Utvärdering Projekt Vårdhundar
Datum 2015-01-28 Bengt Sallerfors Utvärdering Projekt Vårdhundar Bakgrund Genom beslut av Hälso- och sjukvårdsnämnden och Vårdproduktionsutskottet (Dnr 1400337, beslutsförslag 2014-03-03 respektive 2014-05-06) avsattes 400 000 kr för en försöksverksamhet med vårdhundar inom palliativ vård. I enlighet med godkänd projektplan (bilaga 1) har ett pilotprojekt genomförts under september – december 2014 vid två avdelningar för palliativ slutenvård (hospice) i Lund respektive Kristianstad. I planen ingick även en kvalitativ utvärdering av projektet i samverkan med Palliativt utvecklingscentrum. Vårdhundar används i ökad utsträckning inom vård och omsorg med syftet att kontakten med sällskapsdjur kan vara positiv för hälsa och välbefinnande (1). Resultat finns som indikerar effekter på såväl psykiska som somatiska parametrar (2, 3). Hundar har möjligen jämfört med andra djur en ökad möjlighet till effekt (4). Sedan 2013 finns en nationell standard (5) för begreppet vårdhundar (Swedish Standards Institute, SIS). I standarden beskrivs bland annat behörighetskrav och certifiering av vårdhundsförare och vårdhund. En svensk beskrivning av vårdhundens användningsområden finns publicerad (6). Kunskapen rörande djur som del av vård och omvårdnad har successivt ökat men är fortvarande begränsad. Erfarenheter finns inom bland annat demensvård (7-10), psykiska sjukdomar (11), äldrevård (12), vård av barn (13-15) och rehabilitering (16). Litteratur rörande djur som del av behandling inom palliativ vård är sparsam och resultaten är inte konklusiva (17,18). Socialstyrelsen publicerade i januari 2014 rapporten "Vårdhundar för äldre i särskilt boende” (19). Granskningen visade sammanfattningsvis att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att kunna dra slutsatser av effekten av vårdhundar men att det inte kan uteslutas att det kan finnas positiva effekter med vårdhund för den enskilde. Socialstyrelsen konstaterar liksom annan litteratur inom området att fler kontrollerade studier krävs för att kunna belägga effekterna. Genomförande av projektet Baserat på projektplanen tillsattes en arbetsgrupp för utarbetande av en handlingsplan inför uppstart av projektet (Bilaga 2). Den palliativa slutenvårdsavdelningen i Lund med 16 vårdplatser och den i Kristianstad med 11 vårdplatser utsågs som pilotenheter. Inför starten av projektet gjordes en riskanalys vid de deltagande enheterna och Postadress: Medicon Village, Hus 404B, 223 81 Lund Besöksadress: Scheelevägen 2, Medicon Village, Hus 404B, Lund Organisationsnummer: 23 21 00-0255 www.palliativtutvecklingscentrum.se 1 (11) 2 (11) förebyggande åtgärder vidtogs genom att etablera rutiner inför hundens medverkan gällande patientsäkerhet, medarbetarsäkerhet och smittskydd. I handlingsplanen specificerades enhetschefernas ansvar, hundförarnas ansvar, aspekter rörande hygien och säkerhet, ekonomisk uppföljning och utvärdering. Projektet har genomförts av två hundförare och sammanlagt tre certifierade vårdhundar. Besöken, som har varit överenskomna i förväg, har vanligen omfattat 2-3 besök per vecka som regel två timmar varje gång. Inför besöken har avdelningarnas medarbetare identifierat lämpliga patienter och tillfrågat dessa. Patientens tillstånd den aktuella dagen och egna önskemål har varit styrande. Upprepade besök har skett enligt patientens egna önskemål. De enskilda besöken längd har vanligen varit omkring 30 minuter men har kunnat vara både kortare eller längre. Medarbetarnas information till hundföraren har begränsats till patientens namn och rum. Hundförarnas och hundarnas aktiviteter har anpassats till patientens tillstånd och önskemål. Dessa har varierat från att hunden ger närkontakt genom att den ligger i patientens säng till enkel lek med apportering av mjuk boll, användning av hundleksaker såsom ”Dog Smart” och ”Dog Memory” samt möjlighet till belöning av hunden med hundgodis. Patienterna har tillfrågats om de vill ha fler besök och om så är fallet bli väckta, men någon annan planering har sällan gjorts. Utvärderingen beslutades i handlingsplanen ske i samverkan med Palliativt utvecklingscentrum och inkludera registrerad symtomskattning, fri journaldokumentation av patientens upplevelse, en medarbetarenkät, erfarenheter från hundförarna samt en kort intervju med närstående. För detaljer, se bilaga 2. Resultat Enheten i Lund har till skillnad från enheten i Kristianstad en tidigare, visserligen sporadisk, men ändå erfarenhet av hund och vårdhund i verksamheten. Enheten i Lund kom något snabbare igång med projektet än enheten i Kristianstad möjligen till viss del beroende på denna skillnad. Av dessa anledningar redovisas resultaten avseende patient- och medarbetarerfarenheter från de båda enheterna var för sig och för medarbetarna därtill det sammanlagda resultatet för båda enheterna Patienter - Kristianstad Sammanlagt 24 patienter tillfrågades om besök av vårdhund. Av dessa fanns dokumenterade besök hos 18 patienter (8 män och 10 kvinnor), övriga har exkluderats från analysen. Medelåldern var 74 år med en spridning mellan 65-84 år. 17/18 patienter hade cancer (lunga 4, bukspottskörtel 3, mag&tarm 4, bröst 2, blod 2, prostata 2) och en patient hade hjärtsvikt. 12/18 patienter hade ett enda besök av vårdhund. För de övriga sex varierar antalet besök mellan 2-8. Åtta hade besök av svart hund, en av vit, två av både svart och vit hund, övriga sju inte dokumenterade. Rapport vårdhundar 3 (11) Symtomskattning relaterad till besök av vårdhunden med ESAS (Edmonton Symtom Assessment Scale) utfördes inte hos någon patient. Skattning med NRS (Numeric Rating Scale där 0 är total avsaknad av symtom och 10 värsta tänkbara symtom) före och efter besök gjordes hos 14/18 patienter med medeltal 4,7 före besöket och 3,5 efter besöket. Skattningarna, i relation till besöken har gjorts vid olika, inte komplett registrereade tidpunkter. Besöken kommenterades i fri journaltext hos sex patienter. För samtliga dessa ges en beskrivning med termer såsom glad-positiv-trevlig. För nästan alla patienter saknas journaldokumentation om anhörigas inställning till vårdhund. Patienter - Lund Sammanlagt 19 patienter tillfrågades om besök av vårdhund. Av dessa fanns dokumenterade besök hos 17 patienter (12 män och 5 kvinnor), övriga har exkluderats från analysen. Medelåldern var 64 år med en spridning mellan 39-80 år. 16/17 patienter hade cancer (lunga 4, bukspottskörtel 2, mag&tarm 4, blod 1, hjärna 4, hud 1) och en patient hade kronisk neurologisk sjukdom. 10/17 patienter hade ett enda besök av vårdhund. För de övriga sju varierar antalet besök mellan 2-5. Åtta hade besök av vit hund, tre av svart, övriga sex inte dokumenterade. Symtomskattning relaterad till besök av vårdhunden med ESAS utfördes endast hos en minoritet av patienterna. Skattning med NRS före och efter besök gjordes hos 7/18 patienter med medeltal 4,0 före besöket och 4,2 efter besöket. Skattningarna i relation till besöken har gjorts vid olika, inte komplett registrereade tidpunkter. Besöken kommenterades i fri journaltext hos elva patienter. För samtliga dessa ges en beskrivning med termer såsom glad-positiv-trevlig-nöjd-tillfreds-mysigt-rogivandeuppskattat-sympatiskt. För flertalet patienter saknas journaldokumentation om anhörigas inställning till vårdhund. Medarbetarenkät Enkäten har utformats och sammanställts vid Palliativt utvecklingscentrum. Den är uppbyggd så att medarbetarna fått förhålla sig till sammanlagt 13 påståenden varav sex berörde medarbetarperspektivet och sju patientperspektivet (bilaga 3a). Enkäten distribuerades till medarbetarna genom sina respektive enhetschefer och resultaten inlämnades anonymt. 1. Kristianstad Svarsfrekvensen var 76 % (19/25). Sju var sjuksköterskor, elva undersköterskor och en läkare. De allra flesta svarade på samtliga enkätfrågor. Av nedanstående tabell framgår att 3/4 ansåg sig ha fått tillräcklig information om projektet och att de flesta ansåg att kontakten med hundföraren fungerat bra. Knappt hälften ansåg att hunden kunde integreras i den dagliga vården och drygt hälften att samarbetet med närstående fungerat bra. Endast någon enstaka ansåg att hundens närvaro var ett problem i vården och 2/3 ansåg att fler patienter om möjligt borde få Rapport vårdhundar 4 (11) tillgång till vårdhund. 42 % bedömde att patienten såg fram emot vårdhundbesöket. Se även bilaga 3b. Jag fick information om vårdhunden som jag behövde Hunden kunde integreras i den dagliga vården Kontakten med hundföraren fungerade bra Vårdhundens närvaro var ett problem i mitt arbete Samarbetet med närstående under fungerade bra Jag anser att fler patienter borde få tillgång till vårdhund Patienten såg fram emot besöket av vårdhunden Instämmer helt/stor del 74 % 47 % 89 % 5% 56 % 68 % 42 % Instämmer inte alls/något 26 % 53 % 11 % 95 % 44 % 32 % 58 % Av nedanstående tabell framgår att mer än 85 % noterat en positiv eller mycket positiv effekt på patientens välbefinnande, ångest och oro samt humör i samband med besöket av vårdhunden. Mellan 56-65 % ansåg att det också fanns en inverkan mellan besöken. Ingen angav någon negativ inverkan. Se även bilaga 3b. Inverkan på patientens välbefinnande vid besöket Inverkan på patientens välbefinnande mellan besöken Inverkan på patientens ångest och oro vid besöket Inverkan på patientens ångest och oro mellan besöken Inverkan på patientens humör vid besöket Inverkan på patientens humör mellan besöken Mycket positiv eller positiv 89 % 65 % 88 % 63 % 100 % 56 % Ingen inverkan 11 % 35 % 12 % 37 % 42 % 2. Lund Svarsfrekvensen var 75 % (24/32). 16 var sjuksköterskor, sju undersköterskor och en läkare. De allra flesta svarade på samtliga enkätfrågor. Av nedanstående tabell framgår att drygt hälften ansåg sig ha fått tillräcklig information om projektet och att de flesta ansåg att kontakten med hundföraren fungerat bra. 2/3 ansåg att hunden kunde integreras i den dagliga vården och majoriteten att samarbetet med närstående fungerat bra. Endast någon enstaka ansåg att hundens närvaro var ett problem i vården och merparten ansåg att fler patienter om möjligt borde få tillgång till vårdhund. 90 % bedömde att patienten såg fram emot vårdhundbesöket. Se även bilaga 3c. Jag fick information om vårdhunden som jag behövde Hunden kunde integreras i den dagliga vården Kontakten med hundföraren fungerade bra Vårdhundens närvaro var ett problem i mitt arbete Samarbetet med närstående under fungerade bra Jag anser att fler patienter borde få tillgång till vårdhund Patienten såg fram emot besöket av vårdhunden Instämmer helt/stor del 55 % 65 % 86 % 5% 81 % 86 % 90 % Instämmer inte alls/något 45 % 35 % 14 % 95 % 19 % 14 % 10 % Av nedanstående tabell framgår att de flesta noterat en positiv eller mycket positiv effekt på patientens välbefinnande, ångest och oro samt humör i samband med besöket av vårdhunden. Mellan 68-100 % noterade en inverkan också mellan besöken, mer vad gäller välbefinnande och humör än vad gäller ångest och oro. Ingen angav någon negativ inverkan. Se även bilaga 3c. Rapport vårdhundar 5 (11) Inverkan på patientens välbefinnande vid besöket Inverkan på patientens välbefinnande mellan besöken Inverkan på patientens ångest och oro vid besöket Inverkan på patientens ångest och oro mellan besöken Inverkan på patientens humör vid besöket Inverkan på patientens humör mellan besöken Mycket positiv eller positiv 100 % 89 % 95 % 68 % 100 % 100 % Ingen inverkan 11 % 5% 32 % - 3. Sammanlagt resultat för Kristianstad och Lund Jag fick information om vårdhunden som jag behövde Hunden kunde integreras i den dagliga vården Kontakten med hundföraren fungerade bra Vårdhundens närvaro var ett problem i mitt arbete Samarbetet med närstående under fungerade bra Jag anser att fler patienter borde få tillgång till vårdhund Patienten såg fram emot besöket av vårdhunden Inverkan på patientens välbefinnande vid besöket Inverkan på patientens välbefinnande mellan besöken Inverkan på patientens ångest och oro vid besöket Inverkan på patientens ångest och oro mellan besöken Inverkan på patientens humör vid besöket Inverkan på patientens humör mellan besöken Instämmer helt/stor del 63 % 56 % 88 % 5% 70 % 78 % 68 % Instämmer inte alls/något 37 % 44 % 12 % 95 % 30 % 22 % 32 % Mycket positiv eller positiv 95 % 77 % 92 % 66 % 100 % 79 % Ingen inverkan 5% 23 % 8% 34 % 21 % Telefonintervju av närstående Namn och kontaktuppgifter på närstående till de patienter som haft besök av vårdhundar sammanställdes av enheterna. Av dessa genomfördes av Palliativt utvecklingscentrum, med ett slumpmässigt urval, tolv telefonintervjuer fördelade mellan de båda enheterna. Då antalet är begränsat redovisas resultatet av intervjuerna för projektet i sin helhet. Nio närstående var make/maka/sambo och tre var barn. Sex närstående hade varit med vid hundbesöken (varav tre mer än ett tillfälle). Sex närstående hade inte varit med vid något besök. Resultaten av intervjuerna var sammanfattningsvis: 9/12 ansåg att man fått tillräcklig information om projektet 8/12 ansåg att samarbetet med personalen under projektet fungerat bra, övriga hade inga synpunkter Alla sex som träffat hunden hade fått bra kontakt med hundföraren Ingen ansåg att vårdhundens närvaro varit ett problem i vården Alla sex som träffat hunden tyckte att den hade en positiv inverkan på både patientens välbefinnande och humör i samband med besöken Rapport vårdhundar 6 (11) Ingen av de sex som träffat hunden tyckte att den hade någon inverkan på patientens ångest och oro i samband med besöken. 3/12 tyckte att hunden hade en positiv inverkan på patientens välbefinnande mellan besöken, 9/12 såg ingen inverkan alls. 3/12 tyckte att hunden hade en positiv inverkan på patientens humör mellan besöken, 9/12 såg ingen inverkan alls 11/12 såg ingen inverkan alls på ångest och oro mellan besöken, en visste inte 8/12 uppfattade att patienten såg fram emot besöken av vårdhunden, två instämde inte och två visste inte 11/12 ansåg att fler patienter om möjligt borde få tillgång till vårdhund, en visste inte Hundförarnas erfarenheter Från de två hundförarna har anteckningar och reflektioner från sammanlagt 12 patientbesök inhämtats. Patienternas upplevelser är sinsemellan olika men nedanstående positiva effekter av hundens besök finns beskrivna. Inga negativa effekter har beskrivits. Hunden som incitament till samtal Hundens närhet som ångestdämpning Hunden som katalysator för känslor Hunden som distraktion från sjukdom Hunden som hjälp att bryta passivitet Hunden som hjälp till aktivering Hunden som anhörigstöd Enhetscheferna erfarenheter Erfarenheter och lärdomar av projektet har inhämtats från enhetscheferna i Kristianstad och Lund. Dessa var sammanfattningsvis: En längre tid för information och förberedelser hade varit önskvärd Dokumentationen skulle följts upp aktivt och konsekvent Dokumentationsansvarig borde utsetts Utvärderingen skulle startat tidigare för att kunna identifiera brister Intryck från observationer av vårdhundens arbete Som en del av uppföljningen deltog utvärderaren som observatör vid hundförarens och hundens arbete, en gång i Kristianstad och en gång i Lund. Sammanlagt sju patientbesök observerades. I samband med dessa tillfällen intervjuades även hundförarna. Intrycken sammanfattas: De flesta patienter var positiva till besöket. Någon enstaka sa initialt ”Vad är meningen med detta” eller ”Jag orkar inte”. Rapport vårdhundar 7 (11) Hunden kunde katalysera hundförarens samtal med patient och närstående. Speciellt närliggande var patientens associationer till egna hundar och egna hunderfarenheter. Kontakten mellan patient och hund var nära och varm, ofta med leenden och med fokus på hunden. En närstående gav uttryck för värdet av att få ”något annat att prata om”. En patient gav uttryck för att kunna ”avreagera sin frustration och söka tröst hos hunden” Inga negativa reaktioner observerades. Sammanfattning och diskussion Vårdhundar används inom hälso- och sjukvården i ökad omfattning inom exempelvis äldrevård, demensvård, barnsjukvård, rehabilitering och palliativ vård. Kunskapsläget är sparsamt och baseras huvudsakligen på anekdotiska rapporter och små, oftast okontrollerade studier. Flera översikter (15-18) pekar på bristen på vetenskaplig evidens och behovet av fler studier. Ett genomgående problem är att det i många fall inte görs någon distinktion huruvida det rört sig om utbildade vårdhundar, egna eller andras sällskapsdjur. Av speciellt intresse för svenska förhållanden är Socialstyrelsens relativt nya rapport "Vårdhundar för äldre i särskilt boende” från 2014 (19). Granskningen kunde inte styrka några effekter på varken patientens upplevda ensamhet, positiva känslor, negativa känslor eller depression och ångest. I enlighet med givet uppdrag har området för palliativ vård och ASiH genomfört ett fyra månader långt pilotprojekt med vårdhundar inom palliativ slutenvård (hospice). Vid avdelningarna i Kristianstad och i Lund har hundförare med licensierade vårdhundar besökt en andel av avdelningarnas patienter 2-3 gånger per vecka. Sammanlagt 35 patienter dokumenterades och alla utom två patienter hade varierade former av cancersjukdom. Patienternas medelålder var något lägre vid enheten i Lund jämfört med Kristianstad, och i Lund dominerades besöken av vit hund i Kristianstad av svart hund. Sannolikheten för att dessa skillnader på ett avgörande sätt påverkat resultatet är låg. Symtomskattning med NRS gjordes på färre patienter i Lund än i Kristianstad. En brist vid båda enheterna är att den planerade symtomskattningen gjordes i alltför liten omfattning och inte tillräckligt stringent i förhållande till tidpunkten för besöken av vårdhundarna. Dokumentationsbristerna lyfts också fram som en lärdom av de berörda enhetscheferna. Ytterligare en svårighet i värderingen av patientupplevelsen, gemensam för båda enheterna, är variationen i antalet besök. Närmare 60 % hade endast ett besök, för övriga varierade de upp till maximalt åtta besök. Dessa faktorer sammanlagt gör att någon säker skattning av vårdhundarnas inverkan på patientens symtom och egna upplevelser inte kan göras. De bakomliggande orsakerna kan vara såväl patientrelaterade d.v.s. att patientens tillstånd inte tillät de planerade besöken och kontrollerna liksom bristande följsamhet till den uppgjorda handlingsplanen. De patientupplevelser som, dock på ett begränsat och icke systematiskt sätt, dokumenterats i fri text var genomgående positiva. Dokumentation av några negativa reaktioner av vårdhundarna saknas. Rapport vårdhundar 8 (11) Svar från sammanlagt 43 medarbetarenkäter, de flesta sjuksköterskor och undersköterskor, har sammanställts. Svarsfrekvensen var 75 % och merparten hade svarat på samtliga enkätfrågor. 2/3 ansåg sig ha fått den information om projektet som behövdes, i större utsträckning i Kristianstad än i Lund. Majoriteten ansåg att kontakten med hundförarna fungerat bra och 70 % att samarbetet med närstående fungerat bra, i större utsträckning i Lund än i Kristianstad. Bara 5 % ansåg att hunden utgjort ett problem i vården men endast drygt hälften ansåg att hunden kunde integreras i det dagliga arbetet, något mer i Lund än i Kristianstad. 2/3 bedömde att patienten såg fram emot hundens besök, detta i betydligt större omfattning i Lund än i Kristianstad. De allra flesta svarade att hunden haft en positiv eller mycket positiv effekt på patientens välbefinnande, humör samt ångest och oro i samband med besöket. En majoritet svarade att det fanns en positiv eller mycket positiv inverkan också mellan besöken på välbefinnande (77 %), humör (79 %) samt ångest och oro (66 %). Detta var mer uttalat i Lund än i Kristianstad. Skillnaderna mellan enheterna har förmodligen flera orsaker men enheternas olika erfarenhet av hund på enheten kan vara en faktor. Vid tolkningen av resultaten måste det faktum att endast drygt 40 % av patienterna hade mer än ett besök beaktas. Därtill kan en varierande kontinuitet i medarbetarnas tjänstgöring ha påverkat enkätresultatet. Av de närstående som intervjuades hade endast hälften varit med vid hundbesöken vid ett eller flera tillfällen. Majoriteten var dock informerad om projektet och upplevde att samverkan med personalen fungerat väl. Endast de som deltagit vid något hundbesök kunde ha någon uppfattning om inverkan i samband med besöket. Alla dessa ansåg att hunden hade haft en positiv inverkan på patientens välbefinnande och humör. En minoritet, tre av tolv, hade noterat en positiv inverkan på välbefinnande och humör mellan besöken. Ingen hade noterat någon inverkan på patientens ångest och oro varken i samband med eller mellan besöken. Inte någon av de intervjuade gav uttryck för att hunden utgjort något problem i vården. Hundförarnas dokumentation, med utgångspunkt från tolv patientbesök, indikerar att hunden kan adressera olika behov hos patienterna. Varje patients behov är unikt och effekterna beskrivs som både direkta och indirekta. Hunden kan vara ett incitament till samtal, en distraktion från sjukdom, en hjälp att bryta passivitet och/eller en hjälp till aktivering. Hundens närhet kan också fungera som en katalysator för känslor och vara ångestdämpande. Ytterligare en observation är att hunden i vissa fall kan vara ett stöd för anhöriga. Inga negativa effekter finns registrerade av hundförarna. I utvärderingen har det framkommit skillnader mellan medarbetarnas och de närståendes bedömning av vårdhundens inverkan på patienten. Det ena är inverkan på ångest och oro. Ingen närstående bedömde att hunden hade någon inverkan varken i samband med eller mellan besöken medan majoriteten av medarbetarna ansåg att det fanns en sådan såväl vid besöket (92 %) och mellan besöken (66 %). Det andra är att närstående skattade hundens inverkan på patientens välbefinnande och humör mellan besöken lägre än vad medarbetarna gjorde, 25 % vs 77 % respektive 25 % vs 79 %. Orsaken till dessa observationer är oklar och förutsättningarna att inom projektets ram analysera detta saknas. Både gruppernas olika storlek samt olikheten i metoden att inhämta uppgifterna kan ha inverkat. Mycket viktigt är att en eventuell inverkan mellan besöken är en komplex variabel eftersom det medicinska tillståndet kan variera och vårdhundens närvaro endast utgör en del av de sammanlagda vård- och omvårdnadsåtgärderna. Rapport vårdhundar 9 (11) Vårdhundar inom hälso- och sjukvården rymmer flera överväganden såväl relaterade till patienter, medarbetare och närstående. Kulturella aspekter liksom hygienaspekter, allergier och eventuell hundrädsla måste beaktas och kräver genomarbetade riktlinjer vid berörda enheter. En tydlig uppdelning mellan medarbetarnas och hundförarnas ansvarsområden är av betydelse. Erfarenheterna från projektet visar att ovanstående krävde ett icke oväsentligt förarbete på basen av de vid enheterna genomförda riskanalyserna. Att några negativa effekter inte dokumenterats torde till del vara en effekt av just detta förarbete. Patienterna vid palliativa slutenvårdsavdelningar (hospice) är svårt sjuka. Att genomföra ett utvecklingsprojekt som detta rymmer praktiska och etiska frågeställningar som ofta är mindre uttalade inom andra vårdformer. Ett observandum är att endast 56 % av medarbetarna helt eller till stor del ansåg att hunden kunde integreras i vården. Det framkom inget som indikerade att hunden utgjort ett hinder i vårdarbetet. Projektets resultat måste tolkas med försiktighet då det pågått en begränsad tid, med ett begränsat antal patienter och med en stor variation av antalet besök per patient. Därtill finns skillnader mellan de två enheterna som deltagit i pilotprojektet. Symtomskattningarna har inte uppnått målen i handlingsplanen men de resultat som finns har inte kunnat styrka att vårdhunden haft någon inverkan på patienternas symptom. Den fria journaldokumentationen i samband med besöken är begränsad men kan tillsammans med resultatet av medarbetarenkäten, intervjuerna med närstående och hundförarnas rapporter tala för en positiv inverkan hos enskilda patienter. Inverkan, som är tydligast i samband med besöken, är individuell och inkluderar både direkta och indirekta effekter. Utvärderingen indikerar att det kan finnas en skillnad mellan medarbetarnas och de närståendes skattningar av inverkan på patientens välbefinnande, humör, ångest och oro där medarbetarna skattar en högre inverkan än vad de närstående gör. Projektet har inte i något avseende visat några negativa effekter av vårdhundarna. De allra flesta närstående och 78 % av medarbetarna ansåg att fler patienter om möjligt skulle få tillgång till vårdhund. Sammanfattningsvis visar resultatet av detta projekt att det krävs mer kunskap för att med säkerhet kunna svara på frågorna vilken inverkan vårdhundar har på patientens symtom och på vilket sätt de kan integreras i vården på palliativa slutenvårdsavdelningar. Referenser 1. Brodie SJ, Biley FC, Biley. An exploration of the potential benefits of petfacilitated therapy. Journal of Clinical Nursing. 1999;8(4):329-37. PubMed PMID: 5605758. 2. Morrison ML. Health benefits of animal-assisted interventions. Complementary Health Practice Review. 2007;12(1):51-62. PubMed PMID: 2009601719. Language: English. Entry Date: 20070824. Publication Type: journal article. 3. 23. Handlin L, Nilsson A, Ejdebäck M, Hydbring-Sandberg E, Uvnas-Moberg K. Associations between the psychological characteristics of the human-dog Rapport vårdhundar 10 (11) relationship and oxytocin and cortisol levels. Anthrozoös. 2012;25(2):215-28. PubMed PMID: 2012-13682-007. First Author & Affiliation: Handlin, Linda. 4. Nimer J, Lundahl B. Animal-Assisted Therapy: A Meta-Analysis. Anthrozoös. 2007;20(3):225-38. PubMed PMID: 30034495. 5. SiS. Vårdhundsteam inom äldreomsorg, demensvård och rehabilitering för vuxna efter förvärvad hjärnskada - Krav på utbildning. Swedish Standards Institute. 2013;SS 8760000:2013(STD-98236). 6. Höök I. Hund på recept, den professionella vårdhunden. Gothia Förlag AB. ISBN 978-91-7205-701-2. 7. Filan SL, Llewellyn-Jones RH. Animal-assisted therapy for dementia: a review of the literature. International Psychogeriatric. 2006; 18(4): 597-611. http://dx.doi.org/10.1017/S1041610206003322 8. Nord C. Playing with Joker. About communication between people with dementia and therapy dogs. Socialmedicinsk Tidskrift. 2010;87(4):260-3. PubMed PMID: 11033573 9. Swall A, Fagerberg I, Ebbeskog B, Lundh Hagelin C. A therapy dog´s inact on daytime activity and night-time sleep for older persons with Alzheimer´s disease – A case study. Clinical Nursing Studies, 2014;2(4):80-93. 10. Swall A., Ebbeskog B., Lundh Hagelin C. & Fagerberg I. (2014) Can therapy dogs evoke awareness of one’s past and present life in persons with Alzheimer´s disease? International Journal of Older People Nursing doi:10.1111/opn.12053 11. Moretti F, De Rochi D, Bernabei V, Marchetti L, Ferrari B, Forlani C, Negretti F, Sacchetti C. Pet therapy in elderly patients with mental illness. Psychogeriatrics. 2011; 11: 125-129. 12. Strang PB-F, B. Beck-Friis, A. Hundens betydelse i vården : erfarenheter och praktiska råd. Bok. 2007;ISBN: 9789172055155. Gothia. 13. Gagnon J1, Bouchard F, Landry M, Belles-Isles M, Fortier M, Fillion L. Implementing a hospital-based animal therapy program for children with cancer: a descriptive study. Can Oncol Nurs J. 2004 Fall;14(4):217-22. 14. Braun C1, Stangler T, Narveson J, Pettingell S. Animal-assisted therapy as a pain relief intervention for children. Complement Ther Clin Pract. 2009 May;15(2):105-9. doi: 10.1016/j.ctcp.2009.02.008. Epub 2009 Mar 3. 15. O'Haire ME. Animal-assisted intervention for autism spectrum disorder: a systematic literature review. J Autism Dev Disord. 2013 Jul;43(7):1606-22. doi: 10.1007/s10803-012-1707-5. 16. Muñoz Lasa S1, Ferriero G, Brigatti E, Valero R, Franchignoni F. Animal-assisted interventions in internal and rehabilitation medicine: a review of the recent literature. Panminerva Med. 2011 Jun;53(2):129-36. 17. Chur-Hansen A1, Zambrano SC2, Crawford GB3. Furry and Feathered Family Members-A Critical Review of Their Role in Palliative Care. Am J Hosp Palliat Care. 2013 Jul 26;31(6):672-677. [Epub ahead of print] 18. Engelman SR. Palliative care and use of animal-assisted therapy. Omega (Westport). 2013;67(1-2):63-7. 19. Socialstyrelsen 2014. "Vårdhundar för äldre i särskilt boende. En systematisk översikt om effekter och vetenskapligt stöd. ISBN 978-91-7555-147-0. Bilagor Bilaga 1 Projektplan Rapport vårdhundar 11 (11) Bilaga 2 Bilaga 3a Bilaga 3b Bilaga 3c Handlingsplan Medarbetarenkät Medarbetarenkät, resultat Kristianstad Medarbetarenkät, resultat Lund Rapport vårdhundar
© Copyright 2024