En reseberättelse från Danmark Hösten 2014 Filip Hedenskog Jag hade funderat länge på att göra ett utbyteshalvår under min studietid på KTH. Förutom att unna sig chansen att bosätta sig i ett nytt land och träffa nya äventyrslystna människor ville jag även kunna fortsätta syssla med fäktning som är mitt stora fritidsintresse. Jag hade uppenbarligen svårt att bestämma mig vart jag ville åka. En god dansk fäktarvän till mig rekommenderade det universitet som han tagit examen från, Danmarks Tekniske Universitet (DTU). Nog har jag varit i Danmark fler gånger än vad jag kan räkna till, men det betydde i stort sett ingenting – upplevelsen blev långt mer fantastisk än vad jag vågade tro! Efter att ha anlänt till Köpenhamn några dagar innan skolstarten behövde jag ta mig till DTU för att få nyckel till studentrummet som de ordnat åt mig. DTU är beläget i kommunen Lyngby, någon halvtimmes buss och tågfärd från centrala Köpenhamn. I och med den rådande bostadsbristen i Danmark får man nöja sig med det boende man blir tilldelad, även om det kanske innebär att man inte hamnar i de mest glamorösa delarna av Köpenhamn, eller att det skulle på något sätt ligga centralt. Jag blev tilldelad ett studentrum i Kollegiet Tingbjerg, ett större lägenhetskomplex för studenter beläget i stadsdelen Tingbjerg i utkanten av Köpenhamn. Tingbjergs historia har präglats av organiserad kriminalitet och dödsskjutningar, men förutom att ha upplevt ljudet av en bilbomb något kvarter bort från boendet under studietiden tycker jag att det brukar vara förhållandevis ganska lugnt där. Kollegiet var fullt med studenter, varav cirka en tredjedel var studenter från DTU. Det innebar att en hel del folk man träffade på universitetet såg man även på boendet. I min korridor var vi 16 studenter, cirka hälften utländska, med varsitt eget studentrum och gemensamt köks och uppehållsrum. När man bor i ett så kallat kollegium förväntas det av folket att man är ganska social och bidrar till en god stämning. Turligt nog var de flesta i min korridor väldigt trevliga och intressanta människor och tillsammans med andra korridorer arrangerade vi flera olika tillställningar (bl. a. kända koncept som Tour de Kitchen och Tour de Chambre) som gjorde det lätt för mig och andra på kollegiet att lära oss känna varandra och trivas. Vårt kollegium hade även en bar driven av studenterna som var öppen torsdagar och lördagar för de som inte fick nog av socialt umgänge. Att åka kommunalt från mitt boende till DTU gick på cirka en timme, vilket inte var optimalt. De allra mest populära resealternativet i Danmark är dock att cykla. Förutom att cyklingen ofta går snabbare än kommunaltrafiken så får man en ordentlig portion vardagsmotion. Det skämtades friskt om att man aldrig gick upp i vikt på vårt boende i Tingbjerg just för att det ligger så långt borta från både universitet och centrum. Har man lust att komma i bra form är alltså detta boende ett toppenval. Annars är Köpenhamn inte alltför stort så införskaffandet av en cykel är något man verkligen bör göra om man vill maximera upplevelsen av staden. DTU arrangerade en introduktionsvecka för alla nyanlända utbytesstudenter. Vi delades in i mindre grupper med varsin “DTU buddy” som guidade och hittade på aktiviteter tillsammans med de andra grupperna. Många aktiviteter kombinerades i samband med alkoholkonsumtion, så det är alltså en fördel om man uppskattar danskarnas stora passion för att dricka öl. Vår DTU buddy och vännerna i gruppen var väldigt utåtriktade och trevliga så det gick snabbt att få igång en bra gruppdynamik. Det slutade med att vi fortsatte att ordna tillställningar tillsammans ända från början till dess att studietiden var över.
Gruppbild från introduktionsveckan. Man blir tydligen aldrig för gammal för lego. Studiemässigt skiljer sig DTU ganska mycket från KTH. I Danmark fokuserar man extra mycket på att utveckla studenternas förmåga att arbeta i grupper och projekt samt att uttrycka sig verbalt. Typiska examinationsmoment kan bestå av att muntligt redovisa grupparbeten eller att individuellt svara på frågor från en examinator. Man undviker ofta skriftliga tentor på DTU. Svårighetsgraden mellan KTH och DTU är likartade så normalbegåvade personer ska kunna klara av studierna med relativt bra betyg utan att behöva anstränga sig alltför mycket. Det går inte att klaga på studiemiljön. Skolan är modern, “lyxig” och elegant designat, där allt man kan önska sig som student finns tillgängligt. DTU har ett rikt föreningsliv, själv provade jag mina vingar på en av DTU’s salsa-‐kurser. När jag insåg att min totala avsaknad av taktkänsla gick ut över mina danspartners fick jag tyvärr bestämma mig för att hoppa av. Bortsett från studielivet gick en stor del av min tid åt att fäktas. Många danska fäktare har jag lärt mig känna under alla resor jag gjort genom åren till diverse internationella tävlingar runt om i världen. Alltså var det givetvis kul att ta tillvara på tillfället att träna med dom också. Med sex träningspass i veckan på klubben lyckades jag hålla mig i bra form och samtidigt få en distans till studierna och alla diverse tillställningar på kollegiet och skolan. Gruppbild under ett internationellt träningsläger på fäktklubben. Det finns en del som höjer på ögonbrynen när de får höra att jag (som svensk) valt att göra utbytesstudier i Danmark. Andra mer till synes exotiska valmöjligheter finns ju. Visst får man tycka så, men gillar man kollektivt umgänge, öl och vill samtidigt ta del av utbildning i världsklass så är faktiskt Danmark ett alldeles utmärkt val!