1. No category

modeller
Byggbeskrivning ASJ-L standardgodsvagn
Visst liknar denna vagn många andra av
891-finkorna. Det som är lite speciellt
med denna konstruktion, 4500 mm hjulbas och 7500 mm över buffertbalkarna,
är att den kom att levereras i samma utförande till många olika smalspårsbanor.
Förebilden
V
agnen var en lyckad konstruktion,
med nya beställningar under lång tid.
Från första till sista leverans var det ett
tidsspann på cirka 30 år. De sista leveranserna
var något förändrade i och med att de fick annorlunda sidoventiler mot tidigare. Några av
vagnarna fick även bromshytter och det finns
även exempel på någon F-vagn.
De banor som fick den första varianten var
NVHJ (Norsholm – Västevik – Hultsfreds Järnväg), SlRJ (Slite-Roma Järnväg), SRJ (Stockholm
– Roslagens Järnvägar) och Vikbolandsbanan
(VB). I och med att alla dessa banor förstatligades kom vagnarna så småningom att erhålla
SJ-märkning. De sista vagnarna som användes
var antagligen de som fungerade som kursvagnar Växjö – Klavreström – Växjö i tågen 9822 –
9821. Fyra olika individer var uttagna för denna tjänst och fick därmed mest frakta gods till
och från Klavreströms Bruk. Det fanns två olika magasin i Klavreström, dels järnvägens och
dels brukets magasin. För den som vill bygga
brukets magasin finns det en trevlig bild på
omslaget till Smalspårigt nr 50. Fönstren till
magasinet finns med på Stora Fönsterplåten,
Rimbo Grande artikel nr 5501.
Modellen
Byggsatsen representerar en obromsad vagn
ur den första versionen, med genomgångsledning för tryckluft. Senare kom många av dessa
att förses med tryckluftsbroms. I och med att
det är så många individer, väljer vi att lyfta ut
historikdelen senare. Troligen kommer vi att
lägga ut den på www.rimbogrande.se under
hösten. Den andra varianten som representerar de vagnar som levererades på slutet kommer att kunna byggas med en modell som
kommer under år 2005. Dessa vagnar levererades till bland andra BLJ (Byvalla – Långshyttans Järnväg), HSJ (Hjo – Stenstorps Järnväg),
NÖJ (Norra Östergötlands Järnväg).
Byggbeskrivningen är noga genomtänkt och
framtagen i samband med provbygge av modellen. Du bör följa den och inte ändra ordningen på arbetsmomenten. Vissa moment är
omöjliga att göra efter att vissa andra har
gjorts, därför är ordningen viktig.
Rimbo Grande AB
Den färdigbyggda modellen.
VÅBJ G 414 leveransfoto 1912.
SJ Gsp 300 751, före detta NVHJ 502, i Sävsjöström 1976
ASJ-L G byggbeskrivning
Foto: Stig Nybergs samling
Foto: Göran Engström
1
10
15
10
11
11
15
22
17
Material till vagnen
14
14
5
6
20
7
1
2
4
Etsplåt
Hjulaxlar, stjärnekerhjul
Mässingsgjutningar axelbox / fjäder
1
Mässingsgjutning bromsslang vänster
1
Mässingsgjutning bromsslang höger
20
2
3
5
7
13
9
5
4
8
1
13
12
17
12
5
6
20
17
20
Delarnas numrering på etsplåten.
Läs gärna igenom byggbeskrivningen med
delarna framför dig, innan du börjar bygga.
Vilka verktyg eller bearbetningsmetoder du
bör använda framgår av den feta bokstav eller
bokstav-sifferkombination som finns inom parentes efter varje moment. Förklaring till
bokstavskoderna finns i rutan ”Verktyg vi rekommenderar”. Vi har försökt använda bokstavskoder som anknyter till verktygets namn,
så de ska vara lättare att komma ihåg.
I de flesta fall, där mässingsdelar ska sammanfogas, rekommenderar vi lödning. I rutan
”Vår lödteknik i korthet” kan du läsa mer om
den metod vi använder för att löda, ifall du inte
har egen erfarenhet av lödning. Läs i så fall rutan innan du börjar bygga modellen.
Slutligen har vi sammanställt en del tips och
rekommendationer för målning av modeller
och viktning (barlastning) av vagnar i separata
rutor.
Den här modellen består av en vagnskorg
som är gjuten i plast och ett underrede som är
etsat i mässing. Till det kommer detaljering,
som består av metalldelar.
står en utbuktning på andra sidan. Lägg etsningen på ett lagom hårt underlag. Plasticard
är idealiskt. Tryck för hand eller slå lätt med en
liten hammare på en spetsig körnare eller pryl
(K). Kolla att resultatet blir bra. Rikta upp plåten om den blev eller redan var böjd (F). Det
kan göras genom att sätta en liten skruvmejsel
mellan nitarna och slå ytterst lätt med hammaren på skruvmejseln (M2).
Vik ned långbalkarna 90 grader (B).Ett antal
små flikar kommer då att stå rakt upp, vilket är
meningen.
Vik långbalkarnas andra skikt 180 grader (F).
Vik in 180 grader. Det är de Kadee-koppelliknade flikarna som sticker ut i ändarna på golvetsningen. Observera att vikanvisningarna
ska vara utåt (P).
Underrede / vagnsgolv
För att vagnen ska kunna gå i normalt spår,
utan att spåra ur vid minsta skevhet, är ena axeln vickbart lagrad. Det gör att vagnen står säkert på alla fyra hjul även om spåret skulle vara
lite skevt.
Klipp loss axelenheterna (3, 4). Fila bort rester av nabbarna (N B).
Löd förstärkningen vid axelhålet på axelenheterna. Här är det viktigt att du håller dem
ihoptryckta med ett verktyg medan du löder
(M2).
Vik axelenheterna (3, 4). Gafflarna ska vikas
90 grader i förhållande till den platta som hål-
Underredet och vagnsgolvet är en enhet, som
korgen vilar på.
Ramverk
Klipp loss balkenheten (2). Fila bort rester av
nabbarna (N C).
För att återge nitar och muttrar på långbalkarna, trots att de inte är nedetsade, har vi använt en speciell teknik. För varje nit eller mutter finns en grop på baksidan. Där ska du
trycka till med ett spetsigt föremål, så det upp-
Vagnsgolv
Klipp loss golvet (1). Fila bort rester av nabbarna (N C). Vik de breda flikarna 180 grader
med vikanvisningen utåt. De smala flikarna ska
vikas åt andra hållet cirka 135 grader.
Axelenheter
1
0,3 mm nysilvertråd, rakdragen
4 cm Fyrkantstång i mässing 3x3 mm
2
M1,4 skruv
2
M1,4 mutter
1
Knappnål
1
Dekalark
1
Byggbeskrivning
Rödbrun färg (ingår ej)
Svart färg (ingår ej)
Grundfärg (ingår ej)
Matt klarlack (ingår ej)
2
Kadee H0n3-koppel nr 714 (ingår ej)
ler ihop dem. Sedan ska de kanter som går
längs plattans två återstående sidor vikas på
samma sätt.
Vik upp bindjärnen 180 grader. Det är de
små, smala remsorna som sitter längst ned på
lagergafflarna. Löd med ytterst lite lödtenn.
Om du först har Effekto på lödstället, minsta
möjliga tenn på kolvspetsen och sedan nuddar
spetsen mot gaffelns undersida brukar det gå
bra (F P L).
Gör en lödning i varje hörn på båda axelenheterna.
Fila bort flikarna som håller bindjärnen på
axelenheterna. Prova om hjulaxlarnas tappar
går i hålen på lagergafflarna. Om inte, brotscha
upp hålen tills de går i (O).
Montera axlarna. Om hjulen inte rullar lätt,
har du brotschat hålen för lite.
Löd ihop golv
Du ska nu löda ihop golvet (1) med ramenheten (2). Kolla först att flikarna i ramenheten
går i hålen i golvet och att hållarna för vickaxeln går genom uttaget i ramenheten. Om inte,
får du fila lite till. Du måste hålla delarna sammanpressade med exempelvis en fil, medan
du löder (C L). Du kan löda på baksidan av
varje flik, från undersidan. Du måste då givetvis lägga det hela på något föremål, så flikarna kan sticka ned. Annars går det inte att pressa samman skikten.
Fotsteg
På den här vagnen görs fotstegen helt i etsplåt
(detalj 13). Börja med att vika cirka 40° i vikanvisningen närmast steget. Vik sedan cirka 50° i
nästa vikanvisning. Nästa vikanvisning viks se-
Tekniska data:
Så här ser golvet ut ovanifrån, när det är ihoplött.
2
ASJ-L G byggbeskrivning
Längd över buffertbalk:
Axelavstånd:
7,5 m
4,5 m
Vikt:
Golvyta:
Lastar:
5,2 ton
16 kvm
12 ton
Rimbo Grande AB
Montera axelenheterna
Fotstegen och spännstagen syns här.
dan 180°. Vik återstående vikanvisningar 50°
och 40°, så att det blir två skikt som ligger mot
varandra hela vägen.
Provmontera steget i de hål som finns i chassit. Kolla så vinklarna är lagom, annars justera.
Avståndet mellan fotstegens yttersidor ska
vara 28 mm.
Löd ihop skikten på stegen, när du tycker att
vinklarna verkar rätt. Löd sedan fast stegen på
vagnen. De träs i de fyrkantiga hålen i chassit.
Och löds mot baksidan av långbalkarna.
Kontrollmät avståndet mellan stegen och justera vinklarna om det behövs.Fotstegen, som
sitter under skjutdörrarna, har hållarna integrerade i samma etsning.
Spännstag
Detalj 14 viks ihop till spännstag av plattjärnstyp. Börja med att böja den korta remsan 180
grader, med vikmarkeringen utåt (F P). Vik
sedan i vikmarkeringarna i mitten på den korta
remsan, så det blir cirka 75 grader (P). Sedan
viker du ut de korta flikarna i ändarna på den
korta remsan, så de blir parallella med det
långa staget (P). Böj sedan det långa staget en
aning i alla vikmarkeringarna, så hela härligheten liknar ett spännstag (se ritningen). Du är nu
redo att löda fast spännstaget på vagnen.
Det ska sitta på undersidan av långbalkarna
och givetvis på mitten. För att underlätta centreringen, finns små streck på insidan av långbalkarna, som visar var spännstagets ändar ska
vara. Det är bara att sätta det på plats och löda
genom att hålla lödkolven mot insidan av långbalken och stagets ände. Löd också ihop vikningen i mitten, med ytterst lite lödtenn, för
styrkans skull (F L).
Börja med att sätta dit vickenheten. Du ska trä
en knappnål genom hålen från vagnsgaveln.
För att knappnålen inte ska komma i vägen för
Kadeekopplet behöver du slipa av knappnålens huvud, så det blir tunnare. Knappnålen
ska också klippas av, så bara en liten bit sticker
ut på andra sidan axelenheten, när den är på
plats (A T F). Om knappnålen inte går genom
hålen måste du brotcha upp dem. Har du ingen brotch, kan du använda en 0,7 mm borr istället.
Den fasta axeln sätts helt enkelt på plats genom att man trär axelenhetens flikar genom
de hål som finns i golvet. Den ska vara vänd så
att uttaget i axelenheten kommer mot vagnsgaveln. Uttaget är till för att göra plats åt
Kadee-kopplet.
Kontrollera att vagnsgolvet vilar plant mot
axelenheten och att det inte är något lödtenn
eller något annat mellan. Annars kan vagnen
luta eller få fel koppelhöjd. Man kan löda fast
axelenheten, men vi rekommenderar att inte
göra det, då det underlättar målning av vagnen. I stället kan man fästa axelenheten med
en droppe lim när vagnen är målad och klar.
Axelboxar / fjädrar
Gjutningarna som föreställer axelboxar/fjädrarna blir ofta lite deformerade i hanteringen.
Rikta dem därför så att de blir raka och snygga
(T). Du måste också fila bort ingöten som
finns på baksidan av axelboxen (N).
Dessutom måste fjädrarna kanske tryckas
ihop lite för att de inte ska bli för höga. Det
görs lättast med en skruvmejsel när gjutningarna är fastlödda (M2).
På två av axelboxarna ska du fila ett lodrätt
spår på baksidan av axelboxen för axeländen
till den vickbara axeln. Har du en miniborrmaskin kan du använda den och en kaptrissa.
Eventuellt kan det vara bra att rymma upp hålet något i axelboxarna till den fasta axeln med
en borr, på de boxar som ska vara till den fasta
axeln.
Löd fast axelboxar/fjädrarna på långbalkarnas undersida. Enklast är att löda från insidan
på konsolernas yttersta ände. För att det ska
fästa måste Effekto användas (L).
Kolla att gjutningarna sitter snyggt. Justering
kan behövas enligt ovan.
Montera korg
Vagnskorgen består av fyra väggdelar och ett
tak. Dessa är gjutna i plast, vilket spar massor
med tid för byggaren. De båda sidoväggarna
och gavlarna är sinsemellan identiska.
Börja med att limma ihop en sidovägg och en
gavel. Hörnen är gerade och passformen är
ypperlig. Använd en vinkelhake för att se till så
du får hörnen vinkelräta. Cyanolim är bästa alternativet för att limma ihop dem.
Efter detta är det enkelt att lägga ihop de två
korghalvorna och limma de återstående hörnen. Se till att du får dem på lika höjd bara. Det
kontrolleras enkelt genom att se till så delarna
kommer kant-i-kant vid vagnskorgens undersida.
Innan taket limmas fast, ska korgen limmas
fast på underredet. Du behöver dessutom
komma åt på insidan för att limma fast en del
detaljer på korgen, så att limma taket väntar vi
med till sist.
Handräcken, dörrhake
Korgen ska förses med en del handräcken och
andra detaljer, som görs av tråd eller är etsade.
Bredvid skjutdörren ska det vara ett litet
handtag. På skutdörren ska det klassiska sneda
handtaget sitta. Även dessa görs av 0,3 mm
tråd. Studera bilderna, så ser du hur de ska sitta.
Slutligen så ska haken för skjutdörren monteras. Det är detalj 17. Borra först ett 0,4 eller
0,5 mm hål på skjutdörren där haken ska sitta.
Stick sedan igenom en bit tråd och trä sedan
på haken. Fixera med en liten droppe cyanolim både på insidan och utsidan. Klipp av överflödig tråd på utsidan och fila försiktigt av trådänden.
Ventiler
För att kunna använda plastgjutningarna till flera olika modeller har vi inte återgett ventilerna
i plasten utan de ligger med på etsplåten (detalj 5). Du ska därför klippa loss dem från
etsplåten och limma på vagnen. Ventilerna ska
sitta kan-i-kant med korgens överkant och
med ena sidan mot yttersta u-balken på vagnssidan.
Innan du limmar fast ventilerna måste du ta
upp ett hål i väggen bakom ventilens fönster.
Håll ventilen på rätt plats och rista med en nål
runt fönstrets kanter, så ser du vad du ska borra/fila bort från väggjutningen (D2,N).
När du har kollat att plasten inte syns genom
fönstret, med ventilen på plats, kan du limma
fast den. Enklast är att sätta en droppe cyano
mellan ventilens överkant och väggens dito
samt i nederkanten av fönstret.
Axelenheterna ses här färdigmonterade Notera knappnålen vid den vickbara axeln.
Rimbo Grande AB
ASJ-L G byggbeskrivning
3
Underredet är här monterat i korgen.
Slutsignalhållare
Måla
Slutsignalhållarna (20) består av två delar. Börja med att borra hål i korgen (D0,6). Hålen
ska vara 11,5 millimeter upp från buffertbalkens undersida och alldeles innanför hörnjärnet. Stick sedan in huvuddelen av slutsignalhållaren och limma på insidan.
Trä sedan på den lilla fyrkantiga plattan på slutsignalhållarens uppstickande pinne. För att det
ska vara praktiskt möjligt att löda fast den, ska
du inte klippa loss plattan från nabben förrän
du har lött fast den. Du behöver nämligen nabben för att hålla i medan du löder (L H). Använd ytterst sparsamt med lödtenn och värm
inte för länge, så korgen smälter.
Bygger du en SJ-märkt vagn ska den vara helt
rödbrun, SJ 92. Den röda färgen kan blandas
genom att utgå från Testors matta röda nr.
1550. I den blandas en aning svart (nr 1749)
och lite måsgrått (nr 1730). På privatbanetiden
kan färgen ha varierat något. Det är också troligt att taket var svart på den tiden. För det
mesta var också allt under långbalkarna svart
på privatbanorna.
Det enda som ska vara svart är bromsslangarna, det vill säga den delen av dem som är av
gummi på förebilden. Kranarna på
bromsslangarna ska vara signalröda.
Vagnkorthållare
I buffertbalkarna finns markeringar där hål ska
borras för bromsslangarna. Använd en 0,7 mm
borr till detta. De gjutna bromsslangarna ska
träs i och limmas fast på insidan. Slangarna ska
sitta så kranarna kommer utåt. Observera att
de flesta banor hade bara en slang i varje ände,
men det förekom även att vagnar hade två
slangar per ände.
Vårt dekalark innehåller märkning för ett antal
olika vagnsnummer och banor.
Den huvudsakliga märkningen ska sitta på
vagnssidan, alldeles under den vänstra ventilen. Det är ett sjok med vagnsnummer, littera
och lite annat.
På vagnens hörn ska det vara en märkning
som talar om vilken typ av broms vagnen är utrustad med – i vårt fall endast
genomgångsledning. Det är ett horisontellt
streck, som går runt hörnet. Halva dekalen ska
alltså vara på långsidan och halva på kortsidan.
Är du stadig på handen kan det dock bli snyggare att handmåla hörnmarkeringarna.
Vikt
Koppel
Vagnen bör förses med en tyngd som ökar vikten. Se separat ruta om viktning av vagnen.
Vi rekommenderar att Kadees H0n3-koppel
(No. 714) används. Byggsatsen är förberedd
för det kopplet. För att passa måste det emellertid modifieras enligt figur 5 i den instruktion
som medföljer kopplet. De medföljande
M1,4-skruvarna håller kopplen på plats. För
att ha något att gänga skruvarna i, kan du antingen använda de medföljande muttrarna eller borra och gänga M1,4 hål i den medföljande fyrkantstången, som du sågar i två delar och
löder fast på golvets ovansida. Fördelen med
det senare är att det är mindre risk att du löder
fast skruven, när du ska löda fast muttern. Den
måste nämligen sitta fast, annars kan du inte ta
loss kopplen när korgen är fastlimmad.
Studera foton, för att se placeringen. Vagnkorthållaren är detalj 22 och den limmas lämpligen på plats.
Bromsslangar
Målning och märkning
Se även rutan om målning och märkning på sidan 8, för instruktioner och tips beträffande
målningen och märkningens olika moment.
Limma taket
När du är nöjd med all detaljering kan du limma fast taket. Det kan vara lämpligt att använda kontaktlim till detta, eftersom du inte kommer åt att limma från insidan och inte vill ha
cyanolim på utsidan. Det kan också vara bra
om taket går att bändas loss, ifall detaljeringen
någon gång blir skadad och behöver repareras.
Tvätta
Ta loss axelenheterna.Skölj alla delar ordentligt i varmt vatten och diskmedel. Ett ännu bättre alternativ till diskmedel är miljöavfettningsmedel, av den typ som mackarna säljer.
4
dekaler
Väderbitning
Godsvagnar tvättas sällan och blir därför ganska snart smutsiga. Vagnskorgen bör därför förses med ett visst smutslager. Våra väderbitningsfärger i pulverform kan med fördel användas till detta. Använd en mörkbrun nyans
för att simulera bromsdamm och sot från
ASJ-L G byggbeskrivning
Vagnens gavel.
Vagnvikt
S
ka du köra långa tåg är det viktigt att vagnarnas vikt inte varierar för mycket. Vi har
kommit fram till följande formel för vikten:
6*A+4,5*L +-15%. A betecknar antal axlar
och L vagnens förebildslängd i meter. Vikten tillåts variera 15 procent upp eller ned.
Den här vagnen bör alltså helst väga
6*2+4,5*7,5=46 gram och får väga mellan 39
och 53 gram. Utan någon barlast väger modellen
cirka 29 gram. Den är alltså ganska mycket för
lätt.
För att få rätt vikt kan du limma fast några lagom tunga föremål på vagnsgolvet. Detta ska alltså göras innan taket limmas fast.
¨
ångloken. Lagergafflarna och axelboxarna bör
vara försedda med ett lager damm, som också
åstadkoms med väderbitningsfärgerna, men
med en gråbeige nyans. Komplettera med en
gråsvart nyans för att simulera oljeläckage.
Smörj ut
Montera hjulaxlarna. För att vagnen ska rulla
lätt och att axellagren inte ska slitas ut med tiden, bör axeltapparna förses med smörjmedel
innan axlarna monteras. Vi rekommenderar
smörjmedel som är avsett för motorcykelkedjor. Fördelen med det är att det inte dunstar
med tiden, vilket normal olja gör.
¨
Övriga
modeller
R
imbo Grande har tagit fram etsplåtar
och byggsatser till ett antal svenska
modeller. Rullande materiel för både
smalspår och normalspår finns på programmet, liksom husbyggsatser och husdetaljer.
Passande till vagnen erbjuder vi Np-loket
och en serie ytterligare godsvagnar som kompletta byggsatser. Sortimentet utökas löpande
med fler modeller.
Om du skickar ett frankerat kuvert till Rimbo
Grande AB, Box 2009, 141 02 Huddinge, får
du en lista på vad som finns i lager. Du kan också nå oss på telefon 08-774 24 34.
¨
Rimbo Grande AB
Vår lödteknik i korthet
Verktyg vi rekommenderar
F
ör att underlätta valet av verktyg och bearbetningsmetod har vi i byggbeskrivningen angivit för varje arbetsmoment
vad vi rekommenderar. Verktygen och bearbetningsmetoderna har vi tilldelat bokstavskoder, enligt nedanstående förteckning.
Observera att alla nedan uppräknade verktyg
kanske inte krävs till just den här modellen.
A Avbitartång (sidavbitare). För att klippa
av tråd och klenare profiler (Elfa
80-450-07).
B Skruvstycke med släta backar, alternativt
speciell bockningsapparat. Ju bredare
skruvstycke, desto bättre.
C C-tving (Clas Ohlson 20-2574). Användes ibland för att hålla fast modellen, exempelvis när detaljer ska lödas fast.
D Miniborrmaskin (siffran anger borrdimension). D som i ”drill”.
E Stållinjal för kontroll av delars rakhet eller
planhet. Används också för att mäta till
profil- eller trådbitar (CO 20-1363).
F Fingrar (dina egna).
G Gravérstickel, spetsig typ. Används mest
för att ta bort överflödigt lödtenn.
H Korspincett. En pincett som fjädrar ihop i
stället för att fjädra isär. Idealisk för att
hålla ihop delar som ska lödas (Elfa pincettsats 80-413-03).
I M1 gängtapp med handtag.
J M1,4 gängtapp med handtag.
K Körnare som är ordentligt spetsig (CO
20-451). Används för att trycka ut nitimitationer och i vissa fall att göra ansatser
för borrning. En liten hammare (100
gram) hör också till.
L Lödning. Se ruta om lödteknik.
M Urmakarskruvmejsel. Siffran anger bredd
i mm (CO 30-1950). M som i mejsel.
N Nålfil, platt (CO 30-3205).
O Koniska brotschar i dimensionerna 0,3 –
2 mm. Används för att föstora hål som är
för små. Brotschade hål blir också perfekt runda och får en fin yta. Det är viktigt
vid lagring av hjulaxlarna. Vi gör därför
axelhålen avsiktligt lite för små, för att
den etsade ytan är inte lämplig för lagring
av axlar som ska rotera.
P Plattång, liten för elektronikbruk (Elfa
80-450-98).
Q Glasfiberraderare. Perfekt för att ta bort
mindre mängder överskottslödtenn på
synliga ytor. Speciellt användbart om du
blir tvungen att löda på utsidan av modellen.
R Smal OH-penna (Faber-Castell OH-Lux
1523S eller motsvarande). För tillmätning
av profiler och tråd. Ibland behöver också märken göras för borrning eller placering av detaljer, men försöker kontruera
våra modeller så långt som möjligt, så
mätning och utmärkning av borrhål mm
inte behöver göras.. R som i rita.
S Guldsmedssåg med blad för metall (Clas
Ohlson 20-415). Behövs ibland för kapning av profiler. S som i såg.
T Smal plattång av hög kvalitet (för elektronikbruk). Ibland är den vanliga plattången
för bred. T som i tång (Elfa 80-452-13).
X Nagelsax (rak). Används i huvudsak för
att klippa loss delarna från etsarket och
att klippa bort resterna av nabbarna från
detaljerna. Med en bra nagelsax kan nabbarna klippas bort fullständigt och du slipper fila. Det spar mycket tid. Endast när
saxen inte kommer åt behöver du fila
bort nabbar, men vi har försökt placera
dem så de går att komma åt. CO 24-2992
är en användbar sax.
¨
Rimbo Grande AB
V
i rekommenderar lödning av de flesta
detaljer, även om limning också är möjlig.
För nybörjaren kanske det förefaller lättare att limma, men att få en tillräckligt stark limning är faktiskt inte helt lätt. Med rätt teknik och
lite övning är det faktiskt både lättare och snabbare att få ett snyggt och starkt resultat med lödning.
De flesta detaljer på våra modeller kan lödas på
baksidan / insidan där lödningen inte syns. Då
ställs inga speciella krav på lödningens utseende.
Sådana detaljer som måste lödas på utsidan är
svårare. Här måste oftast överflödigt lödtenn avlägsnas, vilket kan vara lite tidsödande. För detaljer som inte kan lödas från insidan kan limning
vara ett bättre alternativ, förutsatt att limningens
lägre hållfasthet inte är ett problem.
Vår lödteknik bygger på användning av en temperaturkontollerad lödpenna med lämplig spets
och ett flytande flussmedel som gör att tennet flyter ut och fäster ordentligt på metallen. Lödtenn
av elektroniktyp innehåller visserligen flussmedel
men det är inte alls tillräckligt för modellbruk.
Faktum är att det vore bättre att ha ett lödtenn
utan flussmedel, eftersom det hartsbaserade
flussmedlet är lite besvärligt att avlägsna från modellen. Det flussmedel vi använder heter Effekto
och innehåller zinkklorid. Det är lättflytande som
vatten och penslas på lödstället innan lödningen
sker.
Tack vare att du har flussmedlet på lödstället
redan, är det inget som hindrar att du applicerar
lödtennet på lödspetsen och sedan sätter an den
mot modellen. Det gör det enklare att dosera
mängden lödtenn, så det inte blir så mycket
överskottstenn att avlägsna från modellen.
Flussmedlet gör också att värmen överförs bättre från spetsen till modellen, verkar det som.
Dessutom flyter tennet ut på ett helt annat sätt än
det skulle ha gjort annars.
Effekto verkar oxiderande på mässing och
många andra metaller. Därför ska du vara noga
med att tvätta modellen när du har arbetat klart
på den för dagen. Eftersom Effekton kan göra
modellen lite kladdig och obehaglig att hantera,
bör du i själva verket tvätta den med jämna mellanrum, under arbetets gång.
Förutom applicerandet av tenn och flussmedel,
är det viktigt att delarna som ska lödas ihop hålls
på rätt plats och stilla när lödningen görs. Ofta är
det svårt eller till och med omöjligt att justera läget efteråt, trots att ju lödtennet går att smälta
och därför skulle tillåta justering. Problemet är att
det kan vara svårt att smälta hela lödningen på en
gång och att delarna blir så varma att de inte går
att hålla i för att göra justeringen.
Om du har varit för generös med tennet, måste
du ofta avlägsna överflödigt tenn. Det görs bäst
med en graverstickel (G) och som slutputsning
en glasfiberraderare (Q). Fil (N) kan vara ett alternativ om det inte finns utstående detaljer som
måste aktas.
Vi rekommenderar en lödstation med cirka 50
watts effekt. De kan i allmänhet förses med olika
spetsar, vilket gör dem betydligt mer mångsidiga
än enklare lödpennor. De innehåller också någon
form av temperaturreglering, vilket är viktigt för
att spetsarna inte ska oxidra och brännas upp i
förtid.
Den verkliga klassikern är TCP-modellen från
Weller. Den bygger på att spetsen förlorar sin
magnetism vid en viss temperatur. Magneten i
spetsen påverkar en kontakt som ger ström till
värmeelementtet. Det är alltså spetsen som avgör temperaturen och det finns spetsar med olika
tempeartur att köpa. Detta i kombination med
olika bredder och form på spetsarna ger en
mycket mångsidig lödutrustning.
För att löda små delajer använder du en relativt
smal spets med medelhög temperatur. För grövre detaljer skaffar du en bred spets med högre
temperatur. På så sätt får du betydligt mer värme
till lödstället.
Modernare lödstationer har en elektronisk
temperaturreglering där du kan ställa in temperaturen med en ratt. Även Weller erbjuder en sådan modell, men priset är lite högre än för TCP.
Ett annat fabrikat är Ersa. Weller är dock de som
har störst sortiment spetsar och används av industrin. Man kan därför räkna med att spetsar
och reservdelar finns på marknaden under överskådlig framtid.
Weller-produkterna säljs av Elfa. Vill du snåla
riktigt kan du köpa en TCP-lödpenna separat och
driva den från en lös transformator med 24 V 50
VA lindning. Det blir billigare än att köpa en komplett lödstation, speciellt om man kan komma
över en transformator billigt.
Det har talats och skrivits en del på senare tid
om motståndslödning. Det kan ge mycket bra resultat, men kräver en speciell utrustning, som är
relativt dyr. Som med alla metoder kräver motståndslödning också en del träning innan resultatet
blir riktigt bra.
Motståndslödning klarar lödningar som är svåra
att göra med konventionell lödning men är inte
lämpligt till alla typer av lödningar. Du behöver
alltså ändå ha utrustning för och behärska konventionell lödning. Därför har vi valt att konstruera våra modeller så att de svåra lödsituationerna
undviks och du klarar alla lödningar med konventionell lödteknik utan problem.
¨
Har du provat våra husmodeller?
Rimbo Grande gör även byggnader i etsteknik. Det möjliggör extremt fint återgivna
fönsterspröjsare, ”snickarglädje” och andra fina detaljer. Satserna levereras med
skorstenar gjutna i vitmetall. För närvarande finns fyra olika byggnader att välja på.
Se vår katalog för mer information om de olika modellerna.
Stationshus
från Länna –
Norrtälje
järnväg, en
av våra husmodeller.
ASJ-L G byggbeskrivning
5
Målning och märkning av vagnar
D
et spelar ingen roll hur snyggt du har
byggt din modell om målningen är kladdigt och fult gjord. En misslyckad målning
kan fördärva hela modellen och det är säkert därför många drar sig för att sätta igång med målningsjobbet.
Det finns två tänkbara sätt att måla en modell:
med pensel eller sprutmålning. Den senare kan
göras med sprayburk eller tryckluftsdriven färgspruta. Eftersom vi behöver speciellt utvalda färgnyanser är sprayburk oftast inte ett alternativ. De
flesta sprayburkar ger också alldeles för mycket
färg på en gång och innehåller ofta ett för grovt
pigment. Målningen av en modellvagn kan indelas i
sex moment:
• Grundmålning
• Målning av basfärgen
• Målning av olikfärgade ytor
• Detaljmålning
• Skyddsfinish
• Väderbitning
Vi rekommenderar att bygga modellen helt klar innan målningsarbetet börjar. Det kan visserligen
underlätta att måla vissa detaljer innan de monteras på modellen, men då kan de inte längre lödas
fast och man kan inte utnyttja färgens förmåga att
dölja skarven mellan delarna.
Förutom målningen är det några andra moment
som ska göras efter att vagnen är färdigbyggd. Nedanstående lista sammanfattar:
• Provkörning med kontroll av koppelhöjd, kurvtagning, kortslutningstendenser. Justering av
eventuella problem.
• Rengöring / avfettning.
• Sprutmålning av grundfärgen.
• Sprutmålning av basfärgen.
• Maskering.
• Sprutmålning av olikfärgade ytor.
• Bättring med pensel av grundfärgen ifall maskeringen inte var perfekt.
• Penselmålning av detaljer.
• Applicering av dekaler och skyltar.
• Sprutmålning av matt klarlack som skyddsfinish.
• Montering av ev. fönsterglas.
• Smörjning av axellager, ihopsättning av vagnen.
• Väderbitning.
Rengöringen och avfettningen är ett viktigt moment, som avgör hur väl grundfärgen kommer att
fästa på modellen. Eftersom mässing tyvärr har
den egenskapen att färg inte fäster överdrivet bra,
gäller det att få så bra fäste som det är möjligt.
Det finns olika metoder för att öka fästet. Vi har
hittills använt Vim och en barntandborste, som
modellen skrubbas med. Fördelen är att Vim innehåller slipmedel som ruggar upp metallytan och
gör att färgen fäster bättre. Nackdelen är att det
är väldigt svårt att skölja bort allt slipmedel. Det
räcker inte med att skölja under rinnande vatten
för att få bort allt Vim, utan det måste borstas
bort. Oftast blir det ändå lite grand kvar på svåråtkomliga ställen, vilket resulterar i en knottrig yta
där.
Ett annat bra rengöringsmedel är Carrs Acidip.
Det är en svag syra som tar bort fettet från fingeravtrycken, vilket är det som framför allt hindrar
färgen från att fästa. Efter att Acidip har använts
måste syran neutraliseras med Carrs Neutralizing
rinse. Möjligen kan någon annan syra användas, exempelvis fosforsyra, men det har vi inte testat.
Valet av färgfabrikat är också betydelsefullt. Du
bör inte blanda färger från olika tillverkare och
helst inte heller måla olika typer av färg på varandra. Bäst är om du kan hålla dig till ett färgfabrikat.
Färgernas egenskaper påverkas till stor del av
vilket lösningsmedel de är baserade på. Det finns
tre olika grundtyper:
• Vattenbaserade färger
• Lacknaftabaserade färger
• Cellulosafärger
Vattenbaserade färger är minst hälsovådliga, men
är inte alltid så miljövänliga då de innehåller starka
konserveringsmedel för att inte mögla. Dessa fär-
6
ger kan ofta även spädas med sprit. Ibland finns
speciella lösningsmedel för sprutmålning. Vanliga
fabrikat är Tamiya och Polly-S.
Lacknaftabaserade färger är kanske de mest
kända och använda. I denna grupp finns den klassiska Humbrol-färgen. Ett annat fabrikat är Testors.
Färgerna kan med fördel spädas med balsamterpentin, som är en naturprodukt och därför miljövänlig. Varken lacknafta eller terpentin är dock
hälsosamt att inandas i större mängder, så se till att
det finns ventilation vid sprutmålning. Ofta har
färgtillverkaren ett speciellt lösningsmedel, som
rekommenderas vid sprutning.
Cellulosafärger är inte så vanliga, men säljs för
modellbruk i England. De späds med thinner och
är därför mycket hälsovådliga.
Vi använder numera själva och rekommenderar
Testors färger. De är av högre kvalitet än Humbrols och är förpackade i glasburkar som är tätare
och bättre att hantera än Humbrols plåtburkar. Vi
använder Humbrol-färger till en del detaljmålning,
eftersom Testors inte har lika stort sortiment av
kulörer. Testors-färgerna säljs av bland andra Harambee Hobby i Stockholm.
Som grundfärg använder vi Testors grå grundfärg nr 2737. Vi späder den med Testors sprutförtunning (nr 1789), enligt rekommendationen på
förpackningen. Testors-färgerna är mycket lättsprutade, det är en av deras fördelar gentemot de
vattenbaserade färgerna.
Vagnens korgfärgen kommer sedan. Även underredet sprutas med den. Däremot sprutar vi lagergaffelenheterna separat med svart färg. Givetvis är hjulen avlägsnade då.
Så här kan du maska när taket ska sprutas.
Maskering
Taket på täckta vagnar ska oftast vara gråsvart och
ska också sprutas. För att göra det måste väggarna
maskas. Börja med att måla Humbrol Maskol upptill på gavlarna. Skär sedan ut ett hål i en pappskiva
som är 0,5 mm mindre än vagnkorgens bredd och
längd. Den träs på vagnen, alldeles under taket och
hindrar då att väggarna nås av färgen.
Nästa steg är detaljmålningen, som görs med
pensel. Vi brukar också penselmåla vagnsgolvet på
öppna vagnar, trots att det är en ganska stor yta.
Dekaler
Dekalerna appliceras på traditionellt sätt:
• Skär ut dem från arket med en skalpell. Använd
inte sax, då det kan göra att bärfilmen spricker.
Våra dekaler har bärfilm bara under själva texten, så du behöver inte skära exakt intill.
• Lös upp pappret i en liten tallrik vatten.
• Droppa en droppe mjukgörare (tex Microscale
Microsol) på modellen där dekalen ska sitta.
• För över dekalen från pappret med en gravérstickel (G) eller liknande verktyg.
• Sug bort överflödigt vatten med lite hushållspapper.
• Tillsätt lite mer mjukgörare och justera läget
med gravérstickeln.
• Låt torka.
Skyddslack
När dekalerna har torkat ordentligt och du är nöjd
med all detaljmålning och bättringsmålning, är det
dags för ett skyddande lager klarlack. Här rekommenderar vi Testors Dullcote (nr 1560), som är
den enda lack som är matt nog för godsvagnar. För
personvagnar kan en något blankare yta vara önsk-
ASJ-L G byggbeskrivning
värd. Då blandar man i ungefär en fjärdedel Glosscote (nr 1561) i Dullcoten. Även klarlacken härdas
i ugnen, enligt rekommendationen under rubriken
”så här sprutmålar vi”.
Väderbitning
Anledningen att väderbitningen kommer efter
skyddslacken är att väderbitningens karaktär förändras radikalt om man sprutar klarlack ovanpå.
Det hade givetvis varit bra att kunna skydda även
väderbitningen med klarlacken, men det är tyvärr
omöjligt att få den rätta dammiga looken då.
Vårt favoritmaterial för väderbitning är Rembrandts pastellkritor. De finns i en stor mängd
nyanser där konstnärsmateriel säljs.
Kritorna mals till pulver genom att ritas mot en
fil. Det resulterande pulvret samlas upp och förvaras i någon liten burk, exempelvis en filmburk.
Pulvret appliceras sedan med en lämplig pensel.
Vi brukar använda en som är avsedd för att fylla i
stenskott på bilar. Den är mjuk men har ändå relativt korta borst, som är lättare att kontrollera. För
att få lagom mycket färg krävs en viss övning.
Ska du ha en väldigt jämn men svag beläggning är
pastellkritorna inte så bra. Då är det bättre att
spruta med färg utblandad med Dullcote.
Så här sprutmålar vi
Vi håller till på spisen och har köksfläkten igång under arbetet. Då slipper vi andas in lösningsmedlet.
Givetvis täcker vi spisen med tidningar eller plast
först. Och naturligtvis är modellerna ordentligt
rengjorda och torra. Tänk på att du inte får ta på
de ytor som ska målas med fingrarna. Tänk också
på att hålla damm borta från modellerna och spisen.
Det är viktigt att spruta lagom mycket. Sprutar
du för ”torrt” blir det knottrigt och sprutar du för
mycket rinner färgen. För att se tydligt när det är
lagom blött, är det bra att ha en kraftig lampa riktad från sidan. Du ser då att färgen börjar blänka
när det är lagom blött. Lampan i köksfläkten ger
tyvärr reflexerna på fel ställe, så du har svårt att se
dem. Du märker snart på vilket avstånd du ska hålla sprutan för att det ska bli lagom spridning av färgen.
Färgen torkar så pass snabbt att du, när du har
sprutat modellens alla sidor kan gå tillbaks och
spruta en gång till. Det behövs oftast ungefär tre
sprutningar för att det ska täcka ordentligt. Täckförmågan är dock olika för olika färgnyanser.
Det bästa är att spruta flera modeller samtidigt.
Då sprutar du alla en gång och börjar sedan om
från början. Du spar också mycket tid på att spruta
flera modeller samtidigt, då en stor del av tiden
består i att blanda till färgen och göra ren sprutan.
Efter sprutningen sätter vi in modellerna i ugnen,
som vi tidigare har satt på och ställt in på 80 grader. Vi låter modellerna stå inne i 30 minuter och
stänger sedan av ugnen. När ugnen och modellerna har svalnat kan du ta ut dem. Då är färgen i princip helt torr och du kan arbeta vidare med dem direkt, om du har bråttom.
Val av sprututrustning
Testors-färgen är lättsprutad och i stort sett vilken
spruta som helst går att använda. Vi rekommenderar och använder själva Badgers Crescendo, men
den spruta som Clas Ohlson säljer (30-3224) går
också bra att använda. Den senare har dock en nål
som är lätt att skada och är inte lika enkel att hålla
ren som Crescendon.
Kompressorn ställs det heller inga speciella krav
på. Undvik gärna de allra billigaste, även om de i
och för sig duger. En kompressor med trycktank
och reglerbart tryck är att föredra, om budgeten
tillåter.
Till sprutorna finns ofta munstycken med olika
grovlek, som ger olika bred spridning och färgmängd. Crescendon levereras med tre munstycken. Vi brukar använda den mellangrova till att måla
vagnar.
¨
Rimbo Grande AB