Hindersportutredningen 2011
1 Hindersportutredningen oktober 2011 2 Innehåll Bakgrund s3 Direktiven s3 Treårssatsningen s4 Tävlingsstatistik s5 Prognos och förutsättningar 2012 s7 Olycksstatistik s7 Internationell skadeforskning s8 Djurskyddsorganisationer och andra organisationers syn s9 ”Allmänt opinionsperspektiv” s 12 Ökad säkerhet? S 12 Kort historik s 13 Internationell utveckling s 13 Merkostnader s 14 De aktivas inställning s 14 Bara häcklöpningar? S 15 Särskild arena för hindersporten? S 16 Om hindersporten avvecklas? S 17 Slutsatser och rekommendationer s 18 Bilagor A. Insända opinionsyttringar B. Kostnadsberäkningar C. Skrivelse från Amatörryttarklubben Omslagsbilden: Monster of Speed – Daniel Wirenstål s 20 s 23 s 26 3 Hindersportutredningen tillsattes vid Svensk Galopps styrelsemöte den 13 augusti 2011. Bakgrunden till beslutet att omedelbart tillsätta utredningen är att hindersportens framtidsfrågor har aktualiserats och att den treårssatsning och utvärdering som i enlighet med tidigare beslut ska vara klar 2012 därför bör påskyndas. Det halvtidsutlåtande som utredningen ska presentera i samband med fullmäktigemötet i oktober kommer att vara vägledande för det slutliga beslut som sedan kommer att tas. Till ledamöter utsågs Björn Eklund (ordförande), Jan Kleerup, Stockholms Galoppsällskap, Jacqueline Henriksson, Skånska Fältrittklubben, Sewerin Ekman, Göteborgs Galoppsällskap, Dennis Persson, tränare samt Göran Sandh, veterinär. Direktiv för hindersportutredningen Statistik sammanställs för första delen av treårssatsningen, inte minst gäller detta olycksstatistik. De uppgjorda målen för satsningen avstäms. Prognos och förutsättningar för 2012 upprättas. Förutsättningar för en fortsatt hindersport eller avveckling av densamma stäms av inom tränar- och hästägarkollektiven. Utredningen ska undersöka vad som kan göras för att reducera olycksriskerna inom hindersporten, både för hästar och ryttare. Avstämning ska göras med djurskyddsrepresentanter. Erfarenheter från de stora hindersportländerna ska insamlas liksom från länder som inte längre satsar på hindersporten. Andra hästsportorganisationers syn på hindersporten ska så långt det är möjligt speglas, liksom en belysning ur ett allmänt opinionsperspektiv. Merkostnaderna för hindersporten ska kartläggas så långt det är möjligt. Utredningen bör också ta ställning till om en fortsatt hindersport både ska omfatta häcklöpningar och steeplechaser. Vidare ska undersökas om hindersporten ska förläggas till särskilda arenor och eventuellt drivas i en egen organisation som i vissa andra länder. Utredningen ska utmynna i en rekommendation som innebär att hindersporten avvecklas eller att en fortsatt satsning görs på hindersporten och under vilka förutsättningar det ska ske. Utredningen ska föreläggas fullmäktiges höstmöte den 22 oktober. 4 Treårssatsningen Den ovan nämnda treårssatsningen tillkom som ett delresultat i utredningen Galoppsportens Framtid. Satsningen omfattade åren 2010-2012. Målet var att göra ett åtgärdsprogram för att utveckla hindersporten i enlighet med styrelsens beslut att satsa vidare på sporten. Följande åtgärder föreslogs: Hinderhästar ska handikappas för att ge fler hästar möjligheter att konkurrera och för att öka stimulansen till spel. Detta bör inledas redan 2009 även om det kan dröja innan handicaplopp skrivs ut. I första hand handlar det om att ge formtal på häck, på sikt kan det även gälla separata tal för steeplechaser. Häckmaterialet bör ses över på samtliga banor. Eventuellt inköps flyttbara häckar från Irland. Till en kostnad av ca 600.000 kr skulle samtliga hinderbanor i Sverige (Täby Galopp, Göteborg Galopp och Strömsholm) samt även Övrevoll kunna förses med sådana flyttbara hinder. Den aktuella modellen väntas nedbringa olycksrisken. Propositioner till samtliga hinderlopp införs kronologiskt under särskild avdelning i det skandinaviska propositionshäftet, även tyska hinderlopp medtas. Processen för att godkänna debuterande hästar och ryttare ses över, så att jävssituationer undviks. För hästar ostartade på hinder bör det handla om ett varv i tävlingstempo. En översyn görs av nuvarande vikttabeller så att om möjligt 3-åriga hästar kan delta tidigare under säsongen, samtidigt som de ska kunna ges ridbara vikter. Hindergruppen bör permanentas och utvidgas med representanter för Göteborg och Skåne. I stort sett har samtliga åtgärder genomförts. Framför allt har inköpen av nya plasthinder (Easy Fixmodellen) varit lyckosamma. De används nu i samtliga häcklopp i Skandinavien. Några få handicaplopp har avgjorts. En bredare hästbas behövs för att få ett bättre underlag. Någon förändring av vikttabellerna har diskuterats ytterligare men ännu ej genomförts. Godkännandeprocessen behöver ytterligare förbättras. Utredningen inom Galoppsportens Framtid tog fram ett treårsprogram med följande mål: Antalet starthästar ska öka med minst 10 stycken per år och överstiga 100 2012. Antalet starthästar per löpning ska vara minst 8,5 år 2012. Prispengarna ska minst följa ökningstakten bland övriga lopp och vara minst 2,3 miljoner kr år 2012, att jämföra med knappt 1,5 miljoner 2008. Ytterligare åtgärder ska sättas in för att minska skadefrekvensen i hinderlopp bland hästar och ryttare. För att få fram fler hinderryttare i Skandinavien behövs en medveten utbildningssatsning. Utbildningen bör integreras i övrig utbildning. 2012 bör handicapsystemet vara intrimmat och i fullt bruk för löpningar. Utredningsgruppen tog fram en rad statistiska uppgifter. Dessa har nu uppdaterats och ligger till grund för den halvtidsutvärdering som föreliggande utredning har till uppgift att genomföra. De fem senaste åren används. 5 Statistik Antal hästar som deltagit i offentliga hinderlöpningar i Sverige (t h siffror för 2011 fram t o m 10/11) 2006 42 2007 55 2008 65 2009 54 2010 67 2011 87 2011 165 Antal starter 2006 87 2007 137 2008 149 2009 160 2010 173 Antal ryttare 2006 20 (varav 13 stationerade i Skandinavien) 2007 19 (varav 12 stationerade i Skandinavien) 2008 25 (varav 14 stationerade i Skandinavien) 2009 26 (varav 16 stationerade i Skandinavien) 2010 20 (varav 14 stationerade i Skandinavien) 2011 25 (17) (3 lopp ridna på släta banan) 2011 19 (2 slätt) Antal löpningar 2006 15 2007 20 2008 25 2009 24 2010 26 6 Deltagare i snitt per löpning 2006 5,8 2007 6,9 2008 7,4 2009 6,7 2010 6,7 2011 8,7 2011 1.890.000 kr 2011 99.473 kr Prispengar 2006 1.069.600 kr 2007 1.434.300 kr 2008 1.459.000 kr 2009 1.718.300 kr 2010 2.112.700 kr Prispengar i snitt per lopp 2006 71.306 kr 2007 71.715 kr 2008 72.960 kr 2009 71.595 kr 2010 81.257 kr Utvecklingen av prispengar är positiv sett mot bakgrund av treårssatsningens mål. Antalet lopp visar inte samma utveckling. Något fler hästar behövs i loppen. Tillgången på ryttare är dock en trång sektor. Tar man även hänsyn till siffrorna för 2011 förstärks den positiva utvecklingen ytterligare. Det kan också konstateras att antalet starter sannolikt skulle ha varit något större, om inte fem hinderlopp 2010/2011 avgjorts på släta banan till följd av bristfälliga banunderlag. I samband med att den nuvarande treårssatsningen beslutades togs också beslutet i Norge att fortsätta hindersporten där. Det togs i ett läge, då avvecklingen i princip var bestämd. I Norge rids enbart häcklöpningar. De tre senaste åren har antalet startande hästar i snitt varit: 2008 7,2 2009 8,1 2010 8,6 7 Den preliminära siffran för 2011 är 9,4. Enligt Hans Petter Eriksen, VD och sportchef i Norsk Jockeyklub, är utvecklingen för hindersporten så positiv att alla planer på avveckling är borta ur bilden. Prognos och förutsättningar för 2012 Utvecklingen är övervägande positiv. Den bör kunna förbättras ytterligare 2012 under förutsättning att goda tävlingsunderlag kan presenteras, inte minst gäller det Täbybanan, som svarar för merparten av löpningarna. Denna fråga kan inte nog understrykas. Säkerheten i steeplechaser skulle kunna förbättras genom tillgång till Easy Fix-hinder även i denna disciplin. En fortsatt ökning av prismedlen är viktig i syfte att förbättra kvaliteten på de deltagande hästarna. Att rekrytera goda slätloppshästar som Lavirdan, Superman och Volo Cat, är angeläget. Olycksstatistik Det är först under senare år som olycksstatistik förts. Relativt sett drabbas hästar som tävlar på hinder av fler olyckor än slätloppshästar. 2009 tvingades 6 av de hinderhästar som tävlade att avlivas. 2010 tävlade 173 hästar över hinder. Tre hästar avlivades. För 2011 ser den totala olycksstatistiken i samband med tävlingar enligt banveterinärernas rapporter ut som följer: Avlivade hästar Napoleon 110508 3500 m st-ch Humerusfraktur Föll på hinder Dominant Fellow 110531 1150 m gräs Humerusfraktur Slätlopp More Like It 110612 4200 m st-ch Kotbensfraktur bak Mellan två hinder Sublimateur 110727 1950 m gräs Frakturer båda fram Hård bana Satin 110814 2400 m dt Fraktur kotsenben Snabb dt Piccolessima 110824 2400 dt Cirkulationskollaps Slätlopp Galvarino 110907 1730 dt Fraktur på bakben Slätlopp Indian Heart 110817 3200 m häck Senskador Avstannades halt NN 110817 3200 m häck ? Rapport från klinik Archie Moore 110820 4800 m häck Senskada Startförbud av vet Ingenue 110820 4800 m häck Senskada Startförbud av vet Hinderskador De flesta olyckorna i hinderlöpningar inträffar i samband med hindertagning. De nya Easy fix-hindren är i det sammanhanget skonsammare mot hästarna. 8 Till dessa siffror har veterinären och hinderentusiasten Per Michanek fogat några kommentarer: ”Att registrera vissa senskador som ’hinderskador’ är knappast relevant. Att sådana har rapporterats beror kanske på att senskadorna som uppstår i hinderlöp ibland medför att hästen avstannas och de blir därför uppmärksammade. Totalt torde den överväldigande majoriteten av senskador uppstå i slätlöp, men de blir därför inte rapporterade.” Vidare: ”Skillnaden i allvarliga olyckor mellan slätt och hinder är till stor del en ålderseffekt. Risken för benbrott och även senskador ökar med åldern. Om man ålderskorrigerar blir skillnaderna små.” På ryttarsidan antalet skador varit få under senare år. Dock skadades Josephine Kelly illa vid en löpning på Övrevoll i år. I samband med det avlivades den häst hon red. Jennie Österberg skadades vid träningshoppning i våras. Internationell forskning på skador Det finns flera vetenskapliga undersökningar om skadefrekvensen i galopplöpningar. Redan 1997 gjordes en undersökning i USA (Mundy), i vilken det konstaterades att mjukdels- och skelettskador inträffade i mellan 3,3 och 7,3 starter per 1000 starter. Detta gällde enbart slätlopp. I 1,1 till 1,8 av 1000 starter var skadorna så allvarliga att hästen måste avlivas. 1996-98 gjordes en stor undersökning på engelska kapplöpningsbanor som redovisades 2001 (Williams et al.). Totalt handlade det om hela 222.993 starter. Dessa fördelades så här: Slätlopp på gräs 106.897 (47,9%) Slätlopp på allvädersbanor 26.519 (11,9%) Steeplechaser 30.932 (13,9%) Häcklöpningar 51.786 (23,2%) Bumper races (slätlopp för hinderhästar) 6.859 (3,1%) Skadeutfallet – extremitetsskador – blev per 1000 starter följande: Slätlopp 3,07 Bumper races 6,85 Häcklopp 14,81 Steeplechaser 18,30 Genomsnitt 8,03 (dvs 0,8 procent) Avlivade hästar 2,9 9 Dessa undersökningar gäller tävlingar. 2009 presenterades också en engelsk undersökning av hinderhästar i träning (Ely et al). Den gjordes i 14 träningsstall under två tävlingssäsonger. Sammanlagt ingick 1.223 hästar som stod 9.466 månader i träning i undersökningen. Skadefrekvensen uppgick till 1,1 per 100 hästmånader. Den varierade mellan olika tränare, medan kön, ålder och bakgrund inte hade någon större betydelse. Skadorna omfattade skenben, senor och ligament. Pinchbeck et al. (2002) undersökte orsaker till fall i steeplechaselöpningar. Fall är en av de vanliga faktorerna som orsak till skador för människa och häst. Distansen i lopp hade en icke-linjär relation med risk för fall. Risken ökade stadigt i lopp upp till 4600 meter och minskade sedan i längre lopp. Ålder hade också en betydande. Risken minskade upp till 12 års ålder följt av en ökande risk hos äldre hästar. Hästar som hade blinkers och hade tävlat tidigare hade en minskad risk för fall. Tränare och jockey bidragit mycket lite till variationen i risk för att falla. En intressant iakttagelse i denna undersökning, som James Tate (Bachelor of Veterinary Medicine m m) utvecklat i en artikel i tidskriften TrainerMagazine, är att ju tidigare hästar kan sättas i träning för att tävla, desto starkare blir deras ben, senor och ligament. Han hävdar också att det pågår försök för att se om träning av föl ytterligare kan utveckla deras framtida sundhet. Hans slutsats i artikeln är: ”In summary, National Hunt injuries are not avoidable but they might be reduced by strengthening horses’ bones, tendons and ligaments by appropriate training before the age of two.” Denna åsikt delas också av forskarna Wayne McIlwrath och Roger Smith, som är världsberömda auktoriteter på området. I Australien undersöktes dödsolyckor under en 15 år lång period i staten Victoria. Under denna tid inträffade 316 dödsfall i slätlopp och 198 i hinderlöpningar. Det innebär att dödsrisken var 0,44 per tusen starter i slätlopp och 8,3 i hinderlopp, dvs 18,9 gånger större. Benskador var vanligaste dödsorsaken i hinderloppen. Dödstalen ökade under perioden i slätloppen medan den var konstant i hinderloppen. När det gäller ryttare som faller av sina hästar har en australisk undersökning (Hitchens, P L et al) publicerats. Den visar att i genomsnitt ramlar en jockey av en gång på 240 ritter i slätlopp, medan det sker i var nittonde ritt i hinderlopp. Skaderisken är dock större i slätlopp. 27 procent av fallen i slätlopp resulterar i skador medan motsvarande siffra i hinderlopp är knappt 10 procent. I hälften av fallen när hinderryttare ramlar av, faller också hästen. Startfältens storlek har betydelse. Det är större risk för fall i stora startfält. 10 Djurskyddsorganisationers och andra organisationers syn Djurskyddsorganisationer har under senare tid kritiserat hindersporten, som t ex framgår av följande utdrag ur en debattartikel i Aftonbladet den 31 juli i år: ”--- Detta är illa nog vid kapplöpningar på slät mark. Vid hinderlopp blir riskerna ännu större, eftersom hästarna dessutom ska hoppa i full tävlingsfart och i flock. Hindren är fasta vilket gör att om hästen slår i hindret så är risken stor att den störtar. De andra hästarna hinner ofta inte reagerar tillräckligt snabbt för att undvika att springa in i den störtade hästen.” ”Enligt djurskyddslagen är det helt förbjudet att utsätta djur för lidande under träning och tävling. Mot bakgrund av detta är det svårt att se att galopp- och travtävlingar över huvudtaget kan få anordnas, och framför allt inte galopptävlingar i form av hinderlopp. Intresset för hinderkapplöpningar ökar trots att flera hästar varje år avlivas på grund av svåra skador under dessa lopp. Vi anser att det är hög tid att förbjuda hinderkapplöpning då det strider mot lagen och inte hör hemma i ett land som vill ligga i framkant då det gäller djurskydd.” Artikeln är författad av Eva Carlsson, som är ansvarig för arbetsgruppen för hästfrågor i organisationen Djurens rätt. Organisationen uppger att den har omkring 35 000 medlemmar och är Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation. Den är partipolitiskt obunden och arbetar med lagliga metoder för ett samhälle som inte förtrycker djur. Ska vi lyssna på Eva Carlsson och de som kanske inte bara vill lägga ner hindersporten utan mer än så? Den engelske journalisten Alastair Downs, som är en ledande kolumnist i facktidningen Racing Post skrev så här för ett tag sedan i en krönika: ”Those who complain that racing is merely pandering to ill-informed prejudice are failing to grasp the fact that we need to have the majority of responsible public opinion on our side when it comes to the welfare of the horse. We do not live in a bubble or race in some backwoods vacuum – we race by consult of wider public or not at all.” (De som beklagar att galoppsporten håller på att vika sig för okunniga fördomar kan inte förstå det faktum att vi måste ha de flesta i den ansvarsfulla opinionen på vår sida när det gäller hästens välbefinnande. Vi lever inte i en luftbubbla eller på avlägsen obygd – vi tävlar i överensstämmelse med en större publiks förståelse eller inte alls.) Med andra ord visst ska vi lyssna och ta till oss synpunkter utifrån. Eva Carlsson, Djurens Rätt, har också skickat en skrivelse till Hindersportutredningen som återges här: ”Djurens Rätt har sedan verksamhetsåret 2009 arbetat intensivt med hästvälfärdsfrågor och då särskilt med trav- och galoppsporten då det inom dessa sporter anordnas tävlingar med särskilt hög djurskyddsrisk. Vår bevakning av dödsfallen på galopp- och travbanor i Sverige visar bland annat att galoppsporten med sina färre starter och färre deltagande hästar än travsporten, ändå tenderar att 11 medföra fler allvarliga olyckor som resulterar i dödsfall eller akut avlivning (ex. åtta akuta dödsfall inom galoppsporten under 2010 jämfört med travsportens sju – av de dödsfall vi kunnat hitta). Mot bakgrund av galoppsportens redan tveklöst höga djurskyddsrisk anser Djurens Rätt att en fortsatt satsning på hindersporten vore oetisk. Hinderlopp innebär en förhöjd risk för omkullridningar och skador då hästarna skall hoppa stora hinder i hög fart, och dessutom i ström. Förutom den omedelbara risken för missbedömning av avstånd i den höga farten och omkullridningar därav, föreligger en ökad risk för skador när bakomvarande ekipage inte hinner väja för den häst som fallit. Förutom detta är frakturer och andra skador på hästarnas ben en stor problematik som galoppsporten dras med redan idag. Att utsätta en kapplöpningshästs ben för ytterligare påfrestningar genom att dessutom låta den hoppa - i tävlingstempo - är att öka riskerna för skador på ett vårdslöst sätt. Ett fullblods framben är helt enkelt inte anpassade för att klara de påfrestningar det innebär att ta emot den enorma kraft som fördelas på ett enda framben vid nedslaget efter ett hinder i ett hinderlopp. Djurens Rätt anser att galoppsporten har mycket djurskyddsarbete kvar att göra då inte ens de vanliga slätlöpen är tillräckligt säkra för deltagande hästar, och menar att satsningen på hinderlopp bör läggas ner snarast. Forskning visar också att olyckor och dödsfall har en negativ inverkan på publikens förhållningssätt till sporten, vilket alltså torde leda fram till slutsatsen att sådana incidenter skall motverkas, inte riskera att ökas.” Dessa synpunkter är ungefär desamma som i debattartikeln, även om en del bisarra argument tagits bort, som att ”modet i dag är hästar med osannolikt tunna, långa ben som kan springa fort men som lätt bryts”. Men djurskyddssynpunkterna måste beaktas, särskilt när de modifieras som i slutet av skrivelsen från Eva Carlsson: ”Om utredningen ändå beslutar om en fortsatt satsning på hinderlopp ber vi Er att beakta följande: - - Forskning har visat att användning av spö under hinderlopp medför en ökad risk för fall, varför spö under hinderlopp helt bör förbjudas Forskning visar att ett mjukare underlag är mer skonsamt mot hästarna och motverkar skador. Under det gångna året har underlaget kritiserats på flera av landets galoppbanor, och brist på underhåll kan aldrig tillåtas äventyra djurskyddet. Svensk Galopp har ett stort ansvar att sprida kunskap om hur hästarna skall förberedas för hinderlöpning på rätt sätt. Reglementet bör också ses över utifrån vad den senaste forskningen visar kan minska risken för olyckor (ex. hästarnas ålder, avstånd mellan hinder, banans längd, hästarnas vätskebalans och hovstatus). På dessa punkter är vi betydligt mer överens: Drivning med spö är sedan flera år tillbaka förbjudet i hinderlöpning. Däremot får ryttarna bära med sig spö för att korrigera hästar, som t ex är på väg att bryta ut och skadas. Från och med denna höst har bestämmelsen skärpts så till vida, att den ryttare som trots förbudet använder spöet för drivning blir diskvalificerad tillsammans med sin häst. Vi delar uppfattningen att mjuka banor är skonsammare för hinderhästar. Hänsyn till detta bör tas vid säsongsuppläggningen. Vi följer forskningen noga. 12 Svensk Travsport tillsatte i våras en egen Hästombudsman sedan frågan väckts inom Hästnäringens Nationella Stiftelse, där man dock beslöt att avvakta i frågan. Detta har på sina håll uppfattats som om att ett samarbete med galoppsporten avvisats på grund av dess hindersport. Detta avvisas bestämt av Ulf Hörnberg, generalsekreterare i Svensk Travsport: ”Då valde vi att gå ensam till att börja med. --- Vi har absolut inte stängt dörren till en bredare lösning framgent.” ”Vi har inte ställt något ultimatum om er hindersport, den saken får ni själva utreda och fatta beslut om.” ”Allmänt opinionsperspektiv” Det är på den begränsade tid som står till förfogande för utredningen omöjligt att kunna spegla den allmänna opinionens inställning till hindersporten. För att kunna göra det krävs inte bara mer tid utan också mer resurser. Vi vet också genom de undersökningar som gjordes inför starten av Riksgaloppen att allmänhetens kunskap om galoppsport över huvud taget är begränsade, än mer när det gäller hindersport. Möjligen kan en del känna till det engelska Grand National, som förr om åren visades även i svensk Galopp. De många incidenterna i detta lopp kan ha skapat en negativ attityd hos många. Inom utredningen delar vi uppfattningen att detta lopp ur pr-synpunkt mest har negativa värden. Men loppet som brukar ha 40 startande hästar och som rids över 7200 meter har inga likheter med svenska hinderlöpningar. Många – inom galoppsporten – har hörts av till utredningen med synpunkter. Det handlar om ca 30 personer. De flesta av dessa argumenterar för en fortsatt hindersport. I Bilaga A återges tre av de mest utvecklade argumenteringarna. Kan säkerheten ökas? Detta är en nyckelfråga – om hindersporten ska kunna leva vidare. Vad har gjorts för att öka säkerheten och minska olycksriskerna i svensk hindersport? Detta är några av de viktigaste åtgärderna: Införande av flyttbara häckar (Easy Fix) på Täby Galopp, Göteborg Galopp och Strömsholm Förbud att använda spö för drivning Diskvalifikation vid felaktig spöanvändning Obligatorisk inspektion av starthästar av banveterinär Ryttarkurs på British Racing School. De fyra första åtgärderna har skett under de allra senaste åren medan ryttarkursen ligger längre bak i tiden. Det kan påpekas att Easy Fix-hinder även finns för steeplechaser. 13 Detta bedömer utredningen som viktiga förutsättningar för en säkrare hindersport: Att hindren ger hästarna en rimlig utmaning och är inbjudande så att de uppmuntras att hoppa säkert Att hindren är utformade så att vid misstag av hästarna så sker minimal skadepåverkan av hindret på hästen, d v s inga skarpa kanter eller likande som hästen kan slå i Att banunderlag säkras genom grundarbete, material och bevattning så att de håller en hårdhet som maximalt ger ”god” bana Att ryttare och hästar ges snabb hjälp vid olycka (fall, avfallning), t ex med följebilar och avskärmning av skadade Att man professionellt kommunicerar olika aspekter på sporten, inkl sportens etik och omhändertagande av deltagare Att man för ordentlig statistik om skador, fall, genomför veterinärinspektioner före lopp och att analys och åtgärder genomförs på grundval av detta. Att det satsas på adekvat ryttarutbildning, i samarbete med the British Racing School eller andra utbildningsanläggningar i utlandet. Kort historik Hindersporten är ungefär 200 år gammal. Det första hinderloppet på en särskild bana ägde rum 1810 i England. Banan hette Bedford. Från England spred sig hindersporten precis som slätloppen först till de brittiska kolonierna. De första kapplöpningarna i Sverige, på 1810-, 1830- och 1860-talen skedde enbart som slätlöpningar. Hindersporten kom att utvecklas kraftigt i och med att steeplechaseridning infördes på Strömsholm på 1880-talet. När Jockeyklubben bildades 1890 som centralorganisation var ett uttalat mål att utveckla hindersporten. Det året reds 25 galopplopp i Sverige, 18 av dem reds över häck eller steeplechase. Vid Ulriksdals invigning 1919 var fem av de sex loppen hinderloppen. Sammanlagt reds det året fler hinderlopp än slätlopp. Den första nedgången för hindersporten skedde i slutet av 1920-talet då ett flertal kavalleriregementen lades ner. Från dessa hade många ryttare och hästar rekryterats. En motgång under senare år har varit att hinderlöpningar inte längre rids på Jägersro (frånsett några försök på sandbanan) efter nedläggningen av gräsbanan 1979. I Danmark reds de sista hinderloppen på Klampenborg 1976. Det finns enligt Peter Knudsen, VD i Dansk Galop, inga planerar på att återuppta hindersporten. Internationell utveckling Medan hindersporten i England och Irland frodas och är snarast mer populär än slätloppssporten, stagnerar den i många andra länder. I Tyskland har den mycket begränsad omfattning, medan den fortfarande har en stark ställning i Frankrike, där många av världens bästa hinderhästar föds upp. Även i Tjeckien och Schweiz är sporten populär, till skillnad från de flesta andra central- och östeuropeiska länder. 14 I Asien har hindersporten nästan ingen förankring alls med undantag av Japan, där den har viss omfattning. I USA är den begränsad till elva stater och saknas helt i Sydamerika. I flera australiska stater är sporten förbjuden av djurskyddsskäl, medan den har en tämligen stark ställning i Nya Zeeland. Som bekant är hindersporten sedan många år tillbaka nedlagd i Danmark, medan den i Norge fått en nytändning under de senaste åren. 2010 var antalet hinderlopp i de länder som tävlar över hinder: Storbritannien Frankrike Irland Italien Tjeckien USA Japan Nya Zeeland Australien Schweiz Tyskland Slovakien Sverige Polen Norge 3.257 2.210 1.388 217 173 159 134 122 95 51 26 25 24 23 8 (3.374 2009) (2.212) (1.412) (213) (184) (172 – 11 stater) (134) (138) ( 112 - 2 stater) (46) (41) (28) (20) (22) (7) Merkostnader I Galoppsportens Framtid hävdades att kostnaderna för att bedriva hindersport uppgår till 535.800 kr per år, varav 450.000 kr maximalt för Täby Galopps del. Största delposter var: stöppling 180.000, klippning 50.000, risning 90.000 och hinderkostnad 84.000kr. I den utredning som gjordes till följd av Galoppsportens Framtid tecknades delvis en annan bild sedan särkostnaderna för hindersporten på Täby Galopp granskats. Där uppgavs följande siffror: Kostnaderna för hinder uppgick till 80.000 kr per år. Underhållet av vattensystemet beräknades till 15.000 kr per år. Gödsel och dressning kostar 15.000 kr varje år och stöppling betingar 7.500 kr. Således sammanlagt knappt 120.000 kr per år. Svensk Galopps anläggningsschef, Bo Rosenqvist, har också, på utredningens begäran, gjort en bedömning av merkostnaderna för hindersporten på Täby Galopp. Hans beräkningar har tillsammans med beräkningar för hindersporten på Göteborg Galopp legat till grund för de bedömningar och alternativ som presenteras i Bilaga B. Kostnaderna varierar i de olika alternativen mellan drygt 1 miljon kr till drygt 2 miljoner kr, inkl kapitalkostnader. De aktivas inställning Uppfattningarna är vitt spridda om hindersportens framtid. Många har hört av sig till utredningen, främst de som vill värna om sporten, vilket inte är så överraskande. Utredningen har frågat ett antal 15 av Sveriges större tränare (de med många hästar i stallet) och som inte startat över hinder under senare år om deras inställning. Frågorna har varit följande: 1. Vad skulle få dig att starta häst i hinderlopp (mer prispengar, större urval ryttare, ökad säkerhetssatsning etc)? 2. Tycker du att hindersporten ska finnas kvar i Sverige även i fortsättningen? 3. Om inte, varför? Enbart fem tränare har besvarat frågorna. Deras svar kan sammanfattas så här: Tränare A har inga som helst planer på att starta över hinder, så länge som det är för få hästar i slätloppen. Tränare B anser sig själv för gammal för att satsa men anser att sporten ska vara kvar, kanske lokaliserad till Strömsholm och Blommeröd. Tränare C tycker att endast häcklöpningar ska vara kvar. Det kräver ingen ny bana. Tränare D anser att hindersporten är en del av galoppsportens helhet men måste rösta nej på en fortsatt satsning på hindersporten, eftersom det är svårt att få hästägarna att satsa på denna – den tar för mycket tid, det finns inga pengar att hämta. Det är enklare att köpa en åring. Tränaren varnar också för att ”fel” personer och ”fel” hästar kan hamna i hindersporten och komma i konflikt med djurskyddsbestämmelser. Detta gäller dock inte de tränare som idag hårdsatsar på hinder. Tränare E är beredd att satsa på hindersporten – om mina ägare vill att deras hästar ska starta på hinder. Tränaren vill absolut ha kvar hindersporten. Det kan också erinras om att många av de större tränare som i dag är verksamma som tränare en gång varit aktiva hinderjockeys, t ex Tommy Gustafsson, Alex McLaren, Lennart Reuterskiöld Jr och Patrick Wahl. Amatörryttarklubben har skickat en särskild skrivelse till utredningen. I denna framhålls bl a: ”För Amatörryttarklubben är hindersporten en hjärtesak. Med den positiva grundsyn inför framtiden som speglar Svensk Galopp i dag, utifrån det beräknade värdet av vad försäljningen av Täbybanan kommer att inbringa, kan Amatörryttarklubben inte se annat än att det finns plats och ekonomi för en hindersport som omfattar både häck- och steeplechaselöpningar. Den nya huvudstadsbanan bör därför planeras och anläggas så att det finns separata banor för hinderlöpningar. Skulle det mot förmodan inte bedömas vara ekonomiskt försvarbart med en separat bana för steeplechase utgår Amatörryttarklubben från att häcksporten ges de rimliga förutsättningar som 2002 års Galopputredning rekommenderade.” Hela skrivelsen återges som Bilaga C. 16 Bara häcklöpningar? Frågan har väckts om att enbart tävla över häck. Steeplechaserna anses farligare och mer kostsamma. Norge har valt att enbart rida häcklöpningar. Mot detta har invänts att loppen över fasta hinder är målet för många häckhästar. Dessutom är Sveriges mest kända galopplöpning vid sidan om Derbyt Svenskt Grand National, som är en steeplechase. Det finnas planer på att låta Grand National ingå i den internationella cross countrytävlingen Crystal Cup, vilket skulle öka uppmärksamheten för galoppsporten i Sverige. För hindersporten är det viktigt med alternativ för att passa olika typer av hästar. Om man tar bort steeplechasen skulle sannolikt de lite långsammare hästarna med god hoppförmåga och stamina slås ut, eftersom de inte kan konkurrera mot utpräglade häckhästar som har en annan hinderteknik och speed. Av de skandinaviskt tränade hinderhästar som lyckats utomlands under senare år är den övervägande merparten är steeplechasehästar som Master Caster, General Ledger och Percussionist. Separata tävlingsbanor för häcklöpningar resp steeplechaser är att rekommendera. Det går lättare att hålla dem i stånd på ett ur djursskyddssynpunkt acceptabelt sätt, om de inte också ska användas för slätlopp. Separata hinderbanor blir inte upptrampade av andra gräslopp. Banorna ska vara släta och försedda med rikligt med gräs, så att hästarna inte skadar sig på grund av ojämna underlag efter hindren. Underlaget ska inte heller vara halt eller ojämnt före hindren, så att hästarna går omkull eller får dåligt självförtroende vid avstampet över hindret, vilket kan leda till att de hoppar sämre över de resterande hindren. Särskild arena för hindersporten? Från en del håll har väckts tanken att förlägga hindersporten helt och hållet till Strömsholm och kanske Blommeröd. Detta bedömer utredningen som orealistiskt. Strömsholmsarrangemanget bygger även efter Svensk Galopps övertagande i mycket på ideella krafter. Många tar ut ledighet för att kunna arbeta med förberedelserna. Det kan inte ske flera gånger om året. Dessutom omgärdas banan på Österängen av starka naturskyddsbestämmelser. Läktare och andra fasta arrangemang får inte uppföras utöver de som finns. Detta gäller sannolikt också om än bara en enda ytterligare tävlingsdag (på hösten) skulle ridas. Förutom svårigheterna att få tillstånd från Länsstyrelsen handlar det om brist på boxplatser och risk för våta banor. Beträffande Blommeröd (Strandängen) gäller att banan först måste godkännas av Svensk Galopp som tävlingsarena. Även om det skulle ske, är det svårt att se ett flertal tävlingsdagar där. Ett annat alternativ är att utveckla Göteborg Galopp också som hinderarena. I dag rids enbart häcklöpningar på banan. Easy Fix-häckar sätts ut på ordinarie gräsbanan. Men det finns också möjlighet att anlägga en mer steeplechase-liknande hinderbana på innerplan. Lars Sandström som konstruerat den nuvarande banan har för utredningens räkning gjort följande konstateranden: 17 ”Som jag ser det finns utrymme för en banlängd på cirka 1900 meter, vilket ger cirka 20 000 kvm banyta, plus yta för dubbla dikesanvisningar (6000 kvm). Detta medför att närmare 18 000 ton olika materialsorter behövs till överbyggnaden plus fyllnads och schaktarbeten till färdig terrassbotten. Utan att lagt ner arbete på att ta in lokala priser för Göteborg, utan bara använt mig av schablonkostnader uppskattar jag investeringskostnaden grovt till cirka 9 miljoner ex moms. I detta pris skall allt för en färdig bana finnas inkluderat förutom 8 st Hinder och eventuell bevattningsanläggning.” Detta förutsätter att Göteborg Galopp får fler tävlingsdagar framöver än de nio dagar som planeras 2012. Det är önskvärt att åtminstone en steeplechase per månad kan avridas under säsongen april/maj-oktober/november. Undermeningen i dessa resonemang är att inga hinderbanor ska uppföras på den nya huvudstadsbanan. För att få en bild av vad det kan innebära beträffande rekryteringen till sporten har utredningen kartlagt de 19 hinderlopp som hittills ridits 2011. I dessa har 146 starter gjorts. För 61 av dem svarar hästar från Täbyregionen (inkl Strömsholm). Det motsvarar 42 procent och är alltså en betydande del av underlaget. De 61 starterna har gjorts av 25 olika hästar. Detta talar för att någon form av hindersport även bör finnas på den nya huvudstadsbanan. Att låta hindersporten bilda en egen organisation som också föreslagits känns som ett kliv i fel riktning. I de stora galoppländerna har man med framgång gått åt andra hållet. Vad händer om hindersporten avvecklas? Skulle hindersporten avvecklas kan det först och främst inte ske under pågående treårssatsning 2010-2012. Men att avveckla sporten redan 2013, inom halvtannat år, verkar väl abrupt. Eftersom tävlingar kommer att äga rum på Täby Galopp fram till 2015, verkar det rimligt att fortsätta även 2013 och 2014. Det kan ge en hygglig avvecklingstid. Det finns ett antal tränare, som i dag huvudsakligen satsar på hinder, t ex Ann Michanek, Tony Oscarsson, Dennis Persson, Kim Stern. Om dessa fortsätter med enbart slätloppssport ter sig tveksamt. Deras hästar lär i så fall också försvinna från banorna. Det kan innebära ett tapp på ca 25 hästar, vilket kan låta överkomligt. Men eftersom både antalet hästar i träning och, framför allt, antalet födda föl minskat under senare år, kan ytterligare decimering verka menligt på möjligheterna att få fram tillräckligt med tävlingshästar. Som Amatörryttarklubben framhåller i sin skrivelse (Bilaga 3) kan en avveckling av hindersporten även negativt påverka ridmöjligheterna för amatörryttare. Det finns också hästägare som i dag koncentrerar sina intressen på hinderlöpningar och som kan tänkas avveckla sitt engagemang, om hindersporten försvinner. 18 Slutsatser och rekommendationer 1. Hindersporten bör leva vidare Hindersporten är för många en port in i galoppsporten, bl a aktiva inom ridsporten. Den har varit en integrerad del av galoppsporten sedan 1890. Antalet hästar i träning ökar och utgör nu ca 90. Med tanke på nedgången totalt av hästar i träning är detta relevant. Nedgången av föl i Sverige kommer att allvarligt påverka tillgången på tävlingshästar. Alla hästkategorier behövs. Hindersporten ger äldre hästar ett utökat användningsområde och en längre tävlingsperiod. Det gör många hinderhästar till publikfavoriter. En viktig förutsättning för fortsatt hindersport är att säkerhetstänkandet skärps ytterligare genom utökad satsning på säkra hinder, veterinärbesiktningar av hästarna, utbildning av ryttarna och välskötta banunderlag. Tävlingar på hårda sommarbanor bör undvikas. Förläng i stället säsongen på hösten och inled tidigare på våren. Vårsäsongen kan startas tidigare genom bumperlopp på släta banor över stayerdistanser för hästar som startat minst en gång över hinder eller aldrig startat på släta banan. För att ge fler hästar möjlighet att konkurrera är det önskvärt att handikappningen av hinderhästar kan byggas ut. För att locka fler proffstränare och hästägare att satsa på hinder måste prissummorna vara attraktiva. Det behövs också goda träningsbanor på olika håll i landet. Den positiva utvecklingen av hindersporten i Norge skulle upphöra om det inte bedrevs hindersport i Sverige. 2. Både häcklöpningar och steeplechaser behövs Steeplechaser är en naturlig utvecklingsfas för de flesta hinderhästar. De största hinderlöpningarna är traditionellt steeplechaser, Svenskt Grand National, Gyllene Hästen och Jockeyklubbens Stora Pris. Det är i steeplechaser som skandinavisktränade hästar uppnått sina största framgångar, t ex under senare år i USA:s största steeplechase. Strömsholmstävlingarna skulle mista mycket av sin attraktion om inte Grand National kunde ridas där, vilket förutsätter att det finns även steeplechaser på andra håll. Fler plasthinder bör också komma till användning i steeplechaser 3. Flera tävlingsbanor Var hindersporten ska bedrivas i framtiden saknar utredningen på den korta tid som står till buds möjligheter att bedöma. Ovissheten om den kommande huvudstadsbanan bidrar till detta. Utredningen vill peka på ett par alternativ men vill i första hand rekommendera att hindertävlingar även bedrivs på den nya banan med tanke på att förhållandevis många hinderhästar tränas i Stockholmstrakten. Det bör om möjligt ske på separata 19 häck- och steeplechasebanor. Här kan en ändamålsenlig anläggning skapas, inte minst ur djurskyddssynpunkt. Ett alternativ är Göteborg Galopp, där utredningen konstaterat att det går att anlägga en steeplechasebana på innerplan. Både Strömsholm och Blommeröd kan komplettera hindersporten med enstaka tävlingsdagar. 4. Kostnader för att bedriva hindersport Beroende på alternativ har utredningen konstaterat att merkostnaderna för hindersporten uppgår till drygt 1 till drygt 2 miljoner kr per år inkl kapitalkostnader. Denna kostnadspost är dock tämligen marginell i förhållande till den kostnad som uppkommer för att bygga en ny huvudstadsbana till galoppens totala omsättning. Naturligtvis genererar hindersporten även intäkter via spel, anmälningsavgifter, träningsavgifter etc. Utan hindersport ska minst 30 löpningar om året ersättas med andra tävlingstillfällen för att nuvarande tävlingsstruktur ska kunna bibehållas. Dessa hästar finns inte i dag. De hinderhästar som nu tävlar kommer att lämna galoppsporten om hindersporten avvecklas. Detta gäller även en del tränare, hästägare och ryttare. Hindersporten genererar mindre spelintäkter, har det hävdats. Detta gäller dock inte rent generellt utan beror framför allt, när det förekommer, på loppens tidiga placering i tävlingsprogrammen. 5. Slutsats: Ja till hindersporten Men det är nödvändigt att sporten får goda förutsättningar. Se till att den ges möjlighet att utvecklas! Björn Eklund Jan Kleerup Jacqueline Henriksson Sewerin Ekman Dennis Persson Göran Sand 20 Bilagor A. Insända opinionsyttringar Stig Stefansson, Täby 1. Min bakgrund inom galoppsporten Jag var under många år intresserad av trav, dock utan att ta steget att äga häst. I slutet av 90-talet bodde jag o familjen London under 2 år, vilket gav ett intresse för galoppsporten. Intresset blev lika stort för jumping som flat racing. Vid återkomsten till Sverige skulle dottern börja i högstadiet och valde Täby Galopp samt Pia Brandt för Prao-jobb, vilket gav nästa steg in i galoppvärlden och ganska snart även som hästägare. 2. Vad utmärker hindersporten i England. Jag upplever den i högsta grad som proffsig inom alla områden såsom banor, tränare, jockeys, hästar, uppfödare, ägare och publikt. Som bekant delas säsongen mellan sommar = Flat och vinter = Jumping. Betr. hästarna är de flesta uppfödda med inriktning att ha en jumping-karriär även om en del kommer över från Flat. Detta märks bl.a. på att avelhingstar finns som är fokuserade på breeding for jumping. Jag upplevde via media att ”gemene man” hade ett större intresse för jumping än för flat. Man lyckades även skapa ett stort medialt intresse. Detta gällde t.ex. för Cheltenham-festival och tränarchampionatet (ryttarchampionatet blev aldrig spännade p.g.a. McCoy). 3. Hur har min upplevelse varit av hindersporten i Sverige. Jag upplever att de flesta hästar som senaste 10 åren tävlat på hinder är i stor utsträckning hästar som inte dugit i vanliga lopp. Senaste åren har några tränare importerat hinderhästar, troligen som inte varit tillräckligt bra för England. Min uppfattning är dock inte helt klar, då mitt intresse för hindersporten i Sverige tyvärr gått ner till ett minimalt intresse. Största orsaken till detta är att jag inte upplevt loppen som spännande då klassen varit för dålig och loppen ofta varit för ojämna. För mig är skillnaden både mot England och även mot våra Svenska släta löpningar helt enkelt alltför stor. Jag måste dock säga att jag upplever att de tränare och ryttare som ägnar sig åt sporten måste klassificeras som stora entusiaster, men sporten kan inte bara bedrivas för detta fåtal. 4. Sportsligt För slätlöpningar börjar vi uppnå en klass i Sverige, där vi i alla fall kan komma ut med hästar i Europa och slåss i Listed och grupp-löpningar. Detta är vi mycket långt ifrån när gäller hindersporten.* 5. Medialt Jag tror att vi löper en betydligt större risk att få negativ publicitet i hinder än i slätlöpningar. 6. Kostnader Jag har aldrig sett kostnaderna för hindersporten särredovisade. Jag misstänker dock att särkostnaderna per startande häst vida överstiger särkostnaderna för hästar i slätlöpningar. Om min misstanke är korrekt att en stor subventionering sker tycker jag att det är obefogat. 7. Nya banan Då nya banan skall byggas anser jag inte att vi skall bygga någon speciell bana för hinderlöpningar. Med detta sagt anser jag att Steeplechase är otänkbart. 21 Som synes ovan är jag även negativ till att fortsätta med häck. Om utredningen ändå kommer fram till att vi skall fortsätta med häck, bör detta få ske enbart om normala gräsbanan kan användas med flyttbara hinder. Jag tycker att en investering i speciell hinderbana med dess krav på livslångt underhåll är helt oacceptabelt. 8. Strömsholm Jag har inte sett någon redovisning av dess kostnader, men trots mycket frivilliga insatser, misstänker jag att kostnaderna ej är motiverade för en tävlingsdag per år. Att ha ett lopp som heter Grand National tror jag enbart är en belastning för sporten. 9. Sammanfattning Jag tycker att hindersporten skall avvecklas och att detta skall vara klart innan Täby Galopp går i graven. Vi bör dock ge tränare och ägare en chans att få avveckla på ett vettigt sätt. *Anm. Det bör påpekas att skandinavisk tränade hästar under senare år uppnått stora framgångar i USA:s största steeplechase (Utredningens kommentar). Anne-Sofie Hellgren, Norrköping Vill bara delge mina tankar inför besluten om hindersportens framtid i Sverige. Jag är väl inte direkt inblandad eller har full insyn men har ändå ett intresse på grund av min sons engagemang. En så pass liten sport som galoppsporten är i Sverige borde i eget intresse värna om alla som visar intresse för sporten oavsett inriktning. Tyvärr finns alltid på mindre arenor plats för människor som agerar i eget maktintresse och inte för helheten, något som var väldigt tydligt när ponnygaloppen sorterade under Ridsportförbundet. Så vitt jag förstår har ponnygaloppen nu när den ingår i ett större sammanhang där det finns ett genuint intresse att den utvecklas så också skett och antalet utövare ökat. Min förhoppning är att det kan ske en insikt om att hindersporten kan bidra till att öka intresset för galoppen i sin helhet. Om jag inte minns helt fel pågick för några år sedan ett intensivt arbete att öka antalet hästägare inom galoppsporten, antalet hinderhästar har fördubblats de senaste fem åren, rimligtvis finns det en hästägare till varje häst. Alltså har troligen hindersporten bidragit till att öka antalet hästägare och kanske även tränare. En väl understödd hindersport kan till och med tänkas öka intresset för galoppsporten i delar av landet som inte har en galoppbana i grannskapet (dvs större delen av Sverige). Jag roade mig med att titta igenom på vilka träningsorter de tränare som hade starthästar i "Konungens", "Drottningens" och häcklöpningen på Göteborg 18 sep finns. Listan ser ut som följer, Vollsjö, Strömsholm, Sävsjö, Vedum, Harlösa, Danmark, Täby, Angarn, Norge, Mellerud, Munka-Ljungby, Vänersborg och Säffle. Vilka andra lopp har en sådan geografisk spridning på sina tränare? Av egen erfarenhet vet jag att lokaltidningen här i Norrköping inför en liten notis varje gång jag bidrar med resultat där vår son Tobias gjort hyggligt ifrån sig. Jag gör det för att öka intresset för sporten som helhet, kanske ett obetydligt bidrag men jag tror att det är viktigt även med små bidrag. Det har också lett till några större artiklar som jag i sin tur vet har lett till att några inbitna "travspelare" börjat spela även på galoppen. Chansen att få notiser införda är större på mindre orter och om alla lokaltidningar till ovan nämnda tränare för in en notis finns en liten möjlighet att öka intresset runtom i landet och inte bara få artikelplats när en olycka skett. Som mamma till en ung hinderryttare är jag naturligtvis medveten om att det inte är en riskfri sport och att vikten av rätt tränade hästar, välförberedda ryttare och inte minst att banförhållande, 22 hindermaterial och infångare är i bästa skick för att minimera riskerna är av största vikt. De allvarliga skador som Johan Lindberg fick för ett par år sedan berodde på undermåliga och farliga infångare, en skandal i sig. Olyckor sker men det gör den även i slätloppen, det finns nog inte en jockey som inte råkat ut för en olycka. Nicholas Cordrey och Kim Andersen är två slätloppsjockeys som slutat p g a av skador. Fredrik Johansson har varit borta länge inte han heller är hinderryttare. Jag tror att alla som på ett eller annat sätt ger sig in i den verksamheten har samma insikt som speedwayföraren Tony Richardsson gett uttryck för Det är inte frågan om jag blir skadad, utan när. Naturligtvis ska ALLT som går göras för att minimera riskerna men det gäller alla typer av galopp, ponny-, amatör-, arab, slätoch hinderlöp samt även träningssituationer. Trots min ringa kontakt med galoppen har jag hört rykten, som inte kommer från någon till mig närstående, att det finns ett ställe på Jägersro där det sker mängder med skador på hästarna och det är "allmänt känt" och har varit så i många år men inget görs. Var finns djurskyddsaspekten i det? Alltså, istället för att splittra en redan liten sport samla de resurser som finns och stå enade och ta tillvara den kunskap som finns totalt sett i sporten. Inse att alla delar behövs som PR-verktyg för att öka och locka nya aktiva till sig. Hindersport lockar in vissa, arab- och amatörlopp andra och ytterligare andra kan nås via ponnygaloppen, de redan frälsta behöver inte övertygas. Jag avslutar med några citat från din egen blogg och funder över om det behövs någon helt fristående som tar helikopterperspektivet. 2011-04-08 "Jag tror det är viktigt att vi ser svensk galoppsport som en enhet. ”Fienderna” finns utanför våra led och utgörs framför allt av okunnighet eller likgiltighet gentemot galoppsporten. Interna motsättningar lockar knappast fler proselyter." 2011-05-26 "I den ambitiösa utredningen Galoppsportens Framtid slogs en del viktiga sanningar fast. Inte minst konstaterades det att galoppsporten aldrig kommer att utvecklas och få större inflytande, så länge sporten inte lyckas tala med en gemensam röst. Det fanns för mycket egenintressen och partsinlagor, konsterade utredningen; för många föreningar och intressen som saknade den helikoptersyn utredningen talade sig varm för." Per Jardetun, Stockholm Jag är i grunden positiv till sporten. Galoppsporten behöver OLIKA manifestationer och ingångar i sporten. Sporten bör vårda och utveckla dessa. Jag tror inte att en koncentration härvidlag som innebär hindersportens nedläggning/begränsning är till gagn för vår sport som sådan. Vi behöver fler ingångar, inte färre till vår sport – eftersom olika personer har olika specialintressen inom ramen för det gemensamma intresset för tävling med fullblod. Hindersporten är en av bryggorna till beröringspunkter med ridsporten, hopptävlingar och även dressyr. Historiskt och även idag. Om vi vill utveckla nya ingångar till sporten för att stärka den så måste vi bejaka de ingångar som redan finns och är väletablerade. Om man tar ex Strömsholm så är det ju ett arrangemang som jag personligen vet har öppnat intresset för galoppsport för många genom åren och där första besöket på Strömsholm varit ”inträdesbiljetten” till vår sport. Sålunda menar jag att det åligger dem som vill begränsa sportens möjligheter ( i vilket jag även räknar in steeplechase ) att presentera trovärdiga argument för hur detta kan stärka vår sport totalt sätt. Jag har svårt att se dessa idag. 23 En av de viktigaste framgångsfaktorerna för den nya huvudstadsbanan är sannolikt en anläggning som klarar av att tävla på gräs från maj – oktober utan säsongsavbrott. När vi kan bygga från grunden, och beakta geoteknik, grundförhållanden, banprofil mm skapas en helt annan möjlighet till att få en hållbar anläggning för gräslopp. Exemplet Göteborg, och dess ständigt fulla startfält, visar den enorma potential som finns redan idag om fler lopp kunde ridas på gräsbana. Om detta är en huvudprioritering vid val av etableringsort för ny huvudstadsbana borde detta även medföra att det blir lättare att även integrera en attraktiv hinderbana i konceptet. B. Beräkningar NYANLÄGGNING AV HINDERBANOR SE, 2011-10-05 Förutsättningar Banorna anläggs innanför befintliga gräsbanor för slätlöpningar Banorna skall användas vid minst åtta tävlingsdagar per år. Skötsel och underhåll samordnas med anläggningens huvuddel. Bankropp väl dränerad och uppbyggd enligt vedertagen standard. Steeplechasebana: banlängd 1900 m, 8 hinder Häckbana: banlängd 1600 m, 8 häckar Kalkylräntan har beräknats till 5 procent En hög ambitionsnivå har satts på drift och underhåll Underlag Lars Sandström: Uppskattad investeringskostnad för steeplechasebana i Göteborg Ann Gillberg och Bo Rosenqvist: Drift- och anläggningskostnader vid Göteborg Galopp resp Täby Galopp Alternativ 1. Enbart steeplechasebana. Lokalisering: Göteborg Galopp eller Huvudstadsbanan Anläggningskostnad Komplett bankropp 8 hinder easy fix med infångare Bevattningsanläggning inkl damm Maskiner, del i maskinpark Investeringskostnad Avskrivn.tid Mkr 9,0 1,0 1,0 0,2 11,2 År 25 10 10 6 Årlig kap.k. tkr 639 130 130 39 937 Driftkostnad, tkr/år Bevattning Dressning 1 gång vartannat år (inhyrd) 40 100 24 Djupluftning 2 gånger per år (inhyrd) Gödsel, gräs, besprutning Maskinunderhåll 50 80 20 290 Personalkostnad, tkr/år Klippning 1 gång per vecka under 7 månader Stöppling, trimning, ifyllnad, sådd före och efter tävlingar Vertikalskärning mm 6 gånger per år 20 120 25 165 Årlig totalkostnad, tkr/år Kapitalkostnad Driftkostnad Personalkostnad Summa 937 290 165 1392 Alternativ 2. Steeplechasebana och häckbana koncentriskt placerade. Lokalisering: Huvudstadsbanan Anläggningskostnad Komplett bankropp 8 hinder easy fix med infångare 8 häckar easy fix med infångare Bevattningsanläggning inkl damm Maskiner, del i maskinpark Investeringskostnad Mkr 12,8 1,0 0,4 1,4 0,3 15,9 Avskrivn.tid Årlig kap.k. År tkr 25 906 10 130 10 52 10 184 6 59 1330 Driftkostnad, tkr/år Bevattning Dressning 1 gång vartannat år (inhyrd) Djupluftning 2 gånger per år (inhyrd) Gödsel, gräs, besprutning Maskinunderhåll 72 179 89 143 36 519 Personalkostnad, tkr/år Klippning 1 gång per vecka under 7 månader Stöppling, trimning, ifyllnad, sådd före och efter tävlingar Vertikalskärning mm 6 gånger per år 36 215 45 295 Årlig totalkostnad, tkr/år Kapitalkostnad Driftkostnad 1330 519 25 Personalkostnad Summa 295 2144 Alternativ 3. Enbart häckbana. Lokalisering: Huvudstadsbanan Anläggningskostnad Komplett bankropp 8 häckar easy fix med infångare Bevattningsanläggning inkl damm Maskiner, del i maskinpark Investeringskostnad Mkr 8,1 0,4 0,9 0,2 9,6 Avskrivn.tid Årlig kap.k. År tkr 25 576 10 52 10 117 6 39 784 Driftkostnad, tkr/år Bevattning Dressning 1 gång vartannat år (inhyrd) Djupluftning 2 gånger per år (inhyrd) Gödsel, gräs, besprutning Maskinunderhåll 34 84 42 67 17 244 Personalkostnad, tkr/år Klippning 1 gång per vecka under 7 månader Stöppling, trimning, ifyllnad, sådd före och efter tävlingar Vertikalskärning mm 6 gånger per år 17 101 21 139 Årlig totalkostnad, tkr/år Kapitalkostnad Driftkostnad Personalkostnad Summa 784 244 139 1168 26 C. Skrivelse från Amatörryttarklubben Amatörryttarklubben om en framtida hindersport Det ska även i framtiden finnas en hindersport som en naturlig del i svensk galoppsport och med Svensk Galopp som huvudman. Den nya huvudstadsbanan ska överta Täby Galopps roll som den bana som arrangerar flest hinderlöpningar, ung 20. Dessa löpningar ska ridas på särskilda banor iordningsställda för hinderlöpningar. På Göteborg Galopp ska antalet hinderlöpningar utökas med en eller två. Hinderlöpningar ska även ridas på evenemangsbanor som Strömsholm och Blommeröd. Hindersporten i Sverige är satt under lupp för tredje gången inom en tioårsperiod. Denna gång låt vara som halvtidsutvärdering av den pågående treåriga prövoperiod som hindersporten befinner sig i. Anledningen till det pågående treårsprogrammet, som löper 2010-2012, är att hindersporten fick särskild uppmärksamhet i utredningen Galoppsportens Framtid till följd av den negativa utveckling som hindersporten då visade. ”Galoppsporten står inför ett strategiskt val, antingen läggs verksamheten ner eller så bör sporten vidta åtgärder för att stimulera den på kort och längre sikt.” (Galoppsportens Framtid s. 64). Svensk galoppsport befinner sig i dag i en unik utvecklingsfas. Täby Galopp ska avvecklas och en ny Huvudstadsbana ska anläggas och tas i bruk inom några år. Ledningen för Svensk Galopp har vid otaliga tillfällen påtalat att försäljningen av Täbybanan ska finansiellt möjliggöra en ny era inom svensk galoppsport och förstärka den framtida galoppsporten. Sporten ska utvecklas och tävlingarna bli mer attraktiva för aktiva, spelare och publik i allmänhet. Att i sådant läge fundera på att ympa en gren av sporten anser Amatörryttarklubben vara en åtgärd som står i diametralt motsatsförhållande till den goda tanken på utveckling. För åtskilliga personer, såväl aktiva ägare/tränare/ryttare som spelare och publiken i allmänhet, utgör hindersporten en högre dimension av galoppsporten. Hinderridning kräver mer av sin ryttare och ställer delvis andra krav än i slätlopp. Den ger också mer fullvuxna ryttare en möjlighet att tävlingsrida eftersom ridvikterna är högre. 2002 års hindersportutredning (ledd av Sewerin Ekman) inledde ”Arbetsgruppens slutliga överväganden och rekommendation” med följande. ”Det är arbetsgruppens bestämda uppfattning att hindersporten bör bibehållas som en naturlig och grundläggande del i svensk galoppsport. Hinderlöpningar med välhoppande hästar har ett stort attraktionsvärde och bidrar till att ge galoppsporten en bild av mångfald. Samtidigt förutsätter ett bibehållande av hindersporten att den ges rimliga möjligheter att överleva.” Arbetsgruppen resonerade om för- och nackdelar med att avrida hinderlöpningar på Täby Galopps stora gräsbana eller behålla den särskilda hinderbanan. Skötselfaktorer och ett hårdare utnyttjande/slitage av stora banan talade enligt arbetsgruppen för att ha separata banor. Det är Amatörryttarklubbens uppfattning att arbetsgruppens resonemang i denna fråga torde gälla i lika stor grad i dag när det ska planeras för en ny huvudstadsbana. Dessutom måste ju innerplanen på den nya banan ändå iordningsställas på något sätt och skötas. Amatörryttarklubben anser det vara en självklarhet att Svensk Galopp förblir huvudman för hindersporten. Andra alternativ är inte diskuterbara. Som en uppföljning av utredningen Galoppsportens Framtid tillsattes utredningen Projekt 10 Hindersporten (ledd av Björn Eklund) som utmynnade i dels ett antal åtgärder för att utveckla hindersporten, dels ett Treårsprogram med sex delmål. Säkerhetstänkandet betonades och väldigt lyckat har inköpet av nya Easy Fix-häckar varit. Samma typ av häckar används nu i samtliga häcklöpningar i Sverige och Norge. Att hästarna måste hoppa över och inte bara springa genom en häck har i sig inneburit en mindre skaderisk. 27 Amatörryttarklubben ifrågasatte i en skrivelse till Svensk Galopp den 30 mars 2009 om arbetsgruppen fullt ut analyserat och preciserat vilka effekterna av delmålen skulle bli eftersom de i viss mån inte gick ihop. ARK påpekade också att det inte kändes lika angeläget att enskilda delmål som antalet hästar, starter eller löpningar uppfylls som att det startar minst 8,5 hästar per löpning och att prissumman ökar per löpning. Kort analys av hur olika delmål har uppnåtts Generellt kan ställas frågan om det ska ställas större krav på måluppfyllelse när det gäller den treåriga hindersatsningen än när det gäller andra mål som Svensk Galopp har satt upp och där målen gång på gång inte nås, t.ex. satsningen och förhoppningen om att stödet till inhemska hästar ska resultera i fler hästar med högre formtal och segrar i kontinentala storlöpningar. Ett delmål är att antalet hinderhästar ska öka med minst 10 per år och uppgå till minst 100 år 2012. Enligt ARK är målet ointressant eftersom det inte finns tillräckligt med löpningar för 100 hinderhästar om de förväntas starta i genomsnitt minst 2,5 gånger. Antalet hinderlöpningar skulle i så fall behöva vara 30 vilket ju inte varit på tal i något sammanhang. Delmålet 8,5 starthästar per löpning år 2012 är mer realistiskt. I år kan snittet förväntas bli 7,9 och med en gynnsam utveckling nästa år kan målet troligtvis uppnås. Hämskon är fortfarande antalet hinderryttare. Som ett delmål omnämns en medveten utbildningssatsning. Denna har så vitt är känt inte infriats från ansvarigt håll. De ryttare som deltagit i kurser utomlands på senare år (David Lenneblad, Christopher Roberts, Anna Pilroth) har gjort detta på eget initiativ. Svensk Galopp informerade dock med kort varsel om en hinderkurs (på egen bekostnad) i England i juni 2011 utan att någon ryttare anmälde sig. Till steeplechasen på Täby den 28 september inträffade det ovanliga att en startanmäld häst fick strykas direkt pga ryttarbrist. 12 hästar startanmäldes. Prissummorna i hinderlöpningar har höjts i den utsträckning som föreslagits men det bör påpekas att det generellt skett en större prissummeökning 2010 och 2011. För nästa år bör därför den samlade prissumman ökas till ung 2 500 000 kr för 26 löpningar. Det kan konstateras att seger i en maiden /novis-löpning i Sverige ger 30 000 kr, att jämföra med att segrande häst i den norska häckserien får 37 500 NOK (ung 42 000 kr). Antalet startande hästar per löpning på Övrevoll efter åtta av årets nio häcklöpningar är så högt som 9,25. En bidragande anledning till att hindersporten i Sverige inte har utvecklats i mer positiv riktning är att löpningar pga banförhållandena har flyttats i tiden eller ridits på släta banan och t.o.m. ställts in pga befarad dålig bana. Var och en inser att detta påverkar möjligheterna till planerad matchning av hästarna då antalet löpningar dessutom är så begränsat. Därför behövs hinderlöpningar Ridmöjligheter för amatörryttare Hästarna i hinderrlöpningar rids till största delen av amatörryttare. På senare år har antalet amatörlöpningar på slätt minskat avsevärt i antal och en nedläggning av hindersporten skulle innebära en ytterligare kraftig minskning av antalet ridtillfällen för amatörerna. Vid en eventuell nedläggning av hindersporten utgår Amatörryttarklubben från att amatörryttarna kompenseras på så sätt antalet slätlöpningar på slätt ökas med ett 15-tal löpningar. Den senaste tioårsperioden har svenska amatörryttare som Henrik Engblom, Christopher Roberts, Annika Källse, Tina Henriksson och Ninni Westerlund haft stora framgångar i Fegentri World Championship. Det kan också nämnas att Daniel Wirenstål vunnit en Fegentristeeplechase i Baden Baden och att Niklas Lovén (Fegentrichampion 1995, numera professionell) gjort några uppmärksammade hinderritter på kontinenten på senare år. Svenska amatörryttare är goda ambassadörer för svensk galopp och förtjänar därför ridtillfällen på hemmaplan. Affischnamn Flera av hindersportens framgångsrika hästar i Sverige har varit stora affischnamn och publikfavoriter, t.ex. segermaskiner som Mohini och Bertram i någorlunda modern tid. Publiken lär sig känna igen äldre hästar som kommer igen år efter år till skillnad mot slätloppshästar som ofta bara gör två, eller högst tre, säsonger på banan. 28 Alternativ tävlingsform Samtidigt som hindersporten är en naturlig och grundläggande del i galoppsporten innebär hindersporten en alternativ tävlingsform för hästarna. Hästar som kan behöva omväxling, hästar som står fel inne propositionsmässigt osv. Otaliga exempel finns på hästar som tänt till på släta banan igen efter att ha startat ett par gånger över hinder. Hindersporten innebär också att det kan finnas ett andrahandsvärde på hästen vid en försäljning. Självfallet ska hindersport på huvudstadsbanan bedrivas på särskilt iordningsställda hinderbanor så att konkurrens om utnyttjande av gräsbanan för slätlopp undviks. Hänsynen till hindersporten i Norge Hindersporten i Norge har under en följd av år haft en besvärligare situation än i Sverige. Startfälten på Övrevoll består till övervägande del av svenskägda/tränade hästar och merparten av hästarna rids av ryttare med svensk licens. I år har bara två av häcklöpningarna vunnits av svenska hästar, annat var det år 2009 då samtliga sex häcklöpningar vanns av svenska hästar. För de svenska hästägarna utgör alltså hinderlöpningarna i Norge en betydande förtjänstmöjlighet. Norsk hindersport klarar sig inte utan svenskt deltagande. En nedläggning av hindersporten i Sverige medför därför att även hindersporten i Norge får läggas ned. Grand National-dagen på Strömsholm Det massmediala värdet av den årliga kapplöpningsdagen på Strömsholm kan inte nog betonas. Dagen bygger på hinderlöpningar och utan dem blir ett genomförande av tävlingsdagen om inte omöjligt, så i vart fall en fattig variant. Dessutom har kontakter tagits med företrädare för Waterford Crystal Cup, en serie av steeplechaselöpningar i olika länder, och som arrangör av en sådan deltävling skulle Strömsholm – och därmed svensk galoppsport – komma att exponeras ytterligare. Häcklöpning - steeplechase Inför byggandet av en ny huvudstadsbana och ifrågasättandet av hindersportens framtid aktualiseras frågan om det finns utrymme för både häck- och steeplechaselöpningar. Det kommer i år att ridas 23 hinderlöpningar i Sverige, 13 häcklöpningar och 10 steeplechaselöpningar. Därtill kommer 9 häcklöpningar i Norge. Antalet är ostridigt för litet för att kunna ha en tillfredsställande klassindelning på så sätt att likvärdiga hästar möts och därigenom skapa ett större intresse. 2002 års hindersportutredning ställdes inför samma frågeställning och var beredd att lägga ned steeplechasesporten. ”För att skapa förutsättningar för en nytändning och ett lyft av hindersporten är det arbetsgruppens uppfattning att det i framtiden inte är fruktbart att fortsätta med två discipliner, både steeplechase och häck. I stället bör en kraftsamling göras på hinderlöpningar med en enhetlig hindertyp (större häckar) som premierar goda hoppare. Denna hindertyp bör användas på samtliga tävlingsbanor i Sverige (Skandinavien).” Arbetsgruppen föreslog att antalet häcklöpningar skulle ökas till ungefär 30 per år vilket bedömdes skulle ge tillräckligt med löpningstillfällen för alla hästar oavsett rutin och kapacitet. Det som hände var att ledningen för Täby Galopp omgående bestämde sig för att inte skriva ut några steeplechaselöpningar år 2003 och hade inga planer på att öka antalet häcklöpningar. Pengar för inköp av nya häckar fanns inte heller. Genom bildandet av Föreningen Skandinavisk Hindersport och sponsormedel från bl.a. Jockeyklubben och Falsterbo Horse Show (Racing on the Beach) överlevde dock steeplechaselöpningarna. Inköp av de nya Easy Fix-häckarna gjordes först 2009 efter utredningen Galoppsportens Framtid och i linje med ett allt starkare säkerhetstänkande. Dessa häckar motsvarar någorlunda de ställda kraven, en synpunkt är att de skulle kunna vara något större för att därigenom ytterligare premiera goda hoppare. För Amatörryttarklubben är hindersporten en hjärtesak. Med den positiva grundsyn inför framtiden som speglar Svensk Galopp i dag, utifrån det beräknade värdet av vad försäljningen av Täbybanan 29 kommer att inbringa, kan Amatörryttarklubben inte se annat än att det finns plats och ekonomi för en hindersport som omfattar både häck- och steeplechaselöpningar. Den nya huvudstadsbanan bör därför planeras och anläggas så att det finns separata banor för hinderlöpningar. Skulle det mot förmodan inte bedömas vara ekonomiskt försvarbart med en separat bana för steeplechase utgår Amatörryttarklubben från att häcksporten ges de rimliga förutsättningar som 2002 års Hinderutredning rekommenderade. Utvecklingen av svensk hindersport År Hästar 2008 –utfall 65 2009 –utfall 55 2010 –utfall 67 2011 –prognos 70 2012 - mål 100 Ökning 54% Starter Löpningar 149 20 160 24 175 26 182 23 220 26 50% 30% Häst/löpn Start/häst Prispengar 7,4 2,3 1 459 000 6,7 2,9 1 771 000 6,7 2,6 2 135 000 7,9 2,6 2 130 000 8,5 0 2 200 000 15% 0 51% Pris/löpn 72 960 73 710 82 115 92 610 84 615 16% Kommentar: Reellt utfall för åren 2008-2010. Prognosen för 2011 är gjord utifrån utfallet per den 28 september och med förväntat antal hästar och starter i årets resterande löpningar. Prognosen för 2012 är baserad på de mål som 2009 års Hindersportutredning satte upp utifrån 2008 års utfall. För Amatörryttarklubbens styrelse Hans Engblom Ordförande
© Copyright 2024