1. No category

2/2015
EN MEDLEMSTIDNING FRÅN SVENSK-TIBETANSKA SKOL- OCH KULTURFÖRENINGEN
1
Innehåll Norbu nr 2, 2015
norbu
Tidskriften NORBU utges av
Svensk-tibetanska skol- och
kulturföreningen.
Redaktör:
Ingegerd Hamberg
Ansvarig utgivare:
Allan Fotheringham
Omslag fram:
Den förre Panchen Lama
och nuvarande Dalai Lama.
Omslag bak:
Svart Hatt lamadans vid
Losar på Etnografiska museet.
Foto: Dick Vestin
Grafisk form & Layout:
Stig Jonsson
Postadress:
Vivstavarvsvägen 200
122 43 Enskede
Telefon:
08-643 49 47
Telefax:
08-643 49 17
PlusGiro:
90 06 66-9
E-post:
[email protected]
Hemsida:
www.tibet-school.org
NORBU betyder den
önskeuppfyllande juvelen.
Medlemsavgiften i Svensktibetanska skol- och
kulturföreningen är 200
kr. I medlemsavgiften ingår
abonnemang på tidskriften
NORBU.
ISSN: 1101-5020
Tryck: Trycknu,
Stockholm, 2015
3 Reflektioner från Dehradun
till Nepal
4 Insamling
från studenter
5 Brev
6 Losar
8 Isstupan i Ladakh
9 Volontär på Norbu
från Tibet
10 Folksaga
12 Verksamhetsberättelsen
14 Tibetresa för 30 år sedan
i Tarasalen
16 Meditationsdag
17 Gränslösa Resor
Katselshopen
18
19 Anslagstavlan
Soenam Jamyangling
Träfårets år 2142
fyndig idé
Stig Jonsson
Maj-Britt Gassby
Årets Tibetresa framflyttad
Rättelse
Redaktören
D
en förödande jordbävningen i Nepal har just inträffat när jag skriver detta. Hjälpbehovet är enormt. Skolföreningen har startat en
insamling till förmån för människor i de mest avlägsna områdena
och vi har också folk på plats som ser till att pengarna kommer fram. Vi uppdaterar fortlöpande hemsidan och Facebook. Se sid. 17.
I Dehradun i norra Indien satt vår ordförande Soenam Jamyangling och
filosoferade över livet och vårt arbete här i föreningen. Det var innan jordbävningen inträffade som han skrev sin betraktelse på nästa sida. Han nämner bl. a. isstupaprojektet i Ladakh, och det kan ni läsa mer om längre fram
i tidningen.
När det gäller mördande och vandalisering som krig och terrorism ställer
till med kan man alltid hitta syndabockar att förfasa sig över. Men vid naturkatastrofer finns ingen att skylla på. Där kan man inrikta hela sin energi
på att hjälpa.
Ingegerd Hamberg, redaktör
[email protected]
2
Vårt sinne är en dyrbar ädelsten
som är svår att finna
Kan vårt sinne vara en spegel av yttre rymden och en dyrbar juvel
som är så svår att uppnå att om man inte söker efter den kan den vara
slumrande för alltid?
H
är sitter jag med en kopp te
vid foten av Himalaya och
rannsakar mitt sinne och
den här kroppen. Ovanför är den
oändliga blå himlen med en mångfald färggranna fåglar och alla sorters vilda djur runt omkring. Kanske
är det det här som är himmelriket?
Och ändå flackar sinnet omkring
överallt och ofta finner jag mig sitta
och tala med mina vänner på The
House of Tibet i Stockholm.
De här märkliga känslorna kanske kommer från min föreställning
att jag kan vara både i Sverige och
Indien och någon annanstans på
samma gång. Jag tänker att från den
här basen av godhet uppstår tankar
på hur vi skulle kunna gagna våra
medmänniskor helhjärtat, utan åtskillnad och utan att döma.
Kanske är det här betydelselöst
men det är åtminstone ett försök att
vara till nytta för andra. Därför skulle vi i stället för allt dödande och
mördande som pågår över hela världen ägna oss åt sundare aktiviteter.
Jag önskar att vi alla kunde sätta
oss ner på en fridfull plats och tänka
över vårt dagliga liv i stället för att
ränna runt som okunniga dårar. Jag
tror sanningen finns precis här om vi
ger oss själva lite tid.
Medan jag nu lever mitt stilla liv
här går världen sin gilla gång och
många människor kommer till mig
med sina olika projekt. I deras ögon
är jag miljardär och har en massa
pengar, egendomar och eget jetplan.
Vilken illusion! Här tror alla att jag
har byggt de 108 skolorna och biblioteken med pengar ur egen ficka.
De tror verkligen att jag är en myck-
3
et rik man. Här har jag fått ett nytt
namn: Mr 108.
Sanningen är den att jag är en helt
ordinär person med en del goda idéer. Jag skulle vilja rädda hela världen om jag bara kunde, men det är
en omöjlig uppgift för mig och vår
lilla organisation. Därför får vi nöja
oss med det vi kan göra, annars kan
man bli tokig av att försöka lösa hela
världens problem.
Det är mycket som händer bara i
det här lilla hörnet av jordklotet. Vi
kan inte lösa alla problem, men vi
måste göra allt vi kan för att hjälpa
och för att minska lidandet omkring
oss. Med er, kära medlemmar, vill
jag dela mina känslor och informera
om våra projekt i Tibet och Indien.
Projekten i Tibet fungerar bra trots
att andra organisationer har stora
problem. Vi kan nu börja skörda
frukterna av vårt bistånd. Många av
våra studenter tar examen från olika
universitet. Dem ska vi fortsätta att
stödja fram till slutet av 2016. Då
ska vi utvärdera vårt arbete med
alla berörda och se vad vi kan göra i
Tibet i framtiden. Vi har också haft
många projekt i Indien och Nepal.
Just nu pågår isstupaprojektet i Ladakh, och där bidrar vi även med
trädplantering och att förse invå-
narna med dricksvatten. Miljöförstöringen gör att glaciärerna smälter
och det är vår plikt som mänskliga
varelser att återställa det som gått
förlorat. Isstupaprojektet ska förse
avlägset liggande bebyggelse med
vatten under hela växtsäsongen.
Vi ska också plantera träd runt om
i Himalaya för att motverka miljöförstöringen och återskapa en del av
vad som gått förlorat. Med detta är
vi en del i Go Green - Go Organicrörelsen i Ladakh.
Här håller vi på med små projekt
som att hjälpa gamla, fattiga och
skolbarn. Just nu försöker vi stödja
en skola i Clement town. Där går
barn från flera stater i norra Indien.
Barn som har föräldrar med inkomst
betalar ett arvode för att subventionera föräldralösa eller mycket fattiga
barn.
Den här skolan har vad som motsvarar lågstadium, klass 1-3, och
skulle vilja utöka verksamheten om
det inte vore för problem med finanserna, kastsystemet och andra hinder. Vi måste göra mer i det här området och hjälpa dessa fina barn att
stå upp för sina rättigheter. Men vi
kan inte göra det ensamma. Tidigare
har vi fått hjälp från organisationer
som Sida och Radiohjälpen. Men sedan de ändrade taktik har vi inte fått
några bidrag. Nu är det långtidsprojekt för demokrati som gäller – det
utesluter fullständigt projekt i Tibet.
Direkt hjälp med att bygga en skola
eller klinik är inte längre inne – trenden för hjälporganisationer är komplicerade ansökningar med långa
krångliga ord som man behöver gå
på kurs för att kunna åstadkomma.
Vår organisation har specialiserat
sig på att göra små saker för det lilla
folket som har glömts bort av de stora organisationerna – och av den tibetanska exilregeringen. Tre gånger
har Radiohjälpen avslagit vår ansökan om att bygga skolor. Varför? Vi
kan bara hoppas på mera hjälp från
Radiohjälpen där exilregeringen inte
ställer upp.
Slutligen ber jag våra kära vänner
och medlemmar att fortsätta stödja
vårt arbete både i Tibet och i Himalayaregionen.
Tack för att ni varit med oss och
har förtroende för vad vi gör. Allt vi
åstadkommer är en återspegling av
er goda vilja.
Soenam Jamyangling,
ordförande
Jordbävningen i Nepal
Det är väl ingen som har kunnat
undgå den katastrofala jordbävningen som drabbade Nepal och
andra områden i Himalayatrakten,
inte minst mellan Pokhara och
Kathmandu, den 25 april. Många
hjälpinsatser behövs och vår organisation startade omedelbart en
hjälpinsamling för de drabbade
tibetaner och nepaleser som finns
i de mest avlägsna områdena. Vi
har redan folk på plats och vår hjälpverksamhet är igång, men behoven är stora.
Vänligen skicka in en gåva till de drabbade på föreningens Pg 90 06 66-9. Skriv
Earthquake Relief in Nepal.
4
Brev från studenter i Kina
Ett brev har kommit från ett par av de elever som Skolföreningens representanter träffade i Beijing förra året. Så här skriver de:
Tenzin Desel
Rinchen Dekyi
Till våra kära sponsorer och Skolföreningen
Det var en stor glädje för oss att träffa ordförande Soenam Jamyangling
och generalsekreterare Allan Fotheringham i Beijing tillsammans med våra
studentkamrater hemifrån som läser vid olika universitet här i Beijing. Vi
är så tacksamma mot er organisation för att ni gör er besväret att träffa
studenterna och för att ni sponsrar vår utbildning. Vi sätter stort värde på
att ni har ett gott förhållande till myndigheterna, det ger oss största möjliga
behållning av vår vistelse här.
Vi båda studerar vid lärarhögskolan här i Beijing, och vi är mycket flitiga.
När vi är färdigutbildade kommer vi att återvända till Tibet och hjälpa de
barn som behöver vår assistans. Vi ska fullfölja era önskningar och vi är för
evigt tacksamma mot er.
Tashi Delek
Tenzin Desel och Rinchen Dekyi
5
Losar
Träfårets år 2142 tog sin början den 19 februari och firades traditionsenligt på Etnografiska museet i Stockholm påföljande lördag. Det blev
en högtid med stor inlevelse och mycket värme och hög stämning. Och
som vanligt är det Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen som
arrangerar Losarfirandet tillsammans med Etnografiska museet, i år för
25:te året i rad.
”Vi som sitter här idag upplever faktiskt tre nyår”, inledde
Skolföreningens vice ordförande
Lennart Lindgren sitt välkomsttal.
”Kyrkoåret som tar sin början med
första advent, nyår enligt vår almanacka som börjar med nyårsdagen
och nu det tibetanska nyåret, Losar,
som just inletts.”
Lennart påminde om de 108 skolorna som vi byggt på den tibetanska
landsbygden och där 13000 barn går.
Det betyder möjligheter till förändring och utveckling för tibetanerna.
”Det tar tid att förändra i en snäv
politisk struktur, men förändringar
kommer. Folkets kraft är på sikt alltid den starkare.”
Lama Lodru och Soenam blåser i raktong
som inledning till Losarfirandet
Lennart hälsar en fulltalig
publik välkommen
6
Skolföreningen har haft två principer/krav när skolorna byggdes. Det
ska vara lika många flickor som pojkar i skolorna och undervisningen
ska ske på tibetanska och även omfatta den tibetanska kulturen.
”Så har det blivit - och det är vi
stolta över”, framhöll Lennart.
”Nu koncentrerar vi oss på att ge
stöd till elever som fortsätter i högre
utbildning. I styrelsen har vi satt upp
2016, alltså nästa år, som den tidpunkt när vi utvärderar vår verksamhet för att ta ställning till hur vi på
bästa sätt kan fortsätta. Till det får vi
återkomma.”
”Stöd behöver vi hela tiden i olika
former. Barn och föräldrar behöver
vårt stöd. Vi bidrar också till att slå
vakt om och lyfta fram den tibetanska kulturen, denna alldeles speciella
kultur som präglar Tibet. Inte minst
kommer vi att uppmärksamma Tibets andlige ledare Dalai Lama som
fyller 80 år i år.”
”Idag finns tre världsarv i Tibet:
Potalapalatset, sommarpalatset Norbulinka och Jokhangtemplet i Lhasa.
Men jag skulle personligen önska att
UNESCO kunde klassa detta unika
stycke av jordklotet som heter Tibet
som världsarv i sin helhet”, slutade
Lennart.
Soenam dansar in i Svart Hatt-lamadansdräkt
Museets Ulla Edberg tackas av
Soenam för 25 år av samarbete
kring det tibetanska nyåret
Ulla Edberg, programkoordinator
på museet, uttryckte sin glädje över
att en gång om året få visa de vackra
statyerna av Tsongkapa, Grön Tara
och Vit Tara som Sven Hedin tog
hem.
En reningsceremoni utfördes av
Lama Lodru och Jetsunma Sangmo
från Paris. Och sedan kom föreningens ordförande, Soenam Jamyangling, indansande i Svart Hattlamadansdräkt och möttes av jubel.
”Det nya året, träfårets år, kommer att ha både bra och dålig inverkan. Vi gör klokt i att vara beredda
på snabba vändningar. Plötsligt kan
något dyka upp som i ett slag förändrar allting.”
Efter den sedvanliga Losarceremonin där man önskar någonting
inför det nya året serverades sött ris
och kabse, chang och smörte, och
så visades en film: Flute of Buddha,
från Tibet.
7
Den avslutande Lagyal-ceremonin
En Lagyal-ceremoni under ledning av Soenam blev en mäktig avslutning. Det är en lyckobringande
gest som innebär att man kastar
tsampa eller ris upp i luften och som
får allting att ljusna.
Ingegerd Hamberg
Foto: Dick Vestin
I början av mars invigdes isstupan
av HH Chetsang Rinpoche.
Här ser vi hur vattnet sprids i kanalerna.
Isstupan -
Sinnrik konstruktion i Ladakh
B
Isstupor kan bli lösningen på vattenförsörjningen i torra och högt belägna delar av Ladakh. Inom projektet Go Green Go Organic har HH
Drikung Kyabgon Chetsang initierat en idé att bygga konstgjorda glaciärer som ett sätt att bekämpa den globala uppvärmningen och miljöförstöringen och förbättra vattensituationen för högt belägna byar.
akgrunden är Ladakhs läge i
den nordligaste delen av Indien med byar som ligger på
mellan 2 700 och 4 000 m höjd. Det
är en kall ödemark med vintertemperaturer på ner till 30 minusgrader
och en genomsnittlig årlig nederbördsmängd på endast 100 mm.
Bebyggelsen är nästan alltid belägen
runt glaciärströmmar som slutligen
utmynnar i Indus och andra floder.
Det är noggrant byggda kanaler som
möjliggör bevattning av marken så
att man kan odla korn, grönsaker
och aprikosträd bl.a.
Problemet är att större delen av
byarna har akut vattenbrist under
såningsperioden i mars och april. I
mitten av juni ökar vattenflödet då
snön och glaciärerna smälter, och
fram i september då jordbruket är
över för säsongen flödar smältvattnet stadigt och till ingen nytta. Problemet verkar bli värre över tid då
glaciärerna smälter snabbare p.g.a.
den globala uppvärmningen och
miljöförstöringen.
En lösning har under två års tid
experimenterats fram av Alternativa
skolan, SECMOL, som har gjort en
isformation i form av en stupa, och
denna prototyp har befunnits fungera. Idén är att frysa och behålla det
vatten som annars rinner bort till
8
ingen nytta. Man fryser vattnet till
jättelika vertikala koner som gör att
vattnet smälter långsammare. En
annan fördel är att isstuporna kan
byggas nära byarna där folk bor och
vattnet behövs.
När HH Drikung Kyabgon
Chetsang såg att prototypen fungerade bad han om bidrag för att göra
en isstupa i stor skala. Skolföreningen har bidragit ekonomiskt och med
pr till detta pilotprojekt, och i början
av mars kunde den första stora isstupan invigas.
Volontär
Volontären den här gången är den som ser till att Norbu blir en så snygg
och lättläst tidning som möjligt. Det är Stig Jonsson som svarar för grafisk form och layout. Han kom i kontakt med Skolföreningen i början
av 90-talet. Arbetet med de 108 skolorna hade precis tagit fart. Norbu
har haft många redaktörer men sedan 1993 är det Stig som har svarat för
form och layout. Stig berättar:
”Tidigare på 80-talet hade jag
haft kontakt med en new-agegrupp,
men det var inte förrän jag träffade
Lama Lodru och började studera
buddhismen som jag kände att jag
hittat hem. Jag har nog aldrig varit
någon speciellt aktiv medlem eller
utövare, men utan de goda föredömen som jag mött på föreningen
hade det varit svårt att få en realistisk bild av vad Dharma innebär.”
”Ett av de bokprojekt som Skolföreningen har genomfört hade sitt
ursprung i ett fyra dagars seminarium som hölls i Bodhgaya 1996.
Jag hade hyrt en liten stuga på Root
Institute och gjorde en 10-dagars retreat. Under fyra dagar höll en lama
undervisning baserad på en klassisk text av Tsongkapha - In Praise
of Dependent Arising. För att kunna
studera på kvällarna bad jag om til�låtelse att spela in undervisningen.
Mer än vad jag visste och förstod då
var detta ett unikt tillfälle då läraren
Geshe Yeshe Tobden sällan lämnade
sin retreat i Dharamsala för att undervisa. Som jag läste i ett förord till
en annan av hans böcker: Texten har
den speciella ’flavour’ som kommer
av den som länge mediterat i bergen.
Det stämmer även för den undervisning som gavs i Bodhgaya.”
Hemma i Sverige gjorde Stig
en utskrift av seminariet, och på
S kolföreningen
såg man till att
texten blev översatt och kom i
tryck. Den sanna
frihetens väg - Läran om ömsesidigt
upphov blev titeln.
”Som så mycket
annat skulle detta
Stig tillsammans med Rebecca, en av de musikstuderande
projekt aldrig bli- döttrarna, som också illustrerar i Norbu.
vit av utan Soenams och Lama
Lodrus initiativ”, säger Stig.
bildad pianist men arbetar nu med
Musik har stor plats i Stigs familj. att lära ut estetiska läroprocesser till
”Jag tycker det finns mycket inom förskollärare runt om i landet.”
det västerländska kulturarvet som
”Om någon vill resa till Tibet
borde uppskattas bättre. Tänk vad utan att resa till Tibet”, avslutar Stig,
en musikalisk gigant som Beetho- ”kan man i stället besöka House of
ven kunde uträtta trots handikapp Tibet. Mer och mer har verksamoch andra svårigheter - med enda heten inkarnerat det bästa av den
ambition att lyfta mänskligheten ur tibetanska kulturen och genom sina
andlig misär med sin konst! Det är, många olika projekt visat på hur
om jag förstått det rätt, även i linje medmänsklighet kan ta sig uttryck i
med en del av den buddhistiska tra- praktiken. Det har varit stor inspiraditionen.”
tion och glädje att ha kunnat vara till
”I vår familj är det två unga mu- lite hjälp i detta viktiga arbete.”
sikstudenter som håller den klas- Ingegerd Hamberg
siska musikens fana högt. Min fru
har också musikbakgrund och är ut-
9
D
Sagan om köpmannen
som inte gav upp
et var en gång i Indien för
länge sedan en köpmannafamilj som fick ett litet
barn, en pojke, som var godhjärtad
och vis. När sonen vuxit upp blev
även han en köpman och färdades
över hela Indien med sin karavan
bestående av femhundra vagnar lastade med varor. Han hade ett tusen
män och kvinnor som tog hand om
varorna och såg till oxarna som drog
vagnarna. Karavanen förde med sig
exotiska kryddor, marinerade örter,
vackra ullmattor, broderat silke, koppargrytor och andra ting.
En dag kom karavanen till en stor
öken som var trettio mil bred, med
sand så fin att den sipprade ut mellan fingrarna på en knuten näve. Så
fort solen kom upp blev sanden het
som glödande kol, och ingen kunde
gå på den. Hettan var så intensiv att
ingen kunde överleva där, ens en dag,
utan vatten.
Folk som ville korsa öknen färdades nattetid och var noga med att
ta med vatten, ved, olja, ris och annat som kunde behövas på vägen. I
gryningen brukade man stanna och
slå upp ett läger genom att ställa sina
vagnar i en cirkel och spänna upp en
tältduk över sig som skydd mot solen. Sedan åt de tidigt och vilade sig
i skuggan hela dagen.
Vid solnedgången åt de sin
kvällsmat. Så fort sanden svalnat,
selade de på sina oxar och spände
för vagnarna och fortsatte färden
framåt. Fastän öknen var spårlös likt
en ocean, fann de vägen genom de
långa sanddynerna med hjälp av en
skicklig ökenguide som kunde navigera efter stjärnorna på himlen.
På så vis korsade köpmannen och
hans karavan öknen. När det bara var
en mil kvar att gå tänkte köpmannen: När morgonen gryr har vi redan
kommit ut ur öknen och vi kommer
inte behöva veden och vattnet som vi
bär med oss.
Efter måltiden beordrade han att
veden och vattnet skulle lastas av
vagnarna för att de skulle bli lättare.
När de spänt för oxarna satte de
iväg ut i öknen åter igen. Vägfinnaren satt i den främsta vagnen, tittade
upp i skyn och dirigerade kursen efter stjärnornas position.
10
Men han hade varit utan sömn
så länge att han knappt kunde hålla
ögonen öppna. Han nickade till då
och då, och vaknade med ett ryck.
Men hur han än försökte kunde han
inte hålla ögonen öppna. Snart föll
han i djup sömn och märkte inte att
oxarna vände och började gå tillbaka
in i öknen i sina gamla spår.
Hela natten lunkade oxarna stadigt vidare tillbaka in i öknen. I gryningen vaknade vägfinnaren. När
han fick syn på stjärnornas position
blev han förskräckt och skrek: ”Vänd
genast om vagnarna! Vi går åt fel
håll!”
När de vänt sina vagnar och stod
på ett rakt led gick solen upp i horisonten. Karavanfolket tittade sig
omkring i öknen. ”Det här är ju sam-
ma plats som vi var på i går”! skrek
de. ”All vår ved och vårt vatten är
borta! Nu kommer vi säkert att dö!
Nu är allt förlorat!”
De ställde sina vagnar i cirkel och
spände upp tältduken ovanför. Därefter slängde de sig klagande av förtvivlan ner i skuggan av sina vagnar.
Köpmannen tänkte: Det var ett
misstag att slänga bort våra förråd,
men om jag ger upp nu, kommer vi
alla att dö.
När det fortfarande var tidigt och
svalt strövade han omkring utanför
lägret tills han hittade en tuva med
kushagräs.
Det här gräset, tänkte han, kunde
bara växa här om det finns vatten
under det. Därför beordrade han
tio män att hämta spadar och gräva
på den platsen. Medan solen steg på
himlen fortsatte männen att gräva.
De turades om tills de grävt ett hål
som var tre meter djupt, men de
fann inget vatten. Många män bröt
ihop av förtvivlan.
”Ni får inte ge upp”, sade köpmannen. ”Helt säkert finns det vatten här - vi måste bara fortsätta tills
vi finner det”.
Männen grävde sex meter och
sedan med stor möda ner till nio
meter. Solen blev hetare och hetare.
Utan vatten att dricka och svalka
sina kroppar med blev alla männen
utmattade och uttorkade av törst.
Vid tolv meters djup slog spadarna
mot en sten, och alla tappade modet.
Köpmannen som var säker på att
det fanns vatten under stenen, tog
sig ned i hålet med hjälp av ett rep
och ställde sig på den. Han böjde sig
ned och lyssnade. När han hörde ljudet av rinnande vatten under stenen
klättrade han upp ur hålet och sa till
en ung tjänarpojke, den enda grävaren som inte gett upp av förtvivlan:
”Kära pojke, om du ger upp kommer
vi alla att dö. Så ta mod till dig! Jag
är för gammal för att svinga släggan
- du måste ta den och slå sönder stenen med all din kraft!”
Pojken som förstod att det inte
fanns något annat att göra klättrade
ner i gropen och slog ett kraftfullt
slag med den tunga släggan. Stenen
klövs genast itu och bitarna föll ned i
vattnet. När pojken skyndsamt klättrade upp med repets hjälp skvalpade
vattnet fram runt hans fötter. Det
steg högre och högre tills det nådde
ända upp ur hålet.
Alla i karavanen drack av vattnet
och hällde det över sina kroppar. Sedan högg de ved av sina extra skaklar
och ok och andra redskap de inte behövde. De kokade sitt ris och åt och
utfodrade sina oxar. Så fort solen
gått ned satte de upp en flagga vid
brunnen och gav sig sedan iväg mot
staden som låg bortom öknens slut.
Där sålde de sina varor flera
gånger dyrare än deras ursprungliga
11
värde. ”Mina vänner”, sade köpmannen, ”ni har delat svårigheterna i öknen med mig, nu får ni också dela
överflödet! När vi återvänder hem,
ska ni alla få varsin del av detta guld,
eftersom det finns mer än nog för att
göra oss alla rika.”
Då gick tjänarpojken sakta fram
till köpmannen och sa: ”Gode ledare,
ditt lugn och uppfinningsrikedom
räddade oss alla från att dö, dessutom delar du nu ditt guld med oss.
Utöver detta har du lärt mig en läxa
som är mer värd än guld. Genom att
följa ditt exempel fann jag mod att
fortsätta även då allt såg hopplöst ut.
Din uthållighet har lett oss alla till
rikedom och vishet.”
Köpmannen tackade pojken för
hans mod och förståelse. Sedan red
de tillsammans när karavanen började sin färd hemåt.
Översättning: Susanne
Ställborn
Illustrationer: Rebecca
Vats Jonsson
VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2014
Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningens styrelse har
under verksamhetsåret 2014 haft följande sammansättning:
Ordförande
Vice ordförande
Generalsekreterare
Sekreterare
Skattmästare
Ordinarie ledamot
Suppleant
Revisorer
Fadderansvarig
Soenam Jamyangling
Lennart Lindgren
Allan Fotheringham
Ingegerd Hamberg
Eva Abrahmsén
Uno Svedin
Torbjörn Sedell
Britt Mebius
Katsel-shop
Tidskriften Norbu
Ansvarig utgivare
Redaktör
Layout
Resa till Beijing
Ordförande Soenam Jamyangling och generalsekreteraren Allan
Fotheringham besökte Beijing sista
veckan i juni för att träffa lokala
kontakter och de som kom från Tibet. De träffade även 6 elever som
snart ska avsluta sina universitetsutbildningar. De gjorde också ett informellt besök på Svenska Ambassaden.
Jonas Grahn,
Tara Olavisdotter
Torbjörn Sedell.
PROJEKT I INDIEN
Munhi Westin
Vatten åt alla
Water4all sponsrade en bevattningskanal till byn Shayok i Ladakh, för i
första hand dricksvatten, men också
för bevattning av åkrar samt odling
av havtornsbuskar. Ett stort lyft för
området.
Allan Fotheringham
Ingegerd Hamberg
Stig Jonsson
Verksamhet
Under året har styrelsen haft 6 protokollförda möten samt ett årsmöte.
Antalet medlemmar och faddrar var
vid årets slut 1260.
Resultat och ställning
Kostnaderna för föreningens verksamhet i Tibet, Kina och Indien är
869 371 kr. Alla inkomster kommer
från föreningens medlemsavgifter
och faddrar samt från enskilda organisationer och företagsgåvor.
tanska och den västerländska kulturen. Under året har föreningen haft
följande projekt:
Väsentliga händelser under
räkenskapsåret
PROJEKT I TIBET
Skolföreningens huvudsakliga uppgift är att skapa bättre framtidsutsikter för tibetanska barn och ungdomar i Tibet. Av de c:a 200 ungdomar
som i dagsläget utbildar sig i Tibet
och i städer i Kina, studerar 80 på
universitet. I år har dessutom 29 avslutat sina universitets-utbildningar,
av vilka de flesta redan lyckats få
arbete i Tibet. En viktig del av föreningens verksamhet är också att
främja förståelsen mellan den tibe-
12
Ice Stupa – konstgjorda glaciärer
Skolföreningen bidrog ekonomiskt
och med pr till detta pilotprojekt i
Ladakh. Under vinterhalvåret samlar man upp vatten i konstgjorda
glaciärer, som man sedan låter smälta om våren och sommaren för bevattning av åkermarker. Denna form
av bevattning har blivit nödvändigt
p. g. a. den globala uppvärmningens
konsekvenser för vattentillgången.
Lärare till byn Tingmosgang,
Ladakh.
Föreningens medlemmar bidrog till
två lärarlöner i den avlägsna byskolan med 140 elever.
taftnar och kurser har anordnats för
att sprida information.
*
meditationsövningar av prof. Uno
Svedin 5/4.
En tyst manifestation för fred och
ickevåld hölls på Mynttorget 24/5
Helgkurs med Vörd. Khenpo
Sherab. ”Practice & Theory of
Meditation” 7-8/6 juni.
Sommarfest i Huset 14/6
Under kulturveckan deltog Katsel-shoppen i Världens längsta
bokbord som hölls den 18/8 på
Drottninggatan.
Helgkurs med prof. Vördade
Geshe Lamsang ”Lodjong –
7 Points of Mind Training”
6-7/9
Tibetafton i Luleå hölls av MajBritt Gassby. Föredrag med fotoutställning.
Traditionell tibetansk massage
erbjöds av Ani Sangmo från
Fransk-tibetanska skol- och kulturföreningen 23 – 31/10.
Höstfest på The House of Tibet
hölls den 25/10.
Helgkurs med Vörd. Drubpon Lama Lodru: ”Livet, döden, föränderlighet, kontinuitet.”
22-23/11.
Glöggfest hölls för grannar, styrelsen och inbjudna gäster och
volontärer den 16/12.
Fotoutställning
Från augusti till oktober visade Hes- *
selby Slott – med hjälp av föreningen - fotoutställningen Glimtar från
Geshe – professorsutbildning
*
Föreningen sponsrade en stor del av Tibet - Nu och Då.
*
munken Nyima Norbus utbildning
vid Gelukpa University. Han har Efter branden
slutfört sin examen och fått titeln Saneringen och renoveringen efter
branden som skedde hösten 2013
Geshe Lharampa.
har slutförts.
*
FADDERVERKSAMHET
Även under detta år låg fokus på Bokutgivning
ungdomarna som läser vidare efter Boken Folksagor från Tibet - ett urårskurs 6. Att driva och utvidga fad- val av tibetanska folksagor, återbe- *
derverksamheten är därför en av för- rättade och illustrerade av Veronica
eningens viktigaste uppgifter.
Leo, gavs ut av föreningens förlag
C:a 200 ungdomar som läser vid och signerades av Veronica på som- *
högstadier, högskolor och universi- marfesten den 14 juni.
tet i olika delar av Tibet och Kina
får ekonomiskt stöd genom Riksel- Filmkvällar
Lindhfonden, faddrar, samt medel Under verksamhetsåret arrangerades *
från andra organisationer.
sex filmkvällar om tibetansk kultur
Föreningens personal i Tibet har och religion.
*
sedvanligt under året besökt eleverna som studerar i olika städer runtDärutöver har följande
om i Kina. De anhöriga till barnen
aktiviteter anordnats:
– många av barnen är föräldralösa *
har varken ekonomisk eller praktisk * Den tibetanska läkaren dr. Tammöjlighet att besöka dem.
din Bradley höll privata konsulKommunikationen mellan fadtationer vid sina tre besök under
derbarnskommittén i Stockholm
året – i januari, maj och septem- Vi vill tacka alla faddrar, privatperoch föreningens kontor i Lhasa har
ber.
soner och företag för ert stöd och
fungerat bra under 2014.
* Tibetanskt nyårsfirande hölls på förtroende. Med er hjälp kan vi fortEtnografiska muséet lördag den sätta arbeta vidare med att ge Tibets
8 mars.
barn och deras familjer en bättre
FÖRENINGSVERKSAMHET
Föreningens främsta arbete är ut- * Helgkurs med Vörd. Drubpon framtid.
Lama Lodru: ”En helg i omtanbildning, kultur och miljöfrågor. Ett
ke”, 22 – 23/3
Soenam Jamyangling
led i detta arbete är informationsOrdförande
spridning till den breda allmänheten * Retreatdag: ”Klassisk buddhistisk
Vipassana-meditation enligt MaAllan Fotheringham
– såväl i Sverige som i andra länder.
hasi Sayadaws burmesiska tradiGeneralsekreterare
Att hitta privata så väl som företagstion. Föredrag, instruktioner och
Stockholm 17/4 2015
sponsorer är en stor uppgift. Tibe-
13
Tibet för 30 år sedan
Maj-Britt Gassby gav sig av på sin första Tibetresa redan
1985. Hon är medlem i vår förening sedan start och har varit
mycket aktiv alltsedan dess med att sprida information om
vår verksamhet. Det var i början av juni 1985 som hon såg en
chans att komma in i landet som just hade öppnats och här
berättar hon om den spännande färden:
R
esan började med bil från
Västerås till Stockholm,
båt till Helsingfors, tåg till
Moskva och vidare med trans-sibiriska järnvägen till Peking. I den kinesiska huvudstaden fick jag stanna i
tio dagar för att få inresetillstånd till
Tibet. Det var inte lätt.
Flyget till Lhasa gick bara från
Chengdu så med den nyförvärvade
flygbiljetten fick jag åka vidare med
tåg. I China Daily läste jag att Air
China hade satt in sina bästa plan
på sträckan Chengdu-Lhasa. Det
gick nämligen inte att mellanlanda.
Dessutom fick inte planet lyfta om
vädret inte var bra.
Det var mörkt och dimmigt när
jag på morgonen åkte ut till flygplatsen. Dimman lättade, planet lyfte
och efter drygt ett par timmar seglade det ner mellan bergstopparna 9
mil utanför Lhasa. Det var med stor
lättnad jag steg av planet efter en
spännande landning med bergstoppar alldeles utanför flygplansfönstret.
Resan fortsatte med en buss som
inte var av den allra nyaste modellen.
På hyllorna låg fullt med frukt och
grönsaker så jag förstod att det var
bristvaror i ett kargt Tibet.
Inga bilar fanns ännu på gatorna i Lhasa.
Väl uppe i Lhasa gällde det att få
någonstans att bo. Det fanns bara
två tibetanska hotell att välja på: Banak Shol och Snowland. Det fick bli
Snowland. Det lät så vackert. Min
ryggsäck fick jag lämna på busstationen. Jag kände mig konstig och hade
huvudvärk men förstod inte att jag
hade känning av höjdsjuka eftersom
jag aldrig hört talas om det.
Snowland låg nära torget och
hade en öppen port mot gatan. Inne
på den öppna gården fanns en pump.
Det var hotellets tvättrum! En pumpade medan den andre tvättade sig.
14
Där fanns också en stor hög med
grenar som brändes som en gemensam brasa när det blev kallt.
I alla rummen fanns flera sängar
och precis som i övriga Kina betalade man för en säng. Vilka mer
som bodde i rummet spelade ingen
roll. Det var både män och kvinnor i
samma rum. Min säng var vid fönstret på första våningen så jag hade fin
utsikt över gatan I hela taket hade
vackert blommigt tyg spänts upp.
Tack och lov hade jag ett tjockt,
tungt täcke. Det var nollgradigt på
nätterna. Toaletten var tibetansk,
ett hål i golvet. Stanken var påtaglig
så det gällde att tillbringa så lite tid
som möjligt där.
Gatorna var helt fria från alla
slags motorfordon. En ny gata höll
på att byggas. Inga maskiner! Det
var ett fantastiskt exempel på samarbete. Både kvinnor och män arbetade. De sjöng och skrattade Tog
pauser, pratade. Vilken skillnad från
den kultur jag kom ifrån! Gamla lamor gick på de tomma gatorna och
mumlade ”Dalai Lama, Dalai Lama”
. Under ett träd satt en gammal man
och mediterade med sin mala med
de 108 träpärlorna. Man kunde höra
ett svagt OM MANI PEME HUM.
Jag har varken förr eller senare upplevt ett sådant lugn som här . Fattiga
Maj-Britt med fadderbarnet
på den stora flata stenen, skar
upp tygstycket,
drog av de röda
kläderna
och
började stycka
den döde pojken. Efter ett
litet tag hade
hela
pojkens
kvarlevor blivit
men lyckliga människor! Min väsen hög av kött
terländska ”mer och mer”-lycka fick och ben. Benen hade slagits sönder
sig en rejäl knäck.
av männen med klubborna. Plötsligt
En dag fick jag vara med på ett lyfte en av männen sina händer mot
jordbruk. Först skulle jag vakta små himmelen och sa något som jag inte
ankungar. Det var jag helt oduglig förstod. Men fåglarna förstod hopå. De sprang överallt. Många var nom. Massor av stora vackra, fåglar
de också. Det var enklare att sätta kom tyst singlande ner från Himanågon sorts rovor. Det är märkligt laya och slog sig ner på stenen. Efter
så mycket man kan förstå varandra några minuter hade de ätit upp allt
utan talat språk! Det fick jag uppleva och lyfte tillbaka upp i bergen. Nere
här. Tyvärr hände det att en ung poj- i Lhasa stod pojkens släktingar och
ke plötsligt dog. Jag ville vara med på såg fåglarna flyga. Nu var han på väg
hans begravning. Det fick jag men till himlen. Jag hade fått vara med på
jag måste tala med någon som talade min första celestial funeral.
engelska så jag visste vad jag skulle
Den här upplevelsen har gjort ett
vara med om.
stort intryck på mig. Först kände jag
På mitt hotell frågade jag hur jag mig illa till mods och kunde inte
skulle göra. De tyckte inte att jag sova på natten så jag gick upp och
skulle gå ensam så jag frågade en gick koran runt Jokhangklostret.
svensk man, en amerikan och hans Men efter många tankar så inser jag
dotter om de ville gå med. Vi fick gå att det var en av de finaste upplevelupp klockan tre på natten. Försiktigt ser jag fått vara med om. Det blev så
trevade vi oss fram i kylan och det påtagligt att det inte är de materiella
becksvarta mörkret på en stenig väg värdena i livet, inte ens kroppen, som
mot Sera-klostret. Långt bort syntes är det viktiga.
små eldar. Dit skulle vi. Snart såg vi
Det Lhasa som jag fick uppleva
en stor flat sten med en kropp inlin- finns inte kvar i dag men de outdad i vitt tyg, Tre begravningsentre- plånliga intrycken har förändrat
prenörer var de enda som fanns där, mycket i mitt liv. Jag är tacksam över
en stor, kraftig man med en stor dolk vad tibetanerna lärt mig. Trots all
och två mindre med klubbor. Just fattigdom mötte jag verkligt lyckliga
när solen började skicka sina första människor.
strålar över bergen gick männen upp
15
När jag kom tillbaka till Sverige
kände jag att jag ville göra något för
allt jag fått och framför allt för de
fattiga barn jag mött. En annons i
en tidning ledde mig till ett litet café
på Götgatan i Stockholm där en tibetansk lama skulle tala. Jag åkte dit
och för första gången mötte jag Soenam Jamyangling som var den tibetanska lamans tolk. Tanken på skolor kom upp och Svensk- tibetanska
skol- och kulturföreningen bildades
några år senare med Soenam som
ledare. Tyvärr kunde jag inte göra
så mycket då. Jag hade mitt arbete
och min familj i Västerås så det var
svårt att pendla till Stockholm. Men
jag är oerhört glad att jag har fått se
vår förening växa och framför allt se
många av de barn som genom vår
förening fått chansen att gå i skola.
När jag några år senare var i Tibet
som reseledare bad jag att få hjälp
av en flicka från vår skola i Katsel. Chauffören hittade inte vägen.
Någon i bussen frågade hur gammal hon var.”15 år”, svarade hon på
engelska.”Så då går du i åttan då?”
”Nej, jag går i femman. Det fanns
ingen skola förrän jag var tio.” När
jag ville ge henne några yuan sa
hon;” Ge till min skola i stället.”
Det är det bästa som har hänt
mig!
När jag ser tillbaka på mina resor till Tibet känner jag mig oerhört
tacksam för allt jag fått se och uppleva. Framför allt är jag fortfarande
fylld av minnen från min första resa
till ett land med en helt annan kultur
än vår. En kultur som vi västerlänningar har väldigt mycket att lära av.
Maj-Britt Gassby
Retreatdag - Vipassana
Uno i röd jacka omgiven av Vipassana-meditatörerna. Foto: Dick Vestin.
I
förra numret av Norbu skrev
Uno Svedin om en av de olika
meditationstraditioner
inom
buddhismen som övar Vipassana
- insiktsmeditation. Vid en meditationsdag i The House of Tibet en
lördag i april undervisade han i den
burmesiska tradition som han lärt
av sin (nu avlidne) indiske lärare
Munindraji. Vi som deltog i meditationsdagen fick veta en hel del om
hur Satipatthana Sutta lägger ut texten kring vad som skall övas i fyra
block (se Unos tidigare artikel) och
kommentarer kring detta. I korthet
handlar det om uppmärksamhet vad
gäller body, feeling tone, mind och
”dhammas”. Under dagen övades
dessa fyra fokusområden både sittande och gående - och även i vardagsmässiga sysslor som att i tysthet och med full uppmärksamhet
äta lunch. Det var mycket enkelt att
följa och man fick på ett lättfattligt
sätt uppfattning om hur övningen
går till. Under de två frågestunderna
fick vi ytterligare belysning av olika
metodgrepp och avvägningar inom
denna övningstradition.
Uno delade med sig av sin entusiasm och nästan 50 års erfarenhet
av dessa övningar och varför man
16
rekommenderar att göra dem på
visst sätt. Genom mycket enkla övningar gick det att både förstå och
omsätta dessa tusenåriga erfarenheter och traditioner i praktiken,
varvat med Unos egna erfarenheter
och humoristiska, varma och närvarande berättande. Jag tror att alla vi
som var med fick mycket med oss för
framtida bruk på ett tillgängligt sätt
och en ganska klar uppfattning om
hur denna ”mindfulness”- orienterade meditationsform utförs. Nu gäller
det bara att öva mera själv.
Ingela och Andreas
Svedin
Ändring
Tibetresan 2015 är framflyttad
Konsekvenserna av jordbävningen i Nepal är ännu inte överskådliga,
men vi vet redan nu att tusentals människor omkommit och att både
byggnader och vägar raserats. Årets resa till Tibet skulle gå till Lhasa
och vidare landvägen till Everest Base Camp, över Himalaya och ner till
Nepals huvudstad Kathmandu. Som läget ser ut just nu kan inte höstens
resa genomföras på ett bra och säkert sätt, vilket innebär att vi redan nu
väljer att ställa in årets resa.
Nepal är beroende av sin turistindustri och därför är det viktigt att turisterna återvänder till landet så snart det är möjligt. Vi satsar därför på att
genomföra denna fina Tibetresa med av slutning i Nepal under september 2016 i stället.
Vill du få information om resan 2016 ringer du Lotta Borgiel på Gränslösa Resor
tel. 070-686 88 55, läser på www.granslosaresor.se eller mejlar till [email protected]
Gränslösa Resor AB, Marsjö Hvilan, 643 94 Vingåker
www.granslosaresor.se, [email protected], tel 0151-209 00
17
Katselshopen
Remembering Tibet heter vår egen populära rökelse. Den är
gjord så att den harmoniserar kroppens subtila energier och sprider frid
i omgivningen. Priset är 50 kr för stor ask och 30 kr för liten. I shopen
finns också böcker, skivor, sjalar, smycken, offerskålar samt produkter
från Hantverksskolan i Katsel och dr Tamdins hudvårdsprodukter.
Katselshopen är öppen under kontorstid samt vid Skolföreningens
evenemang.
Tel: 08 643 49 47. Vid frågor och beställning kontakta Munhi på
[email protected]
VÄLKOMNA!
Rättelse
Skolföreningen tog felaktigt åt sig äran av den fina bilden
på stenröset framför Mount Everest på baksidan av förra
numret av Norbu. Den bilden togs av Dorothea Liebel på
hennes första resa till Tibet 2009. Hon byggde röset tillsammans med Ole Lund som tog den här bilden på Dorothea.
Då visste de inte att de en dag skulle bli ett par. Men det blev
de och idag heter Ole Lund Liebel.
18
A
N
S
L
A
G
S
T
A V
L
A
Riksel-Lindhfonden
– för högre utbildning
Rum att hyra
RUM finns att hyra under kortare perioder
för övernattning/enskild retreat och till
föreläsningar på The House of Tibet.
För mer information kontakta oss på
telefon 08-643 49 47 eller på
[email protected]
Utan finansiellt stöd kan våra elever inte
anta erbjudna utbildningsplatser efter
grundskolan. Här gör Svensk-tibetanska
skol- och kulturföreningen en stor och
viktig insats. Hjälp oss genom att skicka
bidrag till pg 90 06 66-9 eller lämna
regelbundet stöd via autogiro. Kontakta
föreningen per telefon 08-643 49 47 eller
via email [email protected]
Semesterstängt
Gåvokort
Du kan skänka en penninggåva till stöd
för barnens skolgång i Tibet! Genom att
ge gratulationskort på t ex födelsedag,
examensdag, ett kort till minne av någons
bortgång stöder du en mycket viktig
verksamhet.
The House of Tibet är stängt
under hela juli månad.
Vi önskar alla en riktigt skön
sommar!
Meddela oss Ditt namn och Din adress till
[email protected] eller ring
08-643 49 47 och sänd samtidigt pengar
till pg 90 06 66-9, Svensk-tibetanska skoloch kulturföreningen.
Vi sänder Dig ett kort som Du själv
kompletterar med lämplig text och
överlämnar till mottagaren.
19
N
20