Colour
and
Paint
LTH February 2015
Kerstin Barup,
Bindemedel, lösningsmedel, pigment
Ev. fyllmedel, sickativ…
Binders, solvents, pigments
fillers, driers ...
Bindemedel, lösningsmedel, pigment
Ev. fyllmedel, sickativ…
Binders, solvents, pigments
fillers, driers ...
Kalkfärg:
Kalk, vatten, pigment
Limewash:
Limestone Color:
Lime, water, pigment
Linoljefärg:
Linolja, terpentin, pigment
Linseed oil paint:
Linseed oil, turpentine, pigments
Linoljekitt:
Kokt linolja, krita, vatten
Oil putty:
Boiled linseed oil, chalk, water
Äggoljetempera:
Linolja, ägg, vatten, pigment
Egg tempera:
Linseed oil, eggs, water, pigments
Limfärg:
Lim, vatten, krita, pigment
Distemper:
Glue, water, chalk, pigments
Slamfärg:
Vetemjöl/rågmjöl, vatten, järnvitriol,
(vitriol = sulfathydrat),
pigment (ev. linolja som löses i såpa,)
Calcimine:
Wheat flour / rye flour, water,
copperas, (vitriol = sulfathydrat),
pigments (and possibly linseed oil
dissolved in soap,)
pigment
Traditionella pigment – sedan antiken
Traditional pigments - since antiquity
1. Jordfärger - de färgstarkaste
lerjordarna man kunde finna!
1. Earth colour – the most colourful clay
you could find!
2. Mineralpigment
2. Mineral pigments
3. Organiska pigment
3. Organic pigments
Traditionella pigment – sedan antiken
Traditional pigments - since antiquity
JORDFÄRGER – färgstarka lerjordarter
(uppslammad, torkad, mald lerjord med
högt innehåll av färgstarka järn- och
manganoxider)
Gula, röda, bruna, grönaktiga
EARTH COLOURS - colorful clay soil
(precipitated, dried, ground clay soil with
high content of colorful iron and
manganese oxides)
Yellow, red, brown, greenish
Gult:
Guldockra, terra di siena (rena gula
pigment)
Mer oren ockra (vanligare)
Yellow:
Gold ocher, terra di siena (pure yellow
pigment)
More unclean ocher (more common)
Rött:
Röda jordfärger (sydligare länder)
Brända gula pigment (Falu rödfärg): gul
järnhydroxid blir röd järnoxid vid
bränning. Från brunorange (brunockra)
till lila (caput mortuum).
Engelskt rött (en av de renaste formerna)
Bränd terra (mjukare – ”mahognyfärg”)
Red:
Red earth colors (southern countries)
Burnt yellow pigments (Falu red paint)
yellow iron hydroxide becomes red iron
oxide upon firing. From brown-orange
(brown ocher) to purple (caput
mortuum).
English red (one of the most pure forms)
Burnt Terra (softer - "mahogany color")
Traditionella pigment – sedan antiken
Traditional pigments - since antiquity
Brunt:
Innehåller manganoxid: Umbra (gröngråbrun-rödaktigt brun). Rå umbra
blir mer rödbrun vid bränning. Umbra
importeras framför allt från Cypern.
Grön umbra är inte en naturlig
jordfärg utan blandning av svart och
gult pigment (enbart svart pigment ger
blåaktig färg)
Brown:
Contains manganese oxide: Umber
(green-gray-brown-reddish brown). Raw
umber is becoming more reddish brown
in firing. Umbra is imported mainly from
Cyprus.
Green umber is not a natural earth
colour but a mixture of black and yellow
pigments (only black pigment gives
bluish color)
MINERALPIGMENT – ännu
klarare färger
Gula, röda, gröna, blå
Både naturliga mineraler och
kemiska föreningar (dyrt!)
Antika mineralpigment:
Auripigment, realgar (gul resp. röd
arseniksulfid)
Cinnober (kvicksilversulfid)
Ultramarin (Lapis Lazuli,
halvädelsten)
Malakit och azurit (berggrönt och
berggrått, basiska kopparkarbonat)
Blyvitt (blykarbonat)
Zinkvitt (zinkoxid)
Titanvitt
Blyglete (gul blyoxiad)
Blymönja (orangeröd blyoxid)
Spanskgrönt (kopparacetat)
MINERAL PIGMENT - even brighter
colors
Yellow, red, green, blue
Both natural minerals and chemical
compounds (expensive!)
Ancient mineral pigments:
Auripigment, realgar (yellow
respectively red arsenic sulphide)
Cinnabar (mercury sulfide)
Ultramarine (Lapis Lazuli, semiprecious stone)
Malachite and azurite (green mountain
and mountain grey, basic copper
carbonate)
Lead white (lead carbonate)
Zinc white (zinc oxide)
Titanium white
Litharge (yellow blyoxiad)
Red lead (orange-red lead oxide)
Spanish Green (copper acetate)
MINERALPIGMENT – ännu
klarare färger
MINERAL PIGMENT - even brighter
colors
Newly invented mineral pigments:
Nyuppfunna mineralpigment:
Berlinerblått eller pariserblått
(järncyanidförening) från 1704
Prussian blue or Paris blue (iron
cyanide compound) from 1704
Koboltblått (koboltaluminat)
ca 1800, ännu färgstarkare blått
Cobalt blue (cobalt aluminate) about
1800, more colorful blue
Syntetisk ultramarin
(det färgstarkaste blå pigmentet)
från 1828
Synthetic ultramarine (the most colorful
blue pigment) from 1828
Krom upptäcktes 1797:
Kromgult (blykromat)
Kromgrönt (=kromgult + berlinerblått)
Zinkgult (zinkkromat)
Zinkgrönt (=zinkgult + berlinerblått)
Scheelesgrönt, Schweinfurtergrönt
(koppararsenik) kraftiga färger, mycket
giftiga
Chromium discovered in 1797:
Chrome Yellow (lead chromate)
Chrome Green (= chrome yellow + Prussian
blue)
Zinc yellow (zinc chromate)
Zinc Green (= zinc yellow + Prussian blue)
Scheele Green, Schweinfurtergrönt (copper
arsenic) bright colors, very toxic
Kromoxidgrönt (ej giftigt men inte så
beständigt) blev det vanligaste gröna
pigmentet under 1900-talet
Chromium Oxide Green (non-toxic but not as
resistant) was the most common green
pigment during the 1900s
Järnoxidfärger (kemiskt framställda,
vanligaste pigmenten under 1900-talet):
Oxidgult (järnhydroxid)
Oxidrött (järnoxid)
Oxidsvart (järnoxid)
Oxidbrunt (oxidsvart + oxidrött)
Iron oxide colors (chemically produced,
common pigments during the 1900s):
Oxide Yellow (ferric hydroxide)
Oxide red (iron oxide)
Black oxide (iron oxide)
Oxide Brown (oxide black + red oxide)
Järnoxidfärgerna efterliknar jordfärgerna,
men är mindre i kornstorlek och saknar vit
kaolinlera och aluminiumsilikat som ger
djup åt färgen. (Andra fyllmedel används)
Iron oxide colors look like earth colors, but is
smaller in grain size and lacks white kaolin
clay and aluminum which gives depth to the
color. (Other fillers were used)
ORGANISKA PIGMENT – t.ex.
växtsafter
Gula, röda (interiörmåleri)
Sot och kol:
Kimrök (skorstenssot)
Bensvart (benkol)
Båda blir tydligt blåaktiga när
de blandas med vitt – kan
kompenseras med gult
Växtsafter har mycket länge
använts till textilfärgning o.d.
För byggnadsmåleri måste man
fälla ut färgämnet på ett
substrat, förr oftast krita eller
fältspat, senare bariumsulfat.
Då får man färgpulver som kan
blandas i linolja eller limfärg.
Inte tillräckligt beständiga för
utomhusmålning.
ORGANIC PIGMENT - eg plant juices
Yellow, Red (interior painting)
Soot and carbon:
Carbon black (chimney soot)
Bone black (animal charcoal)
Both are clearly bluish when mixed with
white - can be offset with yellow
Vegetable saps has for a very long time
been used for textile dyeing etc.
For architectural coatings one must
precipitate the dye onto a substrate,
usually chalk or feldspar, later
alsobarium sulfate.
Then you get a powder-pigment that
can be mixed in linseed oil or
distemper.
Not sufficiently resistant for outdoor
painting.
ORGANISKA PIGMENT – t.ex.
växtsafter
ORGANIC PIGMENT - eg plant juices
Skyttgult (gula bärsafter)
Gurkmeja, saffran
Krapplack (extrakt av
krapprot)
Drakblod (från drakblodsträdet,
en organisk cinnober)
Karminlack (kermes-lusen)
Indigo (Indioferaträdet)
Lackmus (lavaart)
Purpur (mussla)
Sagittarius Yellow (yellow juice of
berries)
Turmeric and saffron
Krapplack (extract of madder)
Dragon's blood (from the dragon tree,
an organic vermilion)
Karminlack (carmine lacquer)
Indigo (Indioferaträdet)
Litmus (lava species)
Purple (clam)
1700-1800-1900-talet: utveckling
av färgstarkare, billigare,
beständigare pigment.
Först oorganiska kemiska
föreningar (giftiga), senare
syntetiska, organiska pigment
1700-1800-1900s: the development of
more bright colors, cheaper, more
resistant pigments.
First, inorganic chemical compounds
(toxic), later synthetic organic pigments
LITTERATUR
Andren, E., Skråtidens byggnadshantverkare, i Fataburen 1974.
Bethuns, C.I., Målarhandbok nedtecknad 1727, Gävle 1994.
Cennini, C.d' A., The Craftsman 's Handbok, övers.av Il Libro dell' Arte av Thompson Jr., D.V.,
New York 1954.
Cennini, C. Om målarkonsten, svensk övers, av Il Libro dell'Arte av S. Möller, Stockholm 1947.
Cramer, M., Färg på fasader i Stockholm, Stockholms Stadsmuseum, stadsvandringar 2, 1980.
Den röda färgen. Boken om Falu Rödfärg, red. Kjellin, M., Stockholm 1999.
Den svenska färghandlaren, red. Kjellander, K., Sveriges Färghandlares riksförbunds instruktionsbok
för medlemmarna, Stockholm 1935.
Doerner, M., Malmaterial und seine verwendung im Bilde, Leipzig 1928.
Dreijer, C., m. fl., Arkitekter om färg & måleri, Stockholm 1992.
Eastlake, C.L., Methods and Materials of painting of the Great Schools and Masters, first
publ.l847, New York. (around 1980).
Farger og Stil, Fortidsminneforeningen, Riksantikvaren, Norsk Kulturråd, Fortidsvem l, Oslo
1989, 2:a uppl 1992.
Fridell Anter, K. och Wannfors, H., Så målade man, Stockholm 1990.
Färghandelns varukännedom, För Sveriges färghandlares riksförbunds räkning sammanställd och
bearbetad av K. Kjellander, Stockholm 1940. Flera upplagor finns.
Gettens, R.J.och Stout, G.L., Painting Materials, New York, u.å. (ca 1980).
Gramen, L.N., Lantmannabyggnader, Handbok i lantbyggnadskonst, Stockholm 1916.
Gustafsson, G., Biörnstad, A., Skansens handbok i vården av gamla byggnader, Stockholm
1981, senare upplaga finns.
Hald, P., Maleriets teknik, Köpenhamn 1978.
Hallström, B., Måleriets material, Borås 1986.
Handbok i rostskyddsmålning, Korrosionsinstitutet, bull. 85, 2:a uppl. Stockholm 1984.
. av B. Dahlgren, Stockholm 1989.
30
Hantverkets Bok, Måleri. Stockholm, l:a uppl. 1934, 5:e uppl1953.
Harley, R.D., Artists pigments c. 1600-1835, 2:a uppl England 1982.
Hidemark, 0., m. fl., Sårenoveras torp och gårdar, Västerås 1982 (senare upplaga finns).
Hjorth, S-0, Kjellberg, H., Åkesson, K., Traditionell kalkfärg, Stockholm 1998.
Husbyggnad, red. O. Hökerberg, 2 delar, Stockholm 1939. Flera upplagor.
Jerkbrant, C. och Lyckman, K.K-dotter, Oljelin och linoljor, CTH, Göteborg 1996.
Johansson, E.O., Svenskt fasadmåleri under renässans och barock, Tidskrift för konstvetenskap,
1930, Lund.
Johansson, T., Hantverkets bok, Färg, den allmännafärglärans grunder, Stockholm 1937.
Kallstenius, G., Handbok i oljemålning, Stockholm 1958.
Karlsson, V., Lärobok i husbyggnadskonstruktioner, del V, Stockholm 1915.
Kumlien, A., Oljemåleriet. Material, metoder och mästare, Stockholm 1946 (senare upplagor
finns).
Kumlien, A., Akvarell, gouache, pastell och tempera, teknisk handledning av Akke Kumlien,
Stockholm 1948.
Kulturminnesvård 1983:2, Tema: Traditionellt byggnadsmåleri, Riksantikvarieämbetet, Stockholm
1983.
Lagerlöf, E., Målade fasader.Något om färgspår på gotländska kyrkoexteriörer. Nordisk medeltid.
Konsthistoriska Studier tillägnadeArmin Tuulse, Uppsala 1967.
29
Langlais, X de, La Technique de la Peinture a l'Huile, Paris 1959.
Lepasoon, U., Byggnaders särdrag. En stilhistorisk handbok 1880-1960, Boverket 1995.
Lindberg, B., Måleriteknik. Måleriets material och praktik. Kompendium utg. av Institutionen
för konstvetenskap i Lund, 1977 (senare upplagor finns).
Lindholm, E., Kalkmålningsteknik Al fresco, al secco, stucco lustro, sgraffitto. Stockholm 1969
(senare upplagor finns).
Linoljefärg, Riksantikvarieämbetets provsamling, Riksantikvarieämbetet 1990.
Liineburg, L. och Svensson, 0., Färger och lacker, Stockholm 1962.
Löfroth, C., Byggnadsindustrin, Praktisk uppslagsbokför byggnadsverksamhetens olika grenar,
Stockholm 1918.
Malinowski, E., Puts på gamla hus. Byggforskningsrådet, 1992.
Mayer, R., The Artists Handbook ofMaterials and Techniques, 3:e uppl., New York 1979.
Mårdh, P-A, m. fl., Röda stugor, Stockholm 1990.
Nyström, J-0, Marmorering, modernt hantverk med tusenårig tradition, utställning på Kungl.
Biblioteket, 1987.
Reclams Handbuch der kiinstlerischen Techniken, Band l und 2, Stuttgart 1988.
Rentzhog, S., Falu rödfärg, 2:a uppl., Grycksbo 1988.
Rohmdal, A.L., m. fl., En bok om rödfärg, Stockholm 1932.
Rothstein, E.E. von, Handledning i allmänna byggnadsläran, l:a uppl 1856.
sekelskiftets byggteknik, Om arkitekten Valfrid Karlsson, byggnadsverk och läroböcker, red. C.
Björk, P. Kallstenius, L Reppen, Borås 1995.
Selling, G., Fasader ochfärger på gamla hus. stadsbyggnad 37:1971.
Strömsholms slott, Fasadrenovering 1985-87, Byggnadsstyrelsen 1988.
Söderlund, R., Färg och målning, Helsingfors 1924.
Tall berg, A., Om måleriets och färgernas kemi; En hjälpreda för konstnärer och museimän,
Stockholm 1916.
Theophilus, OnDivers Arts, övers. fr. latin av Hawthorne, J.G., Smith, C.S., New York 1979.
Vasari, G., Vasari on technique, övers av 1500-talsorginalet av L.S. Maclehose, New York 1960.
Wedholm, L.J., Tidskrift innefattande Handledning i Svenska Jernbruksekonomien, 12 häften,
Stockholm 1867-69.
Vitruvius, Tio böcker om arkitekturen, svensk övers
Andersson, Stig, Sonesson, Artur, Vannerberg, Nils-Gösta, Kemin i samhället,
Esselte studium, 1989
Fridell Anter, Karin, Wannfors, Henrik, Så målade man, svenskt
byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid, Svensk byggtjänst, 1997
Färg- och lackteknisk ordlista, Tekniska Nomenklaturcentralen / AB Svensk
Byggtjänst, 1988
Karlsson, Lennart, Lindgren, Mereth, Nockert, Margareta, Piltz, Anders,
Svanberg, Jan, Tångeberg, Peter, Ullén, Marian, Den romanska konsten,
Signum, 1995
Lewenhaupt, Tonie och Hammarskiöld, Hans, Svenska färger, Natur och
Kultur/LT:s förlag, 2003
Millhagen, Rebecka, (red.) Hantverket i gamla hus, Byggförlaget / Svenska
föreningen för byggnadsvård, 1999 Mårdh, Per-Anders, Röda stugor,
Byggförlaget, 1990
Nylén, Paul, Färg- och Lackkemi, Kungliga Tekniska Högskolan, 1970
Paulsson, Gregor, (red.)
Hantverkets
Bok, Måleri, Lindfors, 1934, 1937, 1938
Sidan
uppdaterad
Riksantikvarieämbetet, Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper,
Riksantikvarieämbetet, 1999
Romdahl, Axel L. En bok om rödfärg, Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag, 1932
Seymour, Raymond B., (red.) History of Polymer Science and Technology,
Dekker, cop. 1982
Seymour, Raymond B., Mark, Herman F.(red.) Organic Coatings: Their Origin
and Development, Elsevier Science Publishing Co., Inc, 1990