Genusperspektiv på ledning och samverkan vid olyckor och kriser
Genusperspektiv på ledning och samverkan vid olyckor och kriser – en forskningsöversikt 2 MSB:s kontaktpersoner: Pia Håkansson, 010-240 3593 Publikationsnummer MSB910 – september 2015 ISBN 978-91-7383-599-2 3 Författarna Ulrika Jansson Fil. dr. i arbetsvetenskap/universitetslektor i genusvetenskap Karlstad universitet Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Institutionen för sociala och psykologiska studier www.kau.se Sophie Linghag Fil. dr. i företagsekonomi/universitetslektor i genusvetenskap Karlstad universitet Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Institutionen för sociala och psykologiska studier www.kau.se Forskningsöversikten har varit finansierad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 4 5 Innehållsförteckning Inledning......................................................................................................... 6 Rapportens upplägg ........................................................................................ 6 Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser ............................. 7 Ledning ................................................................................................... 8 Genusperspektiv på ledning och ledarskap ........................................... 11 Samverkan ............................................................................................ 12 Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser ........... 15 Genus och katastrofer ........................................................................... 17 Skillnader i riskuppfattningar............................................................... 22 Genusmedveten riskhantering och analys ............................................ 24 Genus i risk- och krishantering............................................................. 25 Integrering av jämställdhet i ledningssystem ....................................... 31 Slutsatser ...................................................................................................... 49 6 Inledning Denna forskningsöversikt är ett uppdrag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, till Karlstads universitet, Centrum för genusforskning. Uppdraget handlar om hur betydelser av genus är belyst inom ledning och samverkan vid framförallt olycks- och krishantering, men även i viss mån inom andra relevanta samhällsområden. I översikten berörs även ledarskapsområdet och dess utveckling i relation till genus. Bakgrunden till att genomföra en forskningsöversikt om genus inom ledning och samverkan handlar bland annat om att lednings- och samverkansområdet ofta baserar sitt arbete på tradition och ledningsideal som präglas av män och manlighet på ett oproblematiserat sätt. Detta antas ha konsekvenser för lednings- och samverkansproblematik vid olyckor och kriser. Forskning om olycksoch krishantering utförs inom många olika vetenskapliga discipliner och med många olika perspektiv. På en övergripande nivå kan en ställa sig frågor om vad en kris är? Eller en risk? För vem eller vilka är olika fenomen ett hot eller en risk? Syftet med forskningsöversikten är emellertid att beskriva betydelser av genus eftersom det är ovanligt i kombination med frågor om ledning, styrning och samverkan i olycks- och krishantering. Kunskap om forskningsläget kring hur genus har blivit belyst inom ledning och samverkan inom olycks- och krishantering kan bidra till utveckling av samhällets förmåga att hantera ledning och samverkan vid olyckor och kriser. En redovisning av kunskapsläget synliggör även vilka områden inom ledning och samverkan vid olyckor och kriser som är viktiga, intressanta och behöver beforskas vidare. Rapportens upplägg Denna rapport vänder sig till de med intresse för ledning och samverkan vid olycks- och krishantering ur ett genusperspektiv. Rapporten är en forskningsöversikt över den forskning och litteratur som finns inom området men utan att vara heltäckande. Målet med 7 rapporten har varit att lyfta fram representativ och relevant forskning samt ge exempel på hur genus är belyst inom forskningsfältet. Rapporten består av ett antal olika delar. I den inledande delen beskrivs uppdraget och dispositionen och därefter följer ett avsnitt om Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser. Syftet med avsnittet är att beskriva vad begrepp som ledning och samverkan vid olycks- och krishantering betecknar samt presentera vad ett genusperspektiv på ledning och ledarskap innebär. Därefter följer ett avsnitt om Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser. Vi ger exempel på internationella och svenska studier som på olika sätt, och inom olika områden, diskuterar genus inom olycks- och krishantering. Forskningen presenteras genom ett antal tematiker, nämligen genus och katastrofer, skillnader i riskuppfattningar, genusmedveten riskhantering och analys, genus i risk- och krishantering och integrering av jämställdhet i ledningssystem. De olika temana innehåller studier och forskning som går i varandra och kan inte uteslutande placeras inom än den ena än den andra tematiken. I det sista temat integrering av jämställdhet i ledningssystem ges ett detaljerat exempel på hur ett inkluderande, jämställt och effektivt krisledningssystem skulle kunna utformas ur ett jämställdhetsintegrerings-perspektiv. Rapporten avslutas med ett avsnitt om slutsatser. Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser En första del av arbetet med forskningsöversikten har inneburit att tydliggöra vad begrepp som ledning och samverkan vid olycks- och krishantering betecknar för att därigenom kunna fokusera analysen kring på vilket sätt betydelser av genus har blivit belyst. I forskningsöversikten Ledning och samverkan vid olyckor och kriser (Danielsson m.fl. 2011) diskuterar författarna två inriktningar i befintlig forskning. Den ena inriktningen handlar om frågor kopplade till samverkan med berörda aktörer inom och utanför den egna organisationen (Bar-El m.fl. 2009). Här identifieras problematiken med byråkratiska organisationers flexibilitet och anpassningsförmåga i svåra lägen. Ledningens betydelse anses här är 8 till stor del vara outforskad. Den andra inriktningen av ledningsfrågor som lyfts fram av Danielsson m.fl. handlar om staber och andra tillfälligt sammansatta organisationsformer. Exempel på frågor som väckts vid ledarskapsstudier av civil krishantering är t.ex. samverkan inom staber, samverkan mellan stab och fält, organisationer som inte har någon vardagsberedskap för stora händelser versus organisationer som har det, rollbyten under en långt utdragen krishantering med mera (Huang, 2008, Sjöberg m.fl. 2011). En slutsats är att det finns behov av forskning om ledning och samverkan vid olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska organisationers anpassning vid akuta händelser och dels hantering av de temporära organisationsformer som skapas i dessa sammanhang (Danielsson m.fl. 2011). Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser nämns inte alls i forskningsöversikten och inte heller lyfts problem med bristen på sådan forskning eller behov av densamma fram. Ledning När det gäller ledning görs ofta distinktioner mellan begreppen ledning, ledarskap och chefskap. Ledarskap är ett brett område och följaktligen finns det inom forskningsområdet en mängd definitioner. Det finns dock vissa drag som förenar de flesta definitioner, nämligen ett antagande om att det rör sig om en process och ett relationellt fenomen. När ledarskap förstås som en process synliggörs att en avsiktlig påverkan utövas av en individ på andra människor för att leda, strukturera och underlätta aktiviteter och relationer inom en organisation. Ledarskap betecknar vanligen relationen mellan ledare och medarbetare. När ledarskap ses som en social process kan fler inom ett givet sammanhang vara ledare vilket innebär att det på förhand inte behöver vara någon skillnad mellan ledare och ledda (Bryman, 1996, Yukl, 1998, Parry & Bryman 2006). Ofta ingår ord som inflytande, grupp, mål och relation i definitioner av ledarskap utifrån en förståelse av en ledare som utövar inflytande över en grupp för att nå ett visst mål och som baseras på en relation mellan ledare och ledda (Bryman 1996). Bryman framhåller dock att dessa definitioner mest relaterar till den forskning som bedrivits fram till 9 mitten av 1980-talet. Under senare tid tenderar definitioner av ledarskap att beskriva ledaren som ”Manager of meaning”, dvs. denne tillmäts betydelse som meningsskapare för organisationen och dess medlemmar. Detta innebär en betoning av det symboliska ledarskapets betydelse och ledarens funktion att åstadkomma social konsensus. En annan fråga rör förhållandet mellan begreppen ledarskap och chefskap. I forskningen görs ofta en distinktion mellan begreppen ledare och chef då ledarskap har visats inte enbart utövas av dem som har titeln chef. Med ”chef” avses vanligen en formell position medan en ”ledare” definieras som någon som ”får folk med sig” utifrån att det bygger på ett förtroende och acceptans som ger makt, och inflytande (Rohlin, Skärvad & Nilsson, 1994). Ledning är emellertid mer än ledarskap och chefskap genom att det har en vidare innebörd och innefattar ledarens samtliga uppgifter, som t.ex. administrativa, ekonomiska och representativa uppgifter (Söderström 1998). Enligt Bruzelius och Skärvad (2012) innefattar ledning och ledningsarbete aktiviteter som är knutna till ledningsrollen och ledningsansvaret, dvs. att både leda verksamheter och att leda människor. Att leda verksamheter innefattar att utforma och arbeta med affärsidé, mål, strategi, organisation och styrning på ett sådant sätt att verksamheten skapar värde för dess olika intressenter. Med intressenter avses de individer, grupper, organisationer som i något avseende har en utbytesrelation med organisationen och som innebär att organisationen och intressenterna har ett beroendeförhållande till varandra. Att leda människor handlar till stor del om att mobilisera lust, energi och engagemang hos människorna som arbetar i verksamheten, direkt eller indirekt, och att inrikta detta mot verksamhetens mål (Bruzelius och Skärvad 2012). När det gäller ledning i olycks- och krissammanhang har det framförts att sammanhanget för utövandet av ledning är viktig att 10 klargöra. Enligt Fredholm och Uhr (2011) behöver det tydliggöras om det handlar om ledning i den hierarkiska monokulturella organisationen eller den pluralistiska samhälleliga kontexten. Traditionellt har ledningsbegreppet inom olycks- och krishanteringssammanhang använts med utgångspunkt i hierarkiska monokulturella organisationer som lägger tonvikt i en mer eller mindre strikt kommandostruktur med en chef i toppen. Men denna typ av ledning är, enligt Fredholm och Uhr, svår att tillämpa på ett större heterogent sammanhang som innefattar kommunala, statliga och enskilda aktörer som var och en har eget ansvar, kulturer och ideal, eftersom det inte finns förutsättningar för att tillämpa samma typ av ”top-down”- präglad ledning som i den hierarkiska monokulturella organisationen. En pluralistisk samhällelig kontext karaktäriseras istället av att olika organisationer verkar sida vid sida, men autonomt, och inkluderar flera olika organisationskulturer, intressen och målinriktningar. För att åstadkomma ledning i ett sådant mångfacetterat sammanhang behövs en princip för balansering av olika mål och situationstolkningar, dvs. man bör åstadkomma en funktionell samordning mellan aktörerna och en övergripande gemensam inriktning för helheten av aktörerna. Fredholm och Uhr menar att ledningsproblemet för att få en önskvärd ordning på denna helhet av många av varandra mer eller mindre oberoende aktörer består av att åstadkomma en lämplig balansering av de olika aktörernas situationstolkningar, uppgifter, intressen och mål. De anser att det bör finnas någon uttalad värdegrund, dvs. någon form av gemensamma mål, för hur samordningen bör falla ut för helheten. Fredholm och Uhr lyfter fram vikten av att systematisera det sammanhang som ledning utövas inom och gör följande indelning: inriktning och samordning av uppgift, inriktning och samordning av insats, inriktning och samordning av system och inriktning och samordning av system av system. Dessa fyra olika systemomfattningar motsvarar att man i den så kallade hotskalan rör sig från hantering av alldagliga, vanliga och frekventa händelser till och med nationella kriser. Synen på funktionen ledning behöver utvecklas och även omfatta situationer 11 när den hierarkiska monokulturella organisationen blir delaktör i ett skeende i den pluralistiska samhälleliga kontexten. En förmåga hos ledare innebär således både att förstå och hantera ledningsproblematik i egen, oftast hierarkisk monokulturell, organisation, där en mer eller mindre strikt kommandostruktur är tillämplig och i den pluralistiska samhälleliga kontexten, utifrån principen om värdegrundsbaserad balansering av olika mål och situationstolkningar (Fredholm och Uhr 2011). Genusperspektiv på ledning och ledarskap Forskningen om organisation och ledarskap kan sägas ha varit ”könsblind” fram till mitten av 1970-talet, då det väcktes ett intresse för kvinnors situation i organisationer och avsaknad av kvinnor på ledningspositioner. Mycket av den forskning som bedrevs under 70och 80-talen, var fokuserad på det fåtal kvinnor som var chefer, som individer, utan någon egentlig koppling till teorier om genus. Den typen av forskning kan egentligen inte karaktäriseras som kritisk forskning eftersom den bedrevs utifrån könsneutrala, traditionella, synsätt på ledningsteori. Resultaten från den här typen av studier kan grovt sammanfattas med att förklaringen till varför kvinnor saknas på ledande befattningar står att finna hos kvinnorna själva. Deras personliga egenskaper och hemsituation ses som förklaringen, och inte förhållanden och villkor som har med organisationerna att göra. Kvinnor som är intresserade av en chefskarriär måste kompensera de brister deras uppfostran inneburit, och så att säga ta sig in på mäns villkor. Män som norm för föreställningar om ledarskap och villkor för utövning av ledarskap togs för givet och ifrågasattes inte. Att kvinnor som ledare blev jämförda och bedömda utifrån en norm för ledarskap som utgjordes av män och mansdominerade sammanhang problematiserades inte (SOU 1994:3, Wahl m.fl. 2011). Vad gäller hinder för kvinnor att nå chefspositioner och kvinnors karriärprioriteringar har ett flertal studier publicerats (Wahl m.fl. 2011). I en studie av Anna Wahl (1992) visades att tvärtemot 12 föreställningen om att kvinnor inte vill avancera och bli chefer, var det inte vilja eller ambition som saknades utan kvinnorna pekade på organisatoriska hinder eller upplevd maktlöshet inför att förändra organisationsstrukturer. På senare år har utvecklingen av organisations- och ledarskapsforskning med genusperspektiv inneburit att även män och manlighet har problematiserats (se t ex Collinson & Hearn (ed.) 1996). Genusforskningen har problematiserat den rådande mansdominansen bland chefer liksom könsmärkta ideal för ledarskap. Att en stor andel på ledningspositioner är män, är både en följd av och en konsekvens till att ledarstilar, maktprocesser, hierarki, kultur, traditioner, strategier och ledningspraktiker ofta knyts till föreställningar om manlighet. Forskningen pekar på att kvinnliga ledare löper risk att utmanövreras genom att ifrågasättas antingen för att vara allt för feminina för att godtas som ledare eller alltför maskulina för att respekteras som kvinnor. På motsatt sätt innebär kopplingen mellan ledarskap och manlighet ett skydd och ett stöd för män. Män rekryterar andra män och män som är ledare ifrågasätts sällan som dåliga ledare på grund av sin könstillhörighet. I arbetssätt och kommunikation vid krishantering följer ofta en ”militär” tradition där tydlighet och förmågor att fatta beslut antas vara av särskild vikt. Samverkan Samverkan är ett välanvänt nyckelbegrepp inom olycks- och krishanteringsretoriken och kan ses som ett generellt grundvillkor i arbetet med samhällsskydd och beredskap. Fokuseringen på samverkan härrör från förändrade utgångspunkter för det civila försvaret. I betänkandet Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting (SOU 2004:134) betonas att det svenska samhällets system för att förebygga och hantera hot och risker måste bygga på en helhetssyn och gemensam planering i hela hotskalan. Men trots att begreppet samverkan har en väldigt hög användningsintensitet såväl i det politiska samtalet som i praktikens dialog förekommer enligt Uhr (2011) få diskussioner om begreppets 13 betydelser. Innebörden i samverkan anses även vara svårfångad. Ett problem menar Uhr är att det visat sig vara praktiskt svårt att få en stor mängd aktörer från olika segment av samhället att enas kring en exakt innebörd. I MSB:s publikation Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar (MSB 2014) syftar till att vägleda olika aktörer (offentliga, privata och/eller ideella organisationer) för att underlätta aktörsgemensam inriktning och samordning, det vill säga nå någon slags enighet. Ett antal ”tankemodeller” och arbetssätt föreslås för att främja ett strukturerat och likartat sätt att agera. Det handlar till exempel om att definiera centrala begrepp såsom inriktning, samordning, ledning och samverkan. Kunskap om den svenska modellen för att hantera samhällsstörningar, helhetssyn och perspektivförståelse m.m. antas också vara viktiga för att skapa samordning och effektivare utnyttja samhällets resurser. Det betonas dock att MSB endast har en stödjande roll och att varje aktör själv ansvarar för att implementera de gemensamma grunderna. Svårigheter med att samverka i praktiken beskrivs av Kristina Bartley och Mathias Ericson (2013) i rapporten ”Ett plus ett kan bli tre”. De studerar villkor för tvärsektoriell samverkan kring sociala risker på kommunal nivå i ett projekt initierat av Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Syftet med studien var att titta på hur praktiker inom olika verksamheter beskrev ”problem” med fokus på skadegörelse och anlagda bränder samt vilka metoder som fanns för att förebygga, hantera och förhindra dessa. Bartley och Ericson konstaterar att samverkan saknas och försvåras av att samverkansparterna har olika perspektiv och uppdrag. Hindren beskrivs främst vara av strukturell och kulturell art där olika problembilder resulterade i att parterna inte kunde enas kring mål eller organisering i frågan. Kulturella hinder var bland annat stereotypa föreställningar om kön och klass. Vidare fungerade metoder och rutiner, både inom och mellan olika sektorer och parter, hindrande. Formella metoder, såsom formaliserade nätverk, planering och formell kommunikation ställdes mot mer informella 14 metoder med sporadiska kontakter som alltså gjorde att samverkan försvårades. Vad gäller genusperspektiv på samverkansprocesser så efterlyser Bartley och Ericson just ett sådant i vidare forskning eftersom de såg att det som definieras som sociala risker är genuspräglat och kopplat till föreställningar om män och manlighet. En annan forskare som lyfter fram praktiska svårigheter i samverkan är Anna Johansson (2013) som studerar riskhantering och säkerhetsarbete i svensk offentlig förvaltning i sin avhandling Societal risk and safety management – Policy diffusion, management structures and perspectives at the municipal level in Sweden. Bland annat studeras den kommunala implementeringen och hanteringen av övergripande internationella och nationella strategier och målsättningar avseende sektorövergripande och multistrategiskt risk- och säkerhetsarbete. Johansson konstaterar att riskanalyser görs utifrån begränsade perspektiv – oftast med fokus på katastrofer i relation till industri och teknik – och att det finns just många praktiska svårigheter i samarbetet/samverkan. Ett helhetsperspektiv på risker och hot innebär principiellt att risk- och krishanteringen ska genomföras på hela hotskalan – dvs alltifrån mindre olyckor till kriser av mer omfattande karaktär. I Johanssons studie synliggörs hur krishanteringen koncentreras kring ”stora” kriser för bl a industrin. Ett högaktuellt exempel på hur ”stora” kriser uppmärksammas särskilt är samarbets- och utvecklingsprojektet kring skogsbranden i Västmanland som beskrivs i publikationen Att åstadkomma inriktning och samordning – 7 analyser utifrån hanteringen av skogsbranden i Västmanland 2014 (Uhr m.fl. 2015). Syftet med projektet beskrivs vara att analysera hur inriktning och samordning åstadkommits under skogsbranden för att skapa förbättrade förmågor och samarbeten inom området inriktning och samordning vid samhällsstörningar. Enligt den sammanfattande slutdiskussionen uppvisar händelsen på en övergripande nivå samma typ av fenomen som andra omfattande samhällsstörningar, det vill säga hanteringen 15 av skogsbranden var inte speciellt unik. Det handlade till exempel om spontana lösningar, så kallade ad-hoclösningar som inte grundas i förtänkt formell planering, och betydelser av personkännedom. Personkännedom antas skapa förtroende och påverka både effektiv kommunikation och rekrytering. Analyserna saknar genusperspektiv men utifrån könsteoretisk kunskap som visar att föreställningar om kön påverkar informell ledning, beslut och beslutsförmågor var det sannolikt så även i hanteringen av skogsbranden. En studie som problematiserar skogsbranden, bland annat ut ett genusperspektiv, är Anna Olofssons, Susanna Öhmans och Katarina Giritli Nygrens (2014) (O)avsiktliga konsekvenser av riskkommunikation vid extraordinära händelser: Skogsbranden i Västmanland 2014. De diskuterar de diskurser som figurerar i massmedia i samband med skogsbranden och vilka konsekvenser den massmediala risk- och kriskommunikationen kan få. Kortfattat visar deras studie att stereotypa könsroller (re)produceras bland annat genom föreställningar om heroisk maskulinitet och omvårdande feminitet samt krigsnarrativ. Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser Vad som är slående i analyserna av studier om ledning och samverkan vid olycks- och krishantering är frånvaron av betydelser av genus. Det framstår som om genus saknar betydelse eftersom genus är osynligt i beskrivningar och analyser, vilket t.ex. märks i inledningen av denna text vid genomgången av begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser. I grundläggande läroböcker på fältet som t.ex. Risk and Crisis Management in the Public Sector (Drennan & McConnell 2007) saknas beskrivningar och analyser av betydelser av genus. Könsblindhet i forskning om ledning och samverkan vid olyckor och kriser förefaller märkligt utifrån att det är en sådan tydlig könssegregering med mansdominans i organisering och ledning av 16 beredskap. Könsblindheten, dvs. okunskap och omedvetenhet om betydelser av genus, vid olyckor och kriser kan få stora konsekvenser eftersom information, kommunikation och beslutsfattande har betydelser för människors handlingsmönster i samhället. Könsblindhet i studier av organisationer och ledning påtalades av Joan Acker och Donald van Houten redan år 1974 utifrån att de gjorde en omläsning av några klassiska verk. Till exempel synliggjordes att könssegregering och selektiv rekrytering av kvinnor respektive män till vissa arbetsuppgifter samspelade med skapandet av en maktfördelning mellan könen och där gruppen män överordnades gruppen kvinnor. Det skapades också föreställningar om kvinnors respektive mäns kompetens utifrån föreställningar om kön, vilket bidrog till att skapa maktordningar. T.ex. fanns dominerande föreställningar om att kvinnor inte förstod sig på teknik till skillnad mot män, varför män och kvinnor rekryterades till olika uppgifter som innebar att män dominerade på positioner som kontrollerade användning av maskiner och teknik, som huvudsakligen bestod av kvinnor. Acker och Van Houten var bland de första att hävda att könsskillnader mobiliseras av organisationsstrukturer, dvs. att organisationsstrukturer bidrar till att skapa mäns maktpositioner och överordning i organisationer och samhället i stort. Konsekvenser som följer av könsblindhet i studier och begrepp är att kön framstår som osynligt och betydelselöst och följaktligen inget som behöver problematiseras. Män som könsvarelser, ledning som manligt könsmärkt och ledning av manligt könsmärkta verksamheter blir osynliggjorda fenomen och istället framställs en könsneutral bild. Framställande av organisation och ledning som könsneutrala fenomen kan spela en ideologisk roll i att såväl dölja betydelser av kön som att skapa en bild av arbetaren eller chefen som manligt könsmärkt i antaganden om hur organisationen ska se ut (Acker 2000). Ett av könsordningens återkommande uttryck handlar om att män tillskrivs det allmängiltiga, neutrala och högre värderade, medan kvinnor tillskrivs det avvikande och lägre värderade (de Beauvoir 1949, Hirdman 1988). I organisationer 17 innebär ofta arbetsdelningen mellan könen en könssymbolik kopplade till vanliga dikotomier mellan könen i det västerländska tänkandet, där män och manlighet förknippas med att vara aktiv, stark och självständig och kvinnor och kvinnlighet med att vara passiv, svag och osjälvständig (Hirdman 1988, WestbergWohlgemuth 1996). Positioner och arbetsuppgifter i organisationer är ofta könsmärkta, dvs. impregnerade med föreställningar om manlighet och kvinnlighet som ofta uppfattas som naturliga och självklara. Könsmärkning handlar på så sätt om att bekräfta segregering utifrån kön. Könsmärkning förmedlar även status där arbetsuppgifter eller positioner med en manlig könsmärkning ofta värderas högre än de med en kvinnlig. Könsmärkning skapas således både utifrån könsfördelningar och maktrelationer mellan könen (Wahl m.fl. 2011). Men den manliga könsmärkningen osynliggörs genom könsblindheten. Istället upprätthålls en bild av könsneutralitet, t.ex. att ledning och samverkan inte har något med kön att göra. Även frånvaron av kvinnor osynliggörs genom könsblindheten. Vi har dock funnit ett antal internationella och svenska studier som på olika sätt, inom olika områden, diskuterar genus inom olycks- och krishantering. Dessa presenteras nedan inom dessa tematiker: genus och katastrofer, skillnader i riskuppfattningar, genusmedveten riskhantering och analys, genus i risk- och krishantering och integrering av jämställdhet i ledningssystem. Genus och katastrofer I en artikel av Tyler & Fairbrother (2013) görs en översikt av internationell forskning om genus och katastrofer. Författarna anser att antologin The Gendered Terrain of Disaster: Through Women's Eyes (Enarson & Morrow 1998) är en av de första som synliggör betydelser av kön. De skriver att det mest uppenbara sätt som genus har blivit belyst är genom de starkt mansdominerade formella räddningsinsatsorganisationerna. För samtidigt som kvinnors 18 handlingar visats utgöra viktiga bidrag vid katastrofinsatser, t.ex. genom avgörande insatser för lindring och återhämtning efter katastrofer, har kvinnor i stort sett uteslutits från de formella räddningstjänstorganisationerna (Ariyabandu, 2009; Fothergill, 1998; Mishra, 2009; Robertson, 1998). Men på flera sätt har det visats att genus har betydelser vid katastrofer. I en litteraturöversikt av ca 100 artiklar inom spansk- och engelskspråkig litteratur om katastrofarbete dras slutsatsen att den teoretiska förståelsen av genus står i direkt relation till hur arbetet med katastrofhjälp planeras och genomförs i samband med katastrofer (Enarson & Meyreles 2004). I antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti 2009) presenteras en omfattande översikt, totalt 24 kapitel, som behandlar betydelser av kön i katastrofsituationer. I boken, som består av fyra delar, presenteras först grundläggande analyser av kön och förebyggande av katastrofer, för de som inte känner till området sedan tidigare. I bokens andra del problematiseras specifika utmaningar och hur dessa har hanterats. I den tredje delen fokuseras på konkreta initiativ som har tagits av olika kvinnogrupper för att minska riskerna vid katastrofer. I antologins sista del undersöks och problematiseras integrering av jämställdhet vid katastrofer och riskhantering. Där presenteras modeller för att åstadkomma jämställdhet i katastrofförebyggande arbete. Vi återkommer till en presentation av en guide, eller ”verktygslåda”, från den översikten längre fram. Studier om kön och katastrofer visar att katastrofer får olika konsekvenser för kvinnor och män. Enarson & Morrow (1998) har synliggjort nio dimensioner där genus spelar roll och har betydelser, nämligen: 1) exponering för risk, 2) uppfattning av risk, 3) beredskap, 4) varningskommunikation och insats, 5) fysiska effekter, 6) psykiska effekter, 7) räddningsinsatser, 8) återhämtning, och 9) återuppbyggnad. I forskning om kön och katastrofer framkommer att kvinnor på olika sätt är mer sårbara för effekterna av katastrofer än män. Detta ska dock inte tolkas som ett resultat av vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor, utan ska förstås utifrån sociala faktorer såsom 19 bristande jämställdhet. Marginaliserade grupper drabbas hårdare av konsekvenser från katastrofer och kvinnor missgynnas ofta på grund av deras sociala och ekonomiska ställning i samhället. Olika sociala begränsningar påverkar kvinnornas möjligheter att kunna hantera katastrofer. Det har t.ex. visats att kvinnor i mindre utsträckning än män har fått lära sig att simma. De bär ofta kläder som fungerar olämpligt och hindrande pga. könsmärkta förväntningar på kläder (Enarson och Chakrabarti 2009, Enarson och Morrow, 1998). Det är därför inte förvånande att kvinnor är överrepresenterade i dödsfall som följer av drunkning under översvämningar och tsunamier (Ariyabandu, 2009). I vissa fall, oavsett vilken typ av naturkatastrof, hindras kvinnor i sina försök att fly för att de har begränsade möjligheter att kunna röra sig utomhus eller i offentliga miljöer (Ariyabandu 2009, Chakrabarti och Walia 2009). Kvinnor har även ofta omsorgsansvar för barn, äldre och sjuka, vilket har förklarats som hinder för kvinnors möjligheter att undkomma överhängande fara (Enarson och Morrow 1998). Dessutom, i vissa internationella sammanhang, är kvinnor läskunniga i mindre utsträckning än män, vilket kan innebära att de inte kan läsa och förstå beredskapsinformation (Enarson och Morrow 1998). Även om faktorer, såsom läs- och skrivkunnighet och begränsade möjligheter att röra sig i offentliga miljöer, inte tenderar att påverka kvinnor i industrialiserade länder, finns fortfarande stora könsskillnader som hänför sig till sociala och ekonomiska ojämlikheter. I Japan är t.ex. ensamstående mödrar betydligt överrepresenterade i skador och dödsfall till följd av jordbävningar (Masai, 2009). Det finns flera bidragande förklaringar till varför det är så. Först av allt, ensamstående föräldrar är i allmänhet mer sårbara vid katastrofer då det ofta innebär att det bara är en vuxen i hushållet. För det andra finns det betydligt fler ensamstående mödrar än ensamstående fäder med omsorgsansvar, vilket gör att risken för kvinnor ökar. Och för det tredje tenderar ensamstående mödrar att ha en lägre genomsnittlig inkomst. Och när det gäller Japan, liksom många andra platser, är ensamstående mödrar också socialt stigmatiserade. De tenderar därför att leva i sämre bostäder, i fattigare delar av 20 städerna, och i bostäder som är mer benägna att rasa, vilket skadar eller dödar dem, under en jordbävning (Masai, 2009). Ett par andra exempel på studier från Japan är Mire Koikaris (2013) Training Women for Disasters: Gender, Crisis Management (Kiki Kanri) and Post-3.11 Nationalism in Japan och Yoko Saitos (2014) Progress or repetition? Gender perspectives in disaster management in Japan. Korikari (2013) visar hur kvinnor görs till en del av nationell återhämtning och återuppbyggnad efter katastrofer i Japan genom att knytas till hemmet och traditionella kvinnosysslor. Hon använder begreppet domesticerad kvinnlighet för att beskriva hur kvinnors samhällsuppgifter förbinds med hemmet som mor, maka och hemmets stöttepelare men att det är makens, barnens och släktens krav som prioriteras och därmed förstärker kvinnors underordnade position i det japanska samhället. Enligt Korikari förväntas kvinnor bidra i nationella angelägenheter vid katastrofhantering för att reducera osäkerhet och rädslor men binds genom domesticeringen till stereotypa könskontrakt på problematiska sätt. Saitos (2014) konstaterar i sin studie att katastrofhantering i Japan fortfarande saknar genusperspektiv och att kvinnors särskilda behov av integritet i tillfälliga härbärgen och evakueringscentra inte tillgodoses. Saitos visar också att kvinnors möjligheter för deltagande i såväl förebyggandefasen och återuppbyggnadsfasen är undermåligt men att kvinnors erfarenheter är högst väsentliga för att bygga motståndskraftiga samhällen. En annan studie är Hannan (2009) som belyser hur existerande ojämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller mänskliga rättigheter, socioekonomisk och politisk status, tillgång och kontroll över resurser, tillgång till utbildning och brist på andra möjligheter kan innebära att kvinnor hamnar i mer utsatta positioner vid naturkatastrofer. Fothergrill (2003) beskriver hur kvinnor som erhåller bistånd i samband med en översvämning kände sig stigmatiserade av att vara hänvisade till tillfälliga bostäder och välgörenhet vid evakueringen. En liknande studie av Fordham (1998) visar hur tillfälliga lösningar under en kris får könade konsekvenser. Evakueringsbostäder i samband med en översvämning i Skottland 21 gjorde att kvinnor primärt knöts till hemmet och traditionella hushållssysslor. Männen lämnade däremot de tillfälliga bostäderna för att hjälpa till med räddningsarbetet. Organiserandet av krisarbetet förstärkte därmed traditionella genusroller. Flera forskare har alltså uppmärksammat hur kvinnors erfarenheter i samband med kriser och katastrofer kommer att förknippas med den privata sfären. Mäns erfarenheter av katastrofer beskrivs snarare i relation till själva hanterandet av – och beslutsfattandet i – krissituationer. Genom att inte förstå och bortse från kvinnors bidrag, behov, prioriteringar kan räddningsinsatser och återhämningsprocesser efter katastrofer hindras. Det finns även könsskillnader när det gäller beredskap och insatser vid katastrofer. En av de mest framträdande är att kvinnor har en större preferens än män för en evakuering (Bolin et al 1998;. Fothergill 1998; Mozumder et al, 2008). Denna skillnad framkommer mestadels från studier som gjorts i utvecklade industriländer av översvämningar, jordbävningar och skogsbränder (t.ex. Mozumder, 2008). Studierna visar att kvinnor är betydligt mer benägna till beredskap för en evakuering medan män är mer benägna att vilja vara kvar i ett farligt område (Bolin et al, 1998, Mozumder et al 2008). Sammanfattningsvis anser Tyler & Fairbrother (2013) att forskningsöversikten om genus och katastrofer visar vikten av att förstå kopplingar mellan militärisering, maskulinitet och olycks- och krishantering. Vissa konstruktioner av maskulinitet påverkar vanliga uppfattningar om lämpliga beteenden och handlingar för kvinnor och män under insatser av bränder och katastrofer. En nyligen publicerad studie visar konsekvenser som följer av omedvetenhet om kön och namngivning och kommunikation vid orkaner i USA. Omedvetna föreställningar om kön har visats innebära att orkaner med kvinnonamn är dödligare än orkaner med mansnamn (Jung et al 2014). I studien av Jung et al analyserades uppgifter om antalet dödsoffer i mer än 90 orkaner som svepte in över USA under åren 1950-2012. Analysen visade att orkaner som tilldelades ett kvinnonamn skördade nästan tre gånger fler dödsoffer 22 jämfört med orkaner som fick ett mansnamn. Eftersom orkaner namnges efter ett slumpmässigt system har det högre antalet döda i ”kvinnliga” orkaner inte kunnat förklaras av att orkaner med kvinnonamn regelmässigt skulle vara kraftigare än orkaner med mansnamn. Forskarnas antagande är att omedvetna föreställningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt påverkar människors uppfattningar om orkaners svårighetsgrad och i sin tur deras benägenhet att vidta säkerhetsåtgärder och söka skydd i orkandrabbade områden. För att testa den hypotesen gjorde forskarna en serie experiment med försökspersoner som fick skatta orkaners svårighetsgrad och hur de själva skulle agera om de bodde i ett orkandrabbat område. Hälften fick informationen tillsammans med ett kvinnonamn, hälften tillsammans med ett mansnamn på orkanen. Orkanerna med kvinnonamn klassades genomgående som mindre farliga än orkanerna med mansnamn. Dessutom var de som hade tilldelats ett kvinnonamn på den tilltänkta orkanen betydligt mindre benägna att söka skydd än de som hade fått ett mansnamn på den. Resultaten i studien pekar på vikten av medvetenhet hos ledning som beslutsfattare och kommunikatörer om betydelser av kön, värdering av kön och hur detta påverkar människors beteenden, och vikten av denna medvetenhet vid namngivning av och information om t.ex. orkaner eller stormar. Skillnader i riskuppfattningar Studier av människors riskuppfattningar och riskbeteenden visar att olika faktorer t ex ålder, utbildning, bostadsort och politisk ideologi spelar roll (Dekker, et al. 1997, Dietz et al. 1998, Rhodes & Pirik, 2011), men också att riskuppfattningar varierar mellan män och kvinnor samt bland människor med olika etniciteter (Finucane, Slovic, et al, 2000; Flynn et al, 1994). Vita mäns relativt låg uppfattning om risker brukar beskrivas med hjälp av begreppet ”The white male effect” (WME) (Cabrera och Leckie 2009, Enander och Johansson 2002, Finucane, et al., 2000, Flynn et al. 1994, Johnson 2004; McCright och Riley, 2013; Renn, 2000; Satterfield, et al., 23 2004; Weber och Hsee 1998). Kortfattat beskrivs WME som en effekt av att män har en privilegierad ställning i samhället, med socioekonomiska maktresurser och känslor av kontroll. Sociologen Anna Olofsson vid Risk and Crisis Research Centre på Mittuniversitetet har tillsammans med kollegor studerat människors riskuppfattningar. Olofsson visar att det inte finns några stora skillnader mellan kvinnors och mäns riskupfattning i en svensk kontext. I artikeln The white (male) effect and risk perception: can equality make a difference? (2011) visas hur den så kallade ”white male effect” som förklarar mäns relativt låga riskuppfattning i andra länder är mindre tydlig i Sverige på grund av jämställdhetsdiskurser. Kvinnors och mäns lika möjligheter och rättigheter påverkar alltså riskuppfattningar och bör beaktas i riskhantering och riskkommunikation enligt Olofsson. Vidare visar Olofssons studier att fördomar och stereotyper också påverkar synen på vem som är sårbar och resilient vid kriser och katastrofer (Brown & Olofsson 2014, Olofsson & Öhman 2015). Av lagar och förordningar inom fältet framkommer att ett helhetsperspektiv (dvs samverkan mellan olika aktörer) ska prägla risk- och sårbarhetsanalyser (t ex Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, nämnda SOU 2004:134 Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting samt Regeringens proposition 2005/06:133 Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle). MSB ansvarar för en mycket stor del av samhällets säkerhets- och krisberedskapsarbete. MSB är bland annat ålagda att göra risk- och sårbarhetsanalyser för att öka samhällets förmåga att hantera och förebygga kriser. Vi har tittat på några av myndighetens rapporter/dokument (Vägledning för Risk- och sårbarhetsanalyser (2011), Uppföljning av föreskrifter för risk- och sårbarhetsanalyser (2012), Risker och förmågor 2013: Redovisning av regeringsuppdrag om nationell risk- och förmågebedömning) som berör detta arbete 24 och finner att genus- och jämställdhetsanalyser saknas i materialet. ”Kvinnor, män och barn” nämns vid några tillfällen men någon analys eller förklaring ur ett genusperspektiv görs inte. Det finner vi anmärkningsvärt eftersom det är belagt att föreställningar om kön påverkar riskbeteenden. Ulf Mellström (2010) har på uppdrag av MSB skrivit en kunskapsöversikt om Genusvetenskapliga perspektiv på MSB:s verksamhetsområden. Av Mellströms slutsatser framkommer att myndighetens ”forskningsportfölj” borde innehålla fler studier med genusperspektiv – särskilt som det proaktiva förhållningssättet inom myndigheten sannolikt kräver nya kompetenser, att verksamhetsområdet är könat precis som den svenska arbetsmarknaden och att MSB:s allmänna riskhanteringsuppdrag borde vila på jämställdhetsanalyser för ett säkrare samhälle för både kvinnor och män. Genusmedveten riskhantering och analys I rapporten På lika villkor? Jämställdhetsfrågor angående risker i ett föränderligt samhälle (2012:5) diskuterar Hélène Hermansson risker och hanteringen av dessa med utgångspunkt i feministisk kunskapsteori. Syftet med studien var att bidra till en mer genusmedveten riskhantering och riskanalys. Genom resonemang om att själva formuleringen och analysen av risken skapar risken, och därmed också hanteringen av risken, vill Hermansson synliggöra problematiken med att erfarenheter och riskuppfattningar från grupper som inte tillhör samhällsnormen marginaliseras eller uteblir. Hermansson ställer frågan: ”om vi har ett samhälle där män och kvinnor drabbas av olika risker, och där kvinnor uppfattar risker annorlunda än män, är det då inte problematiskt att det i huvudsak är män som analyserar riskerna och fattar riskbesluten?”. Hon konstaterar att kvinnor har sämre möjligheter än män att påverka riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare, både på den svenska arbetsmarknaden i stort men också på poster och i styrelser som reglerar risker på olika sätt. Hermansson kritiserar den traditionella riskhanteringsmodellen, standardmodellen, som utgår 25 från ett risk-nytto-tänkande där rationaliteter, opartiskhet, kollektivism och universella principer styr analyser om skadeutfall och riskvägning. Vem som utsätts för risker och ”får nyttan” eller vem som fattar besluten framkommer inte av standardmodellen enligt Hermansson, som istället föreslår en omsorgsetisk modell för riskhantering. Den innebär något förenklat att konkreta individers erfarenheter ges större utrymme och att hänsyn tas till känslor gentemot risker. Inom riskforskning hävdas att känslor är både nödvändiga och närvarande i riskhantering varför dessa behöver erkännas och synliggöras när riskbeslut fattas. Enligt Hermansson skulle den omsorgsetiska modellen för riskhantering innebära att kvinnors erfarenheter bättre togs tillvara och att riskbeslut därmed blir mer relevanta. Genus i risk- och krishantering Könssegregeringen i fältet riskhantering har beskrivits av Mellström (2010) genom orsakskedjan hot-risk-kris-krishantering-vårdomsorg. Denna händelsekedja kan jämföras med hur det talas om arbete som sker före, under och efter en olycka (Bartley och Ericson 2013). Det finns en tydlig könssegregering som avtecknar sig i händelseförlopp vid riskhantering. Män är överrepresenterade i olycksstatistiken och de områden som knyts till hot och risker är manligt kodade, exempelvis anlagda bränder, kärnkraftsindustri, drunkning eller trafikolyckor. Även sättet att organisera beredskapen för att hantera dessa risker är manligt dominerade, exempelvis räddningstjänst, polis, militär och ambulanssjukvård. De institutioner som har att hantera följderna av kriser och olyckor är däremot kvinnligt dominerade, dvs. sjukvården. Orsakskedjan spänner från manlig dominans när det gäller risk och hot till kvinnlig dominans när det gäller vård och omsorg (Mellström 2010). När det gäller ledning har orsakskedjan föreslagits kunna förstås i relation till den förändring som skett sedan införandet av LSO, inte minst värnandet om att ta vara på erfarenheter från olyckor och krissituationer för att kunna förebygga och att arbeta proaktivt 26 snarare än reaktivt (Linghag, Ericson & Jansson 2013). Detta har krävt förändrade ledningskompetenser inom hela krishanteringsområdet. Nätverkan och tvärsektoriell samverkan har blivit allt viktigare ledningsformer, liksom en strävan att sprida ansvaret för krishantering på olika aktörer inom kommunen, exempelvis i form av risk och säkerhetssamordnare. Utvecklingen går i linje med mer generella förändringar av styrningsformer, där nätverk och samverkan lyfts fram som en nödvändig utveckling för att hantera allt mer komplexa samhällsbehov. Linghag, Ericson & Jansson (2013) anser att det inom krishanteringsområdet blir tydligt att det också är en fråga om genus. Att samverka och nätverka innebär utmaningar för ett centrerarat, auktoritärt och hierarkiskt ledarskap till förmån för ett nätverksbaserat, platt och dialogstyrt ledarskap. Ur ett genusperspektiv uppstår frågan om det innebär att maskulint kodade ledarskapsideal kan utmanas och på vilka sätt makt och genus samspelar med vilken status ledarskap tillskrivs inom olika områden. Ett annat exempel på kopplingen mellan genus, konstruktioner av maskulinitet, och olycks- och krishantering ges av Per Folkesson (2005) i avhandlingen Katastrofer och män, explorativa undersökningar av ett komplext förhållande. Folkesson studerar förhållandet mellan katastrofer och män ur ett könsteoretiskt perspektiv. Genom fallstudier av tre katastrofala händelser i olika tidsperioder (Titanics förlisning 1912, den etniska rensningen av Srebrenica 1995 och diskoteksbranden vid Backaplan i Göteborg 1998) beskriver Folkesson vad han kallar katastrofrelaterad könssegregation och dess konsekvenser. Även om katastroferna skiljer sig åt i flera avseenden har de något avgörande gemensamt, nämligen att den kollektiva organiseringen för att möta katastrofen enbart baseras på manligt kön och att evakuering, eller generellt utestängande, av kvinnor och barn är centralt i denna organiseringsprincip. ”De män som arbetade tillsammans på de tre katastrofplatserna framträder mer eller mindre som en symbiotiskt sammansmält uniformerad kollektiv kropp”, skriver Folkesson 27 (2005:176). Män utsattes för dödliga risker och omkom inte på grund av katastrofernas direkta verkan enligt Folkesson, utan på grund av normativa och kollektiva sociokulturella strukturer i själva katastrofbekämpandet och krisorganisationen. Enskilda män är relativt försumbara, i betydelsen att de är möjliga att riskera, avvara eller offra enligt Folkesson. ”Det är fortfarande män som upprätthåller överordnade imperativ och organiserade positioner även om vissa privilegierade företräden tillfälligtvis är åsidosatta. Min slutsats är att man (bland annat) kan betrakta patriarkatet som en latent beredskaps- och katastroforganisation som snabbt mobiliseras och ställs på fötter på specifika könssegregerade sätt vid faktiskt inträffande eller risk för katastrofer. Könskategorin man och faktiska män utgör patriarkatets oundgängliga rekryteringsbas för mobilisering och katastrofbekämpande insatser, varvid patriarkatet formeras och befästs som en bestående ordning medan de enskilda kollektivt uniformerade männen är relativt försumbara och utbytbara mot varandra.” Avhandlingen visar alltså att kön/genus utgör en central dimenson i katastrofbekämpning som bygger på könssegregerande principer – evakuering av kvinnor och mobilisering av män. I forskningsprojektet Genus och krishantering studeras kön i relation till krishanteringssystem och ledning. Studien visar att arbetssätt och kommunikation vid krishantering följer en ”militär” tradition där tydlighet, att ”peka med hela handen” och förmågor att fatta beslut antas vara av särskild vikt. Män, som är de som i störst utsträckning har erfarenheter av militären, görs på så sätt till de viktigaste ledarna och utesluter andra former av erfarenheter och kompetenser (Lundsten 2010). Den militära terminologin exkluderar sannolikt också andra sätt att tala om kriser och krishantering. I en studie av samverkan mellan räddningstjänsten och sociala myndigheter, som 28 vi redan har nämnt, visade det sig exempelvis vara svårt för räddningstjänsten att delta i samverkan då organisationen dominerades av reaktiva problembeskrivningar och handlingsorientering. Samverkan misstänkliggjordes internt i räddningstjänsten då det utmanade det traditionella ledarstilar samtidigt som den reaktiva inriktningen stämplade räddningstjänsten som en ”främmande fågel” som försvårade samverkan kring sociala problematiker och begränsade räddningstjänstens möjligheter att delta i exempelvis Brottsförebyggande råd (Bartley och Ericson 2013). Forskning med genusperspektiv på risk och säkerhetsområdet har främst ägnats åt räddningstjänsten. Denna visar just att maskulinitet villkorar förhandlingar om vad som ryms inom räddningstjänstens ansvarsområde och kärnverksamhet (Ericson 2009, Mellström 2010, Olofsson 2011, Baigent 2001, Thurnell-Read & Parker 2008). Särskilt synliggörs hur allianser mellan män villkorar ledning och ledarskap (Ericson 2011, Olofsson 2012, Häyrén Weinestål, Bondestam & Berg 2011). Ledning inom räddningstjänsten visar sig inte bara vara en fråga om formell organisation utan om informella nätverk och yrkeskultur. Mathias Ericson (2011) visar i sin avhandling Nära inpå – maskulinitet, intimitet och gemenskap i brandmäns arbetslag hur brandmannayrkets starka koppling till föreställningar om manlighet får konsekvenser för huruvida ledningsbeslut verkställs. Brandmäns arbetslag har konstaterats vara starka sammanslutningar mellan män, som i praktiken fungerar som självstyrande grupper med stora påverkansmöjligheter när det gäller oönskade reformer eller ledningsbeslut (Baigent 2001). I en norsk studie påvisades hur den mansdominerade lokala kulturen har betydelse för motstånd mot ledning och förändring i verksamheterna, då den var ett hinder för att integrera IT-verktyg för att kunna hantera risk effektivare (Gundhus 2005). Med räddningstjänsten som exempel pekar forskning på att organisering av arbetet med risk och säkerhet utifrån Lagen om skydd mot olyckor (LSO) är en sfär där dominerande 29 genusordningar återskapas, då inte minst institutionaliserad maskulinitet. I studier av både privata och offentliga organisationer, såsom kommuner, har det visats att aktörers tanke- och handlingsmönster skiljer sig i kvinnodominerade och mansdominerade verksamheter (Worts et al 2007, Waldenström 2007, Waldenström och Härenstam 2008, Forsberg Kankkunen 2009). Handlingsmönster som är förknippade med kvinnor respektive män tycks överföras till kvinnodominerade respektive mansdominerade verksamheter. Mäns och kvinnors beteenden har visats följa genusmärkta verksamheter. I en studie av Tina Forsberg Kankkunen (2009) visas att enhetschefers ledningsarbete inte är relaterat till individernas kön men däremot till genusmärkta verksamheter. I en jämförelse mellan enhetschefer, i kommunal mansdominerad teknisk verksamhet, bl.a. räddningstjänst och kvinnodominerad omsorgs- och utbildningsverksamhet, visades att cheferna hade olika förutsättningar att samspela och kommunicera med den strategiska och operativa nivån. Bilden som framträder visar att det finns tydliga skillnader i den kommunala organisationen. Inte bara arbetsdelningen är tydlig. Omsorgs- och utbildningsverksamheter respektive tekniska verksamheter är organiserade efter vad som förknippas med kvinnlighet respektive manlighet. Såväl aktiviteter som organisatoriska förutsättningar för samspelet mellan olika nivåer är genusmärkta. Exempelvis förväntas enhetschefer i tekniska verksamheter aktivt påverka beslutsprocessen, medan enhetscheferna i omsorgs-och utbildningsverksamhet förväntas att själva ta ansvar för uppgiften utan att närmare ifrågasätta beslut. I tekniska verksamheter är det t ex vanligt att enhetschefer ifrågasätter beslut och att politiker kontaktar enhetschefer för att diskutera arbetet (Forsberg Kankkunen 2009). Exempel på hur könsmärkning av verksamheter och konstruktioner av kön sker och vilka konsekvenser det får visas av Lewander, Dahlgren & Lundsten (2010:4) i forskningsprojektet Konstruktioner av kön i krishanteringssystem som på lokal nivå undersökte 30 uppfattningar och förhållningssätt hos nyckelpersoner inom kommuners krishanteringssystem och deras samverkan med andra aktörer. Tyngdpunkten ligger på funktioner såsom information, kriskommunikation och samverkan i funktioner som ledning, samordning, information/kommunikation och rapportering. I en delstudie görs observationer av en krisberedskapsövning i en kommun. Den genusmärkta kommunala verksamheten iscensattes, skapades och reproducerades under själva övningen, fick konsekvenser för konstruktioner av kön och innebar att viktig information gick förlorad. När övningen påbörjades och organisationen skapades så visades att de manliga tekniska verksamheternas närhet respektive de kvinnliga omsorgs-och utbildningsverksamheternas distans till kommunledningen i övningen av en händelse kom att innebära att de kvinnodominerade förvaltningarna inte fick tillgång till lika tekniskt avancerad utrustning som de mansdominerade. De fick också en vikvägg istället för en riktig vägg, de saknade egna uttag för data och el. Vidare fanns en enhet för kommunikation där kvinnor skulle serva män med informationsbitar som skulle analyseras av männen. Likartat mönster fanns i givande av informationen till allmänheten där män kontrollerade informationsflödet som sedan skulle hanteras av ett antal kvinnor utan större egenkontroll. Det kunde observeras hur den manlige kommunchefen raskt avgör vilka förvaltningschefer som är viktiga och vilken status de därmed erhåller. En del kvinnor blir knappt lyssnade på trots att de upprätthåller en viktig position. Några förväntas erhålla en sekreterare under övningen och även denna arbetsdelning blir starkt könad. Kvinnorna ordnar kaffe, block, pennor m.m. Under övningen observeras hur kvinnor ofta servar män. I själva umgänget mellan människor kunde vid ett antal tillfällen de klassiska härskarteknikerna uppfattas, ofta använda mot kvinnor som var antingen underordnade i hierarkin, eller något sånär jämbördiga. Det får till följd att kvinnor inte blir lyssnade på, på samma sätt som män, och att viktig information går förlorad. Kvinnliga politiker blir avbrutna, en kvinnlig chef får sitta på golvet, män tog konsekvent ordet och männen från VA och Fastighet pratar i 31 mun på Skolan, en kvinna. Dessutom uppstod oreda då det traditionella könsmönstret bryts. Ett exempel är att ordinarie kommunchef (man) inte släppte kommandot till tf kommunchef (kvinna) och gick hem vid skiftbytet. Ett annat exempel utgjordes av att den kvinnliga kommunikationschefen inte erhöll förtroendet att hålla i en presskonferens. De s.k. homosociala mönstren framkom tydligt, att män valde män, liksom i att män speglade sig i varandra samt upprepade, understödde och förstärkte varandras analyser. I intervjuer med nyckelpersoner inom den kommunala krishanteringsorganisationen framkommer en vilja att inte göra en för stor sak av andelen män och kvinnor i krisledningsgrupperna. Frågor kring kön framstår som aktuella och närvarande för flera av personerna. Man funderar kring mäns och kvinnors eventuellt olika erfarenheter och egenskaper som har betydelse för arbetet i förvaltningsledning och krishanteringsarbetet. Det är till viss del en essentialistisk förståelse av kön som framträder då frågor kring män och kvinnor ofta bemöts med resonemang kring mäns och kvinnors inneboende olikheter. Kön som en maktrelation, där olikheter förstås som konsekvenser av olika villkor får mindre utrymme. Ibland framstår resonemangen kring kön som motsägelsefulla. Å ena sidan talas det om vikten av en blandning av män och kvinnor samtidigt som det å andra sidans betonas att kön inte har någon betydelse (Lewander, Dahlgren & Lundsten 2010:4). Sammanfattningsvis visar forskarna i projektet att krishantering är en verksamhet som till stor del utmärks av icke-civila kulturer inom militär och räddningstjänst, att kommunala styrdokument är könsblinda och att föreställningar om kön villkorar krisberedskapsövningar samt att en essentialistisk förståelse av kön framträder. Integrering av jämställdhet i ledningssystem I antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti 2009) utvecklar Chakrabarti & Walia (2009) ett Toolkit, en verktygslåda, som en guide till chefer för att skapa ett inkluderande, jämställt och effektivt krisledningssystem (emergency management 32 system). De anser att verktygslådan visar på hur krisledning kan jämställdhetsintegreras och vi har valt att presentera denna modell i detalj för att visa hur ett genusperspektiv i krisledning kan utformas. Flera av de problematiker med könsblinda analyser i risk- och olycksfallshantering som vi presenterat ovan återkommer i modellen. En utgångspunkt är att katastrofer har olika konsekvenser för män och kvinnor. Brist på förståelse för de olika effekterna som katastrofer har för könen, menar författarna, innebär att chefer inte bara riskerar att missa både uppenbara och mer subtila behov och prioriteringar. Det kan även innebära att effektiviteten av katastrofinsatser minskar Chakrabarti & Walia (2009). Av samma anledning antog FN:s säkerhetsråd år 2000 resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Syftet med resolutionen är dels att öka deltagandet av kvinnor vid arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter och dels för att öka andelen kvinnor i de olika insatsområdena (Ivarsson & Edmark 2007). Verktygslådan har utvecklats som en del av ett ramverk för kris- och olycksfallshantering vid katastrofer, s.k. ”Emergency Response Framework” som å ena sidan integrerar olika aspekter av räddningsinsatser från ex ante beredskap till ex post hantering och tidig återhämtning, och å andra sidan länkar ihop krissituationer med riskreducering och långsiktig återuppbyggnad. Ramverket erbjuder ett perspektiv på och syfte med de olika aktiviteter som genomförs av olika aktörer. Ramverket avser inte innebära en syn på att olycks- och krishantering måste ske inom ramen för ett "enat eller gemensamt befäl". Det vill bara understryka behovet av att länka samman olika aktiviteter så att det skapas större tydlighet i roller och funktioner i syfte att öka samordning och synergier. Denna uppdelning i aktiviteter möjliggör, enligt Chakrabarti & Walia (2009), även identifiering av specifika jämställdhetsintegreringsinsatser som krävs inom varje sektor. 33 Figure 25.1 Emergency Response Framework Effekten av räddningsinsatsen bestäms till stor del av nivån på katastrofberedskap. Därför anser Chakrabarti & Walia (2009) att frön för att integrera jämställdhet i räddningsinsatser måste sås i planering för hanteringen av en katastrof. I planeringen behöver betydelser av kön införlivas inom varje aspekt som genomförs under krishanteringsinsatsen. Författarna anser att detta kan uppnås genom att säkerställa kvinnors deltagande i planeringen före katastrofen, införliva jämställdhetsfrågor i planeringen för en krissituation, utveckla standardrutiner och övningar på fältet utifrån kunskaper om betydelser av kön. Early Warning Kön har visats vara en viktig faktor i spridningen av tidig varning som utfärdas under en krissituation. Vid t.ex. cyklonen och översvämningar i Bangladesh 1991 gavs akuta varningar främst av högtalare och muntligen. I det könssegregerade samhället innebar detta att varningsinformation huvudsakligen överfördes mellan män som befann sig i det offentliga rummet. Kvinnor, som hade mindre 34 kunskap om cykloner och var beroende av männens beslutsfattande, omkom, och många med sina barn, eftersom de väntade på att deras män skulle återvända och ta dem i säkerhet (Baden et al. 1994). Tabell 1. Toolkit 1: Early Warning S. No. Early warning Tool function 1 Dissemination 2 Awareness Ensure that warnings are issued at every doorstep of the vulnerable population not only public spaces Involve women and men warning dissemination Explain the meaning of warnings to women who may lack the information to understand warning signals Sensitise women regarding the importance of early warning and the need to adhere early to these Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 339. Evacuation Evakuering är ett avgörande beslut vid en katastrof och dess hastighet får konsekvenser avseende dödlighet och sjuklighet för den utsatta befolkningen. Ofta accentueras kvinnors utsatthet under denna kritiska fas mot bakgrund av att de hindras av kultur och normer som i allmänhet verkar begränsande för kvinnors rörelsefrihet (Baden et al., 1994). Tabell 2. Toolkit 2: Evacuation S. Evacuation function Tool No. 1 Information 2 Transportation 3 Training and sensitisation Advise women and men about escape routes Appoint a nodal officer to coordinate the evacuation of women and children Provide transportation for evacuation of women and children especially for pregnant and lactating mothers Train the team assisting in evacuation to respond to women reluctant to evacuate due to socio-cultural norms Sensitise women to make immediate decisions of timely evacuation on their own Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 340. 35 Search and Rescue Dödlighet och sjuklighet varierar hos kvinnor respektive män beroende på typ av katastrof och plats där den inträffar. T.ex. visar statistik från USA för år 1994 att dubbelt så många män dog i väderrelaterade katastrofer, såsom vinterstormar, åskväder och blixtar, mot bakgrund av att de antingen hade arbetat eller deltagit i fritidsaktiviteter utanför hemmet, i fordon och i det fria, där de flesta dödsfallen inträffade. Men i tsunamin i Indiska Oceanen var det fler kvinnor som dog för att de befann sig på land medan män fiskade på havet (Oxfam 2005). Ett samband mellan könssegregering när det gäller arbetsdelning och användning av det fysiska rummet i ett samhälle och dödlighet har också noterats vid andra naturkatastrofer. När sök- och räddnings (SAR) team anländer för att rädda överlevande vid en katastrof är det inte ovanligt att de mansdominerade organisationerna ska verka i ett sammanhang som präglas av en syn på att utsatta kvinnor måste hanteras av sina egna män. Gruppen, The International Search and Rescue Advisory Group (INSARAG), framhåller att könssegregering och de begränsningar som det kan innebära i ett visst sammanhang, är en av de svåraste frågorna som måste beaktas under fullgörandet av alla SARoperationer. Tabell 3. Toolkit SAR Operations. S. SAR function Tool No. 1 2 Composition of the response force Mapping Ensure that SAR team includes women too Conduct needs analysis of men and women before initiating a rescue operation Prepare a checklist of the differential needs of men and women Train the response force to work with women rendered immobile by social practices related to purdah system SAR team is trained and fully equipped to rescue and provide first aid to pregnant women SAR team is trained in rescuing physically and mentally challenged women One member is trained in sign language 3 Social inhibitions/cultural practices 4 Special vulnerability Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s.341. 36 Medical Aid Att tillhandahålla medicinsk hjälp till drabbade kvinnor är ofta ett kritiskt moment för krisledning. I samband med jordbävningen i Pakistan i oktober 2005 var behovet av kvinnliga läkare avgörande för att kunna tillhandahålla medicinsk stöd till kvinnor som överlevde katastrofen. Familjer var ofta mycket tveksamma till att kontakta läkare, om dessa var män, till kvinnorna. I vissa kulturer är inte heller kvinnor bekväma med att prata med främlingar, vilket utgör ett hinder för att kunna hjälpa dem. De kan vara ovilliga eller blyga för att berätta om sina problem. Därför behöver medicinska biståndsgivare göra särskilda ansträngningar för att nå kvinnor (Sayeed 2005). Tabell 4. Toolkit Medical Aid. S. No Medical aid function Tool 1 Medical services 2 Accessibility of services Recruit male and female staff to provide medical aid Set up a private consultation room for women and girls Female obstetricians and gynaecologists should be included in medical teams servicing camps and affected communities Address concerns of women feeling too shy or fearful to consulting the medical team Locate health services within walking distance ofcommunities and on safe access roads Clinics located in close proximity to the relief camp Make opening times of the clinics convenient for women and children relative to their household duties Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 342. 37 Shelter Kvinnor och barn är de som primärt bor i lägren då de tenderar att spendera mer tid än män där. Ofta är lägren överbefolkade. Behov av integritet och omsorg för mer sårbara grupper, t.ex. gravida, ammande och menstruerande kvinnor, uppmärksammas ofta inte. Tabell 5. Toolkit Shelter S. Shelter function Tool No. 1 Design and layout 2 Space and location Consult both men and women in the design and layout of camps and shelters Mobilise women and men to participate in the location, design and maintenance of water and sanitation facilities Discuss with women how their activities are carried out and what suitable space allocations are needed, including use of activity clocks to identify needs of women/men Strive to relocate widows, adolescent girls and physically and mentally challenged women in temporary shelters which are centrally located Build temporary shelters close to schools and hospitals Ensure that every shelter has an adequate minimum surface area of camp per person Ensure that shelter is friendly to disabled persons Shelter should be in close proximity to water and fuel collection and other activities involving off-site travel Provide a common area for children’s play where family members can watch them from the shelter Make adequate arrangements for lighting, particularly in common facilities like toilets Provide adequate material for partitions between families in a temporary shelter Women and girls should not be compelled to share accommodation with men who are not members of their immediate family Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 343 Water and Sanitation Bristande tillgång på vatten och sanitära anläggningar har avgörande konsekvenser för hälsan för de överlevande vid en katastrof. Det är därför betydelsefullt att se över åtgärder kring detta. Eftersom kvinnor och flickor ofta har ansvar för barn och hushållsaktiviteter innebär bristfällig tillgång på vatten och sanitet att de i större utsträckning kommer i kontakt med förorenade vattenkällor och sedan exponerar hela familjen för potentiella hälsorisker. Ofta är antalet toaletter alldeles för få, för långt borta eller mitt i lägret. 38 Dessutom, i avsaknad av tillräcklig dränering och vatten blir de också ofta ohygieniska. Tabell 6. Toolkit Water and Sanitation S. No. Water and sanitation Tool function 1 Provision of services 2 Accessibility and location Ensure that the water sites, distribution mechanisms and maintenance procedures are accessible to women, including those with limited mobility Ensure that a specific minimum quantity of about 15 litres of water is available per person per day Involve both women and men in the design and location of toilets Build three toilets for women for every one toilet built for men Ensure all users, particularly women and girls, participate in identifying risky hygiene practices and conditions, and that all strive to measurably reduce these Mark out a private laundering area for undergarments and sanitary clothes Design communal bathing, washing facilities and washrooms in consultation with women and girls Target hygiene programmes to fathers as well as mothers and others caring for children Establish water and sanitation committees in camps that are half women and make them responsible for the maintenance of water and sanitation facilities Train both women and men in the use and maintenance of water and sanitation facilities Locate water points in areas that are accessible and safe and near the relief camps/temporary shelters If water is rationed or pumped at specific times, ensure that these are convenient and safe for women and others responsible for collecting water Facilities should be central, accessible and well lit Bathing facilities should have doors with locks inside Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 344. 39 Food and Clothing I krissituationer tenderar kvinnor och flickor, som en anpassningsstrategi, att minska sitt födointag till förmån för övriga medlemmar i hushållet. Undernäring hos gravida och ammande kvinnor innebär i sin tur undernäring och sjuklighet hos barnen. Effektiva strategier för att trygga livsmedelsförsörjning och nutrition kräver förståelse för betydelser av kön i situationer av kriser i syfte att kunna identifiera och bedöma könsspecifika hjälpbehov. Kvinnors deltagande i beslutsfattande, om hur man på bästa sätt kan genomföra program för livsmedelsförsörjning och nutrition, är avgörande för att minska de risker som kvinnor och flickor ofta möter i nödsituationer. En annan, relaterad fråga berör de kläder som ofta skickas till katastrofområden. Ofta är dessa kläder både olämpliga, i relation till klimatet, och för att de dessutom strider de mot den kulturella praxis som råder hos den drabbade befolkningen. Tabell 7: Toolkit Food and Clothing S. Food and clothing Tool No. function 1 Distribution 2 Nutrition Conduct a need assessment of men and women before initiating food and nutrition services Distribute food through a sex-balanced team Weight of food packages should be manageable and efficient for women Ensure that each household ration card for free food distribution is issued in the woman’s name Distribution should be early in the day to allow the affected community to reach home during daylight Select the time and space of distribution according to women’s activities and needs, and encourage the organization of groups to travel together to and from distribution sites Ensure that women and men actively participate in the design, implementation, monitoring and evaluation of food aid programme and policies Consult women, girls, boys and men to identify areas for improvement Know the recommended calorie intake disaggregated by sex emphasising infants, young children, pregnant and lactating mothers Ensure access to a range of food material such as cereals, pulses, milk and so on Prepare kits of nutritious food material and safe water disinfectants for pregnant and lactating women Ensure that physically challenged women can access food and develop mechanisms for feeding support, for 40 3 Clothing example eating utensils Strive to provide breast milk to infants without mothers before encouraging alternative nutritional supplements Include breast milk substitutes in food aid package for families with infants as stress can inhibit lactation Provide packaging that facilitates handling and can be reused for other domestic activities Ensure that used clothes are avoided Clothes should be appropriate to the climatic conditions and cultural practices, suitable for women, girls, boys and men, and sized according to age Undergarments should be distributed to women only by women Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 346. Health Flera problem, kopplat till reproduktiv hälsa, har visats följa av katastrofer, såsom missfall, för tidig förlossning, dödfött barn, förlossningskomplikationer och efterföljande infertilitet. I efterdyningarna av katastrofer finns därför behov av prenatal och postnatal vård för gravida och ammande kvinnor. Sociala tabun kring menstruation och normer för kvinnor och flickor har visats bidra till hälsoproblem för dem i katastrofsituationer. Varaktiga utslag och urinvägsinfektioner har uppstått till följd av avsaknad av rent vatten och avskildhet för kvinnor att kunna tvätta och torka trasor som används som menstruationsskydd. Därutöver behöver det finnas stöd till föräldrar som har förlorat sina barn i katastrofer. Tabell 8. Toolkit Health. S. Health function No. Tool 1 Pregnant and lactating women 2 Menstruation Identify a qualified and experienced person to coordinate maternal health activities Sensitise the family and others to the special needs of pregnant women, women who have aborted and postnatal needs Identify health workers with midwifery skills and other health workers among survivors to provide care Identify women in advanced pregnancy and develop plans for safe delivery and seeking assistance Give each pregnant woman a home delivery kit as well Sensitise disaster survivors to danger signs, how to use the delivery kit, location of facilities and also provide care for women who have aborted during the disaster Provide 24-hour access for complications of pregnancy services Lactating mothers who have lost their children need medical aid to prevent clotting in their breasts Distribute sanitary packs at regular intervals 41 3 Contraception 4 Recanalisation Following initial distribution, consult with women and girls to identify materials most culturally appropriate sanitary supplies Equip toilets with incinerator for proper disposal Provide adequate provision and easy access to different forms of contraception and to pregnancy tests Distribute contraceptives and pregnancy tests only through women Free recanalisation facility should be made accessible and available to a couple The couple should be counselled prior to surgery on associated benefits and risks of recanalisation Surgery decisions should reflect physical age as well as the mental well-being of a woman Wider counselling of the community is needed on broader terms to encourage consideration of alternatives such as adoption Källa: s. 347. Ex Gratia Utbetalningar som landets regering gör till anhöriga för den avlidne tillfaller ofta en manlig familjeförsörjare, vilket ofta utesluter kvinnor. Vid en katastrof på Sri Lanka erkände myndigheterna enbart män som familjeförsörjare så hushåll med kvinnor vars män hade dött kunde inte göra anspråk på pengar. I Thailand betalade regeringen dubbelt så mycket för begravningskostnader till anhöriga för män än till dem för kvinnor, under antagandet att det är män som är familjeförsörjare. Tabell 9. Toolkit Ex Gratia Payment. S. Ex gratia Tool No. function 1 Payment 2 Information Källa: s. 348. ‘Head of the household concept’ should not be the criteria Pay the ex gratia to joint accounts for married couples or make a fixed deposit in the name of a woman to avoid misuse of money by a man, for example, liquor consumption The ex gratia payment can be coupled with a job for the spouse/relative of the deceased, free education for children and free family medical services, a monthly allowance, and so on Nominate a male and a female officer in each camp for disseminating clear information about applying for ex gratia payments Information should be in simple language aiming at both literate and illiterate men and women 42 Mental Health I studier har det visats att kvinnor uppvisar betydligt högre stress vid katastrofer (Solomon et al 1987). Detta beror ofta på den sammanlagda effekten av familjens situation, omsorgsansvar, hälsa, mobilitet och ålder. Kvinnor kan uttrycka sina känslor genom att gråta, prata om händelsen, genom att försöka nå ut och få kontakt med andra i samma situation, uppvisa diffusa fysiologiska reaktioner såsom svimning och domningar eller diffus värk och smärta som en reaktion på stress. De kan även ta en omhändertagande roll och uppvisa en stor motståndskraft under svåra förhållanden (Sekar et al. 2005). Tabell 10. Toolkit Mental Health. S. No. Mental health Tool function 1 2 Assessment Psychological reactions 3 Counselling 4 Special groups 5 Sustainability Conduct a rapid mental health assessment focusing on women through mental health service providers Establish a proper referral system for critical cases Sensitise mental health workers about common psychological reactions of women in disasters Assist women in understanding that these feelings are normal reactions to abnormal situations Ask the mental health workers to establish rapport with the affected women before counselling begins Allow women to express themselves in an environment where confidentiality is maintained Mental health service providers should be female and male as women may feel more comfortable sharing their feelings with other women Adopt a non-judgemental approach assuming that even if they make a mistake, they are not victimised Adopt a comforting attitude by attending nonverbally, giving feedback on feelings, repeating ideas and allowing silence during the course of counselling Encourage expression of emotions through anger or tears Highlight women’s personal resources and the courage she has to master her problems Counselling services should be targeted towards special vulnerable groups like widows, women who have had abortions, those subjected to genderbased violence, physically and mentally challenged women, and so on Help women identify their social support network through family, friends, relatives, neighbourhood, and so on Train the affected women in providing counselling to other affected members as well 43 Källa: s. 349. Gender-based Violence Förekomsten av våld förvärras när stöd- och skyddsmekanismer bryts isär. När familjer och byar skiljs åt bryts gemenskaper upp liksom rättsliga och juridiska stödsystem och skyddsmekanismer. Män har visats vara mer benägna att undertrycka känslor av lidande och uttrycka ilska och frustration på destruktiva sätt genom missbruk och våld. Tabell 11. Toolkit Gender-based Violence S. GBV function Tool No. 1 Delivery of services 2 Provisions of safety and security 3 Counselling Källa: s. 350. Locate the services in close proximity to the shelters Ensure that services are delivered in day time and well-lit paths are available for evening services Monitor security and instances of abuse in the distribution point as well as on departure roads Do not make women and girls depend on men for shelter construction or other services as this may lead to sexual exploitation Ensure both male and female police officers patrol camp Form vigilance committees in each camp consisting of men and women to act as monitoring officers Develop and disseminate written and verbal safety guidelines against possible violations against women Train women to raise immediate alarms against violations in the camp sites Station women police officers to record and address safety complaints made by affected women and monitor women’s rights violation Maintain night security at camps Train security guards of both sexes to be sensitive to women’s apprehensions to encourage women to seek assistance Ensure that women participate directly in decision making on local security arrangements for the camp community Restrict the sale of alcohol near disaster-affected area Discuss violence survivors’ needs for emotional support and strive to ensure that individuals, groups and organisations available in the community will offer supportive, compassionate, non-judgemental, confidential and respectful assistance In counselling women subject to violence, adopt a nonjudgemental approach, empowering the affected woman to cope in a positive manner through social support, spiritualism and recreation 44 Relief Management Ofta är kvinnor inte representerade inom nationella och lokala kriskommittéer i särskilt stor utsträckning. Kvinnors potential som resurs i organiseringen av en insats är ofta förbisedd och det gäller på alla nivåer i ledningsprocessen. En effektiv ledningsstrategi måste hantera att dels ta itu med de särskilda behov som kvinnor kan ha och dels säkerställa deras deltagande och engagemang ledningsprocessen. 45 Tabell 12. Toolkit Relief Management S. Relief function Tool No. 1 Relief camp management 2 3 Relief supplies Information dissemination Develop database disaggregated by age and sex Nominate both men and women in camp management teams/committees Encourage women in camp decision making Ensure that women are not represented by male family members in camp management Hold meetings on camp management at times for women Ensure that each camp has a separate enclosure or private needs of pregnant, lactating and menstruation women Design relief kit contents in consultation with both men and women Include both men and women in distributing aid Appoint male and female officers to disseminate information on relief assistance being provided by the government, entitlements, distribution site, date and time of procedures, and so on Reach out to women as in some cultures they do not participate in public meetings where information is being announced Källa: s. 351. Education Katastrofer skapar ofta en demografi med en stor andel kvinnor som försörjare av hushåll, vilket innebär att kvinnor tvingas arbeta utanför hemmet och lämna äldre döttrar att ta hand om syskon och andra hushållssysslor. Detta resulterar i att flickor ofta hoppar av från katastrofutbildning. Det är därför viktigt att vid etablering av utbildningsprogram vara lyhörd för både könens behov eftersom det lägger grunden för en ökning av kvinnors och flickors deltagande i katastrofprogram i framtiden. Tabell 13. Education. S. No. Education function Tool 1 Physical protection 2 Cognitive protection Locate schools close to relief camps to control sexual violence against girls Involve community members to ensure safe travel to and from school, particularly for girls Regularly monitor school attendance and perform random follow-up on dropouts Educate girls and boys about reproductive health with emphasis on sanitation and cleanliness in camp life Impart life surviving skills to both girls and boys such as swimming, karate and rope climbing as these may also act 46 as a bulwark in situations of gender-based violence Impart vocational training to girls and boys as they will be useful in their future livelihood School should undertake activities advocating gender sensitisation and equity of both the sexes in every aspect of life through group exercises, bulletin board decorations, drawing and poster competitions, and so on Encourage and create opportunities for various forms of expression such as art, music, poetry and dance and so on Create opportunities for girls to engage in creative activities, work in groups with peers, play and engage in such physical activities as sports or dance 3 Psychosocial protection Källa: s. 352. Damage Assessment Kvinnor uppbär inte bara förluster för direkta skador som bostäder eller för andra inkomstbortfall, de har också en relativt hög alternativkostnad eftersom de förlorar inkomster när de måste ägna sig åt tillfälliga obetalda arbeten, som att ta hand om sina barn när skolor är stängda för att de används som skyddsrum åt överlevande. Även när kvinnor inte har betalda arbeten kan de generera inkomster från olika informella aktiviteter som de kombinerar med att ta hand om barn. Men dessa informella, produktiva och reproduktiva, aktiviteter ingår inte i de officiella räkenskaperna och får därmed inte redovisas som inkomstbortfall. Tabell 14. Toolkit Damage Assessment. S. No. Damage assessment Tool function Direct damages Indirect losses Assess the financial value of all property owned by both men and women Cover damages to the house as well as household furnishings and appliances In case of business, the assessment should include its equipment and machinery, as well as any other productive property owned In case of backyard economy, assessment should include farm animals, fields and crops Evaluation should include stocks of goods produced, whether stored at home or nearby In case of loss of productive employment outside home, the value of the indirect damage should be obtained by multiplying the days or weeks during which remunerated employment was interrupted by the average unit wage for each level of income Production losses in small and micro-businesses should be assessed on the basis of temporary interruption 47 Reproductive tasks Make a list of common reproductive work activities and quantify the time spent in performing each; if no quantitative data are available, affected women may be consulted or the assumption made that women dedicate at least 8 hours a day to unpaid work Assign monetary value to the time spent by women on reproductive tasks, for example, the average monthly wage for women could be divided by thrity 8-hour days instead of twenty-two Determine the new pattern of reproductive activities that women have to perform after a disaster which may increase as women may also now do volunteer work and prepare meals in camps, collect firewood and water as the usual sources have been damaged, care for children whose schools have been closed, purchase goods that require transport along roads in bad state of repair and so on Calculate the increase in time spent on these tasks by estimating the duration of the abnormal situation created by the disaster and assign a monetary value to it Källa: s. 354. Livelihood Lärdomar från tidigare katastrofer tyder på att en könsmedveten katastrofhantering bör börja med att se på kopplingar mellan kvinnors sociala och ekonomiska behov och prioriteringar liksom att ta itu med de bakomliggande orsakerna till deras låga status och också se till en långsiktig hållbar utveckling (Mehta 2007). Kortsiktiga biståndsprogram i efterdyningarna av en katastrof bör inte vara "fristående program" utan kulminera i hållbar sysselsättning för både män och kvinnor. Efter orkanen Mitch i Honduras och Nicaragua, rapporterade många kvinnor att män lyssnade på deras åsikter mer än vad de gjorde innan Hurricane Mitch. De tillskriver att denna förändring har skett mot bakgrund av det arbete som de gjorde under katastrofen. Tabell 15. Toolkit Livelihood S. No. Livelihood function Tool 1 Livelihood planning 2 Training Involve women and men in planning and implementation of all livelihood programmes Plan livelihood programmes addressing the common obstacles faced by women in participating Design programmes based on an assessment of women and men’s knowledge, skills and livelihood needs Design and implement livelihood programmes which would break the gender stereotypes of men and women Organise vocational trainings for both men and women 48 3 Credit 4 Relief programmes Ensure gender balance in the training teams Skills training should be imparted to support women to consider new areas of income earning activity Discuss the timing of the training programmes to ensure it is suitable to women Link vocational trainings with employment initiatives being undertaken in the affected area Appoint two nodal officers, one male and one female, to generate awareness about the loans, schemes and subsidies given by the government to initiate livelihood Ensure easy access to working capital, materials and resources along with technical and marketing assistance for women Banks, trading and business institutions should be encouraged to create structures for providing special aid and investment advice to small and medium women entrepreneurs Ensure that the credit institutions target women working in the informal sector Assess the appropriateness of food for work, food for training and cash for work programmes, and ensure equal participation of women and men Arrange crèches for women who have to carry their small children with them for engaging in short-term relief programmes Provide adequate transportation facilities for women travelling long distances to attend livelihood trainings Create opportunities for women in development and reconstruction programmes Källa: s. 355. Recovery Planning I planering för återuppbyggnad möjliggörs att minska sårbarhet och integrera jämställdhetsfrågor i olika program för återhämtning och återuppbyggnad. Efter jordbävningen Latur år 1993 lärde sig kvinnor grundläggande byggtekniker för att anpassa och stärka byns traditionella hus för att dessa konstruktioner skulle skydda invånarna vid framtida jordbävningar. Kvinnor var inblandade i planeringen och utformningen av hus och fick utbildning i jordbävningssäkra tekniker tillsammans med de lokala murarna. Tabell 16. Toolkit Recovery Planning S. Recovery planning Tool No. function 1 Involvement of the community Map recovery needs as well as services required by the community with a gender-sensitive approach Prepare a long-term vision plan and share it with the men and women of the affected community Organise special interaction sessions with women to receive their inputs, ensuring an environment 49 2 Economic recovery 3 Social recovery where they can express themselves freely Establish specific monitoring mechanisms to ensure that women can access resources and participate publicly in planning and decision making associated with post-disaster recovery Ownership of all physical assets including multihazard resistant houses reconstructed after disasters should be given in joint names of husband and wife Employment generation for the affected community should include measures and activities that challenge gender stereotypes Implement reconstruction and recovery projects involving affected men and women as this will help bolster the local economy and generate confidence Make special recovery programmes for widows, single mothers, old aged and challenged population Create formal/public spaces for women where they can meet and organise their participation in postdisaster efforts and future activities Källa: s. 356. Sammanfattningsvis anser författarna att verktygslådan ger en värdefull och praktisk guide för chefer inför katastrofer för att kunna hantera skillnader i behov hos kvinnor respektive män och därmed möjliggöra ett allomfattande, rättvist och effektivt ledningssystem för krishantering. Slutsatser Med ett genusperspektiv kan vi konstatera att stora delar av krishanteringssystemet präglas av manliga normer, maskulinitet och föreställningar om vem som kan eller bör leda. Det är manligt kodade ledningspraktiker och ledningsorganisation som lyfts fram som särskilt viktiga vid en kris eller olycka, samtidigt som det finns stora kunskaper om att kriser och olyckor har sin grund i sociala och kulturella relationer. Vi anser att forskning om ledarskap i ledning och samverkan inte i tillräckligt hög utsträckning tar hänsyn till föreställningar och praktiker om kön och de konsekvenser som följer därav. Merparten av tidigare forskning om ledning vid olyckor och kriser är könsblind och det behövs mer kunskap för att möjliggöra utveckling av ledarskap och samverkan på riskhanteringsområdet. 50 Huvuddelen av forskning om genus med koppling till ledning vid olyckor och kriser har gjorts genom studier av katastrofarbete. Forskningen har synliggjort hur katastrofer får olika konsekvenser för kvinnor och män mot bakgrund av olika levnadsvillkor och ojämställdhet och att organiseringen av själva krishanteringsbetet förstärker och reproducerar könsordningar. Brist på förståelse för de olika effekterna som katastrofer har för könen kan innebära att chefer och ledning inte bara riskerar att missa både uppenbara och mer subtila behov och prioriteringar. Det kan även innebära att effektiviteten av katastrofinsatser minskar. Vi kan också konstatera att skillnader i riskuppfattningar har påvisats i tidigare forskning, bland annat utifrån kön, men också att stereotyper påverkar synen på vem som är sårbar och resilient vid kriser. Utifrån resonemang om att själva formuleringen och analysen av risken skapar risken, och därmed också hanteringen av risken, har problem med avsaknad av erfarenheter och riskuppfattningar från grupper som inte tillhör samhällsnormen synliggjorts. Forskningen implicerar att ett genusperspektiv behöver införas och implementeras i analyser och riskhantering. Genusmedveten riskhantering och analys har utvecklats i modeller för jämställdhetsintegrering vid katastrofer. Däremot saknas motsvarande genusmedveten riskhantering i en svensk kontext. Forskning visar att kvinnor har sämre möjligheter än män att påverka riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare inom riskområdet. Det finns därmed behov av forskning som utmanar och problematiserar homosociala mönster och ledningspraktiker. Det finns också behov av forskning om genus, ledning och samverkan vid olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska organisationers anpassning vid akuta händelser och dels hantering av de temporära organisationsformer som skapas i dessa sammanhang. Översikten visar att genusordningar och föreställningar om kön påverkar samverkan mellan olika aktörer inom krishanteringsområdet. Särskilt visar forskning om svensk räddningstjänst att maskuliniteter villkorar ledningspraktiker och beslutsprocesser som sannolikt 51 påverkar samverkan med andra aktörer. Samverkan och tillfällig organisering får inte bara konsekvenser på olycksplatser utan villkorar också det skyddsvärda och de mänskliga fri- och rättigheterna En fråga vi ställer oss blir därför – hur villkorar genusordningar aktörskap och ledning i de vidare nätverk som organiserar risk och säkerhetsarbetet i en svensk kontext? I översikten har vi konstaterat att ett fåtal studier uppmärksammar vikten av att ledningen har kunskap om betydelser av genus för att hantera olyckor och kriser. Merparten av forskningen inom området är alltså könsblind och reproducerar föreställningar och praktiker om ledning och ledningsideal på problematiska sätt. Det är i huvudsak män som fattar riskbeslut och leder verksamheter och processer inom krishanteringsområdet, både i en nationell och internationell kontext. I Sverige tillämpas jämställdhetsintegrering som modell för att garantera ett jämställdhetsperspektiv i beslutsfattande av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Forskning om riskhantering med genusperspektiv behöver prioriteras för att kunna uppfylla de nationella målen om jämlikhet mellan kvinnor och män och därmed tillgodose att kvinnors och mäns erfarenheter av risker och kriser får samma utrymme inom – och kan påverka – riskhanteringsarbetet. I regeringens skrivelse Samhällets krisberedskap -Stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr. 2009/10:124) anges att målet med samhällets krisberedskap handlar om att trygga hälsan och den personliga säkerheten för barn, kvinnor och män. Enligt förordningen (2006:942) ska statliga myndigheter genomföra analyser av de risker som finnas inom ansvarsområden för att kunna säkerställa vilka åtgärder som krävs i krissammanhang. Ett genusperspektiv på ledning och samverkan i krisberedskap är således relevant för att utveckla och förnya formerna för hantering av hot och risker. Kunskap om samverkan och ledningspraktik i olycksoch krishanteringsarbete ur ett genusperspektiv är alltså en viktig angelägenhet. I forskningsantologin Organisering kring hot och risk (2007) diskuteras ledning och samverkan inom krishanteringsområdet 52 genom en rad olika exempel på hantering av ebola, fågelinfluensa och stormar m.m. Det är själva organiseringen kring hot och risker som står i centrum och författarnas huvudbudskap är att istället för att skapa planer och strukturer i all oändlighet bör man öva lämpliga skickligheter och improvisationsförmågor. Antologin avslutas enligt följande; ”Vi vill inte hävda att vi har hittat receptet på hur man skall organisera kring hot och risk – tvärtom: vår poäng är att ett sådant recept inte finns. Vi har dock identifierat ett återkommande problem: varje misslyckande verkar leda till slutsatsen om att det behövs mer av detsamma. Vi vill hävda att den eviga förbättringen av planer, förädlingen av strukturen, och nyanseringen av ansvarsfördelningen, formar en ond cirkel som måste brytas – till fördel för en väl inövad improvisation”. Vi vill i vår tur hävda att den till fördel för en väl genomförd genusanalys! Det behövs inte mer av detsamma – forskning inom fältet ledning och samverkan vid olyckor och kriser behöver genusperspektiv för att kunna garantera att alla människors demokratiska fri- och rättigheter tas tillvara. 53 Referenser Acker, J (2000). Revisiting class: thinking from gender, race, and organizations. Social politics (Print). 7, 2, s. 192-214. Acker, J & Van Houten, D (1974) Differential Recruitment and Control: The Sex Structuring of Organizations. Administrative Science Quarterly, 9, 2, 152-163. Ariyabandu, M (2009) Sex, gender and gender relations in disasters. In: E. Enarson, P.G.D. Chakrabarti (Eds.), Women, Gender and Disaster - Global Issues and Initiatives. Sage Publications India Pvt Ltd, New Delhi pp. 05–17. Baden, S., A. M. Goetz, C. Green and M. Guhathakurta (1994) Bangladesh Cyclone Response Fails to Meet Women’s Needs, BRIDGE Report No. 26. Background Paper on Gender Issues in Bangladesh. Available online at http://www.ids.ac.uk/bridge/dgb1.html Baigent, D (2001) One More Last Working Class Hero. A Cultural Audit of the UK Fire Service. Fitting-in Ltd & The Fire Service Research and Training Unit, Anglia Polytechnic University. Bar-El, Y., Michaelson, M., Hyames, G., Skorecki, K., Reisner, S. A., & Beyar, R. (2009) An academic medical center under prolonged rocket attack: Organizational, medical, and financial considerations. Academic Medicine. 84: 1203-1210. Bartley, K & Ericson, M (2013) ”Ett plus ett kan bli tre – en studie om samverkan kring sociala risker”. Vetenskap för profession, Högskolan i Borås. Bolin, R., Jackson, M., & Crist, A. (1998) Gender Inequality, Vulnerability, and Disaster: Issues in Theory and Research. In E. Enarson & B. H. Morrow (Eds.), The Gendered Terrain of Disaster: Through Women's Eyes. Westport, CT: Praeger Publishers. Brown, P & Olofsson, A (2014) Risk, uncertainty and policy: towards a social-dialectical understanding. Journal of Risk Research 17.4 (2014): 425-434. Bruzelius, L. H. & Skärvad, P-H. (2012) Management: att leda verksamheter och människor. Lund: Studentlitteratur. Bryman, A. (1996) Leadership in Organizations. I S.R Clegg, C Hardy & W.R Nord (eds). Handbook of organization studies. London: Sage. 54 Cabrera, N. L. & Leckie, J. O. (2009) Pesticide risk: Communication, risk perception, and self-protective behaviors among farm workers in California’s salina valley. Hispanic Journal of Behavioural Science, 31: 258–278. Chakrabarti, P., & Walia, A. (2009) Toolkit for mainstreaming gender in emergency response. In E. Enarson, & P. Chakrabarti (Eds.), Women, gender and disaster: Global issues and initiatives. (pp. 337361). New Delhi: SAGE Publications India Pvt Ltd. Collinson, D L. & Hearn, J (red.) (1996) Men as Managers, Managers as Men. London: Sage. Czarniawska, B (2007) Organisering kring hot och risk. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Dahlgren, J & Lewander, L (2007) Genus och krishantering – en kunskapsöversikt. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. Danielsson E. et al. (2011) Forskningsöversikt Ledning och Samverkan vid olyckor och kriser. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. De Beauvoir, S (1988) The second sex. London: Pan books. Dekker, P., Ester, P & Nas, M. (1997) Religion, culture and environmental concern: An empirical cross-national analysis. Social Compass, 44(3): 443-458. Dietz, T., Stern, P. C. & Guangano, G. A. (1998) Social structural and social psychological bases of environmental concern. Environment and behaviour, 30(4): 450-471. Drennan, L.T & McConnell, A. (2007) Risk and crisis management in the public sector. London: Routledge. Enander, A. & Johansson, A. (2002) Säkerhet och risker i vardagen en förutsättning för säkerhetsbeteende. Karlstad: Räddningsverket. Enarson, E & Morrow, B Hearn (eds) (1998) The gendered terrain of disaster: through women's eyes. Westport: Praeger Enarson, E & P.G. Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and Disaster: Global issues and initiatives. Sage Publications, London. Enarson, E & Meyreles, L (2004) International perspectives on gender and disaster: differences and possibilities", International Journal of Sociology and Social Policy, Vol. 24 Iss 10/11 pp. 49 – 93. 55 Ericson, M (2011) Nära inpå: Maskulinitet, intimitet och gemenskap i brandmäns arbetslag. Akademisk avhandling, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet. Finucane, M. L., Slovic, P., Mertz, C. K., Flynn, J. & Statterfield, T. A. (2000) Gender, race, and percieved risk: The 'white male' effect. Health, Risk & Society, 2(2): 159-172. Flynn, J., Slovic, P. & Mertz, C. K. (1994) Gender, race, and perception of environmental health risks. Risk Analysis, 14(6): 11011108. Folkesson, P (2005) Katastrofer och män: explorativa undersökningar av ett komplext förhållande, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, Diss. Göteborg. Fordham, M. H. (1998), Making Women Visible in Disasters: Problematising the Private Domain. Disasters, 22: 126–143. Fothergill, A (1996) Gender, risk, and disaster. International Journal of Mass Emergencies and disasters, 14 (1), 33- 35. Fredholm, L & Uhr, C (2011) Samverkan vid stora olyckor och kriser kräver ett utvecklat tänkande om ledning. I Nilsson, Nils-Olov (red.) Samverkan – för säkerhets skull! Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Forsberg Kankkunen, T (2009) Två kommunala rum: ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och utbildningsverksamheter. Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis. Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Gundhus, H O (2005) ‘Catching’ and ‘Targeting’: Risk‐Based Policing, Local Culture and Gendered Practices, Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 6:2, 128-128. Gustafsson, P (1997) Kön, risk och olyckor. En forskningsöversikt (forskningsrapport 97:9) Karlstad: Högskolan. Hannan, C (2009) Mainstreaming gender perspectives in natural distaster management. Regional Development Dialogue, 2009, 30(1), pp. 1-11. 56 Hermansson, H (2012) På lika villkor? Jämställdhetsfrågor angående risker i ett föränderligt samhälle. Stockholm: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hirdman, Y (1988) Genussystemet: teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning. Uppsala: Maktutredningen. Huang, Y. H. (2008) Trust and Relational Commitment in Corporate Crises: The Effects of Crisis Communicative Strategy and Form of Crisis Response. Journal of Public Relations Research, 20(3), 297327. Häyrén Weinestål, A, Bondestam, F & Berg, H (2011) Från novis till nestor: Maskulinitet, organisation och risk i räddningstjänsten - en aktionsforskningsstudie. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för genusvetenskap. Ivarsson, S & Edmark, L (2007) Att samverka kring 1325 : samverkansmöjligheter mellan svenska civila och militära aktörer i internationell krishantering avseende implementeringen av FN resolution 1325. Försvarshögskolan: Stockholm. Johnson, B. B. (2004) Arguments for testing ethnic identity and cross-cultural as factors in risk judgments. Risk Analysis, 24(5): 1279-1287. Johansson, A (2013) Societal risk and safety management: policy diffusion, management structures and perspectives at the municipal level in Sweden. Karlstad, Karlstads universitet. Jung, K, Shavitt, S, Viswanathan, M & Hilbe, J (2014) Female hurricanes are deadlier than male hurricanes. In Proceedings of the National Academy of Sciences. Kanchana, G, Amaratunga, D & Haigh, R (2009) Mainstreaming gender in disaster reduction: why and how? In Disaster Prevention and Management: An International Journal, Vol. 18 Iss: 1, pp.2334. Koikari, Mire (2013) Training Women for Disasters: Gender, Crisis Management (Kiki Kanri) and Post-3.11 Nationalism in Japan. In The Asia-Pacific Journal, Vol. 11, Issue 26, No. 1. Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Lewander, L, Dahlgren & Lundsten, E (2010) Konstruktioner av kön i krishanteringssystem. Forskningsprojekt med stöd från Räddningsverket/Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 57 2007-2010. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. Linghag, S, Ericson, M & Jansson, U (2013) Ledarskap och kön i ledning och samverkan. MSB: Artikelserie Kunskapsplattform ledning, Artikel nr. 7. Lundsten, E (2010) Nyckelpersoner om kön mångfaldsfrågor i kommuners krishanteringsarbete. Delrapport 4, Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. McCright, M. A & Riley E. D. (2013) Bringing ideology in: the conservative white male effect on worry about environmental problems in the USA. Journal of Risk Research,(16)2 211-226. Mellström Ulf (2010) Genusvetenskapliga perspektiv på MSBs verksamhetsområden. Stockholm: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Mehta, M. (2007) Gender Matters: Lessons for Disaster Risk Reduction in South Asia. Kathmandu, Nepal: International Centre for Integrated Mountain Development. Mishra, P. (2009) Let’s Share the Stage: Involving men in gender equality and disaster risk reduction. In Enarson, E & P.G. Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and Disaster: Global issues and initiatives. Sage Publications, London. Mozumder, P., N. Raheem, J. Talberth and R. Berrens (2008) Intended Evacuation from Wildfires in the Wildland-Urban Interface: Application of a Bivariate Probit Model, Forest Policy and Economics, 10 (6): 415-423. MSB (2014) Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällstörningar. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Olofsson, A & Rashid, S (2011) The white (male) effect and risk perception: can equality make a difference?. Risk Analysis 31.6 (2011): 1016-1032. Olofsson, A, Öhman, S & Giritli Nygren, K (2014) (O)avsiktliga konsekvenser av riskkommunikation vid extraordinära händelser: Skogsbranden i Västmanland 2014. Forum för genusvetenskap, Mittuniversitetet. Olofsson, A & Öhman, S (2015) Vulnerability, values and heterogeneity: one step further to understand risk perception and behaviour, Journal of Risk Research, 18:1, 2-20. 58 Olofsson, J (2012) Om du är rädd kan du få sitta bredvid mig/.../och hålla/.../handen": infantilisering och homosociala omsorgspraktiker inom brandkårens operativa verksamhet. Tidskrift för genusvetenskap. 2012:1/2, s. 115-136 Oxfam (2005) ‘The Tsunami‘s Impact on Women. Oxfam Briefing Note’. Oxfam International. Parry, K W & Bryman, A (2006) Leadership in organizations. I: R.Clegg, Hardy, C, Nord, W, R & Lawrence, T (red) Handbook of Organization Studies. London: Sage. Renn, O. (2000) Cross-cultural risk perception: A survey of empirical studies. London: Kluwer Academic Publishers. Robertson, D. (1998) Women in Emergency Management: An Australian perspective. Rhodes, N & Pivik, K. (2011) Age and gender differences in risky driving: the roles of positive affect and risk perception. Accident; analysis and prevention, 43(3) 923-31. Enarson & H. Morrow (eds) (1998) The Gendered Terrain of Disaster: Through women’s eyes. Praeger, Santa Barbara. Rohlin, L, Skärvad, P-H & Nilsson, S-Å (1994) Strategiskt ledarskap i lärsamhället. Dalby: MiL Publisher. Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle Prop. 2005/06:133 Satterfield, T. A., Mertz, C. K. & Slovic, P. (2004) Discrimination, vulnerability, and justice in the face of risk. Risk Analysis, 24(1): 115129. Sayeed, A. (2005) ‘The Pakistan Earthquake’s Impact on Women’, APLWD Forum News, 18(3), ROOTS for Equity, Pakistan. Sekar, K., S. Bharath, G. Henry and D. Desikan (2005) Tsunami Disaster: Psychosocial Care for Women. Information Manual 4. Bangalore: National Institute of Mental Health and Neurosciences. SFS 2003:778 Lag om skydd mot olyckor. Sjöberg, M., Wallenius, C., & Larsson, G. (2011) Leadership in complex, stressful rescue operations: A quantitative test of a qualitatively developed model. Disaster Prevention and Management. 20: 199-212. 59 Solomon, S. D., E. M. Smith, L. N. Robins and R. L. Fischbach (1987) Social Involvement as a Mediator of Disaster Induced Stress’, Journal of Applied Psychology, 17(2): 1092–112. SOU 1994:3 Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. Stockholm: Fritzes. SOU 2004:134 (2004) Krishantering och civilt försvar I kommuner och landsting. Stockholm: Fritzes. Stärkt krisberedskap – för säkerhets skull, prop.2007/08:92. Söderström, M. (1998)L edarskap och utveckling av ledningskompetens. I R Lind & G Arvidsson (red). Ledning av företag och förvaltningar - förutsättning, former, förnyelse. Stockholm: SNS Förlag. Thurnell-Read, T & Parker, A (2008) Men, masculinities and firefighting: Occupational identity, shop-floor culture and organisational change. In Emotion, Space and Society, Volume 1, Issue 2, Pages 127–134 Tyler, M. and Fairbrother, P. (2013) Gender, Masculinity and Bushfire: Australia in international context. Australian Journal of Emergency Management, v28(2): 20-25. Uhr, C. (2011) Samverkansbegreppet. I: Nilsson, N-O. (red.) (2011). Samverkan - för säkerhets skull! Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Tillgänglig på Internet: https://www.msb.se/sv/Produkter-tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-MSB/Samverkan---forsakerhets-skull / Uhr, C m.fl. (red) (2015) Att åstadkomma inriktning och samordning - 7 analyser utifrån hanteringen av skogsbranden i Västmanland. Centrum för samhällets resiliens, Lunds universitet. Wahl, A (1992) Könsstrukturer i organisationer: kvinnliga civilekonomers och civilingenjörers karriärutveckling. Stockholm: EFI. Wahl, A, Holgersson, C, Höök, P & Linghag, S (2011)Det ordnar sig: teorier om organisation och kön. 2., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur. Waldenström, K & Härenstam, A (2008) Hur skapas bra arbetsförhållanden? – En studie av strategier hos chefer och anställda. Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting, Stockholm 60 Waldenström, K (2007) Externally assessed psychosocial work characteristics. A methodological approach to explore how work characteristics are created, related to self-reports and to mental illness. Doktorsavhandling. Stockholm: Karolinska institutet. Weber, E. U. & Hsee, C. (1998) Cross-cultural differences in risk perception, but crosscultural similarities in attitudes towards percieved risk. Management Science, 44(9):1205-1217. Westberg-Wohlgemuth, H (1996) Kvinnor och män märks. Könsmärkning av arbete – en dold lärandeprocess. Arbete och hälsa 1996:1. Arbetslivsinstitutet. Worts, D., Fox, B. & McDounogh, P. (2007) ‘Doing Something Meaningful’: Gender and Public Service during Municipal Government Restructuring. Gender, Work and Organization , 14(2): 162-184. Yoko, Saito (2014) Progress or repetition? Gender perspectives in disaster management in Japan. In Disaster Prevention and Management, Vol. 23 Iss: 2, pp.98 – 111 Yukl, G (1998) Leadership in Organizations. NJ: Prentice Hall. 61 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 651 81 Karlstad Tel 0771-240 240 www.msb.se Publ.nr: MSB910 – september 2015 ISBN 978-91-7383-599-2
© Copyright 2024