är som störst just där. Många tror sig veta vad de och deras familj får genom en central lägenhet i Växjö eller Ljungby, men är desto mer osäkra på vad småorterna klarar av att erbjuda i form av skola, mataffärer, vårdinrättningar, transporter och övriga service. Företeelsen skapar en propp i systemet och försenar startskottet för den enskildes etablering i Sverige. Man tvingas till fortsatt väntan och får inte påbörja sin SFI, något som hindrar de första kontakterna med länet, dess människor och arbetsmarknad. BeG-förstudien skapades som en reaktion på allt detta. Genom BeG önskar man visa upp hela (eller åtminstone fler delar av) länet som möjlig plats för att kunna starta sitt nya liv. Den grundläggande utgångspunkten är att småorterna har mycket att erbjuda - för både enskilda och hela familjer - och många gånger förkortar ledtiderna mot trivsel, trygghet, sysselsättning och ekonomisk självförsörjning. Förstudiens syfte och mål Som nämndes tidigare, BeG definierades om från ett projekt till en förstudie runt årsskiftet 2014/2015. Förstudiens övergripande syfte beskrivs enligt den reviderade planen på följande sätt: Att på olika sätt konkret utveckla metoder och verktyg som ger stöd till målgruppen kring boendefrågan kombinerat med utvecklade etableringsinsatser och företagskontakter. Att utveckla metoder för samverkan mellan aktörer som är involverade i etableringen av nyanlända i Kronobergs län. 6 Syftesbeskrivningen slår också fast följande: Via nya eller modifierade metoder ska personer inskrivna vid Migrationsverkets olika mottagningsenheter i länet erbjudas att med stöd av projektet matchas mot att aktivt välja bosättning i vissa av länets kommuner efter erhållet uppehållstillstånd. På så vis avlastas såväl Migrationsverkets anläggningsboenden som länets anläggningskommuner samtidigt som vissa kommuner kan erbjudas fler kommuninvånare. Förstudien kommer att arbeta med samtliga kommuner i länet, men fokusera på kommunerna Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Uppvidinge och Älmhult. Därigenom kommer personernas etableringsprocess att kunna påbörjas tidigare, bostadsfrågan på individnivå löser sig bättre än idag och insatserna resulterar sammantaget i en hög målinriktad kvalitet. (…) Den lokala och den regionala samverkan i BeG-projektet, mellan berörda myndigheter, kommuner, arbetsgivare, näringslivet, bostadsbolag och frivilligorganisationer, bidrar till en för personen individuell introduktion och etablering. Hänsyn tas till hela familjens behov när anvisning om bosättning görs och där individen, med stöd av samtliga samverkande parter, ges och tar ett ökat ansvar för det fortsatta livet som ny kronobergare. Utifrån den tämligen breda syftesbeskrivning anger planen åtta mer specifika mål (nedan) med tillhörande indikatorer: 1. Samtliga vuxna asylsökande i länet får information om möjligheten och förutsättningarna för att etablera sig i länet efter beviljat uppehållstillstånd. 2. Kortare väntetid för individen från beviljat uppehållstillstånd och inskriven hos Migrationsverket i länet till tidpunkt för inflyttning i en kommun i länet. 3. Minst 200 personer från målgruppen i länet (personer med uppehållstillstånd) deltar i studiebesök i länets berörda kommuner. 4. Minst 150 personer ur målgruppen i länet flyttar till anvisad kommun i länet. 5. Samtliga kommuner i Kronobergs län presenterar sig på www.informationsverige.se, med information riktad till målgruppen. 6. Fler parter än tidigare involveras i mottagande och bosättning samt etablering. Bland dem arbetsgivare, bostadsbolag, organisationer, föreningar och samfund. 7. Antalet anvisningsbara platser i kommunernas överenskommelser om mottagande och bosättning av nyanlända invandrare, ökar i Kronobergs län jämfört med år 2013. 8. Metodik och matchningsmodeller arbetas fram, och parternas arbetssätt utvecklas i frågor som rör målgruppens mottagande, bosättning och etablering. 7 Förstudieplanen definierar därtill även åtta punkter med tillhörande indikatorer samt ramarna för det praktiska genomförandet som bland annat innefattar inskrivning i BeG, kartläggning av kompetens/ utbildning, tidig information genom så kallade dialogmöten, studieresor till Ljungby, Markaryd, Tingsryd och Älmhults kommuner, stöd för bosättning, matchning mot näringsliv/arbetsmarknad samt möten med föreningsliv och samhällsorganisationer. Läsaren hänvisas till BeG-förstudien och dess beviljade ansökan för att lära mer om aktiviteter, tidsplan, riskanalys etc. Förstudiens organisation För att styra och genomföra BeG i linje med de mål och ambitioner som satts upp, används en organisation med fyra tydliga grupper: Projektgrupp: Operativ funktion. En projektledare + två projektmedarbetare + administratör/ekonom Styrgrupp: Styrande funktion. Leds av länsrådet med deltagande från ledningsfunktioner hos samtliga fyra samverkansparter Arbetsgrupp: Stöd för genomförande. Leds av projektledaren med deltagande från funktioner hos samtliga fyra samverkansparter som, på olika sätt, jobbar med nyanlända, bosättning och etablering Referensgrupp: Språkrör för den direkta målgruppen. Leds av projektledaren och/eller projektmedarbetarna med deltagande från, främst, enskilda nyckelpersoner med egna erfarenheter av att ha flyttat till och bosatt sig i länet 8 Utgångspunkter för ID:s utvärdering Som nämndes inledningsvis spänner ID:s uppdrag med att följa och utvärdera BeG över hela implementeringsperioden; från januari 2014 till juni 2015. Föreliggande slutrapport bygger på data som samlats in från april 2014 till maj 2015 och speglar därmed BeG:s framväxt, praktiska genomförande och avslut. Utvärderingen har, som nämndes på sida 5, en lärande ansats och fokuserar i stort sett uteslutande på kvalitativa aspekter och resultat som följer BeG:s implementering. Det lärande perspektivet slår igenom på flera sätt i utvärderingsarbetet. ID:s utvärderare, Daniel Folkesson, har vid elva tillfällen medverkat vid interna möten med olika grupperingar kopplade till BeG och - därtill - observerat genomförandet av tre olika studieresor till lika många kommuner. ID:s utvärderare har funnits nära BeG och haft kontakt/kommunikation med ledningen i stort varje eller varannan vecka för ny information, dialog och avstämning. Lärandet har främst återförts vid nämnda internmöten samt direkt till projektledaren, men även genom den delutvärdering som presenterades i september förra året. Den tidigare delutvärderingen och detta slutdokument kompletterar varandra på flera sätt. Det förra dokumentet bidrog med försiktiga råd och fingervisningar efter det första halvårets arbete, medan denna slututvärdering är större till formatet och summerar upp mer eller mindre hela genomförandet från start till mål. Den intresserade läsaren bör beakta bägge dokumenten för att nå en helhetsbild av BeG, dess genomförande och bedömda kvalitéer. De intervjuer som speglades i deltidsutvärderingen finns inte med i denna slutrapport. Det finns överhuvudtaget ingen ambition att repetera data eller berätta om kvalitativa historier ytterligare en gång. Slutligen; det kan vara på sin plats att understryka att denna slututvärdering bygger på en uppsjö av tankar, synpunkter och perspektiv som är unika för de individer som kommer till tals. Utvärderarens uppgift blir att analysera och sätta fingret på de spår (röda trådar) som framträder tydligast och som tycks vara gemensamma för många eller flertalet. Utvärderarens slutsatser kommer att vittna om såväl bedömda plus- som minusfaktorer, vilka står oberoende till projektledningen. Flera av slutsatserna bygger vidare på resonemang som lyftes fram redan i delrapporten. 9 Fokus för utvärderingen och dess avgränsningar Det allmänna syftet med ID:s utvärdering är, enligt den överenskomna offerten3, att: Följa förstudien/projektet, dess insatser och resultat samt målgruppens syn på insatser och verksamheter. Utvärderingen ska bidra till ett kontinuerligt lärande och utveckling av projektet. Ambitionen är att processutvärderingen ska vara behjälplig vid olika typer av val och inriktningsbeslut som kan komma att fattas under genomförandet. På detta sätt säkrar utvärderingen att beslut som fattas hela tiden syftar till projektets bästa. ID:s plan för utvärdering4 specificerar arbetet betydligt mer och definierar att utvärderingen främst ska studera, följa upp och analysera kvalitativa aspekter som följer BeG:s genomförande. Det kvalitativa perspektivet relateras i första hand till: i. förstudiens/projektets direkta målgrupp och dess berättelser (nyanlända invandrare i länet) ii. referensgruppen och dess berättelser (språkrör för målgruppen) iii. sockenråd, samhällsföreningar och andra nyckelpersoner/ nyckelaktörer (så kallade förändringsagenter) som i hög grad påverkar inflyttning, boende och integration vid ett antal byar och småsamhällen i länet Ovanstående vittar om en ambition att ge röst åt den ”tysta kunskap” som många gånger finns inom ett projekt men som sällan ges tillräckligt utrymme eller betydelse. Det är förstås viktigt att rikta fokus mot vad som ska göras i en utvärdering. Men det är - minst - lika betydelsefullt att ringa in vad som inte ska göras, det vill säga vad som lämnas utanför arbetet. Utvärderingen ska, enligt planen för utvärderingen, till exempel: inte följa upp projektansökans kvantitativa mål/förväntade resultat inte följa upp projektaktörernas syn på och metoder för (intern) samverkan 3 ID:s offert, daterad till 2014-04-01. 4 ID:s plan, daterad till 2014-05-07. 10 inte följa upp projektbudget och/eller hur medel har använts Slututvärderingen är fullt ut strukturerad i enlighet med dessa medvetna val och prioriteringar. Utvärderingens praktiska genomförande ID:s utvärdering bygger på data som har samlats in och analyserats under nära 14 månader (april 2014 till maj 2015). Man brukar tala om att utvärderaren förfogar över fyra olika verktyg för datainsamlingen och i denna process har tre av dem (undantaget den kvantitativa enkäten) använts på följande sätt: 1. Dokumentgranskning. Inläsning och analys av relevant BeGmaterial såsom till exempel initial projektplan, reviderad förstudieplan, nyhetsbrev, informationsmaterial, möteskallelser, mötesprotokoll, register, aktivitetsdagbok samt rapporter av skiftande slag. 2. Observation. Närvaro vid följande projekthändelser5: Styrgruppen, tre tillfällen: 2014-05-14, 2014-08-19 och 2015-01-29 Arbetsgruppen, sju tillfällen: 2014-05-21, 2014-06-18, 2014-09-03, 2014-11-05, 2014-12-17, 2015-02-03 och 2015-05-12 Referensgruppen, ett tillfälle: 2014-09-28 Studieresor/-besök, tre tillfällen: 2014-05-22 (Tingsryd), 2014-05-28 (Älmhult) och 2015-01-22 (Markaryd) 3. Kvalitativa intervjuer. Genomförande av totalt 20 intervjuer6 med personer knutna till BeG-projektet. De flesta av intervjuerna - 16 st - genomfördes i direktmöte, medan fyra samtal hölls via telefon. En majoritet av intervjuerna skedde på svenska (vissa via tolk), medan några hölls på engelska. Samtliga personer ur målgruppen har garanterats anonymitet och framträder därför med fingerade namn i listan på nästa sida. Länsstyrelsens offertbegäran anger att utvärderaren ska närvara vid minst elva interna projektmöten. 5 Planen för utvärdering anger att totalt 18-24 intervjuer ska genomföras till och med våren 2015. 6 11 Intervjupersoner Roll, funktion, titel Datum för intervju Christina Gutiérrez Malmbom Projektledare (till februari 2015) Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014-08-26, 2015-01-30 Jennie Fredriksson Projektledare (från februari 2015) Länsstyrelsen i Kronobergs län 2015-05-11 Raed Kamil Projektmedarbetare Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014-08-26 Leila Kvinna ur primär målgrupp 2014-06-24 Afra Kvinna ur primär målgrupp 2014-06-24 Ahmed Man ur primär målgrupp 2014-06-25 Via tolk Muhammed + Zaynab Man + kvinna ur primär målgrupp 2014-10-14 Via tolk Fadi Man ur primär målgrupp 2014-10-16 Via tolk Hussein Man ur primär målgrupp 2014-10-16 Via tolk Rose Kvinna ur primär målgrupp 2015-02-02 Vivianne Kvinna ur primär målgrupp 2015-02-02 Fahad Al-Saedi Referensgruppen 2014-10-07 Basim (fingerat namn) Referensgruppen 2014-10-15 Khaled Jebali Referensgruppen 2014-10-16 Zuhair Alaissa Referensgruppen 2015-01-27 Abdi Diirshe Somaliska föreningen, Ryd 2014-08-28 Jenny Herz Studieförbundet Vuxenskolan, Älmhult 2014-10-09 Jonas Svensson Agunnaryd sockenråd 2014-10-10 Bassam Alloubani ABF Södra Småland 2015-03-27 12 Intervjuerna genomfördes i regel under cirka 50-60 minuter vardera och följde strukturen för de samtalsguider som tagits fram på förhand. De redovisade svaren antecknades fortlöpande och skrevs i efterhand ut som längre, sammanhängande texter. Det faktum att intervjusamtalen ej spelades in med bandspelare gör att direktcitat varken kan eller får göras i denna slutrapport. I syfte att, i viss mån, levandegöra samtalen återges dock i vissa fall kortfattade ordval och uttryck som intervjupersonerna använt sig av i samtalen. Denna dokumentation innefattar data från de 14 intervjuer som genomförts från oktober 2014 och framåt. Data från tidigare sex samtal redovisades genom deltutvärderingen från september. Slutrapportens disposition Den 44-sidiga slutrapporten fokuserar - efter dessa två inledande avsnitt - på att skildra och analysera den kvalitativa data som samlats in genom textanalys, observationer och - främst - hållna intervjusamtal under drygt ett års tid. På sida 14-38 presenteras centrala tankar/synpunkter från de personer som intervjuats sedan mitten av förra hösten. Det handlar om röster från målgruppen nyanlända invandrare (sida 14-21), från referensgruppen (sida 22-28), från lokala nyckelaktörer eller så kallade ”förändringsagenter” (sida 29-33) samt från projektledningen (sida 34-38). Slutrapporten avslutas, sida 39-43, med utvärderarens listade slutsatser avseende framgångsfaktorer respektive problem/utmaningar för BeG då vi sammanfattar förstudiens arbete. Listningen följs av utvärderarens kortfattade slutord. 13 Kvalitativa iakttagelser: Röster från nyanlända invandrare Vi riktar inledningsvis fokus mot BeG:s primära målgrupp som också utgör den kanske allra mest intressanta gruppen för ID:s utvärdering. Det handlar om nyanlända kvinnor och män som kommit till Sverige för att starta om sina liv i Kronobergs län. Genom nedanstående text redovisas kvalitativa tankar och perspektiv från fem olika personer som framträder med fingerade namn. Samtliga heter i verkligheten något annat. Det kan vara värt att notera att det knappast är någon enkel uppgift att sammanfatta timmeslånga intervjuer till en lätthanterlig helhet. Fokus ligger inte på att återge allt som berättats vid samtalen, utan snarast på sådant som bedöms vara av intresse, ha relevans och som skapar förståelse för nutid och framtid. Fem nyanlända ur den primära målgruppen Fadi och Hussein berättar, vid intervjuerna i oktober förra året, att de flytt från Syrien och kom till Sverige i april 2014. Bägge bor nu i närheten av varandra på en liten ort i Kronobergs län. De kände inte varandra innan flykten, men vägarnas korsades när de anlände till Sverige och idag träffas man mycket och känner stöd av att ha varandra nära. Fadi berättar att han kommer från Aleppo och jobbade som tandläkare fram till dagen då han och hans familj var tvungna att packa ihop sakerna och lämna Syrien. Hussein är utbildad ingenjör och jobbade vid flera företag innan han flydde landet, berättar han. Idag bor de i varsin lägenhet som ägs av Migrationsverket och vill inget hellre än att flytta till ett eget kontrakt och på allvar påbörja etableringen i Sverige. Både Fadi och Hussein är noggranna med att påpeka hur väl mottagna de blivit i Sverige. Vi har känt oss välkomna här, folk har bemött oss med leenden, understryker Fadi. Allt har fungerat utmärkt, fyller Hussein i, från första boendet i Sverige till svenskt personnummer och beviljat uppehållstillstånd. De lyfter även flera frågetecken som rör den svenska byråkratin, men dem återkommer vi till lite längre ner. 14 Muhammed och Zaynab kommer också från Syrien och anlände till Sverige ungefär samtidigt som Fadi och Hussein. De två är gifta med varandra och har två söner, varav en sitter med under delar av intervjun. Muhammed jobbade som allmänläkare i hemlandet och är utbildad kirurg. Zaynab är palestinier och var hemmafru innan familjen fick fly från Syrien. Sönerna studerar bägge två till jurister och tycks vara runt 20-25 år. Vi kom till Sverige vid inledningen av 2014 och har hittills bott på två olika adresser som Migrationsverket har, berättar Muhammed. Allt har varit perfekt så här långt, vi har fått ett ”mänskligt” bemötande från alla håll. Man fick omgående tak över huvudet och ett lugn efter en kaotisk tid på flykt. Vi trivs väldigt bra där vi är nu och har lärt känna grannarna som bor i närheten. Det är därför med en kluven känsla man bryter upp från boendet redan dagen efter intervjun. Vi flyttar imorgon, berättar Muhammed. Man har, via Raed Kamil (anställd inom BeG vid denna tidpunkt), fått en ledig lägenhet hänvisad på en ort i en annan kommun i länet och man har valt att skriva kontrakt. Nu börjar etableringen på riktigt, framhåller man. Rose och Vivianne kommer från Nigeria och har nu bott i Sverige i 19 respektive 20 månader. Bägge har idag PUT i Sverige men bor fortfarande på Migrationsverkets kontrakt i två mindre orter i samma kommun i länet. Vägen från Nigeria till dagens boende skiljer sig åt för de två kvinnorna. Vivianne berättar att hon kom själv och kände stor oro då hon var gravid och förlöste sitt barn efter bara en kort tid i Sverige. Men jag kom till ett tryggt land som tog hand om mig, fortsätter hon. Det räddade livet på mig, jag hade blivit dödad om jag hade stannat kvar i Nigeria. Man behöver inte vara hungrig här. Jag känner mig trygg i Sverige. Rose bodde som hemlös i Grekland innan hon anlände till Sverige - en tid som var svår och knappast på något sätt går att jämföra med hur det är nu, menar hon. Hon har ett eget hus på en ort med färre än 1 000 invånare och bor med sin son. Det var svårt att vänja sig i början, förklarar Rose, men nu fungerar det bra. Rose och Vivianne umgås mycket på fritiden som de delar med några andra nyfunna vänner på flykt från Nigeria. Vivianne berättar dock att hon - precis som Muhammed och Zaynab (ovan) - precis fått klart med sitt första egna boende och att hon flyttar inom kort. Jag har ringt på flera lägenheter som legat ute på Blocken och den här gången hade jag tur, förklarar hon. Om några veckor packar hon ihop sin lägenhet och flyttar till en ort i Blekinge. Fadi, Hussein, Muhammed, Zaynab, Rose och Vivianne har mycket gott att säga om bemötandet och den första tiden i Sverige! De är djupt tacksamma för att Sverige öppnat dörren och tagit emot dem då behovet varit som allra störst. Samtliga har fått tak över huvudet, mat på 15 bordet och upplever känslor av lugn och trygghet. På frågan om vad som så här långt varit svårast och vad nästa utmaningar innehåller, kretsar mycket av samtalen kring På frågan om vad som så här tillgång till bostäder, språk, arbete och svensk byråkrati. långt varit svårast och vad Vi har inte kommit hit som nästa utmaningar innehåller, turister, förklarar Muhammed, kretsar mycket av samtalen det är situationen i våra hemländer som har fört oss hit. Jag kring tillgång till bostäder, har gått sysslolös i ett halvår språk, arbete och svensk nu, det känns som ett ”förlorat byråkrati. halvår” på många sätt. Vivianne menar att det handlar väldigt mycket om ”eat and sleep” på Migrationsverkets anläggningsboende, som hon uttrycker det. Det finns ingenting att göra och det anordnas inga aktiviteter. Det är, fortsätter hon, inte bra att låta personer med våra minnen och erfarenheter gå sysslolösa på dagarna. Man tänker på det som har varit och plågas av allt som hänt. Hon säger sig dessutom inte vara van vid att bo med så pass många människor tätt inpå. Många beter sig konstigt och en del skriker på nätterna så att det blir svårt att sova. Samtliga personer ur målgruppen som har intervjuats har erfarenheter av BeG:s så kallade dialogmöten med efterföljande studieresor. Syftet med nämnda dialogmöten har främst varit att ge information om och samtala kring boende, arbete och vård/hälsa i Sverige tillsammans med gruppen nyanlända invandrare. På så sätt får gruppen ny kunskap om hur det fungerar i Sverige, vilket stärker oddsen för lyckosamma och väl genomförda studieresor. Bättre kunskap - mindre risk för missförstånd, enligt förstudiens tänk. Muhammed och Zaynab berättar att de, tillsammans med sina två söner, deltagit vid nämnda dialogmöten (tre tillfällen) och att mötena varit bra och väldigt informativa. De gav oss mer kunskap om hur det svenska samhället fungerar i praktiken, förklarar Muhammed. Familjens efterföljande studieresa gick till Tingsryds och Älmhults kommuner där man bland annat fick titta närmare på skolor, affärer, sjukvården och tänkbara bostadsmöjligheter. Man är glad för kontakten med BeG och ser att förstudien varit nyttig för familjen. Fadi och Hussein delar ovanstående slutsatser. Hussein kallar dialogmötena för nyttiga och att de bidragit till en bättre helhetsbild av hur det fungerar i Sverige. Det här var saker jag inte visste någonting om, påpekar han. Fadi använder beskrivningar som ”väldigt bra” och ”väldigt viktiga” då dialogmötena förs på tal. Jag tycker att alla som kommer till Sverige borde få chans att medverka vid sådana här träffar, framhåller han. På tal om ny kunskap avseende arbete och 16 sysselsättning berättar Fadi att han fått värdefull kunskap om hur man startar eget företag i Sverige. Jag uppskattade det, fortsätter han, Christina (Gutiérrez Malmbom) berättade ”allt” man behöver veta. Fadi deltog vid en studieresa som visade upp Tingsryd och Älmhult med omkringliggande småorter, medan Husseins resa bar till Markaryds kommun. Fadi är mer nöjd med sin studieresa än vad Hussein verkar vara. Fadi berättar att man besökte kommunen och dess SFI och att man fick titta närmare på service, yrkesutbildning samt göra ett företagsbesök. Raed Kamil höll ihop dagen på ett bra sätt, han var väldigt trevlig, fortsätter han. Hussein relaterar till besöket vid en mindre ort utanför Markaryd där frågan ställdes om någon skulle kunna tänka sig att bo här. Det hade ingen i minibussen varit speciellt intresserad av, berättar han, där fanns ingen affär, ingen service och endast sporadiska bussförbindelser. Rose och Vivianne bekräftar dialogmötena, men är - likt Hussein något mer tveksamma till den studieresa de deltog vid tillsammans. Vivianne beskriver dialogmötena som bra och att de ledde fram till värdefull kunskap om Sverige. Jag förstod så många nya saker som jag kommer att ha nytta av, till exempel hur man ordnar boende, hur man söker jobb och till vem man vänder sig om man behöver sjukvård. ”I picked up a lot”, understryker hon. Jag tycker att mötena täckte det mesta och det viktigaste. Det enda hon möjligen vill sätta ett litet minustecken för handlar om att det var utmanande att, som ensam mamma, delta i samtalen och hålla ett öga på sitt medföljande barn samtidigt. Rose bekräftar att dialogmötena var bra på alla sätt man kan tänka sig. Vid sidan av dem har vi överhuvudtaget inte fått mycket information om Sverige, funderar hon. Rose och Vivianne deltog vid samma studieresa som besökte Markaryd och Strömsnäsbruk. Man ser positivt på upplägget med besök vid SFI, en frisersalong och det kommunala bostadsbolaget, och menar att projektledningen redan direkt varit tydlig med att inte lova ut några lediga bostäder. Man är dock besviken över att resan inte gjorde stopp i Älmhult, något man på förhand hade blivit lovad. Ja, jag hade förstått att vi skulle åka till Älmhult, något jag hade sett fram emot, berättar Rose. Jag har hört bra saker om Älmhult som gjort mig nyfiken. Nu fick man istället besöka Strömsnäsbruk där man bland annat fick samtala med en av BeG:s referensgruppspersoner. Han var mycket trevlig och vi hade ett bra samtal, minns Vivianne, men jag skulle inte kunna tänka mig att bo på ett så litet ställe som Strömsnäsbruk. Rose håller med och menar att där fanns ingenting som intresserade henne. På frågan om studieresan på något sätt bidragit till att man kommit vidare i sitt tänk om hur man vill bo i Sverige, skrattar Vivianne och bekräftar att den knappast gjort så. Jag hittade min nya lägenhet i 17 Blekinge utan någon hjälp från BeG eller studieresan. Möjligen gjorde besöket i Strömsnäsbruk att jag letade på Blocket med ännu större energi. Det är säkert inget fel på Strömsnäsbruk, men jag har hela tiden varit övertygad om att bosätta mig på en ort med större krav på samhällsservice än så, poängterar hon. Just ortens storlek och närhet till service som skola, SFI, sjukvård och livsmedelsaffärer beskrivs av samtliga intervjupersoner som viktiga faktorer då de ges möjlighet att tänka fritt kring sitt framtida boende i Sverige. Man skulle kunna sammanfatta de viktigaste prioriteringarna genom följande punkter: Bostadsortens storlek = ju större desto bättre för de flesta Närhet till samhällsservice (skola, förskola, SFI, vårdcentral, mataffärer, mötesplatser) Möjligheter till fritidsaktiviteter; till exempel sport, idrott, bibliotek, föreningar, aktiviteter för barn Möjligheter till framtida arbete Bra buss- och/eller tågförbindelser Prioriteringarna ser förstås olika ut beroende på vem person vi talar om och var i livet man befinner sig. Vivianne påtalar vikten av närhet till SFI och barnomsorg då hon som ensamstående mamma saknar egen bil. Rose bor på en liten ort i länet och slår ett slag för täta bussturer till och från den större centralorten. För Muhammeds och Zaynabs två söner blir närheten till det svenska universitet man vill studera vid särskilt viktig. Muhammed och Zaynab bekräftar det som flera av intervjupersonerna är inne på, det vill säga att man är redo att lämna Migrationsverkets boende nästan för vad som helst. Många resonerar som att man tycks befinna sig i ett ”vacuum” Vi valde inte vår nya hemadress där vidareflytten till en egen adress gör att man av någon särskild orsak, vi ville kan ta nästa steg och bara komma ut i SFI och påbörja etableringen på aktiviteter, något vi nu kommer allvar. Vi valde inte vår nya hemadress av någon att göra. särskild orsak, vi ville bara komma ut i SFI och aktiviteter, något vi nu kommer att göra, förklarar Muhammed. Flytten kommer att bli en första början - ett sätt för oss att sätta ned foten. När vi har lärt oss svenska bättre, då är tanken att flytta till en större stad. Jag tror att mitt yrke är mer eftertraktat i en större stad, beskriver han. 18 Fadi och Hussein bekräftar den starka viljan om att komma vidare i livet och påbörja SFI med kompletterande etableringsinsatser. Som det ser ut idag så tar jag första bästa bostadserbjudande Som det ser ut idag så tar jag jag får, betonar Hussein. första bästa bostadsPå längre sikt handlar det erbjudande jag får. På längre om var jag kommer att få jobb. Om jag har lättare att sikt handlar det om var jag få arbete på ett ställe, då kommer att få jobb. flyttar jag dit på en gång. Hussein ger uttryck för den bostadsproblematik som grinar honom i ansiktet för tillfället. Han ser ingen som helst logik med det system han möter. Hussein berättar: Jag har fått fem brev från det kommunala bostadsbolaget med förslag på lediga lägenheter där jag står först i kön. Men bostadsbolaget låter mig inte skriva kontrakt såvida jag inte kan visa upp att jag deltar i arbetsförmedlingens etablering. Samtidigt förklarar arbetsförmedlingen att de inte kan skriva in mig i etableringen förrän jag kan visa upp ett påskrivet bostadskontrakt. Hussein kallar detta för ett ”Moment 22” och berättar att han numer spenderar förmiddagarna för påstötningar gentemot bostadsbolaget, medan eftermiddagarna ofta går till samtal med arbetsförmedlingen för att försöka hitta en lösning. Hussein visar upp ett av de fem brev han nyligen fått och som hänvisar till en lägenhet han gärna skulle flytta till. Flytten skulle skriva in honom i etableringen och äntligen låta honom få börja läsa svenska. Brevet beskriver att Hussein måste tacka ja inom tre dagar om han vill ha lägenheten. Han vill gärna ha den, men kommer att missa denna chans på samma sätt som han gjort fyra gånger tidigare. Han kommer inte heller denna gång att kunna bifoga något intyg om att han deltar i etableringen. Han har dock lyckats få en välvilligt inställd handläggare på arbetsförmedlingen att via en handskriven lapp förklara för bostadsbolaget att Hussein påbörjar sin etablering i samma stund han får ett eget kontrakt. Hussein hoppas att kontaktpersonen på bostadsbolaget ska förstå handläggarens anteckning och kunna se en lösning på problemet. Men han är långt ifrån säker. Muhammed och Zaynab känner till den situation som Hussein beskriver. För många som letar bostad på egen hand sätter den svenska byråkratin stopp. Systemet fungerar inte, det går inte ihop, menar man. Vi har, fortsätter Muhammed, känt en press på oss att komma vidare och hitta en egen bostad så att livet kan starta igång igen. Och nu har 19 familjen gjort det, de flyttar till sin nya hemadress redan dagen efter intervjun. Den privata fastighetsägaren tycks inte ha ställt krav på att Muhammed och Zaynab ska finnas inskrivna i etableringen då kontraktet tecknas. Hade han eller hon krävt detta hade bostaden gått till någon annan. Ingen av intervjupersonerna beskriver det som viktigt att den framtida bostaden ligger i ett område där det bor landsmän som talar det språk man själv talar. Det skulle visserligen inte vara ett minus, men heller ingen avgörande nödvändighet, resonerar de flesta. Nej, det är inget som är viktigt för mig, förklarar Muhammed. Det som är viktigt är att det finns många svenska familjer i närheten så att vi får nya bekantskaper och får träna svenska, påpekar han. Muhammed förklarar vidare att han mer och mer börjar känna av en press på att komma ut i jobb. Som läkare måste man hela tiden praktisera sitt yrke, annars riskerar man att slappna av och tappa fart, menar han. Jag har hört att Sverige ”skriker efter läkare”. Jag har hört att Sverige Det känns jobbigt att gå ”skriker efter läkare”. Det sysslolös när man vet detta. känns jobbigt att gå Vivianne hoppas på jobb inom sysslolös när man vet detta. kök och servering och är optimistisk inför möjligheten att på sikt få arbete på detta område. Rose berättar att hon var arbetslös innan hon lämnade Nigeria, men att hon kan tänka sig att öppna en egen affär med afrikanska livsmedel längre fram. Fadi säger sig vara beredd att plocka upp sin yrkesbana som tandläkare efter genomförd SFI. Han skriver gärna på en anställning och skulle det vara svårt att få jobb kan han tänka sig att öppna en egen klinik. Hussein vill också fortsätta inom sitt yrke och gläds åt prognosen att CNCoperatörer kommer att vara eftertraktade framöver. Fadi berättar att den första tiden i Sverige inte har inneburit några kontakter med det svenska föreningslivet eller att han hunnit med att se till de fritidsintressen han har. Christina (Gutiérrez Malmbom) berättade hur det ser ut och fungerar i Sverige på ett av dialogmötena, annars har vi inte fått någon information om tänkbara aktiviteter. Han framhåller dock att fotbollsklubben på orten varit väldigt tillmötesgående och frågat runt bland de nyanlända ungdomarna om de vill komma och träna med föreningen. Det var tränaren själv som kom förbi och pratade med ett gäng som stod och kickade på gatan. Nu har man fått ett blandat lag med både svenskar och nyanlända, skrattar Fadi. Fadi är i övrigt väldigt glad för det positiva bemötande man fått på den ort han befinner sig. Alla svenskar som jag har mött har varit väldigt 20 snälla och tagit emot oss nyanlända väl. Det är svårt för mig att riktigt beskriva hur god man har varit. De hälsar på oss och kommer ut på balkongen och ropar ”hej, hej”. Det har fått mig att tänka tillbaka på min egen barndom på landsbygden i Syrien där alla kände alla och hälsade på varandra. Fadi nämner även att han är tacksam mot de nyanlända som kommit före honom. De har varit mycket hjälpsamma och ställt upp mycket. Muhammed och Zaynab har inte närmat sig det svenska föreningslivet, men sonen som sitter med vid intervjun berättar att han idag tränar med ortens fotbollslag. Vi tränar varje vecka och jag har varit med och spelat några matcher. Senast var jag med då vi hade bortamatch i Växjö, förklarar han. Han är glad för fotbollen och slår fast att det här är integration när den är som allra bäst. Vivianne tycker om att spela piano, men har nu inte gjort det på väldigt länge. Rose skulle väldigt gärna vilja hitta en fritidsaktivitet för att engagera sig i något, men hon vet inte vad som finns eller hur man gör. Hon har hittills inte frågat någon och ingen har heller berättat för henne. Min pojke gillar fotboll väldigt mycket, fortsätter hon, han har alltid gjort det. Han spelade fotboll då vi var i Grekland och då vi kom hit tvingade han mig att söka upp en klubb där han kunde vara med. Han tränar där nu, det funkar väldigt bra, berättar Rose. Vivianne tycks se sin framtid i Sverige och förklarar att ”home is where you feel safe and comfortable”. Hon vill stanna här, lära sig svenska och på sikt få ett bra arbete. Hon nämner inte ens Nigeria då frågan ställs om hur framtiden ser ut för henne och det lilla barnet. Jag är redo att ta ett steg i taget för att finna trygghet och få svenskarna att acceptera oss. Samtidigt menar hon att det varit en stor överraskning för henne att man har fått vänta så här länge. Att man fortfarande sitter här efter ett år och åtta månader och ännu inte har fått börja lära sig svenska. Muhammed och Zaynab är inte riktigt överens om hur framtiden ser ut. Zaynab säger sig vilja stanna i Sverige, medan hennes man gärna vill återvända till Syrien den dag det blivit lugnt i landet. Sonen vill slutföra sina universitetsstudier i Sverige. Skulle han därefter få jobb i Sverige stannar han gärna kvar här. Jag känner personligen att jag efter sex månader i Sverige känner mig trygg och säker här, avslutar Fadi. Jag har en känsla att om det skulle hända något, då kommer vi ändå att klara oss. Här vill jag bo. 21 Kvalitativa iakttagelser: Röster från referensgruppen Genom detta avsnitt vänder vi oss från dem som nyligen kommit till Kronoberg till dem som en gång gjort samma resa men som idag skaffat bostad, lärt sig språket och levt ett flertal år i någon av länets kommuner. Vi talar om förstudiens referensgrupp och de fyra individer som bidrar med sina personliga perspektiv på hur det är att komma som nyanländ till Kronobergs län. Precis som vid det föregående avsnittet ligger fokus på att redovisa data och berättelser som bedöms vara av intresse, ha relevans och som skapar en bredare förståelse. Fyra deltagare ur referensgruppen Zuhair Alaissa föddes i ett fattigt område i Syrien och fick redan som nioåring ta hand om sin familj. Han har jobbat som lärare, på en plastfabrik samt inom restaurangnäringen innan han kom till Sverige i augusti 2013. Zuhair bor idag i Strömsnäsbruk med sin familj som består av hans fru och deras gemensamma barn. Zuhair Alaissa berättar att han alltid haft väldigt lätt för att anpassa sig och oftast trivs där han bor eller befinner sig för stunden. Jag är aktiv och tar medvetna initiativ för att må bra och lära känna folk. Han har ”a different thinking of life” som han beskriver det, vilket handlar om att hela tiden göra medvetna val för att utvecklas som person och medmänniska. Jag vet, fortsätter han, att det är annorlunda för många - att man är blyg, försiktig och upplever problem med kulturkrockar. Fahad Al-Saedi är vid intervjun 22 år, född i Irak och flyttade runt i flera arabiska länder innan han kom till Sverige 2010. Idag bor han i Urshult och studerar men alternerar därutöver mellan tre temporära jobb som massör, tolk samt inom äldreomsorgen i Tingsryds kommun. När vi först kom till Sverige hamnade vi i Ryd, berättar Fahad, någon mil från Urshult där han bor idag. Jag minns att det var svårt med språket och att det på den tiden knappt bodde några araber i Ryd. Idag är det annorlunda, idag bor det nästan bara araber i Ryd, skrattar han. Det var tufft inledningsvis, det fanns inte mycket hjälp att få i vardagen. Men, det gjorde å andra sidan att man fick lita på sig själv 22 och ordna saker och ting på egen hand. Jag tror att det var bra för mig, funderar Fahad. Jag lärde mig svenska väldigt fort och jag förstod snabbt hur det svenska samhället fungerar. Khaled Jebali kom till Sverige från Tunisien för 13 år sedan och bor idag i Ljungby med sin fru och deras två barn. Paret jobbar inom deras gemensamma lotsföretag som har cirka 30-35 inskrivna klienter, det vill säga nyanlända inom etableringen. ID:s utvärderare träffar även Basim från Somalia som önskar medverka under fingerat namn i rapporten. Basim bodde i sitt hemland fram till 1992 då han tvingades fly för att slutligen hamna i ett flyktingläger i Kenya där han levde i nästan 20 år. Förhållandena var väldigt knappa i lägret, minns han. Det var ett hårt liv, begränsat med mat och man fick inte resa hur man ville. Basim kom att jobba som ingenjör i lägret med frågor som rörde logistik och konstruktion. År 2011 fick han veta att han blivit utvald för att lämna lägret och transporteras till Europa och Sverige. Jag var glad för att lämna flyktinglägret, men visste samtidigt ingenting om det nya land jag skulle komma till. Basim placerades i Strömsnäsbruk tillsammans med sin fru och sina barn och där bor han fortfarande idag. Basim bekräftar att han har trivts bra i Sverige redan från första dagen. Vi har fått bra hjälp och ekonomiskt stöd som gör att vi klarar oss. Sverige är dessutom ett väldigt tryggt land. I Somalia skulle man kunna bli ihjälskjuten på en sekund helt utan anledning, berättar han. Det negativa med Sverige rör svårigheten att få jobb och komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden. Jag har läst SFI, deltagit i aktiviteter, validerat mina betyg/certifikat och Jag har 22 års erfarenhet av att ha sökt flertalet jobbat som chef och ingenjör, men anställningar. Men det verkar inte vara någon som vill det har inte gett någonting dra nytta av dessa kvalifikationer. ingenting händer. Jag har 22 års erfarenhet av att ha jobbat som chef och ingenjör, men det verkar inte vara någon som vill dra nytta av dessa kvalifikationer. Khaled Jebali beskriver de nyanlända invandrare som idag kommer till Sverige och Kronobergs län som ”offer” i den bemärkelsen att de flyr från krig och förföljelse. De har varit med om hemska saker och flyr hit för sina liv. De allra flesta är i stort behov av hjälp och stöd från Sverige, men självklart handlar det om individer med skiftande behov. De flesta söker lugnet i Sverige - något som syns vara gemensamt för samtliga. Vissa kommer hit ensamma, andra som splittrade familjer. 23 Khaled menar att hans generella bild är att man som nyanländ verkligen vill integreras i det svenska samhället. Man vill komma in, lära sig språket och på sikt få ett jobb. De flesta han möter tycks vilja söka sig till de större städerna i Sverige, där närheten till skola, affärer, sjukhus, kultur och övrig samhällsservice är som störst. Han tycker sig förstå att många vill bo bland svenskar för att nå nya kontakter, snarare än att bo bland landsmän i de stadsdelar som vi vanligtvis kallar för utanförskapsområden. De flesta vill gå framåt i livet och är redo att jobba hårt för det. Samtidigt kan det många gånger vara tufft att som 50-60 åring sätta sig i skolbänken igen. Man ”skäms” för att man måste börja om där man befann sig för flera decennier sedan. Många blir överraskade av hur pass svårt det är att starta om sina liv i Sverige, hävdar Zuhair Alaissa. Många tror att det Många blir överraskade av skulle gå fortare i ett rikt hur pass svårt det är att land som Sverige. De är starta om sina liv i Sverige. chockade och var inte beredda på detta. De hittar ingen Många tror att det skulle gå bostad utan hamnar ”in the fortare i ett rikt land som middle of nowhere”. Många är Sverige. De är chockade och frustrerade och saknar såväl var inte beredda på detta. kunskap som tålamod för att ta sig fram bland regler och rutiner i den svenska byråkratin. Villkoren för boendet på Migrationsverkets anläggningar hjälper tyvärr inte till heller, menar han. Man sitter på sina rum och har inte mycket annat att göra än att tänka på gamla minnen hemifrån, något som oftast blir väldigt smärtsamt. De människor som behöver aktiviteterna allra mest är de som inte erbjuds någon sysselsättning alls. Zuhair framhåller att Migrationsverkets anläggningar borde innefatta arbete, utbildning och ordnade fritidsaktiviteter som engagerar de boende. De flesta nyanlända vill mycket och har mycket energi inom sig. Nu slösar vi bort denna energi och gör istället folk frustrerade. Både Basim och Fahad Al-Saedi bekräftar att många nyanlända saknar saker att sysselsätta sig med under det vakna dygnet. Basim känner igen en rytm som handlar om att vakna, stiga upp, träffa en kompis, handla i affären, åka hem, äta och gå och lägga sig. Det funkar inte att leva sitt liv på det sättet. Fahad känner igen en vardag där man fikar, tittar på film och spelar datorspel långt in på natten. Det är förstås inget som lägger grunden för en god integration i det svenska samhället. Fahad bekräftar Khaled Jebalis bild (högre upp på denna sida) om att de flesta nyanlända invandrarna söker sig till centrala boenden i de 24 större städerna. Det är nästan lite komiskt, skrattar han. Bor man utanför Urshult vill man flytta in till Urshult. Bor man i Bor man utanför Urshult Urshult vill man flytta till vill man flytta in till UrsTingsryd. Bor man i Tingsryd hult. Bor man i Urshult vill man flytta till Växjö. vill man flytta till Tings- Samtliga intervjupersoner ur ryd. Bor man i Tingsryd referensgruppen känner igen de listade prioriteringarna från vill man flytta till Växjö. sida 18 i denna rapport. De flesta håller med om att boendepreferenserna styrs av stadens/ortens storlek, närheten till arbete och samhällservice samt förekommande transportförbindelser. Basim framhåller att förutsättningarna för en god etablering dock styrs av möjligheten att få jobb och komma ut på arbetsmarknaden. Får du ett jobb, då löser sig allt annat också, menar han. Du gör något nyttigt, träffar nya bekantskaper, tränar din svenska, får uppskattning och en lön så att du kan försörja dig själv och din familj. Basim är dock medveten om att vägen till fast arbete många gånger är väldigt lång. Han har egen erfarenhet av just detta. Fahad Al-Saedis erfarenhet av den fungerande etableringen handlar också om tillgång till arbete, men även om att ha saker att göra på fritiden och att man som nyanländ måste utrusta sig med tålamod. Många stressar runt och klagar när det tar för lång tid. Zuhair Alaissa håller delvis med om att man måste låta saker och ting få ha sin gång i det svenska systemet, men lägger främst betoning vid att försöka påverka de saker man faktiskt kan påverka. Du måste vara beredd på att vara aktiv och själv ta det första steget - även om du inte kan ett ord svenska. Många svenskar är kanske lite tystlåtna och vill inte störa eller lägga sig i, men om du själv tar Jag brukar säga att initiativ och frågar då får du oftast bra det bara behövs två hjälp. Jag brukar säga, fortsätter Zuhair, att det bara behövs två saker för att saker för att integrationen ska fungera; tålamod och integrationen ska en mobiltelefon! Som nyanländ måste du fungera; tålamod ta kontakt och visa att du vill vara en i och en mobiltelefon! gruppen. Du kan inte stå passiv vid sidan av och vänta på att någon ska bjuda in. Visst, det kanske inte blir rätt på en gång - ibland krävs det mer än ett försök för att det ska bli bra. Jag tror att ett grundmurat problem är att många nyanlända känner sig lite underlägsna eller ”inferior” bara för att de kommer från ett fattigare land, funderar Zuhair. Jag brukar berätta för dem att alla länder behöver utveckling och förbättring - även ett land som Sverige. 25 Och du kan bidra till det! Jag förklarar att du kommer att bli en bra svensk medborgare med en ”extra cultural flavour”, som han uttrycker det. Men det är inte alltid lätt, medger Zuhair. Jag minns att jag en gång sa till en person: ”I have big dreams!”. Men det jag fick till svar vad: ”Zuhair, you are a dreaming man!”. Den nyanlände tycks ha ett självklart ansvar för att ställa frågor, ta initiativ, vara aktiv och kratta sin väg för framgång. Men såväl Khaled Jebali som Fahad Al-Saedi lägger också tonvikt vid politikens roll för att sätta integrationsfrågan på dagordningen. Khaled säger sig ha lyssnat till Ljungbys kommunpolitiker flertalet gånger där man gång efter gång betonat vikten av en växande kommun, fler invånare och nya bostäder. Men det Men det tycks inte som att nyantycks inte som att nyanlända invandrare lända invandrare innefattas i innefattas i begreppet greppet ”fler kommuninvånare”. ”fler kommunOch när man talar om nya invånare”. Och när bostäder handlar det aldrig om man talar om nya bostäder handlar det bostäder för den här målgruppen. aldrig om bostäder för den här målgruppen. Jag menar inte att Ljungby kommun vill illa eller så, men man får inte till det, påpekar Khaled. Man säger en sak, men sen händer det ingenting. Fahad anser att det saknas en politisk tydlighet och tyngd även från Tingsryds kommuns sida. Om man säger sig vilja ha nyanlända hit och önskar få dem att stanna kvar, då måste man också lyssna på individen och skapa förutsättningar för att man ska kunna leva sitt liv här. Det handlar förstås om att organisera mötesplatser, introducera föreningslivet på orten, ordna med sysselsättning för unga och se till att man enkelt kan ta sig med buss mellan Tingsryd och Ryd, Urshult och Konga. Men först och främst handlar det ändå om att lyssna och förklara, understryker Fahad. Tingsryds kommun måste förstå att det här handlar om människor som inte har någon kunskap om det svenska systemet alls. Man kan inte avfärda någon genom att säga ”nej, nej, det går inte, jag kan inte hjälpa dig”. Man måste istället ta sig tid att i lugn och ro förklara varför man inte kan stå till tjänst här och nu. Får man bara ett nej upptryckt i ansiktet, då skapas såväl frågetecken som irritation, något som knappast bidrar till att lösa problemet. På frågan om hur de fyra referensgruppspersonerna tolkar BeGförstudien och dess ansatser, svarar flera att de ser att det finns en diskrepans mellan teori och praktik. Jag förstår tanken med förstudien, menar Khaled Jebali, och tror att man är på rätt spår. Problemet är bara att få nyanlända attraheras av ett perifert boende på den svenska 26 landsbygden. Om man flytt från Bagdad eller Aleppo ser man knappast förtjusningen med att bosätta sig på en ort med bara några hundra invånare. Khaled, Fahad och Zuhair betonar därför vikten av att BeG på ett Om man flytt från pedagogiskt sätt lyckas förklara varför Bagdad eller Aleppo man jobbar som man gör, det vill säga ser man knappast varför man på kort sikt förordar småorterna framför Stockholm, förtjusningen med Göteborg och Malmö. Det duger förstås att bosätta sig på en inte att tvinga folk - förstudien måste ort med bara några förklara och övertala med hjälp av hundra invånare. goda argument, menar Khaled. Zuhair är inne på samma spår och framhåller att många som anländer lever i villfarelsen att de enkelt kan slå sig ner i någon av storstäderna, lära sig svenska och få ett arbete på direkten. Men jag tror, förklarar Zuhair, på ”to have more, you should first have less”. För att nå långsiktig framgång är det många gånger smartare att bosätta sig på en ort som exempelvis Strömsnäsbruk, där du omgående erbjuds SFI, lär dig språket och, strax, kommer ut i praktik. När det har gått två år känner du Sverige bättre och står redo för att ta nästa steg i ditt liv. Möjligen innebär det då en vidareflytt till en större ort. Eller så trivs du så bra i Strömsnäsbruk så att du väljer att stanna kvar, skrattar Zuhair. De fyra referensgruppspersonerna är överlag förhållandevis nöjda med sitt deltagande inom BeG. Khaled Jebali menar, som nämndes ovan, att förstudien håller på med något jättebra, men att man saknar politisk uppbackning och ”power” (som han kallar det) för att kunna åstadkomma långtgående resultat. Basim berättar att han har deltagit vid två referensgruppsmöten och att dessa varit bra med intressanta diskussioner inom gruppen. Man har bland annat diskuterat möjligheten att jobba med mentorer på lokalorten som kan ta emot nyinflyttade personer/familjer och guida dem rätt under den första tiden. Basim säger sig gilla idén och förklarar att han redan har bistått nyanlända med denna hjälp vid några tillfällen. Mentorskapet skulle konkretisera referenspersonsuppdraget inom BeG, menar han, och göra att man går från allmän diskussion till praktisk handling. Fahad AlSaedi instämmer i denna åsikt och ställer sig bakom tanken om att rigga ett mentor- eller fadderskap inom förstudien. Khaled Jebali tycker som övriga att referensgruppsträffarna på flera sätt varit trevliga, men att det finns en oklarhet kring hans roll och vad han förväntas bidra med. Han tycks vara nöjd med de diskussioner som förts inom gruppen, men saknar instruktioner om hur han - i nästa steg - bör gå ut i samhället och hjälpa till. Jag känner både svenskar och danskar som har lediga lägenheter på orter strax utanför Ljungby, 27 förklarar han. Jag vet att de skulle vara villiga att hyra ut dessa till nyanlända, de har berättat det för mig. Jag har sagt detta till BeG och erbjudit min hjälp, men de har inte följt upp och hört av sig till mig, vilket jag tycker är lite märkligt. Min bild är att nyanlända behöver bostäder och att BeG ska försöka lösa dessa problem. Det är konstigt att man inte har nappat på detta. Jag är redo att hjälpa, jag väntar på att de ska höra av sig. Zuhair Alaissa bekräftar att BeG-förstudien är väldigt viktig och att referensgruppsmötena som han deltagit vid - tre stycken - varit trevliga tillställningar. Han ser dock att förstudien skulle behöva mer resurser och större budget för att på allvar göra skillnad. Han kommenterar nämnda möten som att de, delvis, sett olika ut från gång till gång. Vi har inte varit någon fast grupp, utan det har förekommit olika personer och skiftande antal. Jag har, fortsätter han, fått intryck av att vissa i gruppen inte känner till BeG särskilt bra eller förstår syftet med referensgruppen. Det har funnits en viss osäkerhet i gruppen och flera har nog sett detta som en social händelse mer än att man har ett uppdrag att uträtta. Jag tycker egentligen inte om att behöva vara selektiv, men jag tror att BeG hade vunnit mycket på att välja ut sina referensgruppsdeltagare med större Jag kan tyvärr inte omsorg. Så att man får en grupp med rätt kapacitet för uppdraget - som vet säga att jag ser att varför de är där. Vi har nu haft diskussionerna tagit spridda diskussioner om både det ena oss framåt eller att och det andra, från boende till de lett till några transporter. Jag kan tyvärr inte säga att jag ser att diskussionerna tagit oss märkbara resultat. framåt eller att de lett till några märkbara resultat. Men det är förstås min åsikt, framhåller Zuhair. Zuhair Alaissa menar till sist att han ser svårigheter med uppdraget att ”tala för målgruppen”, något som syns ingå i den roll han tagit på sig inom BeG. Det är egentligen bättre att tala med målgruppen direkt utan att gå omvägen via en referensgrupp, funderar han. Förstudien skulle till exempel kunna jobba med ett enkätformulär som nyanlända fortlöpande får fylla i och sända åter till projektledaren. En sådan enkät skulle ge BeG förstahandsdata och mer precist kunna ringa in svaren på vad målgruppen vill och behöver, avslutar han. 28 Kvalitativa iakttagelser: Röster från lokala nyckelaktörer Nästa uppgift blir att spegla perspektiv från tre nyckelaktörer eller så kallade ”förändringsagenter” som återfinns på lokalplanet. Samtliga tre aktörer har på ett eller annat sätt kommit i kontakt eller samverkat med BeG under förstudieperioden. Nedanstående text beskriver hur man idag möter gruppen nyanlända för att etablera kontakt och trivsel som stärker oddsen för att nyanlända ska rota sig i Kronobergs län. Samtliga intervjupersoner sätter fingret på den inneboende potential som finns med dagens mottagande, vilken måste nyttjas för att stärka livskraften bland byar och småsamhällen runtom i länet. Tre förändringsagenter Jonas Svensson är verksam inom Agunnaryd sockenråd, Ljungby kommun. Sockenrådet utgör en paraplyorganisation för samtliga föreningar på orten, med uppdrag att samordna intressen och serva föreningarna. Jonas beskriver sockenrådet som ”troligen Sveriges yngsta”, med en medelålder på ungefär 35 år. Agunnaryd har satt ett offensivt expansionsmål om att öka antalet invånare från dagens 630 till 700 senast år 2020. Vi har en uttalad ambition om att jobba mer politiskt framöver och stärka dialogen med såväl kommunpolitiken som myndigheter av relevans för ortens framtida utveckling, understryker han. Jonas Svensson berättar att Agunnaryd nyligen fått ett högst oväntat tillskott i kassan. Ingvar Kamprad, IKEA, har valt att skänka 53 miljoner kronor som nu administreras av en särskild stiftelse med tillsatt arbetsgrupp där sockenrådet sitter med. Jonas berättar att stiftelsen sätter ramarna för hur pengarna får användas, men att ramarna är ganska flexibla. Man har bland annat satt boende och inflyttning högt upp på agendan. Vi har mycket att locka med, trots att vi är en relativt liten ort, menar Jonas. Vi brukar säga att det finns 53 miljoner skäl för att flytta hit, skrattar han. Vi är en välmående by som växer och blir större. Vi har kafé, mötesplatser, bra bussförbindelser och en skola med internationell profil sedan augusti förra året. Vi kan erbjuda bra boende och har 29 därtill ett rikt föreningsliv. Jag skulle säga, fortsätter han, att vi är en by där de flesta känner varandra och där vi är vana att arbeta ihop. Men det är samtidigt upp till varje individ att ta för sig och visa att man vill vara med. Det har ännu inte flyttat in några nyanlända individer eller familjer till Agunnaryd, förklarar Jonas. Men vi samtalar mycket om detta inom sockenrådet och det finns ett önskemål om att vi inom en snar framtid kan välkomna nyanlända invandrare till oss. Det finns ett större hus som skulle kunna renoveras för att rymma ett antal nya lägenheter. Därtill ger Kamprads miljoner möjligheter att bygga nytt. Jonas refererar till sockenrådets mål om att främja inflyttningen fram till år 2020 och menar att det är oviktigt om det är svenskar eller invandrare som kommer. Sockenrådets önskemål är att man bosätter sig i Agunnaryd på frivillig grund - för att man vill bo just här. Vi ser särskilt en potential i yngre och barnfamiljer - inte minst då skolan nu fått en internationell profil. Om nyanlända familjer skulle finna sitt boende på orten är Jonas övertygad om att man måste få SFIundervisningen till Agunnaryd. Vi har därtill en Röda Korsetkrets samt en mycket aktiv pensionärsförening här, vilka säkerligen skulle kunna bidra med bra aktiviteter för målgruppen. Jonas uppfattar att de boende i Agunnaryd överlag är positiva till att se nyanlända bosätta sig i byn. Det är dock viktigt att Åtminstone de som öppnar munnen och säger någonting, tillägger han. inflyttningen sker Det är dock viktigt att inflyttningen successivt, vi skulle sker successivt, vi skulle redan snart redan snart kunna ta kunna ta emot två-tre familjer. Han tror inte på tanken om att ”trycka in” emot två-tre familjer. tio-tolv familjer på en gång som man gjort på andra ställen i kommunen. Det blir inte bra, det klarar en liten by som Agunnaryd inte av. Jenny Herz jobbar vid Studieförbundet Vuxenskolan i Älmhult. Studieförbundet har en omfattande kurs- och utbildningsverksamhet, men intervjun kommer att handla om den mindre del som rör det så kallade språkkafé man startat upp sedan en tid tillbaka. Språkkaféet sticker ut från vår mer ordinarie verksamhet, menar Jenny, och kan liknas vid en drop in-verksamhet som inte kostar något mer än själva deltagandet man ställer upp med. Jenny berättar att språkkaféet håller öppet en gång i veckan; tre timmar på onsdagseftermiddagen. Det handlar om ett ytterst enkelt arrangemang där man sätter fram ett bord och stolar och erbjuder kaffe för fem kronor. Sedan är det upp till cirkelledarna att inleda samtalen och låta de närvarande deltagarna prata och diskutera fritt. Vi har 30 utsett fem kvinnor från Sverige, Irak och Holland att hålla ihop trådarna och vara cirkelledare - någon av dem finns alltid med. Men deras uppdrag är högst ideellt och det handlar mest om den goda viljan. De har i uppgift att förbereda två-tre ämnen att samtala kring, men deltagarna för lika ofta egna ämnen på tal. Språkkaféet skapar idag en mix av svenska deltagare, nyanlända och invandrare som bott i Älmhult under lite längre tid. …vi ser idel glada ansikten vid dessa tillfällen. Styrkan Vi möter vanligtvis runt tio deltagare varje onsdag, är att vi fått till en blandad berättar Jenny, och vi ser idel mötesplats - då fungerar glada ansikten vid dessa tillfällen. Styrkan är att vi integrationen som bäst! fått till en blandad mötesplats - då fungerar integrationen som bäst! Bassam Alloubani jobbar vid ABF Södra Småland, med kontor i Växjö. Bassam intervjuas dock i egenskap av att ha jobbat vid Café Rönnedal i Alvesta under fyra års tid. Kaféet i Alvesta slog upp portarna 2010 och håller idag öppet fem dagar i veckan från tidig morgon till klockan 21 (måndag-torsdag) respektive klockan 18 (fredagar). Café Rönnedal är ett samverkansprojekt där AllboHus bidrar med byggnaden, Alvesta kommun med personalen och ABF med de flesta av de aktiviteter som genomförs. Bassam beskriver Café Rönnedal som en öppen mötesplats för alla som vill komma. Han medger dock att det traditionellt varit svårt att locka svenskar till lokalen och att kaféet har ett rykte som ”invandrarkafé”. De flesta som kommer bor i lägenheterna i närområdet, det handlar om folk med egna kontrakt men även om nyanlända från Migrationsverkets boenden. ABF Södra Småland står, som sagt, för mycket av den anordnade verksamheten vid mötesplatsen. Man anordnar studiecirklar, läxhjälp, fester och knytkalas, diskussionsgrupper, schackspel, datorutbildning och samordnar körkortsteori. ABF ger därtill handfast stöd till de lokala föreningar som finns i området. Bassam nämner vid samtalet att man under gårdagskvällen arrangerade en kulturkväll med mat, dans och hantverk från länder som Irak, Syrien och Somalia. Det var en väldigt lyckad kväll, framhåller han, det kom säkert 100 personer - de absolut flesta med invandrarbakgrund. På frågan om hur målgruppen nyanlända ser ut och vad man behöver, svarar Jenny Herz att de flesta hon möter snabbt vill komma vidare till SFI och därefter få arbete och tjäna pengar. Många har bråttom och därmed svårt att tolerera att månader läggs till månader utan att något 31 händer. Bassam Alloubani håller med och tillägger att de långa väntetiderna påverkar folk negativt - livet stannar upp. För många tar det ett år innan man får PUT, sedan tar det ytterligare ett år innan man hittar bostad och kommunplacering. Han menar att behovsbilden skiljer sig från person till person, men att det generellt handlar om välkända förhoppningar på bra boende, trygghet, språket, utbildning och så småningom jobb. Min bild är att få nyanlända vill bo ”ute i skogen”, påpekar Bassam. Man har inte flytt från sitt hemland för att hamna där. De allra flesta vill bo centralt och ha nära till den samhällsservice man behöver i vardagen. Samhället måste förstås ha kunskap om de generella krav och behov som går igen i berättelse efter berättelse, menar Bassam. Men man får samtidigt inte klumpa ihop alla nyanlända, utan måste hela tiden påminna sig om att ställa frågan: ”Vad behöver du?”. På frågan om vad samhället bör stå till tjänst med för att uppnå målet om god integration, relaterar Jonas Svensson av naturliga skäl till utvecklingen på sin hemmaplan. Min bild är att många kommuner ofta väljer att sätta folk i byar på dekis Min bild är att många och tror att de bär på lösningen. Min slutsats är tvärt om, menar han. kommuner ofta väljer Agunnaryd är en ganska välmående att sätta folk i byar på by och jag tror att det är nyckeln för dekis och tror att de att integrationen ska fungera. Vi klarar av att ta oss an ett antal bär på lösningen. Min familjer på kort sikt - inte för många slutsats är tvärt om. på en gång - för att ge dem den support de behöver. Vi kan ställa upp med bostäder, skola, SFI (på sikt), affärer, mötesplatser och föreningsliv. Men det måste bygga på frivillighet - att de personer som flyttar in vill bo just hos oss, i vår by. Jonas Svensson upplever att det finns en viss otålighet bland dagens invånare i Agunnaryd om att få nyanlända och andra att bosätta sig på orten. Jag har inte hört många negativa röster utan snarare i stil med ”när kommer de?”. Han berättar att BeG:s projektledning varit i kontakt med honom och att man önskat komma på besök i Agunnaryd efter genomförda dialogmöten. Men jag tycker att man gör på fel sätt, menar han. Det hade varit bättre om vi från sockenrådet fått träffa deltagarna redan tidigt, på nämnda dialogmöten, och fått förbereda dem på vad de kommer att möta i Agunnaryd. På mötet skulle vi kunna ha satt fingret på för- och nackdelar med vår by för att, vid besöket, peka ut de hus och den service vi berättat om. Då hade de kommit till oss med vissa förkunskaper och deras förväntningar hade legat på rätt nivå. Det hade säkert blivit färre missförstånd, tror Jonas. Jag kan inte sia om vad ett fördjupat samarbete med BeG skulle ge. Det kanske 32 skulle bli så att endast en av 100 familjer fattar tycke för Agunnaryd och bosatter sig hos oss. Men det skulle å andra sidan vara en familj som vet vad de får och som förhoppningsvis stannar kvar under en längre tid. Bassam Alloubani framhåller att han ser flera goda resultat från verksamheten vid Café Rönnedal. Vi har hjälpt många med väldigt praktiska saker, menar han. Folk är nöjda med vad vi gör, vi får bra feedback. Bassam tror sig minnas att BeG besökt kaféet vid ett tillfälle för att berätta om vad man jobbar med. Men vad jag vet blev det inte mycket mer än så. Han är stolt över att mötesplatsen på Rönnedal fick Alvesta kommuns integrationspris 2013 och ser optimistiskt på framtiden. Ja, vi vill fortsätta att utveckla verksamheten mer och mer, men vi har inte spikat hur och på vilket sätt. Idéerna måste komma från deltagarna som besöker oss, avslutar han. Jenny Herz ser, som sagt, enbart positiva resultat från det språkkafé man genomför varje vecka. Det kommer folk hela tiden och det måste vara ett tecken på att man gillar det här. Hon berättar om ett konkret exempel med en deltagande irakisk kvinna som bott i Älmhult i sex år. Hon är högutbildad från sitt hemland och trodde aldrig att det skulle bli några problem att få arbete i Sverige. Men hon har inte lyckats under sina år här och känt sig stressad över att almanackan gapar tom. Hon började komma till vårt språkkafé, förklarar Jenny, och har nu både fått nya vänner och utvecklat sitt språk. Det är först nu hon känner att hon hamnat i ett sammanhang. Kvinnan har flera gånger sagt till mig: ”Jenny, du har förändrat hela mitt liv!”. Jenny framhåller att hon haft en bra dialog med BeG:s projektledning, men att hon samtidigt är lite rädd för att språkkaféet ska växa för mycket. Vi vill fortsätta att ha det ungefär så här, vi är nöjda med att jobba i den lilla skalan. Blir det större och större, då tappar man till slut mycket av det som idag fungerar bra. Man tappar den goda dialogen och stämningen blir troligen annorlunda, funderar hon. 33 Kvalitativa iakttagelser: Röster från projektledningen Det avslutande empiriavsnittet - innan vi går över till utvärderingens analys - handlar om att summera tankar, intryck samt plus/minus från BeG:s två projektledare då förstudien nu lider mot sitt slut. Få personer inom och kring BeG kan näppeligen antas ha bättre översikt av vad som kan bedömas ha bedrivits framgångsrikt respektive lett till problem och svårigheter under resans gång. Intervjun med Christina Gutiérrez Malmbom gjordes strax före det att hon avslutade sin anställning inom BeG (februari 2015). Samtalet med Jennie Fredriksson kom att handla om hennes uppdrag att föra förstudien i mål - från februari till juni 2015. BeG:s två projektledare Christina Gutiérrez Malmbom berättar vid intervjun att det är viktigt att ha klart för sig under vilka förhållanden BeG sattes i sjön. Förstudien genomfördes i en tid då Sverigedemokraterna (SD) gick starkt framåt och där det fanns en växande främlingsfientlighet i hela Europa. Det är viktigt att ha detta i åtanke då man sätter sig ner för att göra sin bedömning, framhåller hon. Det är lätt att sätta fingret på saker som varit svåra under året. Trots det färgas min bild av alla de människor, föreningar och företag som verkligen vill hjälpa till på det lokala planet. Detta gläder mig oerhört mycket, menar hon. På frågan om vad Christina ser som plustecken med BeG under den tid hon medverkade, väljer hon att lista följande saker som hon känner sig stolt över: Förstudiens dialogmöten! Inledningsvis handlade det mycket om ensidig information från vår sida, men vi skärpte metodiken så att det alltmer kom att handla om samtal och diskussion. Vi har fått positiv respons från målgruppen avseende dialogmötena. Jag är övertygad om att deltagarna blev mer förberedda inför studiebesöken och att de idag vet mer om Sverige. Förstudiens så kallade ”dörröppnare” = Jonas i Agunnaryd, Vuxenskolan i Älmhult, byakrogen i Liatorp, medverkande företag och organisationer, våra referensgruppspersoner etc. De 34 har legitimerat förstudien och gjort/gör stora insatser - utan att någon egentligen ger dem den uppmärksamhet de förtjänar. Förstudien har sett kvinnorna! Många myndigheter vänder sig till ”alla” eller ”hela familjen”, men reagerar trots det inte då det bara dyker upp män. Men BeG har sett och mött kvinnorna - de har dykt upp vid samtliga aktiviteter som vi har genomfört. BeG har satt spår i samtliga aktörer som har samverkat inom ramen för förstudien. Det har blivit tydligt var och när vi kan samverka samt var och när samarbetet inte fungerar. Processen är i full gång och det är inte lätt att backa nu! Vi har satt igång något och grävt så mycket att det blir närapå omöjligt att ta steg bakåt. På frågan om vad hon bedömer som svårast och/eller vad hon hade gjort annorlunda om hon kunnat, nämner Christina följande punkter: Större ansträngningar för att redan tidigt förankra förstudien hos medverkande kommuner. Med större kommunal uppbackning hade studiebesöken sannolikt blivit bättre och förstudien hade nått längre. Vi skulle redan från början involverat samhällsplanerare, bostadsbolag och kapital i förstudien och länkat dem till de frågor vi jobbar med här. Kommunerna skriker efter kompetens, men kan inte ens erbjuda ett bra boende för dem som står redo att flytta in. Man måste bygga för att attrahera kompetensen och då måste man tänka långsiktigt - inte bara här och nu. Betydligt mer arbete gentemot företag och förändringsagenter på lokalorten. Om det hade gått hade jag velat köra runt med en hyrbil två-tre dagar i veckan för att prata in dem i BeG. Mer arbete för att få religiösa samfund att samverka med BeG. Jag skulle ha valt en annan finansieringskälla än Europeiska flyktingfonden. Förstudien har inneburit för mycket byråkrati och för få möjligheter att satsa på operativ verksamhet. Christina Gutiérrez Malmbom ser således både plus- och minustecken med förstudiens genomförande till och med januari 2015. Hon tycks Vi kan aldrig hindra uppfatta de preferenser som individers fria val eller målgruppen nyanlända ringar in på stoppa urbaniseringen. tidigare sidor i rapporten och som handlar om att man generellt sätter storstaden före landsbygden. Men jag vill inte ge underbetyg för bristande etablering bara för att en person bosätter sig i Urshult och 35 sedan flyttar vidare efter två-tre år, understryker hon. Vi kan aldrig hindra individers fria val eller stoppa urbaniseringen. Min tro är att personer som flyttar till en liten ort på sikt kan omvärdera och kanske stanna kvar. Vi måste göra den svenska landsbygden mer attraktiv och jobba hårt med service, infrastruktur och stärka tillgången till arbete. På frågan om vad för långsiktiga effekter Christina ser att BeG lett fram till, svarar hon att bidraget nog mer består i individuella än strukturella förändringar. Och det behöver inte vara negativt. Vi talar oftast, fortsätter hon, i termer av ”kommunen” och ”företaget”, men det handlar egentligen mycket mer om individerna vi möter på kommunen eller i företaget. Har Har man rätt tänk och vill någon- man rätt tänk och vill någonting med de här ting med de här frågorna, då kan frågorna, då kan man man åstadkomma väldigt mycket. åstadkomma väldigt mycket. Jag vill, avslutar Christina, lyfta dessa centralfigurer mycket mer. Genom att pusha de individer som vill något, kan de i nästa steg påverka den struktur man verkar inom. Jennie Fredriksson berättar, vid intervjun i maj, om sina reflektioner kring tiden som projektledare för BeG. Det har sprungit iväg ganska bra, menar hon. Det har gått lättare att bosätta förstudiens målgrupp i vår och man har nu nått upp till och just passerat 100 individer. Jennie förklarar framgången genom den nya metod man använt sig av under de senaste månaderna. Metoden har visat sig fungera bra - även om den är ”simpel” - vilket till stor del beror på de två projektmedarbetarnas goda insatser och engagemang. Delgash Ramadhan har mer eller mindre kommit att jobba som ”säljare” i förstudien, berättar Jennie. Delgash har kontinuerligt ringt och stämt av med de deltagande kommunerna om vad för kompetens de behöver samt om det finns lediga lägenheter att tillgå. Hon har därefter kontrollerat mot målgruppens kompetensförteckning som Tony Mansour ställt samman utifrån bland annat deltagandet vid dialogmötena. Slutligen har Delgash återkopplat till den aktuella kommunen och slutfört matchningen med avstämning mot arbetsförmedlingen. Det har börjat fungera, menar Jennie, det går snabbare och snabbare och kommunerna verkar positiva till det hela. Delgash har etablerat ett gott samarbete med kommunerna och de tycks ha utvecklat ett förtroende för hennes sätt att arbeta. Vid sidan av den nya metod som Jennie Fredriksson beskriver, har BeG:s mer traditionella metoder med dialogmöten och studiebesök rullat vidare under våren. Vi har begränsat oss till två dialogtillfällen med efterföljande resa/besök vilka Tony har ansvarat för, förklarar hon. 36 Man har behållit frekvensen på ungefär ett studiebesök per vecka och feedbacken är överlag positiv från de flesta håll. Tidigare tog BeG på sig en stor roll med att planera upp och genomföra studiebesöken - idag finns en betydligt bättre ansvarfördelning där fler medverkar. Migrationsverket kallar deltagarna och hjälper till med transporter, medan arbetsförmedlingen bistår med att lägga upp program, ge information och boka in företagsbesök. Därtill förs en bättre dialog med de medverkande kommunerna så att de möter upp då besöken väl genomförs. Jag ser ett bättre och bredare samarbete idag, poängterar Jennie. Tidigare landade nästan allt hos BeG, något som gjorde arbetet tungt och resurskrävande. Nu jobbas arbetsmodellen in på alla håll och kanter, vilket borgar för att fler känner ansvar och för att modellen ska kunna leva kvar då förstudien har avslutats. Jennie Fredriksson bekräftar att BeG fått göra flera nya prioritieringar sedan projektet omdefinierades till en förstudie runt årsskiftet. Vi har jobbat hårt för att bosätta folk och ”få upp siffrorna”, samtidigt har andra delar fått stå tillbaka. Då förstudiens arbete med referensgrupp och lokala nyckelpersoner förs på tal, berättar Jennie att det inte hänt mycket på dessa områden. Nej, vi har inte haft några träffar, det har helt enkelt inte funnits tid, understryker hon. Hon framhåller att man varit tvungen att slimma och skala bort och att dessa två delar därför prioriterats ned. Det är synd, medger hon, jag är övertygad om att dessa nyckelpersoner bär på en oerhörd potential för att etableringen ska fungera. Samtidigt uppfattar hon att den ursprungliga När man försöker vara på versionen av BeG har greppat alla ställen samtidigt finns över alldeles för mycket. BeG det en uppenbar risk att har haft väldigt höga det blir ”ingenting” istället. kvantitativa målsättningar och försökt att jobba på alla fronter samtidigt. När man försöker vara på alla ställen samtidigt finns det en uppenbar risk att det blir ”ingenting” istället, påpekar hon. På frågan om vad Jennie ser som det mest positiva och framgångsrika med BeG då hon reflekterar över förstudiens genomförande, väljer hon att lista följande saker: Viktig förstudie med viktigt tema! Förstudien har fört samverkansparterna betydligt närmare varandra och lagt grund för att man nu möts, har lärt känna varandra och - mer och mer - drar åt samma håll. BeG:s nya matchningsmetod som har tillämpats under de sista månaderna, vilken tillför en snabbhet och större precision till systemet. 37 Förstudien har höjt tempot och idag bosatt strax över 100 nyanlända invandrare. På frågan om vad hon bedömer ha varit förstudiens största svårigheter och/eller utmaningar, nämner Jennie följande punkter: Initialt ett alldeles för ambitiöst projektupplägg, där man försökte greppa över allt på samma gång. Interna utmaningar! Personal slutade och försvann - ny personal fick rekryteras med endast ett halvår kvar. Betoningen på individen och nyckelpersoner gör sådana här projekt ömtåliga. Med ”rätt” personer fungerar en metod bra med ”fel” personer fungerar samma metod inte alls. Förstudien har påverkats av bostadsbrist, långa ledtider och ”systemfel”, men kan knappast göra mycket åt sådana yttre faktorer. Jennie Fredriksson nämner att det idag försegår ett arbete med att ta nästa steg och formulera fortsättningen för tiden då BeG inte längre finns. Men hur det blir och om ett nytt projekt sätts i sjön framöver, det verkar ingen riktigt veta. Jennie betonar att en långsiktig projektsatsning bör sätta boendet på landsbygden i fokus, med utveckling av lokal service och goda transporter. Det skarpa projektet bör involvera samhällsplanerare, länstrafik och - ännu mer än idag - de åtta kommunerna i länet. Men det bör även ha resurser för att knyta till sig de föreningar och samhällsorganisationer man inte riktigt orkat med under våren. Vidare bör ett projekt rimligen kunna bygga på den metodik som varit framgångsrik inom BeG under denna vår. Projektet bör foga in de kommunala bostadsbolagen, men även samverka med de privata fastighetsägarna. Jennie konstaterar avslutningsvis att man bör fundera ett varv på vem som bör ta initiativ, söka och slutligen stå som formell ägare till ett regionalt projekt på området. Det skulle förstås kunna vara länsstyrelsen, men lika gärna en ideell förening eller annan aktör med god lokal förankring. 38 Slutdiskussion Vi är framme vid utvärderingsrapportens sista avsnitt, där ID:s utvärderare ges utrymme att självständigt analysera de viktigaste framgångar respektive problem/utmaningar som följt förstudiens genomförande under 2014 och 2015. Det är viktigt att slå fast att analysen bygger vidare på slutkapitlet i delutvärderingen från september förra året. Flera av slutsatserna som förs fram i detta dokument fanns med redan i den föregående rapporten. ID:s slutsatser snurrar kring det fokus - med avgränsningar - som utvärderingsuppdraget innehåller (sida 10-11) och står fria gentemot förstudiens projektledning. Slutsatserna har i mångt och mycket färgats av tankar, synpunkter och erfarenheter som lyfts på tidigare sidor i denna slutrapport. Det är av naturliga skäl en omöjlig uppgift att vara heltäckande i en analys som denna. Slutsatserna bygger främst på iakttagelser som ID:s utvärderare ser som särskilt viktiga och som har framförts av fler personer än en. Ansatsen kan näppeligen vara att bidra med tvärsäkra sanningar eller revolutionerande nyheter som folk med kunskap om BeG aldrig tidigare funderat kring. Det är snarare troligt att projektledningen känner igen många eller de flesta av de resonemang som framförs. På så sätt bör utvärderarens input både kunna bekräfta och komplettera delar som ledningen redan har kännedom om. Framgångsfaktorer och problem/utmaningar På nästa sida redovisas de viktigaste framgångsfaktorer respektive problem/utmaningar som rör BeG och som ID:s utvärderare önskar rikta fokus mot. Det är, förstås, inte alla gånger en enkel uppgift att sammanfatta ett långt och komplext arbete i ett antal kortfattade punkter. Vad är stort nog att lyftas fram och vad är så pass litet att vi kan bortse ifrån det? Därtill, vad menar vi då vi talar om en ”framgång” eller ”utmaning” och hur skiljer sig definitionerna från en person till en annan? Nedanstående sammanställning skall ses som utvärderarens självständiga slutsatser, vilka bedöms vara av större betydelse/relevans med bäring för att ta projektarbetet framåt. Listan måste dock betraktas 39 med de tillkortakommanden som kan tänkas och bör därför knappast ses som fullständig. Framgångsfaktorer/potential Synnerligen viktigt fokus på en dagsaktuell fråga som intresserar och berör alla. BeG har stärkt den regionala plattformen för fortsatt samtal och fördjupad samverkan Problem/utmaningar Väldigt ambitiöst projektupplägg initialt, något som utmanade resurser, möjligheter och - eventuellt - dess förtroende Förstudien som arbetsform = en sorts ”testverkstad”. Lärande miljö med kontinuerlig metodutveckling för att testa, slipa, justera och testa igen Kompetent och flexibel projektgrupp med mycket energi Plötslig och något slumpartad omdefinition från projekt till förstudie med endast ett halvår kvar Nya prioriteringar från och med omdefinieringen till förstudie Begränsade resurser = personal och tid gentemot förstudiens/projektets komplexitet och omfattning Baktung projektadministration med byråkratiska krav och rutiner Samverkansparterna har förts närmare varandra = träffas, samtalar, lär känna och samverkar Viss turbulens inom projektgruppen, med personal som slutade på kort notis och nyrekryteringar med ett halvår kvar Allt bättre rollfördelning inom förstudien, där BeG drar sig tillbaka samtidigt som fler aktörer kliver fram att tar ansvar Viss ”ömtålighet” där individuellt driv och engagemang avgör hur långt man når. Olika personer - olika resultat Tacksam målgrupp som vill väldigt mycket = hitta bostad, lära språk, finna arbete, slå sig till ro Bristfällig kunskap om BeG hos målgruppen. Svårt att urskilja förstudien i mängden av andra insatser Mer och mer fokus på att ”göra” istället för att bara ”prata” För stort fokus på boendefrågan = för litet fokus på etableringen Ny matchningsmetod som visat sig fungera bra under sista halvåret. Snabbhet, precision och positiv feedback Målgruppens generella okunskap om hur det svenska samhället fungerar, något som emellanåt skapat felaktiga förväntningar och irritation på förstudiens studiebesök Mycket goda erfarenheter från förstudiens dialogmöten Svårt att värdera reellt utfall/resultat från genomförda studiebesök Överlag positiva erfarenheter från de studiebesök som förstudien har arrangerat 40 Framgångsfaktorer/potential Problem/utmaningar Familjeperspektivet har funnits med och realiserats genom förstudiens olika delar På flera håll bristande kunskap om BeG och förankring hos medverkande kommuner Nyckelaktörer på lokalplanet = en potential för framtiden Referensgruppen prioriterades bort under resans gång. Diffust uppdrag, tveksamma deltagare, inga tydliga resultat som går att urskilja Förhoppningar om att BeG:s arbetsmetoder ska kunna leva kvar då förstudien har avslutats Goda förutsättningar att sjösätta ett skarpt framtidsprojekt som bygger vidare på vinster och lärdomar från BeG-förstudien De lokala nyckelaktörerna prioriterades bort under resans gång. Gruppen föll i glömska då förstudiens resurser stramades åt i slutet av genomförandet Påverkan från yttre faktorer (t ex bostadsbrist, systemfel och syn på vad som menas med ”nya invånare”), något som försvårat/inverkat negativt på förstudiens genomförande Långsiktiga resultat på individnivå snarare än på strukturnivå. Svårt att konstatera organisatoriska förändringar/ förstärkningar hos parterna på etableringsområdet som effekt av deltagandet inom BeG Slutord BeG började som ett projekt, men avslutades som en förstudie. Det har varit spännande att följa BeG - av flera skäl. Mycket har fungerat bra, något som ovanstående plusfaktorer vittnar om. Men det är - trots allt inte helt enkelt att bedöma BeG och dess praktiska genomförande. Ska man bedöma BeG som ett projekt eller som en förstudie? Känslan är att BeG lyckats bättre som det senare, det vill säga som den förstudie man kom att omdefiniera sig till. Förstudien ska, enligt gängse definition, förbereda och kartlägga inför det praktiska genomförande som skall ske i nästa steg. Projektet utgör, enligt detta tänk, det ”nästa steg” som åsyftas, med större krav på utåtriktad verksamhet och - inte minst - mätbara resultat. Bedömer vi BeG som den förstudie man kallade sig under det avslutande halvåret, blir slutsatserna 41 överlag positiva. Man arbetade hårt med att ”förbereda och kartlägga” såsom man alltså gör inom en förstudie - och man står idag betydligt mer förberedd inför att sjösätta ett skarpt framtidsprojekt. Det går inte att låta bli att ge en eloge till Christina Gutiérrez Malmbom och Jennie Fredriksson, med projektkollegor, för deras kompetens och gnistrande engagemang för BeG under resans gång. Man har många gånger tagit rätt beslut i svåra vägval, där flera yttre faktorer försvårat genomförandet på fem, sex, sju…kanske tio olika sätt. Att leda och nå resultat med ett regionalt samverkansprojekt för att bosätta och etablera nyanlända invandrare med färska krigsminnen och utan någon som helst kunskap om det svenska samhället, måste rimligen vara bland det svåraste man kan ge sig i kast med. Och inte blir det lättare då målgruppen ska bosättas i landsbygdsmiljö. Ett kamikaze-uppdrag, som Christina kallade det vid flera tillfällen. Trots förståelsen för BeG:s komplexitet och svåra förutsättningar, måste man samtidigt konstatera att flera saker kunde gjorts annorlunda och bättre. Minusfaktorerna uppgår till 16 punkter i den ovanstående listan. Det har förekommit en viss turbulens inom BeG, där folk kommit och gått. Man har upplevt sig vara låst i byråkratiska regler och rutiner som flyktingfonden efterfrågat och - parallellt - satt ett system med inte mindre än fyra(!) interna projektgrupper. Det är förstås inte svårt att förstå att mycket tid fått läggas vid datorn och i länsstyrelsens mötesrum, istället för ute på fältet bland sockenråd, företag, föreningar och - särskilt - den nyanlända målgruppen. En annan nöt som fram till idag har varit svår att knäcka handlar om BeG:s roll som ett ”bostadsförmedlingsprojekt”. Projektledningen vill inte kännas vid en sådan definition, utan betonar att god etablering handlar om ett betydligt bredare spektra av faktorer. På samma gång talas det ”bostäder, bostäder, bostäder” då ID:s utvärderare har träffat rapportens nyanlända för intervjuer. Många är tacksamma för kontakten med BeG, men menar att man hade hoppats få mer hjälp för att lösa det största problem man har - bostadsproblemet. Det är viktigt att man tar med sig erfarenheterna från BeG - både plus och minus - då man börjar planera för ett framtida projekt på området. Det finns nu, som nämndes ovan, en bra grund att stå på och utgå ifrån. Som definierad förstudie gjorde BeG överlag bra ifrån sig och bedrev ett utåtriktat arbete som egentligen var större än vad man kan förvänta sig av en förstudie. Men skulle man istället värdera BeG som ett projekt, då blir slutsatsen delvis en helt annan. Det finns en känsla av att den synnerligen ambitiösa ansökan inte var förankrad på alla håll. När startskottet gick i början av 2014 var det möjligen några som hoppade till och snabbt fick läsa in sig på vad man hade lovat genom ansökan. Men det finns förstås säkert olika syn på detta. 42 Till sist, det finns många tecken på att ett framtida fullskaligt projekt på etableringsområdet kommer att bli tufft och utmanande. Men det finns också en tro på att ett sådant projekt kan bli något mindre tufft och utmanande då erfarenheterna från BeG nu finns att luta sig mot. Och! Beslutet om att påbörja ett nytt projektarbete bör knappast styras av prognosen för huruvida genomförandet kommer att bli lätt eller svårt. Den avgörande punkten handlar förstås om behovet av nya metoder och klockrena resultat. Med detta synsätt finns det goda argument för att gå vidare med de projekttankar som idag finns på ritbordet. 43 Institutet för lokal och regional demokrati (ID) finns i Växjö och har bedrivit verksamhet i Sverige och världen i över 15 år. ID verkar för att stärka demokrati och värden som kunskap, tolerans, dialog och inflytande. Våra uppdragsgivare och samarbetsparter utgörs av offentliga, privata och ideella aktörer runtom i samhället. ID erbjuder idag: Extern utvärdering Projektledning Mångfaldscertifiering Förstudier & utredningar Utbildning/inspiration Skriva projektansökningar Vi är vana att snabbt kunna ta oss an små och stora uppdrag samt tillhandahålla skräddarsydda produkter som kommer kunden till största möjliga nytta. ID ägs av de fyra medlemmarna Region Kronoberg, Växjö kommun, Linnéuniversitetet samt Länsstyrelsen i Kronobergs län. Välkommen att kontakta oss eller besök vår hemsida för mer information! 44
© Copyright 2024