Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond Mopedungdomar och deras föräldrar – Föräldrars engagemang för deras ungdomars trafiksäkerhet Föräldrar spelar en viktig roll för ungdomars säkerhet på moped och kan bidra till att minska deras risker. Få föräldrar har dock inblick i mopedteknik för trimning eller vad deras ungdomar gör när de är ute med mopedkompisar. Föräldrar behöver därför stöd som tar hänsyn till deras livssituation, stöd för att kunna ta kontroll eller införa restriktioner samt stöd från andra föräldrar. INLEDNING Flera olika studier har visat att mopedisters olyckor i hög grad är förknippade med trimning, höga hastigheter, alkohol och bristande hjälmanvändning. En hypotes som bygger på att ungdomar kan fortsätta begå den här typen av lagbrott är att föräldrar inte förstår eller bryr sig om konsekvenserna och därmed inte vidtar några åtgärder. Oavsett om det handlar om att föräldrar inte är medvetna om de stora risker det innebär att deras barn bryter mot trafikreglerna, eller att de faktiskt är ovetande om att deras barn t.ex. har en trimmad moped, kan föräldrar bli en viktig resurs i arbetet för att förbättra ungdomarnas säkerhet. Genom att klarlägga föräldrarnas roll vad gäller unga mopedisters säkerhet kan föräldrar erbjudas verktyg för att hantera problematiken, och ungdomarnas felbeteenden skulle därmed kunna begränsas. Studiens övergripande syfte är att bidra till en ökad kunskap om föräldrars betydelse för unga mopedisters beteende i trafiken, och hur man utifrån den kunskapen kan nyttja föräldrar som en resurs för ökad säkerhet för sina barn. Metoder Studien består av fyra steg, i form av fyra delprojekt. Det första delprojektet är en litteraturgenomgång över föräldrars roll när det gäller ungdomars beteende och säkerhet i trafiken samt metoder där föräldrar medverkar i förbättring av ungdomars trafiksäkerhet. Det andra delprojektet består av en enkätstudie riktad till föräldrar med mopedåkande barn, med syfte att fördjupa kunskaperna om hur mycket föräldrar känner till om sina barns beteende med sin moped och hur de förhåller sig till denna kännedom. Det tredje delprojektet är en intervjustudie där föräldrar till mopedåkande barn intervjuas. Intervjustudien har till syfte att erhålla en fördjupad kunskap kring det som framkommit i den tidigare enkätstudien. Det fjärde delprojektet avser förslag på metoder för föräldrasamverkan, med utgångspunkt i resultaten från de tre tidigare delprojekten. RESULTAT Litteraturöversikt Man kan från litteraturöversikten konstatera att föräldrar spelar en viktig roll för ungas uppfattningar, attityder, normer och beteenden i samband med bil- och mopedkörning. Föräldrar kan också på olika sätt engagera sig i barnens kunskap och beteende i trafiken. Litteraturgenomgången visat på att föräldrar behöver stöd som tar hänsyn till deras levnadssituation, stöd för att kunna ta kontroll samt stöd från andra föräldrar. De metoder/åtgärder och rekommendationer, med fokus på föräldrar som en resurs i säkerhetsarbetet, som påträffats i litteraturgenomgången kan sammanfattas: • Tidsaspekten är viktig – engagemanget ska fungera smidigt och inte ta för mycket tid i anspråk. • Vikten av att hitta rätt forum. Skolan som mötesplats tas upp, t.ex. i samband med föräldramöten. Men behov finns även för mer informella mötesplatser. Internet, radio och tv är några alternativ som tas upp. Träffar kan även ske i samband med t.ex. idrottsevenemang. • Att få fram budskapet till föräldrarna att deras eget sätt att köra har mycket stor betydelse för hur deras egna barn sedan kör, d.v.s. att de är förebilder. • Involvering av föräldrar i körkortsutbildning. • Redskap för ökad kommunikation mellan föräldrar och deras ungdomar behöver tas fram. Ett exempel är olika former av kontrakt/överenskommelser mellan barn och föräldrar där bl.a. gränssättning tas upp och där feedback kan ges. • Övervakning med hjälp av teknisk utrustning kan ge underlag till kommunikation men även rubba förtroendet mellan barn och förälder. • Det är eftersträvansvärt att utföra formativa utvärderingar av olika metoder och program, dvs. deltagarna är involverade i programutvecklingen. Enkätstudie En relativt liten andel av föräldrarna uttrycker explicit att de behöver stöd. Detta kan kopplas till att vårdnadshavarna hade en stark tilltro att de redan gjorde rätt och att de upplevde att de hade en samsyn då det handlade om restriktioner. De vårdnadshavarna som trots allt ville ha stöd pekade på att ökade kunskaper om risker i trafiken var välkommet men också hur man på bästa sätt kommunicerade med sina tonåringar. De var också relativt positiva till en introduktionskurs för vårdnadshavarna men det man skulle uppskatta mest var information via media. Polisens insatser såsom besök på skolor för att inspektera mopeder skulle kunna ses som ett stöd till vårdnadshavarna. Resultatet visade också att så var fallet eftersom majoriteten var positivt inställda till detta. Däremot var man inte lika positiv till att mopeden skulle kunna beslagtas om den var trimmad. Intervjustudie I intervjustudien är det ingen förälder som till att början med uttrycker något behov av speciellt stöd när det gäller deras barns mopedåkning. Intervjumaterialet visar emellertid att man som förälder ändå skulle vara positiv till olika former av stöd, så som skriftlig information, utbildning och/eller informationsträffar samt internetbaserade föräldraforum. Detta hänger samman med föräldrarnas oro över barnets säkerhet, och av intervjumaterialet i sin helhet kan ett antal barriärer ses för huruvida man kan skydda och hjälpa sitt barn till en säker mopedkörning. Dessa barriärer kan sammanställas i följande punkter: • Förälderns okunskap om teknik, vilket gör det svårt veta om mopeden till exempel är trimmad eller inte – en misstanke om att man blir manipulerad av barnet. • Barnets mopedåkning konkurrerar med andra tonårsaspekter – man kan inte engagera sig på alla plan och ha total kontroll över allt som barnet företar sig. • Föräldern vill inte ge restriktioner eller förbud, och inte heller tjata och förmana eftersom detta inte tros fungera. • Föräldern vill gärna samtala med barnet om risker och mopedkörningen, men det är inte alltid det ges naturliga tillfällen till det. • Barnets ålder är ett gränsland – ett barn på väg att få vara självständig, samtidigt som det som förälder är svårt att hantera till exempel riskfyllda situationer som ung mopedist. • Att kontakta andra föräldrar för att prata mopedsäkerhet och kanske skapa samsyn kring barnens mopedkörning upplevs ”onaturligt” och ”konstigt”, speciellt om man inte känner föräldrarna. SLUTSATSER Utifrån litteraturstudien, enkätstudien och föräldrarnas egna erfarenheter, resonemang och tankar kan följande former av föräldrastöd ses – både i form vad som redan utövas av flera av de tillfrågade föräldrarna, och i form av nya förslag: • Informationsbroschyr om hur det är att vara ”mopedförälder” och vad man ska tänka på (jfr ”Tonårspraktikan” som ges till föräldrar med barn som fyllt 15 år). • Informationsträffar om unga mopedisters säkerhet i samband med föräldramöte. • Tillfälle att bilda föräldranät på det lokala planet i samband med föräldramöte. • • • Föräldranät på Internet: forum med tips och erfarenheter från andra föräldrar. En länk till forumet skulle till exempel kunna fås via AM-utbildningen. Föräldrautbildning via AM-utbildningen, till exempel att man som förälder följer med vid några tillfällen. ”Berättande körning” där föräldern under bilfärd med barnet berättar och ställer frågor till barnet i samband med olika trafiksituationer. Barnet kanske därmed får en bättre förståelse, jämfört med att man sitter och pratar om det vid köksbordet - ett sätt att nyttja föräldrar som resurs, i ett vardagssammanhang. Det finns några mer generella råd som är viktiga när man ska utveckla och prova nya metoder och åtgärder. Ett sådant är att man är noggrann med att basera åtgärder på bästa tillgängliga kunskap. Att använda evidensbaserade metoder är a och o, men man måste samtidigt vara medveten om vad evidensbaserad står för. I tidigare tilllämpningar av evidensbasering ställde man stora krav på att metoder skulle vara experimentellt utprovade under strikt kontrollerade former. Efterhand som den vetenskapsteoretiska diskussionen utvecklats har man också kommit till insikt om att allt inte kan testas kontrollerat och experimentellt och att man med experimentella studier kan dra felaktiga slutsatser om sådant som testas. Därför är man inom folkhälsovetenskapen, som etablerat evidensbasering som begrepp, idag överens om att evidensbasering bör bygga på ”bästa tillgängliga kunskap”. För att förflytta forskningsfronten framåt för vad som är bästa tillgängliga kunskap, behöver man testa nya metoder och nya kombinationer av metoder. Stora delar av de i denna rapport föreslagna metoderna handlar om information och kommunikation. För att man ska veta att olika sådana metoder är effektiva måste de provas och utvärderas. Utvärderingar är helt avgörande för att man ska veta om en metod är bra eller dålig och varför de fungerar eller inte fungerar. Det är först genom att basera metoder och åtgärder på bästa tillgängliga kunskap och genom att utvärdera hur de fungerar som man kan bygga upp hållbara modeller för samverkan kring stöd och hjälp till föräldrar. Kontakter Nils Petter Gregersen, [email protected] , Tel 0709430111 Text av: Nils Petter Gregersen
© Copyright 2024