Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av mätinstrumentet CAM-ICU

 Intensivvårdssjuksköterskans
upplevelse av mätinstrumentet
CAM-ICU
- En intervjustudie
Intensive care nurse’s experience of the measuring assessment CAM-ICU
- An interview study
Theresia Jansson
Caroline Simonsson
Fakultet Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap
Ämne/Utbildningsprogram Omvårdnad/Specialistutbildning med inriktning mot intensivvård
Nivå/Högskolepoäng Avancerad nivå/15 hp
Handledarens namn Mona Persenius
Examinatorns namn Marie-Louise Hall Lord
Datum 2015-03-13
SAMMANFATTNING
Titel:
Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av mätinstrumentet
CAM-ICU
Engelsk titel:
Intensive care nurse's experience of the measuring assessment
CAM-ICU
Fakultet:
Hälsa, natur- och teknikvetenskap
Kurs:
Examensarbete med inriktning mot intensivvård
Författare:
Theresia Jansson
Caroline Simonsson
Handledare:
Mona Persenius
Examinerande lärare:
Marie-Louise Hall Lord
Examinator:
Marie-Louise Hall Lord
Sidor:
26
Månad, år för examination: Mars 2015
Nyckelord:
Intensivvårdsdelirium. Intensivvårdssjuksköterska.
Mätinstrument. CAM-ICU.
Introduktion Intensivvårdsdelirium kan drabba 50 % av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter.
Risken för intensivvårdsdelirium minimeras om mätinstrument för att upptäcka
intensivvårdsdelirium används i tid. CAM-ICU är ett av de mätinstrument som har börjat
implementerats inom svensk intensivvård. Syfte Syftet med detta examensarbete var att undersöka
hur intensivvårdssjuksköterskor upplever implementering och användandet av det nyligen införda
mätinstrumentet CAM-ICU för att identifiera intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienter.
Metod Studien var av kvalitativ innehållsanalys. Graneheim och Lundmans (2004) analysprocess
har använts för analysering av intervjudata. Resultatet var uppbyggt av data från elva
semistrukturerade intervjuer. Resultat Två kategorier framkom där varje kategori består av två
subkategorier. Kategorierna var Förutsättningar för införandet av CAM-ICU samt Perception
kring CAM-ICU. Subkategorierna var Ansvar och fördelning, Go
Samarbete i team, Invecklat
mätinstrument samt Den individuella känslan. Konklusion Det
framkom att
intensivvårdssjuksköterskorna upplevde användandet komplicerat med ett nyligen infört
mätinstrument för att identifiera intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienter. Fortsatt
forskning rörande intensivvårdsdelirium är av stor vikt for att kunna identifiera syndromet i tid.
Fokus behöver ligga på tydligare riktlinjer för hur mätinstrument ska implementeras på
intensivvårdsavdelningar.
ABSTRACT
Title:
Intensive care nurse's experience of the measuring assessment
CAM-ICU
Faculty:
Health, Science and Technology
Course:
Degree project – nursing, 15 ECTS
Authors:
Theresia Jansson
Caroline Simonsson
Supervisors:
Mona Persenius
Examiner:
Marie-Louise Hall Lord
Pages:
26
Month and year
of examination:
Mars 2015
Key words:
Intensive Care Delirium. Intensive Care Nurses.
Measuring Assessment. CAM-ICU.
Introduction Intensive Care Delirium may affect 50 % of critically ill ICU patients. The risk of
delirium minimized if the measuring instrument to detect delirium is used in time. CAM-ICU is
one of the assessment instruments that is implemented in Swedish intensive care. Purpose The
purpose of this study was to investigate how critical care nurses are experiencing implementation
and use of a recently introduced masuring assessment CAM-ICU to identify intensive care
delirium in ICU patients. Method The study was qualitative content analysis. Graneheim and
Lundmans (2004) analysis process, it was used for analyzing the interview data. The result was
made up of data from eleven semi-structured interviews. Results Three categories emerged where
each category has two sub-categories. The categories were Prerequisites for the introduction of the
CAM-ICU and Perception about the CAM-ICU. Subcategories were the responsibility and
distribution, team collaboration, complicated measuring instrument and the individual feeling.
Conclusion It appeared that critical care nurses experienced the use were complicated with a
recently introduced instruments to identify delirium in ICU patients. Continued research on
intensive care delirium is of great importance to identify the syndrome in time. The focus needs to
be on clearer guidelines on how assessment tools should be implemented in intensive care units.
Innehållsförteckning
Introduktion ................................................................................................................................ 5
Etiologi och patofysiologi ....................................................................................................................5
Intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienten ...............................................................................6
Riskfaktorer ..........................................................................................................................................6
Symtom, diagnostik och behandling ....................................................................................................7
Intensivvårdssjuksköterskans ansvar ...................................................................................................8
Implementering ....................................................................................................................................9
CAM-ICU ............................................................................................................................................9
Problemformulering ................................................................................................................. 10
Syfte ......................................................................................................................................... 10
Metod ....................................................................................................................................... 11
Design ................................................................................................................................................11
Datainsamling ....................................................................................................................................11
Dataanalys ..........................................................................................................................................12
Forskningsetiska överväganden .........................................................................................................15
Resultat ..................................................................................................................................... 16
Förutsättningar för införandet av CAM-ICU ........................................................................... 17
Ansvar och fördelning ........................................................................................................................17
Samarbete i team ................................................................................................................................17
Perception kring CAM-ICU ..................................................................................................... 18
Invecklat mätinstrument .....................................................................................................................18
Den individuella känslan ....................................................................................................................18
Diskussion ................................................................................................................................ 20
Resultatdiskussion ..............................................................................................................................20
Metoddiskussion ................................................................................................................................22
Examensarbetets betydelse och fortsatt forskning ................................................................... 26
Konklusion ............................................................................................................................... 26
Referenslista ............................................................................................................................. 27
Bilaga 1 – Informationsbrev.
Bilaga 2 – Tillstånd att genomföra intervjustudie.
Bilaga 3 – Frågeguide.
Bilaga 4 - Redogörelse av studentens individuella arbetsinsats
i examensarbetet på avancerad nivå.
Introduktion
Intensivvårdsdelirium betyder akut förvirring och är ett tillstånd som drabbar många
intensivvårdspatienter någon gång under deras vårdtid på en intensivvårdsavdelning
(Granberg-Axell et al. 2002). Det är känt sedan början av 1950-talet att
intensivvårdspatienter utvecklar intensivvårdsdelirium när de vårdats med respirator och
haft invasiv övervakning (Granberg-Axell 2001). Sedan tidigt 70-tal har det
eftersträvats att förflytta intensivvårdspatienten till en lägre vårdnivå, så snart
intensivvårdspatienten var stabil och ur det akuta skedet. Detta för att minska det
psykiska traumat för patienten som kan upplevas på en intensivvårdsavdelning samt den
ökade risken för att utveckla intensivvårdsdelirium (Adrian & Hosten 1973).
Etiologi och patofysiologi
Delirium härstammar från latinets delirius som står för förryckt. Intensivvårdsdelirium
beskrivs som ett tillstånd av förvirring vanligen kortvarigt med ångest, desorientering,
hallucinationer samt rastlöshet (Hallberg & Junker 2007). Intensivvårdsdelirium kan
även benämnas som intensivvårdspsykos, intensivvårdssyndrom, akut förvirring och
akut hjärndysfunktion (Girard et al. 2008 ; Simons et al. 2014). Det akuta syndromet
intensivvårdsdelirium är orsakat av störningar i de kognitiva processerna i hjärnan.
Detta karakteriseras av reducerad förmåga att fokusera, oorganiserat tänkande,
fluktuerande uppmärksamhet samt medvetandepåverkan (Rompaey at al. 2009).
Intensivvårdsdelirium är en komplikation som kan resultera i längre respiratorvård som
i sin tur leder till en förlängd vårdtid, vilket medför att kostnaderna för hälso- och
sjukvården ökar med omkring 40 % för varje enskilt intensivvårdsdelirium som uppstår.
Intensivvårdsdelirium är ett tillstånd som är allvarligt och förknippat med mortalitet
(Berggren 2012 ; Desai et al. 2013). Det ses en ökad dödlighet med 10-30 % när
intensivvårdspatienten drabbats av intensivvårdsdelirium (Sharma et al. 2012). För varje
dag intensivvårdspatienten har ett kvarstående intensivvårdsdelirium ökar mortalitet
med ett år, särskilt hos den äldre populationen (Pisani et al. 2009). Patofysiologin kring
intensivvårdsdelirium är delvis oklar, dock finns det många lovande hypoteser och
pågående forskning kring dess uppkomst (Girard et al. 2008). Intensivvårdsdelirium är
teoretiskt en obalans hos neurotransmittorer som berör frisättning och inaktivering av
signalsubstanser. Dessa styr den kognitiva funktionen, beteendet och sinnesstämningen
(Boot 2011 ; Giard et al. 2008). Störningar i vårt multipla signalsystem förekommer,
dock har dopamin och acetylkolin störst fokus angående patofysiologin. Dessa två
signalsubstanser fungerar i opposition, dopamin ökar och acetylkolinet minskar den
neuronala retbarheten. En obalans i en eller båda av dessa neurotransmittorer resulterar i
en instabilitet och en oförutsägbar neurotransmission. Ett överskott av dopamin eller en
brist av acetylkolin har associerats med intensivvårdsdelirium (Girard et al. 2008).
Endotoxin och cytokiner bildas vid inflammatoriska tillstånd, vilka sannolikt är
bidragande orsaker till att intensivvårdsdelirium utvecklas. Intensivvårdsdelirium är
förknippat med en diffus avmattning på EEG, detta kan representera en minskning av
hjärnans ämnesomsättning (Girard et al. 2008).
Cheng-mei et al. (2010) menar i sin studie att höga serum-kortisolvärden efter
kirurgiska ingrepp kan ha betydelse för utvecklandet av intensivvårdsdelirium.
Utvecklingen av intensivvårdsdelirium är också förknippad med minskad
hemoglobinkoncentration (Granberg-Axell et al. 2002).
5 Intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienten
Intensivvårdsdelirium beskrivs som ett mentalt sjukdomstillstånd där medvetandet och
kognitiva förmågor sviktar under en kort period, från timmar upp till några dagar och är
fluktuerande över tid (Granberg-Axell et al. 2002). 50 % av intensivvårdspatienter
löper risk att utveckla intensivvårdsdelirium (Spronk 2009). Antalet konstaterade fall av
intensivvårdsdelirium kan variera på grund av att olika mätinstrument används samt att
det är komplicerat att utvärdera intensivvårdsdelirium vid diverse sjukdomstillstånd.
Det kan bland annat vara svårt att åtskilja intensivvårdsdelirium och demens (Girard et
al. 2008). Det bör observeras att ett mörkerantal av intensivvårdsdelirium förekommer
gällande intensivvårdspatienter som ligger i koma (Vasilevskis et al. 2012).
Att intensivvårdspatienter inte skulle minnas sin vårdtid från intensivvårdsavdelningen
är endast en myt. De flesta intensivvårdspatienterna har ett sekvensminne från
uppvaknandet, urträning från respiratorn, borttagandet av läkemedel samt människorna i
deras omgivning. Intensivvårdspatienterna har endast minnen från enstaka händelser
som ägt rum under vårdtiden men kan beskriva dessa händelser detaljerat (GranbergAxell 2001). Intensivvårdspatienter beskriver att nära anhöriga har en stor inverkan för
deras upplevelse av intensivvården (Fredriksen & Svensson 2010).
Riskfaktorer
Det är främst äldre, dementa, svårt sjuka samt höftplastikopererade som löper större risk
för att utveckla intensivvårdsdelirium (National Institute for Health and Care Excellence
2010). Den akuta sjukdomen med tillhörande läkemedel, dränage, katetrar och
intubation har visat sig vara riskfaktorer som kan leda till intensivvårdsdelirium.
Långvarig intensivvård samt behandling med höga doser av lugnande läkemedel och
opioider hos patienter med intensivvårdsdelirium, kan vara sekundära fenomen snarare
än orsaker (Granberg-Axell et al. 2002). Respiratorvårdade patienter som drabbats av
intensivvårdsdelirium är svårare att träna ur respiratorn, vilket resulterar i att deras
sjukhusvistelse förlängs. I och med detta löper de större risk för att utveckla
intensivvårdsdelirium ett flertal gånger under samma vårdtillfälle (Spronk et al. 2009 ;
Tomasi et al. 2012).
Faktorer som också ökar risken för att utveckla intensivvårdsdelirium och som återfinns
i patientens sociala liv är främst där det förekom mer dagligt bruk av alkohol, tobak
eller av opioider alternativt benzodiasepiner i hemmet. Om patienten är ensamboende
eller lågutbildad ökar också risken för att utveckla intensivvårdsdelirium (Rompaey et
al. 2009 ; Vasilevskis et al. 2012). Avsaknad av dagliga besök samt dagsljus kan också
öka risken för att intensivvårdsdelirium utvecklas (Rompaey et al. 2009 ; Simons et al.
2014). Vårdmiljöer där isolering, transporter till och från undersökningar samt byte av
avdelning är vanligt förekommande, kan öka risken för intensivvårdsdelirium
(Rompaey et al. 2009). Även patientens sjukdomshistoria har relevans för utvecklandet
av intensivvårdsdelirium. Det kan röra sig om pneumoni, kognitiv svikt, depression,
infektioner, dehydrering, akut hjärt- njur- eller levervikt, hjärtinfarkt, elektrolytrubbning
eller malnutrition (Rompaey et al. 2009 ; Vasilevskis et al. 2012).
Riskfaktorerna för intensivvårdsdelirium kan delas upp utifrån två olika perspektiv, en
inre faktor som speglar patientens sårbarhet, samt en yttre faktor där miljön kring
patienten spelar in. Den inre faktorn inkluderar exempelvis patientens bakomliggande
6 sjukdomshistoria medan den yttre faktorn innefattar de externa omständigheter som
intensivvårdspatienten kan utsättas för (Desai et al. 2013 ; Vasilevskis et al. 2012). Yttre
faktorer som associeras med akut uppkomst av intensivvårdsdelirium tenderar att vara
mer konkreta. De sedativa läkemedel som handhas på en intensivvårdsavdelning ses
som en ökad risk för att utveckla intensivvårdsdelirium, dessvärre kan läkemedel som
dessa inte alltid undvikas relaterat till det kritiska sjukdomstillståndet. Vid användande
av benzodiasepiner samt opioider har en ökning av intensivvårdsdelirium setts (Desai et
al. 2013 ; Vasilevskis et al. 2012).
Symtom, diagnostik och behandling
Intensivvårdsdelirium förekommer i hyperaktiv, hypoaktiv samt mixad form. Hyperaktiv
form innebär att det i det mentala sker akuta förändringar. Tankemönstren blir
försämrade respektive osammanhängande och förvirring, motorisk orolighet, påverkan
på medvetandet och agitation förekommer (Berggren 2012 ; Girard et al. 2008 ;
Guenther et al. 2010). Hypoaktiv form innebär att patienten är mer sluten och får då
också mindre symtom som visas utåt. Patienten blir mer reserverad från verkligheten
och risken för att även drabbas av depression ökar (Berggren 2012 ; Guenther et al.
2010). Vid den hypoaktiva formen förekommer minskad lyhördhet,
intensivvårdspatienten är tillbakadragen och apatisk. Den höga förekomsten av
intensivvårdsdelirium i hypoaktiv form förklaras emellanåt av oförmåga hos
intensivvårdspersonal att upptäcka intensivvårdsdelirium (Girard et al. 2008). Den
mixade formen har symtom både från den hyper samt hypoaktiva formen, dock är denna
liksom den hypoaktiva formen svår att identifiera till skillnad från den hyperaktiva
formen av intensivvårdsdelirium (Giard et al. 2008 ; Guenther et al. 2010 ; Vasilevskis
et al. 2012). Oftast observerar intensivvårdssjuksköterskor den hyperaktiva formen
mycket snabbare, då patienterna ter sig agiterade jämfört med den hypoaktiva formen.
Dessutom kan analgetika samt sedativa läkemedel dölja symtomen för
intensivvårdsdelirium (Guenther et al. 2010 ; Krahne et al. 2006).
Symtomen som yttrar sig kan vara både svåra att upptäcka samt mycket varierande.
Intensivvårdsdelirium är en diagnos karaktäriserad av huvudsjukdomen,
hyperaktivitetssyndrom samt fluktuerande symtom. Symtomen kan klassificeras i fyra
grader enligt Krahne et al. (2006). Grad 1 innebär att uppmärksamheten samt
koncentrationen har påverkats samt att vårt minne påverkas. Grad 2 innebär nedsatt
medvetande, konfusion och desorientering av tid och rum. Grad 3 står för
medvetslöshet eller muskelrigiditet, krampanfall eller stirrig/tom blick. Grad 4 inträffar
då intensivvårdspatienten fallit i koma (Krahne et al. 2006). Svårigheter att koordinera
tankar, tal eller ta emot information kan förekomma. De kan drabbas av oförmåga att
identifiera sig själva, tid och rum (Granberg-Axell 2001).
Tomasi et al. (2012) menar att det är svårt att diagnostisera intensivvårdsdelirium då
intensivvårdspatienterna vårdas i respirator, vilket hämmar den verbala
kommunikationen. Uppskattningsvis förbises två tredjedelar av intensivvårdsdelirium
hos intensivvårdspatienter om inte ett tillförlitlighetsprövat mätinstrument används
(Elliott 2014). Genom framgångsrik implementering av mätinstrument samt kunskap
och förståelse av intensivvårdsdelirium hos intensivvårdssjuksköterskan, kan de
negativa symtomen samt det tidskrävande arbetet som medföljer ett mätinstrument få
goda följder. Detta genom ett tidigt igenkännande och insättning av adekvata
7 behandlingsstrategier (Boot 2011). Intensivvårdsdelirium är oftast associerat med
långtidsvård på en intensivvårdsavdelning. Vilket belyser att det är viktigare att
fokusera på att arbeta förebyggande, än enbart på hur intensivvårdsdelirium behandlas
genom diverse droger eller dylikt. Genom att förebygga och starta en tidig behandling
förbättras förutsättningarna. Dock är det svårt att behandla intensivvårdsdelirium då
ingen klar uppkomst kan fastställas (Krahne et al. 2006 ; Spronk et al. 2009).
Vid behandling av intensivvårdsdelirium ligger fokus på två perspektiv. Att behandla
underliggande sjukdomstillstånd samt att behandla symtomen för intensivvårdsdelirium.
Det främsta och mest akuta är att behandla orsaker såsom hypoxi, infektioner, akuta
metabola tillstånd, trauma, patologi i centrala nervsystemet, ämnesbrist, endokrinopati,
akut vaskulära tillstånd samt intoxikationer. Då alternativt akut tillstånd behandlats bör
uppstart av behandling för symtomen påbörjas, detta för att lösa orsaken till tillståndet
eller som adekvat behandling (Krahne et al. 2006). Förstahandsvalet av läkemedel för
att behandla intensivvårdsdelirium är benzodiasepiner. En symtomorienterad bolustitrerande terapi minskar durationen av abstinenssyndrom och medicinska behov vilket
kliniskt leder till kortare behandlingstid i respirator, lägre incidens av pneumoni samt
förkortad vårdtid på en intensivvårdsavdelning (Krahne et al. 2006). Beta-blockerare
och klonidin kan vara alternativ för att reducera tilltagande symtom samt behandling
med haloperidol utifall hallucinationer skulle uppkomma (Krahne et al. 2006).
Behandling med dexmedetomidin har visat sig minska antalet dagar som patienten
behöver vara sederad, vilket i sin tur leder till att risken reduceras (Desai et al. 2013).
Intensivvårdssjuksköterskans ansvar
Det är av stor vikt att intensivvårdssjuksköterskan behärskar kunskap gällande
omvårdnad, fysiologiska processer i kroppen, medicinsk teknik, patientens
psykologiska, existentiella och sociala behov samt medicinska behandlingar
(Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen
med inriktning mot intensivvård 2012).
Intensivvårdssjuksköterskor har huvudansvar för att upptäcka och förebygga
intensivvårdsdelirium eftersom de alltid arbetar nära patienten (Guenther et al. 2010).
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde i studien av Spronk et al. (2009) svårigheter att
upptäcka tecken till intensivvårdsdelirium hos sina patienter utan ett etablerat och
inarbetat mätinstrument. Genom att vara informativ som intensivvårdssjuksköterska
samt ha en god kommunikation med intensivvårdspatienten, har betydande effekt för
om intensivvårdsdelirium kommer att utvecklas eller inte. Det åligger
intensivvårdssjuksköterskorna att minimera risken för intensivvårdsdelirium genom att
inte avhumanisera, utan visa respekt. Genom att exempelvis förklara dagens upplägg
känner sig patienten tryggare, vilket kan minska risken för intensivvårdsdelirium.
Intensivvårdspatienten bör placeras i lugn miljö där omgivningen är ljus och sparsamt
inredd (Dyer 1995 b).
Uppkomsten av intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienten kan även reduceras
genom exponering av dagsljus (Krahne et al. 2006 ; Simons et al. 2014) och även tidig
mobilisering (Desai et al. 2013). Efter att intensivvårdspatienten varit sederad i över 72
timmar bör intensivvårdssjuksköterskan vara observant på att stegvis trappa ut dessa
läkemedel i samråd med läkare, detta för att förebygga intensivvårdsdelirium (Krahne et
8 al. 2006). Noggrann kontroll över elektrolyt- och vätskebalans bör föras relaterat till den
ökade risken för syndromet av olämplig utsöndring av antidiuretiskt hormon vid
intensivvårdsdelirium (Krahne et al. 2006).
Implementering
Framgångsrik implementering exemplifieras av Kitson et al. (1998) genom en ekvation
som följande lyder SI = f (E, C, F). Detta är en begreppsmodell som redogör för vilka
faktorer som inom vården har betydelse vid förändringsarbeten. SI (Successeful
Implementation) står för framgångsrik tillämpning och utgörs av E, evidance. Evidens
innebär i detta sammanhang att forskningsresultat, klinisk erfarenhet samt patienters
uppfattningar har betydelse. Det ses inte fullt acceptabel att omvårdnadsåtgärder med
enbart rekommendationer tas i anspråk, utan rekommendationerna måste kunna
appliceras kliniskt och uppfylla intensivvårdspatientens önskemål. C, context står för
sammanhang som speglar klinikens klimat för förändringsarbete, engagemang i
ledarskapet samt tydliga roller som främjar teamarbete. F, facilitation involverar
handledning
som
utövas
av
underlättare.
Dessa
underlättare
är
intensivvårdssjuksköterskor alternativt jämbördig personal, som är i besittning av
metoder respektive annan specifik kompetens som befrämjar förändringsarbete (Kitson
et al. 1998).
CAM-ICU
Confusion Assessment Method (CAM) utarbetades år 1990 för att bedöma
intensivvårdsdelirium. Mätinstrumentet CAM är utarbetad ifrån kriterier från Diagnostic
and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-III-R) (Inouye et al. 1990).
Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU) är en
anpassning av mätinstrumentet CAM. CAM-ICU utvecklades via CAM för att kunna
tillämpas på intuberade intensivvårdspatienter som i relation till detta inte hade förmåga
att kommunicera verbalt. CAM-ICU utformades i samråd med experter för
intensivvårdsdelirium, detta utan kännedom om att behovet och önskan av att upptäcka
intensivvårdsdelirium var stort. År 2001 offentliggjordes CAM-ICU. Bedömningar via
CAM-ICU kom att utföras av intensivvårdssjuksköterskor utan någon formell
psykiatrisk utbildning, till skillnad från mätinstrumentet CAM. CAM-ICU är ett
validerat mätinstrument för att screena intensivvårdsdelirium. Mätinstrumentet finns
översatt till 20 olika språk (Ely 2002). CAM-ICU har ökat igenkännandet av
intensivvårdsdelirium inom intensivvården (Riekerk et al. 2009 ; Tomasi et al. 2012).
Larsson et al. (2007) visar att översättning av mätinstrumentet CAM-ICU
överensstämmer väl med originalversionen vilket gör den accepterad inom svensk
intensivvård. CAM-ICU är ett snabbt, giltigt och tillförlitligt sätt att diagnostisera
intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienter, det är också användbart både för
kliniska och forskande ändamål (Ely et al. 2001 ; Tomasi et al. 2012 ; van Eijk et al.
2009).
9 Problemformulering
Intensivvårdsdelirium drabbar upp till 50 % av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i
någon form. Intensivvårdspatienter har en ökad risk för mortalitet om de drabbats av
intensivvårdsdelirium. Därför är det av stor vikt att mätinstrument för att upptäcka
intensivvårdsdeliruim tidigt används. Detta examensarbete skildrar frågeställningar som
berör användandet samt implementeringen av CAM-ICU.
Syfte
Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor
upplever implementering och användandet av det nyligen införda mätinstrumentet
CAM-ICU för att identifiera intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienter.
10 Metod
Examensarbetet är empiriskt utarbetat och resultatet är uppbyggt av data från elva
semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys är den metod som detta
examensarbete har utarbetats ifrån.
Design
Examensarbetets design är kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. En
frågegudie utformades utifrån detta examensarbetets syfte.
Undersökningsgrupp
Inklusionskriterier valdes utifrån att svara på examensarbetets syfte. Inklusionskriterier
för detta examensarbete var att deltagarna skulle ha minst ett års arbetserfarenhet av
intensivvård och genomgått utbildning för mätinstrumentet CAM-ICU.
Datainsamling
Datainsamlingen baserades på elva intervjuer som genomfördes på en
intensivvårdsavdelning på ett länssjukhus i mellersta Sverige. Intervjuerna påbörjades
under december 2014 och avslutades i januari 2015.
En frågeguide (Bilaga 3) utformades med semistrukturerade frågor. Detta gjordes för att
författarna ville ha öppna frågor för att få öppna detaljerade svar samt för att kunna
öppna upp för följdfrågor. Detta gav författarna en möjlighet att leda intervjuerna på ett
strukturerat sätt som ändå gav deltagarna möjlighet till att ge en utförlig beskrivning.
Pilotstudie gjordes i syfte för att testa frågeguiden och dess upplägg. Två pilotintervjuer
gjordes där det också gavs möjlighet för deltagarna att ge kritik och kommentarer efter
intervjun. Detta för att kunna utveckla frågeguidens kapacitet innan resterande
intervjuer gjordes. Inga ändringar av frågor gjordes i frågeguiden utöver smärre
ändringar av vissa meningsbyggnader, för att nå ökad förståelse för frågorna hos
deltagarna.
Informationsbrev med kort beskrivning om examensarbetet, dess syfte samt en blankett
om tillstånd för att få genomföra intervjuer i deras verksamhet skickades ut till
verksamhetschefen för AnOpIVA kliniken. Tillstånd gavs för genomförandet av
intervjuer till examensarbetet med intensivvårdssjuksköterskor anställda på
intensivvårdsavdelningen. Därefter skickades informationsbrev ut till avdelningschefen
på denna intensivvårdsavdelning, som i sin tur vidarebefordrade informationsbrevet till
intensivvårdssjuksköterskorna. Då intresset uteblev för att delta, skickades ny
information via e-post till 25 slumpmässigt utvalda intensivvårdsjuksköterskor. Fyra
intensivvårdsjuksköterskor anmälde sitt intresse för att delta. Vid genomförandet av
intervjuerna
på
intensivvårdsavdelningen
anmälde
ytterligare
sju
intensivvårdsjuksköterskor sitt intresse till att delta. Sammanlagt elva
intensivvårdssjuksköterskor anmälde sitt intresse till att delta, varav två ingick i
pilotintervjuerna. Pilotintervjuerna kom att ingå i resultatet. Tid och plats beslutades för
var intervjuerna skulle äga rum i samråd med deltagarna. För att underlätta för
deltagarna ägde intervjuerna rum i anslutning till intensivvårdsavdelningen eller i deras
hem. Intervjuerna genomfördes av båda författarna till detta examensarbete. En av
författarna var intervjuledare medan den andra författaren ansvarade för inspelning samt
11 förde anteckningar under intervjun. Detta gjordes enhetligt vid alla intervjutillfällen.
Apparatur för inspelning kontrollerades innan påbörjad intervju för att undvika
störningsmoment under själva intervjuerna samt för att säkerställa kvalitén av
ljudinspelningen för att underlätta transkribering.
Dataanalys
Kvalitativ innehållsanalys är den metod som användes till detta examensarbete och det
är en etablerad och välkänd metod inom omvårdnad på grund av dess beskrivande
förmåga, vilket medför att examensarbetet får en ökad tillförlitlighet och trovärdighet
(Graneheim & Lundman 2004). Metoden har sitt ursprung inom massmedia (Danielsson
2012).
I detta examensarbete analyserades transkriberad intervjudata genom kvalitativ
innehållsanalys med manifest ansats. Latent ansats söker och tolkar intervjudata djupare
än manifest ansats. Manifest ansats är i sin tur tydligt beskrivande av viktiga
komponenter i intervjudata (Graneheim & Lundman 2004). Graneheim och Lundman
(2004) har framställt en översikt av metodens tillvägagångsätt där användandet av
begrepp som är relaterade till forskningsprocessen illustreras. Översikten
rekommenderar även åtgärder för att uppnå trovärdighet under de olika stegen i
forskningsprocessen. Fritt översatt av författarna till detta examensarbete följer en
beskrivning av Graneheim och Lundmans (2004) teori gällande analyseringen av
insamlad intervjudata i olika steg. Analysen av insamlad intervjudata från de elva
intervjuerna utfördes efter att alla intervjuer var genomförda.
Steg ett. All insamlad inspelad intervjudata transkriberades och lästes igenom ett flertal
gånger av båda författarna till detta examensarbete. Detta för att generera en
helhetskänsla för dess innehåll. Därefter påbörjades analysprocessen med en induktiv
ansats influerad av Graneheim och Lundmans steg (2004) vilket innebär att intervjudata
alyseras och en slutsats dras.
Steg två. För att etablera en helhetskänsla för innehållet delades texten upp i domäner.
Detta för att skildra vilka domäner som svarade mot syftet och vilka som kunde
exkluderas. En domän innebär att en grov struktur för intervjudata kan utgöras genom
att domäner bildas vid analysprocessen. Intervjudata kan komma att delas upp i olika
områden och stora variationer kan påvisas mellan domänerna (Graneheim & Lundman
2004). När helhetskänsla för innehållet bildats gjordes en utplockning av meningar och
meningsstycken från insamlad intervjudata genom att färgmarkeras. Dessa meningar
var relevanta för examensarbetes syfte och frågeställningar.
Steg tre. De färgmarkerade meningarna benämndes som meningsbärande enheter.
Dessa urskildes i avsikt med att korta ned intervjudata utan att viktig information gick
förlorad. Genom de meningsbärande enheterna kunde insamlad intervjudata
sammanställas till kondenserade meningsenheter. Detta för att bevara allt innehåll från
intervjuerna.
Steg fyra. De kondenserade meningsbärande enheterna kodades därefter genom att
deras underliggande budskap tolkades, detta för att få fram de meningsbärande
enheternas sammanhang.
12 Steg fem. Koder arbetades fram utifrån de motsvarigheter som fanns i intervjudata och
sammanstrålades. Fyra subkategorier bildades slutligen utifrån koderna.
Steg sex. För att få fram resultatets kategorier sammanställdes de koder som hade
likande innehåll och delades in i kategorier, som påvisade det viktiga innehållet i
intervjuerna. Slutligen identifierades två kategorier. Citat redovisades i resultatet och de
är förekommande för att ge läsaren ett tillfälle till att värdera trovärdigheten av detta
examensarbete (Graneheim & Lundman 2004).
Genom att följa Graneheim och Lundsmans (2004) steg säkerställdes tillförlitlighet då
författarna till detta examensarbete har arbetat efter begreppen trovärdighet, pålitlighet
och överförbarhet. Trovärdighet innebär i detta examensarbete att insamling av data och
analysprocessen är noggrant beskriven för varje steg. Det spelar även stor roll för
trovärigheten hur grundligt kategorier täcker data som finns insamlad. Det har inte
förekommit data som systematiskt exkluderats eller irrelevant data som inkluderats.
Data genomgicks noggrant så ingen relevant information missades eller aktivts uteslöts.
Författarna behärskar även att bedöma likheter samt skillnader mellan kategorierna,
detta kan göras genom att visa på citat från respektive utarbetad kategori samt
subkategori. Genom detta har examensarbetets trovärdighet stärkts (Graneheim &
Lundman 2004). Pålitlighet innebär att den insamlade data kan förändras under
arbetsprocessen. Därför är det noggrant beskrivet i metoden hur författarna till detta
examensarbete har gått tillväga om detta arbete skulle göras om igen så ska stegen
kunna följas och liknande resultat uppnås. Genom dessa mått så visar författarna till
detta examensarbete öppet hur arbetet med metoden har gått tillväga. Överförbarhet
innebär att resultatet ska kunna överföras till en annan enhet eller grupp och användas
där (Graneheim & Lundman 2004).
13 Tabell 1. Illustration över analysprocessens steg.
Meningsbärande enhet
Det är viktigt att hjälpa oss att
underlätta, förändringar är inte
alltid enkla. Därför måste vi
hjälpas åt… Man måste vara
väldigt aktiv vid införandet, det
måste avsättas personal för att
hjälpa till med bedömningar i
den dagliga verksamheten för
att införandet ska lyckas…
Sederingstrategin är ju
genomförd vilket är grunden,
däremot har vi ju inte riktigt
kommit till införandet av CAMICU men ordentliga
utbildningar är givna för
sjuksköterskegrupp samt
läkargrupp.
Det är inte ett helt enkelt
instrument initialt…
Jag har försökt att börja testa
det, jag minns att jag använde
det och säga det här
BRAVEHEART men fick ingen
respons alls, så då visste jag
inte om jag gjorde rätt och det
är ju det, patienten kramade
inte min hand på A och vad
betyder det? Är det jag som
gör fel? Ska det vara såhär?
Så då bestämde jag med en
kollega att nej, vi behöver inte
fortsätta med det här. Nu har
jag provat.
Kondenserad
meningsenhet
För att lyckas
med införandet
bör personal
avsättas för
bedömningar.
Kod (tolkning av
underliggande budskap)
Skapa gynnsamma
förutsättningar med hjälp
av personal för att
underlätta vid screening.
Utbildningar är
givna dock är
uppstarten inte
riktigt påbörjad.
Samarbete mellan personal
krävs efter given
utbildning, för att komma
igång med införandet.
Mätinstrumentet
är inte enkelt.
Krävande mätinstrument.
Osäkerhet vid
användandet.
Varierande känslor.
Subkategori
Ansvar
och
fördelning
Kategori
Förutsättningar
för införandet
av CAM-ICU
Samarbete
i team
Invecklat
mätinstrument
Perception
kring CAM-ICU
Den
individuella
känslan
14 Forskningsetiska överväganden
Att uppfylla kraven på vetenskaplig kvalitet är av stor vikt då ett examensarbete
inräknas i vetenskapliga dokument (Wallengren & Henricson 2012). Vid en kvalitativ
innehållsanalys kan det vara svårt att uppnå samma resultat om examensarbetet skulle
göras ytterligare en gång. I och med detta är det av ännu större vikt för trovärdigheten
för detta examensarbete, att en tydlig beskrivning av arbetets gång finns tillgänglig för
kommande forskare om examensarbetet skall upprepas (Danielsson 2012). Enligt
Vetenskapsrådet (2012) får inte fusk, plagiat eller förvrängning av forskningsprocessen
förekomma då detta kan leda till att forskningen blir mindre tillförlitlig, detta har
beaktats under arbetets gång för detta examensarbete. Citat som förekommer i detta
examensarbetets resultat är återgivna ordagrant.
Vid utförande av ett examensarbete är forskningsetik viktig. Forskningsetik innebär att
hänsyn tas till alla människor och deras lika värde, självbestämmande och integriteten
hos dem som deltar i examensarbetet och dem som berörs av den. Med forskningsetik så
görs olika etiska överväganden över examensarbetets gång. Genom etiska principer så
ska deltagarna i studien känna sig säkra, uppleva välbefinnande och vara medvetna om
sina rättigheter (Kjellström 2012) och detta har författarna till detta examensarbete följt
och tagit hänsyn till. Det finns beskrivet hur deltagarna fått informationen samt hur
samtycke inhämtats för deltagande i examensarbetet. Det är av stor vikt att tydliggöra
hur den insamlade intervjudata ska hanteras under samt efter examensarbetet, vilket har
funnits med i åtanke under hela arbetsprocessen hos författarna (Kjellström 2012).
Artiklar som användes i introduktionen, metoden och diskussionen i detta
examensarbete har kritiskt granskas för att säkerställa att de är etiskt prövade.
Författarna till detta examensarbete har följt Vetenskapsrådets (2012) riktlinjer gällande
oredlighet inom forskning som påvisar att förfalskning, fusk och plagiering är otillåtet
och oacceptabelt.
15 Resultat
Resultatet är utarbetat ifrån elva intervjuer där intensivvårdssjuksköterskorna besvarade
frågor som utarbetats ifrån examensarbetets syfte som var att undersöka hur
intensivvårdssjuksköterskor upplever implementering och användandet av det nyligen
införda mätinstrumentet CAM-ICU för att identifiera intensivvårdsdelirium hos
intensivvårdspatienter. Genom intervjuerna framkom två kategorier där varje kategori
består av två subkategorier vardera. Den första kategorin Förutsättningar för införandet
av CAM-ICU och har subkategorierna Ansvar och fördelning och Samarbete i team.
Perception kring CAM-ICU är andra kategorin och består av subkategorierna Invecklat
mätinstrument och Den individuella känslan. Resultatet presenteras utifrån de två
kategorierna som utarbetats fram vilka är belysta av subkategorierna samt citat utifrån
intervjudata.
Förutsättningar
för införandet
av CAM-ICU
Perception kring
CAM-ICU
Ansvar och fördelning
Invecklat mätinstrument
Samarbete
i team
Den individuella känslan
Figur 1. Illustrerar en översikt av utformningen av resultatet.
16 Förutsättningar för införandet av CAM-ICU
Varierande svar gavs av intensivvårdssjuksköterskorna kring införandet av
mätinstrumentet på intensivvårdsavdelningen, det framgick att implementeringen var
väl förberedd och på gång att startas upp samt att implementeringen inte har startats upp
helt/inte har påbörjats alls. Inget specifikt tillfälle angavs för när utbildningen av
mätinstrumentet CAM-ICU ägde rum.
Ansvar och fördelning
Intensivvårdssjuksköterskorna menade att de fått för lite grundlig information kring
införandet av CAM-ICU. Utbildning om CAM-ICU har getts dock är det inte klarlagt
om utbildning av handhavandet förekommit. Broschyrer och bedömningsformulär fanns
tillgängliga på avdelningen för att intensivvårdssjuksköterskorna skulle kunna börja
provanvända CAM-ICU på sina patienter, detta var frivilligt. De ville ha mer tid och
personal för att förbättra implementeringen. En viktig förutsättning för att införa detta
mätinstrument är ansvar. En förutsättning för införandet var att de som ansvarade för
implementeringen var de som i sin tur skulle utbilda övrig personal.
Intensivvårdssjuksköterskorna sa att de inte kände något ansvar att utbilda sina kollegor
i CAM-ICU. En förutsättning för implementering är att den grupp som ansvarar för
CAM-ICU ska gå utöver ordinarie personalgrupp. Detta för att hjälpa till att dagligen
screena riskpatienter samt få in CAM-ICU i intensivvårdssjuksköterskornas dagliga
bedömningar av sina patienter. Stöttning är ett stort behov vid användandet av CAMICU för att minska osäkerhet i bedömningarna och ge en ökad följsamhet. Screening
med CAM-ICU ska ske på läkarordination eller på eget initiativ av
intensivvårdssjuksköterskor respektive övrig berörd personal. Tydligare direktiv önskas
av intensivvårdssjuksköterskorna för vem som beslutar att bedömning ska ske, vem som
genomför samt på vilka patienter screening ska genomföras.
(…) efter utbildningen sa vår MLA att det var bara att börja, men det är ju inte
så lätt att bara börja heller, smyga in och så utan jag tror ju att, att nu vill jag
ha en till utbildning (…) det kommer att stöta på problem så klart, när ska vi,
hur ska vi göra med den här patienten och så (…) man skulle läsa på och
försöka om man ville testa på patienterna men ingen har sagt liksom att nu
startar vi. Lite glidande övergång men jag tror inte det används så väldigt
mycket och jag tittar på den här lappen och bara nää inte idag heller, haha.
Samarbete i team
Intensivvårdsjuksjuksköterskorna önskade ytterligare utbildningar om detta
ämnesområde behövs för alla inblandade yrkesgrupper då teamarbete förekommer.
Intensivvårdssjuksköterskorna menar att det var viktigt att alla berörda aktivt arbetar
tillsammans med mätinstrumentet, för att få in en rutin av CAM-ICU i de dagliga
observationer som görs av intensivvårdspatienten. Samarbetet är en viktig faktor för att
etablera mätinstrumentet på en intensivvårdsavdelning. Det är av stor vikt för
intensivvårdspatienternas välmående att öka förståelsen för CAM-ICU enligt
intensivvårdssjuksköterskorna, vilket kan uppnås genom ett gott samarbete.
17 Jag skulle vilja bli bortkopplad och så, en vecka eller två så kan vi dela på två
veckor och gå utanför alla andra och så hjälper man till på rummen och screenar
hela dagarna liksom för att folk ska komma in i den här ruljangsen och sen när
man väl har kommit i gång och börjat behöver man inte göra så mycket utan att
man ser direkt att här har vi ett intensivvårdsdelirium (…)
Perception kring CAM-ICU
Mätinstrumentet CAM-ICU upplevdes vara tidskrävande, svårt att använda och
komplicerat trots förkunskaper om CAM-ICU. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev
att CAM-ICU var ett bra mätinstrument dock menade de att de var osäkra på utifall de
gjorde rätt vid användandet.
Invecklat mätinstrument
Mätinstrumentet upplevdes initialt vara svårt att använda och svårt att förstå om tidigare
erfarenhet av att använda CAM-ICU inte fanns tillgodo hos personalen.
Svårighetsgraden av användbarheten gällande mätinstrumentet kan variera. Trots given
utbildning kan CAM-ICU vara svår att förstå enligt intensivvårdssjuksköterskorna. Ny
given utbildningen om CAM-ICU kan bekräfta tidigare kunskap om ämnet.
Mätinstrument kan ta lång tid att förstå, där av blir det ett tungarbetat mätinstrument.
Ett stort hinder är tid, sedan är det (…) utan att ha satt mig in i det helt, så känns
det som ett omständligt instrument (…) Allting som vi gör utöver får ju stryka på
foten om vi får dåliga patienter eller flera dåliga patienter, Är det tungarbetat eller
svårt, så kommer det vara ett hinder. Är det så att det införs, att vi börjar använda
det men inte får någon respons på det, att det inte finns någon plan efteråt så är det
också ett hinder. Då sätter jag av min tid där jag kanske skulle gjort en massa annat
och så är det ingen som bryr sig, det blir ju ett hinder i sig.
Den individuella känslan
Enligt intensivvårdssjuksköterskorna fanns det en osäkerhet gällande användandet av
CAM-ICU. Denna osäkerhet menade de kan bero på oklarheter kring hur
mätinstrumentet ska användas på rätt sätt. CAM-ICU kan vara ett tidskrävande moment
som stör det dagliga arbetet på en intensivvårdsavdelning menar
intensivvårdssjuksköterskorna. Det kan vara en ständig kamp under ett arbetspass att
använda flertalet mätinstrument som ska screena patienterna, exempelvis RASS, VAS
och CAM-ICU. En positiv inställning finns till att ett mätinstrument av detta slag förs in
så att intensivvårdsdelirium kan upptäckas tidigt och behandlas, vilket medför kortare
vårdtider och fler välmående patienter. Genom att implementera CAM-ICU kan
verksamheten uppdateras gällande aktuell forskning inom intensivvård. Oro förekom
över att fokus läggs på att screena patienter istället för att ge livsavgörande vård. Utifrån
detta resonemang kan alla patienter med intensivvårdsdelirium inte upptäckas, däremot
kan några upptäckas i tid och behandling startas. Oro för att göra mer skada än nytta vid
screening kan förekomma om inte intensivvårdssjuksköterskor bemästrar
mätinstrumentet. Vårdavdelning kan komma att behöva vara inkluderade i användandet
av CAM-ICU då vårdtiden inte avslutas på intensivvårdsavdelningen, utan fortsätter på
respektive
ansvarig
vårdavdelning
tills
att
patienten
skrivs
ut.
Intensivvårdssjuksköterskorna menade att CAM-ICU är ett bra mätinstrument som kan
hjälpa till att upptäcka riskpatienter tidigt. Ytterligare utbildning behövs innan för att
18 öka säkerheten hos intensivvårdssjuksköterskor i att screena sina intensivvårdspatienter.
Det förekom att en tydligare plan önskades innan införande påbörjades, för att minska
osäkerhet för att använda mätinstrumentet i den dagliga verksamheten. Det var oklart
om införandet av CAM-ICU skulle öka en redan hög arbetsbelastning på
intensivvårdsavdelningen.
Ja alltså det blir ju en oro, vi är ju så få på rummen för att hinna med alla de
grejer som man ska. Det märker man ju när vi haft en väldigt tung period och då
kommer man ihåg saker hela tiden som man skulle ha gjort och det man väljer
bort är ju sådana här saker som är ren administrativ grej (…) Det här är ju ändå
nytt så det blir någonting, nej man är inte bekväm med det och man kommer
inte ihåg hur man gjorde och vart är papperet och då väljer man bort det för att
man har så mycket annat att göra (…)
19 Diskussion
Syftet för examensarbetet var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor upplever
implementering och användandet av det nyligen införda mätinstrumentet CAM-ICU för
att identifiera intensivvårdsdelirium hos intensivvårdspatienter. De ansåg att
implementeringen ännu inte var fullbordad och att mätinstrumentet var svårt att använda
om inte tidigare kunskap fanns. CAM-ICU upplevdes som ett tids -och resurskrävande
mätinstrument, då det ännu inte fanns vana och rutiner för att använda det i
verksamheten. Det förekom inget stort engagemang att förmedla vidare den kunskap de
besatt kring CAM-ICU, då de själva inte upplevde att de hade tillräckligt med kunskap
om mätinstrumentet. Sammanfattningsvis upplevdes CAM-ICU till en början som ett
svårt och komplicerat mätinstrument.
Resultatdiskussion
Har tillräckligt tydlig information och utbildning till intensivvårdssjuksköterskor getts
kring planerad uppstart för CAM-ICU? Deltagarna beskrev att implementeringen ännu
inte var helt uppstartad utan att ytterligare utbildning är planerad. Några av deltagarna
upplevde också att den utbildning de fått enbart var ett informationstillfälle om CAMICU. Alla yrkesgrupper prioriterades att gå utbildningen för CAM-ICU och att arbeta
för ett väl fungerande samarbete vid screening av patienten. I studien av Elliott (2014)
beskrivs att brister i utbildningen samt träningstillfällen för CAM-ICU kan vara en
orsak till att intensivvårdspatienter inte screenas dagligen på intensivvårdsavdelningar
där CAM-ICU finns tillgängligt. Scott et al. (2012) menar i sin studie att utbildningen
för CAM-ICU är fullgod genom att kombinera en skriftlig information samt en
introduktionsfilm. I resultatet framkommer det att deltagarna gett olika svar om vilken
utbildning de fått gällande CAM-ICU på intensivvårdsavdelningen. Några ansåg att de
fått en endagsutbildning som innehöll patientfall och information medan andra ansåg att
de enbart fått information om uppstart av att mätinstrumentet som ska börja användas.
Deltagarna uttryckte att de ännu inte kände någon större ansvarskänsla för att utbilda
och förmedla sina kunskaper om CAM-ICU till sina kollegor. Troligen är orsaken till
största del beroende av att de själva inte besatt den kunskap till att kunna använda
mätinstrumentet självständigt. De deltagare som var mer insatta och mer intresserade i
själva användandet av CAM-ICU kände ett större ansvar gentemot sina kollegor. I
Riekerk et al. (2009) studie fick ett antal intensivvårdssjuksköterskor utbildning i form
av en instruktionsfilm samt information kring olika patientfall som illustrerade olika
stadier av intensivvårdsdelirium. Sedan fick dessa intensivvårdssjuksköterskor i sin tur
utbilda sina kollegor i CAM-ICU. Efter utbildningen gavs en testperiod som resulterade
i att dagliga screeningar gjordes. Kan det vara så att CAM-ICU får ett bättre utfall om
det tillsätts fler intensivvårdssjuksköterskor som ansvarar för att utbilda sina kollegor i
att screena sina patienter dagligen? Boot (2011) beskriver sammanfattningsvis att några
personer behöver ha ett huvudansvar för utbildningen av CAM-ICU för att
implementeringen ska bli lyckad.
Kan förändringar i verksamheten i form av tillgång till mer avsatt tid samt personal ge
ett större utrymme för att mätinstrumentet kan sättas i bruk? Resurser ansågs det
behövas mer utav i form av tid och avsatt personal utöver den ordinarie personalstyrkan.
Detta till en början för att få hjälp med att börja använda mätinstrumentet CAM-ICU i
20 den dagliga bedömningen av patienterna. Detta stärks i litteraturen där det beskrivs att
screening med CAM-ICU tar upp värdefull tid från personalen på
intensivvårdsavdelningen (Elliott 2014). Även Guenther et al. (2010) menar på att
intensivvårdsdelirium oftast är underdiagnostiserat på grund av att screeningen är för
tidskrävande. Sammanfattningsvis tolkas resultatet i detta examensarbete att CAM-ICU
inledningsvis
är
ett
resurskrävande
mätinstrument.
Det
ges
av
intensivvårdssjuksköterskorna uttryck för att personal i ett tidigt stadium bör avsättas
för att hjälpa till att screena patienterna. Detta tros kunna medföra minskad belastning
på personalstyrkan, tills vana att använda CAM-ICU har framarbetats och påfrestningen
då reducerats.
Mätinstrumentet upplevdes komplicerat att använda på grund av att deltagarna inte
förstod
fullt
ut
hur
CAM-ICU
skulle
användas
i
praktiken.
Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde mätinstrumentet CAM-ICU som svåranvänt
vilket ledde till att det inte använts i så stor utsträckning som den egentliga tanken var
från början. Det fanns en osäkerhet kring om de använde mätinstrumentet på rätt sätt,
vilket resulterade i ett uteblivet användande. Deltagarna var oroliga för att resultatet av
deras bedömningar skulle vara missvisande. De deltagare som var insatta i CAM-ICU
var dock öppna för att använda mätinstrumentet och uttryckte inte samma oro för att
screena patienterna. De som hade tidigare kunskap kring CAM-ICU var mer drivande
gällande användandet. Tomasi et al. (2012) beskriver att bedömningen med CAM-ICU
endast tar 2-5 min att genomföra. CAM-ICU beskrivs som ett snabbanvänt och
lätthanterligt mätinstrument (Ely et al. 2001 ; Tomasi et al. 2012 ; van Eijk et al. 2009).
Detta motsäger resultatet i detta examensarbete då CAM-ICU ansågs vara komplicerat
och tidkrävande. Kan det vara så att mätinstrumentet är lätthanterligt och snabbanvänt
om en god implementering och utbildning ges? Riekerk et al. (2009) menar på att en
god evidensbaserad implementering av CAM-ICU i den dagliga verksamheten är en
utmanande process. Det behövs en väl planerad och noga genomförd förändring för att
influera personalen till att börja arbeta på ett nytt sätt.
Sammanfattningsvis beskrev intensivvårdssjuksköterskorna att mätinstrumentet ännu
inte var helt infört utan att mer utbildning är planerad. Uppstart av CAM-ICU kommer
förhoppningsvis
att
påbörjas
våren
2015,
vilket
överlag
var
intensivvårdssjuksköterskornas förhoppning. Att CAM-ICU inte införts och används så
som det till en början var planerat kan bland annat orsakats av brister i utbildningen och
otillräcklig information. Det kan utifrån resultatet tolkas som att
intensivvårdssjuksköterskorna inte upplevde sig vara delaktiga i beslutet kring
införandet av CAM-ICU. Det var av stor vikt att redogöra för ett tydligt övergripande
mål som alla intensivvårdssjuksköterskor kan arbeta och sträva efter att uppnå. Genom
detta kan införandet och användandet av CAM-ICU lyckas. Viktiga komponenter såsom
hur intensivvårdssjuksköterskorna förses med kunskap, miljöfaktorer där bland annat
klinikens klimat angående förändringsarbeten berörs samt vilket stöd som ges under
processens gång har stor betydelse för om en framgångsrik implementering kan ske
(Kitson et al. 1998). Genom att etablera ett välfungerande dagligt arbete med CAMICU, kan patienternas välmående ökas samt arbetsmiljön förbättras för
intensivvårdssjuksköterskorna samt övrig personal (Ely 2002). Idealiskt för en
bedömningsskala samt vilken dokumentation som krävs bör vara enkel att kunna
21 tillämpa samt möjlig att interagera som standardmall för att upptäcka och förebygga
intensivvårdsdelirium (Guenther et al. 2010 ; Krahne et al. 2006).
Metoddiskussion
Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med elva semistrukturerade
intervjuer, metoden valdes utifrån detta examensarbetets syfte. Detta gav i sin tur
möjlighet att uppfatta och beskriva deltagarnas erfarenheter om ämnesområdet på ett
heltäckande vis, vilket i sin tur är stärkande för detta examensarbete (Forsberg &
Wengström 2008). För att få en djupare insikt i intervjumaterialet valdes denna metod
för dess tydlighet och beskrivande förmåga (Danielsson 2012). Den kvalitativa metoden
handlar om tolkning och förståelse av en upplevelse eller uppfattning. Det var också
syftet för examensarbetet som ska styra valet av forskningsmetoden (Forsberg &
Wengtröm 2008). Författarna till detta examensarbete ansåg att denna valda metod är
bäst lämpad för att besvara examensarbetets syfte som var undersöka hur
intensivvårdssjuksköterskor upplever implementering och användandet av det nyligen
införda mätinstrumentet CAM-ICU för att identifiera intensivvårdsdelirium hos
intensivvårdspatienter. För att bibehålla tillförlitlighet, trovärdighet, pålitlighet och
överförbarhet för detta examensarbete lade författarna upp en plan upp för syftet,
frågeställningarna, introduktionen, metod för datainsamling samt analysprocessen vilket
rekomenaderas av Danielsson (2012). Fokus på examensarbetets syfte har genomsyrats
under hela arbetsprocessen. Genom att från uppstart skapa denna plan säkrades att
författarna kom att mäta det som skulle mätas enligt syftet samt att tillförlitligheten blev
stärkt (Graneheim & Lundman 2004).
Informationsbrev om examensarbetet samt blankett om tillstånd skickades ut till
verksamhetschef för AnOpIVA om att få utföra intervjuer på intensivvårdsavdelningen.
Då godkännande gavs skickades även ett informationsbrev till avdelningschefen som
vidarebefordrade detta till sina medarbetare. Utebliven respons från
intensivvårdssjuksköterskorna om att delta i intervjun uppstod trots flertal påminnelser
via deras avdelningschef. Efter detta skickades ett personligt e-post till slumpmässigt
utvalda intensivvårdssjuksköterskor där de ombads att delta i en intervju. Deras e-post
adresser hittades i landstingets e-post katalog. En kontakt upprättades och fyra
intervjuer planerade att genomföras och av dessa fyra var två av dem pilotintervjuer. Då
författarna befann sig på intensivvårdsavdelning för de planerade intervjuerna, visades
intresse för ytterligare sju intervjuer. Slutligen genomfördes elva intervjuer som kommit
att ingå i examensarbetets resultat, genom denna grupp av deltagare kunde utsagorna
dels få ett djupt och samtidigt brett resultat men tanke på antalet deltagare. Klar och
tydlig information gavs till deltagarna om examensarbetets syfte och vad som
förväntades av deltagarna. Kontaktuppgifter till författarna gavs så att deltagarna hade
möjlighet att komma i kontakt med författarna både före och efter intervjuerna.
Information gavs till deltagarna att intervjun skulle ljudinspelas och att anteckningar
skulle föras under intervjun. Dessa tillvägagångssätt förespråkar Gillham (2008).
Frågeguiden är utarbetad med semistrukturerade intervjufrågor vilket innebar att lika
frågor ställdes till alla deltagare, dock var frågorna öppna. Genom öppna frågor kan
svaren från intervjudeltagaren få olika inriktningar och bredd. Denna typ av intervju var
flexibel och gav en balans av struktur, vilket i sin tur gav en god kvalité av de insamlade
utsagorna. Följdfrågor ställdes för att intervjudeltagaren skulle ge en djupare utsaga om
22 den ställda frågan. Alla intervjudeltagare fick lika lång tid utsatt för intervjun, men tiden
varierade mellan dem ändå. Från 15 minuter upp till 40 minuter långa intervjuer, några
av deltagarna gav mer detaljerade utsagor än andra. Det eftersträvades att alla deltagare
får ungefär lika lång intervjutid vilket också Gillham (2008) rekommenderar.
Intervjufrågorna utformades till att svara på examensarbetets syfte och
problemformulering och en skiss över alternativa frågor gjordes. Huvudfrågorna i
frågeguiden var sju stycken. De handlar om på vilka grunder det beslutades om att
CAM-ICU skulle införas, vilken utbildning som gavs, vilka förberedelser som gjorts
exkluderat utbildningen, vilken patientgrupp som instrumentet utförs på, i vilken
utsträckning som instrumentet används idag, vilka mål som satts samt upplevelser av
användandet av CAM-ICU. Uppföljningsfrågor till dessa huvudfrågor ställdes.
Författarna upplevde att semistrukturerade intervjufrågor var väl fungerande för att
svara på detta examensarbetets syfte.
Till en början gjordes två pilotintervjuer för att säkerställa frågeguidens hållbarhet.
Detta gjordes i samråd med handledaren för detta examensarbete och de två
intervjudeltagarna som deltog i pilotintervjuerna tillfrågades innan. Detta gjordes också
för att författarna skulle testa metoden innan fortsatt arbete med examensarbetet och
även öva att göra och leda intervjuer då författarna inte hade tidigare erfarenheter av
detta. Det fastställdes att frågeguiden svarade mot syftet dock ändrades enbart någon
enstaka meningsuppbyggnad för att förtydliga frågan i sig. En pilotstudie genomförs för
bedömning av upplägg kring intervjuerna, vilket ökar examensarbetets tillförlitlighet
samt gav en tydligare helhets bild av frågeguiden, att göra enligt detta förespråkar
Gillam (2008). Författarna till detta examensarbete informerade de två deltagarna i
pilotstudien att det var en pilotintervju skulle göras med dem. Även förklarades det att
detta gjordes för att testa examensarbetets syfte, frågornas hållbarhet kring ämnet,
intervjuns upplägg och dess tillförlitlighet (Gillham 2008). Efter pilotintervjuerna fick
även deltagarna komma med kommentarer och kritik gällande genomförandet av
intervjun och de kommentarer som gavs tog författarna till sig och ändrades till näst
kommande intervju. Kommentarerna var att förtydligande av frågorna skulle göras
(Lantz 2007). Genom att författarna tog till sig kommentarerna så tydliggjordes
bristerna i frågeguiden och ändringar kunde göras tidigt.
För att underlätta för intervjudeltagarna i detta examensarbete fick de själva välja plats
och tid för intervjuerna. Intervjuerna skedde överlag på intensivvårdsavdelningen samt
några i deltagarnas hem. Intervjuerna på intensivvårdsavdelningen kunde enbart utföras
under arbetstid vilket medförde att störningsmoment förekom i form av telefonsamtal,
larm och personer som kom in i rummet under pågående intervju. Även i hemmen
förkom avbrott i form av husdjur, familjen och telefonsamtal. Genom dessa avbrott så
fick hela intervjun avbrytas under en kort stund och därefter återupptas utan att ämnet
gått förlorat. Enligt Gillham (2008) är det av stor vikt att intervjudeltagaren vet i god tid
vart och när intervjun äger rum för att känna sig trygg. Författarna tog i god tid kontakt
med deltagarna för att tillsammans med dem bestämma var och när det passade dem att
bli intervjuade. Det upplevdes som positivt för deltagarna att de själva fick bestämma
när det passade dem och att de fick välja en miljö som de kände sig trygga i. Den
tekniska utrustningen testades innan intervjuerna, detta för att minimera risken för
tekniska fel. Alla deltagare tillfrågades angående huruvida de ställde sig till att intervjun
blir ljudinspelad samt transkriberad (Danielson 2012). Ingen deltagare nekade till att
23 ljudinspelning genomfördes. Gillham (2008) förespråkar att innan start av en intervju
ska inspelningsutrustningen kontrolleras för att undvika komplikationer under pågående
intervju. Det krävs en god ljudkvalité för att göra en bra och lättare transkribering.
Genom en god transkribering ökar det tillförlitligheten för detta examensarbete.
Ljudinspelningen för detta examensarbete var av god kvalité och detta möjliggjorde en
god transkribering av data.
Det var svårt att från första början att få ihop deltagare att ställa upp på en intervju då
erbjöds de att de själva fick välja vart de ville bli intervjuade. Många av deltagarna
upplevde att de hade ont om tid för en intervju och valde därför att bli intervjuade på
jobbet under arbetstid. Detta kan ha kommit att påverka antalet deltagare och därmed
resultatet. Utan detta erbjudande hade inte elva intensivvårdssjuksköterskor valt att
ställa upp utan antalet deltagare hade varit mindre.
Frågorna som ställdes till deltagarna formulerades väl och intervjuledaren inväntade
hela svaret från deltagaren, så att denne fick tala klart och inte bli avbruten men någon
följdfråga eller dylikt. Enbart en var intervjuledare och på så sätt formulerades frågorna
relativt lika till alla deltagare under intervjuerna. Efter avslutade intervjuer så erbjöds
deltagarna att ta del av det slutgiltiga examensarbetet. Detta rekommenderas av Gillham
(2008).
Inom kvalitativ metod och forskning används begreppen tillförlitlighet, trovärdighet,
pålitlighet och överförbarhet. Dessa begrepp är föreslagna enligt kvalitativ tradition när
resultat skrivs utifrån kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman 2004).
Analysprocessen av Graneheim och Lundman (2004) valdes utifrån att författarna till
detta examensarbete bedömde att denna form av analys var mest lämpad för att i största
möjliga mån få fram djupet i utsagorna hos intensivvårdssjuksköterskorna. Ett öppet
sinne samt kontinuerlig diskussion mellan författarna har ständigt pågått under
processens gång. Tillsammans har detta gjorts för att få fram det väsentliga i utsagorna
vilket lett till att de meningsbärande enheterna har framhävts och kondenserats, kodats
och sedan utgjort subkategorier och kategorier. Citat finns presenterade i resultatet från
den transkriberade texten, detta för att visa vilka likheter och olikheter som förekommer
i subkategorierna. På så vis framhävs och tydliggörs tillförlitligheten, trovärdigheten,
pålitligheten och överförbarheten i det insamlade materialet (Graneheim & Lundman
2004).
All
intervjudata
transkriberades
ordagrant
vilket
tydliggjorde
intensivvårdssjuksköterskornas berättelser och gav en bättre grund för examensarbetets
resultat. Under transkriberingen färgmarkerades de meningsbärande enheterna, detta för
att underlätta bearbetningen av data och minskade risken för att data skulle gå förlorad
vilket stärks av Danielson (2012). De meningsbärande enheterna får enligt Graneheim
och Lundman (2004) under analysprocessen inte vara för korta som exempelvis enstaka
ord, detta för att bevara trovärdigheten till resultatet då innebörden av meningen inte
riskeras att gå förlorad. Författarna upplever att genom att följa denna strategi har
samspelet mellan författarna under analys och transkribering varit väl fungerande, detta
har möjliggjort ett entydigt resultat.
24 Sammanfattningsvis anses det att val av metod och analys har varit väl fungerande för
denna form av examensarbete då den svarat väl mot syftet. Författarna upplevde att
kvalitativ innehållsanalys till en början var svårförståelig, dock ökade förståelsen
grundligt då författarna gemensamt fördjupade sig i metoden. Kvalitativ innehållsanalys
med semistrukturerade intervjuer talar ändock för att resultatet har hög tillförlitlighet
och trovärdighet, trots att det till en början var svårt att finna intervjudeltagare som hade
möjlighet att delta.
25 Examensarbetets betydelse och fortsatt forskning
Genom att belysa hur intensivvårdssjuksköterskor upplever implementering och
användandet av ett nyligen infört mätinstrument för att identifiera intensivvårdsdelirium
hos intensivvårdspatienter, ökas förståelsen för hur det i praktiken upplevs att använda
CAM-ICU som nyligen införts i verksamheten. Det är av stor vikt att påvisa att tidig
förberedelse och grundlig planering bör ske innan implementering påbörjas, detta för att
undvika oro, stress och irritation hos personalgruppen. Intensivvårdsdelirium är idag en
vanlig komplikation, genom att använda mätinstrument CAM-ICU kan det idag
upptäckas och förebyggas i ett tidigt skede vilket leder till att intensivvården utvecklas
och dess kvalité ökar.
Det är viktigt att poängtera att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att
mätinstrumentet CAM-ICU var komplicerat att använda på grund av ofullständig
information samt utbildning. I framtiden kommer fler resurser att behöva läggas på att
upptäcka intensivvårdsdelirium i tid då övervägande delen av intensivvårdsdelirium
idag inte upptäcks i tid på intensivvårdsavdelningar (Spronk et al. 2009). Vidare
forskning bör ske kring hur implementering kan förbättras på både nationell och
internationell nivå. Frågeställningar som då bör beröras är om information kan
förmedlas på ett tydligare sätt till intensivvårdssjuksköterskorna samt om
intensivvårdssjuksköterskorna kan få en grundligare utbildning. Förslagsvis bör fortsatt
forskning bedrivas med kvantitativ ansats som komplement till detta arbetes resultat för
att stärka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av implementeringen.
Konklusion
Det framkom att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde användandet komplicerat med
ett nyligen infört mätinstrument för identifiering av intensivvårdsdelirium hos
intensivvårdspatienter. Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av förberedelserna
samt av instrumentet hade betydelse för användandet av CAM-ICU. Förberedelserna
ansågs hos intensivvårdssjuksköterskorna vara bristande på olika vis vilket kan ha varit
orsak till låg följsamhet av mätinstrumentet.
26 Referenslista
Adrian, O. & Hosten, MD. (1973). Management of the Patient in the intensive care unit.
Journal of the national medical association, 65 (2), 89-94.
Berggren, L. (2012). Analgesi och sedering. I Larsson, A. & Rubertsson, S. (red.)
Intensivvård. Stockholm: Liber AB. s. 704-713.
Boot, R. (2011). Delirium: A review of the nurses role in the intensive care unit.
Intensive and Critical Care Nursing, (28), 185-189.
Cheng-mei, S., Dong-xin, W., Kai-sheng, C. & Xiu-e, G. (2010). Incidence and risk
factors of delirium in critically ill patients after non-cardiac surgery. Chinese Medical
Journal, 123 (8), 993-999.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig
teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB.
s. 329-343.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig
teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB.
s. 163-174.
Desai. S., Pharm. D., Chau, T. & George, L. (2013). Intensive Care Unit delirium. Crit
Care Nurs Q. 36 (4), 370–389.
Dyer, I. (1995 b). Preventing the ITU syndrome or how not to torture an ITU patient!
Part 2. Intensive and Critical Care Nursing, 11 (4), 223-232.
Elliott, S-R. (2014). ICU delirium: A survey into nursing and medical staff knowledge
of current practices and perceived barriers towards ICU delirium in the intensive care
unit. Intensive and Critical Care Nursing. (30), 333-338.
Ely, E-W. (2002). Confusion Assessment Method for the ICU (CAM-ICU) - The
Complete Training Manual. Diss. Vanderbilt: Medical center, Vanderbilt university.
Ely, E-W., Inouye, S-K., Bernard, G-R., Gordon, S., Francis, J., May, L., Truman, B.,
Speroff, T., Gautam, S., Margolin, R., Hart, R-P. & Dittus, R. (2001). Delirium in
Mechanically Ventilated Patients Validity and Reliability of the Confusion Assessment
Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU). JAMA. 286 (21), 2703-2710.
[Elektronisk]. Tillgänglig: http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=194422
[2014-12-07].
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier.
Stockholm: Natur och kultur.
27 Fredriksen S-T D. & Svensson, T. (2010) The bodily presence of significant others:
Intensive care patients’ experiences in a situation of critical illness. Int J Qualitative
Stud Health Well-being. 5 (4), 1-9.
Gillham, B. (2008). Forskningsintervjun. Tekniker och genomförande. Lund:
Stundetlitteratur AB.
Girard, T-D., Pandharipande, P-P. & Ely, E-W. (2008). Delirium in the intensive care
unit. Critical Care, 12 (3), 1-9. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://ccforum.com/content/12/Suppl%203/S3 [2014-12-08].
Granberg-Axell, A. (2001). The Intensive Care Unit syndrome/delirium, patients'
perspective and clinical signs. Lund University Publications. [Elektronisk]. Tillgänglig:
https://lup.lub.lu.se/search/publication/41223 [2015-01-21].
Granberg-Axell, A., Malmros, C., Bergbom, I. & Lundberg, D. (2002). Intensive care
unit syndrome/delirium is associated with anemia, drug therapy and duration of
ventilation treatment. Acta Anaesthesiol Scand, (46), 726–731. [Elektronisk].
Tillgänglig:
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=108753&fileOId=62
3624 [2014-05-24].
Graneheim, U-H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing
research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
Education Today, 24 (2), 105-112.
Guenther, U., Popp, J., Koecher, L., Muders, T., Wrigge., H., Ely, E-W. & Putensen, C.
(2010). Validity and Reliability of the CAM-ICU flowsheet to diagnose delirium in
surgical ICU patients. Journal of Critical Care, (25), 144-151.
Harvard referenser KAU. (2011) [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.kau.se/sites/default/files/Dokument/subpage/2012/06/referenser_harvard_ka
u_aug_11_pdf_17907.pdf [2014-08-19].
Inouye, S-K. Van Dyck, C-H., Alessi, C-A., Balkin, S., Siegal, A-P., Horwitz, R-I.
(1990). Clarifying Confusion: The Confusion Assessment Method. A New Method for
Detection of Delirium. Annals of Internal Medicine, (113), 941-948.
Junker, M-H. & Hallberg, A. (2007). Bonniers uppslagsbok. Stockholm: Albert
Bonniers förlag AB.
Kitson, A., Harvey, G. & McCormack, B. (1998). Enabling the implementation of
evidence based practice: a conceptual framework. Quality in Health Care, 7 (3), 149158.
Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig teori och
metod. Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB. s. 69-92.
28 Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska med
specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård. (2012). Stockholm:
ANIVA & SSF. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.aniva.se/assets/kompetensbeskrivning_intensivvard.pdf [2014-08-19].
Krahne, D., Heyman, A. & Spies, C. (2006). How to monitor delirium in the ICU and
why it is important. Clinical Effectiveness in Nursing, 9 (3), 269-279.
Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, C., Granberg-Axell, A. & Ersson, A. (2007). Confusion Assessment method
for the intensive care unit (CAM-ICU): translation, retranslation and validation into
Swedish intensive care settings. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 51 (7), 888–892.
[Elektronisk]. Tillgänglig: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.13996576.2007.01340.x/abstract;jsessionid=9920EC2924D7D0547216CBBF18ED77AE.f0
1t01?deniedAccessCustomisedMessage=&userIsAuthenticated=false [2014-12-07].
Nice Clinical guideline 103. (2010). Delirium. Diagnosis, prevention and management.
NICE National Institute for Heath and Care Excallence. [Elektroniskt] Tillgånglig:
http://www.nice.org.uk/nicemedia/live/13060/49909/49909.pdf [2014-06-01].
Pisani M-A., Kong S-Y J., Kasl S-V., Murphy, T-E., Araujo K-L-B. & Van Ness P H.
(2009). Days of delirium are associated with 1-year mortality in an older intensive care
unit population. Am J Resp Crit Care Med, 180 (11), 1092-1097.
Riekerk, B., Pen, E-J., Hofhuis, J., Rommes, J-H., Schultz, M-J. & Spronk P-E. (2009).
Limitiations and practicalities of CAM-ICU implemantation, delirium scoring system,
in a Dutch intensive care unit. Intensive and Critical Care Nursing, 25 (5), 242-249.
Rompaey, B V., Elseviers M M., Schuurmans M J., Shortridge-Baggett L M., Truijen S.
& Bossaert L. (2009). Risk factors for delirium in intensive care patients: a
prospectivecohort study. Critical care, 13 (3), 1-12.
Scott, P., Mcllveney, F. & Mallice, M. (2012). Implementation of validated delirium
assessment tool in critically ill adults. Intensive and Critical Care Nursing. 29, 96-102.
Sharma, A., Malhotra, S., Grover, S. & Kumar Jindal, S. (2012). Incidence, prevalence,
risk factor and outcome of delirium in intensive care unit: a study from India. General
Hospital Psychiatry, 34 (6), 639–646. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0163834312002009 [2014-08-20].
Simons, S-K., Workum, J-D., Slooter, A., Boogaard, M., van der Hoeven, J. & Pickers,
P. (2014). Effect of preadmission sunlight exposure on intensive care unit-acquired
delirium. A multicenter study. Journal of critical care, 29 (2), 283-286.
Spronk, P-E., Riekerk, B., Hofhuis, J. & Rommes, J-H. (2007). Occurrence of delirium
is severely underestimated in the ICU during daily care. Intensive Care Medicine, 35
29 (7), 1276 – 1280. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://link.springer.com/article/10.1007/s00134-009-1466-8/fulltext.html [2014-08-20].
Tomasi, C-D., Grandi, C., Salluh, J., Soares, M., Giombelli, V-R., Cascaes, S., Macedo,
R-C., de Souza Constantino, L., Biff, D., Ritter, C. & Dal Pizzol, F. (2012). Comparison
of CAM-ICU and ICDSC for the detection of delirium in critically ill patients focusing
on relevant clinical outcomes. Journal of Critical Care, 27 (2), 212-217.
Van Eijk, M-M., van Marum, R-J., Klijn, I-A., de Wit, N., Kesecioglu, J. & Slooter, AJ. (2009). Comparison of delirium assessment tools in a mixed intensive care unit. Crit
Care Med, 37 (6), 1881-1885.
Vetenskapsrådet. (2012). Oredlighet i forskningen. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.vr.se/etik/oredlighetiforskningen.4.9232df81081e742f7e800049.html
[2014-05-27].
Vasilevskis, E-E., Han J-H., Hughes, C-G. & Wesley, E. (2012). Epidemiology and risk
factors for delirium across hospital settings. Best Practice & Research Clinical
Anaestheology, 26 (3), 277-287.
Wallengren, C. & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av
litteraturbaserat examensarbete. I Henricson, M. (red.) Vetenskaplig teori och metod.
Från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB. s. 481-495.
30 Bilaga 1 Informationsbrev
Till ansvarig verksamhetschef/ avdelningschef för intensivvårdsavdelningen,
XXXXXXX XXXXXXXXX.
Hej.
Vi är två studenter som heter Theresia Jansson och Caroline Simonsson, vi läser till
specialistsjuksköterska inom intensivvård vid Karlstads universitet. Vi skriver nu ett
examensarbete på avancerad nivå i omvårdnad. Syftet med detta examensarbete var att
undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor upplever implementering och användandet av det
nyligen införda mätinstrumentet CAM-ICU för att identifiera intensivvårdsdelirium hos
intensivvårdspatienter.
Härmed ansöker vi om tillstånd att få genomföra en intervjustudie hos er med elva
intensivvårdssjuksköterskor, varav två av dessa kommer att ingå i en pilotstudie.
Information om studien:
Vår tanke med examensarbetet är att göra intervjuer med specialistutbildade
intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelningen på XXXXXXX. Vi kommer ställa
frågor om hur dessa intensivvårdssjuksköterskor upplever utbildningen, användbarheten och
implementeringen av mätinstrumentet CAM-ICU.
Intervjuerna kommer att ta cirka 60 minuter ljudinspelas. Den data som samlas in vid
intervjuerna kommer att avidentifieras och endast behandlas av författarna så att ingen
obehörig kan ta del av materialet. Deltagarna kan när som helst avbryta sin medverkan utan
förklaring. Resultatet kommer att redovisas på gruppnivå, det vill säga utan att några enskilda
individer kan identifieras och publiceras i ett skriftligt examensarbete samt i databasen Diva.
Karlstad 24 November 2014
Med vänliga hälsningar
Theresia Jansson
Leg. Sjuksköterska
xxx-xxxxxxx.
Handledare:
Mona Persenius, universitetslektor.
Avdelningen för omvårdnad
Karlstads universitet.
Caroline Simonsson
Leg. Sjuksköterska
xxx-xxxxxxx.
Bilaga 2 Bilaga 3 Frågeguide
Inledningsfrågor
- Hur länge har du arbetat som intensivvårdssjuksköterska?
- Vilken förförståelse har du om intensivvårdsintensivvårdsdelirium?
- Vilken tidigare utbildning gällande intensivvårdsintensivvårdsdelirium har du?
- Vilka åtgärder fanns sedan tidigare på avdelningen för att förebygga/upptäcka
intensivvårdsintensivvårdsdelirium?
* Huvudfrågor
- Följdfrågor
* a). På vilka grunder beslutades det att CAM-ICU skulle införas?
- När infördes CAM-ICU hos er?
- Av vem/vilka införde det?
- Var du med?
- Vilka möjligheter/hinder fanns det för införandet?
- Hur kände du inför införandet av detta mätinstrument?
- Varför?
- Var det positivt/negativt att för in CAM-ICU?
* b). Vilken utbildning har getts angående CAM-ICU på din avdelning?
- Vilka fick gå på denna utbildning?
- Var någon personalgrupp prioriterad att gå denna utbildning?
- Vilket ansvar har du känt för att utbilda dina kollegor i CAM-ICU?
- Hur är användbarheten av mätinstrumentet efter utbildningen?
- Hur använder du mätinstrumentet?
* c). Vilka förberedelser förutom utbildningen har gjorts inför införandet av CAM-ICU på
avdelningen?
- Vad tyckte du om förberedelserna?
* d). Vilken patientgrupp använder ni CAM-ICU på?
- Varför?
- Fungerar det?
* e). I vilken utsträckning används CAM-ICU på er intensivvårdsavdelning idag?
- Används instrumentet som det bör mellan de inblandade yrkesgrupperna?
Bilaga 3 * f). Vilka mål finns hos er på intensivvårdsavdelningen i och med införandet av ett nytt
bedömningsformulär för intensivvårdsdelirium?
* g). Hur är din upplevelse/vision av att använda CAM-ICU?
- Kan du berätta om en specifik situation?
- Hur upplevde du detta?
- Hur hanterade du det?
- Vilka för- nackdelar har du upplevt med mätinstrumentet CAM-ICU?
- Varför?
Bilaga 4 Redogörelse av studentens individuella arbetsinsats i examensarbetet på
avancerad nivå
Titel på examensarbete: Intensivvårdsjuksköterskans upplevelse av mätinstrumentet CAMICU.
Student: Theresia Jansson.
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, Avancerad nivå, 15 hp.
PM: Har utarbetades tillsammans av oss. Dock var det svårt att finna rätt ämne,
varav det omarbetades flera gånger.
Titel och abstract: Tillsammans har författarna kommit på en titel som passar
utifrån examensarbetets syfte. Jag översatte abstraktet till engelska. Båda
förförfattarna har granskat båda abstrakten därefter.
Introduktion och syfte: Introduktionen sammanställdes till största del tillsammans
av båda författarna, dock lade jag mer tid på stycket om CAM-ICU. Syftet
utarbetades av båda författarna tillsammans med handledare.
Metod:
- Urval: Har bearbetats tillsammans.
- Datainsamling: Utarbetades och genomfördes tillsammans.
- Dataanalys: Materialet framställdes tillsammans och vid den slutliga
inlämningen granskade jag metoden ytterligare en gång.
Forskningsetiska överväganden: Utarbetades gemensamt och ändringar har
genomförts tillsammans därefter.
Resultat: Sammanställningar och utformning till slutliga subkategorier samt
kategorier gjordes gemensamt.
Diskussion: Utarbetades tillsammans av författarna.
- Resultat diskussion: Granskades extra utav mig, men den är skriven av oss
tillsammans.
- Metoddiskussion: Vi har skrivit den tillsammans.
Konklusion: Utarbetades tillsammans.
Referenser: Har dokumenterats tillsammans. Men jag har kontrollerat dem
därefter.
Ort: Karlstad
Datum: 2015-02-25.
Students underskrift:
Theresia Jansson
Bilaga 4 Redogörelse av studentens individuella arbetsinsats i examensarbetet på
avancerad nivå
Titel på examensarbete: Intensivvårdsjuksköterskans upplevelse av mätinstrumentet CAMICU.
Student: Caroline Simonsson
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, Avancerad nivå, 15 hp.
PM: Utarbetades tillsammans av oss. Svårigheter förekom att finna rätt ämne,
varav det omarbetades flera gånger.
Titel och abstract: Tillsammans har författarna kommit på en titel som passar
utifrån examensarbetets syfte. Det svenska abstraktet har jag lagt störst fokus på.
Båda förförfattarna har granskat abstrakten därefter.
Introduktion och syfte: Introduktionen sammanställdes till största del tillsammans
av båda författarna. Jag arbetade dock lite djupare med introduktionen. Syftet
utarbetades av båda författarna tillsammans med handledare.
Metod:
- Urval: Har bearbetats tillsammans.
- Datainsamling: Utarbetades och genomfördes tillsammans.
- Dataanalys: Materialet framställdes tillsammans och vid den slutliga
inlämningen granskades metoden ytterligare en gång av Theresia.
Forskningsetiska överväganden: Utarbetades gemensamt och ändringar har
genomförts tillsammans därefter.
Resultat: Sammanställningar och utformning till slutliga subkategorier samt
kategorier gjordes gemensamt.
Diskussion: Utarbetades tillsammans av författarna.
- Resultat diskussion: Skrivits tillsammans.
- Metoddiskussion: Skrivits tillsammans men jag granskade den extra.
Konklsion: Utarbetades tillsammans.
Referenser: Har dokumenterats tillsammans.
Ort: Karlstad
Datum: 2015-02-25
Students underskrift:
Caroline Simonsson