1. No category

Till Länsstyrelsen i Skåne län
via Hörby kommun
Överklagande av
Miljönämndens i Hörby kommun beslut 2014-12-16 § 123 om
vindkraftverksetablering på Sallerup 5:10
Jan 2015
Till Länsstyrelsen i Skåne län
via Hörby kommun
Överklagande av
Miljönämndens i Hörby kommun beslut 2014-12-16 § 124 om
vindkraftverksetablering på Ulatofta 5:21
Jan 2015
Till Länsstyrelsen i Skåne län
via Hörby kommun
Överklagande av
Byggnadsnämndens i Hörby kommun beslut 2014-12-18 BN 151/14 om
vindkraftverksetablering på Ulatofta 5:21
Jan 2015
Till Länsstyrelsen i Skåne län
via Hörby kommun
Överklagande av
Byggnadsnämndens i Hörby kommun beslut 2014-12-18 BN 152/14v om
vindkraftverksetablering på Sallerup 5:10
Jan 2015
Innehållsförteckning
Förteckning över bilagor
Inlaga
Bilaga 1: vår inlaga till Förvaltningsrätten
bilaga 2: Kartbilaga
bilaga 3: Sumpskogen
Bilaga 4: Fåglar från området
Bilaga 5: Utdrag från Svalan/Artportalen över fåglar från vårt område
bilaga 6: Större risbon inom området
Bilaga 7: De permanenta vattensamlingarna och småvatten inom området
bilaga 8: Döda och döende träd i området.
Bilaga 9 Bohål
bilaga 10 Stenmurar
Bilaga 11: Fornminnen
bilaga 12: Vattenförhållanden runt etableringsmarkerna
Bilaga 13: Vallåkern
Bilaga 14: Bilder efter den regniga hösten
Bilaga 14: Så var det dags igen…. och igen…..
Till Länsstyrelsen i Skåne län
Överklaganden av vindkraftsärenden i Hörby kommun
Hörby 2015-01-20
Undertecknade önskar härmed överklaga följande ärenden:
1: Miljönämnens beslut 2014-12-16 § 123 (Sallerup 5:10)
2: Miljönämnens beslut 2014-12-16 § 124 (Ulatofta 5:21)
3: Byggnadsnämndens beslut 2014-12-18 BN 151/14 (Ulatofta 5:21)
4: Byggnadsnämndens beslut 2014-12-18 BN 152/14v (Sallerup 5:10)
Vi begär, att detta ärende på länsstyrelsen kommer att behandlas på de avdelningar där
expertis i de olika ämnena finns och inte enbart hamna på rättsenheten (eller vad det nu
kallas), så som hände när det förra gången var aktuellt. Vi tänker inte acceptera att man
enbart skickar hit en jurist för att titta utan att förstå något om naturen här. Skall det
tittas skall det göras av kunniga personer. Ärendet innehåller både problem runt
naturen, inte minst fåglar, vattenförhållanden och dikning, vägdragningar, fornminnen
och mycket annat och skall behandlas därefter. Vi kommer också att kontrollera hur
detta görs, och vi kommer att åka in och lämna kopior själva till olika avdelningar om
detta inte görs på ett adekvat sätt.
Vad lämnar vi in?
På grund av den svåra oreda som gäller detta ärende, kan vi inte lämna in oliklydande
handlingar för dessa ärenden, utan har valt att lämna in 4 st liklydande handlingar, en för varje
ärende. Vi motiverar detta här nedan. Det finns ett domslut från Mark- och Miljödomstolen
som eventuellt gäller, och det säger att vissa av oss inte får yttra sig för Ulatofta 5:21, men
eftersom det motiveras med att vi inte bor så nära den aktuella etableringsplatsen att vi störs
av ljud, skuggor och reflexer, ger vi den tolkningen rätt, varför Länsstyrelsen kan få sortera
bort dem som beslutet gäller om något av det följande gäller dessa saker. När det gäller övriga
frågor, såsom miljö, naturförhållanden och fågelliv, vill vi vidhålla följande:
Naturen känner inga gränser på en eller annan km. Den kan i ett visst område ses ur olika
stora perspektiv. De fåglar som finns i vårt område flyger lätt bortanför de gränser
myndigheter sätter upp för att slippa för mycket protester. Gladan kanske häckar mera än en
km från en plats där någon av oss bor, men hon samlar sin mat på våra stycken och hon gör
nytta för just oss genom att befria vallskörden från diverse kadaver. Därför kan vi inte lämna
henne i sticket, bara för att hon inte alltid bor precis där vi bor. Fjällvråken häckar i norra
Sverige, men han övervintrar hos oss. Liksom vi bryr oss om vad som händer våra flyttfåglar i
sydligare nejder när de är ”på semester” så skall vi också bry oss om fjällvråken här, för om
han dör här kan han inte häcka där han gör det och då kommer det inga hit till nästa år.
Således kommer vi att hävda vår rätt att, såsom boende i en ganska enhetlig miljö i Hörby
kommuns sydliga delar, tillsammans lämna våra åsikter om naturen här och om hur den skall
skyddas. Vi njuter eller tillgodogör oss alla, var och en på sitt sätt den lokala naturen på ett
varsamt sätt, och vi har våra skäl att skydda den. Vi tänker därför inte godkänna någon dum
praxis som baserar sig på ljud, reflexer och skuggor för att inte föra talan för vår natur.
Samma sak gäller vattnet här. Vi är alla beroende av fungerande dräneringar som tar hand om
en del av nederbörden, och så länge vi bor inom samma eller närbelägna dräneringsområden
så tänker vi ta vår rätt att yttra oss. Det är en skam att man inte i detta ärende tillåtit att dom
som bor ännu längre bort än vi, men som är beroende av de vattendrag som kan påverkas,
blivit involverade i ärendena. Detta gäller i lika hög grad våra vägar. Vi slår vakt om det
vägnät vi har och vi vill veta hur det kommer att påverkas. Det är vi som betalar för
väghållningen, men det är andra som också utnyttjar den. Vi tänker inte hålla racerbana för
alla de underhållsfordon som kommer att besöka verket under tidernas lopp utan att få ha ett
ord med i laget. Tyvärr ger ärendet inga som helst besked om detta från exploatörerna,
framför allt inte exploatören för Sallerup 5:10, medan Ventusverkets exploatör är något bättre
i det fallet, eftersom han i alla fall skapat grund för en dialog. Exploatören för Sallerup 5:10
tänker lösa sådana frågor i samråd med kommunen och Länsstyrelsen i ett senare skede, när
han fått sina bygglov och byggtillstånd. Då kommer det att ske över våra huvuden utan
möjlighet för oss att påverka. Vi kan väl med en gång säga att vi inte har särskilt mycket
förtroende för någon av dessa instanser, beroende på det sätt man därifrån behandlat ärendet
och oss hitintills.
Därför får Ni gärna sortera bort en del av oss enligt beslut i Mark- och miljödomstolen
där detta dokument innehåller något om ljud, skuggor och reflexer som påverkar oss
människor, men vi kan inte tolerera att bli bortsorterade i frågor som rör den lokala
naturen, lokala vattenfrågor och lokala vägfrågor. Dom sakerna är vi beredda att driva
så långt det är möjligt tillsammans. Vi är således beredda att gå till EU-domstolen med
detta om det behövs.
Rättssäkert?
Det här/De här ärendet/ärendena har pågått länge, och allt eftersom det framskridit har
myndigheterna (framför allt kommunen) rört till det allt mera. Det har växlat mellan att vara
ett ärende och att vara flera. Just nu är det flera, nämligen 4 st, vilket var vad det var från
början. För några månader sedan var det ett ärende som kunde kommenteras som en helhet.
Man ansåg sig kunna bestämma vad vi skulle kommentera dessutom. Trots att Mark- och
miljödomstolen upphävt de gamla besluten dyker dom upp överallt i såväl exploatörernas som
kommunens argumentation. Observera att även Länsstyrelsens beslut upphävts! Kommunen
erkänner att det är ett nytt ärende nu, och trots det så vill man att vi bara skall yttra oss över en
enskild del. Man försöker snåla in på den tid vi behöver för att yttra oss, medan det går
utmärkt att man ger sig själva utökad tid. Vi har svårt att förstå hur det kommer sig att
ärendena skall skyndas på om det inte är för att man antingen vill utnyttja sittande politiker
från det avgående styret i nämnderna som borgar för att det här skall gå igenom, eller för att
exploatörernas ekonomi håller på att falla sönder så dom behöver nya inkomster snabbt. Hur
detta fungerar i praktiken kan man läsa mera om i Bilaga 1, som är en anmälan från oss
till Förvaltningsrätten. Den avslogs nyligen, eftersom förvaltningsrätten inte anser sig kunna
döma i sådana här saker. Dom hänvisar till att vi får ta upp detta i det överklagande som
föreligger här. Vi antar att det inte leder någon vart här heller, och för att inte förflytta fokus
från viktigare saker avstår vi i stort sett från ytterligare argumentering i detta. Vi menar dock
att detta mycket väl illustrerar det som sägs senare, att man försöker köra över oss i detta
ärende, sedan må det ske lagligt eller olagligt. Därför bifogas vår inlaga till
Förvaltningsrätten.
Ett annat exempel på brister i den rättsliga säkerheten är följande: För begärda analyser av
fågelbon, så tillät i vårt fall kommunen att den beställdes av exploatören och sedan levereras
till densamme och inte till kommunen utan omväg via exploatören. Läser man Mark- och
miljödomstolens synpunkter så är de medvetna om att detta inte är ett lämpligt förfarande.
Läser man SOF:s policy framgår samma sak. Det är naturligtvis inga bindande dokument,
men det som står där borde leda till eftertanke i alla fall hos kommunen. Följer man
kommunens modell får exploatören en möjlighet att påverka resultatet. Vi säger inte att man
med säkerhet gjort det, även om vi finner en del terminologiska frågor underliga, men bara
möjligheten att så kan ske är en rättssäkerhetsfråga. Sådan upphandling skall ske öppet och
genomskinligt via kommunen och redovisningen skall ske till kommunen, men det är
exploatören som skall betala. Det måste vara svårt för t ex en inventerare att stå emot en
ilsken exploatör som vill ha ”lite ändringar i manuskriptet” eller som erbjuder ekonomisk
kompensation för lite anpassat pladder. Man biter ju som bekant inte den hand som föder en.
När det gäller fågelboundersökningen i vårt område hade exploatören den ganska länge innan
kommunen fick den. När vi frågade kommunen om misstankar om att exploatören kunnat
påverka den svarade man att det trodde man inte, eftersom det var två olika exploatörer och
bägge hade lämnat in en liklydande fågelboundersökning. Så ser kommunens bevisföring ut.
Vi känner också en extra press på oss genom att det händer en del underligheter under
ärendenas gång. Var för sig kan de kanske förlåtas, men när de blir många, verkar det skumt.
Till sådana saker hör handlingar som förtigs och uttalanden som förvanskas och som kanske
appliceras på något annat än det de är avsedda för. Att fakta, som förs fram, dessutom
negligeras är ännu en besvärande sak.
Varför det fungerar så här förstår vi inte. Det rimliga vore ju att man hade en dialog mellan
medborgare och kommun, vilken modererades via kommuntjänstemännen. Tyvärr fungerar
det inte så i Hörby kommun. Här kämpar en del politiker med näbbar och klor för att, mot
flertalets vilja, förverkliga sina egna, tvivelaktiga ideal och mål, samtidigt som man gör en del
av befolkningen illa, och vi känner inte att vi har något tjänstemannastöd heller. Vi påvisar
saker som gör att vår natur är värd att skydda, men får bara ”God dag Yxskaft!” till svar. Vi
visar på hur anlitade ”experter” pladdrar felaktigheter, men man ifrågasätter dem inte. Vi kan
visa hur andra, seriösa experter föreslår adekvata åtgärder, men tjänstemännen negligerar det
hela och det bestäms endast tack vare några påpassliga och framsynta politiker som inser hur
det är fatt. Det som sägs här är inte ”hitte-på-saker” och det kommer i varje enskilt fall att
föras i bevis i denna inlaga.
Vi vill dock redan nu framföra att ett av våra krav kommer att bli: Ärendet är inte
rättssäkert längre och det är så pass rörigt att det är svårt att se vad som gäller. Därför
kräver vi att det avslutas och att processen påbörjas på nytt från grunden om man
fortfarande inte kan se faktum klart, att vårt område inte är lämpligt för dessa verk.
Vi är också lite betänksamma när det gäller själva företaget GiroVind. Vi har på nätet tagit del
av den ekonomiska information som finns, och vi kan inte se annat än att den är ganska
negativ. Vi är dock inte specialister på sådant här. Vi kan se att företaget kännetecknas av
minskande omsättning, ett negativt rörelseresultat, negativt resultat efter finansnetto, totalt
negativt resultat, minskande obeskattade reserver och ökning av såväl kort- som långfristiga
skulder. Nyckeltalen som skall beskriva firman är alla sjunkande. Likviditeten minskar,
soliditeten minskar och är låg, vinstmarginalen är negativ och omsättningen per anställd
sjunkande. Det enda för ägaren positiva är att han tagit ut lite mera lön i år än förut.
En viktig faktor är resultat efter finansnetto, och det ligger på ett rejält minus och det visar att
bolaget knappast har levererat vad dom borde under 2013. Ett soliditetstal på drygt 11,2
procent är inte heller lysande. Har företaget låg soliditet (11 procent är lågt, helst skall det
vara 100 procent) så kan det sämre stå emot motgångar. Man har också med låg soliditet
svårare att få låna pengar i banken. För oss är det således ett företag i kris som vill agera här.
Det här gör oss ganska betänksamma. Företagets engagemang i vår närmiljö kan ju mycket
väl leda till en konkurs nu eller senare. Skulle verket då vara under uppförande kan det bli
liggande hur länge som helst som en skräphög. Skulle det ske efter det att verket är på plats
finns det ingen som kan infria de löften som har givits om vissa försiktighetsåtgärder mm. Det
är märkligt att kommunen släpper in sådana aktörer här. I samband med vissa täkttyper kunde
man, förr åtminstone, kräva såväl kunskaper som god ekonomi, men sådant har nog inte gjorts
här. Vi bör betänka att det kanske kan bli så, om det värsta inträffar, att det är kommunen
(alltså vi skattebetalare) som får betala kalaset. Den totala summan blir i så fall 50 – 60
miljoner i värsta fall. Enligt exploatören är det dock i stället markägaren som får stå riskerna,
och då är vi lite lugnare, även om vi inte vill att det skall gå honom så illa.
För Falkenberg Ventus AB som skall stå för det andra verket är det svårare att bedöma något,
eftersom man hitintills inte haft något verk att uppföra och väl närmast lever på aktiekapitalet
än så länge. Däremot kan man ju fundera på samarbetet mellan GiroVind och Ventus, vilket
knappast kan innebära att man stöder varandra ekonomiskt. Det blir således till att låna de 50
– 60 miljoner som krävs för verkens uppförande.
Om nu bolaget går i konkurs under uppförandetiden, eller senare är det tydligen markägaren
som tar första stöten, men hans tillgångar lär inte räcka för att täcka kostnaderna. I sista hand
blir det nog ändå kommunen, och därmed vi alla som bor här, som får bära kostnaderna. Från
kommunen har vi fått veta att de inte kan ställa krav på ekonomiska garantier till en exploatör
i att anmälningsärende. Vi finner det lite märkligt och vill gärna att Länsstyresens rättsenhet
talar om för oss att det är riktigt uttalat. Vi frågar därför helt enkelt:
Om exploatören går konkurs eller om han säljer verket vidare och köparen går i
konkurs, vem är det då som får stå för kostnaderna när man tagit ut vad som kan göras
ur konkursboet. Kostnader kan uppkomma om verket inte är färdigt, om det gått itu
eller om det skall skrotas. Vilken belastning blir det på markägaren? Finns det
dessutom några krav på att verket är försäkrat?
Den stora oredan
Låt oss först titta på de domslut som meddelats av Mark- och miljödomstolen. Domsluten för
ärendet i Mark- och Miljödomstolen var följande:
Byggnadsnämnden Sallerup 5:10: Mark- och Miljödomstolen upphäver det överklagade
beslutet och återförvisar ärendet till Byggnadsnämnden i Hörby kommun för fortsatt
handläggning.
Miljönämnden Sallerup 5:10: Mark- och Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet
och återförvisar ärendet till Byggnadsnämnden i Hörby kommun för fortsatt handläggning.
Byggnadsnämnden Ulatofta 5:21: Mark- och Miljödomstolen avslår överklagandena från
Christer Falk, Kerstin Falk, Marianne Grahn, Göran Grahn, Anna Sjögren, Jonas Sjögren,
Christina Liljegren, Ronnie Liljegren, Kajsa Köllerfors och Anders Köllerfors. (Detta görs
eftersom vi anses bo för långt borta från Ulatoftaetableringen. Kvar blir ändå ett antal
personer i vår grupp.)
Mark- och Miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet om bygglov och visar ärendet
åter till byggnadsnämnden för fortsatt handläggning.
Miljönämnden Ulatofta 5:21: Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena i den del
som avser klagorätt (Se ovan under byggnadsnämnden).
Mark- och miljödomstolen upphäver underinstansernas beslut och återförvisar ärendet till
miljönämnden för fortsatt handläggning
Detta är de domslut som meddelats, ingenting annat. Man kan notera i det sistnämnda
domslutet pluralisformen underinstansernas. Därmed torde även Länsstyrelsen
inkluderas.
Både Girovind och kommunen åberopar att det finns ett antal giltiga domslut förutom
ovanstående och dito bedömningar i Mark- och Miljödomstolen samt i Länsstyrelsen i dessa
ärenden, men så är alltså inte fallet. Vi har följande från Mark- och miljödomstolen (Åsa
Garp):
Ärendet är upphävt, alltså måste det bli ett nytt ärende. Det som står i detta
kan ni överklaga. Även om kommunen eller länsstyrelsen då värjer sig med att
det redan är beslutat i MoM så är det inte så, eftersom ärendet inte har annat
beslut där än återförvisning.
Till detta citat vill vi dock lägga att det även finns ett beslut om att vissa av oss inte får yttra
sig när det gäller Ulatofta.
Det finns således inga gällande domslut eller bedömningar från Mark- och Miljödomstolen
förutom ovanstående. Det finns inte heller något domslut som specifikt talar om att man skall
göra en fågelboundersökning. Däremot har man redovisat ett antal synpunkter på en del av
frågorna. Dessa tolkar vi så, att man inte kommer att besluta annorlunda nästa gång om inte
nya fakta tillkommer när det gäller dessa punkter. De är dock inte några bindande beslut och
vi kan tillföra nya synpunkter till det hela.
Synpunkterna hos Mark- och Miljödomstolen är således följande:
Miljönämnden Ulatofta 5:21: Man instämmer i huvudsak med vad som kommunen och
länsstyrelsen hävdat att man inte kan kräva att det görs en MKB, och man anser att det inte
har visats att behov av en generellt rekommenderad skyddszon på en kilometer inte föreligger.
Byggnadsnämnden Ulatofta 5:21: Förutom vad som skrivs om överklaganderätt, och som vi
redan berört, finns följande synpunkter:
Lokaliseringen är tänkt att ske inom det område som Hörby kommun utpekat som lämpligt för
vindkraft i sin vindkraftspolicy och man avslår inte på grund av säkerhets- och hälsoskäl eller
bullerstörningar eller vatten- och luftföroreningar enl 2 kap. 5§ PBL. Däremot anser man att
den röda gladans förekomst och häckningsplatser skall utredas närmare. Denna utredning bör
enligt instansordningsprincipen genomföras och utvärderas av byggnadsnämnden.
Våra kommentarer till detta: Enligt vindkraftspolicyn (gällande handling) ligger det ena
verket absolut i gränsen till ”tillåtet” område, medan det andra inte ligger inom detsamma.
Mark- och Miljödomstolen har således inte förstått att exploatören stöder sig på ett dokument
från 2012 som Länsstyrelsen tidigare ratat och som inte i praktiken existerar. Över huvud
taget är detta underligt, eftersom kommunen i sin tur säger sig inte behöva stödja sig på
policydokumentet från 2009 som är det enda giltiga. Detta verkar ytterest märkligt och rörigt.
Kommunen stödjer sig inte på policydokumentet, medan Mark- och Miljödomstolen gör det,
även om det är fel dokument. Nog är väl Mark- och Miljödomstolen en övergripande instans
som bör begripa bättre än kommunen? Detta diskuteras mera längre fram. Enligt vad Markoch miljödomstolen framför, skall en fågelboundersökning genomföras och utvärderas av
byggnadsnämnden. Det är således nämnden som skall beställa och utvärdera
undersökningen. Nu fungerade det inte riktigt så, eftersom man lämnade det mesta av detta
till exploatörerna att hantera. Därmed skapade man en situation som inte var rättssäker för
oss.
Miljönämnden Sallerup 5:10: Man instämmer i huvudsak med vad som kommunen och
länsstyrelsen hävdat, att man inte kan kräva att det görs en MKB, man har inget att invända
mot bullerberäkningarna, man godtar etableringen ur natursynpunkt, man talar om att bolaget
får släppa ut vatten där det inte medför skada för allmänna och enskilda intressen under
byggnadsskedet och man anser inte att verket påverkar viltet. Man godtar även
fladdermusbegränsningarna. Man godkänner inte heller SkOF:s yttrande. Den redovisning
som bolaget gör via artportalen godtas i detta skede, men man anser också att man inte
tillräckligt redovisat faktiska undersökningar eller bedömningar av de påstådda
rovfågelboplatserna eller analys av det näraliggande skogsområdets lämplighet som habitat
för ifrågavarande arter. Ytterligare undersökningar av möjliga rovfågelboplatser bör därför
göras. Med hänvisning till instansordningsprincipen bör den prövade myndigheten utforma de
närmare kraven på sådana undersökningar och bedöma resultaten. Underinstansernas beslut
bör därför upphävas och målet återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning.
Vi begärde att få bemöta Girovinds yttrande om dessa saker och vi hann lämna in ett svar på
dem, vilket ses på deras diarieutdrag. När Mark- och Miljödomstolen kom till gladan i
Girovinds ansökan fann man att den redogörelsen inte var till fyllest och då avbröts hela
hanteringen och det hela återförvisades.
Våra kommentarer: Domstolen hade inte heller i det läget förstått hur Svalan/Artportalen
fungerar och såg positivt på Girovinds felaktiga användning av densamma, vilket är
besvärande för dom. Man hade inte heller förstått SkOF:s yttrande, eftersom vi inte lyckades
visa det insatt i ett sammanhang. I det nya ärendet är det gjort. Det är märkligt att man här
inte kräver att det är byggnadsnämnden som skall göra fågelboundersökningen utan håller
sig till en mera allmän skrivning om den prövande myndigheten. Det borde väl om något visa
att detta inte är ett klart formulerat domslut, utan snarare goda råd och funderingar. Att man
godtar fladdermusförsiktighetsåtgärderna är också märkligt, eftersom det vid den tiden inte
fanns någon fladdermusundersökning och vi direkt krävde att en sådan skulle göras. För att
inte exploatörerna skall svämma över av glädje inför detta kan vi säga, att det hela är ett
anmälningsärende och att, precis som det står påpekat på annan plats i domen, kommunen
kan komma med nya krav om det skulle vara så att nya fakta framkommer. Även om det alltså
inte är ett domslut om de begränsningar som framförts tidigare, men som Girigvind och
Falkenberg anför, har kommunen nu nya fakta och kan komma med nya krav. Detta har också
gjorts i de försiktighetsprinciper som nu fastslagits. Det här gäller också i övriga fall där
man åberopar liknande saker. Det finns nya fakta och dom kan föranleda ändringar, även
om man tror på domslut in absurdum! Huruvida man ens kan överklaga dessa krav vet vi
inte, men det är möjligt att det går, och det ser vi gärna att det blir belyst av Länsstyrelsen.
För frågan om ”analys av det näraliggande skogsområdets lämplighet som habitat för
ifrågavarande arter”, föreligger inte heller i dag något redovisat från kommunen. Därmed
borde väl inte heller Mark- och Miljödomstolen kunna godkänna det hela framöver, såvitt
vi förstår.
Förutom domsluten är detta således ett helt nytt ärende. De synpunkter Mark- och
miljödomstolen lämnat är dock värda att beakta, eftersom man inte kommer att besluta
annorlunda nästa gång om man inte har kompletterande information. Det är därför som
kommunen måste be om t ex en fågelinventering. Det här klargjorde vi genom intensiv
kontakt med beredningsjuristen på Mark-och Miljödomstolen, redan innan överklagandetiden
för deras dom hade gått ut, eftersom vi tänkte överklaga den. Utlåtandet som nämns ovan om
att det blir ett nytt ärende fick oss dock att ändra oss. Vi meddelade också kommunen våra
svar från domstolen och gjorde över huvud taget allt vi kunde för att få dom att förstå detta,
men det var då i början närmast som att hälla vatten på en gås.
Därefter har kommunen virrat lite fram och tillbaka med detta, vilket vi inte bryr oss om, vi är
trygga med de besked vi fått från Mark- och Miljödomstolen. Vi har flera gånger undrat över
(och t o m överklagat till förvaltningsrätten kommunens virrande), varför detta inte accepteras
helt ut från kommunen. Vi menar nog också att man kanske borde underrättat exploatören om
detta. Fast, liksom man inte anser sig ha några förpliktelser mot oss som bor här när det gäller
att underlätta information (pardon för miljökontorets Jenny och Mikael, samt sekreteteraren
Matthias dom skaffar fram de papper vi ber om), så känner man kanske inga förpliktelser mot
dom som vill bygga vindkraft här heller, och det är ju rättvist. Vi förstår av Girovinds
skrivelse att man där i alla fall inte fått detta klart för sig, såvida man inte halsstarrigt vägrar
att acceptera det hela. Därför vill vi slå fast följande:
Hela ärendena för Sallerup 5:10 och för Ulatofta 5:21är alltså nya utom specifika
domslut och ett avslag för vår klagan att alla inte fick yttra sig till länsstyrelsen. Vad det
sistnämnda innebär i praktiken, sett utifrån hur det är skrivet, har vi redan diskuterat i
början av denna inlaga. Huruvida ett ärende kan vara nytt och ändå ha som barlast
gamla domslut kan vi inte heller förstå, men det kommer vi att försöka reda ut i nästa
instans.
Byggnadsnämnden i Hörby kommun har valt att överklaga en liten del av ärendet till
Miljööverdomstolen, i vilket man tolkar att det är kommunen som skall betala en
fladdermusundersökning, vilket man inte vill göra. När vi förhörde oss om möjligheten att
överklaga vissa beslut fick vi beskedet att man måste överklaga hela ärendet. Så gäller också
för kommunen, vilket ses på formuleringen där kommunen nekas prövningstillstånd. Saken:
Bygglov för vindkraftverk på fastigheten Ulatofta 5:21… Vi kan inte se att det fanns skäl
för deras överklagan, eftersom vi inte kan tolka Mark- och Miljödomstolens dom som att
kommunen skall betala en fladdermusundersökning, och det har man väl såvitt vi förstått inte
heller gjort. Det låter oss ana att man nog begriper mera än man vill låta påskina när man
pladdrar på om vad det finns för beslut. Det där är inget vi bryr oss om egentligen, fast vi
tycker det är bra att exploatören fick betala. Även exploatören Girovind överklagade såvitt vi
kan förstå, men vi har inte fått kännedom om på vilka grunder det skedde. Inte heller han fick
prövningsrätt i högre instans.
På bland annat följande ställen i det nya ärendet, när det behandlades i kommunen, hävdar
exploatörerna eller kommunen att det finns beslut i Mark- och Miljödomstolen, vilket alltså är
fel:
Områdesbeskrivning
Bolaget anser därför inte att den sökta etableringen medför någon påtaglig påverkan på naturoch kulturområden. Detta framgår också av det domslut som meddelades av Mark- och
miljödomstolen.
Domstolen har inte dömt i denna fråga! Det finns inget domslut om det.
Vattenförhållanden på etableringsplatsen för Sallerupsetableringen
Bolaget har i samband med prövningen vid Mark- och miljödomstolen redovisat
grundvattenberäkningar och då visat att omgivningspåverkan kommer att vara i det närmaste
försumbar. Likaså bedömde domstolen att bolagets yrkande om avsteg inte föranledde någon
erinran. Då domstolen har instämt i bolagets yrkande anser bolaget att denna fråga är
utagerad.
Domstolen har inte instämt i några yrkanden och inte dömt i dessa frågor!
Översvämningar efter de nyligen timade regnen
Bolaget har i samband med prövningen vid Mark- och miljödomstolen redovisat
grundvattenberäkningar och då visat att omgivningspåverkan kommer att vara i det närmaste
försumbar.
Domstolen har inte tagit ställning i denna fråga! Det här svaret är dessutom ett svar
likställigt med ”God dag. Yxskaft! och beror på att exploatören inte vill skilja på
grundvatten och ytligt markvatten.
Vattenförhållanden på etableringsplatsen Sallerup 5:10 ur teknisk synpunkt
Bolaget har i samband med prövningen vid Mark- och miljödomstolen redovisat
grundvattenberäkningar och då visat att omgivningspåverkan kommer att vara i det närmaste
försumbar.
Domstolen har inte tagit ställning till dessa frågor!
Fladdermusinventeringen
De försiktighetsmått som har föreslagits och meddelats är de effektivaste skydd som
föreligger för att skydda eventuell förekomst av fladdermöss. Detta har också bekräftats av
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. För övrigt hänvisar bolaget till sina tidigare
inlagor.
Domstolen har inte bekräftat något sådant och Länsstyrelsens beslut är upphävt. Nu
finns nya fakta i form av en välgjord inventering med förslag till krav att ställa! Och
nya krav har ställt, precis så om man kan göra i ett anmälningsärende!!
En fullständig miljöanalys av områdena behöver göras innan beslut tas.
En analys har gjorts i och med det som redovisas i anmälan, samt genom yttrande från
Länsstyrelsen och kommunekologen.
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har gjort bedömningen att handlingarna är
kompletta. Miljökontoret och plan- och byggkontoret gör samma bedömning.
Ni kan åberopa hur mycket som helst. Det är ett nytt ärende!
Sökanden ska redogöra för hur vattenfrågorna runt byggnationen ska lösas och hur
ledningar ska dras. Dräneringsfrågor kring verket på Ulatofta 5:21 ska också redovisas.
Vid prövningen i Mark- och miljödomstolen avgjordes bland annat att anmälan/ansökan om
bygglov är komplett, förutom det tillkommande kravet på rovfågelboinventering.
Det är ett nytt ärende, det finns inga gamla sådana domslut.
Vi kan naturligtvis hålla på att tjafsa hur mycket om helst om detta, men slutsatserna är
ändå att detta är ett nytt ärende (tydligen fyra nya ärenden egentligen). Det hela blir allt
mera rörigt och stadiet där det hela är rättssäkert för medborgarna har för länge sedan
passerats. För att belysa detta vill vi nu berätta lite om vilka medel man använder sig av
på kommunen av för att tvinga igenom dessa ärenden.
Undanhållande av SkOF:s intyg om olämpligheten att sätta vindkraftverk i vårt
område. Kommunen menar att det blev bortglömt eftersom det kom in tidigt. Må så vara,
men då borde man tagit fram det i andra omgången med dessa ärenden. Och då kunde man
förnyat det och talat om för SkOF vad som synpunkterna på det gamla från Mark- och
Miljödomstolen var. Man skall utreda förutsättningslöst, det gör man inte.
Förfalskning av uttalande: Man utnyttjar ett uttalande av Nils Carlsson på Länsstyrelsen
(specialist på frågor om Kungsörn och havsörn) för att visa att det inte finns rovfåglar i vårt
område.
Felaktigt utnyttjande av uttalande som inte var en konsultation om fladdermöss i området
som bevis för att sådana inte finns här av någon dignitet. Dessutom var uttalandet gällande det
ena verket, men fick i stället gälla för det andra.
Snålhet när det gällde att ge oss lite extra tid för att lämna in synpunkter i det nya ärendet. Vi
fick tre dagar med hänvisning till att det var så bråttom, sedan kunde man snabbt och enkelt
flytta det möte man skyllde på en halv månad.
Olämpligt styrande av vad vi skulle kommentera i det nya ärendet. Man dikterade helt
enkelt i information och kungörelser vad man ville vi skulle yttra oss om (se bilaga 1).
En väldig oreda i informationen till oss. Information som anges utlagd ut på hemsidan finns
inte tillgänglig där (Läs mera i bilaga 1), information plockas bort därifrån för snabbt, och
man försöker skynda på ärendet.
Exploatören Girovind är sju resor värre, men det är kanske hans jobb. Han har ett antal
mantra om områdets karaktär och om olika saker som diskuteras, vilka han upprepar om och
om igen. Ett sådant är, att han sätter likhetstecken mellan ytligt markvatten och grundvatten.
Talar vi om ytvatten försvarar han sig med att han har en undersökning om grundvatten. Talar
vi om ljud som stör det vilda i området talar han om en bullergräns vid närmaste fastighet och
talar kommunen om vad som gäller för fladdermöss så vidhåller han utan kommentar lägre
värden som aldrig framförts (avstängning vid 4 m per sekund efter viss tid).
Att behöva hålla på så här i detta ärende är högst påfrestande, men det stärker oss i vår
uppfattning om både ärendet och de agerande. Man skapar hela tiden en känsla av att vi blir
överkörda, inte hörda eller helt enkelt negligerade. Det bådar inte gott för framtiden.
Mera oreda och röra
Kommunen har en beslutad vindkraftspolicy från 2009 och det är den som gäller. Det finns ett
försök till en ny policy från 2012, men den förkastades av Länsstyrelsen. Då är det också så
att den inte existerar annat än som ett förkastat dokument som skall omarbetas. En antagen
policy är ett förhållandevis starkt dokument som man kan hänvisa till, ett förkastat sådant är
ingenting. Trots detta hänvisar såväl exploatörer som kommunens tjänstemän till det
förkastade dokumentet, allt eftersom det passar dom. Så sker i vårt fall, och så sker
exempelvis när det gäller nya vindkraftsprojekt uppe i Ormastorp m fl platser. Nu är det enligt
kommunen, inte så, att man bara kan hänvisa till ett sådant här antaget dokument (2009 alltså)
och säga stopp för vindkraftsetableringar, men det är som sagt ett starkt skäl. Dokumentet har
ju faktiskt behandlats av de folkvalda och såvitt jag förstår, även varit ute på remiss hos
medborgarna. Dessutom har Länsstyrelsen godkänt det hela. Dokumentet från 2012 har inte
godkänts av länsstyrelsen och det har i hög grad förkastats av befolkningen när man fick
möjlighet att yttra sig. Huruvida de folkvalda representanterna yttrat sig över det, vet jag inte,
men man kan väl knappast ha godtagit ett av Länsstyrelsen ratat dokument. Det hindrar dock
inte kommunen från att lägga ut det ratade dokumentet på hemsidorna som någon sorts
alternativ.
Därför kan vi väl slå fast följande:
Det finns ett policydokument och det är det som härrör från 2009 och inget annat.
I detta policydokument kan man se efter hur aktuella verk ”ligger till”. Man kan då se att de
verk som nu utreds uppe i Ormstorm m flera platser inte ligger inom område som anses
möjligt för större vindkraftsetableringar. Då kan man ju undra varför man skall utreda dom
just nu.
På det bifogade kartutsnittet kan man se ”våra” verk inprojicerade.
Kartan från 2009 års dokument
Om man då tittar på vad dokumentet från 2009 säger när det gäller verken på Sallerup 5:10
och Ulatofta 5:21 så ser man följande:
Verket Ulatofta 5: 21 ligger inte innanför den gräns som man lagt dit för möjligt område för
större vindkraftsetableringar. Det ligger minst 300 meter bortom densamma.
Verket Sallerup 5:10 ligger precis vid gränsen för området. Att det blivit så beror på att den
som ritat kartan generaliserat lite väl mycket och t ex lyckats lägga gränsen så att den skär
mitt igenom ett skogsområde med stora naturvärden i detta område. Området är medtaget av
Skogsvårdsstyrelsen bland ”Skogens pärlor” och är en sumpskog. Hade kartritaren haft lite
kunskaper om platsen hade denna skog inte kommit inom det område som man anser lämpligt
för vindkraftsetableringar, och därmed hade också Sallerupsetableringen varit omöjlig.
Troligen begrep man inte heller hur utvecklingen skulle gestalta sig och hur giriga på
utrymme exploatörerna skulle bli när de kände penningdoften. Hade man gjort det, hade man
nog varit noggrannare med gränsdragningen. Då hade man kanske till och med bekymrat sig
om att kolla var gränsen gick, och inte lagt den genom en sumpskog med höga naturvärden i
vårt område (se bilaga 2, Områdesorientering och bilaga 3: Sumpskogen).
Det ratade dokumentet från 2012 kan inte tjäna som ett dokument som man kan varken
ansöka eller besluta efter, vilket inte hindrar kommunen att utnyttja det. Man lägger till och
med ut det på sin hemsida. Exploatörerna har också sett det och dom tar alla chanser att utan
minsta självkritik eller kunskap om de rätta förhållandena, utnyttja det, och kommunen
godkänner det.
Länsstyrelsen riktar grav kritik mot detta dokument, bland annat för att det inte är tillräckligt
klargörande och saknar en hel del av analyser och ställningstaganden kring var verk skall
kunna placeras och man påpekar att det inte kommer att hjälpa kommunen framöver så som
ett sådant dokument skall göra. Ett otydligt dokument får avgörande betydelse för vad
överprövande myndigheter kan utläsa av översiktsplanen om t ex varför vindkraft inte är
lämpligt i området.
Vi kräver därför att detta dokument omedelbart plockas bort från hemsidorna och
förpassas dit det hör hemma, nämligen till papperskorgen!
Vill man se kartan från det ratade dokumentet från 2012 så ser den ut så här:
Den kartan visar egentligen vad man avser med slättbygden, viket är ett egendefinierat
begrepp som hänför sig främst till topografin eller kanske snarast bara ett allmänt tyckande.
Skrafferingarna visar olika områden som inte får bebyggas med vindkraft eftersom de är
skyddade av olika skäl. Kartan är här ovan rejält förstorad jämfört med policydokumentet, och
det är lite märkligt att man över huvud taget försöker citera den från något håll. Det är
besvärande att Länsstyrelsen inte tagit ställning mot Hörbys definitioner av slättbygden, eller
ens försökt organisera upp dem lite, men som framgår, är det Länsstyrelsens
samhällsbyggnadssektion som granskat det, och dom har kanske inte läst vad de mera
landskapskunniga kollegorna skrivit på Länsstyrelsens hemsidor. Även dom kan ju tänkas
klassa landskap genom att titta ut genom fönstret. Att inte dom från andra avdelningar som
deltagit har reagerat är dock ytterligt märkligt, men det blir kanske inte ett problem förrän det
är exploatörer som åberopar möjlighet till exploatering genom att överföra begrepp från
skånska slätten till slättlandskapet i Hörby kommun. Eftersom man nu uppmärksammats
på problemet bör man kanske reagera när Hörby kommer med sin nya policy så
småningom.
Ännu märkligare, när t ex exploatörer söker att citera det ratade dokumentet är, att man
glömmer den text som bifogas, nämligen (våra understrykningar):
I slättbygden är landskapet öppet, med vida vyer och få siktbarriärer. Detta gör att
byggnader över- lag syns på mycket långt håll och därmed påverkar landskapsbilden.
Vindkraften kan ändå upplevas som ett naturligt inslag i landskapsbilden som redan
innehåller stora byggnader i form av lantbrukets ekonomibyggnader. För att få begränsad
störning i landskapsbilden skall vindkraftverk uppföras i grupper om minst tre verk.
Slättlandskapet är tätt bebyggt och av kommunens övergripande analys över området
framkommer inga platser som går att peka ut som lämpliga för etablering av vindkraftverk.
Detta innebär att det ändå kan finnas områden lämpliga för vindkraftsetablering som
framkommer efter en fördjupad analys av området. Det sker även en ständig förändring av
boendet vilket innebär att bostäder kan komma att tas bort och därigenom ge nya möjligheter
för vindkraftsetablering i enlighet med ovan angivna riktlinjer.
Kommunens inställning
Kommunens inställning är att det ur landskapsbildssynpunkt är möjligt med etablering i
området, att dessa skall ske i grupper om minst tre verk samt att hänsyn till övriga
aspekter naturligtvis måste tas.
Kommunens inställning är alltså att man tar hänsyn till människorna i bästa fall, medan man
redan accepterat sin felaktiga association att det inte finns någon natur inom området. Det blir
ju också följden av att man pratar på om stora, vida vyer, vilka är typiska för det skånska
slättlandskapet, men knappast för det kommunen kallar slätten. Vår gissning är att de inte
någonsin lämnat Hörby kommun och rest neråt t ex Trelleborg och där lyft blicken över
tåspetsarna. Hade man gjort det hade man upplevt skillnaden och kunnat ta hänsyn till den.
Böndernas stora ekonomibyggnader och sedan också att vi slamrar med maskiner stup i
kvarten är ett vanligt pladder i vindkraftsammanhang. Dessa saker borde kunna tas bort
direkt. Precis som i andra verksamheter finns det bullergränser, och bönder ligger nog över
lag betydligt lägre i förhållande till dem än vindkraftverksexploatörer gör till sina gränser.
Dessutom är böndernas slamrande, i den mån det förekommer, ganska begränsat i tid och
försiggår sällan nattetid. Man pratar också om alla våra stora ekonomibyggnader. För vårt
område är det mestadels hitte-påsnack. Visst finns det några stora anläggningar med rationellt
driven djurhållning, men de är inte många, ens i det som felaktigt kallas slättbygden i Hörby
kommun. I stället är det mestadels äldre byggnader som inte är särskilt stora. De utgör
dessutom goda biotoper för fåglar och fladdermöss. Området i kommunen som man kallar
slätten är inget stort område för sädesodling till största delen, utan utgörs delvis av
deltidsjordbruk och hästgårdar. Odlar man något så är det ofta vall. I den mån man sysslar
med nötkreatur är det ofta frågan om köttdjurshållning, och den sektorn är också i avtagande,
tyvärr.
Ser vi lite på tillgänglig statistik så finner vi t ex:
I Östra Sallerups socken finns 92 företag som skattemässigt betecknas som jordbruksföretag,
vilka totalt har 2899 ha jordbruksmark. Det ger en medelareal av ca 31 ha. Jämför vi med t ex
Anderslöv som är en typisk slättförsamling och mindre än Östra Sallerup har man där 18
jordbruksföretag på totalt 2326 ha jordbruksmark, vilket ger en medelareal av ca 130 ha. I
Östra Sallerup finns 1104 kor, 3286 nötkreatur och 457 får och lamm. I Anderslöv finns inga.
Siffrorna hänför sig, vill jag minnas till år 2007, och kan nog ha ändrats en del sedan dess,
men de visar ändå på att det är två olika landskapstyper med helt olika förutsättningar och
utformning. Kollar man sedan på jordbruksmarken i förhållande till skogsmarken, så har
Hörby kommun (endast kommunstatistik tillgänglig) drygt 15000 ha jordbruksmark och drygt
20000 ha skogsmark. Alltså har man mera skog än åker. Trelleborgs kommun som är en
typisk slättkommun har ca 29000 ha jordbruksmark och ca 660 ha skogsmark, alltså mera än
40 gånger så mycket jordbruksmark som skog. Visst, Hörby kommun är inte ensartad, men
det är inte heller så att den är uppdelad i två delar, en med skog och en med åker. Vill man gå
vidare med detta så kan man studera mängden ekonomibyggnader i förhållande till
jordbruksföretagen och framför allt mängden komplementbyggnader. Där kan man göra
mycket intressanta iakttagelser, men det leder för långt här. Den som inte redan velat förstå
vad vi menar kommer nog inte att vilja förstå det sedan heller.
Hörby kommun är ingen representant för det skånska slättlandskapet så som det bör
definieras och den skall beskrivas på ett annat sätt än kommunen gör för att inte
förväxlas med en slättkommun. Det är inte de vida vyernas landskap och i stort sett var
man än tittar i kommunen så består horisontlinjen av skog, inte av åkermark.
Vad är problemet?
Problemet är följande:
Länsstyrelsen har en definition på vad som är slättbygden och kommunen har en annan.
Länsstyrelsens definition är väl underbyggd. Den tar hänsyn till de faktorer, bland annat de
historiska, som spelar stor roll i frågan om varför landskapet ser ut som det gör och den
urskiljer de delar av Skåne som rimligen skall betecknas som slätten. Till slättbegreppet är
också knutet egenskaper som gör att fauna, flora och miljö ser ut och har de egenskaper som
är typiska för Skånska slätten. Det är Länsstyrelsens definition som förstås av i stort sett alla
som har den minsta utbildning och av alla som har förmåga att läsa innantill i all den
dokumentation som finns.
Kommunen har en annan definition som grundar sig i en rent topografisk faktor som man kan
konstatera genom att titta ut genom fönstret och se att landskapet är platt. Sedan överför man i
en halsbrytande akrobatik Länsstyrelsens landskapsbegrepp till den egna rent topografiskt
styrda definitionen. När det sedan hettar till kan man inte stå för begreppen och då övergår
man till att tala om att ”vi utreder vad som gäller på platsen, inte vad landskapet kallas.”
Problemet är att man fram till denna punkt bestämt förutsättningarna, alltså vilka analyser
som skall göras, och mycket annat, efter det egna landskapsbegreppet, vilket egentligen är
Länsstyrelsens Skånska slätten. Man behöver inte göra någon fågelundersökning för där finns
inga speciella fåglar i det totaluppodlade landskapet, vilket vår inventerare sagt. Det kan han
säga i Trelleborg, men knappast i Hörby, och säger han det i Trelleborg så finns det protester
även där.
Vindkraftsexploatörer och deras handgångna medhjälpare bryr sig inte om någotdera, de
tittar bara på hur man kan komma åt en markbit och få upp ett verk. Om sedan natur förstörs
så struntar dom i det. Pardon dock för ett bolag, som direkt drog tillbaka sin ansökan när man
hörde om att det i kommunen fanns en rödlistad fågelart som häckade i ett tilltänkt område.
Exploatörer tar alla chanser att motivera, sedan kvittar det om det landskap dom motiverar
med är beskrivet från Hörby eller Trelleborg. Finns det då okunnigt folk som tar det till sig är
det ju bra.
Seriösa grupperingar, som SkOF, SOF m fl vet vad det handlar om och håller sig till det i
sina officiella publiceringar och intyg. De använder sig av den riktiga definitionen för
slättbygden. Man kör i kommunen över sådana organisationer genom att negligera dom. Om
enskilda medlemmar i dessa sammanslutningar lånar sig till att stödja oseriösa definitioner
och säljer sin själ för en grynvälling, eller gör det genom dumhet, desto bättre för
exploatörerna.
Nå, borde då inte Länsstyrelsen ändra på detta när ärendet kommer dit då? Nej, det gör man
inte, för ärendena kommer sällan till de avdelningar där det finns folk som begriper sådant
här. Det stannar ofta på den juridiska enheten, som sitter och överprövar vad kommunen
redan godkänt utan att heller göra undersökningar, i frågor som gäller ljud, skuggor och
reflexer. Hittar dom inga fel där kan naturen i området hälsa hem. Jurister tittar också ut
genom fönstret och har föga kunskaper om landskapet. Skall det vara riktigt ”rättssäkert”
skickar man ut en av de sina, för säkerhets skull i lågskor så han inte går ut i den där naturen,
och sedan får han titta runt i området. Så har länsstyrelsen i stort behandlat vårt ärende
hitintills. Hos oss lyckades han upptäcka Hörbymasten, och fann att den syntes, så vi stod nog
ut med ett verk också. Vi kan glädja dem med att numera är det mesta av
hindersbelysningarna vid Hörbymasten borta, så nu får Ni åtminstone skicka ut en ny jurist att
titta. Oavsett detta kräver vi att vårt ärende granskas av de avdelningar och tjänstemän
som på ett adekvat sätt kan bedöma innehållet i det framförda. Att en tittande jurist skulle
se skillnader i landskapet mellan Hörbys och Trelleborgs kommuner är ju inte heller givet.
Han har kanske inte ens varit utskickad till Trelleborg för att titta där.
Vad gör då dom som skall göra de fåtaliga och illa definierade underökningar som ändå görs?
Ja, där finns det två grupper, en seriös och en oseriös. Den oseriösa gruppen bryr sig inte,
dom gör bara precis det kommunen begärt, och i sin argumentation anammar dom
kommunens terminologi och gör samma halsbrytande överföringar mellan begreppen. Om
detta sker av dumhet och okunskap eller snöd vinning kan vi inte säga, men vi finner ett
förhållande märkligt, och det är att det är exploatören som får rapporterna först och har
möjlighet att påverka dem som gör inventeringarna. Det är inte rättssäkert. Att exploatören
skall betala, finner vi rätt, men inte att han skall ha möjlighet att påverka.
Den seriösa gruppen gör vad man skall och uppvisar stor integritet gentemot beställaren =
exploatören. Vi har sett ett antal goda exempel från Hörby kommun på detta.
Fladdermusundersökningen i vårt område är en sådan, fladdermusutredningen och
fågelutredningen i Gunnarp är andra.
Men finns det då fog för dessa anklagelser. Det är ju ändå ganska grovt. Ja, döm själva (det är
våra understrykningar):
Så här skriver SOF i sin policy
Intensivt brukade odlingslandskap kan normalt bebyggas med vindkraftverk utan större
konflikter med fåglar, undantaget områden där koncentrationer av gäss, svanar eller andra
fåglar periodvis uppehåller sig. Småskaliga och varierade jordbruksbygder hyser ofta stor
biologisk mångfald, inklusive fåglar, och bör undantas från vindkraftsutbyggnad.
Man sätter sålede två landskapstyper som motsatser. År det för kvalificerat att gissa att
man därmed jämför Skånska slätten med den skånska risbygden?
SkOF skriver så här i det remissvar man gav för vårt område och som på något konstigt sätt
försvann ända tills vi återfann det:
Det aktuella planområdet ligger vid västra foten av Linderödsåsen, består av blandade
miljöer samt äger icke försumbara ornitologiska värden. Eftersom Sallerup med omgivningar
enligt vår bedömning inte är ett lämpligt område för vindkraftverksetablering i större skala
väljer SkOF att avråda från etableringen.
I yttrandet över våra tre verk (det blev två så småningom) skriver SkOF bland annat följande:
Rubricerad plan gäller tre verk i ett område som delvis består av odlad mark,
delvis av smärre skogsområden. Vi känner inte området i detalj men den nyligen
genomförda atlasinventeringen påvisade bland annat att glada, brun kärrhök,
rapphöna och storspov tillhör områdets fågelfauna. Ytterligare skyddsvärda
arter kan förekomma eftersom en atlasinventering inte nödvändigtvis påvisar
samtliga häckande arter. Av de nämnda arterna bedömer vi att glada och
storspov kan reagera negativt på aktiva vindkraftverk. Glador löper en viss
kollisionsrisk och storspovar förefaller att undvika områden med höga
konstruktioner.
Sammanfattning: SkOF kommer att ien kommande reviderad policy föredra
koncentrerade anläggningar i lämpliga områden framför utspridda verk lite
varstans i landskapet. Det aktuella planområdet ligger vid västra foten av
Linderödsåsen, består av blandade miljöer samt äger icke försumbara
ornitologiska värden. Eftersom Sallerup med omgivningar enligt vår bedömning
inte är ett lämpligt område för vindkraftverksetablering i större skala väljer
SkOF att avråda från etableringen.
Där har vi storspoven, som man helt struntat i! För övrigt kan det väl inte sägas klarare.
Det här tyckte Mark- och Miljödomstolen var för otydligt, och man kan undra lite vad dom då
ville ha. Kommunen har i alla fall inte försökt få till stånd något bättre utan väljer att ånyo
blunda för detta och nämner inte ens pappret i fråga nu heller. Trots att vi framfört
fågelrikedom i området med ett antal känsliga arter som ”kronan på verket” väljer man att
blunda. Man beställer inget nytt intyg heller.
Vi har också på senare tid börjat fundera på om man inte helt har blandat bort korten för både
oss och sig själva. Vi kan se av dokumentet att det är beställt av Girovind och skickat till
honom, medan det också tydligt anges att en kopia tillsänts kommunen. I det ursprungliga
ärendet nämnde inte Girovind detta intyg, såvitt vi förstår (och aldrig sedan heller). Vi fann
det bland handlingarna som gällde exploateringen vid ett besök på kommunhuset för några år
sedan när vi gick igenom en del mappar. Är det möjligen så att Girovind helt enkelt struntade
i detta och hoppades att kommunens röra skulle göra att dom inte kom ihåg det? Och
fungerade det till viss del? Har kommunen hittat det i efterhand och stoppat in det i packen
med ärendet? Om det är så, visar det tydligt vad Girovind är beredd att göra för att få sitt
tillstånd, och hur kommunens röra ställer till det för medborgarna och hur lite man bryr sig
om det man skall göra. Det ställer också ännu en gång på sin spets frågan vad Girovind i så
fall mera manipulerat med. Fågelboinventeringen kanske? Ja, vi vet inte, men vi undrar
mycket över detta. Han hade ju möjligheten.
Fåglarna i området
Så här skriver Girovind
Fåglar i området
Bolaget varken kan dementera eller verifiera den lista som redovisas. Bolaget sätter dock ett
större värde på den genomförda fågelinventeringen som är genomförd av en opartisk person
och är den som får utgöra grunden för detta ärende. Den tabell som redovisas bygger på en
frivillig rapportering och är inte dokumenterad på sätt som har utförts av Richard Ottvall.
Anm: Den lista som avses är den vi satt samman av utdrag ur Svalan/Artportalen och som i
förnyad form redovisas i denna inlaga på annan plats.
I sitt förra överklagande till Mark- och miljödomstolen satte Girovind stor tilltro till Svalanlistan och åberopade den, efter att ha läst den ”så som fan läser Bibeln” och inte hittat några
fåglar i vårt område, nästan. Nu låter det annorlunda. Nu antyds rapportörerna vara partiska,
vilket är märkligt, eftersom den person som han nu sätter tilltro till, har lämnat flera hundra
rapporter till listan sedan år 2000. Kan man vara både partisk och opartisk samtidigt? Vi vill
slå fast att den lista vi citerar är ett utmärkt redskap för att förstå fågelförekomst i ett
område, bara man sätter sig in i hur den fungerar och inte försöker läsa in saker i den
som inte står där. Den är inte heltäckande på något vis, utan ett redskap som måste
kombineras med flera kunskaper, men det som står där är inga ”hitte-på-saker” utan fakta.
Dom som rapporterar är kunniga, och det finns en kvalitetssäkring inbyggd i det hela.
Sannolikt skulle exempelvis inte Girovind kunna få in ens en pilfink i listan på egen hand.
Många av rapportörerna är dessutom sådana som står för rut-inventeringarna , och det är deras
rapporter som ligger till grund för fågelatlaser och liknande. Det som står där är värt att lita på
således, men det svåra är det, som inte står där. Listan bygger på frivilliga rapporter, det är
rätt, och problemet är, att de inte är kontinuerliga utan beror på vilken rapportör som varit på
en viss plats vid en viss tid. Därför var vårt område mindre väl representerat före 2012, då det
började uppmärksammas. Det finns dock en rutinventering också, och vår ruta häromkring
heter 02D7d. Vi återkommer till den senare.
Vad gäller Girovinds påstående ovan, så är det lögn att det finns någon fågelinventering. Det
finns en, enligt vårt sätt att se, bristfällig inventering av fågelbon av röd glada med lite
kompletteringar om ormvråk och ugglor, inget annat. Den säger således inte ett dyft om
fågellivet i området för övrigt. Inventeraren anger syftet med inventeringen:
Denna studies upplägg har haft som mål att fastställa häckande rovfåglar och ugglor inom 1
km från positionerna för de planerade vindkraftverken.
Att han sedan satt rubriken Fågelinventering på alstret i fråga är oväsentligt, och han har
dessutom underrubriken ”Bedömning av rovfågelförekomst” längre ner på sidan. Någon
allmän fågelinventering är således inte genomförd och det finns bara en medioker studie av
några rovfågelarter inom en km från etableringsplatsen samt lite resultat av att han satt en natt
några timmar i området och lyssnade på ugglor.
Den är således begränsad till avståndet 1 km från verken. Det senare är väl dikterat av
kommunens önskan att veta så lite som möjligt om områdets företräden och är helt styrt av
regelverket för gladans förekomst. Man kan ju påpeka, möjligen att om det handlat om kungseller havsörn hade det handlat om andra gränsavstånd. Man kan också säga, att det finns arter
som man vet om, som också skall skyddas, t ex storspov och trana, vilka vi redovisat från
området, men av någon anledning har de inte kommit med, trots att vi tidigare i ärendena som
rör området nämnt om dessa. Man försöker gömma sig bakom att Mark- och Miljödomstolen
inte brytt sig tidigare, vilket vi på annan plats i denna inlaga diskuterar och motbevisar.
En annan sak, som ett sådant här hastverk inte tar upp, det är flyttande fåglar. Det nämns inte
en stavelse om det någonstans. Vi vet att tranor gästar vårt område, ofta talrikt vår och höst.
Några blir kvar länge på våren och något par stannar och häckar, och en del av dom har vi
lyckats dokumentera, men det finns också flockar om över hundra tranor som övernattar här.
Flera gånger har vi sett flockar på låg höjd, vilka hade decimerats avsevärt om Girovinds
propeller funnits på plats. Eftersom vi inte är fågelexperter själva, kan vi inte heller bestämma
alla dom flockar av snäppor och annat som ses i området på håll vår och höst. Några har blivit
noterade av ornitologer, men långtifrån allt. Men flera av dem har setts över
etableringsområdena. Vi har också framfört detta om tranorna förut utan att få det minsta lilla
gehör. Varför? Arten är med på EU:s fågeldirektiv och i svenska rödlistan. Arter på den
svenska rödlistan som rapphöna och storspov är också dokumenterade från vårt område, men
de förtigs också i alla sammanhang.
Såvitt vi förstår skulle inventeraren också lämna synpunkter på artförekomsterna, och det är
där han verkar ha åstadkommit det sämsta resultatet. Var det inte så att man ville det, har han
åstadkommit en partsinlaga åt exploatören och då är det kanske förklarligt att alstret ser ut så
som det gör. Vi återkommer till detta senare.
Inventeringen
Röd glada häckar och har ungar i april – juli ungefär. Området besöktes av inventeraren 5 tim
i mitten av mars, 5 timmar i mitten av april, 2 timmar i slutet av maj och 2 timmar i slutet av
juni förutom uggleutflykten. Det är således i stort sett 1 månad mellan besöksomgångarna. I
samtliga fall utom i mars samt vid uggleskådandet var det förmiddagsbesök eller i något fall
middagsbesök. Under den här tiden hann inventeraren med att gå över hela området och att
bevaka om röd glada landade i något bo någonstans. Vi tillåter oss tvivla på detta. Han var
uppe och knatade runt i Brorslund och runt masten (i alla fall skådade han däråt), och han
skådade ormvråk i områdets sydligaste del. Detta kan man inte göra från en plats, och det tar
tid att förlytta sig. Så hur mycket ägnade han egentligen åt olika delar av området? Inte någon
imponerande tidsrymd i alla fall såvitt vi kan se. Vi som bor här ser glador näst intill alltid,
och vi vet att dom ägnar mycket tid åt att sväva omkring och kortare tid åt att landa i boet. Vi
vet också att trafiken till bona är stor när det finns gott om mat att hämta, dvs när bönderna
slår vall. Det hade man inte börjat med i mars, och då hade knappast gladan börjat bygga
heller , men möjligen inmutade hon då revir. I april ruvade hon, och då låg hon ganska stilla.
Dessutom hade inte ensilageskörden kommit igång då. Den 29 maj kan den ha börjat och då
var tidpunkten på dagen nog ganska bra vald också. Kanske gladan fanns kvar i boet den 27
juni, men troligen var då ungen/ungarna flygga och satt i ett träd medan mamma fixade käket.
Inte mycket chanser att se glador vid boet med andra ord. Det här visar hur sådana här hastiga
inventeringar kan missbrukas, snarast. Vi har begärt en fågelinventering på årsbasis, och
det är vad vi kräver att det skall beslutas om, i fall man inte nu tar sitt förnuft till fånga
och ser till att verken inte byggs.
Inventeraren (Ottvall) redovisar således totalt 14 timmars besök i vårt område fördelade på 6
tillfällen, ugglebesöket på natten oräknat. Allt är redovisat med tidsangivelser och
väderrapport.
När det gäller Ottvalls tidsangivelser kan man möjligen undra över följande: Han anger att
han var i vårt område klockan 07 00 – 09 00 den 17 april 2014. Det är lite märkligt, eftersom
han rapporterar brun glada från Bönhult kl 09 00 – 09 03 just denna dag. Han måtte således ha
överträtt hastighetsbestämmelserna rejält den dagen. I området direkt söder om Bönhult skulle
han också inventera fågel, men just den dagen finns inget noterat om att han var där i
inventeringsberättelsen därifrån. Dock kan han näppeligen vara på två ställen samtidigt om
han inte likt en samisk nåjd kan frigöra själen från kroppen och segla iväg i något annat än
realtid. Antingen är han i vårt område kl 09.00 eller också är han i Bönhult således, men inte
på bägge ställena samtidigt.
Brun glada är i Sverige en sällsynt fågel med ett fåtal häckande par i Sydsverige och det borde
varit intressant i den fågelinventering han gör i det området, men därom finns intet i denna.
Såvitt jag förstår omnämner han inte heller den stenfalk han registrerade på Ingemanstorp,
Långaröd i hans inventering från det området, men det kan ju lämnas därhän i detta fall. Det
kan dock nämnas att den arten är upptagen på fågeldirektivets lista över särskilt skyddsvärda
arter. I stället anger han i inventeringen: Därutöver observerades varken fiskgjuse eller någon
annan rovfågelsart med särskilt skyddsvärde vid inventeringarna. Nähä, så var det med det!
Var det så att han inte inventerade just den dagen han såg sådana arter eller vad handlar detta
om? Falsarier eller smörjande av uppdragsgivare? Man biter ju som bekant inte den hand som
föder en.
De här exemplen visar på hur osäkert en sådan fågelinventering är, och hur den utnyttjas i
negativt syfte.
En annan märklighet är, att Ottvall, om man får tro vad som skrivs, var både i Ormastorp och
Sallerup samtidigt den 29 maj. Det kan finnas en enkel ursäkt för detta, eftersom det baserar
sig på kommunens angivelser i samband med ärendena på hemsidan, men det kan också bero
på att delar av rapporterna är ”fejkade”. Det sistnämnda kan vara ett exempel på den allmänna
röra som råder i kommunen när man försöker att på olika sätt driva igenom de här ärendena
genom att klumpa ihop dem så att man inte själva längre vet varken ut eller in. Det är också
så, att vi har svårt att få tidsangivelserna att gå ihop när man jämför olika proxyvärden, men
mera därom i annat sammanhang och i annan instans.
Ännu en märklig sak är, att kommunen låter exploatören få rapporten direkt från inventeraren
som sedan dröja en rundlig tid med att skicka in den. Enligt SOF:s policy när det gäller
sådana här inventeringar är det helt förkastligt. Man skriver så här:
Prövningsprocessen för såväl stora som små anläggningar måste ses över och utvecklas så
att miljölagstiftningens syfte uppnås. Miljöbedömningsuppdragen, som ligger till grund för
den fortsatta processen, måste redovisas till den myndighet som prövar tillståndet för
vindkraftsetablering och finnas offentligt tillgängliga. Det är viktigt att även upphandlingen
sker offentligt för att undvika misstankar om eventuella lojalitetsband mellan
miljökonsekvensutredare och projektör.
I det här fallet känner vi igen många av exploatörens sätt att uttrycka sig i inventerarens
redovisning. Det behöver inte betyda något, bägge är kanske lika okunniga, men det verkar
lite skumt. Vad vi avser med okunnighet utreds senare i denna inlaga. Det är dock ingen
fördel att det hanterades så här. Som framgår av SOF:s policy förordar man en bättre metod
där redovisningen sker till myndigheten direkt, då kan misstanken om otillbörlig påverkan och
svågerpolitik undvikas.
Den inventering som presenteras är inte heller särskilt överskådlig. Nog hade man kunnat
sätta upp fynden i en tabell t ex och inte bara nämna dom i en svårtolkad, prosaberättelse.
Vem kan t ex få någon riktig reda i följande:
Inom det inventerade området fanns 3 revir av ormvråk med spelflygande fåglar på två
platser samt en använd boplats, 1 revir röd glada och 2 revir kattuggla med tiggande ungar.
Några möjliga risbon för rovfåglar hittades i mars−april och observationer av ormvråk och
röd glada gjordes med ruvande fåglar på två boplatser. Övriga funna risbon användes inte
som boplats av rovfåglar under 2014 (ett gammalt bo i aldunge mellan Ulatofta och
Brorslund samt ett bo i närheten av aktiv boplats av röd glada). Vid uppföljning av dessa
häckningar konstaterades 2 stora ungar i gladboet samt en lyckad häckning i ormvråksboet.
De här sakerna bidrar till att vi har svårt att lita på de dokument som presenteras för
vårt område. Vi har svårt att se att man kan inventera fågelbon på ett ställe och
samtidigt befinna sig en mil eller mera därifrån. Vi tycker också det är märkligt att man
kan inventera rovfåglar i Ormastorpsområdet utan att ta upp två sällsynta arter som
passerar. Vilka arter sågs då passera i vårt område utan att tas upp? Visst, man kan
säga att kommunen bad bara att få häckning av tre arter belysta, nämligen röd glada,
bivråk och fiskgjuse, men det beror naturligtvis på att dom inte begriper bättre. I vårt
område var det häckande rovfåglar (lite vagt definierat till få arter) och ugglor inom 1
km från etableringsplatserna. Fågelinventeraren gör sedan som han blir ombedd, kollar
dessa arter och nämner inte resten som han ser. Att några av våra mest sällsynta
rovfåglar setts också i ett av områdena nämns inte, för det ville man inte veta. I vårt
område kan knappast inventeraren undgått att se de tranor som uppehöll sig här under
den aktuella tiden, men dom omnämns inte i minsta bisats, för det hade man ju inte
frågat efter.
Vi har också i tidigare handlingar skickat in, om än ungefärliga, så ändå kartor över bon inom
området. Dessa har inte överlämnats till inventeraren. Det är lite märkligt, enligt vår mening.
Det borde väl knappast tolkas som en partsinlaga om han hade fått lite hjälp på traven. Var
man möjligen rädda att han skulle finna något i dom? För att bättra på detta ännu mera har vi
fortsatt med boinventeringen och kan därför bifoga en ny karta. Mera därom senare.
Vi saknar således helt förtroende för ”fågelinventeringen” och kräver att det skall göras
en riktig fågelinventering som löper över en längre period och som tar hänsyn till alla
förekommande, fågelarter och också platsens betydelse för flyttande fåglar. Man
behöver inte försöka gömma sig bakom att Miljödomstolen nämnde gladan, det var den
art dom ville ha undersökningar av, det är ett nytt ärende nu och det har tillkommit
massor av nya fakta. En helt ny fågelinventering således och tydligt definierade krav
samt en upphandling som är rättssäker och en redovisning som är överskådlig. Vi
tycker nog också att inventeraren borde få tillgång till det material vi försett kommunen
med och som nu ytterligare bearbetats för denna inlaga. Dessutom undrar vi om det inte
vore dags att byta inventerare. Varför inte snegla lite på inventeringen som gjordes i
Gunnarp i år, om inte annat så för att se hur en formell redovisning bör se ut. Vi
kommer att engagera allt flera fågelintresserade i detta tills de här kraven är
tillgodosedda. Dom som av Girovind antyds som partiska när det gäller rapportering i
Svalan kommer att bli vår första målgrupp, och dom är ganska många. Vi kanske också
skall utreda lite mera vad han menar. Har dom fuskat med rapporterna? Eller anser
han dom för okunniga? Vad gäller då för hans egen inventerare som både är rapportör
och inventerare?
Som svar på vår fråga varför man inte, varken i vårt fall (nytt ärende!) eller i Ormastorpsfallet
bett om ett utlåtande från SOF/SkOF svarar man att det inte behövdes i Ormastorp, eftersom
man hade en fågelinventering (rovfåglar även där, samt en äldre, ungefär lika dålig
inventering, vilken faktiskt antyder att det kan finnas ytterligare arter på nära håll) och i vårt
fall att man hade fått ett intyg från SkOF i samband med att ärendet var aktuellt förra gången.
Man kan således se, att en inventering av några häckande rovfågelarter likställs med en
fågelinventering. När det gäller intyget för vårt område, utfärdat 2009, står det så här i det:
Rubricerad plan gäller tre verk (dessa blev senare två, vår anmärkning) i ett område som
delvis består av odlad mark, delvis av smärre skogsområden. Vi känner inte området i detalj
men den nyligen genomförda atlasinventeringen påvisade bland annat att glada, brun
kärrhök, rapphöna och storspov tillhör områdets fågelfauna. Ytterligare skyddsvärda arter
kan förekomma eftersom en atlasinventering inte nödvändigtvis påvisar samtliga häckande
arter. Av de nämnda arterna bedömer vi att glada och storspov kan reagera negativt på
aktiva vindkraftverk. Glador löper en viss kollisionsrisk och storspovar förefaller att undvika
områden med höga konstruktioner.
Sammanfattning: SkOF kommer att i en kommande reviderad policy föredra koncentrerade
anläggningar i lämpliga områden framför utspridda verk lite varstans i landskapet. Det
aktuella planområdet ligger vid västra foten av Linderödsåsen, består av blandade miljöer
samt äger icke försumbara ornitologiska värden. Eftersom Sallerup med omgivningar enligt
vår bedömning inte är ett lämpligt område för vindkraftverksetablering i större skala väljer
SkOF att avråda från etableringen.
Kan det sägas klarare än så? Dessutom från en organisation där ”vår” inventerare är högt
uppsatt medlem och ingående i valberedning mm. En områdesbeskrivning som nästan helt
sammanfaller med vår och som helt motsäger exploatörens och inventerarens påståenden och
som i allt stöder våra påståenden om traktens olämplighet. Den påpekar också förekomsten av
ett antal arter som vi försöker påvisa i våra sammanställningar (storspov t ex som vi även
dokumenterat förekomsten av fotografiskt) och som sammantaget leder fram till att man anser
placeringen olämplig. För storspoven kommer Sallerupsverket att spoliera hela dess habitat.
Det här dokumentet fann vi i kommunens arkiv när vi gick igenom ärendet, det var moltyst
om det dessförinnan. Kommunen menar att man förbisett det, eftersom det kom in så pass
tidigt, och det har vi ju inga argument mot, eftersom vi inte vet. Men vi kan ju tänka ett eller
annat ändå. Om det var bortglömt visar det ånyo att kommunen inte har ordning på ärendet.
Dokumentet var dock inte bortglömt nu i den senaste rundan eftersom vi tidigare gjort det
känt, och man hänvisar ju också till att man har det eftersom man inte behövde ha ett nytt. Om
man nu vet att man har det, så är det väl en handling som har betydelse för ärendet, eller hur?
Men inte en stavelse om det, inga bemötanden från kommunen, bara tystnad. Och framför
allt inga försök att förnya det!
Vi förvånar oss över att kommunen inte heller kollat in fågellistan (alltså utdraget från
Svalan/Artportalen som finns som bilaga 5) och som vi bifogade till kommunen när de ville
ha synpunkter på ärendet. I så fall kunde man sett (om man nu inte litar på våra foton, som
också bifogats) att det, förutom talrikt med glador, finns häckande trana rapporterad från
området, och att det finns lärkfalk som jagar sländor över vattenhålen i området, samt en hel
del annat ”smått och gott”. Tillsammans ger observationerna från området en bild av ett
område med många fågelarter av allehanda slag, och några av dem till och med rejält
förbjudna för Girovind att slå ihjäl med sin propeller. Egentligen är ju alla arter förbjudna att
slå ihjäl medvetet, det är bara vindkraftsbranschen som skapar egna regler som kommunens
vindkraftskramare hoppar på.
Vår lista bör sedan kombineras med vår fotobilaga över fåglar i området, där t ex riklig
förekomst av trana är dokumenterad ingående liksom naturligtvis röd glada. Denna art
är en karaktärsart för området, och vi har så omfattande fotodokumentation av den, att
detta knappast kan förnekas annat än av egoistiska skäl.
Vi bifogar till detta följande dokument: Bilaga 4: Fåglar från området.
Dessutom gäller för det följande: Bilaga 5: Utdrag från Svalan/Artportalen över fåglar
från vårt område.
För att nu ytterligare förklara och förenkla detta för den som inte vill se, bifogar vi ett nytt
utdrag ur rapportsystemet Svalan, där vi har plockat ut de arter som har direkt med vårt
område att göra, och där vi med skuggning markerat en del extra intressant. I
Svalan/artportalen anges observationsplatser och bl a följande är aktuella för vårt område:
Observationsplatsen Omsed ger direkt överblick över etableringsområdet, men också
överblick av området runt platsen i övrigt. Det är att märka att hela området som kan
överblickas ligger inom km-gränsen, som man av något märkligt skäl ser som viktig i detta
sammanhang. Fåglar som förflyttar sig kan mycket väl komma utanför densamma eller
komma innanför den, beroende på åt vilket håll de flyger. Därför är km-gränsen viktig endast
om man talar om skyddsområden i stort. Glador som bor 1100 m från etableringsplatsen kan
mycket väl hämta sin mat i dess närhet, och vice versa. För gladans del beror det bland annat
på var man för tillfället slår hö eller markbearbetar.
Observationsplatserna som hänför sig till vattenhålen i norr och söder ligger längs väg
1062 och ger mot väster insyn i området några få hundra meter från etableringsplatsen. Där
finns två större vattenhål synliga och dessutom för det mesta en del andra småvatten,
alltsammans beläget inom avståndet 500 m från etableringsplatsen. Vänder man sig mot öster,
ser man också ett vattenhål och dessutom en hel del öppna fält, men också hagmark som
sannolikt tidigare varit en del av Sallerups bys åkermark. Man tittar ändå inom området 1 km
från etableringsplatsen där också.
Observationsplatsen Långesten med tillägget Västerstad ligger inom km-avståndet. Det
kan dock vara så, att vattenlevande fåglar som rapporteras därifrån kan ha setts vid den damm
som andra rapportörer betecknar enligt nedan.
Observationsplatsen Omsed med tillägget Vanaholm ligger lite utanför km-gränsen, men
eftersom det finns gårdar på de flesta sidorna där så är observationerna över spelande ……
gjorda rakt in mot verket. Det finns också andra observationer därifrån av vadare mm, och
dom kommer troligen från den damm som ligger intill vägen. Vi har städat bort en del
därifrån, men har lämnat kvar sådana arter där vi mött samma arter och ibland samma par
uppe i vatte4nsamligarna längs väg 1062. Fåglar har ju som bekant möjligheter att flyga och
förflytta sig. Bland annat har vi sett hur gravänderna utnyttjar detta. Ett par brukar bo i en
uthusbyggnad nära oss i Tullsåkra, men ha sin huvudsakliga födosök i vattnen uppe vid
etableringsplatsen och vid Vanaholm samt på åkrarna häromkring. En exploatering på
Sallerup 5:10 skulle ofelbart innebära en habitatsförlust för den arten. Nu är ju just den tillåten
att ha ihjäl med propellern förståss.
Observationsplatsen Korsholm ligger innanför såväl gamla som nya väg 13, men eftersom
det är hus mot väster så är det mot öster man spanar. Huruvida avståndet till verket därifrån
överstiger 1 km beror i hög grad på var man tittar. Från själva observationsplatsen är det
drygt1 km till Ventusverkets tilltänkta etableringsplats, men de fåglar som ses där kan i hög
grad ha kommit inne ifrån ”vårt område”, eftersom det är på det hållet horisonten är fri. Vi har
dock städat bort en del observationer därifrån för att inte ge våra belackare något att klyva
näbb om.
Observationsplatsen Ulatofta ligger vid några småvägar, ganska nära etableringsplatsen
Ulatofta 5:21, och de fåglar man ser där rör sig inom kilometerzonen för det verket eller
kommer därifrån mestadels. Dessvärre är denna observationsplats ganska sällan besökt.
Observationsplatsen Östra Sallerup slutligen ligger söder om sockenkyrkan och erbjuder
fritt synfält över områdena i SÖ, S, SV och V. Från själva observationsplatsen till
Sallerupsetableringen är det drygt 1,5 km fågelvägen, men eftersom man inte har fåglarna i
handen utan ser dem ut över fälten i S, SV och V mestadels, blir avståndet som mest 1,3 km
eller mindre, och många av dem rör sig ju in över km-gränsen. Vi har sorterat bort en del arter
som verkar ha setts i riktning mot prästgårdsparken dock. Rakt mot väster kommer man snart
in i den km-cirkel som ligger runt etableringsplatsen i Ulatofta. Det finns inom det här
området flera vattensamlingar som borde vara mycket attraktiva fågellokaler, men av olika
skäl har inte ornitologerna hittat dit.
Nå, låt oss då titta på fågellistan från vårt område, begränsad till de här observationsplatserna
till att börja med. Vi har valt ut åren 2013 och 2014. Det är gjort för att man skall se, att det
inte är fråga om tillfälliga lyckosamma observationer utan om fåglar som normalt
förekommer i vårt område. Vid behov finns även förberett listor bak till 2008 för att
ytterligare understryka vad vi säger. Listan 2013- 2014 över vårt område finns i bilaga 5. De
mest intressanta arterna har markerats med skuggning. Arter som är med på bilaga 1 i EU:s
fågeldirektiv har indexerats med (B) och arter som är med på den svenska rödlistan har
markerats med (R). Vi har också markerat arter som under perioden 1975 – 2005 minskat med
minst 50 %. Det senare är alarmerande men har inte ännu medfört att arterna förts upp på
rödlistorna. Det är dock en signal om att vi bör behandla dessa arter och deras habitat med
stor försiktighet. De flesta observationerna är gjorda av den ornitolog som förestår den
aktuella rutan och som övervakar och inventerar fågellivet där. Det är en mycket kunnig
person. Dessvärre är han allvarligt sjuk emellanåt och har inte kunnat följa området
kontinuerligt, och endast med hjälp av bil under året och inte alls under hösten 2014.
Man kan ju var och en titta på listan, men för att underlätta vill vi ge lite hjälp. Vi har hämtat
informationen på sajten
http://www.naturvardsverket.se/Nerladdningssida/?fileType=pdf&downloadUrl=/Documents/
handbok/1/Bilaga3_Nyckelbegrepp_hackning.pdf
Röd glada (B) finns med i form av 11 observationer och ofta av flera ex vid samma tillfälle.
Den är också noterad vid nästan varje besök ornitologen gjort i området. Vi redovisar också
talrika foton med denna art i vår bilaga 4.
Trana (B) är också ofta rapporterad, notera ett det i många fall är ett par som nämns. Vi vet
att ett par häckade lite mera än 1 km från etableringsplatsen och vi misstänker att ytterligare
ett par häckade inne i området. Tranorna är frikostigt redovisade i vår bilaga 4 med
fågelbilder och kan knappast negligeras. Det är således inte en enstaka trana och en enstaka
gång. Det är sällsynt med häckande tranor i mellersta Skåne och när det nu finns ett lämpligt
habitat för dem där de kan söka en del av sin föda, borde man värna om det, inte förstöra det.
Av storspov (R) finns ett flertal observationer, alla från området alldeles intill
etableringsplatsen. Det finns ingen anledning att tro annat än att den häckar i det området,
eftersom det är en mycket lämplig biotop och arten ses där kontinuerligt. En etablering ca 400
m från observationsområdet skulle vara förödande både för individerna och deras habitat. Just
storspov anförs ofta som en art som inte trivs inom minst 800 m från ett vindkraftverk. Se bild
på arten i området i Bilaga 4.
Sånglärka (R) förekommer vanligt inom området. Det är en art som rödlistats för att den
minskar kraftigt. Man vill gärna ha speciella ytor i åkerfält där den kan bo, och att inrätta
sådana ger t o m speciella bidrag. Detta har inte föranlett kommunen att tänka efter det
minsta. Kanske Länsstyrelsen vet bättre. Annars handlar det om märkliga förhållanden där
man ger bidrag med ena handen och dödar dom som skall gynnas med bidragen med den
andra. Man skulle till och med kunna vara så drastisk att man tänker att det aktuella området
faktiskt är bättre för sånglärkan än små rutor i åkermarkerna. Dessutom blir det billigare.
Stenskvätta (R) och buskskvätta (-50%) förekommer vanligt i området och stenskvättan har
t o m dokumenterats i vår bilaga 4. Det torde väl vara ställt utom alla tvivel att stenskvättan
häckar inom området i alla de stenmurar där finns.
Andra arter som förekommer är rapphöna (R), tornseglare (R), hämpling (R), och
spillkråka (B), alla med dokumenterat skydd (R) eller (B), samt en hel hop med arter som
ännu inte har lika stor skyddsstatus, men som minskat kraftigt (-50%), såsom tofsvipa,
gransångare, gulsparv, skrattmås, hussvala och gulärla.
Svarthuvad mås finns rapporterat från vårt område 2014, två gånger. Det är troligen samma
fågel det handlar om, den gästade oss i slutet av maj 2014 och vi lyckades t o m fotografera
den. Fotogranskning och ytterligare observationer gjordes sedan av en kunnig ornitolog. Det
här är en ganska sällsynt gäst hos oss, men möjligen en sådan som kommer att öka framöver.
Den verkar vara svårbestämd, men den är uppmärksammad av den s k Rapportkommittéen
och föremål för analys. Innan dom sagt sitt är det här fyndet kanske inget att yvas över, men
det visar att det här är ett område värt att följa och bevara.
Det som meddelats hitintills är vad som finns inom 1 km från etableringsplatserna. Vi tycker
dock att det är löjligt med denna km-gräns och hårklyverier runt denna. Hade det varit den
minsta ordning med kommunen hade man insett följande fakta:
Fåglar kan flyga och gör det vanligtvis och dom förflyttar sig snabbt och ser inga gränser på
en km som människan stakar ut. Gränsen 1 km runt etableringsplatsen må därför gälla för bon
av glada, hade det varit kungs- eller havsörn hade det varit 3 km. För storspov
rekommenderas 1 km, och den har man inte ens inventerat, trots att vi påpekat dess förekomst
mycket nära etableringsplatsen. Detta är en av de marker i kommunen där den arten har ett bra
habitat, men det bortser man ifrån. Man bortser också från flyttande fåglar som rastar i
området, man bortser från fåglar som använder termikvindar över vårt område för att ta höjd, t
ex rovfåglar och tranor, trots att vi vid olika tillfällen påpekat detta. Området är också ett
tillhåll för fjällvråk (R), som ses här ganska ofta varje vinter. Visst, den häckar inte här, men
den decimeras här om verken kommer till stånd. Det finns t ex 45 observationer av fjällvråk
från Hörby kommun 2010 – 2014 och vi ser den varje vinter i vårt område. Tyvärr kan vi inte
förete fotografiska bevis i det fallet, men en riktig fågelinventering hade visat på dess
vinterförekomst här. Vi vill också peka på en annan sak:
Inom kommunen förekommer uppfödning av vit stork (Både B och R) och också årliga
utsläpp av den arten. Det förekommer i och för sig också i några andra kommuner, men
Hörby ligger ju i täten i det fallet. Det finns någon iakttagelse av vit stork i listorna, och vi
som bor här kan vittna om ett flertal besök. Sådana besök är inte ovanliga när man t ex
markbearbetar, och vi har kanske inte tänkt så mycket på det alltid, eftersom man vet att den
är uppfödd. Men uppfödningen är ju ett medel för att få in den i landskapet, och då skall väl
inte den dödas i vindkraftverken. Vore det inte på sin plats att satsa på sådant i stället i
kommunen. Man kan dock inte favorisera storken som symbol för kommunen och samtidigt
lusa ner den med vindkraftverk, det går inte ihop sig. Nog vore en devis ”med storken i
centrum” bättre än ”Hörby, kommunen som blinkar som ett tivoli”. Det senare blir snart en
realitet om man inte tänker sig för.
Tänk om man bara kunde läsa innantill och handla därefter:
Det aktuella planområdet ligger vid västra foten av Linderödsåsen, består av blandade
miljöer samt äger icke försumbara ornitologiska värden. (Citat från SkOF:s utlåtande om vårt
område).
Småskaliga och varierade jordbruksbygder hyser ofta stor biologisk mångfald, inklusive
fåglar, och bör undantas från vindkraftsutbyggnad. (Citat från SOF:s policy).
Vi kräver att detta beaktas och att de aktuella vindkraftetableringarna inte tillåts.
Skall man över huvud taget inventera, bör man göra det med hjälp av greppbara enheter. De
rutor som finns i Svalan/Artportalen är då en lämplig utgångspunkt. I vårt fall är det så
lyckligt att det aktuella området ligger förhållandevis centralt i en ruta, den som har
beteckningen 02D7d.
Gör man det, får man ytterligare rapporter om röd glada (B), men också arter som brun
kärrhök, vit stork, havsörn och kungsörn, och då bör man nog utöka skyddsområdet lite över
en km. Finns dom där så kan det också vara så att de häckar där. Säkerhetsavståndet till
havsörn och kungsörn är således 3 km. Märkligt nog blir det inte så jättemånga andra nya
arter, de flesta är faktiskt redan noterade från vårt område, vilket är det bäst representerade
inom rutan.
Misskrediteringar?
Så¨här skriver Girovind
Framförd kritik mot inventeraren avstår bolaget från att kommentera. Bolaget har tidigare
också redovisat att etableringen inte berör några riksintressen. Att anse att ett område är
likvärdigt med ett Natura 2000-område är en ensak men antingen är det ett riksintresse eller
så är det inte. Övriga delar av texten anser bolaget vara mera av en inlaga för att
misskreditera inventeraren.
Innan vi tar os an den sista meningen i detalj vill vi bara tillägga att så här argumenterar man i
kommuner som inte har reda på sin natur. Vore det så enkelt kunde man ju bara ersätta
personalen med ett datorprogram där man matade in ett antal kartor och parametrar, sedan
kunde exploatörerna få lägga in en punkt där dom ville ha sitt verk och få ett svar direkt.
”Området är inte stadsplanelagt, inget naturreservat och inget Natura 2000-område, där kan
Du bygga”. Då skulle allt utredningsarbete kunna ersättas med detta. Tyvärr verkar det ibland
som om Hörby kommun blivit ett sådant datorprogram, och är dom det inte än, så jobbar dom
banne mig på att bli det.
Att misskreditera inventeraren
Vi har framfört att det är en undermålig inventering och framför allt en undermåligdiskussion
som inventeraren för och eftersom detta inte accepteras vill vi utveckla det närmare här.
Vi kan börja med de här meningarna i inventerarens berättelse
Produktionsskog i flack terräng och öppet odlingslandskap är ofta lågriskområden med liten
påverkan av vindkraft på fågellivet.
Det inventerade området omfattar främst jordbruksmark med inslag av skogsdungar.
Förekomsten av häckande rovfåglar och ugglor var som förväntad i ett odlingslandskap i
centrala Skåne med en tämligen ordinär fågelfauna. Det är möjligt att sparvhök, tornfalk och
hornuggla häckar vissa år, men överlag är inte förutsättningarna i området särskilt goda
som häckningsplats för rovfåglar. Odlingslandskap lyfts också fram som en naturtyp där
risken för kollisioner eller undanträngningar av fåglar ofta är marginella vid
vindkraftetablering.
Röd glada häckar främst i jordbruksmark och endast i låga tätheter i skogsbygd
Ett landskaps utseende beror på flera olika faktorer. Viktiga brukar det geologiska underlaget
och de därav följande historiska följderna av att underlaget är sammansatt på ett visst sätt
vara. Vi vill därför citera Länsstyrelsens egen publikation från deras hemsidor på adressen:
http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-ochkulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/oversiktligakommunbeskrivningar/Pages/Horby.asp
Understrykningarna har jag tillfört:
Först skall emellertid de variationer i odlingssystemen som kännetecknade området i äldre tid
uppmärksammas. Den typiska skånska slättbygden kännetecknades under en period från tidig
medeltid till cirka 1800 av stora byar, som omgavs av vidsträckta, bebyggelsetomma
odlingsmarker, indelade i tre vångar (så kallad tresäde: två vångar besåddes årligen, den
tredje låg i träda). Åkerytorna kunde vara stora och sammanhängande, medan de sanka
partierna fungerade som ängsmark och trädesvången utgjorde betesmark. Jorden
bearbetades med hjulplog och produktionen var nästan ensidigt inriktad på spannmålsodling.
Inom gränserna för Hörby sentida kommunbildning har slättbygdsområden med denna
karaktär helt saknats. Ett helt annat odlingssystem utmärkte skogsbygden. Här var åkerytorna
små och vitt spridda. De besåddes årligen (ensäde) och bearbetades med årder. Ofta
kompletterades ensädesåkrarna med kortvariga odlingar på svedjade skogsmarker.
Omfattande ängsmarker och betesmarker i de efterhand glesnande utmarksskogarna vittnar
om en varierad markanvändning, där vanligen boskapsskötseln svarade för den eventuella
överskottsproduktionen och där olika binäringar spelade stor roll i gårdarnas ekonomi. Inom
Hörby kommunområde har urbergsmoränens område i norr och öster varit att hänföra till
skogsbygden. En mellanställning mellan slättbygd och skogsbygd utgjorde den så kallad
"risbygden", som enligt äldre tiders lantmätare angavs vara belägen "mellan skogen och
plogen".
Ser man till denna beskrivning så tillhör således Hörbys norra och östra delar
skogsbygden, och resten, det vill säga hela sydvästra delen av kommunen mellanbygden
eller risbygden, medan kommunen saknar helt slättbygd. Dock kan man väl säga att
sådana här översiktliga beskrivningar inte ger hela sanningen alltid, eftersom gränser mellan
olika bygder är flytande och svåra att dra exakt. Vill man begränsa termen slättbygden till ett
morfologiskt begrepp som innefattar allt som är platt och öppet så kanske man kan hänföra
vissa delar av områdena i väster till slättbygden, men då gör man det alldeles för lätt för sig.
Människor med utbildning borde i alla fall ha ett bättre perspektiv. Morfologin är en faktor,
men lanskapets utnyttjande är en helt annan sådan som också skall vägas in. Det är
landskapets historiska utnyttjande som formar landskapet i stort, vad som är kvar av
skogsdungar, hur tätt och var i landskapet gårdarna ligger och de olika gårdarnas arrondering.
Det som är riktig slättbygd i Skåne hittar vi ganska långt från Hörby kommun och det
beskrivs i detalj av Länsstyrelsen här ovan.
Eftersom Ottvall väljer att citera SOF, så gör vi det också. I deras nya policy, vilken Ottvall
känner till, står det bland annat (min understrykning):
Intensivt brukade odlingslandskap kan normalt bebyggas med vindkraftverk utan större
konflikter med fåglar, undantaget områden där koncentrationer av gäss, svanar eller andra
fåglar periodvis uppehåller sig. Småskaliga och varierade jordbruksbygder hyser ofta stor
biologisk mångfald, inklusive fåglar, och bör undantas från vindkraftsutbyggnad.
Ottvall använder sig av detta till viss del, men glömmer bort de två inledande orden (Intensivt
brukade) ock dessutom glömmer han hela den sista meningen (Småskaliga och varierade
jordbruksbygder hyser ofta stor biologisk mångfald, inklusive fåglar, och bör undantas från
vindkraftsutbyggnad). Läser man länsstyrelsens beskrivning så behöver man inte ens vara
disputerat ekolog för att förstå skillnaden och läser man SOF:s policy så borde den bli solklar.
Varför måste man förneka det sistnämnda och frisera det förstnämnda? Kanske Girovind et
Co eller någon representant för kommunen då kan berätta för mig var då det finns småskaliga
och varierande jordbruksbygder i Skåne eller i Sverige.
Om man nu ändå inte fattar landskapets utformning vill vi här plocka in två st bilder, en från
vårt område, och en från ett intensivt uppodlat landskap norr om Trelleborg.
Ovan: Intensivt odlat landskap vid Trelleborg, Nedan vårt Landskap i Östra Sallerup
Re
Inlämningsuppgift (Slutuppgift).msg
Visst kan man väl se skillnaden? Eller är det omöjligt? Upptill ett näst intill totaluppodlat
landskap med stora brukningsytor, nertill ett lapptäcke av små åkrar, skog och dungar. Och
notera att detta är hämtat från samma satellitkarta! Roar man sig med att räkna hus, så ser
man också något speciellt. Vårt område är tätare bebyggt än det intensivuppodlade.
I mellanbygden, med sina träddungar och utmarksrester, och med en omfattande vallodling
finns bättre tillgång till boplatser för gladan och där finns, genom vallskördarna, som sker upp
till 5 gånger per säsong, gott om mat för gladan under de tider den behövs som bäst, det vill
säga när ungarna skall födas upp. Det är därför gladan där är talrik och det är där vi bör sträva
efter att bevara den. Dom här resonemangen borde en disputerad ekolog kunna föra. I det
intensivodlade landskapet händer ingenting mellan sådd och skörd som innebär extra mat för
glador. Då är det endast besprutning som gäller. För att ytterligare vara tydligt för den som
inte förstår detta, kan jag meddela att gladan är en rovfågel, vilken föga aktar även as. Vid
vallskörden slås massor av sorkar och diverse andra smågnagare ihjäl, liksom en hel del större
insekter. Även har- och kaninungar kan stryka med, liksom grannens katt. Allt detta blir mat
till gladan. Det är också viktigt för lantbrukaren att man slår vakt om arten, liksom om
ormvråken och även kråkorna så länge de sistnämnda inte blir för många. De är vår garanti
mot att inte bildas otrevligheter som botulism i ensilagebalarna, vilket sker om där finns
organiska, ruttnande rester.
Vi väljer via Svalan/Artportalen en ruta på måfå i det intensivt uppodlade landskapet (01C8h)
Området runt Gislöv vid Trelleborg, och vad hittar vi där?
Jo, där finner vi stäpphök, pilgrimsfalk, brun kärrhök bland de 26 noterade fynden, och sedan
också en glada.
Går vi vidare mot öster en ruta så hittar vi16 noteringar och en lärkfalk men ingen glada.
Nå, en ruta mot norr då, trakten kring Anderslöv (01C9i) Där finns en flitig observatör och
280 noteringar men ändå bara 6 st av röd glada.
I vårt område och vår ruta finns drygt 70 observationer från 2014, varav 10 är på röd glada.
Jag skall inte leka med statistik, det lämnar jag till Ottvall, men handen på hjärtat, vilket av de
två alternativen är gladans landskap? Områdena runt Trelleborg, alltså den totaluppodlade
slätten, eller vårt landskapsavsnitt här? Ottvall och Girovind kan således ta sina statistiska
beräkningar och lägga dom där dom hör hemma.
Vill man se jordarterna för att kolla så vi inte luras om moränleran, kan man gå till Sveriges
Geologiska Undersökning och studera följande karta över det nu aktuella landskapsavsnittet:
http://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-jordarter-25-100-tusensv.html?zoom=414818.844988,6180269.508108,422749.726122,6185620.703135
Studerar man den så finner man att jordarten här är morän, ofta sandig – siltig sådan i
ytskiktet (egentligen 0,5 m under markytan som är karteringsdjup, vad som finns därunder
förmedlar inte kartan, notera också att den är generaliserad i viss mån). Moränleror, dvs
sådana som finns i den bördiga slättbygden saknas helt i området. Vill vi se jordarterna i det
totaluppodlade landskapet klickar man på den här länken:
http://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-jordarter-25-100-tusensv.html?zoom=383084.797449,6136377.37296,400084.267436,6148164.554095
Man skall vara bra färgblind för att inte se att det är en helt annan jordart som dominerar ytan
här, nämligen moränlera. Därmed förstår vi kanske också varför landskapet där nere i söder är
totaluppodlat och vårt landskap här är småbrutet, varierande, delvis skogbevuxet och med
massor av olika biotoper. Att sedan kommunen nöjt sig med att titta ut genom fönstret och
konstaterat att vårt landskap är platt, länder dom knappast till heder, och att man inte tar reson
av argument och tar en titt till är skrämmande.
Låt oss också då ta en titt på Jordbuksverkets kartdatabas Tuva, där man redovisar alla de
värdefulla ängs- och betesmarker man inventerat. Vi har redan på annan plats i bilagorna
använt oss av denna. Trelleborgs kommun har som typisk slättbygdskommun totalt 34
inventerade marker på tillsammans 121 ha. Väljer vi ut Anderslövs församling som vi också
tidigare jämfört med, har den 6 st marker på totalt ca 18 ha. Vad har då Hörby kommun att
erbjuda? Jo, 557 olika inventerade marker på 2994 ha sammanlagt. Ser vi till Västerstads
församling enbart, i Hörby kommun, dvs den som står oss närmast, har den 251 objekt om
totalt 1500 hektar drygt. Är det fortfarande någon som inte kan se skillnaden? Då blir det
kartor för att understryka detta.
TUVA-objekt i
Trelleborgs
kommun, objekten i
Anderslövs
församling
inringade.
Tuvaobjekten i
Västerstaddelen av
Hörby kommun.
Området för de
aktuella verken
markeras av stor,
röd ring.
Ser vi då vårt område i lite större skala och lägger in ”våra” verk bland TUVA-objekten ser
vi hur de ligger med en hel uppsjö av värdefulla betesmarker direkt bakom sig. Det finns flera
mot väster, men det är sant, de börjar glesa ut där och det är där övergången börjar ske mot
det som så lättvindigt kallas slätten i kommunens terminologi. Men det blir aldrig inom
kommunen så glest med objekt att det liknar Anderslöv.
Alla dessa värdefulla betesmarker (alltså 557 st i Hörby kommun) gör kommunen unik ur
naturhänseende. Ingen kommun i hela Skåne har så många objekt. Den som kommer närmast,
Kristianstad kommun, är betydligt större än Hörby kommun och består av över 20
församlingar. Dessutom är det Kristianstad kommun som möter Hörby kommun på
Linderödsåsen och som sedan har sin risbygd innan man kommer fram till Kristianstadslätten.
Hörby har i själva verket mera än dubbelt så många objekt som ”närmaste övriga
konkurrenten” om man bortser från Kristianstad. Visst är det väl intressant när man börjar
fatta detta?
Vill man se en lista på vad alla Skånes kommuner har i sådana här marker så kommer här en
sådan:
Fördelat på kommun
Kommun
Antal marker Areal (ha)
Bjuv
15
77.68
Bromölla
85
736.24
Båstad
140
1023.19
Eslöv
119
519.98
Helsingborg
38
171.51
Hässleholm
266
1015.67
35
423.62
Hörby
557
2944.09
Höör
228
800.18
Klippan
144
755.41
Kristianstad
548
5800.40
Kävlinge
73
551.35
Landskrona
66
298.44
7
82.54
217
1980.81
12
185.09
173
416.80
20
47.82
Simrishamn
187
2457.86
Sjöbo
227
1340.47
Skurup
49
180.10
Staffanstorp
11
135.77
Höganäs
Lomma
Lund
Malmö
Osby
Perstorp
Svalöv
140
598.53
Svedala
57
335.99
Tomelilla
170
1053.41
Trelleborg
34
120.96
Vellinge
48
920.86
Ystad
98
1162.05
Åstorp
9
123.80
Ängelholm
50
284.10
Örkelljunga
48
171.46
Östra Göinge
96
264.07
Totalt
3967 26980.24
Här finns förutsättningar för ett fantastiskt växt- och djurliv. Det är ju sådant här landskap
som överallt dras fram som mönster för ett varierat landskap med många naturvärden. Detta är
kommunen på väg att förstöra med sina vindkraftverksåtgärder. Fy tjyven!
Slutsats: Man kan aldrig överföra egenskaper från landskapet nere på skånska slätten
till Hörbys natur på det sätt som görs i den i detta ärende kritiserade inventeringen. Det
visar bara på okunskap och falsifiering. Hörbys natur är helt unik, slå vakt om den!
Hörby kommun har inom sina gränser så pass mycket god natur att man borde
förbjudas etablera vindkraft annat än möjligen i något marginellt område i
sydvästhörnet.
Nå, hur reagerar kommunen då på detta för oss övertygande resonemang om kommunens
naturfördelar? Ja, vi tror oss redan veta. Sannolikt svarar man så här, för det brukar man göra:
”Det där är nog bra och trevligt, men vi utreder varje etablering efter den plats där den skall
sättas upp”. Därefter följer lite allmänt snack om anmälningsärenden och annat.
Detta att inte kunna höja blicken ovanför skospetsarna är förödande. Då överlämnar man dom
små glipor som finns i områden där inte skyddsvärda objekt är heltäckande, till förstörelse,
okunniga om att både den goda naturen och förstörelsen påverkar mera än just den lilla plätt
man utreder. Om det nu är så att man har detta begränsade synsätt så vore ju den strategiska
planen och det tematiska tillägget något man kunde luta sig mot. Så är dock inte fallet, dessa
instrument har inte heller någon betydelse. Dom förfuskas och körs glatt över. Inte heller
befolkningens åsikter beaktas. Hur vore det om man t ex lade ut ett förslag till tematiskt
tillägg för debatt och sedan, när det var klart, fick det godkänt så att det kunde utgöra ett stöd
för villrådiga tjänstemän och penninghungriga exploatörer. Man kan ju också fråga alla dom
som i kommunen sitter och jobbar med en strategisk plan just nu: ”Vad tjänar det till? Det är
ju fullkomligt betydelselöst i alla fall. Man behöver inte följa sådant.” Att lägga ut det till folk
att tycka till om är ju i så fall bara skendemokrati.
Vi kräver att kommunen inte ger flera tillstånd till uppförande av vindkraftverk innan
man klart och tydligt och i demokratisk andra sett till så att vi alla vet var sådan skall
etableras och har fått diskutera det.
Vi kräver att det tematiska tillägg från 2009 som fortfarande gäller, skall respekteras
och att den ratade handlingen från 2012 tas bort från hemsidan och förpassas till
papperskorgen.
Vi kräver att arbetet med det nya tematiska tillägget påskyndas och att förslaget läggs
fram för synpunkter till allmänheten.
Och framför allt: Vi kräver att det inte byggs vindkraftverk i Sallerup och Ulatofta!!
Odlingslandskapet
Ser vi då till begreppet Odlingslandskap så hittar vi följande definition, vilken, även om den
kommer från Vikipedia, är direkt plankad från mera seriösa sajter.
Odlingslandskap är det gemensamma namnet på de åkrar, ängar och hagar, som brukats och
alltjämt brukas av bofasta bönder.
Det här är således ett vittomfattande begrepp. I vindkraftssammanhang används det ofta på ett
okunnigt sätt och får återspegla den del av landskapet som snarast ”förstörts” genom odling.
Därmed avser man då det som SOF kallar för Odlingslandskapets intensivt brukade delar.
Inventeraren bekänner sig till denna okunniga tolkning. Sanningen är, att odlingslandskapet
som sagt är ett vitt begrepp, som till stora delar värnas via Länsstyrelser och kompetenta
kommuner genom ett otal beslut och åtgärder. Begreppet ”ett rikt odlingslandskap” har t ex
blivit ett honnörsord på senare tid. Naturvårdsverket beskriver detta närmare på länken:
http://www.miljomal.se/Miljomalen/13-Ett-rikt-odlingslandskap/
Där står bland annat:
"Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och
livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och
kulturmiljövärdena bevaras och stärks."
Det är således onödigt att först slå ut de positiva sakerna i odlingslandskapet och sedan ösa
pengar på att återfå dem.
Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet är följande:
Naturvärdena i dagens odlingslandskap är resultatet av hur det har brukats av människan
under flera tusen år. En stor del av våra växt och djurarter finns i slåtter och betesmarker
samt i åker och vägrenar, åkerholmar, våtmarker och andra småbiotoper. Många av dessa
miljöer och äldre jordbruksbyggnader har också kulturhistoriska värden eftersom de ger en
bild av hur våra förfäder levde och brukade odlingslandskapet.
Den biologiska mångfalden och kulturmiljöerna är beroende av ett fortsatt jordbruk, men
också av vilka metoder som används. Bland annat är betande djur en förutsättning för att
bevara artrika betesmarker. I delar av landet har jordbruket blivit mer intensivt, medan
marker på andra håll inte brukas längre och många gårdar läggs ned. Båda trenderna leder
till att många arter och naturtyper i odlingslandskapet hotas.
Att lyckas bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden kräver insatser på alla nivåer i
samhället – från lokalt arbete i kommuner för att begränsa exploateringen av jordbruksmark
till att påverka hur den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken utformas.
Miljöersättningar som finansieras både nationellt och av EU bidrar exempelvis till att betes
marker sköts, att våtmarker anläggs samt att småbiotoper och kulturbärande
landskapselement som alléer, stenmurar och diken bevaras.
Regeringen har fastställt 12 preciseringar av miljökvalitetsmålet när det gäller ett rikt
odlingslandskap. Av dessa kan man t ex poängtera följande:
Det skall vara öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker
och slåtterängar, småbiotoper och vattenmiljöer, bland annat som en del i en grön
infrastruktur och erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter.
Hotade arter och naturmiljöer skall kunna hämta sig.
Biologiska värden och kulturmiljövärden i odlingslandskapet som uppkommit genom
långvarig traditionsenlig skötsel skall bevaras och förbättras.
Odlingslandskapets värden för friluftslivet skall värnas och bibehållas samt vara tillgängliga
för människor.
Vill man bekänna sig till dessa punkter, kan man inte godkänna Girovinds eller Falkenbergs
byggnationer, det är omöjligt. Bägge två, och i synnerhet det som avses stå på Sallerup 5:10 är
förstörelsebringande, och inte på något sätt positiva.
På hemsidan
http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=65&pl=1
anger naturvådsverket i samband med miljömålen ett antal arter som är karakteristiska för
olika typer av viktiga områden (+ eller – visar artens utveckling från 2002 till nu):
Höga naturvärden i odlingslandskapet i stort: tofsvipa (-), storspov (-), sånglärka,
ladusvala (+), sydlig gulärla (+), stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-),
hämpling, gulsparv (-), pilfink (+).
Ängs- och betsmarker: tofsvipa (-), storspov (-), ladusvala (+), sydlig gulärla (+),
stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-), hämpling, gulsparv (-).
Småbiotoper: stenskvätta, buskskvätta (-), törnsångare, törnskata, stare (-), hämpling,
gulsparv (-)
Såvitt vi kan se finns nästan alla dessa noterade från vårt område, vilket kan ses i de
bifogade utdragen från artportalen/Svalan. Vi tror inte att detta är en ”tämligen
ordinär fågelfauna”, utan detta är något betydligt bättre. Vi kan dessutom visa att vi
har sådana arter som visat negativ trend de senaste 15 åren. Detta bör, förutom till
eftertanke hos Ottvall också leda till samma eftertanke hos kommunen. Kanske det vore
dags att ta fatt i kommunens positiva naturvärden innan det är för sent!
Såvitt vi har sett säljer Ottvall även statistiktjänster. Han ger ett exempel på det i sin
redovisning.
Ingenting tyder på att tillväxten avtagit och idag finns sannolikt närmare 2500 par i landet
med åtminstone 2000 par i Skåne. (gäller Glada)
Den skånska jordbruksmarken omfattar ca 5500 km2 och det är rimligt att göra antagandet
att ca 2000 par röda glador har sina boplatser på denna areal. Det innebär en genomsnittlig
täthet av drygt 0,3 par/km2 skånsk jordbruksmark.
Konsekvensen av att använda 1 km buffertzon kring samtliga boplatser av röd glada i Skåne
tål att fundera på. Buffertzoner av 1 km kring boplatser av 2000 par motsvarar något
förenklat drygt 6000 km2, alltså en något större yta än hela den skånska jordbruksarealen.
Givetvis är inte de röda gladorna jämnt fördelade i skånsk jordbruksmark, men det blir svårt
att hitta utrymmen där ens enstaka eller några få verk kan placeras. I praktiken blir det
därför närmast tvärstopp för fortsatt vindkraftetablering på skånsk jordbruksmark eftersom
den röda gladan i dag är så talrik.
Med statistik kan allt bevisas, men man skall vara dum för att försöka göra det och ännu
dummare för att gå på det. Gladan behöver träd för att bygga sitt bo, och träd är en bristvara i
intensivt odlade landskapsdelar (titta på våra bilder i detta avsnitt). Där finns de endast i
anslutning till byar och kanske gårdar, och där blir det en begränsad möjlighet för gladan att
bo. Gladan behöver mat för att föda upp sina ungar. I intensivt brukade landskapsdelar är den
mesta odlingen olika sädesslag, och i sådana områden händer inte mycket på åkrarna
(undantagandes besprutning) mellan vår och tidig höst, alltså inget när gladan behöver mat för
uppfödning av ungar. Att sedan gladan i sådana områden ändå uppmärksammas, beror på att
den mera där än annorstädes ”sticker ut” genom sin fåtaligare förekomst. Den är det enda
intressanta lekmannen ser och känner igen förutom råkor.
Den här beskrivningen kan drivas in absurdum om man så vill, men budskapet torde vara
tydligt redan nu. Hörby kommun tillhör inte slättbygden utom kanske i perifera
sydvästliga delar om man är synnerligen frikostig med begränsningarna. Att sedan
landskapet ställvis är platt, är inte något som med automatik för det till slättbygden, för
begreppet är inte morfologiskt i grunden, utan definierat i hög grad också av den historiska
utvecklingen. Vår bygd är gladans landskap, och det är här den har förutsättningar så länge
vår landskapstyp består. Därför skall den skyddas här, liksom alla de andra fågelarterna som
också har en fristad här. Okunnighet och dumhet skall inte forma landskapets framtid, utan
det formas av kunnighet och förståelse för vad vi har och dess historia bakåt i tiden. Personer
med kortsiktiga, ekonomiska vinningsaspekter skall inte få husera fritt, men de skall bedömas
och motas bort med kunnighet och bärkraftiga argument, och de skall inte gynnas med
”hittepå-argument” när man inte begriper bättre.
Den här diskussionen leder fram till följande krav från oss:
De här verken skall inte få tillstånd att uppföras. Det handlar inte om ökade
försiktighetsformuleringar, utan om ett förbud att bygga dom över huvud taget. Man
kan naturligtvis gå in och kräva ännu mera fågelinventeringar. Det tycker vi är bra så
länge det är exploatörerna som betalar, men vi kan garantera att de, om de är rätt
utförda och gjorda av en kunnig person, kommer fram till liknande saker som vi
framfört. Dessa prövningar av bygglov och försiktighetsåtgärder har blivit en fars, som
mer och mer lyfter fram kommunens och exploatörens och hans diciplars okunnighet
och halstarrighet.
Ser man till det samlade materialet så är det knappast någon tvekan om att det i bakgrunden
finns någon eller några som absolut vill se de här vindkraftverken byggda. Exploatörerna hör
naturligtvis dit, men de kan man bortse ifrån, en exploatör som inte vill se sin exploatering
genomförd och kämpar med näbbar och klor (eller är det mot näbbar och klor i detta fall) för
att det skall bli så, är onaturligt. Att sedan en och annan nödlögn får slinka med också borde
vara något som dom som granskar det hela skulle vara uppmärksamma på. Så är det inte här.
Där bidrar i stället de kommunala granskarna med mera dumheter och nödlögner. Det vi
undrar över är dock i stället kommunens positionering. Är det bara dumhet hos tjänstemän
och/eller politiker som styr detta, eller är det kanske oviljan att ge upp och erkänna misstag.
Eller finns det någon maktstruktur bakom, någon som sitter och rycker i tåtar, och som har
som enda mål att fylla varje tänkbart område med vindkraft utan varje annan hänsyn. Ja, vi
vet inte, men vi tycker att bevisen för detta hopas allt eftersom tiden går. Hörby kommun har
en tradition av ”ministerstyre” där starka män och grupperingar fått för mycket att säga till
om. Vi trodde att man var på väg bort från detta, men så verkar det inte.
Fågelbon inom området
Till detta avsnitt hör en bildbilaga, vilken heter Bilaga 6: Större risbon…, vilken bifogas
inlagan.
Vi har här satt samman det mesta vi vet om lokalisering av större risbon i området. Lägena är
i några fall ungefärliga för att vi inte i onödan skall blotta innevånarna för boplundrare.
Ungefärligt läge för olika fågelbon inom området. Etableringsplatserna är markerade med
röd pil och röda, ofyllda ringar. Övriga fyllda och ofyllda ringar med bokstäver inskrivna,
samt frågetecknet, avser större risbon. De är förtecknade på nästa sida.
A, B, C, D. Risbon i skogen och sumpskogen som vi inte kunnat kontrollera 2014. Boet A var
kanske bebott enligt inventeraren av ormvråk. Samtliga dessa funna 2013 eller tidigare. Några
dock fotograferade även 2014.
E: Risbo i sumpskogen, bebott 2014. Glada.
F: ”Vårt bo” nära Ventusverket. Funnet 2013.
G: Inventerarens bo med glada 2014 NO om Ventusverket.
? Inventerarens bo nära Brorslund med för oss okänt läge.
H: bo med invävd plats i solitärträd. Gissningsvis glada, men troligen ej bebott 2014.
I: Bo med glada 2014.
J: Bo med ormvråk 2014. Även sett av inventeraren troligen.
K: Bo med glada 2014.
L: Bo med invävd plast, troligen glada, men ej bebott 2014.
M: Bo nära vägen upptäckt 2014 på hösten, men strax därefter sönderblåst, nu återstår bara
rester.
N: Nyupptäckt bo julen 2014 alldeles vid exploateringsplatsen i fägatans allé.
O: Stort risbo som inte tidigare fotograferats, även om vi kände till läget.
P: Risbo i tall, vilket av olika skäl ej tidigare offentliggjorts. Här bodde hornuggla 2013 och
2014. vi hr ljudinspelningar, bl a av tiggande ungar som dokumentation.
Q: Det finns ytterligare ett risbo i en tall inom området, ca 500 m från etableringsplatsen och
bebott av kattuggla 2014. Troligen är det detta som inventeraren också sett, eftersom han
anför två bon av kattuggla. Vi meddelar inte läget för detta bo för att skydda ugglan, som ofta
är väldigt stationär, men eftersom vi torde vara överens om detta är det kanske inte behövligt.
Kattugglor bor ju vanligen i hålträd, men denna uggla har således utnyttjat ett gammalt skateller kråkbo. Om inventeraren är säker på att han hittat två par kattugglor inom området bör
det finns ett bo till, vilket vi inte känner till. Utöver detta finns på Svalan/Artportalen en
iakttagelse från en natt i sommar av tiggande uggleungar lite längre åt öster mot Östra
Sallerup. Kanske är det såldes minst tre kattugglefamiljer som opererar i området samt minst
en hornugglefamilj. Banal fågelfauna? Tja, det beror på vad man vill ha, men nog är det
skamligt att prisge alla dessa till Girovinds slaktmaskin.
R: Minsann hann det bli ett bo till nu i januari 2015. Det ligger längs vägen nära
Klockaregården och kallas av folk i närheten för Falkboet. Vi tror inte att det är falkar som
bor där, men vi vet att det är någon sorts större rovfåglar. Det troligaste är ormvråk eller
glada, och det kommer vi nog att kunna reda ut till våren.
Den här översikten visar att det fanns minst fyra bebodda bon med glada i vårt område under
2014 och troligen ett eller flera till. Ett av dessa ligger dock lite utom den ”magiska” cirkeln
på 1 km från verken. Inventeraren hade lyckats upptäcka ett av dem och antydde närvaro av
ännu ett, men han förlade det till området utanför km-cirkeln. Utöver detta finns det ett antal
alternativa bon som relativt säkert är byggda av glada (plastremsor mm) och sedan en uppsjö
av andra bon, av vilka somliga kan vara av glada. Är dom inte det, är en del av dom troligen
av ormvråk (förutom de bon både vi och inventeraren dokumenterat som säkra sådana).
Eftersom antalet risbobyggande fåglar är begränsat, och eftersom det finns både rödlistade
och inte rödlistade sådana arter så kan det mycket väl finnas andra, mera sällsynta rovfåglar
inom området också. Vi har också haft kontakt med kunniga ornitologer för att försöka se så
att inget av våra bon är ett kråk- eller skatbo. Bägge dessa alternativ har uteslutits i de bon vi
visar, dvs de kan ha påbörjats som sådana i något fall, men sedan utvecklats av någon
rovfågel. Det finns också en möjlighet att korp kan vara medskyldig till något bo. Allt detta
meddelas för rättvisans skull, och inte för att vi fått någon som helst indikation på att så skulle
vara fallet. Och vad det här säger om antalet bon och vad man kan förvänta sig, om man likt
SOF talar om många bon inom ett område, skall vi diskutera nedan.
Det andra vi vill säga är, att det här visar på hur osäker inventeringsmetodiken är. Antalet
relevanta besök, dvs besök när gladan faktiskt är ordentligt aktiv med boverksamhet, är endast
ett par stycken och den spenderade tiden, ett fåtal timmar. Vi måste t ex betänka, att
inventeraren måste förflytta sig mellan olika observationsplatser, eftersom man inte kan
överblicka hela området från en plats. Det är märkligt att sådant inte redovisats för övrigt.
Osäkerheten blir inte mindre av att man just gör själva observationerna mera eller mindre
stillastående på ett fåtal platser. När gladan har ungar, väljer hon ju de stycken som just då
bearbetas som födosökområde, och då är det inte säkert att hon upptäcks av inventeraren.
Även om hon bor inom en km från verket kan hon ju just då hämta föda länge bortaifrån än
inom km-rutan och på dom få timmar inventeraren är där kan nog födosöket fallera ibland.
Det här kan man säkert slå ifrån sig med argument som att ”det är så man gör sådana här
inventeringar” eller något liknande, men då kan man ju redan från början deklarera att man
inte bryr sig ett skvatt om gladan, bara verket kommer upp.
Vill man veta något om var gladan bor, kan man ju t ex fråga den lokala befolkningen eller
utnyttja det kartmaterial vi försett kommunen med genom tiderna. Men nej, det gäller att
hitta så lite som möjligt. Då blir exploatörerna nöjda. Gladan struntar väl vi i.
Det här kallar vi inte en väl genomförd inventering, frågan är om det ens är en inventering.
Lite tittande och ett meningslöst pladder samt en oöverskådlig redovisning är egentligen vad
det handlar om.
Mera om gladan
Det finns forskning om gladan, minsann till stor del utförd på samma institution som fostrat
Ottvall, och belönat honom med doktorsgrad så vitt vi förstår, alltså Biologiska inst. i Lund.
Där arbetar en forskare som heter Raymond Klasseen, bl a med gladan på Revingefältet. I
Åhus finns en duktig naturfotograf, amatörforskare och fågelbokförfattare som varit med en
del om forskningen på glada och berättat om den. Även han studerar gladan, då i
Kristianstadområdet och dessa två samarbetar.
Bland de resultat de kommit fram till är, att gladan kan häcka mycket tätt, och de uppger från
Revingefältet som extrema siffror uppåt 0,7 par per kvadratkilometer och från
Kristianstadområdet 0,3 par per kvadratkilometer 2010. Gladan är i hög grad trogen sina revir.
Nya glador tycks kunna ”kila in sig” mellan de gamla reviren och på Revingefältet finns
exempel på att de kan häcka så nära varandra som 300 m, vilket är extremt. Denna
trångboddhet verkar dock leda till att gladorna plundrar varandras bon på ungar. Ju mera
trångbodda gladorna är, desto färre ungar får de ut. Gladorna på Revingefältet får således ut
betydligt färre ungar per bo än de på Kristianstadslätten. Där gladan är nyetablerad, t ex i
Halland, är ungproduktionen mycket hög. Deras forskning verkar alltså kunna visa på att
gladan, när trångboddheten blir stor, rövar grannarnas ungar till mat, vilket inte är någon god
vana att fortplanta. Förut var gladan flyttfågel som drog söder över i oktober. Numera är den
åtminstone delvis stannfågel. Det verkar som om det är de äldre exemplaren som stannar i
första hand, medan ungfåglarna flyttar. Glador som etablerar revir, verkar sluta att flytta.
Glador samlas även på vintern i övernattningsgrupper på kvällarna i många fall. Jag har själv
sett en sådan i Hunneberga med minst 27 individer. Kanske våra glador söker sin nattkvist i
ett träd någonstans i vår del av kommunen, vem vet (nåja, vi vet, men det sparar vi).
Det här väcker ännu mera frågor om inventerarens utsagor och hur man skall tolka gladan i
vårt område. Om vi antar de siffror som anges kan det bara finnas (och då talar vi om extrem
tättboddhet) ca 1 glada på 1,5 kvadratkilometer eller en på 3 sådana. Vårt område skulle
därför inte kunna ge utrymme för mera än 2 – 3 par således. Därmed skulle vårt område
utmärkt väl platsa bland sådana där gladans bon är talrika, något som Ottvall indirekt försöker
motbevisa. Gladan har ju också för vana att inom sitt revir ha flera bon ”på gång” genom åren,
vilka utnyttjas växelvis. Man anser att hon därmed delvis skyddar sig och framför allt ungarna
mot för stort tryck av ohyra. Den som tömt fågelholkar efter häckning vet vad detta kan
innebära.
Vi blir därför allt mera förvånade över inventeraren. Gladaforskaren tillhör en annan
forskargrupp, men på samma institution, och som faktiskt sysslar en hel del med samma saker
som inventeraren. Går man aldrig på seminarier där? Inventeraren är presenterad bland
institutionens personal liksom gladaforskaren, och som sådan har man väl vissa skyldigheter
vill jag minnas, inte minst att överbringa sina kunskaper på seminarier och liknande till dom
som just börjat sin forskarbana. Hade inventeraren tillgodogjort sig de här ovan presenterade
resultaten hade han kunnat få till något bättre än det han presterat i sin inventering.
Den här inventeringen är ett sorgligt kapitel bland många andra i Hörby kommuns
vindkraftsarbete. Redan från början är det ett fuskverk, när man väljer att inventera bon av
några få angivna fågelarter framför en riktig fågelinventering. Man genomför inte det hela på
ett rättssäkert sätt och man förstår inte de resultat man får och man ser inte att de inte bevisar
någonting. Inventeraren har genomfört det hela på ett sätt som kan kritiseras kraftigt och har
inte ens reda på vilka tider han jobbat alltid, och han för en undermålig diskussion som bara
uppskattas av en okunnig exploatör eller två (och det är ju deras jobb). För mig, som har haft
en liknande akademisk position som inventeraren, fast på helt annan institution, är det
obehagligt att behöva plocka ner hans alster och hans kunskaper i småbitar och visa på fel,
men det är den enda möjligheten att skapa förståelse för det spel som fortgår bakom ryggen på
oss i sådana här sammanhang. Eftersom alla forskare kan ha en dålig dag ibland, finns det
fortfarande möjlighet att rädda det mesta skinnet på inventeraren genom bra beslut nu, annars
måste vi fortsätta med detta otrivsamma hantverk. Och tro oss, det finns mera att berätta.
Därför kräver vi, att man stoppar hela ärendet och lägger in en riktig fågelinventering
på års- eller flerårsbasis här. Vi vet med säkerhet att den kommer att avslöja många
intressanta fakta som gynnar vårt område. Det allra bästa vore dock, om kommunen
eller exploatörerna tog sitt förnuft till fånga och insåg att de valt fel platser för sina
vindkraftverk, och drog tillbaka ärendena. Ventusverket skulle ju kunna uppföras på
annan plats där det inte stör faunan, och Girovind, som ju säger sig syssla med elsolpaneler
också, kund ju få sätta upp sådana. Jag tror att bägge då skulle skörda både beröm och
stämplas som framsynta. Kanske till och med vallåkern skulle kunna hysa sådana paneler, och
jag skulle till och med själv kunna erbjuda ett par ha för detta ändamål. Sannolikt finns det
grannar som också har lite lämplig plats över.
Sammanfattning om fåglar och fågelbon
Om man måste förklara saker för dom som inte gärna ser det hela utan mera litar till sina egna
fördomar behövs det mycket ord. Det kan därför kanske uppfattas som svårgenomträngligt för
dom som faktiskt försöker förstå. Därför bifogar vi här en snabbsammanfattning av det
viktigaste som sägs i avsnitten om fåglar och fågelbon.
1: Vår lista, som är ett utdrag ur Svalan/Artportalen visar att området inte är typiskt
för Skånska slätten utan utgör en del av mellanbygden med alla dess fördelar när det
gäller fåglar. Rekommendationerna för detta område från folk som vet bättre är, att det
inte skall bebyggas med vindkraftverk eftersom det bland annat är till stor skada för
fågellivet.
2: Det är förvånande att inte kommunen försöker vara klartänkt och vettig i sina
bedömningar, utan anammar exploatörernas och dåliga inventerares pladder. Vi
undrar mycket varför, och anar dolda maktstrukturer i bakgrunden som inte bryr sig
ett dugg om annat än en enda sak, nämligen att fylla kommunen med vindkraftverk.
3: Den fågelboinventering man beställt är inte mycket att hänga i julgranen. Redan
förutsättningarna, där man styr direkt vad som bör inventeras, är fel, den är hanterad
på ett icke rättssäkert sätt och när det gäller genomförandet finns det stora frågetecken,
både för tidpunkter, metodik och redovisning. Den diskussion som genomförs är inte
värdig en kunnig genomförare och det är förvånande att den accepteras av kommunen.
4: Har man intresse av att bevara natur i kommunen skall man inte acceptera sådant
här, och man bör se till så att de egna kunskaperna är åtminstone något så när
uppdaterade. De styrmedel man bör ha för att stödja sig på skall också vara
uppdaterade. Så är inte fallet i Hörby kommun.
5: Det är också förvånande att man inte utnyttjar de remissinstanser man har möjlighet
till. Det vore t ex lätt att beställa en ny kommentar från SOF och inte bara negligera den
gamla. Alla sådana saker leder ofelbart till att vi ser att man inte vill göra en riktig
behandling av det hela, utan kommunen blir i stället en part som till varje pris vill
pracka på oss vindkraftverk överallt i landskapet. Så var det inte tänkt från början när
det gällde vindkraften, utan det är okunniga politiker som försöker göra så här för att
komma i god dager. Att integrera vindkraft i energimixen och samhället innebär inte att
man skall göra ensidiga bedömningar som bara tar hänsyn till vindkraften.
6: Inventerarens diskussion som skall ligga till stöd för hur kommunen skall bedöma
inventeringsresultatet är en partsinlaga snarast och inte en objektiv beskrivning av
slutsatser. Den är högst inkompetent dessutom och skulle precis lika gärna ha
genomförts av någon i ämnet helt outbildad person som t ex Girovind. Hade
inventeraren följt med vad som händer på hans egen institution kunde han lätt ha
kommit med mera nyanserade och kloka råd.
7: Eftersom vi, liksom när det gäller det mesta i detta ärende, fått stå för
utredningsarbetet, kan vi bifoga en stor dokumentation över risbon i området, och våra
uppgifter om vilka som varit bebodda år 2014 är betydligt bättre än inventerarens. Våra
uppgifter kommer från ett 20-tal personers observationer under hela året, men det ges
ingen tilltro, medan däremot några timmars besök vid enstaka tillfällen tillåts vara helt
avgörande. Med tanke på att det i praktiken dröjer flera år innan verken kommer på
plats, om det nu går så illa, så är detta ett märkligt förhållande. Gladan kan ju flytta
runt bland bona till exempel, hon brukar ju göra så.
8: Att ensidigt stödja sig på en mening i SOF:s policy om många bon är också högt
okunnigt av kommun och inventerare. Vad menas med många bon? Är det bebodda
bon? Eller är det rent av skrivet innan de uppgifter om gladans trångboddhet skrevs
och som vi refererar. Anlitar man en expert så skall han väl kunna klara ut sådant. Mot
bakgrund av det som sägs i modern forskning så är vårt område tätt bebott av glador
och där finns många bon. Alltså skall där inte sättas upp några vindkraftverk.
9: Hörby kommun är den kommun i Skåne som har den mest diversifierade naturen av
alla kommuner. Här finns t ex flest värdefulla ängs- och betesmarker i hela landskapet.
Sådana marker skall inte förstöras, och landskapet där de finns skall inte bli säte för
industriella etableringar på det sätt som nu förebådas.
10: Om man inte redan av det vi skriver inser att här inte skall vara några
vindkraftverk, skall man skaffa sig kunskaper innan det godkänns något. Ett sätt att
skaffa sådana är, att se till så att det genomförs en fågelinventering inom området som
är värd namnet. Den skall ske på basis av minst ett, men helst flera års studier och den
bör innefatta även iakttagelser från lokalbefolkningen och intresserade ornitologer. Vi
är faktiskt övertygade om att den kommer att visa precis det vi hävdar: Inga
vindkraftverk i det här området!
Grod- och kräldjur samt lägre djur
Vi finner det mycket märkligt att kommunen inte för länge sedan sett till så att det sker en
inventering av grod- och kräldjur och lägre djur i det aktuella området. Om jag inte minns fel,
bad vi om det redan förra gången ärendet var uppe. Vi har gjort ett antal observationer av
både grodor, vattensalamandrar och ormar inom området, men eftersom de gjorts av personer
som inte var kunniga i artbestämning av sådana djur finns inte några iakttagelser från oss som
bekräftar detta. Själv har jag suttit stilla utan att kunna gå ut i naturen på grund av en fotskada
i över ett år, men nu börjar det ordna till sig, så våren och sommaren blir intressant ur
inventeringssynpunkt.
Vi har dock visat på förekomst av vattensalamandrar där vi bifogat en bild, men där det inte
gick att klart artbestämma fyndet via bilder. Vi kan dock berätta, att det i närbelägna
vattensamlingar uppe runt masten är noterat större vattensalamander, och därför så borde det
nog finnas sådana även i vårt område. Om så, blir dräneringsfrågorna än viktigare. Därför kan
knappast det bli tal om något bygge innan detta utretts, såvida inte man uttalar ordentliga
försiktighetsåtgärder. Vi vill gärna hänvisa till våra bilagor 7, 8, och 10, vilka redovisar
viktiga miljöparametrar för dessa arter. Bilagorna presenteras längre fram i denna handling.
Larver av vattensalamander från norra vattenhålet nära Sallerup 5:10-platsen.
Lägre djur
För lägre djur inom området behövs också en inventering. Det har vid något tillfälle hänt att
en kunnig zoolog gjort strandhugg vid vattenhålen som ligger utmed vägen och han fick
snabbt ihop en stor lista över sin specialité, sländor, samt en del övrigt. Vi bifogar fyndlistan i
förenklat skick här.
Rovfjäril
Pieris rapae
Friflygande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Rapsfjäril
Pieris napi
Friflygande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Slåttergräsfjäril
Maniola jurtina
Friflygande
Sallerup,
norra
201307-12
201307-12
2013-
Luktgräsfjäril
Aphantopus
hyperantus
Friflygande
07-12
Sallerup,
201307-12
norra
vattenhålet
Pudrad
smaragdflickslända
Lestes sponsa
Pudrad
smaragdflickslända
Lestes sponsa
Pudrad
smaragdflickslända
Lestes sponsa
Sjöflickslända
Enallagma
cyathigerum
I par
Enallagma
cyathigerum
Hane
Sjöflickslända
vattenhålet
I par
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
norra
vattenhålet
Hona
Friflygande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Hane
Friflygande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Fyrfläckad
trollslända
Libellula
quadrimaculata
Blodröd
ängstrollslända
Sympetrum
sanguineum
Rapsfjäril
Pieris napi
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
norra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Revirhävdande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Hane
Revirhävdande
Sallerup,
norra
vattenhålet
Födosökande
Sallerup,
södra
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
vattenhålet
Luktgräsfjäril
Aphantopus
hyperantus
Friflygande
södra
vattenhålet
Pudrad
smaragdflickslända
Lestes sponsa
Pudrad
smaragdflickslända
Lestes sponsa
Större
kustflickslända
Ischnura
elegans
Hane
Sjöflickslända
Enallagma
cyathigerum
I par
Enallagma
cyathigerum
Hane
Bombus
lapidarius
Hona
Sjöflickslända
Stenhumla
Svingelgräsfjäril
Rapsfjäril
Sallerup,
I par
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
södra
vattenhålet
Hane
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
södra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Besöker bebott bo
Sallerup,
södra
vattenhålet
Lasiommata
megera
Friflygande
Pieris napi
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Sallerup,
södra
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201307-12
201306-06
201306-06
201306-06
vattenhålet
Mindre
kustflickslända
Ischnura
pumilio
Hane
Spjutflickslända
Coenagrion
hastulatum
I par
Coenagrion
hastulatum
Hane
Coenagrion
puella
I par
Coenagrion
puella
Hane
Enallagma
cyathigerum
I par
Enallagma
cyathigerum
Hane
Libellula
depressa
Hane
Spjutflickslända
Ljus lyrflickslända
Ljus lyrflickslända
Sjöflickslända
Sjöflickslända
Bred trollslända
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
södra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
södra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Parning/parningsceremonier
Sallerup,
södra
vattenhålet
Friflygande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Revirhävdande
Sallerup,
södra
vattenhålet
Såvitt vi förstår är detta inventerat för ett projekt som heter Trollsländor i Skåne. Det är ett
projekt som finns på nätet på adressen
201306-06
201306-06
201306-06
201306-06
201306-06
201306-06
201306-06
201306-06
http://www.trollslandor.se/index.html-backup-2010-May-04th-08.26.html
Dom får också bidrag till det från ett antal skånska kommuner, men precis som kan förvänta
sig är inte Hörby kommun med bland bidragsgivarna. Ser man på listan här ovan så är det en
uppsjö av arter som inventeraren fick ihop. Hur länge han var där, tro det eller ej, men det
handlade om en timme totalt. Det här är ju också en förklaring till varför lärkfalken håller till i
området (den kan Girovind slå ihjäl), eftersom den ofta lever på trollsländor. Den brukar bo i
gamla kråkbon, så därför skall man inte förringa sådana. Man kan påpeka att det faktiskt finns
både rödlistade sländor och fjärilar i Sverige, arter som håller på att försvinna på grund av att
det moderna landskapet ”breder ut sig”, varför de miljöer som hyser sällsynta och rödlistade
arter alltid skall bevaras. Därmed torde kravet på en tydlig redovisning av
dräneringsfrågorna vid verken innan tillstånd ges, belysas ytterligare.
Att negligera detta är rena löjan. Schaktningarna och vattenavledningen kommer att förändra
både vattenförhållanden och näringsinnehåll i hålorna. Tänk om man på kommunen kunde ta
en halv dag och sätta sig med artportalen och kolla in kommunen däri, om man nu absolut inte
vill åka ut i naturen. Vi har till och med lockat med utflykt med häst och vagn till området,
men det hjälper inte ändå.
Presentation av några av bilagorna
Denna del av vår inlaga skall vi runda av med några bilagor där man kan se en massa trevliga
saker från området.
Den första är Bilaga 2: Kartbilaga. I den kan man orientera sig närmare i området och titta
på kartor och flygbilder från olika tider. Notera t ex hur verket omringas av områden med
viktiga naturkriterier, inte minst området 57 Kvarnberga.. som kommer att drabbas av ljudet
från verket. Som framgår är skogen i norr av mycket gammalt datum och är med redan på
kartor från tidigt 1800-tal. Man kan också i lantmäterikartorna följa områdets tidiga historia,
vilken sedan kan fortsättas in i den häradsekonomiska kartan och den gamla, ekonomiska
kartan. Det finns också en flygbild från 1940-talet. Alla dessa ger stöd för att området har haft
samma hävd under flera hundra år, vilket gör det unikt. Det blir också än mera unikt av det
faktum att det omges med dessa taggtrådsinstallationer, vilka gjort att det inte blivit särskilt
mycket besökt. Att inte detta skulle ge stöd för att detta ålderdomligt präglade och
välbevarade området undandras vindkraftverksexploatering är närmast löjligt. Att mångfalden
får vika för enfalden, det sker ofta, men i detta fallet är det synnerligen gravt.
De permanenta vattensamlingarna och småvatten inom området presenteras i bilaga 7.
Det är vattnet inom området som ger förutsättningar för en rik fauna och flora och därför har
vi försökt poängtera dess förekomst genom fotodokumentation. Den fågelfauna som finns i
området skulle inte vara lika artrik och individrik utan dessa småvatten, och vi är ganska säkra
på att en närmare inventering skulle avslöja massor av flera intressanta arter. Se bara på den
artrikedom som sländforskaren fick ihop på en timme. Man kan ju invända att verket inte
dödar sländor i någon högre grad, .men det är inte det som det hela handlar om. Ett verk där
skulle innebära att delar av helheten i det biologiska systemet förändras, och det är inte bra.
Som det är nu, ger området en inblick i hur betesområden i Skåne såg ut förr, och vi skall inte
gå in däri och ändra den biologiska balansen. Vi har inga möjligheter att i förväg räkna ut hur
det kommer att gå, och vi bör därför så länge som möjligt försöka lämna området orört, och i
stället för att förstöra det, studera det och beskriva det.
En annan förutsättning för ett rikt naturliv inom området är all den döda ved och de döende
och murknande träd som finns inom området, och sådant presenteras i bilaga 8: Döda och
döende träd i området. Även detta ger förutsättningar för ett unikt liv. Vi ser fram emot att
det blir inventerat. Vi tror också att det kommer att dyka upp flera, ännu sällsyntare
fladdermusarter inom området tack vara dessa saker och vi tror att fågelfaunan inte heller
lämnat ifrån sig alla sina hemligheter.
I Bilaga 9 Bohål har vi också dokumenterat en liten del av alla dom bohål vi noterat, och som
är en av förutsättningarna för ett rikt liv. Den bilagan ger närmast bara ett ”smakprov”, i
realiteten finns det massor av sådana möjligheter förfåglar och fladdermöss. Notera även, att
området egentligen aldrig besökts av en kunnig ornitolog. Det som observerats är sett ifrån
vägen, och då blir de större fåglarna dominerande. Därvidlag har säkert
taggrådsinstallationerna varit av betydelse. Går man in i området och detaljgranskar finns det
oändliga möjligheter till nya upptäckter.
I bilaga 10 Stenmurar dokumenteras ännu en viktig faktor som inte får förstöras,
stenmurarna inom området. De är viktiga både som tidsdokument och som miljöer för det
rikliga djurlivet. Vindkraftverksetableringen hotar att förstöra en hel del stenmurar ute längs
väg 1062 och ytterligare en 400 m lång sådan in i området om vägen läggs där Girovind
antyder. Beroende på var Ventusverket uppförs, ute på åkern eller uppe på åkerholmen
bakom, blir stenmursproblemen troligen ringa eller måttliga. Vi har med denna bilaga för att
belysa hur goda förutsättningarna för rikt djurliv inom området det finns. Hela området
beläggs med en bullermatta på mellan 50 och 80 – 90 decibel minst, och det kommer att
medföra att många arter som använder ljud som kommunikation kommer att påverkas. Vi tror
inte att exploatören kommer att gå ner på betesmarken och demolera stenmurar om han får
bygglov, men vi ser gärna att han påminns om det i en försiktighetsformulering. Men som
sagts tidigare, verken skall inte uppföras alls för de kommer att förstöra både djurlivet
och miljön i området.
Fornminnen mm i området samt mjältbrandssmitta
Till detta avsnitt hör vår bilaga betecknad Bilaga 11: Fornminnen. och den bör kollas innan
man läser fortsättningen här.
Girovind skriver, med anledning av vår fornminnebilaga med diverse analyser på vallåkern
följande:
Bolaget har varit i kontakt med Länsstyrelsens kulturenhet. Enlig dem utgör de
s.k. ”underligheterna” av s.k. "Iskilspolygoner". Dessa härrör från ett sent
skede av deglaciationen och på ett stort avstånd från isranden. Orsaken till
dessa stråk är den större vattenhållande förmågan hos det mer finkorniga
material som är utfyllnad i iskilarna.
Det som han beskriver ovan är inte de mönster som finns på vallåkern och som vi har fört
fram, utan de strukturer som ses i betesmarken i nedre delen av området. Det vi skrivit om
etableringsplatsen och vad där kan finnas, har han över huvud taget inte svarat på. Han har
dock lovat att genomföra en ”fornminnesinventering” på vallåkern, vilket vi noterar.
Vi har utrett det hela med Kulturenheten och fått fram följande:
I juni skickade Girovinds handgångne man Åkesson en fråga till Kulturenheten på
Länsstyrelsen, beledsagat av en bild. Den bilden finns här nedan.
Han undrade då vad det var för mönster som syntes på bilden. Några mönster synliga på
vallåkern finns inte att se i denna skala. På Kulturenheten frågade man runt en del med bilden
som stöd och kom så fram till att det rörde sig om ”iskilspolygoner” från slutet av istiden.
Detta är en ganska bra analys i och för sig, men man kan försöka neutralisera begreppet lite
och kalla detta för strukturmark, vilken här har konserverats genom tiderna. Den här typen av
mönster bildas då tidvis töad och tidvis frusen mark drar sig samman och utvidgas allt efter
temperaturen i ett på djupet ständigt tjälat landskap, alltså vanligtvis i slutet av istiden, om
man ser till våra trakter. Man bör betänka att strukturerna faktiskt är runt 100 m tvärs över, så
det verkar lite märkligt, men i vissa fall kan sådana här strukturer bli väldigt stora.
”Normalare” polygonmark kan man se om man förstorar bilden ytterligare och gör ett utsnitt
av en av de större strukturerna.
Då framträder ett mönster som med stor sannolikhet är normal polygonmark med massor av
små oregelbundna formationer. Alldeles som Länsstyrelsen säger och Girovind repeterar, så
är det olika vattenförhållanden inuti polygonerna och i deras kanter. Detta gör att korna också
går i kanterna, eftersom betet är bäst där. Därmed gödslar dom också de här områdena på sikt,
även om de inte gärna betar just bland komockorna. Markägaren överbetar dessutom området,
så betestrycket är alldeles för stort, men det kanske ändras nu framöver. De stora strukturerna
kan ha bildats i grunden som frostmarksfenomen dom också, men dom kan också ha
uppkommit i ett landskap med lite oregelbunden markyta där stenar genom den starka frostens
efter isavsmältningen för 16- 17000 år sedan, verkan flyttats neråt och bildat ursprung till
strukturerna. Någon större skillnad på det och frostmarkspolygoner finns inte, även om
stenarna i frostmarkspolygoner främst förflyttas inuti marken. Det tar i alla händelser
årtusenden att bilda sådana här strukturer, även vid slutet av istiden.
Nu är det tyvärr inte överallt som markmönstren i området är frostmarkspolygoner. Uppe på
vallåkern är dom det inte troligtvis. Det är dom inte heller överallt nere på betesmarken.
Det här är andra spår, nämligen sådana efter markägarens gödselsprätt delvis, även om det
finns strukturmark i bildens vänstra kant också. Det här visar att markägaren sprider gödsel
över vissa stycken i betesmarken, vilket är mindre bra för den typiska floran där. Det beror
lite på vilka utfästelser han givit när det gäller skötseln av området, om detta är förbjudet här
eller inte. Vi återkommer om detta vid annat tillfälle. Man kan dock notera att just den här
marken är till viss del stenröjd, så den kan ha använts mera intensivt förr.
Nåväl, det här området i söder med de olika strukturerna hade vi inte tänkt fördjupa oss i just
nu, men tack vare Girovind så gör vi det. Vi vill därför säga följande: Vi har inte på någon
annan plats i Hörby kommun sett sådana här tydliga strukturer av dessa slag. Det är
sannolikt någon form av strukturmark som blivit bevarad sedan isavsmältningen i
området för 16000 – 17000 år sedan. Det verkar inte finnas några sådana strukturer
över huvud taget på annan plats i Mellanskåne. Därför är de helt unika. De visar på ett
landskap med mycket lång kontinuitet. Dessutom bidrar de till ett variationsrikt
landskap genom att erbjuda en mosaik av torrt och vått, varierande biotoper för lavar,
groddjur och kräldjur och mycket annat. Det är därför stor skandal om Girovind
kommer att belägga de här områdena med en bullermatta på över 40 dB och kanske
uppemot 60 – 70 dB eller till och med mera. Att prata med Girovind om detta är dock
som att slå vatten på en gås. Han upprepar sitt mantra, inget buller på över 40 dB(A)
vid bostäder, men svarar inte på det vi säger om ljudet över markerna mellan
bostäderna och verket. Och kommunen bryr sig som vanligt inte. De här områdena
borde faktiskt fridlysas, inte tillspilloges.
När det gäller själva vallåkern har Girovind inte tillfört något nytt, förutom att han utlovat en
fornminnesinventering. Därmed torde han avse en översiktlig inventering då man letar
flintbitar mm på markytan. En sådan behöver inte ge något, trots att det kan finnas viktiga
strukturer i marken. Om en sådan skall göras, bör den även omfatta skogen direkt norr om
vallåkern, eftersom det mycket väl kan handla om ett större, komplext fornminnesområde
med t ex en järnåldrig eller tidigmedeltida bebyggelse. Vi har vid ett besök där sett
övertorvade odlingsrösen inne i skogen. Hur man skall tolka en del märkliga runda figurer
inne i skogen vet vi inte, eftersom det är mycket svårt att komma dit in. Den är närmast
hermetiskt tillsluten med djupa diken, stenmurar och taggtrådar. Vad som utöver en
ytkartering är viktigt, är sökschakt tvärs över själva etableringsplatsen och i tillfartsvägens
sträckning.
Vi kräver därför att Girovinds eventuella tillstånd villkoras med en sådan här
undersökning. För Ventusverket bör samma sak gälla. Det finns fossila åkermarksrester
i närheten av dess etableringsplats.
Vi har inte heller fått några förklaringar på de strukturer vi diskuterat i vallåkern (se vår
bilaga 12) och de spår av nergrävningar som också ses. Kommunen har hört sig för när det
gäller mjältbrandsgravar, och därvidlag kan man inte komma längre i praktiken, men vi
undrar över varför man inte inför ett krav på försiktighet vid schaktningarna inom området.
Eftersom vi får göra det mesta utredningsarbetet om området i alla fall, så kan vi här
presentera ett förslag på text som borde ingå i kraven för exploateringarna både i Sallerup
5:10 och Ulatofta 5:21, och som egentligen borde ingå i alla sådana här förutsättningar,
eftersom Hörby kommun har haft upprepade epidemier av mjältbrand genom tiderna.
Exploatören anmodas att inför schaktningar informera personal om risken för att träffa på
ansamlingar av kreatursben. Skulle sådana framkomma måste arbetet omgående avstanna
och hjälp direkt påkallas. (Till vem och vart man vänder sig kan man själva räkna ut på
kommunen). All närvarande personal skall avlägsna sig från schaktningarna, men de skall
stanna kvar inom området tills smittorisk uteslutits. Största renlighet skall iakttagas.
Skulle sådan här smitta uppdagas, så kan det bli katastrof för djurägare i närheten, och det
föreligger stor risk för smittspridning via schaktmassor, kletiga lastbilshjul eller stövlar och
mycket annat. Vi tycker i och för sig att de svar som kommunen fått från ansvariga personer
(Katrin Karlsson SVA och Charlotta Camaterou (Länsveterinär på Länsstyrelsen), (om det nu
är så som kommunen skriver man har uttryckt sig), är lite lättvindiga. ”Det blir värst för dom
som utför grävarbetena” säger den sistnämnda exempelvis. Förvisso, men det är ett lite
cyniskt resonemang. Och hur mycket hinner man köra bort innan det kommer fram vad man
hittat? Därför bör man nog bättra på det lite och stödja vårt förslag på ytterligare
försiktighetsåtgärder, t ex enlig formuleringen ovan, och kanske generellt i
vindkraftssammanhang. Det kostar ju inte varken exploatör eller kommun något extra.
Schaktningar för vindkraftverk är troligen bland de största markingreppen som för närvarande
utförs i kommunen, och förr eller senare händer det något. Synd om dom som gräver då, om
dom inte är förberedda. Tänk på att schaktningarna inte bara omfattar platsen för verken utan
även anslutningsvägar och kabeldiken exempelvis, och ofta då ute i terräng som inte normalt
är utsatt för sådant här.
Det är förvisso ett par km till gårdar som varit avspärrade för mjältbrand, men det är ju också
så, att den karta man förfärdigat är en mimimivärdeskarta och visar gårdar där det hela
hanterats något så när öppet. Vem vet vad som finns förutom detta. Jag har själv på mina
marker en del strukturer som kan vara riktigt gamla kreatursgravar. Och man skall betänka, att
det faktiskt finns flera smittsamma djursjukdomar än mjältbrand.
Vi kräver således att man tar vårt krav på en försiktighetsåtgärd på allvar! Vi tycker
nog också att Länsveterinären kunde klargöra sitt yttrande lite mera (om det nu är så
hon sagt), eftersom det inte verkar vara i parietet med de försiktighetskrav hon bör
försvara.
Om ljudnivåer och mycket annat
Vi vill poängtera, att detta avsnitt inte rör sig om ljud som påverkar oss i vår egenskap
av boende på olika avstånd från verken, utan det handlar om de ljud som påverkar
miljöerna inne i området.
Girovind är en märklig firma. Man har ett antal uttalanden som upprepas i alla tänkbara lägen
och man försöker inte ens försvara sin konstruktion mot det vi anför. Ett exempel:
Vi talar om ljudnivåer i sumpskogen och på betesmarkerna runt vallåkern. Girovind svarar
med att berätta att ljudnivån vi närmaste hus inte överstiger 40 dB(A).
Vi talar om ytligt markvatten, han hänvisar till en utredning han anser sig ha gjort om
grundvatten.
Vi måste således åter plocka sönder det hela i små, lätt förståeliga småbitar för att få svar på
våra frågor.
Ljudet
När det gäller ljud från vindkraftverk så är det ju så, och det förstår även vi, att det ligger runt
100 dB(A) uppe runt själva holken, och att det enligt Girovinds datorberäkningar ligger runt
40 dB(A) vid närmaste hus. Därom är vi nog överens, även om vi inte tror på Girovinds
datorprogram. Det vi talar om är ljudnivåerna där emellan, vilka är dom som drabbar det
närliggande området mellan verket och de närmaste husen. Det är där de marker vi vill värna
om är belägna. Där torde ljudet ligga mellan 100 och 40 dB(A) hur man än vänder på det.
Förvisso har ljudet minskat lite från holk till mark, men det är väl ändå minst 90 dB(A) där
nere? Och för en fågel som söker föda inom området och alltså kan komma ganska nära
holken blir det väl ändå mellan 100 och 40 dB(A), eller hur? Alltså drabbas det intressanta
området av en bullermatta (ljudmatta) på 100 – 40 dB(A). För t ex en hornuggla, som till stor
del jagar med hjälp av hörseln, torde detta vara förödande och för många andra, ljudkänsliga
organismer likaså. Det är inte bara rovfåglar som häckar inom området, utan massor av annat
också, och de flesta organismerna är beroende av ljud för flera av sina livsfunktioner.
Fågelsång är inte tillkommen för att glädja människan exempelvis, den har en funktion, och
om den inte ”går fram” dit den skall, så blir det inte heller något av det. Därmed skapar
verken ett habitatbortfall omkring sig, vilket i detta fallet drabbar ett osedvanligt fint och
organismrikt område och dess innevånare.
Om vi återgår till Girovinds försvarsskrift om buller så finner vi:
Bullerstörningar
Uttalandet: ”Man glömmer bort, att hela det område som i dag omfattas av naturbetesmark
och skog runt verket kommer att beläggas med en bullermatta på mellan 50 och 100
decibel.” är direkt felaktigt. Bolaget kommer att garantera 40 dB(A) vid närmaste boende
och detta ställs alltid som villkor på vindkraft. I anmälan finns det också en karta som visar
de beräknade bullernivåerna.
Vi vill gärna veta vad som avses med direkt felaktigt. Det torde inte finnas något fel i det vi
skrivit Det är något hundratal meter åkermark mellan närmaste fastigheter och området, så 50
– 100 dB(A) på betesmarken exempelvis, verkar vara ganska rimligt. För fägatan, anger
Girovind också att ”Åberopat bullervärde är felaktigt.” Den går ju direkt under verkets
propeller bland annat, det kan ju inte vara särskilt mycket fel. Vattenmiljöerna på betesmarken
får samma betyg att ”Åberopat bullervärde är felaktigt”. Vad är det egentligen som är fel,
Girovind?
Vi vill därför ånyo slå fast att verket kommer att generera en bullermatta på 40-100
dB(A) över områdena runt etableringsplatsen. Det innebär också att det kommer att
generera en hel massa ljud över riksintresset N57 Kvarnberga. Det kommer att medföra
en omfattande habitatförlust för många av de djurarter som nu har sin hemvist där.
Även åsynen av verket kommer att skrämma bort många djur, och dom fåglar som inte
skräms bort löper stor risk att slås ihjäl av Girovinds propeller! Vi kräver därför att
verket inte kommer till stånd över huvud taget.
Markvatten och grundvatten, vägdragning, kabeldragning mm
Det finns bestämmelser och lagar som reglerar vad man får och inte får göra. En del av dessa
är villkorade på olika sätt. En i detta sammanhang viktig sak är Förordning (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, där 25a § bland annat säger att i ett anmälningsärende
gäller följande:
En anmälan som avser en verksamhet med vindkraftverk ska, utöver det som
anges i 25 §, innehålla
punkt 4. en beskrivning av hur verksamheten påverkar natur- och kulturmiljöer,
särskilt områden som är reglerade i 3, 4 och 7 kap. miljöbalken,
7. en redogörelse för de vägar som behövs för uppförande och drift av
anläggningen och verksamheten,
8. en redogörelse för dragningen fram till elnätet av de kraftledningar som
behövs för uppförande och drift av anläggningen och verksamheten,
I 25b § anges:
Den myndighet som handlägger ett anmälningsärende som avser en verksamhet
med vindkraftverk
1. får medge undantag från kraven i 25 a §, om undantaget avser sådant som
inte behövs för handläggningen,
I miljöbalken (se ovan) 3 § står
Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall
så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.
Går man vidare i miljöbalken så ser man i 13 §:
Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare krävs tillstånd, i den
utsträckning regeringen föreskriver det, för andra åtgärder som utförs för att
avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ effekt på
växt- och djurlivet.
För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör som har
en största diameter av 300 millimeter krävs det dock tillstånd endast om det är
sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamheten.
Ett tillstånd till markavvattning eller annan åtgärd för att avvattna mark skall
förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada på
allmänna eller enskilda intressen. I tillståndet skall anges inom vilken tid
åtgärderna skall vara utförda.
Det är således så, att man, enligt 25§ FMV skall redogöra för saker som vägdragningar och
dräneringar i samband med sådana, kabeldragningar, påverkan på naturen mm. Om det inte
behövs för ärendets bedömning skall man, enligt 25b§ inte behöva göra det i själva anmälan,
men paragraferna befriar inte någon från dessa hänsyn. Oavsett vad Girovind skriver så är det
således den handläggande myndigheten, dvs kommunen, som skall bedöma vad som är
nödvändigt. Vi har i detta ärende anfört en hel massa skäl till varför vi anser att det i detta fall
är viktigt för ärendet att detta utreds. De skäl vi anfört, kan sammanfattas sålunda:
Området är speciellt känsligt ur natursynpunkt. Där finns ett antal skyddade djurarter
och det har stor potential att hysa flera, vilket kunde blivit uppenbart att det gör, om
Hörby kommun hade lagt lite jobb på att undersöka sådana här områden. Eftersom
man nu inget vet, bör man försöka få visshet, och då är det viktigt med information av
det slag vi efterlyser. Det är ju bara till att hänvisa till fladdermusutredningen, vilken
avslöjade en massa intressanta arter i området, trots att man på olika sätt försökt att
negligera detta från både kommunens och exploatörens sida.
Fladdermusundersökningen påpekar också att man inte skall dra vägar över betesmarker och
liknande, vilket är ett skydd för en del av de arter som påvisats. Det kunde man också gott
tagit med i beslutet.
Vi menar att det inte blir möjligt med anförd bebyggelse och vägdragning utan att man
behöver avleda vatten från området. Talrika bildbevis och annan information har visats som
stöd för detta.
Vi vill här hänvisa till
bilaga 12: Vattenförhållanden runt etableringsmarken.
Bilaga 13: Vattenförhållanden på Vallåkern
Bilaga 14: Bilder efter den regniga hösten…
Bilaga 15: Så var det dags igen…. och igen…..
Den vattenavledning detta avser är inte likställig med dränering av jordbruksmark, dvs
”täckdikning” eftersom det inte handlar om avledning av vatten för jordbruksändamål. Det
vatten som kommer att behöva bortforslas från området hamnar i den bäck som går söder om
området och som redan nu tidvis svämmar över när det regnar kraftigt. Den bäcken är ett
vattenavledningsföretag både direkt i vårt område, och sannolikt på flera platser nerströms.
De bäckar som finns i etableringsplatsens närområde, är också ett vattenavledningsföretag.
Girovinds utsläpp kommer med andra ord att påverka et stort antal företag och enskilda
människor. Därmed kan man inte hävda att detta inte påverkar någon. Girovinds åtgärder gör
inte att det regnar mera, men det vatten som når området runt etableringsplatsen kommer att
snabbare ansamlas och försvinna bort ytledes, eftersom marken är hårdgjord. Han kommer då
att på kort tid tillföra bäcken mera vatten än nu. I dag samlas ytvattnet i mycket stora pölar
inom området och dräneras bort sakta eller sjunker ner och bildar grundvatten. Om inte
vattenbortledningen från området regleras kommer Girovinds byggnationer att skapa stora
avvattningsproblem, översvämningar och liknande inom stora delar av vårt område. Även för
Ventusverket kommer det att bli ökande vattenavledning, vilken då hamnar i Braån eller i
bäckar som leder dit. Även där finns dikningsföretag.
Girovinds åtgärder kräver också en hel del vägbyggnadsåtgärder, bl en ombyggnad av väg
1062 för ökad bredd och bärighet. Vi kan inte tänka oss att vägverket ger lov till sådan utan
att vägmarken dräneras. I det fallet kommer också vatten att tillföras de diken som leder rätt
ner i den bäck som tidigare anförts. I dag finns inte sådana dräneringar runt väg 1062, så detta
kommer att medföra en ytterligare belastning på bäcken i fråga. Naturligtvis kommer vi att
bevaka detta och ta kontakt med Trafikverket, närhelst det kommer att aktualiseras.
Kommunen har skyldighet att utreda dessa saker och förbjuda eller framföra
försiktighetskrav, men man väljer att inte ens kommentera det hela. Man ger Girovind och
Falkenberg Ventus tillåtelse att inte redovisa detta nu, trots att det finns möjligheter att begära
det. Att detta inte skulle behöva belysas för ärendets godkännande eller förkastande är befängt
och enbart en bekvämlighetsåtgärd. Lagarna som kan utnyttjas finns där, det är bara att
åberopa dem.
Vi vet också, att exploatörerna i ett senare skede kommer att avkrävas dessa redovisningar,
men vi anser att de skall tas fram i ett tidigt skede så att man kan bedöma ärendet som helhet.
Vi litar inte heller på exploatörerna i dessa fall. När de väl fått sina tillstånd till uppförande av
verken kan mycket väl nödlösningar och liknande komma att tillämpas, och med den slapphet
kommunen ådagalägger i detta, kan sådana lösningar troligen kunna passera. Det är ju så, och
det har vi kollat upp, att allt som senare kommer att beslutas i väg- och vattenfrågor blir
tjänstemannaärenden, vilka vi inte kan påverka. Med den kommun vi har ser vi att det lätt blir
så, att tjänstemän, som kanske i och för sig vill rätt, inte kan stå emot påtryckningar från
maktgrupper i kommunen, och då slinker Girovind igenom med sina nödlösningar. Vi vet att
det finns grupper där som aktar föga när det gäller att dutta ut vindkraftverk till höger och
vänster inom kommunen.
Vi kräver därför att Girovind och Falkenberg Ventus skall redovisa dessa saker i sina
ansökningar, alltså:
Hur och var vägarna skall dras
Hur dräneringen av vägmark och platta skall ordnas
Var ledningarna skall dras till och från verken
Vi har dock fått en utfästelse i Girovinds svar på våra synpunkter, där det står:
Bolaget kommer inte att släppa vatten till bäcken. Det är ett bra löfte, frågan är bara var
man skall göra av vattnet i stället. Vi vill nog gärna veta lite mera om det innan vi tror på det.
Även om man försöker infiltrera vattnet uppe på vallåkern, så hamnar åtminstone en del av det
förr eller senare på betesmarken i söder och sedan kommer det, via de kringboendes åkrar, ner
i bäcken i söder, dock lite längre uppströms än om det släpps direkt i bäcken, och kanske inte
lika momentant.
Den lösning som borde vara självklar är, att Girovind förhandlar med
vattenavledningsföretaget (.företagen) nerströms ”hans bäcks mynning i ”vår bäck” och
diskuterar vilka åtgärder han skall vidta för att få släppa ut vatten i bäcken. Han måste också
prata med dom som bor runt ”hans” bäck och kanske där stå för viss rensning eller liknande.
Då skall utsläppen ske via någon form av fördröjningsmagasin och i rimliga mängder under
längre tid. Vi förstår, att allt detta inte kan förhandlas innan han får bygglov, men han kunde
gott skissa på olika sådana lösningar så vi förstår att han menar allvar. Det skulle med andra
ord handla om det samråd som han inte såg till att hålla från början. Vi vet inte om man kan
tvinga honom till sådana, men om det inte sker, kvarstår våra krav på redovisning redan nu.
Vatten i marken och på ytan
Slutligen vill vi påpeka en viktig sak. Vi har noggrant försökt redogöra för den här
byggnationen ur två synpunker när det gäller vatten, dels vatten på markytan och i ytliga
marklager, och dels grundvatten, dvs vatten djupare ner i marken. Alla diskussioner och
påpekanden från oss om ytligt markvatten och vilka vägar de tar, bemöter Girovind med en
sentens som handlar om grundvatten på etableringsplatsen. Talar vi om översvämningar en
km bort i befintlig bäck som resultat av byggnationerna så kommer han dragandes med sin
grundvattenundersökning. Antingen förstår han inte skillnaden eller också har han räknat ut
att dom som utreder inte förstår eller orkar sätta sig in i det hela, och av de svar man presterat
därifrån kan vi inte utesluta de senare alternativen. Allt vi anför finns i de bifogade bilagorna.
Vi vill dock tillfoga en sak angående den av Girovind omhuldade, geotekniska
undersökningen.
Den är en skrivbordsprodukt utan reell betydelse. För att klargöra vattenförhållandena i
området krävs ordentliga borrningar genom lagerföljden, åtminstone dess övre 6 – 8 metrar.
Då först ser man vad marken innehåller för lager. På platsen är det minst 50 m djupa, lösa
jordlager, och dessa är med stor sannolikhet inte homogena. En geolog kan lätt fundera ut det,
t ex genom att studera jordlagerföljderna i kartbladsbeskrivningen eller genom att gå in i
brunnsarkivets redovisningar, eller till och med genom att läsa kartbladsbeskrivningen (SGU
Ser. Ae 123) där man talar om komplexa jordlagerföljder i det här området. Även om det
finns t ex sandig morän i markytan (egentligen 0,5 m under densamma, det är där man
karterar), så kan det finnas starkt vattenförande lager strax därunder. De jordlageruppgifter
som finns på den geologiska kartan är högst generaliserade. Vi har således fortfarande precis
lika stor anledning att oroa oss för våra brunnar.
Vore det så svårt för kommunen att tillföra försiktighetsåtgärder om detta, t ex följande:
Innan grävarbeten får sättas igång skall det göras en geoteknisk underökning på platsen,
varvid en eller flera borrningar genomförs ner till sådant djup att man kan utesluta
grundvattenpåverkan genom nertransport av förorenat vatten till dränerande lager sker,
vilket kan medföra föroreningar och annan påverkan i omkringliggande brunnar.
Resultatet skall tillställas kommunen för bedömning.
Då har vi någon ansvarig om det skulle gå illa. Girovinds ansvarstagande i det fallet litar vi
inte på, eftersom han t ex kan sälja det färdiga verket till intressenter långt härifrån som man
aldrig kan lagföra.
Nu har vi noterat att Girovind utfäster sig att göra ännu en geoteknisk undersökning,
och det är ju bra. Girovinds utfästelser brukar dock kunna rubbas ganska lätt (t ex vad
gäller vindhastigheter vid avstängning för fladdermöss), så därför kräver vi att det
tillförs en formulering och specificering, t ex enligt ovan.
GPS-störningar
Så här skriver Girovind:
Störningar på GPS-utrustning
Verket kommer inte att påverka GPS-utrustning av godtagbar standard. Bolaget kommer
givetvis att ersätta sådan om det trots allt skulle uppstå. Dock förutsätter detta att det kan visas
att störningen härrör från vindkraftverket och inte någon annan störningskälla eller om GPSmottagaren är bristfällig.
Det är raka besked så långt vi kan se, och därmed är vi nöjda tills vidare.
Fladdermusskydd
Girovind skriver:
Fladdermusinventeringen
De försiktighetsmått som har föreslagits och meddelats är de effektivaste skydd som
föreligger för att skydda eventuell förekomst av fladdermöss. Detta har också bekräftats av
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. För övrigt hänvisar bolaget till sina tidigare
inlagor.
Det som sagts av Länsstyrelsen är upphävt och Mark- och Miljödomstolens synpunkter
stöder sig inte på den faktiska förekomsten i området. Det är ett nytt ärende nu!
Framsynta krafter i Miljönämnden har meddelat ytterligare skärpning av dessa regler och det
tycker vi är alldeles utmärkt. Får vi inte stopp på verket, så kommer det åtminstone att döda
färre fladdermöss på detta sätt. Därför kommer vi att motarbeta alla former av lättnader i detta
så långt vi någonsin kan. Hörby kommun måste visa att man tar naturfrågor på allvar, och
detta är ett, om än litet” steg åt det hållet. Vi saluterar således miljönämnden i detta. Det
som känns lite förargligt är möjligen att förslaget inte kom från tjänstemännen från
början, som verkar ha hållit fast vid sina förenklade krav , trots att dom borde veta
bättre, utan från enskilda politiker i nämnden samt från inventeraren. Man kan fundera
på vad det betyder egentligen. Ännu mera betänksam blir man när man i beslutet lägger till
text som antyder att restriktionerna kan upphävas efter tre år. Vad är det egentligen man då
antyder? Att alla fladdermöss då är döda eller bortjagade så det är fritt fram att köra för fullt
eller vad? Är det ett sätt att smörja exploatören lite så han skall förstå att efter tre år så…. Tro
inte annat än att vi kommer att slå vakt om naturen här ute även i framtiden. Men återigen blir
det frågan om tjänstemannabeslut som inte prövas officiellt. Det är märkligt att det kan få
fungera så här. För oss känns det nästan som att man lovar att när vi om tre år får behandla det
hela så slipper Du restriktioner! Vi hoppas att det är feltolkat, men vi kräver ändå att det
omformuleras.
Vi hälsar också med tillfredsställelse beslutet om ett kontrollprogram. Vi hade redan internt
beslutat att vi skall upprätta et sådant på egen hand, och nu får vi ju något att jämföra med.
Tro således inte att vi låter oss vaggas till ro av ett bullrande vindkraftverk.
Vi kräver således att man inte försöker ändra varken på försiktighetsåtgärderna eller
kraven på kontrollprogram. Det är det enda bra som hitintills framkommit i detta
ärende nästan. Vi antar att exploatören försöker ändra på besluten och det kommer vi
att bekämpa så mycket vi kan. Vi ser inte heller gärna att det finns texter i
försiktightskraven som antyder löften om enklare villkor.
Tar räven bofinken?
I vindkraftssammanhang är det ofta så i alla fall, särskilt om bofinken är död, ihjälslagen av
verket. Räven ökar ju flerstädes, inte minst där verken är många, och exploatörer brukar
berätta om hur räv, varg och björn, vilka alla är asätare förutom att de fångar levande byte)
inte skyr verken, så därför påverkar monsterinstallationerna inte viltet. Tacka tusan för det, de
blir ju matade kontinuerligt där. Det är inte konstigt att man inte hittar så många dödade djur
under verken, det är ju som ett smörgåsbord för asätare. I takt med att flera rävar får möjlighet
att överleva, så kommer de också att plocka ut mera byten ut vår vilda fauna. På det sättet
bidrar veken indirekt också till en faunautarmning. Vi har ganska god koll på var rävgryten
finns i vårt område. Ett av dem ligger inne i skogen norr om etableringsplatsen för
Sallerupsverket och ett ligger NV om Ventusverkets etableringsplats t ex. Det gör, att ingen
av exploatörerna behöver ens städa under verken för att slippa onödiga kommentarer. Att
rävarna sedan, allt eftersom de blir flera, tar för sig av traktens övriga fauna, t ex rapphöna,
fasan och annan större och mindre markhäckande fågel är inte exploatörernas problem.
Vem som helst kan gå ut under ett snurrande vindkraftverk när det är spårsnö och se vad som
då framkommer. Det finns tusentals rävspår som avslöjar vem som städat. Kollar man lite
mera noga så ser man också bilburna städare som patrullerar sina verk. Det är ett välkänt
faktum att ägare och intressenter städar upp under verken för att inte komma ”i dålig dager”
när det gäller ihjälslagna djur under verken. Det har t o m påvisats vetenskapligt. Det ingår i
bluffen om vindkraften för att hålla sådana siffror för dödade djur nere.
Dom som städar gör sig skyldiga till ett flertal lagbrott, bland annat när det gäller
tillvaratagandet utan att rapportera till polisen om det som kallas ”statens vilt”. Mitt förslag i
det fallet är enkelt. Städa var och en under verken och lägg kadavren i en plastsäck och
kör in dom till kommunen så får dom sortera. Dom skall ju ha kunskaperna. Dessutom
bör de gärna både se och känna lukten av sina beslut.
Så här ser det ofta ut under verken, massor av spårstämplat av räv. Bilden är från ett par verk
i Eslövs kommun.
Olycksrisker och räddning av personer och egendom
Såvitt vi förstår har Hörbys räddningstjänst ingen utrustning för räddning av ekonomiska
värden eller människor i samband med vindkraftsolyckor. Vi frågade Räddningstjänsten i
samband med att ärendet var aktuellt förra gången, och sedan dess har troligen inget hänt,
åtminstone inget som redovisats i nämnderna. Det enda man kunde tänka sig om olyckan var
framme. var att kalla på ett höghöjdsräddningsteam som fanns någon annan stans i Skåne. Det
kan bli en ganska frustrerande väntan om man är instängs uppe i en brinnande holk, och det
kan nog i allmänhet bara sluta på ett sätt.
Detta att det skulle kunna hända olyckor med vindkraftverk, försöker alltid ägare och
exploatörer förklara som ytterst sällsynt. I själva verket är det inte alls så. Sedan år 2000 har
65 människor fått sätta livet till i vindkraftverksolyckor enligt den skotska organisationen
Caithness Windfarm Information Forum - CWIF, som för statistik över vindkraftincidenter.
Dom anger också att is kan kastas iväg 4 – 500 m från verken under vintertid. De senaste tio
åren har 141 olyckor skett med fallande vingar. Dessa saker gör, att folk inte vågar sig in i
närheten av verken. De kommer med andra ord att stjäla mycket mera utrymme än den
marken de står på.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/varje-kraftverk-ar-en-sakerhetsrisk
http://www.sydsvenskan.se/sverige/30-aring-fran-malmo-dod-i-vindkraftsolycka/
http://www.aftonbladet.se/temamiljo/article11418890.ab
http://www.caithnesswindfarms.co.uk/fullaccidents.pdf
Vi undrar om det är tänkt att det skall finnas avisningssystem på de nu aktuella verken. Det
kan förhindra många olyckor med iskast. Det är en fråga som exploatörerna borde kunna
svara ganska lätt på. Om sådana inte är påtänkta, kräver vi att de kommer att ingå.
Motiveringen för det är enkel. Det klimat vi har medför att ispåfrysning på vingarna kan ske
ett flertal gånger varje vinter, och varje gång det sker är ett potentiellt olyckstillfälle. Vi läser
ju alla om isbildning på elledningar som vanliga orsaker till strömavbrott. Dessutom är det ju
så att verk som har is på vingarna ger betydligt mera ljud ifrån sig. Saknas avisningssystem
kan de ge uppemot 10 dB(A) mera ljud, och då får man se till atty räkna om ljudvärdena.
Vi kräver alltså att det i försiktighetsåtgärderna står att verken, i den mån de kommer
till uppförande, skall förses med avisningssystem. Vill man inte det bör alla av
exploatören angivna ljudnivåer vid byggnader höjas enligt vad erfarenhet anger.
Nå, men brandfaran då. Ja, det är den näst värsta säkerhetsrisken. Vindkraftverk brinner, och
dom gör det ganska ofta. CWIF har registrerat 129 bränder från 1999 till september 2009. Det
mesta tystas ner, men här är ändå lite för räddningstjänsten att betänka:
http://www.zoomin.tv/site/video.cfm/lang/de-de/video/536694/refcat/Orkan-bei-MagdeburgWindrad-brennt-lichterloh
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=47306
http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.2998257-ovanlig-brand-kvaddade-vindkraftverk
http://topnews.se/66215-2816-brand-i-vindkraftverk-i-oresund/
http://www.di.se/artiklar/2011/12/9/vindkraftverk-brann-i-stormen/?allcomments
Den nederländska olyckan med två döda var just en brandolycka. De två montörerna blev
instängda i holken högt över marken. Den ene hoppade från tornet (67 m) och slog ihjäl sig,
den andre brann helt enkelt opp.
https://gruvmor.wordpress.com/2013/11/09/tva-miste-livet-vid-vindkraftsbrand-inederlanderna-svenska-media-tiger/
Visst vore det väl förargligt om sådant skulle hända inom Hörby kommun. Och det är inte
otroligt att det gör. Det brann ju i Tomelilla i ett verk för några år sedan, t ex.
https://www.youtube.com/watch?v=TGaOmnxjGtU
Vindkraftverk kan också skena och i olyckliga fall brytas sönder när påfrestningarna blir för
stora. Vi har under senaste tiden alla sett notiserna om det skenande verket i Olofström. Där
lyckades man stoppa det hela innan det hände en värre olycka, men i andra fall har man inte
varit lika lyckosam.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/vindkraftverk-skenar-i-olofstrom
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/vindkraft/article3874883.ece
Innan Hörby kommun har utrustning så att man kan rädda människor från brinnande
vindkraftstorn borde man inte sätta upp några vindkraftverk. Och innan man åtminstone
hjälpligt satt sig in i vad som kan hända när vingar faller av och is kastas omkring (en
riskanalys värd namnet som inte dikteras av exploatörerna) skall man inte heller bestämma
om vindkraftverk. Man lutar sig mot att det nog inte händer något i stället för att fundera på
vad man gör i skarpt läge och hur stora skyddsområden man egentligen behöver. Ett
skyddsområde på flera hundra meter runt ett verk skulle ju göra markägarens rätt till att
använda sin mark ogiltig, för det är väl inte så, att han också får skylla sig själv, liksom dom
som råkar gräva i en kreatursgrav. Undrar om inte ”vår” markägare vill ha mera betalt när han
blir varse problemen (och det kan vi ju inte avhålla oss från att meddela honom). Som det nu
är, hymlas det om dessa saker. Klara besked behövs!
Vi kräver således att kommunen slutar att bevilja vindkraftverksutbyggnad till dess att
man med viss överlevnadschans större än några få procent kan rädda montörer eller
andra från torn och holkar.
Vi kräver också att kommunen genomför en ordentlig riskanalys över vad som kan
inträffa i olycksväg med vindkraftverk (dom är väl inte ens CE-märkta vill jag minnas)
och vidtar åtminstone elementära försiktighetsmått gällande detta. Man skall också tala
om för eventuella markägare i närheten i vad mån dom utsätter sig för faror när de
vistas på sin egen mark nära verket, så att dom kan begära ersättning för intrånget som
verket innebär. En riskanalys måste också offentliggöras och kunna diskuteras av
medborgarna.
Speciellt om Ventusverket
Man kan tycka att etableringen på Ulatofta 5:21, det s k Ventusverket, kommer lite lättvindigt
undan i vår inlaga, men så är inte fallet. För att ingen skall vara i tvivelsmål, handlar detta
avsnitt om detsamma.
Exploatören har inte uppvisat samma dumdryga hållning som Girovindexploatören, utan mera
hållit sig i mera bakgrunden, och han har också försökt att på ett ärligare sätt diskutera när det
gäller produktionssiffror mm. Därför har det inte funnits lika stora incitament till att bemöta
honom. Men faktum kvarstår ändå, att vi anser att Ventusverket också är olämpligt att
uppföras på den åsyftade platsen. För vår del skulle det kunna uppföras länge bort mot väster
och utan störande närhet till skogsdungar och fågelbon, om nu en sådan plats går att finna.
Girovindverket borde inte få uppföras inom kommunen över huvud taget, eftersom den firman
för oss framstår som opålitlig.
Det som talar emot Ventusverket är bland annat att det kommer att stå i (visserligen i kanten
av) ett område som utgör gränsen mellan ett mera skogklätt område i öster och ett öppnare
område i väster. Märk väl att vi inte talar om den ”slätt” som kommunen tror sig se vid en
hastig blick ut genom fönstret. Bakom Ventusverket finns en flygkorridor in i det östra
området, och verket kommer att stå mitt i denna som en vaktpost. Där finns bevisligen bon av
glada, och t o m inventeraren har sett ett av dem bebott, och gladan söker sin föda över öppen
mark i hög grad i samband med markbearbetning. Det kommer också att vara förödande för
fladdermöss, och man kan bara erinra om de vatten som finns strax intill i form av dämme i
Braån och vattensamlingar på många ställen i landskapet. Kommunens dumma sätt att utreda
just dom kvadratmeter verket står på och knappast inget annat, och att motivera med
konstlade gränser för olika arter verkar i ljuset av detta helt otillräckligt. Därför vill vi
poängtera att verket blir felplacerat. Markägaren behöver också upprätta en lång väg fram till
etableringsplatsen, visserligen över egen åkermark, men ändå i ett område med fossil
åkermark och kanske andra fornlämningar. Därför bör han få samma krav på arkeologisk
förundersökning om vi vill att Girovind skall ha. Har man inte dom kraven, så hittar nog
exploatörerna på egna sätt att förhindra att vi kontrollerar vad som framkommer, och då
försvinner detta ohjälpligt.
Därför gäller det vi kräver om Girovinds etablering i lika hög grad Ventusverket.
Sammanfattande synpunkter på vindkraftsetableringar i vår kommun
Som sista del i denna inlaga vill vi bifoga nedanstående. Det är delvis en
sammanfattning av vad som sagts, och delvis nya synpunkter. Det berör både de verk
som denna överklagan handlar om i övrigt och dels förhållandena i stort i kommunen
när det gäller vindkraft. Det är således ett inlägg som i högsta grad rör de aktuella
etableringarna, även om bakgrunden till hur de hanteras, måste sökas i ett allmänt
resonemang.
Vindkraften i Hörby kommun
Hur hanteras vindkraftsärenden i Hörby kommun? Jo, det är mycket enkelt:
Kommunens tjänstemän kollar om exploatören har angivit siffror på att bullret inte överstiger
40 dB(A) vid fasader. Det gör man genom att läsa vad exploatören angivit. Han har sina
siffror från en konsult som han anlitat, en konsult som har och behärskar ett datorprogram
vilket varken kommunen eller exploatören har tillgång till i allmänhet. Hörby kommun torde i
alla händelser inte ha det. Som grund för beräkningarna ligger den ljudnivå som fabrikanten
av vindkraftverket satt upp som gällande. Det finns således dels en fabrikant som gärna vill
sälja verk, en konsult som gärna vill behålla sina kunder och en exploatör som gärna vill
bygga, inblandade. Det torde väl sällan förekommit, att ljudstudierna visat att det här blir
alldeles för högljutt i den och den fastigheten, såvida det inte är exploatören som äger den och
kanske bor där. I så fall behöver man inte göra studierna över huvud taget. När det sedan
kommer till dom som skall stå ut med ljudet under de närmaste 20 åren (det blir i allmänhet
värre när verket åldras, eftersom det blir slitet och slamrar mera) så vet dom i allmänhet att de
där ljudberäkningarna inte stämmer, att det finns andra ljud från verket som hörs högre, och
att den utlovade decibelgränsen betyder medelljud, varför ljudstötar kan gå upp ett ganska
stort antal decibel högre. Allt detta behöver dock inte bekymra kommunen när man ger
tillstånd. I s k anmälningsärenden kan kommunen dock i efterhand gå in och begära åtgärder
om ljudet blir för högt, men det är en oerhört trög process som tar åratal att genomföra och
den innefattar bland annat att det är exploatören som skall mäta ljudet. Sedan får man lita på
honom återigen.
Samma sak är det med skuggor och reflexer. Det är datorberäknade värden som ingen kan
kontrollera som inte sitter med beräkningsinstrumenten. Visst, vi kan sitta och mäta och
klocka av vid våra hus, men har sådant någonsin tagits på allvar?
Kommunen sitter och kollar siffror så det inte står några högre värden, men man kan inte
kontrollräkna det hela. Om ärendet sedan avancerar till högre instanser torde varken
Länsstyrelsen eller Mark- och Miljödomstolen sitta och räkna på det hela. Det är därför en
löjlig lek med argumentation. Exploatörerna vet, att har man de närmaste husen på 500 m
avstånd så är det nästan alltid OK och man kunde precis lika gärna utnämna någon sorts
avståndsmätning till bebodda fastigheter som riktlinje för avstånd och strunta i dessa löjliga
lekar med siffror. Det de gör, är att de ger kommunerna någon sorts falsk trygghet som man
kan hänvisa till, och det gör man alltid. Så fort någon medborgare oroar sig, så har man dessa
siffror att hänvisa till, trots att det är rent nonsens. De kunde vara lämpliga att använda när
man sätter ett toleransavstånd, men sedan är de inte värda pappret de skrivs på. De sägs
dessutom (vanligtvis poängterat i ansökningarna) visa ett worst case, alltså ett värsta fall, och
undermeningen är att det vanligtvis blir bättre än så. Hur mycket bättre det blir, finns det
massor av vittnen på. Och dom brukar sällan ha några positiva vittnesmål.
Det kommunen sedan gör är, att titta på kartor, så att etableringsplatsen inte ligger inom
planlagt område, riksintresse eller annat område som redan planerats för annat. Att åka ut och
titta verkar vara helt tabu. I en kommun där man har koll på sin natur har man redan
inventerat den så att man vet vad man har, och då kan man skona områden. I kommuner som
Hörby kommun, där man sedan 2009 inte gjort ett skapande grand för att hålla koll på sin
natur annat än akuta utryckningar är detta förödande. Områden som redan borde vara
markerade som värda att bevara är inte det, och man har kanske inte ens varit i de aktuella
områdena. Man hänvisar till att man har ett sådant område runt Fulltofta uppe i nordvästra
kommundelen, där de flesta politikerna bor, resten är öken i stort sett. Det är inte områden
som varken politiker eller tjänstemän känner för. Att det är så här ser man tydligt i det nya
förslaget till strategisk plan för framtiden som är under utarbetande. Hörby kommun borde
förbjudas att över huvud taget pröva vindkraftsärenden innan dom skaffat sig åtminstone
grundläggande kännedom om den egna naturen och sett till så att frågor om naturvården blivit
ordentligt behandlade. Dessutom skall man ta fram en godtagbar policy för vilka områden
man anser skall kunna bära vindkraftsetableringar. Nu utreder man varenda föreslagen
etablering, och eftersom det inte finns något som hindrar enligt de enkla villkor som förs fram
ovan, så godkänner man det hela. Därefter får man för varenda verk en lång och uppslitande
strid där medborgarna vänder sig mot tjänstemännen i hög grad och mot politikerna i lägre
grad, trots att det är de senare om skall bära hundhuvudet, alltmedan tiden går och naturen blir
obehandlad. I Hörby kommun försöker man dessutom förenkla det hela ännu mera. Man
försöker t ex införa någon sorts standardvärden för avstängning av verken på grund av risk att
fladdermusbestånd skadas. Dessa restriktioner ställs så lågt, att de i praktiken är betydelselösa
både för fladdermöss och exploatörer, och de senare kan dessutom, om ingen är påpasslig,
rucka ännu lite på reglerna. Därmed slipper man ifrån fladdermusutredningar. Det gör att
kommunen inte har koll på sin fladdermusfauna och att exploatörerna slipper oroa sig för att
det finns sällsynta och skyddsvärda arter i området.
För fåglar gör man sammaledes. I stället för att kontrollera hela fågelfaunan, så gör man en
meningslös studie av bon av några rovfåglar, och naturligtvis kan man alltid krångla till det
lite så att dom inte är hemma just när man kollar. Om inte befolkningen leder ut inventeraren i
fält och visar på kritiska boplatser, händer inget, då blir det bygga av. Och om inte
befolkningen och intresserade påpekar flyttfågelsträcken så tar ingen notis om det heller. Gör
man en enkel fågelinventering, så sker den vid tidpunkter när fåglar inte flyttar, vanligtvis.
Skulle man till trots få en duktig och målmedveten inventerare på halsen så negligerar man
dom resultaten och råden och försöker få igenom det hela med gamla, exploatörstyrda villkor.
Så skedde nyligen när kommunen godkände ”våra” verk i Sallerup och Ulatofta. Tack vare
några påpassliga politiker gick det inte igenom, eftersom man fick krypa till korset och föreslå
de regler politikerna föreslog, med ledning av inventeringen och dessutom lite påspädning.
Men man drog sig inte för att lägga in en brasklapp i besluten ändå, att om tre år, när
kontrollprogrammet är genomgånget, då finns det chanser att lätta på restriktionerna
(underförstått, då blir det ett tjänstemannaärende och då beslutar vi i exploatörens favör, så
håll ut, om tre år kan Du döda fladdermöss bäst Du vill). Hur i helskotta kommer det sig att
man inte hotar med värre restriktioner i stället? Efter tre år vet man mera, och då har man koll
även på de sällsyntaste arterna om exploatören gör det hela på riktigt sätt. Hos vem finns
sympatierna, hos exploatören eller hos den natur man skall ha tillsyn för. Snacka om part i
målet!
Exploatörer är inte dumma, en del verkar bara så. Dom anar snabbt var det finns möjligheter,
och så slår dom till med en ansökan. Likt flugor som samlas runt ruttet kött, samlas dom runt
sådana här kommuner. Om man, som i Hörbys fall inte ens kan säga nej när det finns en
gällande policy för var verk skall få förekomma (2009), som exempelvis inte tillåter
etablering i skogsbygden och delar av mellanbygden, utan låter exploatörerna motivera med
utdrag ur det policydokument som Länsstyrelsen redan förkastat, så är det illa ställt. Om man
dessutom lägger ut denna ratade handling på hemsidorna som ett sorts alternativ är det rena
natten! Hörbys gällande policy är att vindkraft skall etableras i mån av möjlighet inom ett
markerat område och flera verk tillsammans där. Det området omfattar till exempel inte
Ormastorp eller något område däromkring, ändå utreder man just nu det området. Det
omfattar inte heller det område där den nu aktuella Ulatoftaetableringen förväntas ske. Något
annat dokument är inte beslutat såvitt jag kan förstå. Visst kan man utreda andra också, men
det tjänar egentligen inget till. När nämnden röstar, skall politikerna titta på policydokumentet
och använda det. ”Någon jävla ordning borde det ju vara i en kommun!”
Det här leder till att kommunens naturvårdande tjänstemän alltid är sysselsatta med att utreda
vindkraft i stället för att göra det dom skall, se till och vårda kommunens natur. För varje verk
man ger lov till så ryker en del av naturen, och det här kommer att accelerera allt eftersom
tiden går. Det är dags att sätta ner foten nu och bromsa. Kan vi hoppas på det nya styre som
nu tillträder? Nja, det finns ljusglimtar med folk som reagerar och agerar, men det är tveksamt
när det gäller helheterna. Så länge de flesta politikerna inte ser till kommunens bästa så
händer inget positivt.
Hörby är inte landets enda kommun, det finns ett stort antal till, närmare bestämt ca 289 st.
Många av dom har betydligt bättre förspänt för att sätta upp vindkraftverk, även om detta inte
innebär att vi ser ner på deras naturvärden och andra positiva faktorer. Hörby kommun har,
beroende på sitt läge nära en storstadsregion med både Malmö och Köpenhamn, andra
faktorer som man borde slå vakt om. Vi har en fin natur här som, rätt utnyttjad och skyddad
kunde tillgodose många människors behov av både kunskap och rekreation, och då talar jag
inte om tivoliartade installationer för trädklättring, utan om genuina natur- och
kunskapsupplevelser som inte är avgiftsbelagda i grunden. Duktiga entreprenörer kan säkert
sedan erbjuda tillrättalagda upplevelser för dom som så önskar genom olika sorters
arrangemang som i grunden inte är naturstörande. Får man flera besökare så kommer också
intäkterna att öka, eftersom besökare både äter och handlar övrigt, bor över och många andra
sådana saker. Ingen entreprenör med minsta framförhållning vågar satsa om man inte säkert
vet att den natur man vill visa, finns kvar nästa år. ”Med Hörby kommun kan man inte så
noga veta”, det är en mycket talande, men också oerhört skamlig devis för en kommun som
inte vet varken ut eller in om hur man skall förhålla sig, och den sprider sig fort.
Förutom naturen så finns det andra positiva värden att ta vara på, t ex tystnaden och mörkret.
För människor som bor i storstaden är det en upplevelse att gå ut och stå stilla i mörkret en
vinterkväll i kommunens tysta områden. Och dom områdena är inte bara koncentrerade till
Åsen. Det är bara politiker som inte varit runt i kommunen som direkt jämställer tysta
områden med Åsen. Tysta områden finns på flera ställen, t ex i kommunens södra delar. Man
hör ugglan hoa, även om det oftast ”bara” är en kattuggla som vindkraftsnissarna anser sig ha
rätt att massakrera, nattsträckande gäss passerar och på himlen ser man något som man kanske
aldrig sett förut, nämligen vintergatan. Ett par gånger om året ser man också norrsken. Man
må vara bra korkad för att känna glädje i att ersätta detta med upplevelserna av ett ständigt
oljud och blinkande från vindkraftverk. En entreprenör som satte upp ett litet teleskop i ett
mörkt område och sedan med modern datorteknik kopplade in detta till en lämplig,
närbelägen lokal skulle lätt kunna få betalande besökare. Först en ”rundvandring utomhus på
stjärnhimlen” och sedan ett inträngande på djupet i planeter och nebulosor, gasmoln och annat
celest inomhus, uppkopplad till den optiska utrustningen, det vore en lockande verksamhet.
Men vem vågar satsa, för nästa år kanske det blinkar några vindkraftverk i synfältet. Vi har
givit exempel på hur man skulle kunna utnyttja de ålderdomliga dragen i vårt landskapsavsnitt
i stället för att förstöra dem med vindkraftverksobehag. Nädå, det är inte urskilt som något
sådant och exploatören var där först. Så går det i kommuner som inte har reda på sig och inte
ser om sitt hus. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns någon korkad politiker som föreslår
att man skall räkna besökare till det nu aktuella området och sedan jämföra med
Fulltoftaområdet. Hellre det än att försöka förstå naturen i kommunen och dess betydelse för
framtiden. En förlorad art är i allmänhet en för all tid förlorad art.
Sett på lång sikt är också tystnad och mörker faktorer som kan komma att behövas, både för
människors läkande och rekreation. Har man då avhändat sig de faktorerna för en grynvälling
så är de för alltid borta. För vem tror väl att en vindkraftentreprenör bara lämnar allt som
investerats till borttagning när dess tid är ute. Nä, det blir säkerligen fortsatta satsningar på
betongklumpen och befintliga ledningar så länge de håller. Dom är väl inte dumma heller,
investeringar skall löna sig.
Kommunen har också stora områden med utspridd äldre bebyggelse i visa delar. Varför inte
lova att miljöerna skall bestå när det gäller de yttre förutsättningarna så man kan locka till sig
nya människor. De blir kanske inte heltidsboende här (fast trivs dom så kan dom kanske bli
det som pensionärer), men dom kommer ändå att gynna kommunen genom sin konsumtion.
Som det är nu jagar man i stället bort dom genom vindkraftsetableringar. I vårt område har
redan två fastigheter sålts på grund av vindkraften, och då är ändå inte ens verken uppförda
ännu. I Danmark finns listor över kommuner som är ”säkra” ur vindkraftsammanhang och
sådana som inte är det. Med Hörby kommun kan man inte så noga veta….
Danskar som vill skaffa fritidshus eller bosätta sig i Sverige är oftast organiserade i en
förening som heter Danske torpare. På nätet hittar man den på adressen:
http://www.danske-torpare.dk/
På deras hemsidor kan man bl a läsa detta:
Under menuen Vindkraft kan du finde hjælp, hvis der planlægges eller opsættes
vindmøller tæt på din grund i Sverige.
Se bl.a. vores liste med markering af kommende vindkraftparker eller læs om
dine muligheder for at påvirke beslutning om vindmølleopsætning i dit område.
Du kan bl.a. også blive klogere på faglige udtryk i vindkraftverdenen.
Dom här följdsidorna kommer man bara åt om man är medlem i föreningen, men om
kommunen är uppräknad och omnämnd där, är det ganska så kört att locka danskar till
densamma i alla fall. Jag vet att Hörby kommun där har dåligt rykte, för så var det innan man
band sidorna till att bara gå att öppna för medlemmar. Glöm danskarna med andra ord, ”Med
Hörby kommun kan man inte så noga veta….”
Det allra märkligaste i det hela är, att kommunen inte tjänar ett vitten på att det sätts upp
vindkraft här. I stället är varje etablering en klar förlust i form av minskade besöksintäkter och
minskad skattekraft, eftersom man begränsar möjligheterna att bo här. Det enda som jag kan
se som möjligen lockande, om man är lagd åt det hållet, är att en del politiker kan få spegla
sig i sina högre uppsatta partivänners glans. ”Dom har lyckats få till en jäkla massa vindkraft
där, bravo! Dom kanske kan avancera på riksplanet”. Världen är full av duktiga idioter som
låter sig ryckas med och göra skitjobbet.
Den här debatten är mycket lik sådana vi haft tidigare i Sverige, t ex vid etableringen av
elkraftverk i några av våra större älvar, t ex Lule älv med Harsprånget. Den s k samhällsnyttan
vann över naturen, liksom på de flesta andra ställen. Vi har genom historien haft ännu flera
sådana saker tidigare, t ex utdikningen av ett flertal större sjöar och torvmarker. Sett i
backspegeln, kan man alltid skylla på att mäniskorna då inte hade så stora kunskaper, annars
hade man varit försiktigare med åtgärderna. I dag finns det fortfarande samma typ av
människor kvar, där en fråga utan hänsyn till annat blir det centrala. Tyvärr är de nu också
partipolitiskt förankrade. Dumheten har således inte blivit bortskaffad, utan lever sitt eget liv
och frodas ännu. Talet om en energimix fungerar inte, man stillar samvetet med att plädera för
vindkraft överallt där det inte stör en själv. Då slipper man ju själv att påverkas av åtgärder.
Det finns åtgärder som Hörby kommun kunde göra i stället för att dutta ut vindkraft. En sådan
åtgärd är att spara på energi. Det är väl inte säkert att alla Hörbys gatlampor i stort sett skall
lysa efter midnatt? Och affärerna kunde kanske betala mera för strömmen då om man ville
visa sina varor för det fåtal nattsuddare som är ute? Och kanske man kunde se vad man skall
göra när det gäller andra källor i energimixen? Om man låter en ohämmad utbyggnad ske,
finns snart ingen natur kvar i kommunen, utom möjligen i det område där politikerna bor, och
då måste alla gå dit för att uppleva den. Då blir det nog restriktioner på det också.
Kommunen borde således ha bättre för sig än att sitta och etablera vindkraft överallt. Man
borde börja med att diskutera med medborgarna. Varför inte försöka få till en diskussion med
dom som äger större gårdar i kommunens sydvästligaste del, dvs det område där man kanske
trots allt kan etablera en del vindkraft (dock inte definierat enligt 2009 års policy). Då skulle
man tillsammans kunna urskilja eventuella, lämpliga lägen och sedan behålla initiativet och
lämna ut dom för ansökan istället för som nu, locka till sig allehanda lycksökare med luddiga
motiveringar. Kanske kunde man påbörja en helt annan väg mot solpaneler i stället. Sådana är
något så när tysta i alla fall, och såvitt vi vet än så länge (fast det måste naturligtvis belysas)
dödar dom inte djur på samma sätt som vindkraftverk. Dom är skrymmande, men dom är inte
150 m höga. Rör sig gör dom inte heller. Och dom lär hålla lika länge som ett vindkraftverk
och kräva mindre underhåll. Klär man av vindkraften en del av de lögnaktiga påståenden om
produktionssiffror som alltid sprids, så kunde man kanske till och med få till en diskussion på
rimliga villkor, men det bryr sig inte kommunen om.
Den maktstruktur som ligger bakom alla dessa vansinnigheter som sker i kommunen är också
fascinerande. För något bör det ju vara. Någon eller några har suttit i bakgrunden och ryckt i
diverse tåtar, påverkat, hotat, lovat eller vad man nu gjort. Eller är det bara dumheten trots allt
som styr? Det är svårt att tro att det är så, men kanske har jag för stor tilltro till människornas
faktiska kunskaper och förmåga. Att offra mångfalden för enfalden det är lätt för somliga,
men svårt för mig att acceptera.
Att dumheten är stor och oförmågan till att skaffa kunskap är ännu större, det ser man till
exempel på hur exploatörerna argumenterar. Man använder en femtedel av elförbrukningen i
en eluppvärmd villa som måttstock för hur nyttiga deras verk är inför framtiden och skriver att
ett verk kan ge hushållselel till 1250 villor, när det bara handlar om att kunna ge elström totalt
till ca 250 st. De flesta funderar inte över det där lilla tillägget hushålls-. Varför genomskådar
inte flera detta? Och varför begär inte kommunen att man skall redovisa detta på ett vettigt
sätt. Det är en del i den kampanj vi hela tiden utsätts för, och den har sin grund i att somliga
vill tjäna pengar, inte att man vill vara en del i energiomställningen i första hand. Det är en
skam att det fungerar så här och en ännu större skam att kommunen och våra valda ombud
inte reagerar.
Skall man så sammanfatta vad detta har med de nu aktuella vindkraftverksärendena att göra så
är det bland annat följande:
1: Man försöker etablera vindkraft i områden där den ur natursynpunkt absolut inte
hör hemma. Kommunen borde inse sitt ansvar inte bara för vindkraften utan också för
naturen.
2: Man motiverar detta från exploatörer med utdrag ur en policyhandling som
egentligen inte existerar och kommunen godtar detta och underlättar det.
3: Man kämpar för att slippa inventeringar, för man vet inte vad de kommer att visa.
4: Man har inte en fullständigt belysande fågelinventering. Sträckande fågel är t ex inte
närmare behandlad där. Rovfågelboinventeringen är ansvarslöst beställd och ännu
sämre genomförd. Inventerarens vårdslösa behandling av fakta är också märklig.
Sammanfattning av hela ärendet
Vi begär, att detta ärende på länsstyrelsen kommer att behandlas på de avdelningar där
expertis i de olika ämnena finns och inte enbart hamna på rättsenheten (eller vad det nu
kallas), så som hände när det förra gången var aktuellt. Vi tänker inte acceptera att man
enbart skickar hit en jurist för att titta utan att förstå något om naturen här. Skall det
tittas skall det göras av kunniga personer. Ärendet innehåller både problem runt
naturen, inte minst fåglar, vattenförhållanden och dikning, vägdragningar, fornminnen
och mycket annat och skall behandlas därefter. Vi kommer också att kontrollera hur
detta görs, och vi kommer att åka in och lämna kopior själva till olika avdelningar om
detta inte görs på ett adekvat sätt.
Ni fåg gärna sortera bort en del av oss enligt beslut i Mark- och miljödomstolen där
detta dokument innehåller något om ljud, skuggor och reflexer som påverkar oss
människor, men vi kan inte tolerera att bli bortsorterade i frågor som rör den lokala
naturen, lokala vattenfrågor och lokala vägfrågor. Dom sakerna är vi beredda att driva
så långt det är möjligt tillsammans. Vi är således beredda att gå till EU-domstolen med
detta om det behövs.
Ärendet är inte rättssäkert längre och det är så pass rörigt att det är svårt att se vad
som gäller. Därför kräver vi att det avslutas och att processen påbörjas på nytt från
grunden om man fortfarande inte kan se faktum klart, att vårt område inte är lämpligt
för dessa verk.
Vi ställer också följande direkta frågor som vi vill ha belysta: Om exploatören går
konkurs eller om han säljer verket vidare och köparen går i konkurs, vem är det då som
får stå för kostnaderna när man tagit ut vad som kan göras ur konkursboet. Kostnader
kan uppkomma om verket inte är färdigt, om det gått itu eller om det skall skrotas.
Vilken belastning blir det på markägaren? Finns det dessutom några krav på att verket
är försäkrat?
De domslut som åberopar av såväl kommun som exploatörer finns inte. De enda
domsluten är återförvisning och upphävande av underinstansernas beslut, samt beslut
om att vissa av oss inte får yttra sig med avseende på ljud, skuggor etc. Resten är
synpunkter.
Detta är ett anmälningsärende och nya försiktighetsmått kan tillfogas om nya akta
tillkommer!
Detta är ett nytt ärende och skall behandlas därefter!
Vi kräver att det av länsstyrelsen ratade dokumentet till en vindkraftspolicy från år
2012 omedelbart plockas bort från kommunens hemsidor och förpassas dit det hör
hemma, nämligen till papperskorgen!
Hörby kommun är ingen representant för det skånska slättlandskapet så som det bör
definieras och den skall beskrivas på ett annat sätt än kommunen gör för att inte
förväxlas med en slättkommun. Det är inte de vida vyernas landskap och i stort sett var
man än tittar i kommunen så består horisontlinjen av skog, inte av åkermark.
Vi har begärt en fågelinventering på årsbasis, och det är vad vi kräver att det skall
beslutas om, i fall man inte nu tar sitt förnuft till fånga och ser till att verken inte byggs.
Vi har svårt att lita på rovfågelboinventeringen som presenteras för vårt område. Vi har
svårt att se att man kan inventera fågelbon på ett ställe och samtidigt befinna sig en mil
eller mera därifrån. Vi tycker också det är märkligt att man kan inventera rovfåglar i
Ormastorpsområdet utan att ta upp två sällsynta arter som passerar. Vilka arter sågs
då passera i vårt område utan att tas upp? Visst, man kan säga att kommunen bad bara
att få häckning av tre arter belysta, nämligen röd glada, bivråk och fiskgjuse, men det
beror naturligtvis på att dom inte begriper bättre. I vårt område var det häckande
rovfåglar och ugglor inom 1 km från etableringsplatserna. Fågelinventeraren gör sedan
som han blir ombedd, kollar dessa arter och nämner inte resten som han ser. Att några
av våra mest sällsynta rovfåglar setts också i ett av områdena nämns inte, för det ville
man inte veta. I vårt område kan knappast inventeraren undgått att se de tranor som
uppehöll sig här under den aktuella tiden, men dom omnämns inte i minsta bisats, för
det hade man ju inte frågat efter.
Vi saknar således helt förtroende för ”fågelinventeringen” och kräver att det skall göras
en riktig fågelinventering som löper över en längre period och som tar hänsyn till alla
förekommande, fågelarter och också platsens betydelse för flyttande fåglar. Man
behöver inte försöka gömma sig bakom att Miljödomstolen nämnde gladan, det var den
art dom ville ha undersökningar av, det är ett nytt ärende nu och det har tillkommit
massor av nya fakta. En helt ny fågelinventering således och tydligt definierade krav
samt en upphandling som är rättssäker och en redovisning som är överskådlig. Vi
tycker nog också att inventeraren borde få tillgång till det material vi försett kommunen
med och som nu ytterligare bearbetats för denna inlaga. Dessutom undrar vi om det inte
vore dags att byta inventerare. Varför inte snegla lite på inventeringen som gjordes i
Gunnarp i år, om inte annat så för att se hur en formell redovisning bör se ut. Vi
kommer att engagera allt flera fågelintresserade i detta tills de här kraven är
tillgodosedda. Dom som av Girovind antyds som partiska när det gäller rapportering i
Svalan kommer att bli vår första målgrupp, och dom är ganska många. Vi kanske också
skall utreda lite mera vad han menar. Har dom fuskat med rapporterna? Eller anser
han dom för okunniga? Vad gäller då för hans egen inventerare som både är rapportör
och inventerare?
Vi kräver att kommunen utreder vad SkOF och SOF anser om vindkraftsetableringar i
vårt område och i kommunens olika delar i stort.
Vi kräver att man accepterar våra fotobilagor över fåglar och fågelbon och tar hänsyn
till det materialet!
Slutsats: Man kan aldrig överföra egenskaper från landskapet nere på skånska slätten
till Hörbys natur på det sätt som görs i den i detta ärende kritiserade inventeringen. Det
visar bara på okunskap och falsifiering. Hörbys natur är helt unik, slå vakt om den!
Hörby kommun har inom sina gränser så pass mycket god natur att man borde
förbjudas etablera vindkraft annat än möjligen i något marginellt område i
sydvästhörnet.
Vi kräver att kommunen inte ger flera tillstånd till uppförande av vindkraftverk innan
man klart och tydligt och i demokratisk andra sett till så att vi alla vet var sådan skall
etableras och har fått diskutera det.
Vi kräver att det tematiska tillägg från 2009 som fortfarande gäller, skall respekteras
och att den ratade handlingen från 2012 tas bort från hemsidan och förpassas till
papperskorgen.
Vi kräver att arbetet med det nya tematiska tillägget påskyndas och att förslaget läggs
fram för synpunkter till allmänheten.
Och framför allt: Vi kräver att det inte byggs vindkraftverk i Sallerup och Ulatofta!!
Såvitt vi kan se finns nästan alla de arter som av Naturvårdsverket är framförda som
postiva arter i för mångfalden viktiga områden, noterade från vårt område, vilket kan
ses i de bifogade utdragen från artportalen/Svalan. Vi tror inte att detta är en ”tämligen
ordinär fågelfauna”, utan detta är något betydligt bättre. Vi kan dessutom visa att vi
har sådana arter som visat negativ trend de senaste 15 åren. Detta bör, förutom till
eftertanke hos Ottvall också leda till samma eftertanke hos kommunen. Kanske det vore
dags att ta fatt i kommunens positiva naturvärden innan det är för sent!
De här verken skall inte få tillstånd att uppföras. Det handlar inte om ökade
försiktighetsformuleringar, utan om ett förbud att bygga dom över huvud taget. Man
kan naturligtvis gå in och kräva ännu mera fågelinventeringar. Det tycker vi är bra så
länge det är exploatörerna som betalar, men vi kan garantera att de, om de är rätt
utförda och gjorda av en kunnig person, kommer fram till liknande saker som vi
framfört. Dessa prövningar av bygglov och försiktighetsåtgärder har blivit en fars, som
mer och mer lyfter fram kommunens och exploatörens och hans diciplars okunnighet
och halsstarrighet.
Om man nu trots allt fortsätter att framhärda, kräver vi, att man stoppar hela ärendet
och lägger in en riktig fågelinventering på års- eller flerårsbasis här. Vi vet med
säkerhet att den kommer att avslöja många intressanta fakta som gynnar vårt område.
Det allra bästa vore dock, om kommunen eller exploatörerna tog sitt förnuft till fånga
och insåg att de valt fel platser för sina vindkraftverk, och drog tillbaka ärendena.
Våra synpunkter rörande fågelboinventeringen och de frågor som därtill hör, har redan
sammanfattats i dokumentet. De är:
1: Vår lista, som är ett utdrag ur Svalan/Artportalen visar att området inte
är typiskt för Skånska slätten utan utgör en del av mellanbygden med alla
dess fördelar när det gäller fåglar. Rekommendationerna för detta område
från folk som vet bättre är, att det inte skall bebyggas med vindkraftverk
eftersom det bland annat är till stor skada för fågellivet.
2: Det är förvånande att inte kommunen försöker vara klartänkt och vettig
i sina bedömningar, utan anammar exploatörernas och dåliga inventerares
pladder. Vi undrar mycket varför, och anar dolda maktstrukturer i
bakgrunden som inte bryr sig ett dugg om annat än en enda sak, nämligen
att fylla kommunen med vindkraftverk.
3: Den fågelboinventering man beställt är inte mycket att hänga i
julgranen. Redan förutsättningarna, där man styr direkt vad som bör
inventeras, är fel, den är hanterad på ett icke rättssäkert sätt och när det
gäller genomförandet finns det stora frågetecken, både för tidpunkter,
metodik och redovisning. Den diskussion som genomförs är inte värdig en
kunnig genomförare och det är förvånande att den accepteras av
kommunen.
4: Har man intresse av att bevara natur i kommunen skall man inte
acceptera sådant här, och man bör se till så att de egna kunskaperna är
åtminstone något så när uppdaterade. De styrmedel man bör ha för att
stödja sig på skall också vara uppdaterade. Så är inte fallet i Hörby
kommun.
5: Det är också förvånande att man inte utnyttjar de remissinstanser man
har möjlighet till. Det vore t ex lätt att beställa en ny kommentar från SOF
och inte bara negligera den gamla. Alla sådana saker leder ofelbart till att
vi ser att man inte vill göra en riktig behandling av det hela, utan
kommunen blir i stället en part som till varje pris vill pracka på oss
vindkraftverk överallt i landskapet. Så var det inte tänkt från början när
det gällde vindkraften, utan det är okunniga politiker som försöker göra så
här för att komma i god dager. Att integrera vindkraft i energimixen och
samhället innebär inte att man skall göra ensidiga bedömningar som bara
tar hänsyn till vindkraften.
6: Inventerarens diskussion som skall ligga till stöd för hur kommunen
skall bedöma inventeringsresultatet är en partsinlaga snarast och inte en
objektiv beskrivning av slutsatser. Den är högst inkompetent dessutom och
skulle precis lika gärna ha genomförts av någon i ämnet helt outbildad
person som t ex Girovind. Hade inventeraren följt med vad som händer på
hans egen institution kunde han lätt ha kommit med mera nyanserade och
kloka råd.
7: Eftersom vi, liksom när det gäller det mesta i detta ärende, fått stå för
utredningsarbetet, kan vi bifoga en stor dokumentation över risbon i
området, och våra uppgifter om vilka som varit bebodda år 2014 är
betydligt bättre än inventerarens. Våra uppgifter kommer från ett 20-tal
personers observationer under hela året, men det ges ingen tilltro, medan
däremot några timmars besök vid enstaka tillfällen tillåts vara helt
avgörande. Med tanke på att det i praktiken dröjer flera år innan verken
kommer på plats, om det nu går så illa, så är detta ett märkligt förhållande.
Gladan kan ju flytta runt bland bona till exempel, hon brukar ju göra så.
8: Att ensidigt stödja sig på en mening i SOF:s policy om många bon är
också högt okunnigt av kommun och inventerare. Vad menas med många
bon? Är det bebodda bon? Eller är det rent av skrivet innan de uppgifter
om gladans trångboddhet skrevs och som vi refererar. Anlitar man en
expert så skall han väl kunna klara ut sådant. Mot bakgrund av det som
sägs i modern forskning så är vårt område tätt bebott av glador och där
finns många bon. Alltså skall där inte sättas upp några vindkraftverk.
9: Hörby kommun är den kommun i Skåne som har den mest diversifierade
naturen av alla kommuner. Här finns t ex flest värdefulla ängs- och
betesmarker i hela landskapet. Sådana marker skall inte förstöras, och
landskapet där de finns skall inte bli säte för industriella etableringar på
det sätt som nu förebådas.
10: Om man inte redan av det vi skriver inser att här inte skall vara några
vindkraftverk, skall man skaffa sig kunskaper innan det godkänns något.
Ett sätt att skaffa sådana är, att se till så att det genomförs en
fågelinventering inom området som är värd namnet. Den skall ske på basis
av minst ett, men helst flera års studier och den bör innefatta även
iakttagelser från lokalbefolkningen och intresserade ornitologer. Vi är
faktiskt övertygade om att den kommer att visa precis det vi hävdar: Inga
vindkraftverk i det här området!
Vi redovisar även att området har en rik fauna innehållande lägre djur och vi visar att
det finns anledning att se till att man tar det försiktigt där även för grod- och
kräldjurens del. Man kan inte vara så ensidig att man inte ser till ett område som helhet.
Därför menar vi att alla argument som framförs om att verket inte kommer att stå just
där kritiska arter precis lever, dvs i vattenhålen, är rent nonsens. Detta sätt att se på
naturen försvann redan på 1950-talet när man började inse habitatens betydelse och
gick över från att fridlysa t ex enstaka träd till att fridlysa habitat. Hörby kommun har
dock tyvärr kvar denna gammaldags syn.
Vi har inte på någon annan plats i Hörby kommun sett sådana här tydliga rester av
strukturermark som blivit bevarad sedan isavsmältningen i området för 16000 – 17000
år sedan. Det verkar inte finnas några sådana strukturer över huvud taget på annan
plats i Mellanskåne. Därför är de helt unika. De visar på ett landskap med mycket lång
kontinuitet. Dessutom bidrar de till ett variationsrikt landskap genom att erbjuda en
mosaik av torrt och vått, varierande biotoper för lavar, groddjur och kräldjur och
mycket annat. Det är därför stor skandal om Girovind kommer att belägga de här
områdena med en bullermatta på över 40 dB och kanske uppemot 60 – 70 dB eller till
och med mera. Att prata med Girovind om detta är dock som att slå vatten på en gås.
Han upprepar sitt mantra, inget buller på över 40 dB(A) vid bostäder, men svarar inte
på det vi säger om ljudet över markerna mellan bostäderna och verket. Och kommunen
bryr sig som vanligt inte. De här områdena borde faktiskt fridlysas, inte tillspilloges.
Vi kräver att man utreder eventuella fornminnen i området och att därför Girovinds
eventuella tillstånd villkoras med en sådan här undersökning. För Ventusverket bör
samma sak gälla. Det finns fossila åkermarksrester i närheten av dess etableringsplats.
Vi kräver även att ett försiktighetsmått, exempelvis enligt våra formuleringar läggs till
på alla tillstånd för schaktningar för vindkraftverk och liknande, omfattande projekt.
Vi kräver således att man tar vårt krav på en försiktighetsåtgärd på allvar! Vi tycker
nog också att Länsveterinären kunde klargöra sitt yttrande lite mera (om det nu är så
hon sagt), eftersom det inte verkar vara i parietet med de försiktighetskrav hon bör
försvara.
Vi vill därför ånyo slå fast att verket kommer att generera en bullermatta på 40-100
dB(A) över områdena runt etableringsplatsen. Det innebär också att det kommer att
generera en hel massa ljud över riksintresset N57 Kvarnberga. Det kommer att medföra
en omfattande habitatförlust för många av de djurarter som nu har sin hemvist där.
Även åsynen av verket kommer att skrämma bort många djur, och dom fåglar som inte
skräms bort löper stor risk att slås ihjäl av Girovinds propeller! Vi kräver därför att
verket inte kommer till stånd över huvud taget.
Området är speciellt känsligt ur natursynpunkt. Där finns ett antal skyddade djurarter
och det har stor potential att hysa flera, vilket kunde blivit uppenbart att det gör, om
Hörby kommun hade lagt lite jobb på att undersöka sådana här områden. Eftersom
man nu inget vet, bör man försöka få visshet, och då är det viktigt med information av
det slag vi efterlyser. Det är ju bara till att hänvisa till fladdermusutredningen, vilken
avslöjade en massa intressanta arter i området, trots att man på olika sätt försökt att
negligera detta från både kommunens och exploatörens sida.
Vi kräver därför att Girovind och Falkenberg Ventus skall redovisa dessa saker i sina
ansökningar, alltså:
Hur och var vägarna skall dras
Hur dräneringen av vägmark och platta skall ordnas
Var ledningarna skall dras till och från verken
Vi menar också att man bör tillfoga försiktighetsmått när det gäller grundvattnet och
förorening av detsamma, exempelvis enligt våra definitioner.
Vi kräveratt man inte försöker ändra varken på försiktighetsåtgärderna eller kraven på
kontrollprogram. Det är det enda bra som hitintills framkommit i detta ärende nästan.
Vi antar att exploatören försöker ändra på besluten och det kommer vi att bekämpa så
mycket vi kan. Vi ser inte heller gärna att det finns texter i försiktightskraven som
antyder löften om enklare villkor.
Vi kräver alltså att det i försiktighetsåtgärderna står att verken, i den mån de kommer
till uppförande, skall förses med avisningssystem. Vill man inte det bör alla av
exploatören angivna ljudnivåer vid byggnader höjas enligt vad erfarenhet anger.
Vi kräver således att kommunen slutar att bevilja vindkraftverksutbyggnad till dess att
man med viss överlevnadschans större än några få procent kan rädda montörer eller
andra från torn och holkar.
Vi kräver också att kommunen genomför en ordentlig riskanalys över vad som kan
inträffa i olycksväg med vindkraftverk (dom är väl inte ens CE-märkta vill jag minnas)
och vidtar åtminstone elementära försiktighetsmått gällande detta. Man skall också tala
om för eventuella markägare i närheten i vad mån dom utsätter sig för faror när de
vistas på sin egen mark nära verket, så att dom kan begära ersättning för intrånget som
verket innebär. En riskanalys måste också offentliggöras och kunna diskuteras av
medborgarna.
Slutligen sammanfattas en del saker som rör kommunens tillståndsgivning för
vindkraftverk, vilket i sig leder till följande synpunkter och krav:
1: Man försöker etablera vindkraft i områden där den ur natursynpunkt
absolut inte hör hemma. Kommunen borde inse sitt ansvar inte bara för
vindkraften utan också för naturen.
2: Man motiverar detta från exploatörer med utdrag ur en policyhandling
som egentligen inte existerar och kommunen godtar detta och underlättar
det.
3: Man kämpar för att slippa inventeringar, för man vet inte vad de
kommer att visa.
4: Man har inte en fullständigt belysande fågelinventering. Sträckande
fågel är t ex inte närmare behandlad där. Rovfågelboinventeringen är
ansvarslöst beställd och ännu sämre genomförd. Inventerarens vårdslösa
behandling av fakta är också märklig.
Tullsåkra, Omsed, Ulatofta, Östra Sallerup och Västerstad i januari 2015
Ronnie Liljegren och samtliga övriga undertecknande
Bilaga 1
Vår inlaga till Förvaltningsrätten
Ronnie Liljegren
Tullsåkra 3/12 2014
Tullsåkra 9258
242 97 Hörby
19450923-3393
0415-22277
Till Förvaltningsrätten i Malmö
Laglighetsprövning
Undertecknad önskar få prövat lagligheten i ett förfarande som rör Hörby kommun. Det gäller
följande:
Ärendet detta handlar om är upptaget i Miljönämnden i Hörby kommun den 11/11 2014,
anslaget är uppsatt på kommunens anslagstavla den 19/11 2014 och skall tas ner den 11/12
2014.
Historik
Kommunen har ett ärende gällande två vindkraftverk på Sallerup 5:10 resp. Ulatofta 5:21
pågående sedan flera år tillbaka. Befolkningen runt Sallerup 5:10 är till allra största delen
emot den etableringen, och när det gäller Ulatofta 5:21 är också motståndet starkt, dock är där
flera som inte bryr sig eller är för. Ärendena har redan en gång, via länsstyrelsen, varit uppe i
Miljödomstolen där de återförvisades med krav på ytterligare dokumentation. I samband
därmed fick vi synnerligen klara besked från Miljödomstolen att det nu måste bli nya ärenden,
vilket också så småningom accepterades av kommunen.
Ärendet
Den tidigare delgivningen (alltså från början när det gäller de här ärendena), var genom brev
till alla som kunde anses berörda. Huruvida man då från början tillämpade någon sorts kmradie eller inte är svår att utröna, eftersom meddelande utgick även till en del av dom som bor
mera än 2 km från etableringsplatsen, men i ett senare skede verkar det som om man snävat in
det hela lite till ca 1,5 km, något som länsstyrelsen möjligen införde, fast inte förrän man
granskade inkomna svar. Ärendena har alltid, enligt oss som bor här, verkat röriga och
motsägelsefulla och det har varit svårt att hålla rätt på allt. Ville man överklaga, blev det alltså
fyra ärenden man skulle överklaga, ett till miljönämnden för varje verk och ett till
byggnadsnämnden på samma sätt. Vi har dock trängt igenom denna byråkrati och lyckats få in
våra överklaganden enligt önskemål, även om vi begärt förlängd tid. Eftersom vi har många
motargument och exploatören haft mycket att besvara, uppgår mängden handlingar i ärendet
nu till flera hundra sidor.
När nu den nya omgången, efter vissa kompletteringar och ändringar blev aktuell valde
kommunen att i stället för att meddela i brev till alla som förut deltagit i ärendet inom t ex 1,5
km-kretsen ett enklare förfarande, nämligen en pytteliten kungörelse i Skånska Dagbladet och
i detta fall även Sydsvenskan (huruvida det även infördes i Post- och inrikes vet jag inte) samt
brev till dom som hade rågräns mot etableringsfastigheten. Därmed fick många vetskap om att
det hela var på gång i ett sent skede, och dom som hade fått brev antog att det meddelats till
alla i brev. Eftersom man samtidigt försökte begränsa vad vi borde yttra oss om, så pekar
detta sammantaget på att man helt enkelt försökte slippa ifrån en alltför jobbig diskussion och
önskade genomdriva beslut med så lite protester som möjligt. Detta ser vi som ett sätt att
åsidosätta demokratin. Man må ha vilken åsikt som helst om våra protesters innehåll, men vi
har ändå rättigheter att framföra dem och dom har skyldighet att lyssna. Vi kan också tänka
oss att man faktiskt kan få lov att endast använda kungörelse för information, men vi har svårt
att förstå att man tillgriper det inne i ett pågående skede, vare sig det handlar om formellt nya
ärenden eller inte. Vi menar också att detta är i hög grad godtyckligt utformat, eftersom man
för varje ärende tar ett tjänstemannabeslut om hur man skall göra. Dock säger man sig ha
skapat en speciell handläggningsrutin just för vindkraftsärenden. Något beslut om detta har vi
dock inte sett till. Följande tjänstemannasvar belyser det hela:
Hej
Detta är inget beslut vi tagit i just det här ärendet. Det är så vi gör sedan några år
tillbaka, i den här typen av ärenden. Vi har rutiner för hur vi ska handlägga olika
ärenden. Dessa rutiner tas på miljönämndens sammanträden. De godkänner därmed
hur ärenden ska handläggas.
Över huvud taget är det märkligt att man kan använda kungörelse som enda meddelandeform
i dag, eftersom många människor inte har dagstidning numera, utan kanske helt avstår av
exempelvis ekonomiska skäl. En utveckling mot ökad demokrati i samhället borde väl snarare
innefatta en utveckling mot ökad dialog, inte mot ökad slutenhet?
Vad skulle vi då yttra oss om i detta senare tillfälle. Ja, vi var på det klara med att det var ett
nytt ärende, men ändå försökte man begränsa oss till att bara yttra oss om de saker som var
”nya” i ärendet. Följande citat från vår mailväxling med kommunen visar på detta. Här är ett
citat från brevet till dom som har rågräns mot etableringsfastigheten.
Främst är det nu synpunkter gällande kompletteringarna som ska lämnas. Ni
som tidigare skickat in yttanden kan hänvisa till dem, om de fortfarande gäIler.
Med denna skrivning försöker man, enligt min uppfattning i alla fall, således få oss att tiga i
allt utom just det som man nu på egna villkor tillfört ärendet.
Detta här nedan kommer från en ansvarig tjänsteman innan vi fått någon förlängd svarstid
över huvud taget.
Jag har rådgjort även med plan- och byggkontoret. Vi anser att en längre
yttrandetid inte behövs, då det främst är de nya kompletteringarna som ni nu
ska yttra er över. I övrigt är ärendena precis som tidigare.
Det är således ännu ett försök att begränsa vad vi får yttra oss om.
Vi klargjorde tidigt att vi skulle yttra oss om hela ärendet och begärde därför, med hänvisning
till att det var mycket papper (flera hundra sidor) och att kommunens nya meddelandesätt
medfört att vi kanske inte hann med, extra tid, allt enligt nedanstående:
Undertecknad, som företräder en hel grupp med innevånare i Östra Sallerups
socken i anslutning till de tilltänkta vindkraftverksetableringarna Sallerup 5:10
och Ulatofta 5:21 vill gärna att vi får en veckas förlängd svarstid på ärendet
som nyligen genom kungörelser meddelats oss. Skälen till denna begäran är
följande:
a: Det är ett helt nytt ärende. Det gamla ärendet gällande samma två verk
återförvisades till kommunen av Mark- och miljödomstolen tidigt i våras i dom
den 10/1. Eftersom en hel del nya fakta samlats sedan dess vill vi gärna ha lite
extra tid att sammanställa detta.
b: Det är också ett omfattande ärende där man olyckligtvis slagit samman två
olika verk i samma behandling trots olika förutsättningar. Det är också lite olika
personer som tidigare tillåtits yttra sig i de två ärendena, trots att de är
sambehandlade. Därför behövs den tid vi äskar.
c: Vi behöver också kontakta en del personer och kolla upp en del saker, och det
blir lite ont om tid till det annars.
d: Kommunen har valt att delge medborgarna information endast via
kungörelser och brev till dom som har mark som gränsar intill den mark som är
aktuell för etablering (torde då endast handla om två personer, kanske förutom
markägaren. Det finns också någon sommarstuga som kanske kan räknas dit,
men där har man redan funnit för gott att flytta på grund av etableringen.
Oavsett vilken policy man än har skaffat sig i kommunen, så var det gamla
sättet att delge genom skriftliga meddelanden till alla berörda. Det var också
sådan delgivning vi förväntade oss, inte någon liten annons i någon tidning.
Därför har det blivit lite fördröjning för oss häromkring. Kungörelsen hade inte
heller kommit ut på kommunens hemsida förrän den 14/10, och när den väl kom
dit, så fungerade det inte för prenumeranter att klicka hem den. Vi förutsätter att
Ni är lika intresserade som vi är i att kommunen inte kommer att framstå i dålig
dager genom att krångla till det när det handlar om våra demokratiska
rättigheter att ta del av och yttra oss.
Vi tänkte oss således en veckas förlängning, vilket vi ser som en mycket moderat
begäran. I stället för en sista datum den 27/10 vill vi således ha en sista datum
måndag den 3 november 2014.
Det man gav oss var tre dagar enligt följande:
Hej Ronnie!
Förlängd tid medges till och med 2014-10-30. Detta medgivande dokumenteras
i ärendena, dnr 2009-1300 respektive 2011-896.
En förlängning från den 27/10 till den 30/10 således.
Dettta föranledde oss att skicka in nedanstående skrivelse, nu undertecknad av närmare 20
personer i omgivningarna av etableringsplatsen. Med kursiv fetstil är markerat en del andra
underligheter som också förekom i ärendet.
Ansökan om att få utsträckt tid för behandling av
handlingar ang. vindkraftverk på Sallerup 5:10 och
Ulatofta 5:21
Vi har tidigare lämnat in en sådan här ansökan och fick då tre dagars tidsfrist.
Ärendet består, beroende på hur man ser det, av 4 olika domar från Mark- och
miljödomstolen, vilka är på ca 130 sidor tillsamman, alla handlingar som finns
på hemsidan, vilka är på minst lika många sidor och dessutom en hel massa
material som samlats under ärendets gång. Vi behöver således gå igenom minst
300 sidor text för att kunna bevaka våra rättigheter.
Eftersom det är många handlingar för oss att gå igenom, begärde vi att få en
veckas mera tid för att svara, alltså fram till 3 november. Vi tycker att det är en
synnerligen moderat begäran. Döm om vår förvåning när man då gav oss 3
dagar extra med inlämning torsdag 30/10 i stället för måndag den 3/11 som vi
hade begärt. Det handlar om en arbetsdag som man snålar in på, resten är
helgdagar. Vi kan inte finna annat än att detta är småaktighet från kommunens
sida och ett sätt att förhindra oss att bevaka våra intressen. Kommunen må
kunna åberopa rättigheter och annat, men man kan knappast visa att man går
medborgarna till mötes. I stället fyller man på den misstro som redan är rotad
bland oss som bor här.
Vi är också mycket missnöjda med det sätt som det hela meddelats oss. Tidigare
skedde det genom utskick till alla som kunde vara berörda, men numera görs det
genom utskick enbart till dom som har gemensam gräns med den fastighet där
exploatering skall ske, samt genom kungörelse i två tidningar (Skånskan och
Sydsvenskan) samt i Post- och Inrikes. Dessutom anslås kungörelser på
kommunens hemsida och de kan man också prenumerera på. En pytteliten notis
i tidningen således för de flesta att uppmärksamma. För den som inte har någon
tidning och ingen direkt aktuell markgräns är det att hoppas på att det meddelas
skvallervägen, således. Men hemsidan då? Jo, där hade man glömt lägga in
kungörelsen och gjorde så, först när Ronnie Liljegren påpekade det hela, och
då kom den in, daterad till 14/10 2014. Den 18/10 är den redan bortplockad.
Dessvärre tycks man inte heller ha lyckats få till möjligheten för
prenumeranter att klicka ner den hemmaifrån.
Det som anförs här ovan borde vara nog för att alla skall förstå, att detta inte
kan bli rättssäkert för oss. När vi nu studerat ärendet närmare har vi kommit
fram till att vi behöver betydligt mera tid.
Det tidigare ansökta datumet 3 november gällerinte längre från oss. I stället
vill vi ha tid fram till 10 november innan allt skall vara lämnat, och det gäller
bägge verken och alla typer av handlingar från olika nämnder.
Vi förutsätter svar på mail till Ronnie Liljegren samt att detta diarieförs och
nummer meddelas. Vi är medvetna om att Ni försöker begränsa att vissa av oss
för talan ang. Ulatoftaverket, men de flesta på listan får ändå göra det, så det
borde inte bli problem när Ni svarar. Det kommer nog att lösa sig. Ser Ni det
ändå som ett problem att svara enligt ovan får Ni meddela det i Ert svar.
Detta dokument gavs följande svar:
Angående ansökan om att få utsträckt tid för yttrande i ärende om bygglov och
anmälan enligt miljöbalken för vindkraftverk på fastigheterna Sallerup 5:10 och
Ulatofta 5:21 Dnr 2014-1366
Ni har tidigare ansökt om förlängd yttrande tid till 2014-11-03, och vi medgav då
förlängd yttrandetid till den 2014-10-30. Nu önskar ni ytterligare förlängd tid till 201411-10.
Ärendena avses behandlas på miljönämndens sammanträde 2014-11-11 samt
därförinnan tas upp när presidiet i miljönämnden träffas 2014-11-03.
Innan dessa sammanträden ska miljökontoret sammanställa inkomna yttranden och
låta verksamhetsutövaren bemöta yttrandena.
Detta innebär att senaste datum för ert yttrande är 2014-10-30.
Ärendehandläggningen är avstämd med ordföranden i både miljönämnden och
byggnadsnämnden.
Så småningom fick jag följande meddelande från en tjänsteman på kommunen i samband med
ett annat ärende.
Kan också informera dig om att politikerna i miljönämndens presidie beslutat
att skjuta på behandlingen av ärendena gällande Sallerup 5:10 och Ulatofta
5:21, eftersom det behövs mer tid att utreda de uppgifter som inkommit i
yttranden.
Det går således utmärkt att ändra när kommunen behöver mera tid, men för oss var det
omöjligt att få lite förlängning på vår tid.
Eftersom detta nu är ”historia” vill vi inte att de här besluten rivs upp, men vi vill att
kommunen skall klandras för den behandling man givit oss och uppmanas att bättra sig
och att lagligheten i förfarandet skall prövas. Vi lyckades med hjälp av långa nätter och
gemensamt arbete få ihop våra synpunkter (ca 120 sidor) så att vi är, om inte helt nöjda, så
åtminstone delvis, även om vi fortfarande menar att vi kunde fått till ett ännu bättre dokument.
Diskussion
Det kan väl ändå inte vara meningen att kommunen skall kunna behandla oss så här. Som vi
ser det är det helt en fråga om att man vill förhindra oss att i demokratisk ordning yttra oss i
en fråga som är av stor vikt för vår framtid här. Ärendet har redan föranlett att två familjer har
flyttat härifrån och sålt sina hus till vad vi betraktar som underpris, bara för att slippa ifrån det
hela, så det är inga petitesser det handlar om. För kommunen och dess beslutsfattare kan vi
kanske verka som gnällspikar som till varje pris skall hunsas, men dom som beslutar skall inte
bo här i närheten av etableringen och leva med den i årtionden, och då borde man faktiskt
medverka till att det hela blir belyst och genomlyst in i minsta detalj. Oviljan att diskutera
med oss har t ex visat sig när några som bor här har försökt diskutera hälsoaspekter och
ljudproblem medkommunen. Man slår ifrån sig eller inte svarar inte alls, eller i bästa fall
hänvisar till några siffror som exploatörerna tagit fram. Allting genomsyras av att kommunen
inte tar något ansvar för sådana här etableringar, utan att man helt hänvisar till exploatörerna.
Det saknas också en stadsfäst policy i kommunen, vilket gör att man utreder alla inkomna
ärenden utan urskiljning. Politikernas utfästelser inför valen betyder inget och förhandlas lätt
bort. Detta har föranlett att uttrycket ”Med Hörby kommun kan man inte så noga veta…”
blivit ett signum här. Det känns således mycket osäkert att vara medborgare i Hörby kommun.
Ronnie Liljegren
Bilaga 2
Kartbilaga
Skogen, sumpskogen, fägatan och betesmarkerna i Östra Sallerup
– lite kartbaserad historia
Området ligger i Östra Sallerups socken, ca 1 mil SSÖ om Hörby och en dryg km öster om
väg 13.
Man kan tänka sig området indelat i några olika delar (se kartan på nästa sida):
A: Skogen.
B: Sumpskogen.
C1-C5: Betesmarken.
D: Åkermark med vall (Vallåkern).
E: Fägatan väster om väg 1062. Den har också en fortsättning öster om denna väg.
Man bör lägga märke till att vallåkern, som har markering D, bildar ett skilje mellan
Områdena C4, A, och C5 å ena sidan och C1 å andra sidan. En byggnation på D kommer att
splittra upp området ännu mera i två delar.
Det finns väldigt många kartor på Lantmäteriets ”Historiska kartor” som på olika sätt
behandlar området. För det lilla området C3 i betesmarken sydvästra del räcker dom gott till
för att förklara de stenmurar som finns där som gränser utlagda efter de olika skiftena. För
den större delen av betesmarken, dvs C1 och C2 är det rörigare att förklara stenmurarnas
sträckning som skiftesgränser och senare gränser. Dock är kartmaterialet så pass rikligt att vi
inte hunnit med att gå igenom allt. Vill man dessutom läsa lantmäteribeskrivningarna, blir det
än mera jobbigt. Det är dock viktigt att poängtera att det finns mycket information om
området att hämta.
Dom som bott här länge kallar i allmänhet området för Fäladen, vilket är ett gammalt ord för
samfälld betesmark, dvs sådan betesmark som inte var indelad i fållor för olika gårdar. Ett
annat ord av mera medelsvensk karaktär är utmark. Utmarken var en viktig resurs i det
gamla bondesamhället, eftersom djuren betade där under stor del av året. På byastämman
bestämdes hur många djur var och en fick släppa dit. Utmarken var ofta stängslad för att
skydda så inte betesdjuren gick in på inmarken, det vill säga åker- och ängsmarken samt
tomtmarken. Utmarkerna gödslades inte, så med tiden blev de ganska utarmade i många fall.
Om man däremot begränsade antalet betesdjur en del, så kunde utmarken vara bärkraftig
under hundratals, eller till och med tusentalet år i bästa fall. Utmarken kunde vara stängslad
gentemot nästa bys utmark, men det kunde också förekomma att man genom olika former av
avtal mellan byarna inte stängslade, utan lät djuren beta på varandras utmarker. Sådana
betessystem var vanliga i Skåne. Det kan mycket väl tänkas att just utmarken i Sallerup på det
sättet hängt samman med såväl Ulatoftas som Västerstads byars utmarker, De senare
kallades Västerstad fälad, och sträckte sig från Västerstads till Tullsåkras gräns och där
fanns ännu på 1700-talet enligt berättelserna vildhästar, dvs den typ av förvildade tamhästar
som var vanliga i Skåne (jfr gotlandsrussen på Lojsta haid på Gotland). Västerstad fälad
känns lite för liten för sådant om den inte hade förbindelse med flera utmarksområden.
Rekognosceringskartan från ca 1820 med det aktuella området högst ungefärligt inlagt. Man
kan notera att skogen syns tydligt. Den är således äldre än 200 år. Galleriskogen eller
sumpskogen i västra kanten syns också tydligt, liksom de vattendrag som än i dag, om än i
mycket omgrävd form, avvattnar skogen. De öppna förhållandena på betesmarken visar att
även den har mycket lång kontinuitet. Den södra betesmarken är delvis markerad som en
höjdsträckning, vilket man inte riktigt upplever när man går runt där. Kartan, som bilden är
hämtad från, var dock en militär karta, varför man mera kan ha funderat i termer som ”öppet
skottfält” och liknande när man markerade området som en höjd. Det är snarast en sluttning
mot söder och sydväst det handlar om. Sluttningen går från ca 148 m ö hy i skogskanten till
ca 140 m nere vid bäcken, alltså en fallhöjd på ca 8 m på 500 m eller drygt 1,5 m på 100 m.
Det är också därmed ett av de högsta områdena i denna del av kommunen.
Enskifteskarta över Sallerups socken från 1804, sammanlagd av två olika lantmäterikartor.
Det område som behandlas här är främst de som har nummer 4 och 5 nere till vänster på
kartan. Själva enskiftet berörde inte utmarkerna i detalj, så därför finns det inte så mycket
information om dessa i karttexten.
Laga skifte skedde 1832 (östra delen av socknen) och 1834 (västra sockendelen). Det går inte
att hitta konceptkartorna till dessa skiften på Internet och originalkartan i
Lantmäteristyrelsens arkiv saknar beskrivning.
Området på häradsekonomiska kartan från ca 1920. Röd linje är vår markering. Vallåkern
finns redan 1920. Notera att vägen som går in i skogen i bildens övre del är tydligt markerad.
I dag är den i stort sett igenväxt. Fägatan är inte markerad, utom i dess övre del där den är
satt som en brukningsväg, vilken dock viker mot söder tidigare än fägatan. I områdets
sydöstra del är markerat dels en del trädvegetation och dels en del regelbundna figurer som
kanske kan tolkas som torvtäkter. I områden med dåliga förekomster av ”riktig” torv, täktade
man ofta även tunna förekomster av organiska jordar. Områdets sydvästra del
(Ulatoftadelen) är troligen odlad till stor del, men där finns markerat en oregelbunden del
med trädbeväxning. Man kan också notera att det i den sydöstra delen av det stora området
finns en liten ägodel, vilken tycks tillhöra den närmaste gården i Omsed och dessutom kanske
vara odlad. Denna del finns inte speciellt urskild på yngre ekonomiska kartor.
Områdets utseende på en flygbild från ca 1947. Landskapselementen är desamma. Det kan ha
skett viss avverkning i skogens norra del. Dom grävda vanningarna i södra delen av området
finns redan då. Det som ser ut som en skog i områdets sydvästra spets inne i Sallerupsdelen
är troligen ett område med tätare enbuskvegetation Strax öster därom finns en mindre
skogsdunge. Den är borta i dag, men en del lågor av tall ligger spridda i området. Fägatan
syns betydligt tydligare på flygbilden. Mönstret av våta områden i södra betesmarkens södra
del framträder även på flygbilden som togs för nästan 70 år sedan. Att det är otydligare beror
troligen på bildskärpan i sig och fotograferingsårstiden.
Den ekonomiska kartan från 1971. En del våta områden syns tydligt nere i sydvästra hörnet.
Vallåkern är här inte odlad i full utsträckning. Sluttningsförhållandena framgår klart genom
de tydliga höjdkurvorna. Fägatan är ganska väl synlig. Däremot syns inte de talrika
stenmurarna inom betesmarken. Dom grävda vanningarna framträder som vita fläckar.
Skogen verkar inte vara påverkad här. Den trädfällning som skett i den norra delen, hade
således inte gjorts vid den här tiden.
Flygbild över området från ca år 2000. Här framträder stenmurarna väldigt väl och fägatan
är också tydlig. Mönstret mellan torrare och fuktigare partier i södra betesmarken syns
tydligt, liksom de grävda vanningarna.
Så som talades om i början på detta dokument, upptas området till stor del av en gammal
utmark. Sådana områden försvinner från landskapet i rasande fart i dag, vilket också gör att
viktiga delar av vår fauna och flora påverkas högst negativt. Det är därför viktigt att de ges
skydd mot åverkan i än högre grad än vad biotopskyddet innebär. Det är i och för sig svårt,
eftersom sådant kräver medverkan av markägaren, med det borde gå an att föröka i alla fall.
Jordbruksverket har inventerat betesmarker i Sverige och har med området i denna
inventering. Man anger bland annat följande inventeringsresultat för område A29EED (se
nästa sida!):
Området tillhör gården Östra Sallerup 10 och består av betesmark. Total areal är 23,2 ha,
och det inventerades i augusti 2004. I förhållande till äldre ekonomiska kartor är området i
dag lite förändrat. Man har också iakttagit fossil åkermark som ej är angiven på äldre kartor,
samt ett 20-tal odlingsrösen. Det omges av skalmurar som delvis är i gott skick.
Man urskiljer Natura 2000-habitat 10,2 ha med artrika stagg-gräsmarker, 2,5 ha fuktängar
med blåtåtel eller starr, 1,9 ha trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ och 8,6 ha av
annan naturtyp.
Man noterar riklig förekomst av hirsstarr, knägräs, stagg, förekomst av blodrot, fårsvingel,
harstarr, jordtistel, liten blåklocka och tuvtåtel, samt, vilket är bra, ringa förekomst av
brännässla, veketåg och älggräs.
Vegetationen är till 60 % frisk, dvs lite fuktälskande, till 20 % fuktälskande, till 10 %
torrälskande och till likaledes 10 % våtmarksvegetation.
Trädvegetationen består av ringa förekomst av alarter, ask, björkarter, ekarter, hagtornarter,
oxelarter, rosarter och sälgarter, samt rikligare förekomst av bok.
Man har också noterat förekomst av bäck, fuktdråg och kärrmark, samt 4 st
småvattendammar (vi ser nog 5 st) samt att marken är tydligt stenbunden.
Hävdsituationen är att ingen hävd förekommer på ca 30 %, svag hävd på 0 % medan 70 %
anförs som välhävdad. Ingen del av området är dessutom påverkad av produktionshöjande
åtgärder.
För markerna nere i sydvästra hörnet av det presenterade området, finns också en
inventering. Inventeringsområdet framgår av kartan nedan.
Området betecknas 5B2 BQW och är också räknat som betesmark. Det tillhör Östra Sallerup
12. Även det området betecknas som lite förändrat, t ex vad det gäller markanvändning. Där
finns fossil åkermark och 1 – 5 odlingsrösen. Hägnaderna är skalmurar, delvis i gott skick.
Det består av 0.6 ha artrika stagg-gräsmarker och 0.4 ha artrika torra-friska
låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ, jämställda med Natura 2000-habitat. Även detta
område har inventerats och man har konstaterat en typisk flora. Området är torrare än det
stora närbelägna som behandlas ovan. Det är till 90 % välhävdat och till 90 % inte påverkat
av produktionshöjande åtgärder.
För mig förefaller detta vara information som talar sitt tydliga språk. Områdena är värt att
bevara och man bör se till att det inte skadas. Förändring av vattenbalansen på lång sikt, men
även utsläpp av dräneringsvatten, kanske med mycket minerogena partiklar i, under en
kortare period är sådana förändringar som gravt kan påverka dessa marker, liksom påförsel
av gödsel.
Bilden ovan ger tydlig information om hur man försöker tränga in vindkraftsetableringen
mellan riksintresset för naturvård (det gröna till höger), skogen i norr (det ljusgröna) och
ängs- och betesmarken som ligger runt om och har grå färg. Den större cirkeln har en
diameter av ca 500 m och visar det område som ständigt kommer att ha en ljudbelastning av
över 40 dB och ljudstötar som är betydligt högre. Den inre cirkeln visar över vilket område
verkets propeller kommer att snurra, beroende på vindriktningen. Sannolikt förekommer det
en liten felaktighet i kartan, eftersom Naturvårdsverket markerat även sumpskogen som
ängsmark (det gråa inom ’propellercirkeln” och direkt till vänster om densamma. Cirkeln för
500 m avstånd från verket visar även ungefärligen gränsen för ljudstörningar kontinuerligt
över 50 dB och man kan således se att man är beredda att förstöra hela området samt delar
av riksintresset till höger (det grönmarkerade) med en bullermatta med ljud mellan 40 och
100 dB. Lite märkligt är också att tre st sommarstugor i områdets norra del får ligga inom
500-metersgränsen. Eftersom det finns ännu en närbelägen exploatering föreslagen i Ulatofta
norr om vägen, kommer dessa att samverka och ytterligare späda på oljudet för dessa tre
markägare.
Text och kartbearbetning: Ronnie Liljegren