1. No category

NUMMER ETT
Tidning för medlemmar i klubb Seko Posten Syd, klubb Post NordVäst och klubben för Chefer & Specialister
Årgång 6 – Nummer 1 – Mars 2015
Ansvarig utgivare: Jari Karlsson
POSTEN SYD
nummer ett 1-15
Apropå tuffa budgetbesparingar och den årliga
indragningen av personal i produktion.
Stämmer behovet överens med den faktiska
bemanningen på din arbetsplats?
2
Jeff Jönsson, Annelund
– Här på ”Berget” har jag inte märkt
någon skillnad men vi använder nog
mycket bemanningsföretag.
Mats Lloyd, Trelleborg
– Det fungerar förvånansvärt bra.
Vi har en ganska stabil vikariepool
att ringa in.
Henrik Forsberg, Malmö
Brevterminal
– Inte med tanke på hur mycket
bemanningsföretag som används.
Anders Tillgren, Limhamn
– Nej, vi har en del vakanta platser.
Vi har personal från olika kontor nästan
varje dag, även folk från bemannings­
företag, även dessa i princip varje dag.
Anders Dessler, Spillepengen
– Vi har inte gjort några drastiska
indragningar ännu. Vi lånar personal
av de andra skiften på brevterminalen
när det är möjligt.
Tim Jönsson, Dammfri
– Som det ser ut nu innan omorganisa­
tionen så tycker jag att bemanningen
stämmer.
Jonna Jönsson, Kronprinsen
– Nej, den stämmer inte överens. Har
vi låga volymer och alla är på plats kan
det gå runt, men så ser det väldigt sällan
ut. Det är ofta någon ordinarie borta och
då rings det in vikarier från bemannings­
företag. Det hade varit betydligt bättre
med större grundbemanning! Nu med den
nya organisationen känns det ännu mer
slimmat gällande grundbemanningen.
Jan Bergh, Nyhamnen
– Ja, hos oss gör man en rejäl indragning
eftersom hela kontoret försvinner.
Annars vet jag inte riktigt, det har för­
svunnit några i pension och till andra
jobb så det blir nog ingen övertalighet
när vi flyttar in på Caroli.
Håkan Hansson, Hörby
– Eftersom behovet skiftar dag för dag
och prognoserna inte stämmer med
utfallet så fungerar inte det verktyg man
har att planera bemanning. Det innebär
att vi måste jobba övertid ibland. Det
korta svaret på frågan är väl nja.
nummer ett 1-15
Ledaren
Vidare
Snart närmar sig mitt gästspel som regionens förhandlings­
ansvarige för Seko Posten Syd sitt slut, det innebär också att
jag ska lämna över till någon yngre vilket jag gör med glädje
och med övertygelsen att det kommer bli bra. I vår organisation
finns det flera yngre förtroendevalda med ett driv och en glöd
för att jobba med fackliga frågor, detta lovar gott inför framtiden.
Jag hoppas att jag kan vara med lite till innan jag helt stiger åt
sidan nästa år.
Inne i företaget
Vad är det som sker i Posten? Indragen fruktkorg, ingen
frukost för personalen, reducerad julaktivitet, stopp för inköp
av fordon, silvertejp och buntremmar för att hålla uppe ko­
fångare och ingen ommålning av lastbilar eller trailers, istället
läggs arbetet ut på andra entreprenörer eller åkare. Inom
utdelning används bemanningsföretagen Academic Work och
Student Consulting som aldrig förr och jag kan lova att kvaliteten
blir därefter. ”Hur mycket får kvalitet kosta?” och ” Vi ska
tillhandahålla rimlig kvalitet” är några citat som jag har fått
från ledningens sida det senaste året. Kvalitet i världsklass
som tidigare varit ett försäljningsargument struntar man
numera fullkomligt i.
Personal som tvingas att göra ett halvdant jobb mår dåligt
och känner sig frustrerade när ledningen inte bryr sig om deras
åsikter. När man tummar på kvaliteten och inte lyssnar på
personalens åsikter missar man några av de viktigaste hörn­
stenarna i vårt medinflytandeavtal som tillkommit för att
skapa en bra dialog, engagemang, delaktighet med en ”högt i
tak-stämning” i företaget. Det finns även en risk att ledningen
driver på i ett tempo där man inte får med sig sin personal,
och det vore olyckligt om detta företag kom i otakt.
Utanför företaget
Äntligen kan man skönja en stor förändring när det gäller frågan
om flyktingpolitik och inställningen till hur vi bör ta hand om
våra medmänniskor på jorden. Våra politiker har lyft upp frågan
överst på dagordningen vilket är helt rätt, för det är där den
hör hemma. Jag hoppas att den kan diskuteras ur en mer
mänsklig synvinkel framöver.
De söndriga och sargade offer som kommit hit genom flykt
från diktaturer eller krigszoner och lidit fruktansvärt, ska vi ta
om hand bättre i fortsättningen. Man ser dagligen hur
människor i små kommuner eller byalag engagerar sig för de
stackarna som tvingats fly från sitt hemland. Man samlar till
exempel in kläder till ensamkommande flyktingbarn och bjuder
in familjer till samkväm för att underlätta inslussningen i vårt
samhälle. De har rätt att känna vår värme och omtanke precis
som vilken annan invånare i Sverige.
Jag vill även passa på att dela med mig hur det sett ut i min
familj. Min mamma var med under andra världskriget och fick
uppleva hur det var att vara mitt inne i kriget. Dessutom var
hon krigsbarn i Danmark, men det är bara en parentes till det
som jag vill förmedla. Trots att det idag är mer än 70 år sedan
är det absolut förbjudet att vissla i mitt föräldrahem. Detta
beror på att hon fortfarande associerar visslingar till när
bombplanen kom och släppte bomber över dem. Om
jag någon gång skulle vissla får jag en tillrättavisning
modell större, och det är väl först nu när jag blivit
äldre som jag på riktigt förstår varför min mamma
känner som hon gör. Tänk på detta när ni möter
människor som varit med i krig, vi ska
behandla dessa människor med värme
och omtanke.
Löner
Det är snart dags för löneförhandling och
de sista kronorna av löneökningarna i
nuvarande kollektivavtal ska fördelas till våra
medlemmar. Jag hoppas att arbetsgivaren
även denna gång är restriktiv gällande löne­
ökningar för de som valt att inte organisera
sig i facket, det är inte mer än rätt att de
begränsas. Och jag skriver det återigen, det är
endast tack vare vi har en hög anslutningsgrad
som vi kan begära att få vara med när ett nytt
kollektivavtal ska förhandlas. I vår klubb har
vi ett stort antal arbetsplatser där vi har 100 %
som är med i Seko Posten, det är mäktigt.
Jari Karlsson
Kontaktlista
Då vi vid pressläggning inte vet hur förhandlingsuppdragen kommer att fördelas mellan styrelseledamöterna är
det omöjligt att upprätta en korrekt kontaktlista. Istället får ni, fram tills detta är klart, hålla till godo med en lista
på personer och deras kontaktuppgifter.
Telefon:
Mail:
Mårten Pavlov
010-436 41 59
[email protected]
Jari Karlsson
0709-80 44 52 [email protected]
Håkan Leijon
0709-80 41 24
[email protected]
Sofia Rosmark Jönsson
[email protected]
Annika Thurgren
0761-37 70 36
[email protected]
Anders Wiberg
010-436 11 30
[email protected]
Anders Johansson
010-436 24 85
[email protected]
Daniel Hansen
072-232 99 61
[email protected]
Försäkringar och pensioner
Mats Johnsson
010-436 06 99
[email protected]
För frågor om a-kassa eller medlemsregister: Seko Skåne, 0770-457 900, Derbyvägen 6 a, 212 35 Malmö
3
nummer ett 1-15
Minnesvärd
samverkan
På kontoret X finns en chef som är
skyldig att samverka enligt MBL (med­
bestämmandelagen) § 38 som handlar
om att arbetsgivaren ska informera
facket när hen tänker använda sig av
bemanningsföretag i sin verksamhet.
Den 18 november glömde chefen bort
detta och därför ringde Sekos förhand­
lingsansvarig upp chefen och frågade om
hen använt sig av bemanningsföretag den
nämnda dagen, detta bekräftade hen
och samtidigt erkände chefen även att
det inte skett någon samverkan.
På samma kontor den 19 november
upprepades proceduren och samma
erkännande kom från chefens läppar.
På samma kontor den 21 november
glömdes det återigen bort att samverka
enligt MBL § 38 och vår representant
kontaktade chefen igen som nu blev
riktigt bekymrad över informationen
från Seko att detta kommer att skickas
vidare till Stockholm för hantering.
Brott mot MBL § 38 brukar vanligtvis
innebära att Posten får betala ett skade­
stånd på 10 000 kronor/tillfälle.
Två månader senare när ärendet gått
till Seko Postens centrala tvisteberedare
och Postens jurister, då ändras plötsligt
chefens minne och hen påstår att det visst
har samverkats. Hen påstår att samverkan
skett med Sekos lokalt fackliga ombud,
men det är bara det att vid tillfället då
samverkan skulle ha skett fanns inget
lokalt fackligt ombud på arbetsplatsen.
Ridå.
Studier 2015
Det kommer att ske några förändringar när det gäller studier i år. Vi har minskat
på antalet utbildningar, dels på grund av att nya regler gör att man bara får gå
en utbildning per år och dels för att vi har färre handledare.
De utbildningar vi kommer att erbjuda er under 2015 är:
• E
n tredagars medlemsutbildning där vi går igenom vårt kollektivavtal, våra
skyldigheter och rättigheter och lite om försäkringar med mera. Ansvarig
för denna utbildning är Anne Gentile.
• E
n tvådagars pensionsutbildning där vi går igenom din pension, sparande
och försäkringar. Ansvarig för denna utbildning är Mats Johnsson.
• E
n tredagars facklig politisk utbildning där vi får en insikt i hur politiska
beslut tas och hur de påverkar oss samt bland annat diskuterar ideologier,
klassbegrepp och media. Ansvarig för denna utbildning är Mårten Pavlov.
Har du några frågor angående studier kan du höra av dig till mig Anne Gentile
på telefon 0725-39 43 80.
Utbildningen uppföljningsdag pension kommer vi att låta vila under 2015.
När ni närmar er pension är det en del frågor som dyker upp. Är där något
som ni undrar över eller behöver ha hjälp med inför er pension, hör av er till mig
[email protected] eller på telefon 010-436 06 99
Antingen träffas vi eller så löser vi det över telefon eller via mail.
Från redaktörerna
I detta nummer kan ni bland annat läsa om konsekvenserna av det nyligen införda Koncept Utdelning och hur det mottagits
av våra medlemmar. Vi belyser även hur vi i Seko för närvarande kämpar emot outsourcing av verksamheter. Vidare berättar
vi om hur det gått med vår rikstäckande aktivitet, Uppropet, och vad det resulterat i än så länge. Och vi har såklart med
senaste nytt från både terminal och brevbäring.
Vi på NUMMER ETT vill tacka för de bidrag som skickats in. Vi vill även tacka de medlemmar som ställer upp och låter sig
intervjuas. Manusstopp för nummer 2/2015 är satt till onsdagen den 20/5. Vanligtvis brukar vi ge ut tre nummer
av tidningen under årets första halva, i år kommer det bara att bli två. Detta beror delvis på att man centralt från och med
i år ger ut en ny medlemstidning.
Som vanligt tar vi mer än gärna emot artiklar, bilder, insändare, notiser, synpunkter och tips. Hör bara av er till
Annika eller Daniel.
Annika Thurgren
Daniel Hansen
[email protected]@posten.se
4
POSTEN SYD
nummer ett 1-15
Seko i förnyelse
Mårten Pavlov, grattis till ord­
förandeskapet i Seko Posten Syd.
Hur känns det?
– Tack så mycket! Just nu är det blandade
känslor. Det känns lite läskigt, men det
tycker jag faktiskt är på sin plats. Om
jag inte hade sådana känslor skulle det
kunna vara en indikation på att jag inte
tar uppdraget på tillräckligt stort allvar.
Men framförallt är det naturligtvis
enormt glädjande att få förtroendet.
Vad fick dig att vilja byta från
skyddsorganisationen till det
fackliga?
– Jag har faktiskt inte sett de båda upp­
dragen som totalt främmande för varan­
dra. Att vara skyddsombud är också ett
fackligt uppdrag och jag har försökt att
införliva den fackliga aspekten i min roll
som huvudskyddsombud. Men det har
alltid varit min önskan att jobba med de
fackliga frågorna och anledningen till att
jag blev skyddsombud från början var
faktiskt att rollen som lokalt facklig var
upptagen på min arbetsplats. Då jag ändå
ville engagera mig fick det bli skydds­
ombud istället. Det är ett val jag aldrig
har ångrat men när jag nu blev nominerad
var det faktiskt omöjligt att tacka nej.
Hur ser du på ditt nya uppdrag?
– Skiftet till den fackliga sidan innebär
ju att gå från någonting jag är van vid
och känner mig trygg i, till att syssla med
frågor där jag inte har samma erfarenhet.
Jag känner mig dock helt trygg med att
vi har en stor samling grymt kompetenta
kamrater som jag kan få stöd och råd av.
För även om bara en person är ordförande
så bygger hela vårt fackliga arbete på
kollektivets styrka. Jag är medveten om
att det antagligen kommer att blåsa hårt
framöver och vi kommer att behöva vara
ett sammansvetsat kollektiv för att kunna
möta en allt mer aggressiv arbetsköpare
på bästa sätt. Dessutom ska vi hitta en
organisation där alla medlemmar känner
sig hemma, oavsett inom vilken del av
företaget en är verksam.
Johan Lindholm, grattis till ord­
förandeskapet i Seko Posten!
Hur känns det?
– Det känns mycket bra tack. Det är
givetvis en stor ära att få företräda nästan
14 000 medlemmar samt att få ersätta
Affe Mellström som ordförande.
Hur ser du på ditt nya uppdrag?
– Inspirerande, kul men också otroligt
tufft. Jag är väl medveten om att det
är en komplicerad situation PostNord
befinner sig i. I takt med att brevvolymerna
faller så blir det allt svårare att kombinera
dagens servicekrav med de ekonomiska
avkastningskraven och detta leder i sin
tur till en tuff arbetssituationen för många
av våra medlemmar. En fråga som är,
och fortsatt kommer vara, en av Seko
Postens viktigaste är att vi ska möta
kund med egen personal. Företags­
ledningen vill i dagsläget något annat
men detta kan vi aldrig acceptera.
Vad har varit mest givande med
ditt uppdrag som ordförande
och förhandlingsansvarig i Seko
Posten Syd?
– Att vara facklig är inte alltid en dans
på rosor, det ska gudarna veta, men det
är samtidigt ett otroligt inspirerande
uppdrag där man får förmånen att träffa
mycket människor. Mest givande är alla
möten med människor jag haft i mitt
lokala arbete. Jag kommer givetvis att
fortsätta träffa människor även som
ordförande för Seko Posten men jag
flyttar från Malmö till Stockholm, så visst
finns det många jag kommer att sakna.
Något att tillägga?
– Ja, jag vill passa på att lyfta fram min
kollega Jari Karlsson som betytt mycket
för mig. Han har alltid funnits vid min
sida sedan jag blev vald som lokalt facklig
i Limhamn 2003.
Tillsammans är vi starka
– tre klubbar ämnar bli en
De senaste månaderna har vi i Seko
Posten Syd, Seko Klubb Post Nordväst
och Seko Klubb Logistik Syd suttit ner
och försökt komma fram till hur vi
gemensamt ska kunna bilda en stor­
klubb, och därmed ha ansvar för hela
region Malmö och samtliga av våra
verksamheter. Vårt medlemsantal
kommer vara uppemot 1 800 medlemmar
och vi kommer därmed att bli en makt­
faktor att räkna med.
En ny struktur
Tanken framöver är att den nya klubben
ska ha en styrelse bestående av tio
personer, en ordförande, en kassör och
åtta ledamöter. Inom sig ska styrelsen
sedan fördela diverse förhandlings­
uppdrag som finns i vår geografi. Även
mer lokalt ska vi ha en ny struktur bestå­
ende av åtta sektioner. En för varje
Produktionsområde inom Distribution,
samt vardera en på Brevterminal och
Paketterminal. Dessa sektioner kommer
ha sina egna styrelser med ordförande,
sekreterare, och styrelseledamöter.
Det högst beslutande organet är dock
ett representantskap, som kommer att
bestå av 24 ledamöter, plus de tio som
sitter styrelsen. I detta representantskap
görs bland annat val av klubbstyrelse och
man klubbar igenom budget, arbets­
ordning, och aktivitetsplan.
Arbetet med att sy ihop detta har varit
givande och vi har nu slutligen formerat
oss. På representantskapet den 16 mars
valdes ny styrelse, vilka uppdrag var och
en av ledamöterna kommer att ha bestäms
på konstituerande styrelsemöte den
23 mars. Vi ser alla fram emot att inom
en snar framtid redogöra för en ny, större
och ännu starkare klubb.
Daniel Hansen
Den nya klubbstyrelsen
Ordförande: Mårten Pavlov
Kassör: Anders Modigh
Styrelseledamöter:
Anders Johansson
Anders Wiberg
Annika Thurgren
Daniel Hansen
Håkan Leijon
Jari Karlsson
Sofia Rosmark Jönsson
Tobias Lundin
5
nummer ett 1-15
Uppropet
Har ni sett siffrorna vi håller upp på
framsidan av denna tidning? 1 739!
Så många av er var det som skrev
under med era namn och visade ert stöd
för vår rikstäckande aktivitet Uppropet,
här nere i vår region.
Tack till alla fackligt förtroendevalda
ute på arbetsplatserna som bedrev denna
aktivitet, och framförallt ett stort tack
till alla er som skrev under och visade
att vi gemensamt fått nog av dåliga
beslut inom företaget, och att vi enade
nu säger ifrån en gång för alla!
Och med resterande av landets insatser
så resulterade detta i hela 13 558 namn­
underskrifter, med så många namn
bakom oss kräver vi nu att ledningen
och våra beslutsfattande ägare börjar
lyssna till våra krav.
6
nummer ett 1-15
Om Uppropet
Johan Lindholm,
ordförande Seko Posten
Hur tyckte du att Uppropet gick?
– Jag tycker det gick över all förväntan.
Vi har cirka 14 000 medlemmar som
jobbar i Posten idag och vi fick in 13 558
namnunderskrifter. Det tycker jag visar
att det finns ett otroligt starkt stöd för
de frågor vi tar upp i Uppropet.
Vilken respons fick ni när ni
överlämnade Uppropet till
PostNords ledning?
– Ett möte där vi sammanfattningsvis
var överens i några frågor men även
oeniga i andra. Vi är till exempel överens
om att det är nödvändigt med föränd­
ringar i postlagstiftningen men vi är inte
överens om frågan att öka användning
av entreprenörer inom distribution.
Ni överlämnade även Uppropet
till Trafikutskottet, hur var
responsen där?
– Bra. Vi lämnade över namnunder­
skrifterna till trafikutskottets ordförande
Christian Ström, brevbärare på
Kopparberget, var frivilligt utlå­
nad till Toftanäs där han jobbade
som chaufför och körde ut paket
till företag.
Karin Svensson Smith (MP) och hon
visade stor förståelse för problematiken
vi beskrev och även en tydlig vilja att
hjälpa till. Att få till en ny omfattande
postlag kan ta flera år så vi bestämde
oss för att ta upp två saker vi anser att
det finns goda möjligheter att på kort
sikt förändra. Det första var att vi anser
att fastighetsboxar ska vara obligatorisk
utdelningsform i flerfamiljshus. Det
andra var att vi vill att man plockar bort
kraven på pristransparens som idag
innebär att konkurrenterna kan ”plocka
russinen ur kakan”. Även Näringsdepartement har
fått ta del av Uppropet, hur var
mottagandet där?
– I samband med överlämnandet fick vi
möjlighet att redogöra för hur vi ser på
situationen i företaget och varför vi
anser att dagens situation, höga avkast­
ningskrav i kombination med de service­
nivåer som är fastställda i postlagen,
inte är hållbar.
Vi informerade också om vår oro för
ökad outsourcing och utnyttjande av
entreprenörer inom paket- och pall­
distribution. I denna fråga ligger ansvaret
i första hand på arbetsgivaren, men med
tanke på frågans vikt ville vi ändå redo­
göra för våra uppfattningar direkt till
Näringsdepartementet.
Vad händer nu, då? Hur fortskrider
arbetet med Uppropet?
– Nu har vi lämnat över alla namn­
under­skrifter till regering, riksdag och
företagsledning men det innebär inte att
vi slutar jobba med Uppropet, tvärtom.
Att förändra lagstiftning eller ekonomiska
avkastningsmål är inget som görs över
en natt, det tror jag alla förstår, men vi
kommer att fortsätta att träffa ansvariga
politiker för att få till de förändringar
som vi anser är helt nödvändiga. Vi kan
heller aldrig acceptera att Posten ökar
utnyttjandet av entreprenörer där vi
möter kund som man nu föreslår att
göra i Göteborg. Med i princip alla
anställda i företaget bakom oss så går
det inte att bortse från våra krav.
Hej Christian, varför valde du att
prova på att jobba som chaufför?
– Jag har jobbat som brevbärare sedan
1997 och hade en längre tid tyckt att
jobbet som brevbärare var väldigt enfor­
migt, speciellt när man gått samma slinga
flera år. Jag bad att få testa något nytt
inom Posten och möjligheten att prova
på Logistik dök upp och då ville jag testa.
– Jag trivdes bra med arbetskamra­
terna, det var samma jargong som inom
brevbäringen så det var lätt att komma in
i gänget. Man träffar dock sina kollegor
mindre än inom brevbäringen.
Starttiderna var lite olika beroende
var man körde, jag jobbade alltid mellan
klockan 07.30 till 16.30. Tyvärr gick
dessa sluttider aldrig att hålla.
Hur var det att jobba där?
– Jobbet i sig trivdes jag med, jag gillar
att köra bil och att få sköta mig själv.
Men jobbet som det ser ut nu är alldeles
för tungt och stressigt. Rundorna är för
stora, med den mängden paket som de
kör ut och antalet stopp som de har,
finns det verkligen utrymme att skapa
fler slingor enligt mig.
Raka schema alltså?
– Nja, jag fick aldrig något schema, man
hade en starttid och en sluttid.
Är det stor skillnad mellan de
olika jobben? Exempelvis arbets­
tider och fysisk belastning.
– De fysiska skillnaderna är att man
jobbar mycket med överkroppen på
Logistik, medan i brevbäringen så tar knä
och ben mest stryk. På Logistik har man
en deadline vilken man inte har inom
brevbäring i samma utsträckning, detta
bidrar till mer stress.
Hur fungerade organisationen
och chefskapet?
– Cheferna var bra, väldigt hjälpsamma
och hade koll på läget. De ringde när
man var ute för at kolla hur man låg till
och om man behövde stöttning med
rundan. Man hade bra kontakt med
dem, jag kan lätt säga att de är bland
de bästa chefer som jag haft.
Nu är du tillbaka i brevbäringen
igen, varför flyttade du tillbaka?
– Jag flyttade tillbaka för att jobbet var
väldigt stressigt och alltför tungt. Jag
fixade inte den fysiska delen av jobbet.
7
nummer ett 1-15
Koncept Utdelning Jobba Rätt
Att arbetsgivarsidan sätter en enorm
tilltro till Koncept Utdelning, det vet
vi. Hur arbetssättet fungerar i stabil
drift, utan inslag av kaos relaterat till
ovana eller dålig planering, vet vi inte
i skrivande stund.
Pressat läge
Det vi vet är dock att den grund varpå
projektets besparingspotential vilar, är
tämligen instabil. De mätningar som
visade på tidsvinster kan knappast sägas
vara säkerställda, med tanke på det
bristande underlag som dessa baserats
på. Detta sammantaget gör att det är
svårt att uttala sig om huruvida detta
kommer att lyckas eller inte. Några
saker vet vi dock. Vi vet att det aldrig
går att uppnå bättre ergonomiska förut­
sättningar med fyra flöden än med tre.
Om vi använder oss av den bästa arbets­
metodiken kan vi neutralisera de skadliga
effekterna och hitta ett hållbart sätt att
arbeta på, men jag är orolig för hur
möjligheterna för detta kommer att
påverkas av en eventuell insikt om att
konceptet inte levererar den tidsvinst
man hoppats på.
Medlemsmöte i Lomma.
8
Om vi skulle hamna i en situation där vi
inte ser tidsvinster där konceptet införs
och företaget centralt går hårt fram för
att pressa kostnader, är det inte svårt att
tänka sig att en tämligen skarp konflikt­
linje kommer att infinna sig på våra
arbetsplatser. I en pressad situation
kommer arbetsledningens överseende
med beteende som tar längre tid att vara
begränsat, samtidigt som produktions­
personalen kommer att ha ett än större
behov, rent fysiskt, av att arbeta som det
är tänkt. Detta riskerar naturligtvis att
ställa saker och ting på sin spets. I ett
sådant läge är det extremt viktigt att vi
håller ihop som kollektiv. Det är alltid
svårare att jobba rätt som enskild individ
än om alla på arbetsplatsen enas kring
idén. Som facklig rörelse måste vi vara
medvetna om att vår styrka ligger i vårt
medlemsantal och samma princip gäller
även här. Kollektiv organisering och
solidaritet är inte bara fina tankepro­
dukter utan även effektiva metoder för
att uppnå gemensamma förbättringar.
Nu kör vi
Nu behöver det inte bli på detta vis.
Vem vet, konceptet kanske fungerar
utmärkt. Men i händelse av att det skulle,
till viss del eller till fullo, fallera är det
viktigt att komma ihåg att vi ska jobba
på ett sätt som minimerar riskerna för
våra kroppar. Vi ska inte vara dem som
tar smällen för dålig planering eller
bristande resurser. Vår uppgift är att
utföra våra arbetsuppgifter på det sätt
de är tänkta att utföras med en, för att
citera arbetsgivaren, insikt om att kroppen
ska hålla. Ökade hälsorisker ska inte vara
ett acceptabelt sätt för att skapa lönsamhet
i vilket företag som helst, och särskilt
inte i ett företag som aspirerar på att
vara ledande när det gäller arbetsmiljö­
arbetet.
Det är viktigt att komma ihåg att Jobba
Rätt är vår egen aktivitet. Det är upp
till oss att förvalta och utveckla den,
tillsammans. Den är oberoende av vilket
projekt arbetsgivaren kastar fram härnäst
och behöver inte anpassas efter huruvida
sammanträdesdörren är öppen eller
stängd. Vi äger aktiviteten ute på våra
arbetsplatser och vi har alla möjligheter
att lyckas om vi gör det tillsammans.
Mårten Pavlov
nummer ett 1-15
Medlemsmöte
Medlemsmöte på Limhamn.
Koncept Utdelning Jobba Rätt
Med anledning av införandet av
Koncept Utdelning har Seko Posten
Syd valt att genomföra medlems­
möten på arbetsplatserna innan
själva konceptet drar igång. Vi vet att
vi inte har resurser att genomföra
möten på alla arbetsplatser men
ambitionen är att genomföra så
många möten som möjligt.
Anledningen till detta är att Jobba
Rätt måste bli en naturlig del av
arbetet. Vi kommer att spendera
mer och mer tid ute i brevbäringen
med ett tyngre och mer repetitivt
arbete som följd. Det tar längre tid
att göra saker på rätt sätt, vilket kan
komma att leda till att vi får problem
med kvarligg. Men om vi tvingas
välja mellan en försämrad arbets­
miljö med ökad risk för skador å ena
sidan, och försämrad kvalitet å den
andra, borde valet vara självklart.
Vår yrkeskompetens borde vara en
konkurrensfördel för företaget, inte
vår försämrade hälsa. Och om ingen
annan tydligt tänker fastslå detta är
det upp till oss själva att göra så
tillsammans.
9
nummer ett 1-15
Koncept Utdelning
Exemplet Limhamn
Som de flesta vet var brevbärarkontoret
Limhamn, tillsammans med Lomma, först
ut i utrullningen av Koncept Utdelning.
Pilot fick det inte kallas men en kan
konstatera att det ändå har blivit någon
form av just pilot. De flesta tittar på
Limhamn för att inte trampa i samma
fällor. När man satte sig ner för att bygga
organisationen på arbetsplatsen var det
vissa parametrar som var heliga. Koncep­
tets käpphästar, sluttid klockan 17.00
och prioturer på minst två timmar, fick
man inte göra avsteg ifrån. Därav återkom
några förslag på organisation med avslag
från regionen. Inte heller fick man på
förhand peka ut delar eller områden där
man ansåg det mer lämpligt att kamma
upp posten. För övrigt har regionchefen
gått ut med information att det endast
är han som kan godkänna avsteg från
utdelning med fyra flöden. Konceptet
begränsar som sådant möjligheten att
lokalt på arbetsplatsen påverka och
förbättra organisationen.
När det gäller arbetstider har jag förståelse
för att organisationen måste fungera
utifrån de klockslag den utdelningsklara
posten kommer till kontoret. Det jag
däremot har svårt att förstå är den totala
styrningen uppifrån. Litar man inte på att
cheferna ute kan skapa en organisation
så att denna håller med nya ankomsttider
för post, även om den inte innehåller
dessa två parametrar? Nu verkar emeller­
tid regionen ha lättat lite på styrningen
kring dessa käpphästar, organisationer
med kortare prioturer har enligt rykte
godkänts. Kanske hade brevbärarkontoret
på Limhamn bara otur att vara först ut?
Jag har dock svårt att förstå den rigida
hållningen gällande fyra flöden till varje
pris. I konceptets slutrapport menar man
att kamning i flerfamiljshus kan vara
mer lämpligt ur arbetsmiljösynpunkt,
och även bör genomföras i vissa fall.
Då det är tidsvinster och ekonomi som
ligger bakom Koncept Utdelning tycker
jag att ledningen bör fundera över var
dessa tidsvinster återfinns. Brevbärare
som jobbat med det nya arbetssättet ett
tag nu vittnar snarare om att det tar längre
tid, extratiden som går åt i utdelning vägs
inte upp av tidsvinsten med att inte
kamma upp c5, när det gäller vissa typer
av hushåll och utdelningsfordon.
Har det fungerat?
Jag arbetar inte själv på kontoret men
har fått agera lokalt ombud då jag är
förhandlingsansvarig för Malmö Syd
och arbetsplatsen saknar ombud. Svaret
på frågan ovan måste bli nej utifrån mitt
perspektiv som facklig. I skrivande stund
har man jobbat utifrån Koncept Utdelning
i drygt en månad. Initialt var det mer
eller mindre kaotiskt och mycket av detta
berodde på att alla förändringar genom­
fördes samma dag som Koncept Utdelning
startade, ny möblering, nya slingor, ny
kamning, informationsbrist och minimalt
eller obefintligt med övning. De första
veckorna gick övertid ut och en hel del
post hann man inte med att dela ut.
Utifrån överenskommelse i samverkan
hade man extra personal på plats för att
underlätta den omfattande förändringen.
Detta räckte dock inte, ganska snabbt
visade det sig att organisationen inte höll,
man blev bland annat tvungen att tidi­
garelägga starttiderna för att kunna få
ihop allt.
Efter en månad träffades vi i sam­
verkansgruppen för att utvärdera
organisationen. Kortfattat kan man säga
att denna måste göras om, främst handlar
det om för långa prioturer som medför
att man kommer ut för sent till andra­
slingan. Förhoppningen är att organisa­
tionsförslaget godkänns regionalt och
att det är genomförbart utifrån maskin­
kapaciteten, indikationerna uppifrån
är positiva.
Kvalité
Kvalitén är milt uttryckt ett hett ämne.
Brevbärarna klagar på kvalitén i det ut­
delningsklara, alltifrån eftersändningar
och lagringar till att brev med ett helt
annat postnummer dyker upp i lådan.
Man bör inte underskatta hur brev­
bärarna känner inför detta, det finns
en stolthet i att hålla god kvalité. Tidigare
har man ute på kontoret räddat det som
kommit fel, nu finns inte den möjligheten.
Det skapar oro och frustration.
Personalläge
Sjukskrivningarna har ökat, både långoch korttidssjukskrivningar. Möjligen
kan vissa förklaras med årstiden men
de flesta hänger troligen ihop med den
nya organisationen. Ett problem kopplat
till detta är att de lokala cheferna inte
får skriva anställningsavtal utan måste
söka dispenser. Detta har i Limhamn
medfört att man lånar in personal från
andra kontor samt har inne personal
från Student Consulting nästan varje
dag. Man har således ingen stabil grund
att stå på, ovan personal medför ad
hoc-lösningar för dagen. Även detta
skapar oro och frustration.
Nuläge
Förhoppningsvis blir den nya, tänkta
organisationen bättre för personalen.
Men det som oroar mig är stämningen
på kontoret, det känns som att man är
inne i en neråtgående spiral som kan ta
tid att ta sig ur. Personalen undrar varför
Posten ändrar ett fungerande arbetssätt.
Majoriteten anser att det är en försämring
på många plan, exempelvis tar det längre
tid att dela ut posten, man har försäm­
rade arbetstider och även arbetsmiljön
har försämras såväl fysiskt som psykiskt.
Vidare är förtroendet för företaget
mycket lågt.
Efter alla samtal med brevbärarna på
Limhamn har jag ett ord som samman­
fattar läget; frustration.
Koncept Utdelning kanske kan fungera
på vissa ställen eller via vissa utdelnings­
former. Dock anser jag att regionen bör
ta sig en funderare. Det verkar som man
i nuläget trycker ut det överallt bara för
att man ska, utan att titta på om det
fungerar. Istället bör man fundera över
var man faktiskt hittar tidsvinster, för det
är väl huvudanledningen till införandet,
men framförallt bör man fundera över var
det är realistiskt att genomföra det.
Jag är medveten om denna text kan
uppfattas som negativ och gnällig.
Men samtidigt, om inte jag som facklig
förmedlar hur personerna på golvet
känner, vem ska då göra det?
Annika Thurgren
10
nummer ett 1-15
Koncept Limhamn
Vanligtvis brukar NUMMER ETT
inte ta med anonyma intervjuer men
denna gång gör vi ett undantag.
Vi anser att det är av största vikt
att förmedla hur brevbärarna upp­
lever Koncept Utdelning och vi vill
inte att någon ska komma i kläm.
Hur har det varit att jobba enligt
konceptet?
– Dåligt, det fungerar inte. Folk är på
dåligt humör och stämningen är dålig.
Nu har vi haft detta i en månad och
organisationen fungerar inte. Sjukskriv­
ningarna har ökat, både långtids- och
kortidssjukskrivningarna. Innan hade
vi ingen övertid på Limhamn, men det
har vi nu.
Finns det något positivt?
– Nej.
Hur fungerar det ergonomiskt och
hur påverkas kroppen?
– Redan efter två veckor började jag få
ont i händer, armar och rygg. Det har
jag aldrig haft innan trots att jag har
jobbat många år inom Posten. Jag tränar
dessutom en hel del på min fritid men
det hjälper inte.
Hur har det varit att jobba enligt
konceptet?
– Det är psykiskt och fysiskt mer påfres­
tande. Det är mer att hålla reda på därute
med det extra flödet, överblicken över hur
mycket arbetskamraterna har kvar att
göra, om det exempelvis skulle behövas
stöttning, har helt försvunnit. Sen finns
det en stor frustration över den post
som kommer fel när man ute på rundan,
så som eftersändningar och annat
felsorterat, innan gick det att rädda.
Fysiskt är det mer att göra, mer kamning
och mer ansträngt ute. Man är ute längre
eftersom det tar längre tid och utsätts
därmed mer för väder och vind.
En del problem alltså, finns det
något positivt?
– Det skulle väl vara att personalen
går nya slingor och får se nya delar
av området.
Hur fungerar det ergonomiskt
och hur påverkas kroppen?
– Jag försöker att tänka ergonomiskt
och Jobba Rätt.
En sådan här hög kan man hitta på morgonen.
Hur har det varit att jobba enligt
konceptet?
– Det är väldigt stressigt. Möjligen att
det fungerar vissa dagar utan reklam, att
arbetstiderna håller. Men det händer ofta
att jag inte hinner in i tid till öppning av
Fc, antingen blir min rast lidande eller
kunderna, jag har exempelvis tvingats
öppna 20 minuter efter egentlig öppnings­
tid. Kunderna blir så klart irriterade och
det är tråkigt att kvalitén försämras. En
kväll vid halvsjutiden när jag var på väg
att stänga kontoret dök en vikarie upp
med hela cykeln full av post, den posten
blev inte utdelad den kvällen.
Finns det något positivt?
– Nej, inte ett dugg.
Hur fungerar det ergonomiskt och
hur påverkas kroppen?
– Nu måste man ju ha västen, gillar det
egentligen inte men det finns inget annat
val. Armen som man har posten på måste
man ha en bit utanför kroppen på grund
av västen vilket innebär att man måste
vrida sig mer, jag har redan börjat få lite
ont i nacken.
En av kvalitetsbristerna.
En lista på sju punkter om anledningar till att en förändringsprocess kan misslyckas:
1. Visionen är inte tillräckligt tydlig ”Va!? Vilken del
av vår nya slogan är det ni inte fattar? Vi levererar!”
2. Angelägenhetsnivån är inte tillräckligt hög hos
berörda medarbetare. ”Om ni jobbar på duktigt
under stark press så lovar vi att göra allt för att
outsourca era jobb!”
3. Processen är inte tillräckligt starkt förankrad hos
dem som berörs. ”Det räcker väl med att ni får era
nya slingor när det väl är dags.”
4. Det tas inte itu med de hinder och motstånd som
finns till förändringen. ”Det står säkert i Code of
Conduct att ni måste vara positiva till förändringar så
sluta gnäll!”
5. Insatsbehovet gällande tid och pengar för föränd­
ringen underskattas. ”Visserligen kom man fram till
att tidsbesparingen till viss del berodde på
ny klumpsorteringsmaskin, men skit i det. Och just
det, vi driver igenom förändringen på halva tiden.”
6. Tidiga framgångar uteblir. ”Varför funkar det inte?
Måste bero på lata och gnälliga brevbärare!”
7. Segern tas ut i förstkott. ”Konceptet funkar utmärkt.
Om det på någon arbetsplats inte skulle funka, se föregående mening.”
(listan i fet stil kommer från arbetsmiljöverket, reds. anm.)
11
nummer ett 1-15
Maskinutbytet
Nuläget
När detta skrivs pågår som bäst installa­
tionen av IRM178. Testerna är påbörjade
och kommer att fortsätta under våren.
Parallellt med detta håller man på med
beställningar av arbetet med kringut­
rustning, bland annat Lådtransportbanor
(LTP). Två nya banor skall installeras för
att möjliggöra lådutskick från samtliga
sektioner av de båda IRM.
(O)-ljud
Några irritationsmoment har dykt upp.
Signalhornet upplevs störande, framför­
allt genom de relativt många stoppen i
maskinen som genererar täta återstarter.
Som jag har beskrivit i diskussioner
med några ur personalen finns det ett
mycket detaljerat regelverk som styr hur
ett signalhorn ska fungera. En av dessa
bestämmelser anger lägsta och högsta
tillåtna decibelvärde på signalen. Styrkan
måste lägst vara 10 dba över högsta
omgivande ljudvolym, men får maximalt
uppnå 115 dba om inte särskilda skäl
föreligger för högre ljudstyrka. IRM-s
signalhorn ligger på ca 80 dba, vilket är
ungefär vad det måste vara för att uppfylla
kraven. Det hindrar inte att undertecknad
har fört diskussioner med Maskinteknik
i ärendet.
Märkliga arbetsställningar och
irriterande driftstopp
Vid maskinens cullermodul finns
en speciell röd rejektlåda. Lådan är
svårhanterad och teknikerna tittar på
problemet för att försöka hitta en möjlig
lösning. En hel del brev landar dessutom
utanför denna. För att komma åt dessa
”tappade” brev tvingas man krypa in
under maskinen i en något otrevlig
arbetsställning. Arbete pågår med att
komma tillrätta med de många stoppen,
som innebär täta omstarter av maskinen.
Till en del anses det bero på att för mycket
12
post ”trycker på” från FSU, mer än vad
maskinen kan ta emot. Detta räknar
man med ska rätta till sig när vi har två
IRM i drift samtidigt. En annan anledning
till stoppen är att icke maskinvänlig post
inte skiljs undan i tillräcklig omfattning.
Förhoppningsvis kommer detta att bli
bättre när maskiner och arbetsrutiner
är intrimmade.
Närmaste framtiden
Förberedelser pågår också för fullt inför
kommande installation av brevresnings­
maskinen FSU69. Arbeten med att höja
undertaket samt delar av ventilations­
systemet är påbörjade. Flytten av Hanter­
lastaren för att frigöra yta är planerad till
slutet av april. Innan dess kommer tester
att göras med alternativ lådspräckning.
Under flytten kommer det ju att bli
frågan om ett antal veckor med manuell
hantering av lådor. Om allt går som
planerat kan man använda någon
ALA-robot på utkajen till hjälp för att
minska de manuella lyften av blålådor.
Printrar, kablar och hål i golvet
En del jobb som har släpat efter är nu
antingen helt eller delvis avslutade.
Printrar med tillhörande kabeldragningar
vid GSM är nu färdiginstallerade. Hål i
golvet efter ändringar av dammsugar­
uttagens placering är i stort sett lagade.
Dock återstår lite ”finlir” vid de nya
uttagen med att applicera fogmassa
runt hålen.
Malmösorteringen tillbaka till
renoverad lokal
Avdelning Borrgatan (Spillepengen) har
flyttat tillbaka till sina nygamla lokaler.
Boxanläggningen från Hans Michelsens­
gatan kommer att flyttas in under våren.
Det som fortfarande i skrivande stund
återstår är justering av ventilationen.
Vad händer med parkettgolven?
När det gäller parkettgolven har jag
inget nytt att rapportera än. Anslags­
begäran skickades innan jul för behand­
ling centralt. Som ni alla säkert vet får
inte terminalchefen själv besluta om
investeringar i den storleksordningen.
Däremot kvarstår min ståndpunkt. Jag
anser att någorlunda samsyn skall råda
inom företaget kring investeringar på
arbetsmiljöområdet, i likhet med inves­
teringar i maskiner. Det ska i grunden
vara ungefär samma arbetsmiljö, på
likartade arbetsplatser. Om PostNord,
som det verkar, tycker att ett bra och
för kroppen skonsamt golv är viktigt för
personalen vid maskinparkerna i
Hallsberg, Rosersberg, Nässjö och
Årsta är detta exakt lika betydelsefullt
för medarbetare på exempelvis Malmö
Brevterminal!
Koncept Utdelning
Koncept Utdelning gick i skarp drift
måndagen den 2 februari. För terminalens
del har det fungerat bra. Till en början
har vi bara finställt till slinga till brev­
bärarkontoren Limhamn och Lomma.
Från och med 1 mars utökades konceptet
med slingförädling till flera kontor. Det
jag har fått till mig från produktionen är
att ”slasken” varit oacceptabelt stor, i
runda slängar 20 % av maskinvolymen.
Arbete pågår med att analysera orsakerna
och här har programansvariga en viktig
funktion. För operatören gäller största
noggrannhet vid lådläggningen. Rätt
slingetikett på lådan är naturligtvis ett
måste när posten inte skall kammas av
brevbäraren. Tidigare var det ju enhetliga
etiketter till samma kontor, oavsett block.
Hur det har fungerat på de brevbärar­
kontor som hittills testat konceptet står
att läsa om på annan plats i denna tidning.
Patrik Håkansson
nummer ett 1-15
Outsourcing
– det nya svarta?
NUMMER ETT pratar med Patrick
Theodorsson, ordförande för Seko
Posten Klubb Väst för att ta reda på
vad som pågår gällande ryktena om
outsourcing i Göteborgsområdet.
Vad är det som händer i
Göteborg inom Logistik?
– Arbetsgivaren har fattat beslut om att
lägga ut all paket och palldistribution
inom kommunerna Kungälv, Stenung­
sund och Tjörn på entreprenad. Man
kommer att gå ut bland externa åkare
med ett anbudsförfarande med avsikt
att dessa körningar ska tas över från och
med den första maj. För vår del handlar
det om sju skåpbils- och åtta lastbilsvakter
som försvinner. Dessutom har man sedan
tidigare genomfört en test med entre­
prenad på paketdistributionen inom
två postnummerområden i centrala
Göteborg. Denna test kommer nu att
permanentas genom att två olika privata
logistikföretag tar över drygt sju
skåpbilsvakter.
Enligt arbetsgivaren kommer detta
inte att leda till någon övertalighet i detta
läge men det skapar ändå stor oro och
spekulationer kring huruvida det kommer
att stanna vid detta. Kommer man i
framtiden att lägga ut fler vakter?
Kommer även brevbäringen att drabbas?
Hur blir det med kvalitén? Är Postens
prat om integrerad produktion bara
tomma ord?
Det innebär dessutom att man nu slår
sönder väl fungerande arbetsgrupper
som i vissa fall kört i dessa områden i
över tjugo år. På sikt kommer var femte
arbetskamrat att ha en annan arbets­
givare än Posten och därmed ha helt
andra löner och anställningsvillkor än
våra chaufförer.
Hur har Seko Posten Klubb
Väst agerat i frågan?
– Till att börja med har vi naturligtvis
reserverat oss emot beslutet. Det är vi den
enda fackliga organisation som har gjort.
Framförallt är jag mycket besviken på
ST Post som trots allt har några med­
lemmar på de berörda arbetsplatserna.
De varken yttrade sig i frågan när den
behandlades i regional samverkan eller
reserverade sig i efterhand.
– I samband med att beslutet blev
officiellt åkte jag och vårt regionala
huvudskyddsombud, Claes Söderling,
ut till de berörda arbetsplatserna för att
prata med medlemmarna och informera
om vad som hänt. En vecka senare genom­
förde vi ett möte för medlemmarna på de
två arbetsplatser som är mest berörda.
På mötet bjöd vi in regionchefen som
fick komma dit och förklara beslutet och
svara på frågor. Tyvärr blev varken vi
eller våra medlemmar särskilt mycket
klokare då arbetsgivaren inte har något
annat att komma med än att det centralt
beslutats om inköpsstopp av last- och
skåpbilar och att man därför tvingas
lägga ut verksamheten på externa åkare.
Vi tror ju inte att det är det som är det
huvudsakliga skälet. Det handlar nog
snarare om en ideologisk tanke som
bygger på att sätta press på de anställda.
Hotet om att våra jobb kan säljas ut
när som helst ska dämpa den fackliga
organisationens krav på villkorsför­
bättringar och de anställdas krav på
trygga anställningar och bra arbetsmiljö.
I övrigt så har vi har även en mycket
aktiv sida på facebook där vi informerar,
skapar opinion och kommunicerar med
våra medlemmar så mycket vi kan.
Vad händer nu?
– Så fort vi fick information om arbets­
givarens planer kontaktade vi Seko
Posten centralt som direkt begärde en
central beslutsförhandling. På förhand­
lingen som genomfördes den 19 februari
begärde vi att Posten skulle redovisa
underlag för att detta kommer att bli
billigare än att köra med egna chaufförer.
Några sådana underlag kunde arbets­
givaren inte visa, man kunde inte heller
svara på om det finns andra alternativ
än att lägga ut på entreprenad. Därför
ajournerades förhandlingen till den
30 mars. Vi har väl trots det inga större
förhoppningar på att arbetsgivaren ska
dra tillbaka beslutet med tanke på att
ledningen har som ambition att ungefär
20 % av all paket och palldistribution
ska läggas ut på entreprenad. Vi i Seko
Posten kommer att fortsätta vår kamp
mot denna utveckling på olika sätt. Det
handlar om att skapa opinion bland
våra medlemmar men det kan även bli
aktuellt att gå ut i media.
– Vi kommer även att följa upp
de externa åkarna och bevaka att
samtliga som kör för Posten omfattas
av kollektivavtal.
Annika Thurgren
Åter avsändaren
Medlemmarna i Kungsbacka returnerar
”presenten” från PostNords vd.
13
nummer ett 1-15
Ter minal
Det är tuffa, hektiska, och bråda tider i
Posten nu, och det gäller även på brev­
terminalen. Jag tror inte det har undgått
någon längre att det haglar ner en massa
tunga beslut från centralt håll. Beslut
som minst sagt minimerar allt lokalt
inflytande på vår egen arbetsplats. I
skrivande stund så måste man exempelvis
ansöka om dispenser från Stockholm
varje gång arbetsgivaren vill förlänga
en anställning, och likadant gäller för
mer- och övertid. Det senare av dessa
två beslut har även stundtals lett till att
vi fått se mer bemanningsföretag i bygget,
vilket såklart föranleder att vi i Seko
återigen ställer frågan till arbetsgivaren:
Har vi egentligen rätt grundbemanning?
Det märks tydligt och klart att Posten
nu vänder på varenda krona och öre, vilket
känns hela vägen ner till produktions­
golvet. Detta skapar oro och missnöje
bland våra medlemmar, som jag delar.
Och jag är innerligt rädd för att vi nu
kapar så mycket i kanterna på vår orga­
nisation att vi i långa loppet riskerar
förlora den konkurrensfördel vi tidigare
haft gentemot våra konkurrenter, dvs
vår höga kvalitet. Det är helt enkelt inte
lika roligt att gå till sitt jobb när man
inte känner att man kan utföra sitt jobb
på bästa vis längre.
Från fasta till rörliga kostnader
Ett nytt mantra verkar ha smugit sig
in i verksamheten som sipprat ner från
koncernnivå: att flytta sina kostnader
från fasta till rörliga.
14
Vi har den senaste tiden sett detta
i överutnyttjandet av bemanningsföretag,
såväl som i frågan om att outsourca
delar av transportsidan, och vi i Seko
har ingen förståelse för dessa tanke­
gångar. Jobb som ska utföras dagligen
inom företagets ramar bör och ska vara
jobb utfört i egen regi. Det är vår bestämda
uppfattning att det är vägen till framgång.
Har man ett konstaterat statiskt och
frekvent återkommande behov, finns
absolut ingen rim och reson i att överföra
kostnaderna för detta från fast kostnad
till rörlig kostnad. Jag kan inte se annat
än att detta är ett ideologiskt ställnings­
tagande. Ett ställningstagande vi aldrig
kommer att ha förståelse för och som
Seko alltid kommer vara bestämt emot!
Även på brevterminalen har denna
fråga aktualiserats i form av att man
återigen ser över huruvida lokalvården
ska vara i egen regi eller ej, en fråga där
vi såklart har en kristallklar åsikt: Vi vill
ha kvar vår lokalvård i egen regi.
Jag kan utan att tveka hävda att vi
idag har en lokalvård i världsklass på
brevterminalen, och jag är helt säker
på att alla är beredda att hålla med mig
i denna fråga. Våra lokalvårdare gör ett
lysande jobb på terminalen, något som
vi terminalare tydligt gett uttryck för i
bland annat Arbetsmiljöenkäten. Även
en namninsamlingskampanj visar på
vilket stöd som finns i denna fråga. Vi
har till dags datum fått in ett par hundra
namnunderskrifter, och har du ännu
inte skrivit under så gör det. Gör din
röst hörd, och visa att du inte stödjer
idén om att outsourca delar av vår verk­
samhet. Detta är ett jobb som ska utföras
dagligen och med hög kvalité, och för att
säkra detta så är det ett jobb vi ska utföra
i egen regi.
PIM
Det har nu gått ett tag sedan vi införde
PIM på terminalen och det har väl både
gått bra och dåligt. Införandet som sådant
har till stora delar varit ganska smärt­
fritt men i bakvattnet höjs nu en mängd
avtalsfrågor. Stundtals råder stor förvir­
ring bland chefer och våra medlemmar i
en hel del frågor rörande bland annat
schema och semester.
Detta är inget som gått oss obemärkt
förbi, och vi jobbar för fullt med att
analysera problemen och spåna på
lösningar. Jag för i skrivande stund
diskussioner både lokalt och centralt i
frågan, jag ber att få återkomma i denna
fråga till er, men jag vill i alla fall ha sagt
att jag jobbar med den på alla plan
Årsmöte och ny styrelse
Den 7/2 hade vi ett välbesökt och mycket
givande årsmöte på Restaurang Översten
i Malmö. Över 70 deltagande genererade
både intressanta diskussioner och en
mysig sittning i restaurangen därefter.
Och som på alla årsmöten så var det
såklart även dags att göra val till styrelsen.
Jag vill börja med att tacka för för­
troendet jag fick av er då ni valde mig till
ordförande. Det känns väldigt hedrande
nummer ett 1-15
Uppföljning av flytten från Nyhamnen
och jag lovar göra mitt bästa för att förvalta
detta förtroende. Men ensam är inte stark,
och jag kommer att behöva all er hjälp
framöver. Jag tror att det är en sanning
som gäller för oss alla nu när det blåser
tuffa vindar i företaget. Vi behöver
varandra mer nu än någonsin, och till­
sammans ska vi gemensamt se till att vi
har en produktiv och givande framtid
ihop, med bra arbetsmiljö och trygga
anställningar som signum!
Vi avtackade även Mats Sjölin som
ordförande. Mats har de senaste åren
gjort ett strålande jobb, och hans känsla
för allas lika värde och medmänsklighet
har varit en tillgång för oss alla. Dessa
egenskaper är dock kvar i styrelsen då
Mats på mötet blev invald som ledamot.
Utöver det så hälsar vi Patrik Holmberg
välkommen in i terminalsektionens
styrelse. Ett nytt namn i styrelsen är
alltid kul och spännande, och framförallt
sunt. Alla organisationer lever på att det
blåses nytt liv in i dem mellan varven,
med nya infallssvinklar och nya idéer.
Den nya styrelsen har sedan dess
konstituerat sig och vi har gemensamt
fördelat arbetet mellan oss. Mer om
detta upplägg kommer hem till alla
terminalare i brevform.
Vi ses på barrikaderna
Daniel Hansen
Nu är det inte många dagar kvar till
Nyhamnens kontor ska stängas och
flytta in på Östergatan. Detta ska ske den
23 mars. I höstas när beskedet kom om
flytten var Seko ute och intervjuade
medlemmar på kontoret. Då var det en
stor oro och många frågetecken om vad
som skulle hända och hur allt skulle bli.
Seko var för någon månad sedan ute på
Nyhamnen igen för att undersöka läget
bland personalen. Då fanns fortfarande
en stor oro om vem som skulle hamna
var och hur de skulle få plats på Öster­
gatan. Nackdelen med bristfällig och
otydlig information är att det skapar oro
och ryktesspridningar. Det finns dessutom
ett företagscenter på vartdera kontoret
som nu ska bli ett, med personal på båda
kontoren som varit osäkra på hur deras
framtida arbeten ska komma att se ut.
Många kunder som kommit till företags­
center är tveksamma till hur det ska gå att
parkera utanför kontoret på Östergatan.
Det har dröjt in i det längsta innan
personalen fått tydlig information. Först
20 dagar innan sammanslagningen
genomfördes en arbetsplatsträff på
Nyhamnen där personalen blev infor­
merad om hur framtiden kommer att
se ut. Utöver det har det från arbets­
ledningens sida utlovats ett personligt
samtal med var och en på arbetsplatsen
om förändringarna. Detta har i skrivande
stund ännu inte infriats.
Förändringar är kanske ett måste men
då är det viktigt att personalen blir
involverad och får känna en delaktighet
och möjlighet att påverka. Det har
tyvärr inte skett i en tillräckligt hög
omfattning i det här fallet. Hoppas att
det dras lärdom av det inför nästa gång
saker ska förändras …
Sofia Rosmark Jönsson
Tack
År 2009 fick jag förtroendet av er
medlemmar att bli ordförande i dåvarande
Seko Terminalklubben. Det är det
finaste uppdraget man kan få om man
är fackligt aktiv på sin arbetsplats. Jag
vill tacka er alla för att jag fått detta
förtroende under tre mandatperioder.
Under dessa år har man upplevt en hel
del, så som ett antal löneförhandlingar,
samverkan på alla dess nivåer, arbetet
i vår gamla men även i vår nya klubb­
Skriv under för att behålla
lokalvården.
styrelse. Men kanske framförallt arbetet
i den gamla terminalklubbstyrelsen som
sedan år 2013 blev sektionsstyrelse
Terminal. Det har varit övervägande ett
stimulerande uppdrag, det är klart att
man haft dagar som känts tunga men det
har uppvägts av alla de andra dagarna.
Uppdraget blir också lättare när man
omges av härliga och kreativa fackliga
kamrater, men framförallt av er aktiva
medlemmar.
Nu har jag valt att enbart sitta som
ledamot i sektion Terminal. Jag tycker
att nästan sex år som ordförande känns
rätt lagom, jag tycker även att det känns
helt rätt att lämna över ordförande­
klubban till Daniel Hansen och att vår
sektion får en ny röst som ska leda detta
fina uppdrag och företräda oss. Jag är
inte ett dugg orolig för att det inte ska
bli bra, snarare tvärtom. Daniel kommer
att bli en mycket bra ordförande och före­
träda medlemmar på ett utmärkt sätt.
Som sagt, jag är kvar som ledamot och
tackar er alla för det förtroendet. Jag
kommer att fortsätta göra mitt bästa för
att företräda er på bästa sätt och bidra
med att vi får en god facklig verksamhet
även i fortsättningen.
Mats Sjölin
15
nummer ett 1-15
Hur står det till på Måndagsgatan i Helsingborg?
Under lång tid upplevdes kontoret på
Måndagsgatan i Helsingborg som ett
mönsterkontor. Man var som en enda
stor familj som värnade om varandra på
ett väldigt fint sätt. Men den senaste tiden
har någonting hänt som förändrar bilden
av kontoret. Personer trivs inte längre
och en del vill söka sig därifrån, antingen
till ett nytt kontor, eller en helt ny syssel­
sättning. Hur kunde det då gå så här?
Jo, den 1 juni 2014 sjösattes en ny
organisation på kontoret. Personalen
påtalade redan då att det var alldeles för
långa turer då man ofta inte hann med
innan arbetstiden var slut. Men ingen
lyssnade och ingen utvärdering av
organisationen skedde. Redan där började
det nog gå fel!
I oktober i fjol kom en delegation på
fem personer från regionkontoret ut
till utdelningskontoret för att undersöka
varför det inte fungerade. I slöseriövningen
(den hette faktiskt så) som personalen
fick ut i form av ett häfte stod det mycket
som redan var påtalat av personalen på
kontoret men som även delegationen
hade uppmärksammat. Av de 60 punkter
som delegationen kom fram till var endast
sex punkter positiva. I en av dessa stod
att personalen var tillmötesgående, vilket
ger all heder åt alla som jobbar på kontoret
och som kämpar hårt för att få det att
fungera varje dag. När sen häftet kom ut
borde det ha varit på sin plats med en
genomgång för att se vad som kunde bli
bättre, men inte heller detta har gjorts.
Inte heller Focus-enkäten eller den
stressenkät som gjordes ifjol har utvär­
derats. Där hade man med all säkerhet
fått fram hur personalen verkligen känner
och mår. Ibland får jag för mig att man,
från arbetsgivarens sida, inte vågar ta i
problemen som finns ute på våra kontor.
Eller långt mindre gör något åt dem, utan
man stoppar huvudet i sanden likt en
struts och hoppas på ett mirakel som
aldrig kommer. Det har även slarvats en
del med utvecklingssamtalen, vilket är
ett brott mot medinflytandeavtalet.
En annan sak som också kan ha betydelse
är att Måndagsgatans kontor har bytt chef
tre gånger sen 2012, vilket aldrig är lyckat.
Att få en kontinuitet på chefssidan på
ett kontor tror jag är en oerhört viktig
faktor för att få det att fungera.
Jag har själv varit på Måndagsgatan
i Helsingborg och besökt kontoret många
gånger och kan säga att jag känner de
allra flesta väldigt väl. Jag har pratat
med en hel del medlemmar och jag vet
att alla som jobbar där, precis som på
alla andra postkontor, är oerhört lojala
och vill göra ett bra jobb. Men har man
fått för dåliga förutsättningar för att
lyckas fungerar det inte och resultatet
blir detta.
En av de senaste gångerna jag var där
fick jag se eftersändningar som inte var
gjorda på en vecka, vilket har hänt mer
än en gång. Jag mötte också brevbärare
som kom tillbaks med 6–7 buntar, både
reklam och post som inte hanns med för
att man hade barn som skulle hämtas på
dagis samt det faktum att dagens sluttid
faktiskt var passerad.
Måndagsgatan är inte ett unikt kontor.
Det finns säkert många sådana runt om
i landet. Men det som byggts upp under
lång tid tar inte många månader att rasera.
Följden blir, om inget görs kommer
problemen att eskalera och det är väl
inget som ledningen vill, eller?
Anders Wiberg,
förhandlingsansvarig PO Helsingborg
Glöm inte bort att ni har
en extra ledig dag i år
”Det år som Nationaldagen den 6
juni infaller på en lördag eller söndag
ska medarbetare istället erhålla
annan ledig dag utan löneavdrag”.
Så säger vårt kollektivavtal. I år in­
faller den 6 juni på en lördag, så lägg
in om en extra ledig dag i semester­
ansökan och njut av er ledighet!
Seko Posten Syd
Löneförhandling
Det börjar närma sig årets löne­
revision. Den nya lönen gäller från
och med 1 juni 2015 fram till den 31
juli 2016, det är således den sista
lönerevisionen för detta kollektivavtal.
Det där med att kontrollera fordonet innan det körs är viktigt. Nu när Meddelande
och Logistik har gått ihop kan det vara en god idé att brevbärare också får tid
avsatt till att gå igenom fordonet. För lastbilar avsätts det tid att göra detta, det
skulle vara bra att införa samma sak även för postbilar.
16
Varje tillsvidareanställd medlem
genererar 2, 4 % dock lägst 600 kronor
till potten. Detta innebär att med­
lemmar som tjänar över 25 000 kro­
nor genererar några kronor extra till
potten. Ingångslönen höjs automatisk
med 600 kronor till 21 400 kronor.
nummer ett 1-15
6:6A på Södra Bulltoftavägen
I början av februari lämnade skydds­organisationen in en begäran om åtgärd i enlighet med arbetsmiljölagen
kapitel 6, paragraf 6a. Denna gällde brevbärarkontoret på Södra Bulltoftavägen i Malmö, där personalen upplevt
en kraftigt försämrad situation under en längre tid. Mer om arbetsplatsens situation kan du läsa nedan.
En dylik begäran tvingar arbetsgivaren att ta ställning till skyddsombudets krav under en begränsad tidsperiod
vilket nu också skedde. Det är glädjande att konstatera att det inte föreligger några skillnader i hur vi och arbetsgivarna bedömer arbetsplatsens tillstånd. Inte heller är vi oense om vad som bör göras för att förbättra situationen.
Det som är tråkigt är väl att det ska behöva gå så långt som det nu gjorde innan man vidtar nödvändiga åtgärder
trots vetskapen om problemet.
Christian Löv brevbärare och lokalt
facklig på Kirseberg, med tanke
på 6:6A:n, hur har läget egentligen
varit på brevbärarkontoret i
Kirseberg?
– Det har varit mer eller mindre katastrof.
På vilket sätt?
– Det har inte funnits personal. Vissa
perioder och dagar har det fungerat
hjälpligt, vi har möjligen fått ut all post
men inte hunnit med eftersändningar.
Men vi har haft många dagar när vi har
försökt trolla och gjort allt vi kan, men
vi har varit för få huvuden på plats för
att få ut all post. Jag tror att i grund och
botten uppstår problemen med beman­
ning när man fråntar de lokala cheferna
möjligheten att rekrytera, anställa och ta
in egna vikarier. Första linjens chefers
huvuduppgift är, och har alltid varit, att
se till att det finns personal för att få ut
posten. På huvudkontoret i Stockholm
har man nu bestämt att cheferna endast
får förlita sig på en enda lösning när
problem uppkommer, nämligen beman­
ningsföretag, det blir lite som att försöka
köra bil men bilen går endast att svänga
höger med.
Under hur lång tid har det varit
så här?
– Startpunkten var egentligen i början
av juni förra året när man vid en om­
organisation drog två slingor, budget­
kravet var egentligen en från början.
Man ville att omorganisationen skulle
göras av personalen, att vi skulle peka ut
vilken slinga som skulle dras in, rationa­
lisera bort oss själva. Kollektivt på arbetet
bestämde vi oss för att det inte var vår
uppgift eller ansvar att dra ner på oss
själva, den uppgiften ligger på arbets­
givaren. Organisationen som gjordes var
mer eller mindre en skrivbordsprodukt
och det var där nedåtspiralen började.
Hur har personalen mått?
– Vi har mått för jävligt och jobbat en
massa övertid.
Vilka konkreta saker har hänt
efter att skyddsorganisationen
lämnade in 6:6A:n?
– Först vill jag säga att det faktiskt var
efter 6:6A:n som något började hända,
konkreta åtgärder på golvet. Vi utökade
organisationen med en slinga, mer egen
personal och färre bemanningsanställda
vilket medför stabilitet på arbetsplatsen,
dessutom sköt man upp Koncept Utdel­
ning till september med tanke på den
instabila organisationen. Dessa tre saker
är det som vi i personalen, Seko och
skyddsorganisationen har krävt hela tiden.
Annika Thurgren
Svar direkt
PostNord Communication Director Executive Operative Exellence
svarar
Tack för dina synpunkter! Dessa är värdefulla för oss på PostNord, vilket du antagligen
inte har en aning om vad det är men vi kan väl säga att det är vad som återstår av
det gamla kungliga postverket. Dock kommer alla att känna till detta framöver, när
vår rebrandingsprocess avslutats.
Du har rätt i att PostNord (kom ihåg att det heter så nu) är helt galet nuförtiden.
Helt galet moderna! Detta innebär att vi ständigt söker nya arbetssätt genom vilka vi
kan sänka våra kostnader. I ditt fall verkar vi ha hittat helt rätt! Dels har vi antagligen
skött utdelningen av din post med oerfaren, och därmed billigare, arbetskraft, och
dels verkar vi ha bidragit till en utökad grannsamverkan i din trappuppgång! Win-win,
som vi här på communications departement brukar säga!
En tanke slog mig också precis just nu, from out of the blue (vår nya färg för övrigt).
Du kanske är intresserad av att vara anställd av oss? Anställningsomfattningen är
0 % och vid behov, alltså när vi bara hinner slänga in din och dina grannars post
genom porten, så delar du ut den till rätt person och får samtidigt en trevlig pratstund
med dina nära och kära. Vi kastar in ett snyggt nyckelband som en extra bonus!
17
nummer ett 1-15
SGI?
Ni har kanske hört förkortningen SGI
och undrar vad det betyder. Sjukpenning­
grundande inkomst står förkortningen
för. Försäkringskassan använder den för
att beräkna hur mycket pengar du kan
få i ersättning. Det är den aktuella
arbetsinkomsten som ligger till grund
för SGI. Ersättningsnivån från Försäk­
ringskassan är 80 % av din SGI när du
är sjuk, har föräldrapenning eller tillfällig
föräldrapenning. Men innan dess har
SGI multiplicerats med 0,97, ersättningen
blir därmed lite lägre.
Om du blir arbetslös, men dessför­
innan arbetat under minst 6 månader,
är SGI automatiskt skyddad under tre
månader ifall du anmäler dig som
arbetssökande inom tre månader. Det
innebär att din sjukpenningsgrundande
inkomst är skyddad på den nivån som
du hade när du arbetade, får du ett nytt
arbete har du din SGI kvar. Om du blir
sjuk medan du är arbetslös kan du bara
få ersättning från Försäkringskassan på
samma nivå som ersättningen från din
a-kassa.
När de här tre månaderna har gått
kan man fortsätta att skydda sin SGI.
Exempelvis om du är anmäld som
arbetssökande och aktivt söker arbete,
studerar med studiestöd eller inom ditt
eget yrkesområde, inte kan arbeta på
grund av sjukdom och har ett läkarintyg,
är gravid och har mindre än sex månader
kvar till förlossning. Det finns några fler
exempel på Försäkringskassans hemsida.
En sak att tänka på när du ska fortsätta
att skydda din SGI är att det inte får bli
något glapp mellan dagarna. Till exempel,
om du blir sjuk och är arbetslös måste
du sjukanmäla dig till Försäkringskassan
första sjukdagen, när du åter blir frisk
måste du anmäla dig till Arbetsförmed­
lingen som arbetssökande första var­
dagen. Om du inte gör det får du inte
behålla din SGI.
Du som fyller 25 under 2015
Du har fått ett brev hem om att det ska
börja avsättas pengar till din tjänste­
pension i ITP-P. För dig känns ordet
kanske långt borta. Fastän det känns
så är det här det börjar. Posten kommer
att betala in 4,5 % av din bruttolön till
en pensionsförvaltare som du väljer. Inför
din 25 årsdag får du hem en blankett
från Collectum, det är de som håller i
din tjänstepension. Där finns olika val
du kan göra. Hälften av premien måste
du sätta i en traditionell pensionsför­
säkring, den andra hälften kan du välja
att sätta i en traditionell eller i en fond­
försäkring. Finns olika bolag att välja
mellan och du kan även välja om du vill
ha återbetalningsskydd eller familje­
skydd. Väljer du det ska du vara medveten
om att det minskar din framtida pension.
Gör du inga av de valen nämnda ovan så
hamnar din pensionspremie i en tradi­
tionell pensionsförsäkring. Uppmärk­
samma även vilka avgifter i procent som
finns i de försäkringar du väljer, avgif­
terna dras från ditt kapital.
Det här är en del av din kommande
pension. Det finns fler delar som kan vara
bra att ha en inblick i så som Inkomst­
pension, Premiepension, Garantipension,
Pensionssparande, Försäkringar, Spa­
rande med mera. Vi går igenom detta på
våra pensionsutbildningar. Vill du
utvidga din kunskap finns det anmäl­
ningsblanketter i Seko:s Gula Pärm på
din arbetsplats, fyll i och skicka in. Har
du frågor, hör gärna av dig.
0768-15 05 46
[email protected]
Mats Johnson
Det bidde en tummetott
Följande berättelse startar i början av år
2012 då dåvarande regionala lednings­
grupp bestämde sig för att förstärka
ledarskapet inom området. Det ville man
göra genom att söka sig utanför företaget.
Seko Posten Syd, som enda personal­
organisation, ifrågasatte starkt detta,
både utifrån kostnad men även idén om
att söka sig utanför företaget eftersom
detta gjorts tidigare, med dåligt resultat.
Regionen anlitade ett bemanningsföretag
för att administrera rekryteringen, jobb­
annonser skickades till arbetsförmed­
lingen och intervjuerna som genomfördes
sköttes av bemanningsföretaget Proffice.
Detta måste ha tagit en hel del timmar i
anspråk då det fanns över 80 sökande,
dessutom var förberedelserna noggranna
för att kunna göra de rätta urvalen. Till
slut kvarstod åtta personer som ansågs
vara de bästa kandidaterna att bli fram­
tidens ledare i Posten. Deras utbildning
påbörjades, som självklart företaget stod
för, det innebar en del praktik och en stor
del teori. Efter ett halvår var dessa fram­
tida ledare flygfärdiga och skulle pröva
sina vingar i den hårda verklighet som
18
det innebär att jobba i ett företag som har
ordet förändringar som den viktigaste
ledstjärnan.
Vad bidde det?
Och då är det dags att utvärdera lednings­
gruppens initiativ och se hur det ser ut i
dagsläget. Två personer försvann i slut­
skedet av utbildningen. Efter det försvann
någon till Norge, några stack gråtandes,
några tackade för den fina utbildningen
som ett plus i sitt CV och sökte ett annat
jobb. Den siste av de utvalda lämnade
företaget för en tjänst som personalare
och då bidde det ingen kvar. I dessa tider
då jakten på slöserier i företaget är stor
måste man ändå ställa sig några frågor.
Hur tänkte de som tog besluten och med
vad tänkte man? Vem bär ansvaret för alla
dåliga beslut i ovanstående berättelse?
Görs det en självkritisk granskning så
här i efterhand? Antagligen inte, då
måste man ju både skämmas och erkänna
att man inte tagit bort något tidsslöseri.
Snarare tvärtom.
Jari Karlsson
Världens lättaste tävling
Om man gissar på att fruktkorgen till­
hör Vd:n och hans Top Management
Team och fanns med vid deras möte
den 18 februari, ja då har man gissat
alldeles rätt.
Om du skickar in rätt svar till expedi­
tionen kommer du att få ett ex av
fickformatet av vårt villkorsavtal.
Koncept
JOBBA RÄTT
Utdelning
Glöm inte bort rättigheten att
ta dina raster och pauser
Rekommendationer från Slutrapport
Koncept Utdelning:
- Paus/avbrott minst en gång per timme.
Pausen bör vara ca fem minuter.
- Täta, kortare pauser, s.k. mikropauser är
också värdefullt. Dessa bör göras oftare, ca
var 20:e minut.
Malmö 10
Porto betalt
P 24
Avs: Seko Posten Syd, Box 50228, 202 12 Malmö
Fackligt arbete är i hög grad politiskt
Som nämnts i olika sammanhang, bland annat på de lokala
informationerna i höstas blir det allt viktigare för oss från
fackligt och skyddshåll att knyta kontakter med politiker.
Vi har historiskt varit vana vid att bedriva den fackliga verk­
samheten på ett mer traditionellt sätt. Frågor har i huvudsak
kunnat hanteras och lösas i samverkan med arbetsgivaren.
Till stor del som en följd av vikande intäkter, i kombination
med fortsatt höga krav på avkastning och bibehållna service­
mål, ökar pressen undan för undan på personalen i företaget.
Detta gäller oavsett vilken roll man har. Antingen man är chef,
arbetar i produktionen eller administrationen har prestations­
kraven ständigt ökat den senaste tiden. Mer och mer ska
hinnas med, med mindre och mindre resurser. Som en
logisk konsekvens blir arbetsmiljöarbetet eftersatt och vi ser
att ohälsan och sjukskrivningarna ökar. Det är inte rimligt
att samhällsuppdraget, i kombination med lönsamhetskravet
ska upprätthållas enbart genom att PostNords personal
drabbas av en alltmer pressad arbetssituation. Av dessa
skäl har vi börjat uppvakta politiker, oavsett partitillhörighet.
Vi tycker, på mycket goda grunder, att det är hög tid att före­
tagets ägare börjar ta ett ägaransvar värt namnet. En aktivitet
från Seko har varit ”Uppropet”, det handlar i stora drag om
vilken samhällsservice och vilka arbetsvillkor som ska gälla
inom PostNord i framtiden. Lokalt har vi varit ute och träffat
våra medlemmar, men också övrig personal, där vi informerat
och diskuterat samt samlat in namnunderskrifter. Vi fick
ett mycket positivt gensvar och många sa spontant saker i
stil med; ”äntligen något konkret” eller ”kämpa på och
lycka till”! Alla namnunderskrifter har som bekant lämnats
över till PostNords ledning men även till politiker. Vi hoppas
att detta får en faktisk påverkan framöver. Nästan 14 000
namnunderskrifter ger en tyngd åt kraven som inte utan
vidare kan viftas bort.
En annan politisk väg
Vi har också jobbat fackligt/politiskt i denna fråga. Det är
nödvändigt, och kommer att bli alltmer viktigt framöver.
Vi lyder under en postlag, och hur denna ser ut bestäms
av riksdagen. Därför författades en motion i frågan av våra
kamrater i Sundsvall. Från Seko Socialdemokratiska
Föreningar i Malmö, Göteborg och Helsingborg togs motionen
upp. Den har i något fall omarbetats en aning och komplet­
terats. Därefter skickades den in till respektive Arbetare­
kommun och deras representantskap. Motionerna har till
vår glädje bifallits i Malmö och Göteborg (uppgift saknas
från övriga delar av landet).
Ett utdrag ur motionen från Seko Socialdemo­
kratiska förening i Malmö
”Svenska staten är majoritetsägare (60%) av PostNord AB
(f.d. Posten AB), ett brev- och logistikföretag där förändringarna går i allt snabbare takt.
Vi förväntar oss att Socialdemokraterna, som i regeringsställning ansvarar för bolaget, vidtar de åtgärder som krävs
för att PostNord skall klara kraven att balansera en godtagbar ekonomi med en anständig personalpolitik, och en
bra arbetsmiljö. Efter åtta år med en borgerlig och vinstutmjölkande regering går våra medarbetare och medlemmar
på knäna, och vi kommer inom en snar framtid att stå inför
stora sjukskrivningstal om inte förbättringar snarast sker.
Vår uppfattning är att dagens företagsledning inte ser
personalen som en tillgång, utan enbart som en ekonomisk
belastning. Detta är inte hållbart, varken personalpolitiskt
eller ur ett kvalitetsperspektiv …
… Samtidigt som vi arbetar under ständiga besparingskrav, brottas vi även med en snedvriden konkurrens där
andra postföretag kan bedriva brevutdelning i valfria
geografiska områden där det är mest lönsamt, utan att
avkrävas ett rikstäckande samhällsansvar.
Därför yrkar vi att Socialdemokraterna verkar för:
– en lagstiftning som innebär; heltid som rättighet, deltid
som möjlighet samt krav på sammanhållen arbetstid.
– att PostNords kärnverksamheter bedrivs i egen regi.
– att PostNords verksamhet, inklusive underentreprenörers, bedrivs efter gällande svensk lagstiftning,
och i enlighet med gällande svenska kollektivavtal.
– att rikstäckande verksamhet ska vara ett krav för att
få bedriva brevutdelning i Sverige.
– att kravet på fastighetsboxar i flerfamiljshus återinförs. – att PostNord som helhet ska kvarstå i statlig ägo.”
Motionerna kommer nu att skickas till den socialdemokratiska
partikongressen vilken äger rum senare i vår. Blir det bifall
även på denna ska partiet aktivt börja arbeta med frågan.
Vi som är aktiva i Sekos S-föreningar kommer att bevaka
att så också sker.
Seko har ju som ni alla vet, sedan länge tagit en tydlig ställning
var man står politiskt. Detta är inte detsamma som ett oreser­
verat stöd för sakens egen skull, och får aldrig bli ett själv­
ändamål. Att stödja en viss politisk inriktning ger oss både
rätten och skyldigheten att ställa krav på politikens innehåll.
Mats Sjölin och Patrik Håkansson