Människan bakom vårdaren
Examensarbete Människan bakom vårdaren En kvalitativ studie om vårdpersonalens upplevelser i mötet med människor som begått grova våldsbrott. Författare: Jelena Delic & Sofia Nielsen Handledare: Paula Wahlgren Termin: VT15 Kurskod: 2MB332-11 [ ABSTRAKT Linnéuniversitetet Institutionen för pedagogik Pedagogik med inriktning mot ungdoms och missbruksvård, Examensarbete 15 hp Titel Människan bakom vårdaren Engelsk titel The man behind the therapist Författare Jelena Delic, Sofia Nielsen Handledare Paula Wahlgren Datum Mars 2015 Antal sidor 31 Nyckelord institution, anstalt Grova våldsbrott, vårdpersonal, upplevelser, Syftet med denna studie är att få en inblick i vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Om vetskapen om brottets karaktär påverkar vårdpersoanlens förhållningssätt och möjligheterna samt svårigheterna i klientens behandling. Studien är gjord med en kvalitativ forskningsansats med semi-strukturerade intervjuer där fyra vårdare på både anstalt och rättspsykiatrin blev intervjuade. I resultatet framgick att vårdpersonalens erfarenhet kunde vara en skyddsfaktor när det kom till att känna obehag inför mötet med en klient som begått grova våldsbrott. Det framkom även i resultatet att brottet utanför kan påverka vårdarnas förhållningssätt om man inte känner klienten. Känner vårdpersonalen klienten så är det beteende inne på anstalten eller institutionen som kan avgöra vårdarnas bemötande. Slutsatserna blev att vikten av att vara självmedveten kan vara en viktig faktor då man behöver vara medveten om att ens känslor och tankar kan påverka mötet. Risk för våld från en klient kan förändra ens förhållningssätt. Förord Vi vill tacka respondenterna som deltagit i vår studie. Vi vill även rikta ett stort tack till våra familjer och våra vänner som fått agera bollplank under denna tid. Vår handledare Paula Wahlgren vill vi också rikta ett tack till för alla goda råd och vägledning genom studiens gång. Vårt sista tack går till er som tar er tid och läser vår studie. Växjö, april 2015 Sofia Nielsen & Jelena Delic Innehållsförteckning Förord....................................................................................................................... 5 INTRODUKTION .......................................................................................................... 1 BAKGRUND .................................................................................................................... 1 Kriminalvården......................................................................................................... 2 Rättspsykiatrisk vård ................................................................................................ 2 Grova våldsbrott ....................................................................................................... 2 Mötet mellan vårdpersonal och klient ...................................................................... 3 Behandlarmotivation ................................................................................................ 3 Att arbeta inom anstalt och institutionsmiljö ........................................................... 4 Våld mot behandlare ................................................................................................ 5 Teoretiska utgångspunkter ....................................................................................... 6 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING .............................................................................. 7 METOD ........................................................................................................................... 7 METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER ........................................................................... 7 Hermeneutisk utgångspunkt ..................................................................................... 8 Kvalitativ forskningsansats ...................................................................................... 8 PLANERING OCH GENOMFÖRANDE ................................................................................. 9 Avgränsning och begreppsdefinition ........................................................................ 9 Urval ......................................................................................................................... 9 Instrument ............................................................................................................... 10 Tekniker för insamling av material ........................................................................ 10 Analysmetod ........................................................................................................... 11 Forskningsetiska riktlinjer...................................................................................... 11 Kvalitetskriterier..................................................................................................... 12 RESULTAT................................................................................................................... 13 VÅLDETS PÅVERKAN PÅ VÅRDARE-KLIENT RELATION ................................................. 14 MÖJLIGHETER OCH SVÅRIGHETER I BEHANDLINGSARBETET ........................................ 16 Möjligheter i behandlingsarbete med människor som begått våldsbrott ............... 16 Svårigheter i behandlingsarbetet med människor som begått våldsbrott .............. 17 MÖTETS OCH RELATIONENS BETYDELSE I BEHANDLINGSARBETET .............................. 18 Bemötandes betydelse ............................................................................................. 18 Rollen som vårdare ................................................................................................. 19 Relationens påverkan på behandlingsarbetet......................................................... 21 Skapande av relation med klient ............................................................................. 21 Vårdpersonalens förhållningssätt mot klienter som begått grova våldsbrott ........ 22 ARBETSGRUPPENS OLIKA PÅVERKANSPROCESSER ....................................................... 23 Arbetsgruppens påverkan på mitt arbete................................................................ 23 Arbetsgruppens påverkan på klienten .................................................................... 23 TEORETISK PROBLEMATISERING .................................................................................. 24 SAMMANFATTNING AV RESULTATET ........................................................................... 25 DISKUSSION ............................................................................................................... 26 METODDISKUSSION ..................................................................................................... 26 Urval och förberedelse ........................................................................................... 27 Tillvägagångssätt av insamling av material........................................................... 27 Analysmetod ........................................................................................................... 27 RESULTATDISKUSSION ................................................................................................. 28 Arbetsgruppen ........................................................................................................ 28 Bemötandets påverkan ............................................................................................ 28 Behandlarmotivationen .......................................................................................... 29 Våldets påverkan .................................................................................................... 29 REFERENSER ............................................................................................................. 32 BILAGA 1 ..................................................................................................................... 35 Förfrågan om medverkan i C-uppsats .................................................................... 35 BILAGA 2 ..................................................................................................................... 36 Missiv till deltagare i studien - Människan bakom vårdaren. ................................ 36 BILAGA 3 ..................................................................................................................... 37 Intervjuguide........................................................................................................... 37 INTRODUKTION När man arbetar med människor som begått grova våldsbrott eller sexualbrott eller mord… så är det viktigt att hur man än kanske ser dem som värre, så är dem i grund och botten människor, precis som du och jag. (Intervjuperson 2) Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelser av hur det är att arbeta med klienter som begått grova våldsbrott. Påverkas vårdaren av att ha kännedom kring klientens grova våldsbrott? Vi vill finna förståelse om klientens brott kan påverka vårdpersonalen i mötet med klienten och hur vårdarna upplever dessa möten. Vad finns det för möjligheter och svårigheter i behandling när de gäller klienter som begått grova våldsbrott? Anledningen till att vi vill problematisera detta ämne är att vi vill undersöka hur vårdpersonal upplever mötet med klienter som begått grova våldsbrott. Om det är så att brottets karaktär styr vårdarnas bemötande, men också vårdarnas sätt att agera gentemot klienten. I denna studie har vi utgått från centrala begrepp som exempelvis vårdpersonalens upplevelser, känslor och bemötande. Klienter som befinner sig på en anstalt eller en rättspsykiatrisk avdelning har kontakter från olika instanser i samhället. Walsh et al (2001) beskriver i sin studie baserat på fyra mentalvårdtjänster i Storbritannien att ett dåligt samarbete mellan dessa insatser kan öka risken för hot och våld. Ur ett samhällsperspektiv anser vi att det är viktigt att instanserna som klienten har kontakt med samverkar och samarbetar så att det inte påverkar klienten negativt. Det är även grundläggande att vårdarna och organisationen får det stödet och de resurser som kan behövas när allvarliga situationer sker. Även personalgruppen kan behöva ta stöd från varandra. Att få känna stöd från sin personalgrupp och dela ansvaret i behandlingsprocessen är viktigt menar Vollmer (2005). Det är viktigt att personalgruppen samarbetar bra för att tillsammans samverka bättre gentemot klienterna menar Olsson (1998). Av egna erfarenheter vet vi hur betydelsefullt stödinsatser kan vara och hur viktigt det är att de implementeras, både för den enskilda vårdaren och för arbetsgruppen. Ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv kan det vara viktigt att vara självmedveten. Genom att vara medveten om sina egna känslor och tankar och veta att det kan påverka bemötandet kan vara viktig kunskap. Om känslor av otrygghet och osäkerhet förmedlas vid mötet, kan det komma att påverka ens sätt att förhålla sig mot klienten. Känslorna som en vårdare kan känna gentemot klienten och situationen kan styra uttrycket och handlingarna. Målet med denna studie är att bidra med ökad förståelse när det kommer till mötet mellan vårdare och klient. Med vårdpersonal menar vi personal som har nära kontakt med klienten och som är delaktig i klientens förändringsprocess. Vi vill fördjupa oss i vårdpersonalens upplevelser i mötet med klienter som begått grova våldsbrott. Vi anser att det är viktigt som behandlings-pedagog att försöka se människan bakom brottet, men i denna studie har vi valt att se människan bakom vårdaren. Bakgrund Vi inleder bakgrunden med en introduktion av vad kriminalvården och rättspykiatrisk vård innebär samt begreppet grova brott. 1 Kriminalvården Kriminalvården är en statlig myndighet som bär ansvaret för fängelse, frivård och häkte. Inom kriminalvården sitter människor som begått brott av olika grader. Om man är misstänkt för ett allvarligt brott så kan man häktas av domstolen i väntan på att brottet ska utredas. Den häktade betraktas som oskyldig fram till den fällande domen (Kriminalvården, 2014). Mord, grovt våldsbrott och sexualbrott är exempel på brott som kan leda till fängelse och straffet man får kan avtjänas på ett av fängelserna runt om i landet, men kan också avtjänas utanför murarna, nämligen frivård (Kriminalvården, 2014). Frivården bevakar sina klienter som är villkorligt frigivna, klienter som har skyddstillsyn, klienter som gör samhällstjänst eller som övervakas med hjälp av fotboja. Kriminalvårdens viktigaste mål är att hjälpa den dömde att inte återfalla i brott, och utifrån den målsättningen får de intagna på anstalten genomgå behandling och erbjuds också olika insatser som hjälp. Kriminalvården har behandlingsprogram som kan anpassas beroende på klientens behov, förmåga och brottets karaktär (Kriminalvården, 2014). Fängelse, frivård och häkte är inte dem enda alternativen för en dömd person. När en person blir dömd för ett brott så kan rättspsykiatrin komma in i bilden. Rättspsykiatrisk vård Lagen innebär att den som har en allvarlig psykisk störning vid brottstillfället kan få rättspsykiatrisk vård som påföljd istället för fängelse (Rättmedicinalverket, 2009). En rättspsykiatrisk undersökning genomförs av läkare, psykologer, socialutredare och omvårdnadspersonal, allt för att bedömningen ska bli så korrekt som möjligt. En rättspsykiatrisk undersökning kan ta mellan fyra till sex veckor och varje år får ungefär 300 klienter rättspsykiatrisk vård som påföljd (Rättmedicinalverket, 2009). Den 1 juli 2008 kom det en ny lag som innebar att personer med allvarlig psykisk störning kan dömas till fängelse. Detta gäller endast i synnerliga fall och där beslutar domstolen tidigt om en utredning krävs. Denna utredning, även kallad § 7-undersökning görs av en psykiatriker som sedan fattar ett beslut (Rättsmedicinalverket, 2009). Grova våldsbrott Ett grovt brott är ett brott som av domstol anses som grövre än ”normalbrottet” och då döms av en annan straffskala. När det gäller våldsbrott så innefattar det mord, dråp, barnadråp och olika kombinationer av misshandel och vållande till annans död. Mord handlar om dödligt våld som kan ge livstids fängelse (Polisen, 2014). Enligt brottsbalken (SFS 1962:700) så döms en människa till böter eller fängelse om personen tillfogar en annan människa kroppsskada, sjukdom, smärta eller sätter personen i vanmakt. Personen kan då dömas till högst två års fängelse. I brottsbalken (SFS 1962:700) beskrivs det att om våldsbrottet anses som grovt döms personen till fängelse i minst ett år och högst sex år. Om brottet ska bedömas som grovt beror på om det anses att gärningsmannen var livsfarlig eller om gärningsmannen har förorsakat svår kroppsskada, allvarlig sjukdom eller om brottet gjorts med särskild hänsynslöshet. Är brottet av ännu värre karaktär kan personen få upp till tio års fängelse. 2 Mötet mellan vårdpersonal och klient Mötet mellan vårdare och klient är en stor del i behandlingsprocessen och kan vara gynnande i klientens utveckling i behandling. Nedan beskrivs tidigare forskning samt litteratur kring hur ett främjande möte kan skapas. Mötet mellan behandlare och klient är det centrala i det psykologiska arbetet menar Ehrenkrona och Eriksson (2010). De menar även att man ska respektera varje individ och se individen som en hel och unik person. Ehrenkrona och Eriksson (2010) beskriver vikten av att man flyttar sitt fokus ifrån det som anses som sjukt med klienten och att man som behandlare istället fokuserar på det positiva med klienten. Målsättningen är att man ska sträva efter att bemöta klienten med värdighet, förståelse, respekt och empati. För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att det sker goda möten och att det skapas goda relationer mellan behandlaren och klienten (Rökenes & Hanssen, 2007). Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg (2003) beskriver hur betydelsefullt det är att vårdaren skaffar sig förståelse för patientens situation och tillstånd och att vårdaren möter patienterna med ett öppet sinne och utan fördomar. Ansvaret för en positiv vårdrelation ligger hos vårdaren och att man ska ta hänsyn till patientens livsvärld och hur den upplevs för dem. Livsvärlden handlar om hur en människa upplever och känner det som sker i deras egna liv, vilket betyder att varje patient är unik och individuell. Som vårdare ska man försöka sätta sig in i patientens livssituation och acceptera den, vid oförståelse kan bemötandet påverkas negativt menar Dahlberg et al (2003). Enarsson (2012) beskriver hur olika studier påvisat att man som vårdare inom psykiatriska vården har en benägenhet att kategorisera klienterna och att det i sin tur påverkar bemötandet negativt. Som vårdare finns då en risk att man distanserar sig från klienten och att man kan se klienten som ett objekt. Det ska man som behandlare försöka undvika menar Rökenes & Hanssen (2007). Författarna beskriver att behandlaren ska bemöta klienten som ett subjekt och en medmänniska. Att man ska möta hela människan och förhålla sig till individens känslor och upplevelser. Att skapa kontakt, knyta an till klienten och bygga upp ett förtroende är tre viktiga byggstenar för att skapa en bra relation (Rökenes & Hanssen, 2007). Shatell, Starr & Thomas (2007) beskriver i sin studie vikten av behandlarens förhållningssätt gentemot klienten. Studien var en sekundär analys av kvalitativa intervjuer med personer med psykisk sjukdom och deras upplevelser av att bli förstådda. De genomfördes 20 intervjuer där det kom fram att genuin oro, uppriktighet och förståelse är grundläggande delar i ett gynnsamt förhållningssätt. Att lyssna på vad personen verkligen har att säga är en nödvändig faktor för att hjälpa klienten. Behandlarmotivation Jenner (1987) beskriver hur behandlarmotivation kan vara betydelsefull och en hörnsten i behandlingen. Behandlarmotivation kan förklaras genom ett genuint intresse för klienten, klientens situation och en vilja att skapa en relation med klienten. Jenner (1987) beskriver hur man som behandlare använder sig själv som instrument och att förmågan att försöka förstå en klient kan vara avgörande för klientens framgång. Behandlarmotivationen går hand i hand med behandlingsmotivationen. Att är man som behandlare motiverad och tror på klienten, så smittar det av sig och klienten kan börja tro på sig själv och skapa en egen motivation (Jenner, 1987). Att vara ”realistisk” i sitt arbete gentemot klienten kan innebära både möjligheter och svårigheter. Möjligheterna 3 kan vara att man erbjuder adekvat och anpassad behandling och insatser till klienten. Svårigheter som Jenner (1987) beskriver kan vara att ens tankar om att vara ”realistisk” i arbetet påverkar en viss grupp av klienter negativt. Det kan innebära att man dömer en klientgrupp eller enstaka individer som icke-behandlingsbara. ”Med behandlarens positiva inställning blir det inte alltid resultat. Utan behandlarens positiva inställning blir det aldrig resultat.” (Jenner, 1987, s. 95) Jenner (1987) tar upp det mest centrala kravet för att ha en professionell hållning, nämligen behandlarens empatiska förmåga. Författaren beskriver att man ska se bakom klientens utmanande handlingar, förolämpningar och på ett konstruktivt sätt ta hand om dessa reaktioner. Utan empati kan det sluta i en rad felaktiga tolkningar som kan störa mötet och relationen mellan en behandlare och en klient (Jenner, 1987). Eklund, Andersson-Stråberg & Hansen (2009) skriver i sin studie som är baserad på 84 elever och sju lärare vid Stockholms universitet, att empati handlar om att föreställa sig hur det är att vara en annan människa genom att själv se situationen ur den andra personens perspektiv. Deltagarna fick besvara en enkät som bestod av fyra berättelser följt av fyra frågor om empati. Anledningen till att studien genomfördes var för att testa om empatiska känslor är förknippade med tidigare erfarenheter. Att arbeta inom anstalt och institutionsmiljö Vi har nu valt att fördjupa oss i hur det kan vara att arbeta på anstalt och i institutionsmiljö där det finns klienter som begått grova våldsbrott. Nedan presenteras tidigare forskning samt litteratur som belyser området. Wästerfors (2007) beskriver i sin studie hur man som vårdare på ett fängelse aldrig går riktigt säker och att man kan stöta på situationer som i värsta fall kan leda till fara. Wästerfors (2007) beskriver vidare att även om det inte dagligen sker våldsamma situationer så är det viktigt att man är medveten om att det kan hända incidenter av olika slag. Inom anstalter och institutioner som rättspsykiatrin kan man under långa intervaller vara bundna till varandra, klienter som vårdare. Social interaktion och social kontroll är därmed oundviklig menar Wästerfors (2007). Den sociala interaktionen sker dagligen, vårdare till klient, klient till klient men också vårdare till vårdare. När det gäller den psykiatriska slutenvården så har Enarsson (2012) i en studie lyft fram hur ett personalgemensamt förhållningssätt främjar omsorgen och vården inom den psykiatriska slutenvården. Personalens förhållningssätt har då som syfte att värna och återställa den ordning som vårdarna själva från början skapat. Samtidigt beskriver Wästerfors (2007) utifrån personalen och de intagnas berättelser hur konflikter i större grad sker om personalen inte är konsekvent. Ett inkonsekvent beteende som behandlare kan skapa irritation både bland de intagna och i personalgruppen. Enarsson (2012) beskriver att när vårdare är sårbara eller känner sig pressade av patienternas handlingar så kan syftet med personalgemensamt förhållningssätt vara att återta kontrollen. Att ha kontroll som behandlare över situationen man befinner sig i är grundläggande för att man ska utföra ett bra arbete. Utnyttjar behandlaren sin makt kan det snabbt eskalera och skapa en konfliktfylld situation. Samma sak kan hända om vårdaren mister sin kontroll och känner vanmakt. Anledningarna till detta beskriver Ekeland (2006) kan bero på maktmissbruk. Kontrollen och makten behandlarna besitter behöver en bra balans för att inte skapa ojämlika situationer. För att undvika maktmissbruk så ska det 4 finnas regler och den professionella behandlaren bör vara tydlig i sin kommunikation menar Rökenes & Hanssen (2007). Behandlaren ska arbeta med klienten och inte för klienten. Bunkholdt (2004) lyfter fram att människor som känner sig väldigt maktlösa och frustrerade över sin problematiska livssituation kan försöka att tillförskaffa sig makt och kontroll genom våld. Våld mot behandlare Att arbeta med människor som begått brott kan skapa situationer där våld kan förekomma. Wästerfors (2007) beskriver att hot och våld förekommer på anstalter och att det kan förklaras av samspelet och interaktionen mellan vårdaren och klienten. Nedan presenteras tidigare forskning samt litteratur om våld mot behandlare. I slutet på 1800-talet uppmärksammades våld som ett av problemen man som vårdare kunde få uppleva. Det var inte förrän på 1970-talet som litteratur om våldet presenterades och strax därefter upptäckte man att det fanns behov av att förebygga och hantera klientens våldsamma beteende (Arnetz, 2001). Att förbygga eventuella våldssitatiuoner kan vara en nödvändig faktor för att vårdarna ska känna sig trygga på arbetsplatsen. Enarsson (2012) beskriver hur våld av klienter på vårdhem kan skapa stort lidande hos vårdarna, samtidigt som Noak et al. (2001) i sin studie gjord i Storbritanien beskriver hur vårdpersonalens hälsa kan påverkas negativt av klientens aggressiva beteende. Detta kan i sin tur påverka klientens vård då samspelet mellan vårdpersonal och klient kan försämras. Noak et al. (2001) beskriver hur det fanns vårdare som blev rädda för vissa klienter då klienten hotade. Om en vårdare känner sig rädd eller osäker så finns risken att vårdaren drar sig undan menar Dahlberg et al. (2003). Arnetz (2001) förklarar att ett våldsbeteende kan skapas beroende på omständigheterna runt situationen och hur kontexten ter sig. Flera andra faktorer som kan påverka om ett våldsbeteende uppstår är hur vårdpersonalen bemöter klienten men även om det skapas väntetider som klienten måste rätta sig efter. I en studie gjord av Soares, Lawoko & Nolan (2000) undersökte man våldets utbredning på åtta olika vårdanläggningar i Sverige där psykiskt sjuka människor vårdades. Klienterna hade nödvändigtsvis inte begått något brott men hade någon form av psykisk sjukdom. Genom en tvärsnittsstudie där deltagarna fick svara via enkäter kom det fram att 85 % av vårdpersonalen hade blivit utsatta för våld. 57 % senaste året och 62,4 % hade blivit utsatta för våld mer än vid ett tillfälle. Resultatet visade att omgivningen och miljön där vårdpersonalen och klienterna befann sig i påverkade våldets utbredning. Vårdpersonalens karaktär och personlighet visade sig också påverka om våld uppstod. Foster, Bowers & Nijman (2006) redovisar i sin studie hur personalen behöver ha förståelse och kunskap för att veta vad som gör en patient aggressiv och våldsam. De beskriver även olika metoder som används av vårdpersonal för att hantera aggressiva och våldsamma patienter. Studien är baserad på fem akuta slutenvårdsavdelningar på ett sjukhus i Storbritannien. De kom fram till att den vanligaste aggressionen av patienter var verbal (60 %). Verbal aggression var även något Cashmore, Indig, Hampton, Hegney & Jalaludin (2012) kom fram till. Cashmore et al. (2012) beskriver de olika utfallen av våldincidenter inom kriminalvården samt hälsovården. Studien är gjord i Australien där författarna granskade incidenthanteringen under en treårig studie. Under den treåriga perioden så registrerades 208 fall av våld på arbetsplatsen. Det var vanligare med verbal aggression (71 %) än fysisk misshandel (29 %). Psykisk stress var vanligt bland patienterna som 5 utförde verbala övergrepp. De flesta av offren (90 %) var sjuksköterskor och två tredjedelar var kvinnor. Det som ansågs som ”hög risk” när det gäller våld på arbetsplats menade författarna var när personalen försökte lugna ner patienten. Det fanns inga dödsfall på arbetsplatsen under studiens gång, incidenterna kunde vara allvarliga fysiska skador. När det gäller våld mot personal så beskriver Sörensen, Cunnigham, Vigen & Woods (2011) i deras studie att det kan finnas mönster när det gäller våld mot personal i ett fängelse. Man undersökte 79 olika överfall i amerikanska fängelser för att se om några mönster uppstod. Resultatet visade att graden av professionalism minskade våldet. Högre utbildning och erfarenhet kunde resultera i minskat våld. En faktor som påverkade var klientens mentala hälsa, psykisk ohälsa eller känslomässig störning kunde resultera i att våld eller att våldet eskalerade. Resultatet visade också på att de som överföll behandlare oftast hade en historia av lång och våldsamt förflutet. En studie gjord av Privitera, Weisman, Cerulli, Tu & Groman (2005) undersökte med hjälp 380 enkäter våldets utbredning mot personal inom psykiatrin. Studien visade att erfarenhet inom arbetet var en skyddsfaktor. Författarna anser även att kommunikation behövde förbättras för att det ska bli en bra arbetsplats. Teoretiska utgångspunkter Vi har valt två teoretiska utgångspunkter vilka båda försöker beskriva hur andras bemötande kan påverka det egna beteendet. De två teorierna vi använder oss av är pygmalioneffekten och stämplingsteorin. De två valda utgångspunkterna har innan använts inom socialt arbete och pedagogiskt arbete. I det sociala arbetet har Johansson (2004) beskrivit hur socialpsykologin handlar om att försöka förstå hur människan reagerar på extern påverkan men också faktorer som påverkar människans handlande. Allt är ett samspel där samhället påverkas av individen och individen av externa faktorer. Johansson (2004) beskriver hur samhället påverkar individen men vi beskriver i vår studie hur vårdpersonalen och miljön påverkar klienterna. I det pedagogiska arbetet har Jenner (1987) beskrivit att behandlarens motivation mot klienten måste vara hög för att klienten ska vidmakthålla sin egen motivation. ”Det du tror om mig, sådan du är mot mig, hur du ser på mig, vad du gör mot mig, hur du lyssnar på mig… Sådan blir jag.” (Jenner, 1987) Vi anser att pygmalioneffekten och stämplingsteorin kan appliceras i studien om behandlarens upplevelser i mötet med människor som begått grova våldsbrott. Dessa teoretiska utgångspunkter går hand i hand och beskriver förväntningarnas roll och hur behandlarens åsikter och bemötande kan komma att påverka klientens sätt att se på sig själv. Pygmalioneffekten Jenner (1992) beskriver Pygmalioneffekten som förväntanseffekten. Det handlar om att någons förväntningar kan påverka en annan persons beteende och fungera som självuppfyllande profetia. Det menas med att en behandlares förväntningar på klienten kan skapa eller påverka klientens beteende. Om behandlaren ser sin klient som ett hopplöst fall så är risken stor att klienten ger upp kampen om ett ”normalt” liv. Jenner (1992) menar att behandlaren ska ge stöd och visa engagemang i mötet med klienten men även att förväntningar, tillit och tilltro är viktiga delar i det pedagogiska mötet. Om en behandlare möter sin klient med negativa förväntningar kan klienten märka av detta, 6 en klient kan då vara omotiverad på grund av att behandlaren förväntar sig att han ska vara det. Jenner (1992) menar att när man möter nya klienter så finns det en risk att man sätter etiketter som ”möjlig” eller ”omöjlig” på klienten. Klienten kan då uppleva negativa förväntningar om behandlaren redan i förväg bestämt sig. Jenner (1992) menar att det huvudsakliga i sammanhanget är vad som sker i samspelet mellan personen som hjälper och personen som blir hjälpt. Det handlar om att en person försöker påverka en annan person i rätt riktning. Stämplingsteorin Stämplingsteorin är en teoretisk utgångspunkt vi valt att utgå ifrån. Becker (2006) beskriver hur stämpling kan ske och hur ett avvikande beteende skapas. Författaren beskriver hur en avvikelse hos en person inte kan betraktas som en inneboende egenskap utan att det är i samspelet med icke-avvikare som avvikelsen uppstår. Han beskriver hur en person på grund av sitt avvikande beteende blir stämplad som en avvikande människa. Det är omgivningen och samhället som definierar vad avvikande beteende är (Becker, 2006). Författaren beskriver hur en människa som begått exempelvis ett mord eller våldtäkt får ett straff som sedan leder till att samhället ser förövaren som en avvikare och en utanförstående. När en människa får en stämpel som avvikare så stämplas hela personen, karaktären och identiteten som avvikare. Becker (2006) menar att då en avvikelse skapas av samhället är det också en social konstruktion. Samhället och samhällets normer avgör om personens beteende eller handling är avvikande. Avvikande beteende varierar i vilken kontext man befinner sig i, vem som begår handlingen och vem som bedömer handlingen. Ett begrepp som Becker (2006) lyfter fram är självuppfyllande profetia som handlar om att det som förväntas av oss gör vi och blir vi. Blir man definierad som en avvikare så blir man en avvikare, hamnar man i fängelse blir man stämplad som kriminell och hamnar man inom rättspsykiatrin så får man stämpeln som sjuk. Syfte och problemformulering Syftet med denna studie är att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. – Hur påverkar vetskapen om klientens brott vårdaren i mötet med klienten? – Vad finns det för möjligheter och svårigheter i behandling i mötet med klienter som begått grova våldsbrott? METOD I detta avsnitt kommer vi redogöra de metodologiska utgångspunkter vi valt inför denna studie. Vi kommer beskriva planering och genomförande innefattande urval, instrument, insamling och analysmetod. Metodologiska utgångspunkter Vi har valt att utgå ifrån hermeneutisk utgångspunkt och använda oss av kvalitativ forskningsansats. Anledningen till att vi valt att utgå ifrån hermeneutiken och använda kvalitativ metod är för att de fokuserar på människans upplevelser och uppfattningar. Dessa utgångspunkter är de mest lämpade för vår studie. 7 Hermeneutisk utgångspunkt Hermeneutiken betyder tolkningslära där man under 1600-talet började studerade teologiska texter, bibeltexter. Det var först under 1900-talet hermeneutiken började få den inriktning vi har idag, nämligen att försöka förstå människans livsvärld. Det handlar om att observera den sociala interaktionen och hur människor och individer har för beteendemönster gentemot omgivningen och samhället (Thuren, 2007). Till skillnad från positivismens utgångspunkt som handlar om att få en förklaring på det mänskliga beteendet, så handlar hermeneutiken om att få en förståelse av det mänskliga beteendet menar Hyldgaard (2008). Patel & Davidsson (2003) menar att utifrån hermeneutiken så kan enbart kunskap om individens livsvärld uppfattas genom empati och tolkning och inte genom mätning. Hermeneutiken kallas tolkningsläran, där man beskriver människors upplevelser av ett fenomen (Thuren, 2007). Som forskare inom hermeneutiken ser man sitt forskningsobjekt som ett subjektivt fenomen och inte ett objekt utan känslor, tankar och förförståelse (Patel & Davidsson, 2003). Hermeneutiken fokuserar på att tolka människors beteende och försöka leva sig in i deras föreställningar menar Bryman (2011). Syftet med denna studie var att utifrån vårdpersonalens upplevelser få en djupare förståelse av hur det är att möta människor som begått grova våldsbrott. Vi valde att göra en studie med hermeneutiken som vetenskapsteori eftersom vårdpersonalens upplevelser var det centrala i vår studie. Med tanke på vår frågeställning där vi ville undersöka vårdarens upplevelser, så ansåg vi att hermeneutiken var den mest lämpade utgångspunkten i denna studie. Vi ville finna vårdarens subjektiva upplevelser och hur de känner och tänker. Bryman (2011) beskriver hur en hermeneutisk utgångspunkt tar hänsyn till kontexten människan befinner sig. Alla har vi olika bakgrunder och olika erfarenheter och inom hermeneutiken är det viktigt att förstå hur människor upplever saker och ting, hur det uppfattar och skapar mening (Thuren, 2007). Vi försökte inte finna den absoluta sanningen i studien utan vi ville få ökad förståelse kring vårdpersoanlens upplevelser av mötet med en klient som begått grova våldsbrott. Kvalitativ forskningsansats Studiens syfte var att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Vi valde att i denna studie använda oss av en kvalitativ forskningsansats. Anledningen till att vi uteslöt en kvantitativ ansats var med anledningen till att en kvantitativ ansats inte hade kunnat mäta upplevelser på samma sätt. I en kvalitativ undersökning kan svaren bli mer utförliga och varierande och man kan utan begränsningar berätta om sina erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2009). Det som kännetecknar kvalitativ forskning är att man inriktar sig på ord och förståelse och att det är utifrån resultatet man skapar teorin. Fokus ligger på människors uppfattningar, upplevelser och erfarenheter av olika företeelser (Bryman, 2011). Kvalitativ metod hör ihop med hermeneutiken, vilket betyder att vi ville försöka förstå människans tankar och känslor. Genom intervjuerna kunde vi få fram upplevelserna med vårdarnas egna ord och uttryck. När det kommer till kvalitativ forskningsintervju så använde vi oss av semistrukturerade intervjuer. Detta med anledning till att vi ville lämna utrymme åt vårdaren 8 att med egna ord berätta om upplevelserna av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Bryman (2011) tar upp hur en semistrukturerad intervju kan bestå av olika teman där olika områden ska behandlas. Vi hade förutom några inledande frågor använt oss av tre teman som omfattade vårt syfte och våra frågeställningar. Bryman (2011) beskriver att man trots en semistrukturerad intervju kan komma att ändra frågor, lägga till frågor och ändra ordningen på intervjuguiden. Det var något vi var beredda att göra eftersom det är personen som intervjuas och deras svar som avgör om man ska avvika från den befintliga intervjuguiden. Kvale & Brinkmann (2009) anser att om vi som forskare är nyfikna, lyhörda och öppna inför de svar som våra intervjupersoner ger, så kan de leda till ytterligare beskrivningar. Planering och genomförande Detta avsnitt belyser hur studien har genomförts och beskriver våra avgränsningar, vårt urval, instrument, insamlingen av materialet och analysmetoden, samt hur vi förhållit oss till de etiska överväganden och kvalitetskriterierna. Avgränsning och begreppsdefinition Vi valde att avgränsa vår studie så att vårt fokus låg på vårdaren. Vi ville med denna studie få en djupare förståelse för vårdaren och vårdarens upplevelser då vårdaren har en central roll i mötet med klienten. Vår anledning till att vi valde begreppet vårdare och vårdpersonal är för att begreppet är brett och innefattar all personal som är delaktig i klientens vård inom anstalt och rättspsykiatrin. I vår studie så skriver vi om människor som begått grova våldsbrott. Anledningen till att vi valde grova våldsbrott var att vi ville se om brottets karaktär kan påverka bemötandet. Om man som vårdpersonal kan se bakom dessa brott och fokusera på människan. Urval Vår första tanke var att välja flera olika verksamheter för att få en övergripande bild av fältet. Vårt mål var att hitta verksamheter där människor som begått grova våldsbrott befinner sig, men också människor som begått våldsbrott i kombination med psykisk störning. Vi använde oss av målstyrda urval där vi utifrån vår forskningsfråga valt ut enheter som passar. Bryman (2011) beskriver hur målstyrda urval handlar om att respondenterna är relevanta för problemformuleringen och frågeställningarna. Vi försökte därmed skapa en likhet mellan forskningsfrågorna och urval. Det första vi gjorde var att ta kontakt med organisationerna som vi ville intervjua. Två helt skilda verksamheter kontaktades där säkerhetsklassen på båda var den högsta. Vi valde respondenter inom både anstalt och rättspsykiatrin, eftersom vi ville få ett brett resultat. Vi tog först kontakt med dem genom telefon och därefter genom en skriftlig förklaring av studiens syfte (se bilaga 1) och ett missiv (se bilaga 2). Vi skickade också med en preliminär intervjuguide (se bilaga 3) så respondenterna fick tid att fundera men också för att kontrollera och godkänna frågorna. Vi valde att inte avgränsa oss geografiskt då vi dels sökte efter verksamheter med den högsta säkerhetsklassen och dels inte fick några intervjuer i samma län. Vi la stor vikten vid att få variation i respondenterna gällande utbildning, ålder och år 9 inom yrket. Detta för att få ett så brett resultat och för att kunna generalisera resultatet i vidare forskning. Vi strävade efter att få sex respondenter men fick ett bortfall på två respondenter så vi fick totalt fyra respondenter från två verksamheter. Respondenterna hade blandad kompetens och åldern varierade mellan 26 år till 49 år. Våra inklusionskriterier var att de vårdare vi ville intervjua skulle ha direktkontakt med klienterna och dagligen arbeta med dem och vara delaktiga i deras behandling. Vi hade exklusionskriterier som främst gällde de som hade administrativa uppgifter och inte hade direktkontakt med klienterna. Instrument Vi har använt vår intervjuguide som instrument till denna studie (se bilaga 3). Vi var noggranna med att formulera våra intervjufrågor så att de skulle hjälpa oss att få vårt syfte och våra frågeställningar besvarade. Det vi ville undersöka med intervjuguiden var vårdpersonalens upplevelser av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Det var viktigt att våra intervjufrågor lämnade utrymme och frihet åt våra respondenter så de kunde besvara frågorna utifrån hur deras upplevelser menar Bryman (2011). Författaren menar även att vi bör organisera våra frågor så att det finns en röd tråd men också att våra frågor var tillräckligt öppna. Intervjuguiden följdes inte fullt då vi utgick från respondenten. Vi valde att dela in våra intervjufrågor i fyra centrala teman med flera komplementära frågor till. Anledningen till det var att få en någorlunda organiserad intervjuguide. Tekniker för insamling av material De forskningsartiklar som ligger till grund för vår tidigare forskning har vi hittat via Linneuniversitetets biblioteksdatabaser. Vår sökstrategi var att söka efter artiklar som berörde vårt område och på så sätt skapa en helhet om vad det finns för tidigare forskning inom vårt område och vårt syfte. Vi valde att göra en avgränsning från år 2000 och framåt men även endast använda artiklar som var ”peer-review” då det bidrar till högre tillförlitlighet. För att undersöka om artiklarna vi använde var relevanta för vårt område så läste vi först igenom abstrakten så vi fick en översikt om vad artikeln handlade om och hur undersökningen hade gjorts. Detta för att stärka artikelns validitet och reliabilitet. Utöver de vetenskapliga artiklarna så använde vi oss av annan litteratur samt kurslitteratur. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med den anledningen att försöka få mer utvecklande svar där intervjupersonerna med egna ord kunde berätta om sina upplevelser och erfarenheter att arbeta med människor som begått grova brott. Det finns olika sätt att samla information menar Kvale & Brinkmann (2009). Man kan använda sig av ljudinspelning, anteckningar och videoinspelning. Innan intervju startade frågade vi om respondenternas medgivande för användning av diktafon. Kvale & Brinkmann (2009) menar att inspelning av intervjun bidrar till stor tillförlitlighet och underlättar analysen. Vi försäkrade respondenten att deltagandet var frivilligt och att de skulle förbli anonyma för läsarna. När vi fått respondentens godkännande så inledde vi intervjuerna kring vår studies syfte, sedan utgick vi från de centrala teman vi valt. En av oss antecknade för att få en överskådlig bild av svaren och därmed lättare kunna avgöra om fler frågor behövdes, medan den andra hade ansvar för själva intervjun och frågorna. Två av intervjuerna fick ske via telefonen då det inte fanns tid för ett möte. Vi hade en telefon på högtalare och diktafonen för att spela in samtalet. Under intervjutillfället 10 gjorde vi vårt bästa att skapa en öppen och avslappnad atmosfär där respondenterna skulle få känna sig trygga att berätta om sina upplevelser. Alla intervjupersoner intervjuades enskilt. Analysmetod Bryman (2011) beskriver hur det inte finns några uppenbara regler man ska följa när man ska analysera kvalitativ data. Bryman (2011) beskriver också hur textmaterialet kan bli enormt stort, och att analyseringen av materialet ofta kan bli väldigt omfattande. Analysmetoden som använts i denna studie bygger på meningskoncentrering som innebär att det intervjupersonerna berättar koncentreras till kortare formuleringar (Kvale & Brinkmann, 2009). Den första bearbetningen av materialet var transkriberingen. Då skrev vi ordagrant ner vad intervjupersonerna berättade. Materialet delades sedan in i mindre delar och mindre meningsenheter. När vi använde oss av meningskoncentrering så redigerade vi materialet genom att ta bort upprepningar och sammanfatta meningar. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver hur meningskoncentrering sker i fem steg. Första steget är att man noggrant läser igenom intervjun flertal gånger tills man fått en helhetsuppfattning av intervjun. Andra steget är att utifrån studiens syfte plocka ut relevanta delar från materialet. Större meningsenheter för att underlätta översikten av texten. Tredje steget är att utifrån respondentens meningar dela upp i teman för att underlätta tolkningen. Fjärde steget är att meningsenheterna ställs gentemot undersökningens syfte. Femte steget är att sammanställa intervjuns väsentliga teman i en beskrivning. Till skillnad från sista steget använde vi oss mestadels av citat då vi ville att läsaren skulle ha möjlighet att läsa intervjupersonernas egna beskrivningar om sina upplevelser. Då kan läsaren använda sin egen subjektiva tolkning till skillnad från att vi som författare redan gjort den åt läsarna. Vid tolkning av vårt resultat använde vi oss av Beckers stämplingsteori och Jenners pygmalionteori. Med denna studie ville vi komma åt intervjupersonernas upplevelser och deras subjektiva uppfattning. Studien är ingen absolut sanning utan är endast ytterligare forskning inom området av vårdarens upplevelser av att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Forskningsetiska riktlinjer Forskning är viktigt och nödvändigt för både samhällets och individens utveckling. Man ska ifrågasätta vanor, annars sker det ingen förändring. När man ska påbörja sin forskning så är det viktigt att tänka på forskningsetiken som handlar om att visa respekt för människovärdet. Man ska respektera de mänskliga rättigheterna men även människors grundläggande friheter. Som forskare så får man inte utsätta sina forskningspersoner för psykiskt eller fysisk skada, kräkning eller förödmjukelse. Forskaren har ett etiskt ansvar inför sina undersökningspersoner menar MoqvistLindberg (personlig kommunikation, 11 december 2014). Innan forskningen börjar så bör forskningspersonerna informeras om vissa punkter (SFS 2003:460). Forskningspersonen ska informeras om vad de är för syfte med forskningen, vad den övergripande planen är, vilka metoder som kommer användas, vilka följder och risker som forskningen kan medföra, vem som är forskningshuvudman, att deltagandet är 11 frivilligt och att forskningspersonerna har rätt till att avbryta sin medverkan när de vill menar Moqvist-Lindberg (personlig kommunikation, 11 december 2014). Bryman (2011) nämner fyra grundläggande etiska principer som är viktiga inom samhällsforskning. Dessa principer bör man ha i åtanke när planering, genomförande och analys av en vetenskaplig studie ska ske. Forskningsetiska principerna bygger på frivillighet, integritet, anonymitet och konfindentialitet. De fyra principerna är informationskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet, och samtyckeskravet. Vi har följt de etiska riktlinjerna och de principer som presenteras. Informationskravet Informationskravet, även kallat öppenhetskravet handlar om att forskaren noggrant ska informera om syftet med forskningen för deltagarna (Bryman, 2009). För vår del gäller det att vi berättade varför vi gjorde denna studie och varför vi ville intervjua dem. Vi meddelade respondenterna om att deltagandet var frivilligt och att man när som helst fick avbryta. Konfidentialitetskravet Konfidentialitetskravet handlar om att alla personuppgifter om alla som har deltagit i forskningen ska förvaras på ett tryggt ställe där inga obehöriga kan ta del av det (Bryman, 2011). De vi intervjuade informerades om att all insamlad data förvarades tryggt och raderades efter att studien var färdigställd. Vi behandlade alla uppgifter med största konfindentialitet. Vi fingerade namn men också vilka verksamheter specifikt hade med i studien. Även detta informerades intervjupersonerna om. Nyttjandekravet Nyttjandekravet handlar om att alla uppgifter och allt insamlat material om deltagarna kommer endast användas för forskningsändamål och syfte (Bryman, 2011). Vi informerade intervjupersonerna att materialet endast används till denna studie och inte till något annat syfte. Samtyckeskravet Samtyckeskravet, även kallat självbestämmandekravet handlar om att forskaren inhämtar samtycke från deltagarna. Deltagarna i undersökningen får själv bestämma över sin medverkan. Vi talade om för deltagarna att deras medverkan var frivillig och att de kunde få avbryta om de önskade det. Moqvist-Lindberg (2014) nämner att samtyckekravet finns med i Lag om etikprövning (ur SFS 2003:460). Där står det att forskning får utföras men bara om forskningspersonen har samtycke till den forskningen som gäller honom eller henne. Samtycket ska dokumenteras och vara frivilligt. Deltagarna i vår undersökning är myndiga och bestämde därmed själva över sitt medverkande. Slutligen var det viktigt för oss att vi visade största möjliga respekt för de personer som medverkar i vår studie och att de inte på något sätt skulle lida någon skada av att delta. Kvalitetskriterier Centrala begrepp som validitet och reliabilitet anses tillhöra kvantitativ forskning därmed har vi använt oss kvalitetsbegreppen tillförlitlighet och äkthet som enligt 12 Bryman (2011) anser har starkare betydelse. Tillförlitlighet innebär att undersökningen har utförts enligt de riktlinjer och regler som finns (Bryman, 2011). För att trovärdigheten i vår studie ska vara så hög som möjligt så finns det fyra delkriterier som skulle uppfyllas. Dessa fyra är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjligheten att styrka och konfirmera. Trovärdighet menas att forskaren publicerar ska vara trovärdigt. Man ska som forskare ha följt de regler som ska följas samt publicerat resultatet som respondenterna beskrivit (Bryman, 2011). Vi har i denna studie delat med oss av resultatet som respondenterna framfört till oss. Överförbarhet innebär att resultatet på studien ska kunna vara överförbart till andra miljöer och situationer. Skulle man göra om undersökningen så ska vårt resultat bli likvärdigt (Bryman, 2011). Hade vår undersökning gjorts igen med samma metod och syfte så ska resultatet vara jämförbart med vårt resultat. Vårt resultat går inte att genrealisera men ska kunna vara överförbart till andra miljöer. Utförliga beskrivningar ska ing¨å i en kvalitativ studie. Pålitlighet menas med att man tydligt visar hur forskningsprocessen har gått tillväga och att en fullständig redogörelse för alla delar av studiens förlopp beskrivs (Bryman, 2011). I vår studie presenterar vi tydligt alla delar och en redogörelse där vi motiverar våra val och hur metoden för vår forskning. Vi använde oss även av en handledare som kontrollerade forskningsprocessens delar. Möjlighet att styrka och konfirmera innebär att man som forskare bekräftar att man har varit så objektiv som möjligt och inte medvetet sätter egna känslor och värderingar styra studien (Bryman, 2011). Vi försökte med nya glasögon och med så lite förförståelse som möjligt göra denna studie. Vi var medvetna om att det aldrig fullt ut går att nå objektivitet men vi kunde säkerställa att vi agerat i god tro och att vi som forskare inte medvetet låtit våra känslor påverka vårt utförande eller våra slutsatser. Bryman (2011) beskriver kriterierna för äkthet och det handlar om att undersökningen ska ge en rättvis bild av respindenternas uppfattningar och upplevelser. Om ens studie ska uppnå ontologisk autenticitet så kräver det att respondenterna har fått en bättre förståelse för den situationen de befinner sig i. Pedagogisk autencitet innerbär att respondenterna har fått en bättre bild av hur andra människor kan uppleva situationer och olika saker och ting. Katalytisk autenticitet menas med att respondenterna efter studien kan ändra sin situation. Om undersökningen bidragit till en ökad möjlighet för respondenterna att förändra eventuella brister har man uppnått taktisk autenticitet Bryman (2011). Vi har i denna studie strävat efter att ge en rättvis bild av respondenternas upplevelser och uppfattningar men också att respondenterna själv fått mer förståelse för sin situation. RESULTAT I resultatdelen redovisas respondenternas uppfattningar och upplevelser om hur det är att arbeta med människor som begått grova våldsbrott. Vi har valt att använda oss av fyra teman som tillsammans redogör respondenternas innehåll. De fyra teman vi valt ut efter bearbetning av materialet blev: Våldets påverkan på vårdare-klient relation, 13 möjligheter och svårigheter i behandlingsarbetet, mötets och relationens betydelse i behandlingsarbetet samt arbetsgruppens olika påverkansprocesser. Varje tema följs av underrubriker för att förtydliga resultatets olika delar. Slutligen presenteras en problematisering av vår teoretiska utgångspunkt. Vi har valt att inte benämna respondenterna med namn, allt för att skydda deras identitet. Vi kommer döpa intervjupersonerna till 1, 2, 3 och 4. Två av respondenterna arbetar på samma anstalt med säkerhetsklass ett, och två av respondenterna arbetar på två olika avdelningar på en rättspsykiatrisk klinik. De arbetar alla med människor som begått grova våldsbrott och de har alla nära kontakt med klienterna. En mer djupare bild av verksamheterna har valts att inte göras då vi är måna om att respondenternas identiteter inte avslöjas. Klienten är en klient som är i behov av någon form av insats här och nu. Det är en människa som begått någon form av brott, sen om man väljer att kalla det för misstag eller inte är upp till var och en… Det är en människa till att börja med, sen att dem ha begått ett brott är ju skälet till att dem träffar mig. (Intervjuperson 1) Att arbeta inom anstalt eller institution har sina utmaningar. Respondenterna upplever att det kan vara krävande och att det alltid gäller att man är på topp. De upplever att man måste ha vetskap om att situationer kan komma att ske och det kan också bidra till att man tar sitt arbete på största allvar. En respondent ansåg att det mest påfrestande med arbetet var konflikter och våldssituationer. Respondenten beskriver även hur den optimala miljön kan vara när klienterna mår så pass bra att det går att göra saker ihop som att laga mat eller spela kort och där gynnsamma konversationer kan äga rum. Varje gång innan jag börjar arbeta så förbereder jag mig själv på det värsta, på att vad som helst kan hända... Jag menar för då blir man inte lika chockad om det väl händer något. Men sen är det givande också. Jag känner att om jag skulle lyckas skapa relationer här så har jag verkligen lyckats.(Intervjuperson 2) Våldets påverkan på vårdare-klient relation Många vårdare som arbetar på anstalt eller institution har fått uppleva våld av olika karaktär. Av våra respondenter har tre av fyra upplevt våld på sin nuvarande arbetsplats där det befinner sig klienter som begått grova våldsbrott. Den respondenten som inte fått ta emot våldshandlingar menar att det kan bero på flera faktorer. Både erfarenheten men också att man som vårdare ibland kan ses som den gode och den hjälpsamma och därmed slipper bli utsatt. De tre andra vårdarna har däremot fått uppleva både våld och hot och menar alla att det är en del av vardagen. Vissa påverkas mer än andra men de har alla påverkats av våldet i olika stor utsträckning. Från ingenstans trodde en klient att jag var från FBI som ville ha honom i smyg. Det var ju hans sanning just då så jag fick mig en smäll mellan ögonen… Efter det så var jag väldigt omskakad. Ganska försiktig och ganska rädd också. Men det gick över efter en ganska lång tid för jag kände mig väldigt omskakad, 2-3 veckor tog det ungefär. (Intervjuperson 4) 14 En av respondenterna har under sina år blivit utsatt för våld och beskriver att relationen till klienten har varit avgörande för hur mycket man påverkas av våldet man blir utsatt för. Respondenten beskrev att om det är en klient man skapat en god relation till så kan det göra att man mår sämre då känslor av misslyckande kan komma över en. Samtidigt berättar respondenten att när man arbetar på en institution så måste man räkna med att situationer kan uppstå och att inte ta det personligt är det bästa försvaret. Är det någon man bildat en bra relation med så blir jag mer påverkad men det är också sådant man får räkna med för dem är där av en anledning... Jag måste acceptera att de visar alla sina känslor därinne och då är det med våld dem visar det på. (Intervjuperson 2) Respondenten fortsätter att beskriva hur våldet varje gång har påverkat mötet gången efter med klienten. Respondenten beskriver sig själv som avvaktande i mötet för att se om klienten fortfarande upplevde negativa känslor sen sista mötet men också för att läsa av situationen. Vissa gånger kan det vara negativt att vara avvaktande, man ska egentligen vara precis som vanligt och köra på för klienterna har kanske glömt det lika fort som slaget kom. Men det är så jag arbetar, jag vill läsa in situationen först. (Intervjuperson 2) Klienter med våldsamt beteende kan ibland göra att man tar till försiktighetsåtgärder för att minimera skaderisken eller för att öka säkerheten för personalen och för klienten. Om det skapar mer trygghet och säkerhet för klienten är respondenterna oense om. Två menar att det istället kan skapa otrygghet och förstärka klientens aggressiva beteende. De andra två respondenterna menar att extra säkerhetsåtgärder kan vara nödvändigt då man inte vet vad som kan hända. Flera av respondenterna beskriver hur brottets karaktär inte påverkar hur många som exempelvis går in i klientens rum utan det som påverkar är hur klienten varit på institutionen. Är det någon som kommer in till institutionen som begått grova våldsbrott utanför kan vi till en början vara försiktiga, men är klienten inget hot mot oss i personalen så spelar brottet utanför ingen roll. Däremot om klienten varit våldsam härinne, ja då ändras läget helt... Då går vi in flera stycken och placerar oss ut i rummet… Om det är bra eller inte beror nog på vem du frågar men jag anser att man inte kan veta vad som kan hända.(Intervjuperson 3) Respondenterna fortsatte att beskriva hur en klient som hade grov våldsproblematik fick ligga på sängen samtidigt som tre till fyra personer klev in och gav mat eller lämnade medicin då det kunde gå otroligt snabbt innan klienten var uppe på benen och hade slagit någon. När en klient har varit våldsam och aggressiv kan det efteråt komma upp känslor. Vilka känslor som kommer beror på hur man är som person. En av respondenterna beskrev sig själv som en person som ofta kunde ta illa vid sig i början. Respondenten beskrev kunna se att vissa klienter utnyttjade att man tog illa vid sig i våldssituationen. I början mådde jag väldigt dåligt efter en våldssituation, både för att jag inte visste om jag gjort något mot klienten men också för att jag kände mig som en dålig vårdare. Jag försökte att inte vara rädd och osäker men det gick verkligen inte och varje gång jag var i närheten av en 15 klient som varit aggressiv mot mig började hjärtat pumpa… Detta skapade bara ännu mer känslor av att jag var en dålig vårdare då alla andra verkade skaka av sig det som hänt… Det skapade en ond cirkel som jag till slut bröt genom att snacka med mina kollegor om mina känslor… Det visade sig faktiskt att många hade känt likadant i början. (Intervjuperson 4) Möjligheter och svårigheter i behandlingsarbetet Som vårdpersonal kan man se möjligheter och svårigheter i varje klient menar en av respondenterna. Hur man ser bortom svårigheterna och fokuserar på möjligheterna är enligt flera respondenter den stora utmaningen. Möjligheter i behandlingsarbete med människor som begått våldsbrott Vår ena frågeställning handlade om vad det finns för möjligheter i behandlingsarbetet när det gäller klienter som begått grova våldsbrott. Respondenterna menade att klienterna kan ha en problematik som kan präglas av våld och impulsivitet. Respondenter beskrev att det var av stor vikt att klienterna fick hjälp att hantera sin ilska och därmed även det eventuella våldet. Att kunna avleda och kanalisera sin ilska beskrevs som nödvändigt för att behandlingen skulle lyckas. En av respondenterna beskrev att lyckas man med att få klienterna att kontrollera sin ilska och aggression så har man kommit en lång bit på vägen. Det är inne just för sin våldsproblematik och det finns oändliga möjligheter för dessa klienter om de lyckas få bukt på våldet... Lär dem sig att utrycka sin ilska på annat sätt så kommer dem klara sig bra i samhället… Lära dem att visa känslor på annat sätt. Men återigen har de lärt sig att tygla sin impulsivitet så finns det inget som säger att de inte skulle klara sig bra i samhället. (Intervjuperson 2) Alla respondenter beskrev tydligt hur relationen är det som kan avgöra om klienterna lyckas i sin behandling. En respondent beskrev att relationen är ett starkt verktyg i behandlingen men det är inte relationen som är det avgörande verktyget för att hjälpa klienter som begått grova våldsbrott. Samtidigt lyfter två av respondenterna fram att man måste få klienterna att kanalisera sin ilska och aggression för att kunna bygga upp främjande relationer. Får man en bra kontakt och lyckas bygga en relation så är det viktigt. Visa att det går att ha bra relationer där man påverkar varandra positivt. Klienterna har förmodligen hela sitt liv löst sina problem med våld och det tankemönstret måste ändras. (Intervjuperson 1) En av respondenterna beskrev sig kunna se skillnad på möjligheter i behandling när det gäller klienter med våldsproblematik och andra klienter. Respondenten beskriver att andra klienter som exempelvis begått sexualbrott har ett svårare och mer komplex problematik och tankemönster än vad klienter har som begått grova våldsbrott. De klienter jag stött på när de begått grova våldsbrott eller sexualbrott är att klienter som begått sexualbrott har en mycket mer komplicerad behandling än den behandling som klienter som begått våldsbrott har. Jag kan ärligt säga att jag som vårdare ser mer möjligheter att få en 16 våldsbenägen klient att klara av vardagen än en klient som begått exempelvis sexualbrott. Sen menar jag inte att det är lätt att få klienter att kontrollera sina impulsiva handlingar men jag anser att det är fullt möjligt. (Intervjuperson 3) Svårigheter i behandlingsarbetet med människor som begått våldsbrott När det gäller svårigheter i behandlingsarbetet med klienter som begått grova våldsbrott hade alla respondenter lite olika upplevelser och tankar. En respondent berättade att man kunde känna sig mer osäker i mötet då man aldrig riktigt vet vad som kan hända. Det med våldsbrott… Det är jävligt svårt för att det kan hända så mycket med en klient som begått grova våldsbrott. Då tänker jag främst på situationer där våld används. Men en pedofil är oftast inte våldsam eller farlig på det sättet. (Intervjuperson 4) En annan av respondenterna kände tvärtom och ansåg att brottet inte hade någon betydelse. Respondenten beskrev sig själv vara så pass trygg i sin roll att det brottet inte spelade någon roll. Respondenten ansåg att sin erfarenhet minskade svårigheterna som med att möta klienten. Det är för jag har tydlig struktur. Jag är här som behandlare och du är här som klient och vi kommer att träffas under x antal tillfällen. Det är det här vi ska avhandla. Det är gynnsamt i att skapa en relation med dem… Tydlighet och struktur. (Intervjuperson 1) Vid mötet med klienter som begått grova våldsbrott reagerade alla respondenter på olika sätt. En av respondenterna beskrev sig själv bli mer avvaktande när den möter klienter som begått grova våldsbrott. Respondenten kollar alltid av platsen innan mötet och sätter sig helst en bit ifrån om något skulle hända. Samtidigt beskriver en annan respondent hur brottet i sig kan göra att man som vårdare tar ett steg tillbaka men att den huvudsakliga anledningen till sitt förhållningssätt är hur klientens beteende är på institutionen. Vet jag att klienten har ett väldigt impulsivt beteende och kanske slåss mycket, då kan det vara att jag sätter mig en bit ifrån. Brottet utanför tror inte jag påverkar hur klienten är inne, utan det är hur klienten påverkas av att vara instängd… Vissa klienter kanske tycker det är jävligt orättvist och blir aggressiva och tar ut det på oss i personalen och den klienten som gör så ändrar jag nog mitt beteende mot... I alla fall ändrar jag det mer än mot en klient som typ mördat hela sin familj men som är väldigt lugn inne på institutionen. (Intervjuperson 2) Alla respondenter har olika upplevelser av hur det är att arbeta med klienter som begått grova våldsbrott. En av respondenterna beskriver att den största svårigheten är att komma nära klienten och skapa en relation. Respondenten beskriver utifrån sina erfarenheter att klienter som begått våldsbrott ofta har svårt att öppna upp sig och även svårt att skapa relationer med personal. Respondenten beskriver dock att klienterna oftast öppnar upp sig för några få vårdare vilket även kan ses som främjande för klientens behandling. Dock så är det positivt när de väl får en bra relation med några vårdare. Då blir deras uppdrag genast större men också viktigare... Hos en klient 17 som hade ett våldsbenäget beteende blev jag den som fick bäst kontakt. Kanske var det för att jag inte är så macho eller något hot som det blev så… I vilket fall så slutade det bra för klienten och det var oerhört kul. (Intervjuperson 4) Slutligen så ansåg flera av respondenterna att det kan finnas svårigheter i behandlingsarbetet när det gäller klienter som begått grova våldsbrott men att om relationen byggdes upp och blev starkare så minskade dessa svårigheter. När dessa svårigheter försvann klev möjligheterna fram istället. Det var en klient där som var väldigt annorlunda om man jämför med andra klienter… Han var väldigt taggig och väldigt våldsam. Då hade jag problem att kunna hantera honom. Jag upplevde en viss osäkerhet och det syntes nog… Jag tror det berodde på att jag inte kände honom. (Intervjuperson 4) Mötets och relationens betydelse i behandlingsarbetet Ödmjukhet, empati och att försöka förstå klienten anser alla respondenter är nödvändigt för att få ett bra möte. Att aktivt lyssna och vara närvarande är viktigt i mötet med klienten. Respondenterna var eniga om vikten av ett synsätt där man ser människan bakom brottet är grundläggande för att vara en bra vårdare. Det finns en värdegrund här att man ska se människan bakom brottet… Ja vad fan ska man annars göra?… Men jag har mitt synsätt och det är att jag betraktar beteendet som en påbyggnad, på att någonting har gått åt helvete bakåt i tiden. (Intervjuperson 4) Bemötandes betydelse Vi frågade respondenterna vad de hade för tankar kring bemötande och alla respondenterna höll med om att bra bemötande är grundläggande för att skapa en relation med en klient. En respondent beskriver hur bra bemötande kan skapa en relation som i sin tur kan vara positivt i klientens behandling. Respondenten berättar samtidigt att man måste anpassa sitt bemötande till klienten och situationen. Bemötande har jag lärt mig sen jag började jobba att det är viktigaste som finns. Mycket att man måste anpassa sig till personen och till situationen som klienten befinner sig i… Om det är en person som är jävligt stissig och stirrig då kanske man behöver vara lugn och inte själv bli stissig eller stressad. (Intervjuperson 3) Flera av respondenterna beskriver första mötet som det viktigaste mötet. En beskriver att om det första mötet inte blir bra kan det ta lång tid att reparera. Respondenten beskriver att det hänger på hur vårdpersonalen bemöter klienten och att det är vårdarens uppgift att oavsett klientens bemötande, möta klienten så empatiskt och förstående som möjligt. Bemötande är väldigt viktigt speciellt då det kan avgöra väldigt mycket vad klienten och jag får för relation. Har jag ett dåligt bemötande så kommer inte klienten ty sig till mig... Då kanske jag inte alls påverkar klienten positivt. Mitt motto är att låta klienten komma till mig, visa att 18 jag finns och att jag är intresserad och nyfiken… Men det är klienten som får komma till mig. (Intervjuperson 2) Vi ville ha svar på om vårdpersonalens synsätt på klienterna och deras brott kunde påverka bemötandet och alla respondenter var överens om att synsättet man har påverkar ens bemötande. En beskriver hur man måste försöka se bakom allt, att det är människor man har att göra med. Respondenten beskriver att bemötande har en så pass stor roll för klientens fortsatta behandling att ett icke-empatiskt förhållningssätt kan rasera klientens fortsatta utveckling. Men ur ett gott bemötande kan det finnas mycket positivt som kan främja en relation och en av respondenterna beskriver hur nyfikenheten mot en klient kan göra mer nytta än vad man tror. Jag inser nu att en viss nyfikenhet på dem som individer kan vara gynnsamt. Nyfikenhet om dem som person och inte bara runt brottet för då är risken att då blir dem sitt brott… Det tror jag inte blir bra i behandlingsform. Det gäller att hitta deras styrkor och svagheter. Tittar man bara på brottet får man bara deras svagheter men tittar man på dem som person och verkligen lyssnar och är nyfiken så ser man deras styrkor. (Intervjuperson 1) Rollen som vårdare Hur man ser sig själv som vårdare och hur man ser på sitt yrke kan avslöja mycket hur man är som behandlare. Två av respondenterna tog upp vikten av att man är personlig men inte för privat och att man aldrig glömmer att man har en yrkesroll. De menade på att man har ett ansvar gentemot klienterna att vara så professionell som möjligt. En av respondenterna kan ibland se en svårighet att balansera sin professionella hållning med att försöka vara personlig och visa att man är en människa. Jag vill att dem ska prata med en människa och inte någon statisk yrkesroll… Det finns exempel på folk som är väldigt mycket yrkesroll… Jag tror de behöver ren och själ mänsklighet många gånger och inte titta på någon robot… Svårt som tusan med balansen bara. (Intervjuperson 4) En av respondenterna beskrev vad som kan hända om man blir för privat i mötet med klienten. Respondenten menade att det ibland kan vara främjande. Respondenten beskrev att en dialog av mer privat karaktär kunde gynna klienten i dess behandling. Dock måste man känna att den informationen man berättar inte kan användas mot en i ett senare tillfälle och att man känner att informationen får läcka ut. Jag har blivit mer privat än vad jag borde, inte så att de blivit fel men kanske ångrat mig lite… Samtidigt som den lilla privata saken bidrog till en bättre relation sen. (Intervjuperson 2) Att ens personliga egenskaper kan påverka hur man är som vårdare var alla respondenter överens om. Respondenterna hade sina egna personliga egenskaper som kunde vara till hjälp i deras arbete. En respondent beskrev sig själv att vara en väldigt lugn och harmonisk och att det i sin tur kan skapa lugn hos klienterna. En annan av respondenterna beskrev sig själv som väldigt energisk och menade på att det har påverkat klienterna att aktivera sig och hitta motivation i behandling. En av 19 respondenterna upplevde skillnad i klientens reaktion utifrån vårdarens kroppsbyggnad och kroppsspråk. Respondenten beskrev sig ha lugnande effekt på våldsamma klienter. Jag har haft en väldigt lugnande effekt överhuvudtaget på rätt många klienter. Jag tänker att man inte ska utgöra något hot på något sätt mot sådana människor... Sen fanns det personal där som var riktigt muskulösa och då var det incidenter hela tiden… För de var typ rakade, bitiga och riktiga muskelknuttar. Då inträffade det faktiskt fler våldsamma situationer. (Intervjuperson 4) All vårdpersonal är olika och har olika egenskaper. En av respondenterna är medveten om sina positiva och negativa sidor och anser att man måste vara självmedveten för att bli en bra vårdare. Jag är väldigt positiv och jag tror de kan smitta av sig på klienten och jag är också väldigt energisk och vill hitta på saker, sen kan jag nog verka väldigt intresserad av klienten och nyfiken och så. Men sen har jag också dåliga sidor, jag är inte speciellt lugn. Jag kan självklart vara lugn när det behövs men jag vet att jag inte är den vårdaren som alltid för med sig ett lugn om man säger så… Därför tycker jag det är bra med olika personligheter som arbetar med klienterna för det finns ingen perfekt vårdare. (Intervjuperson 3) Behandlarmotivation Att vara motiverad som vårdpersonal när det gäller klientens behandling kan vara en avgörande faktor för om klienten själv ska känna motivation. Flera av respondenterna menar att om dem inte ser möjligheterna med klientens behandling så kommer inte klienten själv att se möjligheterna. Allt startar med vårdpersonalens inställning. En respondent menar att när man arbetar med klienter som begått grova våldsbrott, är det viktigt att man ger klienten verktygen att tro på sig själv. Är jag som professionell inte motiverad och inte tror på klientens behandling och ser klienten som en omöjlig uppgift… Hur ska då klienten tro på sig själv? Det är jag som vårdare som har uppgiften att få klienten att tro på att behandlingen kommer lyckas för det är först då klienten kan bli motiverad. (Intervjuperson 2) Att det kan finnas svårigheter att finna motivation till en klients behandling har flera av respondenterna upplevt. Att man ser klienten som ett ”hopplöst fall” och känner uppgivenhet kring klienten upplever en respondent som en påfrestande känsla. Jag vill inte känna att klienten är ett hopplöst fall. Jag vill tro att klienten kommer att lyckas med sin behandling. Men ibland när man inte ser någon utveckling så börjar man undra vad som är fel. Om personen inte kan förändras eller om det är vi som behandlare som gör något tokigt… Jag vet faktiskt inte. (Intervjuperson 3) Efterhand som intervjun fortled så fortsatte respondenten att återkomma till frågan om varför man ser klienten som ett hopplöst fall. Respondenten började beskriva hur felet kanske låg hos vårdpersonalen. Men jag tänker såhär… Om vi som vårdpersonal ser klienten som ett hopplöst fall så lär vi ju behandla klienten därefter. Omedvetet då 20 förstås men ändå. Klientens utveckling har då förmodligen stannat upp för att vi som vårdare har fått den att stanna upp. Är det så illa som det låter så ser kanske klienten sig själv som ett hopplöst fall… (Intervjuperson 3) Relationens påverkan på behandlingsarbetet En relation mellan en vårdare och en klient kan vara främjande för klientens behandling. Relationen kan i vissa fall vara avgörande för om klientens behandling ska lyckas. En av respondenterna menar att balansen mellan att vara professionell och människa ibland kan suddas ut. Jag tror inte det är bra att bli för nära och där gör jag lite övertramp… Vi ska ju inte egentligen hålla på att krama en klient eller så men det kan jag göra ändå för att det är mänskligt. Men jag är medveten om att det är en balans där... Det får ju inte bli någon dysfunktionell relation eller att man blir medberoende. (Intervjuperson 4) Skapande av relation med klient Skapandet av en relation med en klient sker inte över en dag och kräver att man som vårdare visar att man vill lära känna klienten. Alla respondenter ansåg att relationen är grundläggande för klienten när det gäller behandlingen. En av respondenterna menade att skapandet av en relation kan vara så betydelsefullt att det är det som avgör om behandlingen lyckas eller inte. En annan respondent beskrev att relationen i sig inte behöver vara positiv men ändå få en positiv verkan på klienten. Jag tror nästan relationen med klienten är A och O. Det är enormt stort och jätteviktigt att kunna ha en relation med en klient och oavsett relationen så är det positivt… Även fast klienten kan uppleva relationen som negativ så kan den i slutändan ändå haft positiv effekt. (Intervjuperson 1) En respondent beskriver att man som vårdare vill fungera ihop med alla klienter och att personkemin ska stämma och att det i slutändan ska ha skapats en främjande relation. Samtidigt förklarar respondenten att det inte är möjligt. Två av respondenterna förklarar att man inte ska känna sig tvingad att skapa en relation. De beskriver att det varken gynnar klienten eller dem själva som vårdare. De kan då istället ge upphov till känslor som misslyckande och att man inte är tillräckligt bra som vårdare. En respondent beskrev att de kunde finnas andra orsaker till att en främjande relation inte kan skapas. Sen är det också svårigheter var dem befinner sig i sin behandling… Man kan alltid försöka skapa en relation men det är inte alltid klienten är mottaglig och en relation är inget man skapar över en dag. Är man extraarbetare som jag var först då ser jag mer svårigheter att skapa en relation. Det gäller att visa att man är där och kontinuerligt försöker bygga en relation. Att man finns där under längre perioder så att den personen kan ty sig till mig. Och kan se att jag finns där för dem. (Intervjuperson 2) När man arbetar med klienter så är man som vårdare någon klienterna måste träffa, de har inget val utan man måste omge sig med de människor som arbetar där. En av 21 respondenterna beskriver tydligt hur främjande det faktiskt kan vara för klienten om en relation byggs upp som präglas av empati och lyssnande och där klienten finner meningsfullhet med relationen. Får man en bra relation kan relationen bli en frivillig kontakt där klienten vill träffa vårdaren och faktiskt ser en mening med relationen. Får jag en bra relation med en klient kan jag ge mer råd eller på ett mer intensivt sätt få upp motivationen hos klienten. Klienten kommer förmodligen ty sig mer till mig och kanske lyssna mer på vad jag säger… Samtidigt som den får en kontakt som är frivillig. Blir jag en frivillig kontakt så tror jag absolut att det gynnar och skapar möjligheter för klienten. En frivillig kontakt enligt mig är den absolut bästa möjliga kontakten… Sen tycker jag att det i sin tur ger riktigt bra förutsättningar för klientens behandling. (Intervjuperson 3) Vårdpersonalens förhållningssätt mot klienter som begått grova våldsbrott Vi frågade respondenterna hur deras förhållningssätt kan se ut när det gäller klienter som begått grova våldsbrott. Flera av respondenterna var medvetna om att deras förhållningssätt och bemötande kunde ändras i mötet med klienter som begått grova våldsbrott. En respondent beskriver att det finns en eftertanke innan man går in i ett rum där en klient befinner sig som har begått ett allvarligt våldsbrott. Jag har ofta en eftertanke… Om det är våldsbrott till exempel då får man vara med på att personen i frågan kan vara våldsam... Då är jag lite mer försiktig. Eller att oj nu är det någon riktig våldsbrottsling som jag ska träffa. Det kan nog tyvärr påverka mitt förhållningssätt nu när jag tänker efter. (Intervjuperson 4) En av respondenterna med lång erfarenhet på anstalt anser att sitt bemötande inte förändras, oavsett brottet. Anledningen till det beskrivs vara att möten med våldsverkare har normaliserats då det dagligen sker möten mellan vårdare och klient. Däremot läser respondenten alltid på om sina klienter innan för att se bakgrundshistorik och om det finns någon form av personlighetsstörning. Det enda som respondenten beskriver kan ändras är säkerhetsaspekten, vilket rum man väljer att samtala i och vem som ska vara närmast dörren. Det är mer säkerhetsaspekttankar, var ska jag placera ut honom i rummet. Även om han blir arg så finns det alltid möjlighet för klienten att gå ut genom dörren. Om klienten ha mycket impulsivitetbrott då har han troligen ganska svårt att kontrollera impulser. (Intervjuperson 1) Respondenterna hade olika förhållningssätt beroende på deras erfarenhet av klienter som begått grova våldsbrott men också vad klienten gjort för brott. En av respondenterna beskrev att respekten för klienten kunde öka om ett grovt våldsbrott begåtts. En annan beskriver sig reflektera mycket mer innan ett möte med en klient som begått ett grovt våldsbrott. Respondenten beskriver att det man reflekterar kan bli negativt i mötet då man fokuserar på fel saker. Alltså jag reflekterar rätt mycket innan mötet med en sådan klient... Det kan jag nog ibland tyvärr ta med mig in till mötet. För när jag träffar klienten så tänker jag bara på hur jag ska göra om den börjar bli 22 aggressiv eller hoppar på mig. Tankarna om att det ska bli ett bra samtal eller möte skiter ju sig lite. För att vara ärlig så är jag nog lite avvaktande också och kanske har ett större avstånd till min klient. Om klienten märker det eller inte, det vet jag inte. (Intervjuperson 2) Arbetsgruppens olika påverkansprocesser Vi frågade respondenterna hur arbetsgruppen kan påverka behandlingsarbetet och respondenterna upplevde hur arbetsgruppen i allra högsta grad hade påverkan på olika delar inom arbetet. En beskrev hur en stabil arbetsgrupp var väsentligt och hur kommunikationen mellan vårdpersonal hade avgörande betydelse för arbetsgruppens samarbete. Flera av respondenterna menar även att det måste vara högt i tak i arbetsgruppen. Att man ska kunna diskutera olika problematiska situationer som kan tänkas uppstå. De beskriver vikten av att man ska kunna bolla idéer, kunna prata om allt och kunna visa sina olika känslotillstånd. Arbetsgruppens påverkan på mitt arbete En av respondenterna beskrev att vänskapen man har utanför jobbet inte ska göra att man undviker diskussioner under arbetet. Respondenten menade på att vänskapen inte ska orsaka rädsla för konfrontationer kollegor emellan, utan att på arbetet är man professionell både mot klienter men också sina arbetskollegor. Det kan finnas underliggande intriger som kan påverka ens arbete negativt då man undviker vissa kollegor eller inte vill arbeta alls med andra. Funkar man bra ihop med dem man arbetar med så funkar jobbet bättre, känner man förtroende och kan man lita på dem man arbetar med så blir det ju ett bättre arbete och arbetsklimat. Känner man sig otrygg eller osäker så fallerar ju faktiskt allt. (Intervjuperson 2) Vi ställde frågan vad som kan vara ogynnsamt för en arbetsgrupp när det gäller behandlingsarbetet, en respondent ansåg att dolda agendor som att försöka mörka olika saker och att ha ett eget mål inte var gynnsamt för arbetsgruppen. Samtidigt ansåg alla respondenter att en svag ledning aldrig skapar en optimal arbetsgrupp då ledningen sätter ramar och regler för arbetsgruppen. Arbetsgruppens påverkan på klienten När det gäller arbetsgruppens påverkan på klienternas situation så ansåg alla respondenter att arbetsgruppens arbete och samarbetarsförmåga påverkar klienterna i stor utsträckning. En av respondenterna beskriver hur tryggheten i arbetsgruppen påverkar klienterna. Att en trygg arbetsgrupp kan leda till att klienterna känner sig trygga som i sin tur kan vara främjande för klienternas utveckling. Man jobbar ju tillsammans... I grupp egentligen med andra människor som inte så lätta att ha och göra med… Så det behöver ju vara tighta grupper samtidigt som en otight grupp leder till dålig stämning och kan även leda till oroligheter i större utsträckning. (Intervjuperson 4) Intriger i arbetsgruppen är inte gynnande för varken klient eller personal om man inte lyckas lösa dem. En av respondenterna beskriver hur konflikter kan föra arbetet framåt om man löser dem på ett konstruktivt sätt. Respondenten beskriver också av erfarenhet 23 hur kärleksrelationer på jobbet kan ändra ens förhållningssätt i stressrelaterade situationer. Respondenten beskriver att man kan gå in hårdare i våldssituationer där ens partner är inblandad. Ens känslor kan då styra ens bemötande och ens professionalitet minskar i situationen. En av respondenterna berättar om hur personalgruppens stabilitet kan vara avgörande för hur klienterna beter sig. När det är många som slutar eller ska på semester och ny personal kommer in så kan det skapas en känslig atmosfär mellan vårdare och klient. Respondenten beskriver vidare att stabiliteten för klienterna kan minskas och även tryggheten när behandlare försvinner. Respondenten beskriver dock att om arbetsgruppen tydligt förklarar för nya anställda hur man ska förhålla sig till klienterna, reglerna på avdelningen och reglerna för klienterna kan oron minska. Dom behöver ha en viss stabilitet och behöver veta vad de har att förhålla sig till på något vis… Om är det många som slutar så är det inte alls är bra för klienterna. För att det är mycket nytt och mycket nya ansikten hela tiden och så vidare… Dem som jobbar regelbundet blir ju väldigt tighta med klienterna. (Intervjuperson 4) Teoretisk problematisering Här kommer vi att koppla våra teoretiska utgångspunkter, pygmalinoneffekten som Jenner (1992) beskriver och Stämplingseffekten som Becker (2006) förklarar med de resultat som framkommit. Utifrån det resultatet som vi fick fram så kan man i vissa fall se hur pygmalioneffekten framträder. Det betyder att om vårdpersonal redan på förhand förväntar sig ett våldsamt och aggressivt beteende från en klient, så kommer klienten att påverkas av dessa förväntningar och kan då skapa detta oönskade beteende. När flera vårdare samtidigt gick in i en klients rum så var det i förebyggande syfte för att skydda sig själva och klienten. Dock kan det tolkas som att vårdarens förväntingar är att klienten kommer att vara aggressiv och våldsam. Utifrån dessa förväntningar går man då in fler vårdare till klientens rum för att undvika och hindra eventuellt våldsbeteende. När de tre vårdarna går in så vet klienten om att anledningen till att det är tre vårdare i rummet är för att klienten är våldsam. Klienten kan då leva upp till dessa förväntningar och kan då skapa ett våldsamt beteende. Det som precis hänt är att någons förväntningar har påverkat en persons beteende och som i sin tur agerar utifrån dessa förväntningar. Jenner (1992) tar även upp om personalen ser klienten som farlig så kommer klienten bete sig som att den är farlig. En annan av respondenterna var alltid ensam i mötet med en klient oavsett våldsbrott och beteende inne på anstalten. Respondenten beskrev att det fanns säkerhetsåtgärder i form av var man hade mötet men att klienten ofta upplevdes som lugnare när det bara var en behandlare med. Respondenten beskrev att om klienten skulle bli uppretad så fanns det alltid en dörr där klienten kunde avvika om det behövdes. Det är det inte säkert att klienten blir lugnare av att det är fler behandlare eller om det istället bara förstärker ett underliggande beteende. Becker (2006) beskriver att när en stämpling sker av en klient kan ett avvikande beteende skapas. Stämplingsteorin menas med att en avvikelse hos en person inte kan betraktas som en inneboende egenskap utan att det handlar om samspelet med icke-avvikare som avvikelsen uppstår (Becker, 2006). Flera av respondenterna beskrev sig ändra sitt förhållningssätt mot en klient som har ett våldsbenäget beteende. Vårdpersonalen kunde 24 bli avvaktande då det var osäkra på vad klienten kunde tänkas göra. Vårdpersonalen skapar då en avvikelse hos klienten och visar på att klienten har ett avvikande beteende. Allt beror på om klienten kan läsa av vårdarens avvaktande förhållningssätt eller om vårdarens kroppspråk inte sänder signaler till klienten. Skapar det mer problem om vårdaren är avvaktande under flera möten eller räcker det med ett möte för att få klienten att uppfatta sig själv som avvikare? Man kunde se hur vårdpersonal på anstalten och institutionen skapade avvikare genom sina handlingar. Precis som pygmalioneffekten så stämplar man klienterna som våldsamma när man går in flertal vårdare till en klient. Det kan signalera att klienten är mer våldsam än de andra klienterna och kan se sig själv som riktigt farlig. Det är inte bara beteendet som då karakteriseras som våldsamt och aggressivt utan hela personen, karaktären och identiteten. Flera av respondenterna vi intervjuade förklarade hur dem ofta kunde bli avvaktande och hålla avstånd mot klienten. Om klienten i sin tur märker det sänder det återigen signaler till klienten att vi som vårdare ser klienten som avvikande och har förväntningar på att något skulle kunna hända. Sammanfattningsvis är det avgörande om behandlarna ser en klient med våldsproblematik eller om det ser en våldsam klient. Det i sin tur avgör hur mötet kommer att se ut. Sammanfattning av resultatet Resultatet vi fick fram belyser respondenternas upplevelser och uppfattningar om arbetet med klienter som begått grova våldsbrott. Klienter som begått grova våldsbrott och blir dömda för brottet placeras antingen på anstalt eller på en rättspsykiatrisk klinik om underlag finns. Många av dessa klienter visar även upp ett våldsamt beteende inne på anstalten eller institutionen. Resultatet visade att klienter som använt sig av brott utanför murarna kan använda sig av det innanför murarna. Respondenterna beskrev att brottets karaktär utanför i större grad påverkar bemötandet då en relation ännu inte byggts upp. När en relation väl byggts upp så är det beteendet innanför murarna som avgör vårdarens bemötande. Samtliga respondenter beskriver vikten av att bygga upp en relation då det är främjande i klientens behandling. Alla respondenter ansåg att trygghet för både klienter och vårdpersonal är grunden för en främjande miljö. Allt startar i arbetsgruppen där det gäller att man kan lita på sina kollegor och ge varandra den trygghet och stöd som behövs för att man ska göra ett bra jobb. Alla respondenter var överens om att arbetsgruppen påverkade ens arbete som behandlare och att allt ska kunna diskuteras mellan kollegor utan att det skapar dålig stämning. Respondenterna beskrev att det är viktigt att det skapas en stabil arbetsgrupp då det i sin tur skapar trygghet och stabilitet hos klienterna. Alla respondenter var eniga om att mötet med klienten är en viktig faktor i behandlingen. Om det blir ett främjande möte eller inte beror på olika faktorer men att empati, aktivt lyssnande och ödmjukhet mot klienten kan vara bidragande faktorer till ett gott möte. En klient som begått grova våldsbrott kan ha begått handlingar som ur samhällets ögon kan ses som fruktansvärda men att man som vårdare ska se människan och inte brottet var något respondenterna var eniga om. Varje respondent menade sig ha personliga egenskaper som positivt och negativt kunde påverka mötet med klienterna. En beskrev vikten av att vara medveten om egenskaperna och hur den 25 självmedvetenheten är viktig i mötet med klienten. Hur man bemöter klienterna var ofta avgörande hur relationen sen skulle bli, speciellt första mötet. När det kommer till relationsskapande så ansåg respondenterna att oavsett hur relationen är eller ter sig så påverkar det klienten. När en relation är skapad och mer än en kontakt med klienten är etablerad så ansåg respondenterna att relationen på ett främjande sätt kan användas i klientens behandling. En respondent ansåg att det oavsett om relationen inte ansågs som positiv av klienten så kan det ändå i längden ha påverkat klienten positivt. Flera av respondenterna ansåg att det kan skilja sig både i bemötande, förhållningsätt och handling när det gäller att arbeta med klienter som begått grova våldsbrott. En respondent tänkte efter innan den gick in i rummet, en beskrev hur respekten ökade mot klienterna och blev mer avvaktande. En av respondenterna utmärkte sig dock och ansåg inte att sitt förhållningsätt ändrades utan att det mer handlade om säkerhetsaspekt för klienten men också för vårdaren själv. Respondenten menade också att det finns struktur och tydlighet och det är det som gör att respondenten aldrig har upplevt rädsla eller osäkerhet. De tre andra respondenterna upplevde sig själva ändra sitt beteende om de inte kände klienten. Både brottets karaktär och våldet inne på anstalten eller institutionen kunde påverka vårdpersonalens agerande. Respondenterna beskrev att om man inte känner en klient så utgår man från hur klienten var på utsidan av murarna men när man väl lärde känna klienten så var det klientens agerande på insidan som i sin tur styrde vårdarens agerande. Tre av respondenterna hade varit utsatta för våld och alla ansåg att det hade påverkat kommande möte på något sätt. DISKUSSION Syftet med vår studie var att ta reda på vårdpersonalens upplevelser i mötet med klienter som begått grova våldsbrott. Vi anser vi har besvarat vårt syfte då alla intervjupersonerna beskrev om sina upplevelser i intervjuerna. Vi har avslutat med förslag till framtida forskning. Diskussionsdelen består av tre delar vilka är metoddiskussion, resultatdiskussion samt behandlingspedagogiska implikationer. Metoddiskussion Eftersom vårt syfte handlade om vårdpersonalens upplevelser så valde vi kvalitativ forskningsansats, med den anledningen att en kvantitativ ansats inte kan mäta upplevelser på samma sätt som en kvalitativ ansats kan. Svaren blir mer utförliga och varierande vid kvalitativ undersökning menar Kvale & Brinkmann (2009). Vi valde att göra semistrukturerade intervjuer för att kunna ställa följdfrågor men också för att kunna fånga vårdarens upplevelser. Tolkningen av vårt resultat utfördes utifrån den hermeneutiska forskningstraditionen. Den enda nackdelen här var att vårdarna hade många berättelser som var intressanta att höra, men som inte passade in i vår studie. Vi har under studiens gång fått ändra studiens syfte och frågeställningar flertalet gånger för att till slut komma fram till den vi har idag. Efter godkännande av vårt syfte och våra intervjufrågor så kunde vi genomföra intervjuer med vårdare som arbetar på en anstalt och inom rättspsykiatrin. Vårt enda krav var att dessa intervjupersoner dagligen möte människor som begått grova våldsbrott. En av oss hade kontakter inom rättspsykiatrin och kunde via kontakterna få 26 två intervjupersoner som ville ställa upp. Med tanke på tidsbrist och att anstalten vi valde inte låg oss nära geografiskt så fick de bli två telefonintervjuer. Under studiens gång ändrade vi vårt ämnesområde från grova brott till grova våldsbrott då vi ville få reda på om våldet i brottet hade någon påverkan på vårdaren. Urval och förberedelse Vi försökte läsa på om ämnet genom tidigare forskning och litteratur. Svårigheterna vi stötte på var att vi inte fann tidigare forskning som passade ihop med vårt syfte. Vi är osäkra på om det var våra sökord som inte var korrekta eller om det är så att forskningen är tunn inom vårt valda område. Vi fick därmed utgå mer från våra egna erfarenheter. Vår plan var att genomföra sex intervjuer, men vi kunde endast genomföra fyra. Vi hade kontakt med ännu en anstalt med säkerhetsklass ett, men på grund av tidsbrist så nöjde vi oss med fyra intervjuer. Nu i efterhand så hade det varit bättre med fler intervjuer än fyra eftersom vi hade haft högre trovärdighet på resultatet. Samtidigt som resultatet inte går att generalisera så ansåg vi att fyra respondenter var tillräckligt. Vårt enda krav att respondenterna hade daglig kontakt med de klienterna och arbetade med klienterna i deras behandling. Tillvägagångssätt av insamling av material Vår studie genomfördes med hjälp av en semistrutrurerad intervjuguide som var anpassad utifrån vårt område och med vårt syfte i fokus. Vår intervjuguide testades först genom en pilotintervju och efter att den blivit godkänd av vår handledare så kunde vi börja genomföra våra intervjuer. Med tanke på tidsbristen, så genomförde vi våra intervjuer ganska omgående. Vår intervjuguide var en övergripande guide men vi anser nu i efterhand att vår intervjuguide ytterliggare kunde specificeras och ändå ha varit en semi-strukturerad intervjuguide. Under intervjuns gång ändrade vi frågorna en aning, för att det skulle bli enklare för respondenterna att förstå. Frågor vi visste att förra intervjupersonen reagerade på, klargjorde vi extra noggrant för nästa intervjuperson. Några av frågorna fick vi utveckla då de inte var självklara för våra respondenter. Inför intervjuerna läste vi upp informationskravet där vi talade om att deltagandet var frivilligt och vi frågade respondenten innan intervjun om vi kunde få spela in i med en diktafon. Vi talade även om att respondentens identitet var trygg och att man förblir anonym. Vi känner att vi uppfyllt forskningsetikens krav som Bryman (2009) tar upp. Vårt mål med att vara två intervjupersoner var att stämningen skulle vara så avslappnad som möjligt så att respondenten skulle känna sig säker att dela med sig av sina upplevelser med oss. Inspelningarna underlättade mycket för oss och gav oss mer än vad bara anteckningar hade gjort. Vi kunde gå tillbaka och lyssna på inspelningarna vilket hjälpte oss mycket. Därefter transkriberade vi materialet ordagrant vilket tog mer tid än vi från början anat. Analysmetod Analyseringen av vårt material skedde i samband med transkriberingen. Transkriberingen skedde direkt efter intervjun eftersom det fortfarande fanns färskt i minnet. Bryman (2009) beskriver att det kan finnas svårigheter med att transkribera sitt resultat och då ansåg vi att om man har ett inspelat material så kan analyseringen ske mer exakt och grundligt. Det tog mer tid än vad vi beräknat eftersom det var mycket 27 som skulle analyseras på kort tid. Vi läste igenom transkriberingarna ett flertal gånger för att kunna reflektera över vad som var viktigt och väsentligt för oss att veta inför vår studie. Med hjälp av överstrykningspennor skapade vi teman och utefter deras svar tematiserade vi vårt resultat. Att tematisera på det sätt vi gjorde, ansåg vi vara både tidseffektivt och etiskt rätt då vi hela tiden utgick från respondenternas svar. Resultatdiskussion Nedan presenteras tidigare forskning med vårt resultat som framkommit. Arbetsgruppen Enarsson (2012) beskrev i sin studie om hur ett personalgemensamt förhållningssätt främjar omsorgen och vården inom psykiatrin. Att ett personalgemensamt förhållningssätt handlar om att man är enad som grupp och där förhållningssättet mot klienterna ska vara av samma karaktär. I resultatet kom det fram att en stabil arbetsgrupp och kommunikation mellan vårdarna kunde ha avgörande betydelse för arbetsgruppen och dess samarbete. Resultatet beskrev även hur känslor av otrygghet och osäkerhet i arbetsgruppen kunde skapa så pass stora problem att arbetet inte kunde skötas. Alla respondenter förklarade att arbetsgruppens samverkan påverkar klienterna i stor utsträckning och för att minska oroligheterna så ska arbetsgruppen vara så sammansvetsad som möjligt. Respondenterna menade att arbetsgruppens stabilitet kan vara direkt avgörande hur klienterna beter sig. Bemötandets påverkan Arnetz (2001) beskriver att vårdpersonalens bemötande kan vara avgörande om en våldssituation uppstår. Alla respondenter var eniga om att ett bra bemötande är grundläggande för att skapa en relation med en klient. En respondent beskriver hur bra bemötande kan skapa en relation som i sin tur kan vara positivt i klientens behandling. Respondenten berättar samtidigt att man måste anpassa sitt bemötande till klienten och situationen. Ehrenkrona och Eriksson (2010) menar att man ska respektera varje individ och se klienten som en hel och unik person. Det är då viktigt att man flyttar sitt fokus ifrån det som anses som sjukt med klienten till det klienten kan göra. Att försöka fokusera på det positiva med klienten och klientens styrkor. En av respondenterna beskrev i resultatet hur nyfikenhet på klienten som individ kan vara gynnsamt i behandlingen. Men att nyfikenheten ska ligga på individen och inte på brottet då brottet lyfter fram klientens svagheter. För oss blir frågorna man ställer viktiga för det visar vad man har valt att lägga sitt fokus på. Eriksson (2010) menar att man ska sträva efter att bemöta klienterna med värdighet, förståelse, respekt och empati. Skapar man en relation med klienten som även klienten respekterar så kan det vara avgörande hur det går för klienten i sin utveckling. Vi menar att som vårdare är man en av de få kontakter med omvärlden som klienten har, och de flesta människor vill ha någon form av social interaktion. Har du då ett gott bemötande som professionell där du lyssnar på klienten och visar dig mänsklig så finns det inget som säger att en god relation inte kan skapas. Shatell, Starr & Thomas (2007) beskriver i sin studie vikten av behandlarens förhållningssätt gentemot klienten. I studien kom det fram att genuin oro, uppriktighet och förståelse är grundläggande delar i ett gynnsamt förhållningssätt. Att lyssna på vad personen verkligen har att säga är en nödvändig faktor för att hjälpa en klient. 28 Behandlarmotivationen Jenner (1987) beskriver hur viktigt det är med behandlarmotivation. Behandlarmotivation kan förklaras genom ett genuint intresse för klienten, klientens situation och en vilja att skapa en relation med klienten. Jenner (1987) beskriver med behandlarens positiva inställning blir det inte alltid resultat i behandlingen men utan behandlarens positiva inställning blir det aldrig resultat. I resultatet kom det fram att respondenterna ansåg att man som vårdpersonal avgör hur möjligheterna är. Visar vårdaren att man tror på klienten och genom handling och ord visar att ingenting är omöjligt så kan klienten också tro på det. Respondenterna menade också att ser man svårigheter med klientens behandling och istället ser hinder med att klienten skulle klara det så kommer även klienten ser hinder och svårigheter. Våldets påverkan Wästerfors (2007) beskriver hur små situationer på en anstalt kan eskalera och skapa bråk, men att relationen mellan den intagne och vårdaren kan förhindra att ett bråk skapas. Fängelsebråk kan förklaras av samspelet och interaktionen mellan den intagna och behandlaren. En studie gjord av Privitera et al. (2005) undersökte våldets utbredning mot personal inom psykiatrin. Man intervjuade behandlare och denna studie visade att erfarenhet inom arbetet var en skyddsfaktor. Wästerfors (2007) beskriver hur det fanns vårdare som blev rädda för vissa klienter då den intagne hotade. Om en vårdare känner sig rädd eller osäker så finns risken att vårdaren drar sig undan menar (Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Flera av respondenterna var medvetna om att deras förhållningssätt och bemötande kunde ändras i mötet med klienter som begått grova våldsbrott, respondenterna hade även olika förhållningssätt beroende vad klienten gjort för brott. En av respondenterna beskrev att respekten för klienten kunde öka om ett grovt våldsbrott begåtts. En annan av respondenterna beskriver vidare att man reflekterar mycket mer innan ett möte med en klient som begått ett grovt våldsbrott. Att det man reflekterar över kan bli negativt i mötet då man fokuserar på fel saker. Respondenten beskrev sig själv reflektera så pass mycket att mötet med klienten påverkas av det och att det enda som rör sig i huvudet är vad som skulle hända om klienten blir aggressiv. Själva samtalet och mötet med klienten blir då inte präglat av aktivt lyssnande och ens fokus blir inte där det bör vara. En respondent beskriver sig själv bli mer avvaktande när den möter klienter som begått grova våldsbrott. En av respondenterna på anstalten ansåg däremot att sitt bemötande inte förändras oavsett brott. Att en klient som begått ett grovt våldsbrott har aggressionsproblematik eller våldsproblematik behöver inte vara sant men det är en slutsats man som vårdare kan dra om man inte byggt en relation med klienten. När det gäller att arbeta med klienter som begått grova våldsbrott hade tre av fyra respondenter liknande svar där de beskrev hur deras förhållningssätt kunde ändras. Att brottet som klienten har gjort påverkar deras bemötande mot klienten. När det gäller svårigheter och möjligheter så beskrev respondenterna hur svårigheterna är själva våldsproblematiken som dessa klienter ofta har. Om den våldsproblematiken visas inne på anstalten eller institutionen så kan det göra att relationer med vårdpersonal uteblir då man som vårdpersonal kan påverkas av att ett eventuellt våldsbeteende kan uppstå. 29 Behandlingspedagogiska implikationer Med hjälp utav fyra vårdare så anser vi att vårt syfte och våra frågeställningar har blivit besvarade. Vi har fått ta del av deras upplevelser när de möter människor som begått grova våldsbrott. I grund och botten så menar alla fyra vårdarna att klienterna de möter i sitt dagliga arbete är människor precis som du och jag. De är människor som kan ha haft en dålig uppväxt eller hamnat snett i livet, men som ändå har rätt till vård och hjälp. Ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv så är detta område vi valt väldigt viktigt. Det handlar om mötet mellan vårdare och klient, samt vårdarnas upplevelser av mötet. Som vårdare måste man vara medveten om att ens egna känslor, åsikter och tankar kan spegla ens bemötande gentemot klienten. Som vårdare ska man inte döma klienten utan se människan bakom brottet. Som vårdare ska man förhålla sig öppensinnat till klienten och uppfatta klienten ”som den är”. Det är viktigt att kunna skapa en god relation och det gör man genom goda möten. Goda möten leder till goda möjligheter och ett bättre liv för klienten, för det är det pedagogik handlar om, att det ska ske en förändring på individnivå. Behandlingspedagogik handlar om att utveckla nya tankesätt i det pedagogiska mötet. För oss är detta viktigt eftersom dessa vårdare vi har med i vår studie möter människor som befinner sig i svårigheter och hjälper dem att hantera och förändra sina livssituationer. Respekt, ett gott bemötande och en förtroendefull relation är det som ligger till grund för det behandlingspedagogiska arbetet Vi anser att erfarenhet och ett gott bemötande är viktigt i relationen mellan en vårdare och klient. Att vara trygg i sin roll på arbetet och vara trygg i sig själv som vårdare anser vi är gynnande för en god relation med en klient. Som vårdare ska man inte ha fördomar, utan uppfatta klienten ”som den är”. Vi menar att man aldrig ska utgå ifrån att klienten är aggressiv, man ska helst inte utgå från någonting. Mer förutfattade meningar man har, mer kan det skada klienten och relationen till klienten. Som vårdare ska man försöka sätta sig in i klientens livssituation och acceptera den. Vi kom fram till att det är grundläggande att ha kontinuerliga samtal med klienten så att man får prata ut om känslorna som finns och lära klienten att kanalisera sina känslor som exempelvis kan vara ilska, besvikelse eller sorgsenhet. Respondenterna beskriver olika möjligheter för klienter som begått grova våldsbrott. Lyckas man kontrollera klientens aggression så kan klienten få ett ”normalt” liv utanför murarna. Vi tänker att utifrån respondenternas svar är det en enorm fördel om man skulle få klienterna att få ut sina känslor på annat sätt än genom våld. Dock måste man hitta roten till våldet och varför klienten använder det i olika situationer. Vi tror att det är viktigt att man inte ser klienten som en våldsbenägen människa utan en människa med våldsproblematik. Man får inte se våldet som en inneboende egenskap hos klienten utan istället försöka att ta vara på de tillfällen man kan prata och skapa en relation med klienten. För vi anser att om klienten vid ett senare tillfälle skulle bli uppretad och irriterad är chansen större att klienten lyssnar på en behandlare som den fått en relation till. Vår slutsats är att man som vårdpersonal måste vara medveten om hur stort inflytande man kan ha på en klient. Att det är viktigt att man som vårdare inte avgör vad en klient klarar av och inte. Alla människor är i ständig förändring och så även klienterna. En insats som inte passar ena dagen kan fungera dagen efter. Har man som vårdare redan kategoriserat och bestämt sig för vad klienten kan och inte kan så har man redan där upplevt svårigheter. Vi anser att det då kan leda till självuppfyllande profetia genom att 30 vårdaren bekräftar det klienten sen innan redan visste om sig själv. Vårt förslag är att man i mötet med klienten går in med ett öppet sinne och inte innan mötet bestämt vad som är gynnsamt eller inte gynnsamt för klienten. Förslag till vidare forskning Denna studie har varit väldigt lärorik att göra för oss eftersom vi lärt oss att man ska acceptera klientens bakgrund och göra sitt bästa för att klienten ska få en bra framtid. Många nya idéer och frågor har uppstått efter avslutad studie. Vi har upptäckt under studiens gång att det råder stora brister av vetenskapliga studier kring detta område så vi anser att det borde ske en ny studie om detta område men då med fler respondenter än fyra. Vi anser att detta är ett område som måste utvecklas och studeras vidare på. 31 REFERENSER Arnetz, J. (2001). Våld i arbete. Lund: Studentlitteratur. Becker, H, S. (2006). Utanför - avvikandets sociologi. Lund: Arkiv förlag. BRÅ-rapport 2013:18 Kriminalstatistik 2012. Stockholm. Hämtad 2014-12-18 från http://www.bra.se/download/18.6b82726313f7b234a581e31/13796738655 03/2013_18_Kriminalstatistik_2012_webb.pdf Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Bunkholdt, V. (2004). Psykologi – en introduktion för sjuksköterskor, socialarbetare och övrig vårdpersonal. Lund: Studentlitteratur. Cashmore, A. W., Indig, D., Hampton, S. E., Hegney, D. G., & Jalaludin, B. B. (2012). Workplace violence in a large correctional health service in New South Wales, Australia: a retrospective review of incident management records. BMC Health Services Research, 12(1), 245-254. doi:10.1186/1472-6963-12-245 Dahlberg, K., Segersten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstår vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Ehrenkrona, M & Eriksson, K. (2010). Mötet kring diagnosen - resiliens och utveckling i psykiatrin. Stockholm: Corbeau förlag. Ekeland, T. (2006). Konflikt och konfliktförståelse - för vården och den sociala sektorn. Malmö: Liber. Eklund, J., Andersson-Stråberg, T., & Hansen, E. M. (2009). I’ve also experienced loss and fear - Effects of previous similar experience on empathy. Scandinavian Journal of Psychology. Vol. 50, Issue. 1. Ernarsson, P. (2012). Mellan frihet och trygghet – Personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk omvårdnad. Umeå: Umeå universitet. 32 Foster, C., Bowers, L., Nijman, H. (2006). Aggressive behavior on acute psychiatric wards: prevalence, severity and management. Journal of Advanced Nursing, 58:140-149 Jenner, H. (1992). Pygmalion i missbrukarvården. Lund: Studentlitteratur Jenner, H. (1987). Motivation hos missbrukare och behandlare - i ett pedagogiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Kriminalvården (2014). Fängelse, frivård och häkte. Stockholm: Kriminalvården. Hämtad 2014-02-05 från https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivardoch-hakte Kvale, S., Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB. Moqvist-Lindberg, I. Forskningsetik. Växjö: Linneuniversitetet, 2014-12-11 Noak, J., Wright, S., Sayer, J., Parr, A-M., Gray, R., Southern, D., Gournay, K. (2001). The content of management of violence policy documents in United Kingdom acute inpatient mental health services. Journal of Advanced Nursing, 37: 394-401 Olsson, E., (1988). Förändring och konflikt: om mellanmänskliga processer i en vårdorganisation. Lund: Studentlitteratur. Patel, R., Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur AB. Polisen. (2014). Våldsbrott. Stockholm: Polisen. Hämtad 2014-12-20 från http://www.polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olikabrott/Valdsbrott/Dodligt-vald/ Privitera, M., Weisman, R., Cerulli, C., Tu, Xin., & Groman, Adrienne. (2005). Violence toward mental health staff and safety in the work environment. Oxford University press. Vol. 55, Issue. 6. Rättmedicinalverket (2009). Rättspsykiatri. Stockholm: Rättmedicinalverket. Hämtad 2014-12-20 från http://www.rmv.se/?id=29 33 Rökenes, O, H., & Hanssen, P, H. (2007) Bära eller brista. Malmö: Gleerups utbildning AB SFS 2003:460. Etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet SFS 1962:700. Brottsbalken. Stockholm: Justitiedepartementet Shattell, M, M., Starr, S, S., & Thomas, P., S. (2007). Take my hand, help me out – International journal of mental health journal. Vol. 16, Issue. 4 Soares, J., Lawoko, S., & Nolan, P. (2000). The nature, extent and determinants of violence against psychiatric personnel, Work & Stress: An International Jouranl of Work. Health & Organisations, 14:2, 105-120. Sorensen, R, J., Cunningham, D, M., Vigen, P, M., & Woods, S, O. (2011). Serious assaults on prison staff: A descriptive analysis. Department of Criminal Justice. Prairie view A&M University, United states. Vol. 39, Issue. 2 Thuren, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber. Vollmer, Thomas (2005). Creating a Peer-directed Enviroment: An Approach to Making Residential Treatment A Unigue Experience by using the power of Peer groups, Child & Youth Care Forum, Vol. 34, Issue. 3. Walsh, E., Gilvarry, C., Samele, C., Harvey, K., Manley, C., Tyrer, P., Creed, F., Murray, R., Fahy, T. (2001). Reducing violence in severe mental illness: randomized controlled trial of intensive case management compared with standard care. British Medical Journal, 323, 1-5. Wästerfors, D. (2007). Fängelsebråk – analyser av konflikter på anstalt. Lund: Studentlitteratur AB. 34 Bilaga 1 Förfrågan om medverkan i C-uppsats 150209 Växjö Hej! Vi är två studenter som läser inom programmet ”Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbruksvård” 180 p, vid Linnéuniversitetet, Växjö. Vi kontaktar er med anledning av den C-uppsats vi planerar att skriva som handlar om vårdpersonalens upplevelser av att möta klienter som begått grova våldsbrott. Vårt intresse rör vårdpersonal som dagligen möter klienter som begått grova våldsbrott. När det gäller detta anser vi att er kunskap och erfarenhet skulle vara mycket intressant för oss att få ta del av. För att få göra detta vill vi intervjua er. I vårt examensarbete har vi handledning av en lärare med stor erfarenhet av examensarbete och som har lägst magisterexamen. Kursansvarig som har det yttersta ansvaret har doktorsexamen – vilket också examinatorerna har. Detta kan ses som en kvalitetsgaranti, både vad det gäller uppsatsens innehåll och etiska aspekter. Vi kommer att kontakta er per telefon i v.9 för att bestämma vidare när intervjun ska ske. Med vänlig hälsning Jelena Delic & Sofia Nielsen Handledare: Paula Wahlgren Examinator: Mikael Dahlberg Kursansvarig: Mats Anderberg 35 Bilaga 2 Missiv till deltagare i studien - Människan bakom vårdaren. Inom all samhällsvetenskaplig forskning finns det etiska riktlinjer. De vi använder oss av är de som presenterats av Vetenskapsrådet. För att göra allt vi kan för att ditt deltagande i vår studie ska vara etiskt riktigt vill vi visa dig dessa riktlinjer och hur vi ser på dem. Informationskravet – innebär att du som deltagare ska vara fullt införstådd med studiens syfte och tekniken för datainsamling. Det innebär också att du ska veta vilka vi är, vilken utbildning vi tillhör och var du kan nå oss. Dessutom innebär det att du ska veta att ditt deltagande är helt frivilligt och att du när som helst kan bestämma dig för att inte delta längre. Samtyckeskravet – innebär att allt ditt deltagande bygger på ditt samtycke. Är det något du inte gillar så diskuterar vi det och finner nya alternativ. Eller så kan du avsluta ditt deltagande i studien. Konfidentialitetskravet – innebär att ingen, förutom vi, kommer att kunna förstå att det är just du som deltagit i studien och delgett oss dina erfarenheter. Nyttjandekravet – innebär att du ska vara helt införstådd i vad studien/uppsatsen kommer att användas till. Dessutom har du rätt att läsa det färdiga resultatet innan det publiceras. Du kommer att få ett exemplar av uppsatsen om du vill. Vi hoppas att du med detta känner dig lugn och är motiverad att delta i vår studie. För oss är det särskilt viktigt att du vill dela med dig av dina erfarenheter till oss - då det är just dem vi intresserar oss för. Jelena Delic & Sofia Nielsen Växjö 150209 Handledare: Paula Wahlgren Examinator: Mikael Dahlberg Kursansvarig: Mats Anderberg 36 Bilaga 3 Intervjuguide Inledande frågor - Kan du berätta kort om dig själv. - Har du någon utbildning? - Antal år inom yrket. Arbetsplats Tema 1 - Vad har du för roll på arbetet? Hur arbetar ni i arbetsgruppen? Hur påverkar arbetsgruppen ditt arbete? Kan relationerna i arbetsgruppen påverka ditt arbete? Vad är viktigt enligt dig för att få en välfungerande arbetsplats? Vad kan bidra till en ogynnsam arbetsplats när det gäller arbetsgruppen? Relation mellan vårdaren och klient Tema 2 - Hur ser du på ditt arbete som vårdare? Hur ser du på dina klienter? Vad är viktigt för dig i mötet med klienten? Vad har du för tankar kring bemötande mot klienterna? På vilket sätt kan dina egenskaper som vårdare påverka relationen till en klient? Ser du några svårigheter med att etablera en relation med en klient? Kan relationen skapa möjligheter i behandling med klienter? Klienten och brottet Tema 3 - Hur ser du i ditt arbete på klienter som begått grova våldsbrott? - På vilket sätt kan ditt förhållningssätt skilja sig i mötet med klienter som begått grövre brott gentemot mildare brott? - Hur påverkas ditt arbete vid vetskap om brottets karaktär? - Vad har du för känslor och tankar när du möter en klient som begått grova - våldsbrott? Hur handskas du med eventuella känslor i mötet med en klient som begått grova våldsbrott? Har du någonsin varit rädd eller osäker i ditt behandlingsarbete? 37 - Om ja, speglade det av sig i mötet? - Vad kan det finnas för svårigheter i behandlingsarbetet när man möter människor som begått grova våldsbrott? - Vilka möjligheter finns det i behandlingsarbetet när man möter människor som begått grova våldsbrott? Avslutande - Finns det något mer du skulle vilja tillägga innan vi avslutar angående ditt arbete som behandlare? 38
© Copyright 2025