Verksamhetsrapport 2014: Norrbottens malm och mineral
verksamhetsrapport 2014 Norrbottens malm och mineral Torbjörn Bergman, Fredrik Hellström & Magnus Ripa SGU-rapport 2015:08 mars 2015 Omslagsbild: Dagbrottet vid Stora Sahavaara, Kaunisvaara. Foto: Torbjörn Bergman 2014. Sveriges geologiska undersökning Box 670, 751 28 Uppsala tel: 018-17 90 00 fax: 018-17 92 10 e-post: [email protected] www.sgu.se INNEHÅLL Bakgrund . . .............................................................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Verksamhet under 2014 ............................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomgång av befintligt material .. ......... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fältundersökning ........................................ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppdatering av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 5 5 6 Beskrivning av undersökta områden .. .... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Käymäjärvi-Ristimella (inklusive Kaunisvaarafältet) .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Liviöjärvi ...................................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Masugnsbyn ................................................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Nautanenområdet ....................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Besökta förekomster utanför Barentsprojektets nyckelområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Korpilomboloområdet ............................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Narkenområdet . . .......................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Referenser ............................................................ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 3 (20) BAKGRUND Projektet Norrbottens malm och mineral startade 2014 och genomförs inom ramen för SGUs undersöknings- och dokumentationsverksamhet. Projektet har till syfte att förbättra informationen och kunskapen om mineral- och bergartsförekomster inom Norrbottens län och är en direkt fortsättning på SGUs länsvisa inventering av Sveriges naturtillgångar som pågått sedan 1990-talet. SGUs senast avslutade inventering är den över Dalarnas län vilken beräknas vara färdig för publicering under 2015. Inventeringen av mineralfyndigheter i Norrbottens län under 2014 var begränsad till den nordöstligaste delen av länet och i huvudsak inom och i anslutning till de nyckel områden som definierats inom SGUs s.k. Barentsprojekt (fig. 1, www.sgu.se/mineralnäring/ barentsprojektet). Barentsprojektet har till syfte att öka förståelsen och kunskapen om den stratigrafiska och tektoniska utvecklingen i Norrbotten i förhållande till förekommande mineralförekomster och dess bildningsprocesser, vilket potentiellt kan lyfta områdets prospekteringspotential och den lokala gruvnäringen. Sammanfattningar med bakgrundsdata för nyckelområdena i nordöstra Norrbotten finns i tidigare SGU-rapporter (Hellström & Jönsson 2014, Luth & Jönsson 2014, Grigull m.fl. 2014, Lynch & Jönberger 2014). Projektet Norrbottens malm och mineral är ett komplement till dessa undersökningar och innefattar en genomgång av befintlig geologisk information och fältbesök vid kända och tidigare inte kända mineral- och bergartsförekomster. VERKSAMHET UNDER 2014 Verksamheten som bedrevs under 2014 innefattade en genomgång av befintlig information från nordöstra Norrbotten, av Lantmäteriets nationella höjdmodell med 2 m upplösning (LIDAR-data) och av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb). Dessutom togs en objektslista fram inför sommarens fältbesök. Informationen som samlades in i fält lagrades i SGUs hälldatabas (halldb). Efter fältsäsongen analyserades de prover av mineralförekomster som samlats in kemiskt. SGUs mineralresursdatabas uppdaterades också. Genomgång av befintligt material Ett viktigt steg i förberedelsearbetet vid inventering av mineralresurser är en genomgång av befintlig information, t.ex. prospekteringsrapporter, berggrundskartor, Riksantikvarieämbetets Fornsök-databas och annan relevant litteratur från området. Med utgångspunkt från SGUs mineralresursdatabas och med hjälp av GIS-program gjordes en systematisk genomgång av hela det planerade fältområdet. Omkring 350 objekt för fältbesök kunde identifieras. Av dessa var flera tidigare inte kända, ”misstänkta” fyndigheter som kunde identifieras med hjälp av Lant mäteriets nationella höjdmodell med 2 m upplösning. I den framträder tydligt små topografiska sänkor (gropar), vilka i många fall utgör skärpningar eller gruvhål (fig. 1). Fältundersökning Det undersökta området visas i figur 1 och innefattar fyra nyckelområden inom Barentsprojektet: Käymäjärvi-Ristimella (Kaunisvaara), Liviöjärvi, Masugnsbyn och Nautanen. Totalt har 120 mineral- och bergartsförekomster besökts och beskrivits inom och i anslutning till dessa områden. Informationen har lagrats i SGUs hälldatabas och SGUs mineralresursdatabas. Figur 1 visar var fältobservationer och beskrivningar har gjorts. Ett flertal fältbesök har dock inte resulterat i någon beskrivning i hälldatabasen då många av de ”misstänkta” fyndigheterna som identifierades vid genomgången av höjdmodellen visade sig vara prospekteringsgropar där man inte nått fast berg, eller andra typer av grävningar eller naturliga sänkor i terrängen. Andra mineralförekomster som inte kunnat beskrivas genom fältbesök är ett antal borrningar efter järnmalm 5 (20) 750000 800000 850000 Lainio Vittangi Svappavaara 7500000 Käymäjärvi-Ristimella Masugnsbyn Junosuando Käymäjärvi Kaunisvaara Masugnsbyn Lovikka Pajala Nilivaara Malmberget Tärendö Nautanen Liviöjärvi Liviöjärvi 7450000 Gällivare Dokkas Hakkas Korpilombolo Svanstein Nattavaara Lansjärv Besökt och beskriven fyndighet 2014 Fältbesöksobjekt Nyckelområde inom Barentsprojektet Arbetsområde 2014 INTRUSIVBERGARTER Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år) Granit, pegmatit och syenitoid Gabbro, dioritoid och diabas Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år) Granit, pegmatit och syenitoid Karelska (2,4–2,0 miljarder år) 10 km Metagabbro och metadiabas METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år) Metaryolit och metadacit Metabasalt och metaandesit Metagråvacka och metasandsten Karelska (2,4–2,0 miljarder år) Metabasalt och metaandesit Metaarenit och metagråvacka Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år) Metagranit och metasyenitoid Metagabbro, metadioritoid och metadiabas Figur 1. Arbetsområde 2014 inom projektet Norrbottens malm och mineral. som gjorts av SGU sedan början av 1900-talet (Frietsch 1997). Ett utdrag ur SGUs borrhålsdatabas för projektområdet visas i figur 2. Uppdatering av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb) Ett steg i inventeringsarbetet är att snabbt få ut den insamlade informationen. En revidering av mineralresursdatabasen har därför prioriterats och visas på SGUs webbplats i kartvisaren Malm 6 (20) 750000 800000 850000 Lainio Vittangi Svappavaara 7500000 Käymäjärvi-Ristimella Masugnsbyn Junosuando Käymäjärvi Kaunisvaara Masugnsbyn Lovikka Pajala Nilivaara Malmberget Tärendö Nautanen Liviöjärvi 7450000 Liviöjärvi Gällivare Dokkas Hakkas Korpilombolo Svanstein Nattavaara Lansjärv Borrhål SGUs borrhålsdatabas 10 km Figur 2. Borrhålslägen för prospekteringsborrningar lagrade i SGUs borrhålsdatabas. Se figur 1 för förklaring av färger. och mineral. Utdrag ur mineralresursdatabasen visas också som figurer i anslutning till texten som följer nedan om respektive område. BESKRIVNING AV UNDERSÖKTA OMRÅDEN Käymäjärvi-Ristimella (inklusive Kaunisvaarafältet) Mineralförekomsterna inom nyckelområdet Käymäjärvi-Ristimella domineras av järnföre komster vilka huvudsakligen är lokaliserade till Kaunisvaarafältet, Käymäjärviområdet och dess förlängning åt söder i Marjarova-Pellivuomaområdet (fig. 3). Huvuddelen av förekomsterna inom dessa områden är skarnjärnmalmer knutna till metavulkaniter och metasedimentära bergarter tillhörande den övre delen av grönstensgruppen (Martinsson 2004). Flera av dessa järnförekomster hittades redan i början av 1900-talet men huvuddelen påvisades i samband med den statliga järnmalmsprospektering som pågick från början av 1960-talet fram till 1972 inom den s.k. järnmalmsinventeringen (The iron ore inventory programme, Frietsch 1997). Inom typområdet Käymäjärvi-Ristimella har ca 300 borrningar gjorts sedan prospekteringsarbeten startade i början på 1960-talet (Grigull m.fl. 2014). De senast utförda borrningarna gjordes 7 (20) 2010 av Northland Resources i anslutning till Tapuligruvan i norra delen av Kaunisvaarafältet. Tapuligruvan är den enda aktiva gruvan i regionen och bryts sedan hösten 2012 av Northland Resources. Järnmalmsreserverna har uppskattats till 94,5 miljoner ton med en halt av 26 % järn (Martinsson & Wanhainen 2013). Gruvans fortsatta verksamhet är dock för närvarande osäker på grund av Northland Resources ekonomiska läge och fallande järnmalmspriser. Inom ramen för den nu genomförda inventeringen i området har endast ett fåtal platser med järnmineralisering kunnat dokumenteras. Inom Kaunisvaarafältet har fältbesök gjorts vid ett tiotal ”gropar” som hittades med hjälp av Lantmäteriets nationella höjdmodell med 2 m noggrannhet. Tyvärr kunde fast berg eller varp inte hittas i någon av dessa vid fältbesök. Sannolikt 850000 860000 870000 7510000 840000 Huuki Annaniva Aareajoki Palotieva te t äl ra f Sahavaara Stora Sahavaara Östra Sahavaara Södra Vinsa Muotkavuoma Isonkivenmaa Marjarova 1 Marjarova 2 7490000 Muotkapalo-Mg Muotkapalo-graphite sv aa Ruutijärvi Kaunisjoki Käymäjärvi Pellivuoma Kalliomaa Al. Airivaara ni Roskajokki-Cu Ka u 7500000 Tapuli Pahturijärvi 1–2 Sarvisto Pajala s:rs allmänningskog Suksivuoma Käryjärvi Salovuoma 7480000 Peräjävaara Erkheikki Erkheikki söder Peräjävuoma Järnmalmsgruva, i drift Järnmalmsgruva, nedlagd Järnskärpning eller uppslag Järnmineralisering känd genom borrning Sulfidskärpning eller uppslag Sulfidmineralisering Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning Industrimineral, mineralisering Industrimineral, skärpning Blocksten, nedlagd täkt Krossberg, nedlagd täkt Krossberg, täkt i drift Nyckelområden Barentsprojektet Jupukka Karhyjärvi Jupukka Erkhekki-Cu nio en älv Rytivaara Erkhekki-BIF Pajala T24:1 or ne Kengisskogen Kursunoja Liviövaara o Mu Pajala Kieksiäisvaara Pajala 14:1 älv en Kirkonlahti Pajala Södra INTRUSIVBERGARTER Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år) 10 km Granit, pegmatit och syenitoid Gabbro, dioritoid och diabas Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år) Granit, pegmatit och syenitoid Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år) Metagranit och metasyenitoid Metagabbro, metadioritoid och metadiabas METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år) Metabasalt och metaandesit Metagråvacka och metasandsten Karelska (2,4–2,0 miljarder år) Metaarenit och metagråvacka Figur 3. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Käymäjärvi-Ristimella hämtat från SGUs mineralresursdatabas. 8 (20) utgör dessa gropar grävningar från tidigare prospekteringsaktiviteter i området. Enligt äldre beskrivningar utgörs malmerna inom Kaunisvaarafältet av två typer, magnetit-aktinolit-pyroxen skarn och en magnetit-serpentin-flogopitrik typ (Lindroos 1974). I den nu aktiva Tapuligruvan dominerar den senare typen (Martinsson & Wanhainen 2013). Inom Käymäjärviområdet har magnetitskarn konstaterats i flera hällar och i en mindre skärpning i den södra delen av området. Kemisk analys av prover tagna inom ramen för vår undersökning från denna skärpning och från magnetitrika hällar i områdets norra del indikerar att järnmineraliseringarna inom området kan klassificeras som järn-manganförekomster med ca 32 % järn och upp till 4 % mangan. Omkring 5 km söder om Käymäjärviområdet ligger Marjarova. Järnmalmstråket vid Marja rova hittades enligt uppgift redan 1919, men borrades först upp under den statliga prospekteringen i Norrbotten. Man kunde konstatera en 10–20 m bred malmzon med magnetitförande, skarnbandad kvartsit (Frietsch 1997). Vid fältbesök kunde ett antal grävda gropar utefter en sträcka av ca 1 km konstateras. I en av groparna, från den centrala delen av området, finns resterna efter ett litet, ca 2 × 2 m stort, timmerfodrat, vattenfyllt schakt (fig. 4). Någon varp kunde dock inte påträffas i anslutning till schaktet men vid en av de grävda groparna ca 400 m åt nordväst kunde mindre mängder varp hittas. Varpen utgjordes av bandad magnetit-(hematit)kvartsmineralisering utan synliga mängder sulfidmineral. Malmtypen är betydligt kvartsrikare än magnetitmineraliseringarna i Käymäjärviområdet och kan närmast betecknas som kvartsbandad järnmalm. Kemisk analys av ett prov taget från varpen visar bl.a. på ett innehåll av 37 % järn och 3 % mangan. Figur 4. Vattenfylld skärpning vid Marjarova (7490863/841099). Foto T. Bergman. 9 (20) 830000 To rn e 840000 850000 860000 Salovuoma Karhyjärvi älv en Nuolivaara 1 Nuolivaara 2 7480000 Peräjävaara Erkheikki Erkheikki söder Erkhekki-Cu Rytivaara Pajala 24:1 Erkhekki-BIF Kengisskogen Kursunoja Peräjävuoma 870000 Jupukka Jupukka Pajala Liviövaara Kieksiäisvaara Pajala 14:1 Kirkonlahti Pajala Södra e rn To ve äl 7470000 n Tärendö Kuusivaaranvinsa Suorsapakka Mineraljaktsfynd 07207 Kuusivaara 7460000 Lehtosölkä Kaljuniemi Karhulehto Tupovaara Kirnujärvi Ka l ixä lve n Järnskärpning eller uppslag Järnmineralisering känd genom borrning Sulfidskärpning eller uppslag Sulfidmineralisering Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning Industrimineral, mineralisering Blocksten, nedlagd täkt Krossberg, nedlagd täkt Krossberg, täkt i drift Nyckelområden Barentsprojektet Figur 5. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Liviöjärvi hämtat från SGUs mineralresursdatabas. INTRUSIVBERGARTER Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år) 10 km Granit, pegmatit och syenitoid Gabbro, dioritoid och diabas Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år) Granit, pegmatit och syenitoid Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år) Metagranit och metasyenitoid Metagabbro, metadioritoid och metadiabas METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år) Metabasalt och metaandesit Metagråvacka och metasandsten Karelska (2,4–2,0 miljarder år) Metaarenit och metagråvacka Liviöjärvi Typområdet Liviöjärvi, sydväst om Pajala, är jämfört med det föregående området relativt fattigt på mineralförekomster. Förutom ett par järnmineraliseringar finns några förekomster med grafit och sillimanit samt koppar och guld. Huvuddelen av dessa är kända genom borrning och endast ett fåtal är blottade i häll och har kunnat besökas i samband med denna inventering (fig. 5). Borrningar som konstaterat förekomst av järnmalm har gjorts bl.a. i Peräjävuoma, i den norra delen av området, där titanförande järnmalm i gabbro konstaterades vid borrning 1970, och strax norr om området i Erkheikki, där skarnjärnmalm liknande Kaunisvaarafältets malmer hittats (Frietsch 1997). Järnmineralisering i fast klyft finns endast dokumenterad från ett par platser inom området, bl.a. på berget Suorsapakka i områdets sydvästra del, och i en liten häll invid Torneälvens södra 10 (20) strand strax väster om Peräjävaara. Båda har besökts och vid Suorsapakka kunde en några meter bred zon med magnetit-kvarts-amfibolskarn konstateras i metabasalt tillhörande grönstensgruppen. Hällen vid Torneälven kan närmast beskrivas som en kraftigt hydrotermalomvandlad, finkornig granit med magnetitådror. Att döma av den punktformade magnetiska anomalin så är mineraliseringen mycket begränsad. Enligt uppgift förekommer också apatit i de mineraliserade ådrorna, och mineraliseringen har föreslagits vara en miniekvivalent till apatitjärnmalmen i K iruna (Eriksson 1954). Mineraliseringar med koppar, och lokalt också guld, finns på några platser i området. Huvuddelen är kända genom kärnborrning och uppträder i vissa fall tillsammans med grafit. De mest betydande uppslagen är Liviövaara strax sydväst om Pajala och Lehtosölkä i områdets sydöstra del. I Liviövaara finns en svag koppar-guldmineralisering i både karbonatsten och felsisk metavulkanit samt i grafitförande metasedimentära bergarter med upp till 40 % kol (Hansson m.fl. 1986). I Lehtosölkä uppträder en svag Cu-Pb-Zn-(Co-Au)-mineralisering i en grafitförande metasedimentär bergart. Båda förekomsterna borrades på 1980-talet av LKAB Prospektering (Hansson m.fl. 1986). I områdets sydvästra del, ca 1 km sydväst om berget Suorsapakka, hittades 2007 inom ramen för Norrlands mineraljakt en mindre häll med förhöjda halter av koppar och guld i felsisk meta vulkanit (1,8 % Cu och 0,24 ppm Au). Vid analys av ett prov taget i samband med vår undersökning kunde endast 0,1 ppm guld och 0,8 % koppar konstateras. En likartad mineralisering i felsisk metavulkanit med impregnation av pyrit i kvartsådror hittades också i samband med vår undersökning på berget Kuusivaara, ca 4 km åt sydväst, i en nyligen öppnad bergtäkt. Analys av prov från täkten kunde dock inte påvisa någon förhöjd halt av vare sig koppar eller guld. Masugnsbyn Masugnsbyn ligger ca 60 km nordväst om Pajala, mellan Vittangi och Junosuando (fig. 6). Järnmalmen vid Masugnsbyn upptäcktes redan 1644 och var det första fyndet av järn i Norrbotten (Geijer 1929). En masugn byggdes strax därefter och var i drift fram till 1805. Malmen i Magnet gruvan vid Masugnsbyn bröts dock sporadiskt och i liten skala fram till 1870 (Geijer 1929). Geologisk bakgrundsinformation för nyckelområdet Masugnsbyn har sammanfattats i en tidigare rapport gjord inom SGUs Barentsprojekt (Hellström & Jönsson 2014). En veckas översiktlig fältinventering av mineralfyndigheter inom området gjordes sommaren 2014 som ett komplement till Barentsprojektet. Vid sidan om järnmalmen vid Masugnsbyn finns också sulfidförekomster och industrimineralförekomster såsom dolomit, grafit och täljsten (fig. 6). Totalt gjordes fältbesök på ett fyrtiotal objekt (fig. 1). Masugnsbyns järnförekomster uppträder huvudsakligen norr om Masugnsbyn i en 8 km lång, nord–sydlig zon som stratigrafiskt är belägen mellan Veikkavaara grönsten och ovanliggande metasedimentära bergarter (fig. 6). Malmstråket har delats upp i sex delområden eller ”fält” från söder mot norr: Junosuando, Vähävaara, Välivaara, Vuoma, Isovaara och Nya Isovaara. Endast de två södra delområdena har bedömts vara av ekonomiskt intresse och har därför varit föremål för systematisk borrning och malmberäkning (Witschard m.fl. 1972). De södra järnmalmsfyndigheterna klassificeras som skarnjärnmalmer, medan förekomsterna i norr är kvarts-magnetitbandad järnmalm, som tolkats vara av exhalativt ursprung (BIF, Geijer 1929, Witschard m.fl. 1972). Inventering av varpmaterial i vår studie visar dock att skarnjärnmalm är vanligt förekommande även i den norra delen och att de två typerna kan vara svåra att särskilja. Skärpningarna i de norra delarna är små och i många fall igenväxta utan synligt varpmaterial. Möjligen utgör en del av dessa endast prospekteringsgropar. Junosuandofyndigheten i söder undersöks för närvarande av Talga Resources Ltd och nya beräkningar visar på 112 miljoner ton malm med 28,6 % järn (Martinsson m.fl. 2013). Mine11 (20) 790000 800000 810000 820000 Palo Pöyviö Merasjärvi Isovaara 1–4 Nya Isovaara 1–3 Nya Isovaara drilling Säynäjäjoki Vuoma Isovaara Välivaara 1–5 To rn e äl Vähävaara 1–3 Junosuando Södra Tornefors äl Junosuando Junosuanto n ve Junosuandeo Rautajoki Nybrännan 1–2 Veikivaara io Masugnsbyn n in Masugnsbyn ve La 7500000 Junosuando Norra Kangos Kangonen Junosuando Leppäjoki Southern Kotasenrova Lautakoski Hietajoki 7490000 Hietarova Suinavaaragruvan (bh 1) Tärännönvaara Saarikoski Vuollovaara 7480000 Maunuvaara norra Maunuvaara 2 Maunuvaara 1 Kurkkionvaara Maunuvaara östra To rn e Pahakurkkio Jalkunen Ka l älv ixä lve n Rappukoski Nuolivaara 1 Nuolivaara 2 Oriasvaara Orjasjoki Tiankkijokki Iso-Orotusvaara Orotusvaara Järnmalmsgruva, i drift Järnmalmsgruva, nedlagd Järnskärpning eller uppslag Järnmineralisering känd genom borrning Sulfidskärpning eller uppslag Sulfidmineralisering Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning Industrimineral, mineralisering Industrimineral, skärpning Blocksten, nedlagd täkt Krossberg, nedlagd täkt Krossberg, täkt i drift Borrning Nyckelområden Barentsprojektet INTRUSIVBERGARTER Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år) 10 km Granit, pegmatit och syenitoid Gabbro, dioritoid och diabas Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år) Granit, pegmatit och syenitoid Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år) Metagranit och metasyenitoid Metagabbro, metadioritoid och metadiabas Karelska (2,4–2,0 miljarder år) Metagabbro och metadiabas METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år) Metaryolit och metadacit Figur 6. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Masugnsbyn hämtat från SGUs mineralresursdatabas. Metabasalt och metaandesit Metagråvacka och metasandsten Karelska (2,4–2,0 miljarder år) Metabasalt och metaandesit raliseringen uppträder i en 65–140 m tjock, skarnomvandlad zon med medel- till grovkornig magnetit och i allmänhet rikligt med järnsulfider samt lite kopparkis. Kemiska analyser av magnetitmalm tagna från varpmaterial i samband med vår inventering visar på låga fosforoch manganhalter. Ett varpprov av magnetit-aktinolitskarn med disseminerad kopparkis från Magnetgruvan i södra delen av Junosuandofältet visar bl.a. på 0,7 % koppar och spårmängder av guld (0,049 ppm). Masugnsbyns dolomitbrott ligger alldeles söder om järnmalmerna i Junosuandofältet (fig. 6). Dolomitisk marmor bryts av LKAB i ett ca 250 × 250 m stort och 50 m djupt dagbrott (fig. 7) 12 (20) en Figur 7. Masugnsbyns dolomitbrott sommaren 2014. Foto: T. Bergman. för användning vid produktion av järnpellets. SiO2-innehållet är så lågt som 1,5 %, vilket är viktigt för industriella ändamål. Det totala uttaget är cirka 4 miljoner ton per år (Martinsson m.fl. 2013). Brottet drevs tidigare av Norrbottens Järnverk AB från 1952 till 1972. Vid Isovaara, ca 5 km norr om Masugnsbyn, finns ett 140 × 70 m stort område med dolomit i häll som genom borrning dokumenterats ner till 20 m djup (Shaikh 1974, Shaikh m.fl. 1989). Förekomsten är dock av sämre kvalitet än dolomiten vid Masugnsbyn och har ännu inte varit föremål för brytning. Omkring 850 m västsydväst om detta område hittades i samband med vår inventering ett flera meter stort block eller möjligen häll med dolomit (koordinat 7504125/799168). I kartbilagan till Geijer (1929) syns ett stråk med dolomit markerat på denna plats, strax norr om järnmalmerna vid Nya Isovaara. En kemisk analys av ett prov taget i samband med vår undersökning visar bl.a. på 28,5 % CaO, 23,1 % MgO, 1,09 % Fe2O3 och 2,5 % SiO2. Hietajoki är en förekomst av dolomit belägen ca 7 km sydöst om Masugnsbyn (fig. 6) . Den ligger i samma stratigrafiska position som dolomiten vid Masugnsbyn (Bida 1979, Shaikh 1974, Shaikh m.fl. 1989). Dolomitfyndighetens längd har tolkats med hjälp av geofysiska metoder till minst 2 km, och tjockleken verkar vara ganska konstant ca 200 m (Bida 1979). Förekomsten har undersökts genom diamantkärnborrning av SGU och LKAB, och beräknas innehålla 9 miljoner ton dolomit ner till 55 m (Shaikh m.fl. 1989). LKAB har gjort en provbrytning av dolomiten vid Hietajoki, men brottet var vid besöket 2014 i stort sett återställt. Vid Orjasjoki, ca 20 km sydsydöst om Masugnsbyn, finns ett ca 40 000 m2 stort hällområde med kalcitisk marmor (Padget 1970, Shaikh 1974, Shaikh m.fl. 1989). Äldre analyser visar på en svagt dolomitisk marmor med serpentin (Shaikh m.fl. 1989). En ny analys som togs i samband med vår inventeringen visar på ett innehåll av bl.a. 47 % CaO, 6,6 % MgO, 4,8 % Fe2O3 och 0,61 % SiO2. 13 (20) Lautakoski täljsten, ca 15 km östsydöst om Masugnsbyn, är känd sedan slutet av 1800-talet (Fredholm 1886, Svenonius 1916, Shaikh 1972). Förekomsten har tolkats som en omvandlingsprodukt av en ultrabasisk bergart och uppträder som en smal, 1 km lång, fragmenterad zon. Mineralogiskt domineras täljstenen av talk, klorit, karbonat och magnetit. SGU utförde under perioden 1967–1969 grävningar, geofysiska markmätningar och borrningar i området. Någon brytning av förekomsten har dock aldrig kommit till stånd. Vid besök på platsen sommaren 2014 sågs inga spår av tidigare undersökningar förutom en liten, ca 2 × 2 m stor provbrytning intill vattnet vid Tärendöälvens östra strand. Grafitförande skiffrar är dåligt blottade men upptäcks lätt med elektromagnetiska metoder. Ett flertal förekomster är kända i området, t.ex. Jalkunen (7484620/804775), Junosuando (7497786/817579), Nybrännan (7497394/804271), Palo Pöyviö (7507675/801451), Tiankkijokki (7480516/808220) och Suinavaaragruvan (7490239/816710, Geijer 1918, Gerdin m.fl. 1990, Niiniskorpi 1983, 1987). Grafitskiffern vid Suinavaara verkar vara det mest intressanta uppslaget och det har ett uppskattat tonnage på ca 125 000 ton grafit med 29 % kol och 1,9 % svavel (Gerdin m.fl. 1990). Nybrännans grafitfyndighet, 4,4 km östsydöst om Masugnsbyn, är den enda i området som brutits. Fyndigheten bröts på 1950-talet och hade en snitthalt på 25 % kol (Gerdin m.fl. 1990, Mink 1994). Det grafitförande svartskifferlagret är 10–20 m brett och kan genom elektromagnetiska mätningar följas någon kilometer i nordvästlig riktning. Brottet är ca 45 × 10 m stort och upp till 2,5 m djupt. Ytterligare en 22 × 5 m stor och upp till 5 m djup, sydvästligt orienterad skärpning eller prospekteringsdike hittades öster om den förra i samband med fältbesöket 2014. Den brutna svartskiffern innehåller förutom finkornig grafit en del järnsulfider. I den västra brottväggen växellagrar svartskiffern med en fältspatrik, ljusgrå metaarenit. Sidoberget ser ut att utgöras av metadiabas och tuffitisk metabasalt. På den nordvästra delen av berget Maunuvaara (namnges också Magnovaara), ca 17 km sydsydväst om Masugnsbyn, finns en gammal koppargruva som är känd från 1700-talet (Hermelin 1804, Geijer 1918, Tegengren 1924). Gruvhålet är 18 × 8–10 m stort och vattenfyllt 1–2 m under markytan med ett vattendjup på 1–2,5 m enligt lodning (fig. 8). I anslutning till gruvhålet finns några hundra ton delvis överväxt gråbergsvarp. Mineraliseringen består av kopparglans, bornit och kopparkis tillsammans med ådror av kvarts och amfibol i en finkornig, gnejsig dacit–andesit. Sekundära kopparmineral som malakit och azurit är också vanligt förekommande. Aggregat A B Figur 8. Maunuvaara kopparmineralisering (7482641/796922). A. Gruvhålet är 18 × 8–10 m stort och är vattenfyllt 1 till 2 meter under markytan med ett vattendjup på 1 till 2,5 m enligt lodning. B. Kopparglans i kvartsådra. Foto: F. Hellström. 14 (20) av zeolitmineralen stilbit (desmin) och chabasit har också observerats. Ett par mindre skärpningar av likartad typ hittades också på den östra sidan av berget, vid koordinat 7482513/797469, samt i norra delen, vid 7482920/797005. Hermelin (1804) omnämner också kopparfyndigheter på bergen Vuolovaara och Rovavaara, 2 km nordöst respektive 10 km nordväst om Maunuvaara. Ett par obetydliga, ca 1 m stora skärpningar hittades på berget Vuolovaara (7484847/797496). Bergarten är amfibolporfyrisk, skarn- och albitomvandlad metaandesit med kvartsgångar och spår av kopparglans och sekundära kopparmineral. Österut finns ett stort hällområde med granit. På berget Orotusvaara, 2 km söder om Maunuvaara (7479414/797509) hittades ytterligare en ca 10 × 5 m stor och 1–2 m djup skärpning, med en fattig kopparmineralisering med bornit och kopparglans i kvartsgångar. Värdbergarten är en folierad, andesitisk till amfibolitisk bergart som är blekt albitomvandlad och förkislad. Sammantaget bildar de små kopparmineraliseringarna i intermediär vulkanit ett mer än 5 km långt nord–sydligt stråk omgivet av granit. Enligt den regionala berggrundskartan (Bergman m.fl. 2000) sammanfaller det mineraliserade stråket med en regional, nord–sydlig, plastisk skjuvzon. Det nord–sydliga stråket med gnejsiga, intermediära metavulkaniter fortsätter norrut och möjligheten att hitta liknande koppar-guld-mineraliseringar i dess förlängning bedöms som goda. Enligt tidigare prospekteringsarbeten är dock kopparhalten mycket varierande och når som bäst några få procent. Guldhalten är i allmänhet mindre än 2 ppm, men ett prov innehöll 6,5 ppm guld (Niiniskorpi 1982). Analyser av varpprover tagna i samband med vår undersökning visar generellt låga kopparhalter, 0,1–0,8 %, med undantag för ett prov med 2,0 % koppar. Guldhalterna i analyserade prover är anomala men låga; ett prov från Orotusvaara innehöll 0,8 ppm guld. Rappukoski kopparmineralisering ligger ca 18 km sydsydöst om Masugnsbyn (Ödman 1939, Grip & Frietsch 1973). Mineraliseringen ligger i ett lager av kalkhaltigt skarn, vilket blottas i hällar på ömse sidor om Kalixälven, men kunde inte återfinnas i samband med vår inventering. Kurkkionvaara Zn-Pb-Cu-mineralisering, ca 15 km söder om Masugnsbyn, sitter i kontakten mellan intermediära vulkaniska bergarter tillhörande Kalixälvengruppen och metasedimentär bergart tillhörande Pahakurkiogruppen (fig. 6). Niiniskorpi (1985, 1986a) har utförligt beskrivit prospekteringshistoria, mineraliseringar och geologi i Kurkkionvaaraområdet. Mineraliseringarna har påvisats genom geokemisk analys av morän samt genom borrningar, men de är inte blottade och har därför inte besökts i samband med vår inventering. Oriasvaara kopparuppslag ligger ca 20 km sydsydöst om Masugnsbyn, öster om vägen till Tärendö och ca 1 km norr om berget Oriasvaara (Quezada 1976). Fyndigheten undersöktes på 1980-talet på uppdrag av NSG varvid prospekteringsdiken grävdes och borrning genomfördes. Som mest redovisas ett kopparinnehåll på 0,36 % över en sträcka av 2 m i borrkärna (NSG 1986). Vid besök på platsen sommaren 2014 syntes rester av ett ca 50 m långt prospekteringsdike i riktning nordost–sydväst, utefter vilket stora mängder rostvittrande block och varpmaterial förekom. Den rostvittrande bergarten är en finkornig, felsisk metavulkanit, alternativt vulkanisk metasandsten, med kraftig dissemination av magnetkis och pyrit. Kopparkis förekommer endast underordnat. Analys av ett prov visar på ett innehåll på 0,25 % koppar. Veikkavaara kopparmineralisering ligger på berget Veikkavaara, ca 4,4 km sydöst om Masugnsbyn, och har tidigare endast kort beskrivits i en exkursionsrapport (Mink 1994). Skärpningen är gjord direkt i berg och är nord–sydligt orienterad, ca 20 × 6 m stor och grunt vattenfylld 2–3 m under markytan (fig. 9). Mineraliseringen sitter i den västra kanten av en amfibolomvandlad metadiabas, nära den nord–sydliga kontakten till en basaltisk, vulkanoklastisk, laminerad metasandsten. Mineraliseringen syns dåligt i brottväggarna, som mest består av förskiffrad amfibolit med skapolit i ådror och fläckar, samt halvmeterbreda rostzoner efter disseminerad magnetkis. Mycket varpmaterial finns väster om skärpningen, uppskattningsvis 15 (20) Figur 9. Skärpningen vid Veikkavaara kopparmineralisering är ca 20 × 6 m stor och grunt vattenfylld 2–3 m under markytan (7496490 / 803773). Foto: F. Hellström. ca 300 m3, och troligen är endast små mängder malm borttransporterad. Ett prov för geokemisk analys togs från norra delen av varpen. Det innehåller en relativt rik sulfidimpregnation av magnetkis och kopparkis i amfibolförande grönskarn med kvarts- och skapolitådror. Provet innehåller 1,0 % koppar, 5,8 % svavel och med guldhalter under detektionsnivån. Nautanenområdet Under fältsäsongen 2014 inventerades fyndigheterna vid Nautanen och de i nordligaste delen av Liikavaarafältet. Det senare är ur geologisk och metallogenetisk synpunkt en direkt fortsättning åt söder av Nautanen (fig. 10). Mineraliseringarna och bergarterna i Nautanen har beskrivits av framför allt av Geijer (1918b). Området har i omgångar undersökts av SGU (1966–1979), SGAB (1983–1985) och North Atlantic Natural Resources AB (1997–1998) men tillhör numera Boliden Mineral AB som har pågående verksamhet här. Resultaten av Geijers (1918b) och nyare undersökningar sammanfattades av Bergman m.fl. (2001). Berggrunden i området är ganska välblottad genom ett stort antal gruvhål, skärpningar, stollgångar och grävningar förutom naturliga hällar. Vid den nu genomförda inventeringen har de flesta av de förra dokumenterats med avseende på läge och karaktär. Under åren 1902–1907 bröt man i Nautanen knappt 72 000 ton malm med en halt av 1–1,5 % koppar och något guld. Brytningen skedde både i dagbrott och under jord. På grund av topografin i området kunde man bryta och komma åt delar av mineraliseringarna genom horisontella stollgångar. Exempel på sådana är Maria- och Maxstollarna (fig. 11). 16 (20) 750000 760000 Patjanen 2 Patjanen Nautanen Muorjevaara Malmberget Östergruvan Vitåfors Koskullskulle Nautanen Ferrum Myrheden Malmberget Liikavare Malmberget Fridhem Snålkok Snålkok-A–D 7460000 Juoikama Tallbacken Sorvanen-norra Sorvanen-östra Sorvanen-mellersta Sorvanen-södra Björkmyr Gällivare flygplats Gällivare Lina älve Nunisvare 1–2 Vassaravaara Vas s Littikhed ara n Sakakoski-norra Sakakoski-västra Sakakoski-södra älve n Hällan Liikavaara Liikavaara Östra Järnmalmsgruva, i drift Järnmalmsgruva, nedlagd INTRUSIVBERGARTER Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år) Järnskärpning eller uppslag Granit, pegmatit och syenitoid Sulfidmalmsgruva, nedlagd Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år) Sulfidskärpning eller uppslag Sulfidmineralisering Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning Industrimineral, mineralisering 5 km Metagranit och metasyenitoid Metagabbro, metadioritoid och metadiabas METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år) Industrimineral, nedlagd täkt Metaryolit och metadacit Nyckelområden Barentsprojektet Metabasalt och metaandesit Metagråvacka och metasandsten Figur 10. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Nautanen hämtat från SGUs mineralresursdatabas. En bedömning utifrån vår fältundersökning indikerar att mineraliseringarna i Nautanenområdet är associerade med de brant stupande och nordnordvästligt strykande deformationszoner som genomkorsar berggrunden. Bergarterna inom området är på grund av deformation och omvandling tämligen svårtolkade, men både diorit- och andesitliknande led liksom mer silt–sandstenslika sådana förekommer. Den rådande uppfattningen är att dessa bergarter tillhör den svekofenniska porfyritgruppen. Malmmineral är i huvudsak kopparkis, magnetit och pyrit vilka uppträder som disseminationer och ådror. Dessutom finns enligt de äldre undersökningarna bland annat zinkblände, blyglans, molybdenglans, scheelit, bornit och kopparglans (Geijer 1918b). Malakit och azurit är lokala sekundära faser. Omvandlingsmineral är skapolit, kalifältspat, biotit, sericit, granat, amfibol, epidot, turmalin och kvarts. 17 (20) Figur 11. Mariastollen i Nautanen. Fotot är taget åt väster. Foto: M. Ripa BESÖKTA FÖREKOMSTER UTANFÖR BARENTSPROJEKTETS NYCKELOMRÅDEN Korpilomboloområdet I området öster om Korpilombolo har några mindre förekomster med förhöjda halter av koppar och guld konstaterats vid tidigare karteringar och prospekteringsarbeten. I en vägskärning ca 3 km nordost om Korpilombolo hittades i samband med SGUs kartering år 2007 en 0,5 m bred kvartsgång med synlig impregnation av bornit, kopparkis, malakit och magnetit (Jonsson & Kero 2013). Undersökning med malmmikroskopi och mikrokemisk analys har påvisat förekomst av gediget guld och ett flertal olika Pd-Te-Bi-mineral (Jonsson 2010). Analys av två prov tagna vid vår undersökning år 2014 kunde dock inte påvisa detekterbara halter av något av dessa grundämnen. Intressanta guldhalter har dock påvisats vid analys av prover tagna i en nyöppnad krossbergstäkt i gabbro på berget Romiovaara, 10 km öster om Korpilombolo. I sprängmaterialet i täkten hittades block som var genomådrade av 1–5 dm breda omvandlingszoner med kvarts, flusspat och biotit. Zonerna är lokalt mycket rika på kopparkis och pyrit. Prov tagna för kemisk analys visar på upp till 1,1 % koppar och 2,6 ppm guld. Narkenområdet I området kring byn Narken, 17 km nordväst om Korpilombolo, finns ett flertal små järnmineraliseringar av brecciatyp. Den största av dessa är Vattuvaara som ligger strax sydöst om Narken utefter vägen mellan Tärendö och Överkalix (Martinsson & Wanhainen 2013). Fyndigheten hittades redan 1946 i samband med en regional kartläggning i området (Frietsch 1972) men har 18 (20) inte varit föremål för brytning. Mineraliseringen är i dag välblottad inom ett ca 50 × 25 m stort, avbanat hällområde. Mineraliseringen kan karaktäriseras som en breccia där decimeterstora fragment av epidot uppträder i ett matrix dominerat av finkornig hematit och centimeterstora, idiomorfa kristaller av magnetit. En likartad mineralisering finns på berget Kartovaara ca 6 km åt norr. Fyndigheten på Kartovaara utgörs av ett ca 3 × 4 m stort hak i berget som bedöms vara en mindre skärpning på järnmalm. Liksom i Vattuvaarafyndigheten så domineras mineraliseringen av hematit och magnetit, men här i finkornigt aktinolitskarn. Idiomorfa kristaller av pyrit förekommer också frekvent i det finkorniga matrixet. REFERENSER Bergman, S., Kübler, L. & Martinsson, O., 2000: Regionala geologiska och geofysiska kartor över norra Norrbottens län: Berggrundskarta (öster om kaledoniska orogenen). Sveriges geologiska undersökning Ba 56:1. Bergman, S., Kübler, L. & Martinsson, O., 2001: Description of regional geological and geophysical maps of northern Norrbotten County (east of the Caledonian orogen). Sveriges geologiska undersökning Ba 56, 110 s. Bida, J., 1979: Hietajoki dolomitförekomst. Slutrapport, LKAB-Prospektering AB PRO79-38, 19 s. Eriksson, T., 1954: Pre-Cambrian geology of the Pajala District, Northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 522, 38 s. Fritsch, R., 1972: A late-metasomatic iron mineralization in the Narken area and its occurrence as glacial boulders at Kihlanki, both in northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 672, 44 s. Frietsch, R., 1997: The iron ore inventory programme 1963–1972 in Norrbotten county. Sveriges geologiska undersökning Rapporter och meddelanden 92, 77 s. Fredholm, K.A., 1886: Översigt af Norrbottens geologi inom Pajala, Muonionalusta och Tärändö socknar. Sveriges geologiska undersökning C 83, 39 s. Geijer, P., 1918a: Det grafit- och järnmalmsförande området vid Vittangi. Sveriges geologiska undersökning C 284, 106 s. Geijer, P., 1918b: Nautanenområdet. En malmgeologisk undersökning. Sveriges geologiska undersökning C 283, 104 s. Geijer, P., 1929: Masugnsbyfältens geologi. Sveriges geologiska undersökning C 351, 39 s. Gerdin, P., Johansson, L., Hansson, K.E., Holmqvist, A. & Ottosson, D., 1990: Grafit uppslagsgenerering i Norrbotten 1990. SGAB PRAP 90068, 100 s. Grigull, S., Berggren, R. & Jönsson, C., 2014: Background information Käymäjärvi-Ristimella key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:30, 37 s. Grip, E. & Fritsch, R., 1973: Malm i Sverige. Norra Sverige. Almqvist och Wiksell, 295 s. Hansson, K.-E., Martinsson, O. & Rönkkö, K., 1986: Nordöstra Norrbotten. Diamantborrning 1986 Lehtosölkä och Liviövaara. LKAB Prospektering, K-86-42, 75 s. Hellström, F. & Jönsson, C., 2014: Barents project 2014: Summary of geological and geophysical information of the Masugnsbyn key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:21, 84 s. Hermelin, S.G., 1804: Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Vesterbotten. Stockholm, Carl Delén, Stockholm. Jonsson, E., 2010: Copper-gold-palladium mineralisation in the Korpilombolo area, northeastern Sweden. I H.A. Nakrem, A.O. Harstad & G. Haukdal (red.): 29th Nordic Geological Winter Meeting, 11–13.01.2010 Oslo. NGF Abstracts and Proceedings of the Geological Society of Norway 1, 87–88. Jonsson, E. & Kero, L., 2013: Beskrivning till berggrundskartorna 27M Korpilombolo NV, 19 (20) NO, SV, SO och 27N Svanstein NV, SV. Sveriges geologiska undersökning, K 391–394. Lindroos, H., 1974: The stratigraphy of the Kaunisvaara iron ore district, northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 695, 18 s. Luth, S. & Jönsson, C., 2014: Summary of geological and geophysical characteristics of the Liviöjärvi key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:29, 34 s. Lynch, E. & Jönberger, J., 2014: Summary report on available geological, geochemical and geophysical information för the Nautanen key area, Norrbotten. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:34, 40 s. Martinsson, O., 2004: Geology and metallogeny of the northern Norrbotten Fe-Cu-Au province. I R.L. Allen, O. Martinsson & P. Weihed (red.): Svecofennian ore-forming environments of northern Sweden – volcanic-associated Zn-Cu-Au-Ag, intrusion-associated Cu-Au, sediment-hosted Pb-Zn, and magnetite-apatite deposits in northern Sweden. Society of Economic Geologists, guidebook series 33, 131–148. Martinsson, O. & Wanhainen C., 2013: Fe oxide and Cu-Au-deposits in the northern Norrbotten ore district. Excursion guide book, 12th Biennial SGA Meeting, Uppsala Sweden. Niiniskorpi, V., 1983: Kurkkionvaara. LKAB Ki 8305, 8 s. Niiniskorpi, V., 1985: Projekt 4017. Kurkkionvaara Zn-Pb-Cu mineralisering. Undersökningar 1981–1984. LKAB Ki 8511, 24 s. Niiniskorpi, V., 1986: En Zn-Pb-Cu-mineralisering i norra Sverige, en case-studie. LKAB Prospektering K-8656, 74 s. Niiniskorpi, V., 1987: NÖN Diamantborrning vid Jalkunen. LKAB K 8638, 18 s. Nämnden för statens Gruvegendom (NSG), 1986: Oriasvaara, Resultat av borrningar 1986. NSG Rapport 86110, 56 s. MINK 1994: Eastern Norrbotten, stratigraphy and mineralisation: a PIM-excursion arranged by Olof Martinsson 2–3 August 1994. Sveriges geologiska undersökning Mink 95109, 17 s. Quezada, R., 1976: Oriasvaara Kopparmalmsfyndighet: Rapport rörande resultat av Sveriges geologiska undersökning:s undersökningar under åren 1974–1976. Sveriges geologiska undersökning Mink 97010, 15 s. Padget, P., 1970: Beskrivning till berggrundskartbladen Tärendö NV, NO, SV, SO. Sveriges geologiska undersökning Af 5–8, 95 s. Shaikh, N.A., 1972: Geology of the Lauttakoski soapstone deposit, northen Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 676, 32 s. Shaikh, N.A., 1974: Förekomsten av magnesit, dolomit och kalksten i Norrland. Sveriges geologiska undersökning C 699, 48 s. Shaikh, N.A., Karis, L., Kumpulainen, R., Sundberg, A. & Wik, N.-G., 1989: Kalksten och dolomit i Sverige. Del 1. Norra Sverige. Sveriges geologiska undersökning Rapporter och meddelanden 54, 380 s. Svenonius, F., 1916: Norrbottens läns kalkstensförekomster från praktisk och särskilt agrikulturell synpunkt. Sveriges geologiska undersökning C 269, 71 s. Tegengren, F.R. m.fl., 1924: Sveriges ädlare malmer och bergverk. Sveriges geologiska undersökning Ca 17, 406 s. Witschard, F., 1970: Description of the geological maps Lainio NV, NO, SV, SO. Sveriges geologiska undersökning Af 9–12, 102 s. Witschard, F., Nylund, B. & Mannström, B. 1972: Masugnsbyn iron ore. Report concerning the results of Sveriges geologiska undersökning’s investigations in the years 1965–1970. Sveriges geologiska undersökning BRAP 734, 95 s. Ödman, O.H., 1939: Urbergsgeologiska undersökningar inom Norrbottens län. Sveriges geologiska undersökning C 426, 100 s. 20 (20)
© Copyright 2024