1. No category

Vad för den
första
Maxim
Gorki
död
regeringen i skölden?
å man nu kan säga, att Sverige fått de. Vilket även framgår av den nyligen
sin första bonderegering, betyder av statsministern offentliggjorda brevdet ingalunda att den första bonden ta- växlingen herrarna emellan. Folkpartiet
git plats vid konungens rådsbord
det- hade nog önskat en regeringskoalition
Då
Vad har
hänt?
ta hände väl med Petersson i påboda
utan det nya ligger däri, att ett bondeN Y REGERING HAR TILLKOM- parti för första gången åtagit sig regeMIT sedan sista Veckovakten skrevs. ringsansvaret,
E N
Hr Pehrsson i Bramstorp stats- och jordbruksminister. Professor Westman utrikes-. hr Janne Nilsson försvars- och hr
Strindlund socialminister. Dessutom Uppvisar regeringen ett starkt inslag av jurister och ämbetsmän.
R I K S D A G E N AVSLUTADES FÖRST
lördagen den 27 juni. senare än någonsin. Herr Lindhagen yttrade därvid
som vanligt många tänkvärda saker inför
som vanligt tillslutna öron och tomma
Konungens uppdrag till hr Pehrsson i
Bramstorp att undersöka förutsättningarna för bredast möjliga parlamentariska
underlag, tycks ha inskränkt sig till blott
undersökning. I sina midsommartal fråga nu både Högerns och Folkpartiets hrr
av mellanpartierna, men' hade dock i sitt
svar påpekat att varje parti borde ha fyra
statsrådsplatser, varav framgår att de
tillfullo accepterat en samlingsregering.
Vad som sedan tilldrog sig vet man
inte
men det blev en renodlad bondeförbundsregering, förstärkt med ämbetsmän och högre jurister.
Regeringsförklaringen gav ingen klarhet ifråga om regeringens förutsättnin-
Den avled
18 j u n i
Maxim
Gorki i en ålder
av sextioåtta år
och fördes under
oerhörda hedersbetygelser till graven: »Den Store
ryske författaren,
den geniala konstnären, arbetarnas
hängivne vän förkämpen för kommunismens seger,
kamraten Alexei
Maximovitch Gorki.» Ett ändlöst
ordförande, varför de ej fått vara med, gar men den nye försvarsministern, hr
ty de ha ju ingalunda ställt sig avvisantåg av ungdom
(Forts. ä sid. 2.)
och arbetare, studenter, rödarmisElin Wägner
ter, mödrar med
bänkar
sina småbarn pasEN
SVART SLAGSKUGGA över en
serade dagen efovanligt vacker försommar är de
andliga fosterlandet dödsfallet
under belägringstillstånd.
Det
upprepde mordgärningar, som skett,
framförallt Sala- och Tillbergamorden,
som i sin tur uppenbarat så många föregående brott och en beklämmande mentalitet hos den ungdomliga förbrytarligan.
EX DAGARS AVLÖNAD SEMESinom industrin har Arbetskon- E n bok av Ivar Harrie som han kallar
Tjugotalet in memoriam är den
ferensen i Genéve enat sig om. Den enda
fråga där ett positivt beslut fattades svenska essaykonstens väsentliga prestaKommissionens ordförande, fröken Ker- tion för i år Författareii ä r van att laborera med begreppet 20-talet särskilt
stin Hesselgren lyckönskas
TURKIETS BEGÄRAN om UPPHÄ- ur litterär synpunkt men här har han gått
av det i Lausannefördraget över denna gräns. Han anser att den väav 1923 förbjudna befästandet av Darda- sentliga och typiska 20-talsreaktionen på
nellerna har föranlett en konferens i tillvaron är den religiösa framför den
Montreux mellan de 9 fördragsslutande estetiska eller intellektualistiska och han
makterna
på Italien när, som ej ville söker fånga det karaktäristiska hos dem
vara medså länge sanktionerna bibe- allesamman. Omvandlingen inom svenska
höllos Efter åtskilliga differenser och kyrkan under denna period karaktärise-
TER
VANDE
sedan alla gratulerat Turkiet till dess välförhållande att ej som vissa andra länder
ensidigt
upphäva fördrag kom man
överens om skeppens in- och utgående i
freds- och krigstid.
SANKTIONERNAS UPPHÄVANenades som väntat var den
engelska regeringen men fick i parlamentet av oppositionen hårda tillmälen därför, såsom putroner och förrädare.
Premiärminister Baldwin måste sedan
vila ut på Chequers och småministrarna
började tala var och en på egen hand,
EN FRANSKA REGERINGEN dröjicke att ansluta sig till samma
uppfattning om sanktionerna som regeringen i England. Polen meddelade N.F.
direkt samma beslut. De exneutrala staterna konfererade och enades om att icke
motsätta sig sanktionernas upphävande.
U.S.A. meddelade samtidigt att det återdager exportförbuden mot såväl Italien
som Abessinien.
F:s FORSAMLING sammanträdde
den 30 juni under ordförandeskap av van Zeeland, som efterträtt förre förbundspresidenten Benesj. Mussolini
hade inlämnat en skrivelse, vari han redogör för Italiens återuppbyggnadsarbete
i Abessininen, lovar hålla N. F. underrättat om dess fortskridande samt utfäster sig att medverka vid en revision av N.
F. Negus, som ställt sig i spetsen för den
abessinska delegationen, talade på tisdagskvällen, vilket föranledde stort tumult och överljudda protester från de
italienska journalisterna, vilka avfördes
till polisstationen
första gången polis
måst ingripa i N. F:s förhandlingar.
Om
de
N.
Fackföreningspa-
Musik, blommor, hyll- rit med om att skapa, den gränslösa godlatset i från
ningar
Moskva
ett helt folk, en hel värld. het han var mäktig, det djupa vemodet
Kanske kände många något av det, på botten.»
som Romain Rolland uttryckte i sina avMaxim Gorki var född i en fattig värld
hindrar honom att se att den nya målmedvetna kyrkan kan bli ett värn mot skedsord till den döde: »Det är icke den i ett arbetarhem i Nisjni Novgorod, stastore mannen och berömde författaren den som sedan fått hans namn. Tidigt
nazismen som lurar söderifrån.
Då Harrie ser på 20-talet som litterär Som i avskedets stund står mest levande förlorade han både far Och mor och
epok intresserar honom denna gång två för min syn. Det är inte hans märkliga redan som litet barn börja klara
nya grupper som kommo in i littera- liv och mäktiga Verk Jag minns fram- sig Själv. Om någon känt och levat med
turen då, icke vad tidigare generationer förallt annat ett ögonblick från förra i de allra fattigastes liv Och strider är
åstadkommit under samma tid. Pär La- sommaren då vi efter en tids samvaro det han. Under Ofta Otroliga förhållangerkvist och Hjalmar Gullberg behand- togo farväl på stationen i Moskva. Hans den prövade han det ena yrket efter det
las betecknande nog i avdelningen Reli- blick Som vilade i min hans tillgivna andra, som barn-passopp Och allt i allo
giöst 20-tal tillsamman med Sven Lidman, ögon hans varma djupa rösts hans fasta som bagare Som affärsbiträde och het-
och hand med sitt trogna grepp Hela det
varma livet. som likt hans egen hemflod
Edith Södergran.
Ungdomen delas upp i två grupper, de Volga strömmnar med mäktig kraft gerar han i sin briljanta essay »Religiöst
1920-tal» så, att anpassningsperioden intellektuella, som mest skrevo lyrik och nom allt vad han berättar Och fyller det
efterträtts av en offensiv period. Slagor- essayer samt proletärdiktarna. De förra med tankar Och bilder denna ungdomliga entusiasmför den nya värld han vadet: från dogmat till evangeliet, har ef- karaktäriserar han rätt elakt som den faterträtts av stridsropet: från evangeliet lang som uppträdde som ,förlorad geneKyrkan har intet intresse ration, i Sverige emedan en sådan måste
till dogmat.
mer av att förlika sig med och foga sig finnas i alla länder, även de neutrala. Han
efter vetenskapen, den har ställt sig på frånkänner de unga kandidaterna rätten
en plattform dit angreppen icke nå och att ha »upplevt världskriget, men finner
den har imponerat därmed, den har vun- vid närmare granskning att de i alla fall
Birger Sjöberg, Harriet Löwenhjelm
gonmålare. När han var åtta år skulle
han börja skolan, men fick snart sluta
»på grund av fattigdom», som det hette
i hans betyg
Det ryska folkets förmåga att uthärda
(Forts. å sista sidan.)
NaimaSahlbom:
nit mark, heter det, från splittrade fien- fått märken av en specifik verklighet, vilder vilkas tro blivit knäckt av den stora ken präglas av livsmedelsbristen under de
besvikelsen. Man kan icke misstaga sig två sista krigsåren, spanska sjukan, gupå att Harrie är antipatiskt inställd till laschväldet,
denna nya utveckling, vilket dock inte
revolutionsdyningarna, fil-
(Forts. å sid 5.)
Därefter talade bl. a. Blum, Eden och ställts som demokraternas kandidat till
Litvinov, de två sista f ö r sanktionernas presidemtvalet i höst.
upphävande såsom odugliga varjämte
ANTDAGSVAL äga rum i Finland
Eden meddelade Englunds beslut att
Socialdemokratericke erkänna annekteringen av Abes- na hoppas att gå förstärkta U r Valet.
sinien. Förhandlingarna ajournerades.
ROOSEVELT HAR AV demokratiska
med stor majoritet upp-
LANTDAGSVAL
konventet
Fredliga befäst ningar.
an hör
Ofta
turister
Tjeckoslovakien,
Som rest
i
den kompakta tyska befolkningeni gräns-
beklaga sig över områdena har den obligatoriska undervisokunnigheten i tyska språket, som ju före ningen i tjeckiska känts betungande.
världskriget talades överallt i det gamla Tjänstemännen ha förflyttats neråt lanösterrike. Ja, man hör tvivel uttalas om det för att Iära sig språket och ersatts
huruvida denna okunnighet är verklig el- av tjecker, som i stället måste behärska
ler en avsiktlig, nog så förklarlig reaktion tyska. T y varje medborgare har rättigmot det forna tvånget. Den spänning, het att i kontakten med myndigheterna'
som otvivelaktigt förefinnes mellan de begagna sitt modersmål.
båda nationaliteterna i den unga staten,
Under de första åren av landets självär emellertid av mycket gammalt datum.
Tjeckerna anse sig som urinnevånare
i Böhmen, medan en ständig invandring
av tyskar norrifrån ägt rum ända från
ständighet ha förändringarna naturligt
nog varit påfrestande för den tysktalande minoriteten, och det stora stamlandet
i norr har på många utövat en stark
700-talet främst till städerna och särskilt
till gruvtrakterna i gränsbergen. Trots
tjeckernas sekellånga kamp för befrielse
från det tyska överväldet, som efter
Habsburgarnas erövring av landet hotade att förkväva det nationella livet, erkänna objektiva historieskrivare, t. ex.
utrikesministerKrofta, liksom republikens
skapare, Masaryk och president Benes,
det betydande värdet av det tyska kulturinflytandet. Men omvälvningen, som upphöjt tjeckiskan till officiellt riksspråk; har
icke kunnat försiggå utan slitningar. För
dragningskraft.
Världsdepressionen har hårt drabbat
arbetarbefolkningen vid textilfabrikerna,
glasbruken och gruvorna i dessa b e r g s
trakter, där den karga jordmånen e j ger
självförsörjning. Industrin har varit inriktad på export, som nu avstannat, och
arbetslösheten har därför varit kännbarast i de tyska gränsdistrikten. Trots
den statligt organiserade tilldelningen av
livsmedel har nöden varit svår. Den har
också utnyttjats av oppositionen, men
(Forts. å sista sidan.)
b
T
I
D
E
Den
V
A
juli
R
V
E
Ur
T
1936.
Föraktet för
människos
värdet.
Vad för den
hr Lindhagens
första... tal vid Riksdagens avslutning.
(Forts. fr. sid. 1 . )
Janne Nilsson, framhöll senare att Bondeförbundet icke ansåg det lyckligt att uppdela svenska folket i tvenne nationer, den
borgerliga och arbetarvärlden. Det är D e t bör icke anses förgripligt att i
avskedets stund yttra något Om vad
ganska betecknande att Bondeförbundet
kommit fram till denra klarhet just nu. riksdagen
ålderspresident
mäktatbörOckså
helst för
bringa
freden.
i åtanEn
1928 och 1932 års riksdagsmannaval jämte mellanliggande landstingsval ha ingalunda givit vid handen att denna UPPfattning förut varit tillfinnandes hos Bondeförbundet. Och hur blir det till höstens val?
Vad för den nya regeringen f. ö. i
skölden? Regeringsförklaringen omnämnde förverkligandet av upprustningsbeslu-
ke det som förenar oss alla Och jag
misstar mig knappast att allt värt samförstånd dock i princip kretsar kring
problemet: fred på jorden Och människorVad ha vi nu i prakna en god vilja.
tiken kunnat i all ansprakslöshet samla
oss om på samvetsfronterna, Såsom komplement till vår präktiga upprustning i
vilddjurets tecken.
En såsom jag vet spirande opinion på
Den serie av mordgärningar i
olika nyanser av ohygglighet som
under de senaste veckorna utspelats tet, men ifråga om Sveriges utrikespoli- djupen inom de skandinaviska folken om
en nyorientering i Nordens utrikespolitik
i vårt land har naturligt nog utlöst
väg iakttog den fullkomlig tystnad. till främjande av hela världens fred och
en allmän fasa. Och allmänt ställer tiska
Herr Sandler uppges ha blivit ombedd endast på den vägen också av vår egen
man frågan: vilka möjligheterfinnas kvarstanna, vilket väl innebär att inga fred utåt, har ännu icke effektivt nått
för samhället och den enskilde att nya signaler utfärdats, och för övrigt är fram till de nordiska ländernas statsmakskydda sig mot sådana våldsamma både hr Sandler, envoyén Westman och ter, åtmistone icke i Sverige. Allting
yttringar av en asocial sinnesförfatt- fröken Hesselgren kvar som delegater i tar sin tid.
Riksdagen har således, farligt nog symed den förändringen att utri- nes mig, slagit sig till ro med sin tillkesminister Westman, bror till den andre, fredsställelse att ha beslutat en militär
ingår i stället för professor Unden.
upprustning. Ett behov att på samma
skyddshemmentillfyllest,ungdomens Genéve.
fostran i tukt och förmaning eller
reformeringen av licensförfarandet
för vapeninnehav? diskussionen i
'
pressen har t. O' m. dödsstraffets
återinförande nämnts Som en yttersta möjlighet att avskräcka från att
mörda. H ä r och där höjes även en
röst för att »de hyggliga, måtte få
lättare tillgång till vapen
de möj-
ligen blivande Offren, sålunda Det
är samma tankegång som låg bakom
ett förslag, vilket för inte länge se-
mordepidemin före den enskilthåll
underställdes denna tidnings redaktion. Nämligen att kvinnorna såsom
kvinnor skulle beväpnas med skjutvapen och utbiIdas i skjutteknik för
Jordbruket skall stödjas och krisupp- gång planlägga en befrielse från ett sådant öde har ännu icke hunnit taga mangörelsen med socialdemokraterna upprätt- dom i någon avsevärd handling från
hållas. Dessutom går man in för en »ak- partierna. Vi äventyra att fortfarande
tiv krisberedskapspolitik,, vad det nu be- som småvasaller gå i ledband efter eurotyder.
peiska stormakters tvångsinställningar i
Och vad ha kvinnorna att vänta? vi kampen om herraväldena över varandra
samt gemensamt eller i spridd ordning
ha redan påtalat att den avgående rege- over färgade raser i andra världsdelar.
ringen ej behagade framlägga de före- En ganska nedsjunken uppgift således
liggande, väl utarbetade förslagen till tycker mången, för det nordiska vikingabättre moderskapshjälp och förlossnings lynnet i konflikt med dess påtagliga kalvård. Med kännedom om bondeförbun- lelse nu i historien.
dets allmänna inställning till dessa frågor har man säkerligen ej mycket att
Kommer därvänta av denna regering.
till att den nye socialministern vid årets
riksdag särskilt markerat sin inställning
till det enda av befolkningskommissionens
*
Härefter några ord
Om den gångna
riksdagens vanskligheter inför fredens
uppgifter i vår inrikespolitik.
Den sociala jordfrågans på landsbygden grundvalar, dess lagvägar, ligga
fortfarande som en fredlös Skugga Över
att kunna freda sig mot de allt vanlandet De jordlösas problem gräver s&
ligare dödligaöverfallen från mer el- förslag som framkom och som även gick fortfarande ned i skyttegravarna för rätt
lermindrebesviknamän.
~
igenom. Nämligen förbättrade avlöningsförhållanden vid tjänstledighet för havandeskap för vissa kvinnliga befattningssamma land som den sista utvägen
Herr Strindlund
nuvarande
att leva trygg på jorden. Utan en havare.
socialminister var den ende reservantanke på vad livsfarliga vapen i en ten i ett för övrigt enhälligt tillstyrkande
skrämd människas hand kunna be- utskottsutlåtande. Det varslar illa
tyda
har icke erfarenheten otaMan påstår att även herr Engberg var
liga gånger bevisat deras ödesdigra ombedd att kvarstanna, När han före-
makt.
Grunden till de utförda ogärningarna antingen de begåtts av penninghunger eller svartsjuka är ett
Oerhört
förakt för människovärdet.
Märka förespråkarna för den allmanna beväpningen icke att samma
människoförakt dikterar förslagen
till de oförvitligas förmenta skydd
medelst våld
eller, som det slagordsmässigt kallas, rätten att »sälja
våra liv dyrt?,
Måhända reagerar ändå det stora
flertalet mot tanken på de enskildas
beväpning mot sina landsmän. Men
man vågar icke dra ut konsekvenserna och erkänna, att vad som icke
får gälla som mänskliga umgängesformer de enskilda emellan, får icke
heller gälla staterna emellan. Mytket av den rådande våldsmentaliteten skylles nu på att den nu levande unga generationen växt upp i det
stora krigets skugga. Människor
som fostrats under en tid, när massmördande är högsta ära och lag, ha
drog att överlämna ämbetet i biskop
Andræs händer visste han att åtmistone
på en punkt en rörande enighet dem emellan förefanns, nämligen i fråga om det
uppseendeväckande uppslaget till den
kvinnliga ungdomens säruppfostran.
Kvinnorna torde ha all anledningatt se
upp vid höstens val.
åt alla och orått At ingen. De anspråkslösa kraven på laga förpliktelse för de
stora jordmonopolen att mot ersättning
avstå någon odlingsbar mark med husbehovsskog till jordlöst jordbruksfolk ha
även nu av riksdagen lämnats obeaktade. Likaså den smärre arrendatorsklassens samt ofullständiga jordbruks frigörelse trots 35 års bemödanden och löftesrika Uppslag i begynnelsen att förvandla även dessa jordbrukarklasser till
självständiga och självförsörjande jordbrukare.
Förhoppningarna äro nu till en tid kanske mindre än någonsin. Den sociala
jordutredningens främlingskap för den
sociala jordfrågans lagvägar upphör att
kunna verka från den 1 juli i år. Men
i stället har samma utrednings ledning
stigit tvåmännings in i bondeförbundets
svårare att urskilja varför den en- man icke konsekvenserna av uppskilda mordutövningen är vanhed- fattningen om kriget som en människoförstörande makt och går in för
rande D.N. skriver härom:
Ger mun ett lillfinger åt våldet eller att motarbeta dess yttringar i alla
nonchalansen f ö r liv och person, då kom- former. Det är gott och väl att säga
mer konsekvensen att dras från samhällsliv& område in på privatlivets från det att kriget lär människor att mörda.
Och att sedan döma mördarna. Men
allmänna in i det enskilda.
Det är sant. Men erkännandet av erkänn då icke kriget som den möjvåldet ligger även i de förberedelser lighet, för vilken varje dag skall vaför krig, som skjuta alla andra ra full av förberedelser och alla krafmänskliga mål åt sidan. Varför tar ter Spännas till det yttersta.
TIDEVARVET
däremot
Ruth Hamrin:
RIKSDAGENS
fektivitet kan
sättas ifråga. Riksdagen var inte tillräckligt övertygad därom för att tillgripa dem mot de sistnämnda.
Om färbud mot statsfientlig verksamhet.
Att
Tidevarvets läsare får Arets sista dagens arbetsuppgifter att hålla det vid
riksdagsreferat in i juli är genant liv och vårda det ömt.
Låt oss nu i alla fall göra ett försök
och tråkigt men det ä r mycket belysande för det sätt, varpa riksdagen arbetat att sammandraga den sista riksdagstidens
i år En aldrig så riksdagsbesjälad människa har icke kunnat följa med i den
senaste tidens hetsjakt på frågor och
riksdagsmännen själva har inte kunnat
hålla reda på besluten, varken vad de avgjort eller hur de avgjort det. Den som
tagit till sin uppgift att hålla ett vakande
öga på vad som sker i riksdagen Och till
äventyrs bett om upplysningar av de beslutande har nogsamt kunnat konstatera,
paktens artikel 8 säger klart och tydligt: ,Förbundets medlemmar erkänna att
Krig undertryckes endast genom att
tens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar,.
Bland mycket undertrycka dess orsaker. Det ä r den
annat ville man också ha en lag mot den första Iärdomen av detta sanktionsexantimilitaristiska
propagandan
mot periment vars ändalykt numera synes sä-
»nationell
viktiga händelser, evad de angå det or- krigsmanskap deltagande i vissa sammankomster och skärpt kontroll över mödinarie arbetet.
ten och saniiiiankomster. Socialdemokraterna hade reserverat sig mot samtliga
De politiska flyktingarna
förslagen. Från vänsterhåll framhölls i
Till de förslag, som i sista stund hehandlats hör utlänningars rätt att vistas
och arbeta i Sverige. I det sammanhanget hade riksdagen många motioner att
behandla av olika kulörer från den natio-
T r e artiklar.
ReformeraNationernas förbund
det
dagens ivrigaste samtalsämne.
Riksdagen har fått tillfälle att ta ställning till frågan om förhud mot revolu- Kanske även Tidevarvets läsare kunna ha
tionärer på grundval av det lagförslag, tålamod begrunda några av förbunds
som utskottet utarbetat med anledning av paktens artiklar? Med hänsyn till somåtskilliga niotioner från de nationella hö- marvärmen skall utväljas endast tre.
gern och folkpartiet, Utskottet ville ha
en lag, som skulle filta sig »mot för sta- Artikel 16:
EFTERMÄLE.
Ett bedrövligt riksdagsslut
spärr och
farböd är bekvämt men onyttigt,
Kör
så långsamt som behövs!
Pier Gudro;
debatten det ineffektiva i alltför långt
gående förbud och denna uppfattning
hembar också segern
det blev i varje
fall varken förbud för någon viss personal att tillhöra vissa sammanslutningar
hur litet de vetat. Detta är inte sagt nalsocialistiska motionen, som begärde, eller påbud att upplösa vissa organisatiosom någon kritik mot riksdagens säkert att det skulle införas någon slags bio- ner. Däremot blev det skärpta lagbe-
är
reservanter
ligandenavtomträttslagstiftningen En
Observerasbör genomfördasanktio-
tillägg skulle få 150 kr. om året mer än
Frågan om införande av dyrortsgra- vad som nu utdelas. Att 150 kr. om året
deringen för folkpensionärerna
h a r blåsts betyder oerhört mycket för den som förut
bara liar mellan 200 och 300, begriper
upp till orimliga proportioner, tack Vare
att det från början var ämnat att bliva ju var och en. För de gamla och fattiga,
den tuva, som skulle välta regeringslas- var det alltså skada att herr Möller var
set, Det kan kanske ha sitt intresse att för snabb och att majoriteten i riksdagen
återföra den till lite mer riktiga propor- inte ville vara med om ett socialdemokrationer, Dyrortsgraderingen hade vid före- tiskt regerande längre.
gående riksdag, då folkpensioneringsfrågan i sitt stora sammanhang behandlades, avslagits av riksdagen. Nu återkom
herr Möller fortare än riksdagen ville
med sitt förslag och vad var annat att
vänta, än att de borgerliga svarade nej
visst kan man, om det passar sig,
ändra ståndpunkt, men inte så fort, att
det märks för väl. I realiteten innebär
Kungl. Maj:ts förslag att exempelvis en
folkpensionär i Stockholm med dyrorts-
säkerhet,
fordrar
är något
mycket subjektivt, det där kan länge diskuteras, så kvarstår dock
som
Positivt
faktum att ingen avrustat Och att följker: det räcker e j med att strida mot ett aktligen, som sagt alla bryta mot pakpåbörjat krig, först och främst måste man ten. Rustas gör det överallt. och de som
inte följa snabbt nog med i galoppen håbekämpa orsakerna därtill.
Varför? Därför att då ett krig väl be- nas Som dummerjönsar.
Med andra Ord: man vill på en gång
gynts, avbrytes det endast tack vare ett
annat krig, med andra ord genom att yt- ha Nationernas förbund som skall ena
Tvek- folken till fredligt samarbete och vild
terligare mångfaldiga det onda,
sam halvsanktionism (med bruk av eko- upprustning,Och berömmer sig först och
nomiska och finansiella medel) slår slint, främst av sina rustningar utan att stansom v i numera alla veta, och kan ej göra na och tänka efter att här föreligger groannat, ty ett folk låter sig uthungras men tesk motsägelse Och att det är Iönlöst
ger därför ej tappt, det stiger, genom orda om den kollektiva säkerhet folkför-
mycket ambitiösa ledamöter utan mot det logisk invandringskontroll så att endast stämmelser om spridande av lögnaktiga
dylika straffåtgärder, i egna ögon upp
system, som åtstadkommer, att man un- »med oss i nationalitetshänseende när. uppgifter, spioneri, störande av offentlit i l l martyr och spänner därigenom uthåIder större delen av arbetsterminen ingå- stående invandrare tillätes komma in i ga möten, disciplinupplösande skrifter och
l i g h e t och offerviljatill det otroliga. Anende diskuterar sådana saker som torsk- riket, till de socialdemokratiska motio- militärt deltagande i demonstrationståg.
tingen tillämpar man artikel 16 helt och
handel och madrasvadd, vilket visst är nerna av herrar Branting, Ström och fru
fullt Och tar de krigiska konsekvenser
och
arbetsfred.
av både intresse och vikt, men ändå inte Gustafson. i dessa motioner önskade Trafiklagstiftning
som därav följa, eller också bör man
för tider framåt lika överskyggande som man utvidga de politiska flyktingarnas T r e stora trafikfrågor har behandlats medge öppet att sanktioner äro odugliga
familjepensionering och seminarierefor- möjlighet att vistas i Sverige samt en för- vid riksdagsavslutningen
ny motoratt föda annat än ökad misstro och bitmer, medan man samtidigt hopat alla de bättring i humanitär riktning för dessa trafikförordning, vägstadgan och herr terhet mellan folken.*)
En
enOfta
förföljda
nu
olyckliga
människor.
Leos
reglering
av
den
yrkesmässiga
bilstora frågorna till sista veckan.
Men intet folk vill börja krig för att
da föredragningslista då upptog faktiskt Mellan dessa motioner
den national- trafiken. Vad den nya trafikförordnindärigenom göra slut på ett krig! Tarfler viktiga ärenden än samtliga dess- socialistiska Och den socialdemokratiska gen beträffar så har den viktiga ting att
dieus förslag att beväpna Nationernas
förut.
ligger också högermotionerna om säga varje bilförare,
Riksdagen har förbund ha hitintills fallit mycket platt till
Det ä r ganska försmädligt, att den då- Skärpta bestämmelser för att hindrafräm- nämligen släppt efter på maximihastigmarken. Från och med den etiopiska
liga organisationen skulle så påtagligt Iingsinvasionen.
heten i städer och tättbebyggda samhäl- konfliktens första början ha franska och
visa sina brister just före en valhöst. Då
Ur alla dessa motioner har framgått len Detta innebär inte, att man får köra
engelska statsmän tävlat i bedyranden om
måste ju herrar riksdagsmän resa land ett utskottsutlåtande som utmynnar i en så fort man vill utan man skall köra så
att krig vore uteslutet. Nu, på det sista
och rike kring och uppfordra, böna, be önskan Om skrivelse till Kungl. Maj:t med Iångsamt som behövs för att undvika
av dessa dagar, har Eden frågat sina
-och hota
inte minst kvinnorna
till anhållan om en utredning för att få bätt- olyckor både för sig själva och andra.
motståndare om de verkligen skulle ha
politiskt intresse. Men undra på att det re tekniska förbättringar av kontrollen Om herr Leos genomdebatterade biltravågat påtaga sig ansvaret att för att
dör, det politiska intresset, till och med över inresande utlänningar, varvid dock fikreglering är endast att tillägga att
hindra kriget i Östafrika, begynna allhos den bästa, när det mättas ihjäl på bör tillses, att kontrollen blir så anord- förslaget föll
mänt europeiskt krig.
det här sättet. Det borde höra till riks- nad, att den inte försvårar samfärdsel
Riksdagen i sin helhet
skiljaktiga
Detta betyder att folken i gemen bemellan de nordiska länderna för deras beslut har för övrigt varit för debåda
känna sig till det mindre ondas filosofi:
medborgare.
kamrarna synnerligen kärt och typiskt på
fördraga isolerad förödelse framför allregering med möjligheter. till ännu större
Om riksdagen alltså inte är nog Stor- sista tiden
ville inte vara med rim en
män syndaflod. Vilket må vara mycket
inflytande.
slagen att låta förföljda politiska flyk- beredskapslagstiftning- till förhindrande
och avslog därför de, naturligt men ingalunda står i överensI städernas sociala jordfråga domine- tingar fä en fristad i Sverige, så må den av arbetskonflikter
stämmelse med den heroismens filosofi
rar sedan gammalt »hyresgästernas» eg- i alla händelser inte ha varken herr Bag- framlagda förslaget härom Som motiv
nahemsfråga, även den en fredsrörelse
som realiter artikel 16 predikar. AlldenHär har årets riksdag jämte
ges skärpta kontroll eller någon sorts mot förslaget anfördes, att nian borde avstund ju denna, om den verkligen tillämi andra lagutskottet gjort en liten fram- biologisk dito Och därmed får man låta vakta resultatet av de förhandlingar om
pas, tvingar alla folkförbundets medlemstöt, som föranlett en ministeriell »utred- sig nöja.
fredlig uppgörelse som redan inletts melmar att gripa till vapen för att försvara
ning,.
vår nuvarande främlingslag äger för lan Arbetsgivarföreningen och L.O.
Däremot väntar den av statsmakten, övrigt inte giltighet längre än till nästa Den får allt vara bergfast övertygad om aven den obetydligaste medlemmens allra
för bebyggelse av städernas egen mark
som mest obetydliga intresse.
instiftade tomträtten, vilken i huvudsta- ar Och då får man väl hoppas? att reg- att det är lagar och påbud, som frälsa
Resultat: vartill tjänar artikel 16? Kan
den vunnit lysande framgång, på hän- leringen inte sker i reaktionär riktning.
människorna, som inte hinner hejda sin
synstagande till dess fullmäktigesenhälliBägge kamrarna togo utskottsförsla- lust att skapa nya lagar, tills han får se, den göra något det allra minsta för det
enda nödvändiga, det att undertrycka ofga framställning 1927 om vissa förtyd- get.
om »fredlig uppgörelse, inte kan uträtta sakerna till krigisk konflikt?
Förbud och spärr är bekväma medel något. Till de intressantare avslagsbeterpellation av mig till justitieministern att tillgripa mot alla
utlänningar, bär- sluten hör också det om granskning av Artikel 8:
har icke besvarats.
plockare och revolutionärer. Deras ef- Iäroböckerna för att få fram billigare och
Samtliga folkförbundets medlemmar
bättre sådana Av detta förslag hade väI
i varje fall föräldrar med många barn fela mot förbundspaktens fordringar. T y
och små inkomster väntat en del, men det
tycks av besluten i riksdagen att döma
Red:s anm.
blivit helt och hållet ställt på framtiden, ner ännu icke prövats.
Vad innebär dyrortsgraderingen?
fredens bevarande kräver att varje nations rustningar, reduceras till det minimum som nationell säkerhet fordrar.,
Som synes liar denna artikel, lika litet
som artikel 16, tillämpats i ande och sanning. T y även om man medger att vad
bundet skall skapa, om man e j inser att
arbetet därpå bör begynnas med kollektiv solidaritet mot samma förbunds medlemspakt
Artikel
19:
Denna artikel handlar om revision. Men
dess formulering ä r underbart olycklig.
Den stadgar att förbundsförsamlingen
kan, vid lämpliga tillfällen, uppmana förbundets medlemrnar till revision av traktater som visat sig otillämpbara eller av
internationella situationer, vilkas bibehållande kunna innebära fara för världsfreden, Men
den stadgar vidare röstenhällighet. Det vill säga, den eliminerar
bort sig själv, ty hur skulle en dylik ab-
solut enhällighet kunna uppnås? Den som
ä r part i målet ä r j u också medlem i förbundet! Och kan den tänkas röda mot
sig själv? Och sina egna intressen?
En dylik revision vore dock något
högst önskvärt. Om man nämligen, vill
sätta in kraft på att först och främst utrota krigsorsaker,
Revision är ren och skär utopi säges
det ofta. lagen ger bort det han har
påpekas det
och de som intet ha, de
sätta inga gränser för sina önskningar.
Man kan ju,om man så vill, säga
att hela folkförbundet är utopi. ochman
kan, om man ser det från annan synpunkt, ha skäl antaga att man i stället
för »gåvor och »förluster», kan tala om
Tja!
»byten och .kompensationer>.
Det behöver ju ingalunda vara så att en med-
lem bara ger utan att därför få något
som helst igen Det kan gott tänkas att
man kan nå en överenskommelse enligt
vilken det offras på ömse sidor. Kanske
mer på den ena än på den andra, men
dock så att slutresultatet blir att anled-
ningen till spänning borttages och freden räddas.
Vilket stora syfte väl egentligen borde
vara samtliga artiklars stora slutmål.
31
röster för avslag
Det kan vara av värde för framtiden
att ha svart på vitt på hur det röstades
i försvarsfrågan och därför nämna vi de
viktigaste siffrorna. I första kammaren
röstade alla närvarande socialdemokrater
närvaran-
för regeringsförslaget och alla
de från den borgerliga sidan för det segrande utskottsförslaget 148 milj. Den
I
TIDEVARVET
ende socialisten, herr Nerman, avstod
från
de i att
första
rösta.
voteringen
I andra 31
kammaren
för avslag
röstapå
hela det nya organisationsförslaget. Av
dessa vore ett 15-tal socialdemokrater, 2
folkpartister och resten socialister och
det vill
kommunister. I slutvoteringen
säga i valet mellan Kungl. Maj:t och ut-
En finansminister'Maria.
löser student- Trädgården solljus
Inte en fläkt
genom lovverket, som
låg i
trängde
problem.
iii
hägnade detta lilla ,paradis.
barnens land.
I rabatter,
ramade a v lustigt snirklade buxbomskanter, blommade röda och vita pioner. Bina
skottet
röstade samtliga borgerliga för
i kvinnor liar mera än några andra hade brått söt lukt av honung flöt geutskottet med undantag av herrar Sandvarelser haft på vår lott
nom den ljumma
Djuren lekte det
berg i Böle och Ljunggren i Örebro
massor av mindervärdeskomplex. Hela tusenåriga riket, Två ärlor vippade f r a m
(folkpartiet) och samtliga socialdemokrakvinnorörelsen är i grund och botten en längs den räfsade gången utan oro för
ter för regeringsförslaget.
kamp mot dem.
den rovgirige
som graciöst sväHuru Iångt hava vi hunnit i befrielse- vade i hasseln över deras huvuden Luften
Till sist bör kanske nämnas ett par verket?
Jag vill påstå att Vi stå bra livades av svirret från svalornas vingar
frågor, som Tidevarvet tog UPP i sin för- nära målet ty i dag våga vi skratta At De flögo med föda till ungar vilka ännu
sta riksdagsöversikt, nämligen gift kvin- det, som tidigare för oss inneburit djup
i n t e ville lämna det varma boet under
nas beskattning och införande av huslig tragedi.
takskägget Över
välvde sig
undervisning för flickor.
Med våren följde i Ar, liksom alla andra en molnfri blå himmel stralande fläckfri.
Vad gift kvinnas beskattning beträffar, år i Finland, Iövsprickning, gudomligt
I skuggan under det väldiga päronträså kanske en minnesgod läsare erinrar vacker blomning och diskussionen om det
till synes obotliga studentöverflödet det satt en ung mor. Det bara huvudet
sig, att en motion väckts om, att det avBland andra celebra personer och insti- höll hon lutat över några vita små plagg,
drag på200 kr. som gift kvinna har rätt
tutioner förelades Finlands finansminister som hon sömmade med öm flit De ivatt göra i sin deklaration, måtte utgå,
riga händerna vilade blott när hon nåemedan det otillbörligt gynnar dessa s. ter prohleniet till lösning. Han löste det gon gång lyfte ansiktet för att fånga ink. »särskilt gynnade, familjer. Denna på samma sitt som vi i tiden bevisade a t t trycken från en leende värld, Längst dröjmotion blev emellertid avslagen. Om in- en katt har 3 svansar. (Ingen katt har de hennes vakande blick vid det l i l l a barförande av obligatorisk huslig undervis- 2 svansar; en katt har en svans mera än net som stultade på gången vid trappan
ning för flickor hade en folkpartimotion ingen katt, alltså har den 3 svansar v. till det låga gula huset, Han var i stänväckts. Denna har icke behandlats för s .b.)
Alla försörjda fruar blir berö- dig rörelse liksom bina, liksom ärlorna,
sig, utan ärendet föll under en av de vade sina tjiiister, på så sätt minskar liksom ekorren Hans ljusa hår lockade
kungliga propositionernas avgörande och studentöverflödet v. s. b.
meningen är att vid den nya Iäroplanens Mari skall verkligen bara inne i den sig fuktigt kring panna och öron, lemrörde sig ännu en smula mödofullt
upprättande för den 7-åriga skolan in- högre finansen för att kunna räkna ut, marna
till viktiga bestyr hela den mjuka starka
arbeta denna husliga undervisning -trohuriivida en femte klassist, en 15 -16ligen i fortsättningsskolan. Den som vet åring, blir försörjd fru eller icke. D e t ett
lilla mästerverk
varelsen tycktes
bra nära
sin skapafinna
fullkomningen
som
vilken ekonomisk betydelse det har om är ju i den åldern frågan mellanskole
Plötsligt frös hon till Ett fönster stod
en ordentlig utbildning får ersätta dilet- gången eller student, avgöres.
öppet t i l l de gamla låga rummen och
tantimen på detta område, hoppas att
Huru reagerade Finlands kvinnor för
kastade som en svag skugga av ett kors
beslutet snart blir satt i verket.
all denna visdom? Tror Ni det blev
Den lilla varelsen nalTill Slut återstår endast att i denna bombastiska protestmöten med rcsolution, och snart skulle hans
summariska översikt av de sista dagar- ner o. s. v.
Nej. En gapskrattade, en
sträckta armar möta korsets, hans fot på
nas bedrövliga riksdagshistoria nämna, annan smålog. Allt efter vars och ens
att lantarbetstidslagen bifölls av riksda- läggning. Det kändes precis som när
gen efter utskottsförslaget. Detta be- man ser sin dotter kläda ut sig i niurniors
gränsade icke arbetstiden på samma sätt krinolin och kapotthatt,
Litet komisk
Som regeringsförslaget och socialdemo- litet medlidsamt och mycket, mycket efkraterna togo därför utgången som ett terblivet, Jag med min praktiska läggnederlag.
ning kände dessutom ett ögonblicks oro
för landets finanser.
Vi har i år valår.
Det är naturligtvis förmätet att i sin Måtte nu varje kvinnlig röst gå den manegenskap av »vanlig människa» drista sig nens parti förbi,
mor och barn blott ljuv glädje utan fött
att peka ut de beslut från den gångna
I studentproblemlösning måste det alltriksdagen, vilka komma att starkast in- så för vår finansminister bliva improba- enson till delaktighet av det lidande,som
är varje människas lott.
gripa i människors liv. Många av dem tur
Tyvärr tyvärr.,
Anna Björkman
komma att skapa glädje, andra bekymDenna vår gav åt Sverige åter utom
mer, betydelsefulla i ett eller annat av- all nordisk fägring, en biskop (obs, nuseende äro de alla. Men Om någon till varande ecklesiastikministern) med ett
Huru annars?
äventyrs skulle fråga mig, vad jag mest kvinnligt universitet. Även Sveriges kvinInte ens den mest efterblivna har yrkat
glädes Och ängslas över, så skulle jag nor fingo sig ett gott skratt och kåsörer ~~:~
att äkrar och ängar skola uppdelas
Svara
den 7-åriga skolan Och den och kuplettförfattare ett lättförtjänt hono- mellan manliga och kvinnliga kroppsarOtrygghet för Oss alla som vår nya krigsrar på det förslaget Professurerna och betare sida vid sida hava de bärgat den
makt skapat.
rektorsposten i det universitet var natur- skörd som gemensamt arbete givit dem.
Ruth Hamrin-Thorell.
ligtvis på förhand vikna för männen?
Det är således på det andliga området
skapade
De erkända
luften
ekorren
alltsamman
Isländska kvinnor höllo
I för
en tid sedan ett
talrikt besökt möte »För
fred
fascism». Fem
mot
talarinnor uppträdde och
betonade f.ö. till min stora
förvåning att den isländska kvinnan varit kuvad
är kuvad och måste vara
sin vakt mot ytterligare
»kuvning». Intressant var
på
att höra hur Arbetorskor
nas fackförening
som bil-
dades för cirka 25 år
dan måst kämpa för
sesin
Maj-demonstrerande
isländskor.
tillvaro och vad den uppnått. Förut var
det kvinnor, som lossade, buro de tynga
salt- och kolsäckarna på ryggen, stodo
ute i ur och skur och tvättade fisk m. m.,
stundom för 6 öre i timmen! Nu ä r allt
annorlunda de kvinnor som tillhöra för-
eningen ha goda arbetsvillkor och hög gar: ä r ni syskon? och får den upplystimlön. Men man får inte glömma, att ningen t. ex.: Ja, mamma hade mig, innan hon gifte sig, eller pappa har fått
det ä r dyrt att leva i Reykiavik!
Så talades om den ogifta moderns ställ- honom med den eller den, o.s.v. Jag har
ning, som efter talarens mening måste
ytterligare förbättras. I detta avseende
intager Island som i så mycket annat en
särställning. Både samhället och den enskilde tycks acceptera ogift moder och
sett dödsannonser, där den dödes eller
dödas utomäktenskapliga barns namn
stått bredvid de andras och i dödsrunor
som här på Island äro flera spalter
långa har j a g inte så sällen läst om den
utomäktenskapliga barn lika enkelt och dödes barn, födda före eller utanför äknaturnödvändigt som legala förhållanden tenskapet, något som man ju i Sverige
något som till en början slår oss utlän- omöjligt kunde anse för god ton.
ningar som komma förhållandena nära
När j a g därför nu efter snart nio års
inpå livet, med häpnad. Liksom folks av vistelse här på Island, läser recensioner
alla samhällsklasser fullkomligt
ogenera- av »SalkaValka» i svenska tidningar,
de och mycket Omtyckta
Samtal Om hit- förefalla mig recensenterna mycket pryhörande ämnen. Medan jag under min da! Och jag förmodar, att många av
uppväxt och tioåriga lärarinnetjänst all- mina Iäsare rysa vid tanken på den fri-
tid varit van att höra hithörande ämnen gjordhet man kan leva sig till
omtalas med den mest hänsynsfulla hem-
lighetsfullhet med sorgfälligt undvikande
av allt, som kunde kallas intima detaljer, raste fest jag någonsin bevistats var en
min flickskolebildade person genast ogift kvinnas bröllopsfest för sin dotter,
vid ankomsten till Island utsatt för en som hon ensam uppfostrat
Festen hölls
blev
realistisk upplysningsverksamhet, som jag samma dag dottern i utlandet firade sitt
till en början djupt rodnande sökte un- bröllop. Jag var inbjuden tillsammans
med det lilla samhällets honoratiores, fledandraga mig.
För den infödde är dessa saker så
na- ra tal höllos, mitt på bordet brunno tven-
turliga, att det säkert aldrig fallit islän- ne gulnade ljus som dotterns far. en
gift
daren in, att man i detta avseende ä r man
fader till många barn
skänkt
»före sin tid,
för det är väl vi andra, modem vid barnets födelse! Hon berättasom är efter? Här är det omöjligt att de det själv, enkelt och stilla och hennes
hålla reda på alla ogifta mödrar, ity att ögon lyste som två klara stjärnor..
de äro legio.
Naturligtvis måste deras
verkliga antal vara mycket stort även
fara lurar och en hög mur bör skilja man Sverige jag har bara inte vetat det,
och kvinna At. Jag undrar om förslagets men här får man genast alla upplysninupphovsman godkänner konsekvenserna gar utan att be om dem, ofta av vederdärav Kvinnor bör således ofördröjli- börande Själva och inte i djupaste förtrogen prästvigas och den teologiska fakul- ende utan som vilken som helst annan
teten vid det nya universitetet med det upplysning
snaraste upprättas.
ingenting så illa att det inte har något
gott med sig, och ingenting så komiskt
a t t det inte har något tragiskt i sig.
I studentprohlenilösning måste det
emellertid även för högvördige biskopen
bliva improbatur
Tyvärr, tyvärr.,
Dewe
Barn födda inom äktenskapet, k ä n n a
vid sina utomäktenskapliga syskon som
syskon, alla barn få ju som regel faderns
förnamn till efternamn med tillägg av
son eller dotter. Därför händer det inte
så sällan, att man i barnslig oskuld fra-
Här ovan ses en bild av den första
maj-demonstrerande
isländska kvinnan.
Fanbärerskan ser åtminstone inte under-'
kuvad ut än. En av de ledande heter
Indiana
Garibaldadottir
är det inte ett
namn som kan inge vem som helst respekt?
EstridFalborg-Brekkan.
T
om
Hedvalls grav.
enppilgrim på väg mot ett skönare
E
aktiv
pacifism
ämligen oväntat för många kommer
land, en pilgrim, som mitt i vägdamAldous Huxley en skrift, som
met här nere såg varje spår till den fullkomligare värld hon sträckte Sig mot - visar helhjärtad tro på pacifism som verksådan
var
Agda
Hedwall.
Jag tänker på hela levnadsfärden, när sam kraft, ger skäl därför och ger former
jag säger så Men eljest kunde jag vilja för uppbyggande fredsarbete, Politiskt och
visa henne just sådan som när hon ibland i det dagliga livet. Skriften heter:
The»What
case
från
forconstructivepeace.»
kom vandrande
händerna
fullt avmed
smultronstrån,
sin ryggsäck
ett ögonoch i are
do about(Vad
it? tänker du
Ijus eller några kvistar, som hon lika göra för saken? Skäl för uppbyggande
siälvklart som utsökt, ordnat till en har- fred.) 34 sidor. Chatto & Windus. London 1936.
Huxley mot
bemöter
de viktigaste
ningarna
pacifismen
allt från invändde biologiska om strid såsom något ofrånkomligt i naturen intill argument hämtade
från det aktuella politiska läget. Därvid stöder han sig på biologiska och historiska fakta, aktuella erfarenheter, psykologiska sanningar samt etiska grundsatser, som vår kultur teoretiskt hyllar.
Huxley drar helt andra Slutsatser därav
än den i första hand nationalistiskt färnärmare än vi, utan den sorten, som gör gade politiken gör, är framsynt Samt krä-
monisk skönhetsvärld.
under
färder små
någon
fäbod eller
Och dessa
alla hennes
anhaltsbostäder
liten vindskammare!
hur kunde hon
inte ge ett stänk av helgd och hem åt
dem under ett par dygn. Det skedde med
de enklastemedel: en liten hemvävd duk,
några ängsblommor i en gammal bunke
en liten Ijusstake och så ett osynligt obe:
skrivligt något som gjorde att värdfol-
-
ket tycktesig änglar änglarihuset
del
att
kertvii våra
plötsligt
grannar
upptäcker
och vårsåman
mycket
och våra
vac- ver och
en viss
ändamål.
överensstämmelse
Slutligen ärmellan
hans memål
barn och vårt hus - ja kanske till och inte en krampaktigt bevarad fred för de
med i oss själva - som vi aldrig ens rika nationernas status quo utan fred som
hade drömt om.
Tillden grad ägdehon dröjamycket
följd av samförstånd.
Efter en överblick över den ekonomiska
och politiska utvecklingen efter Versaillänge innan vi kom underfund med att les skisserar Huxley den politik, som ä r
vandrerskan var en av de underbaraste den enda rättvisa och den enda som kan
sagoförtäljerskor som trampat marken
Hon behövde inte »finna på» -
livet
uppenbaradesagorförhenne,
Men först
gubbe
och främst
eller lyssnade
ett dammigt
hon. strå.
De förgät-migej-blå ögonen lyste så sveklöst och vänligt uppmuntrande, Att ett vördnadens
organ som hennes förvärvas endast genom kostbara lidandesprocesser, det
stolthet bör aktiva
mening in i våra brustna eller tunna ut- se som innefattar både hittillsvarande orgjutelser Som när en arkeolog lär oss se ganisationers arbetsmetoder och något
att
en liten helig
skärva
ler så
ä r upptäckte
ett styckehon
ur mer. »Det måste vara något av trossamen forntida
urna,
en meningsfylld delaktighet i det eviga, fund, där medlemsskapet betyder antaheliga Livets mysterium i varje sådant
förtroendefragment. v i tänkte inte ens
på
hurkunnigtochdetdet
Tyvarma
viöveroch milda
alltsamman,
ljus som skimrade fram där vi förut bara
känt torka och kyla och död.
Lika litet som vi i förstone anade denna ytterst sällsynta själsmognad,
en gång bar ödmjukhetens namn.
litet tänkte vi kanske på att bakom sättet att ordna de små kvistarna eller att
s"
'
vid berättandet Utesluta och sovra, låg en
raffinerad kultur, estetisk och litterär.
Medlen hade ingått i det stummas värld,
väsendet var kvar.
Hon gömde allt Som kunnat glänsa och
lysa under flärdlösheten förnäma kappa.
Endast när skatterna behövdes, kunde
hon helt stilla ta fram dem en efter en.
Hennes väsen hade en grace och en takt
som endast benådade ha. Och man häpnade, som när man plötsligt får se myriader stjärnor tändas på en natthimmel,
där man förut ingenting varsnat.
'
E
V
A
R
V
E
T
fosterlandet
(Forts. fr. sid. I.)
mens och den moderna dansens genom- garna vid stilleståndet eller motsvarande
brott. Tjugotalets proletärlitteratur kän- stora besvikelse över freden. Den stora
nes igen på att den tillför litteraturen nytt missräkningen över Wilson hade vi i den
P& ett ställe i sin bok talar Ivar Harrie
om det andliga fäderneslandet i belägsom hotas avDetta
ringstillstånd.
fiender
andliga
är humanismen.
fädernesland
Härskaren där heter Vettet, Ratio. Normen för uppförande och inspirationen till
handlingar är, där människovänskapen,
filantropien, av författaren betraktad som
erfarenhetsmaterial från folklager som kvinnliga fredsrörelsen upplevat 1915, då »den enda heroism som kan erkännas unhittills väl beskrivits av andra men aldrig han drog tillbaka sitt halva löfte att in- der humanitetsidealets liberala normsyförr biktat sig självt. Denna omedelbar- kalla en neutral medlingskonferens Se- stem».
het betingas därav att folkbildningen nu dan dess hade man levat i misströstan.
Den återblick på 20-talet som boken
nått så långt i Sverige att den litterärt tills budet kom om ryska revolutionen
ger har blivit bakgrunden för en lågmäld
begåvade proletären kan gå direkt in i som bildade en höjdpunkt att falla ned
men obeveklig bekännelse av en livslitteraturen utan att ta vägen över uni- ifrån. Det var en orimlig lättnad 1918 åskådning
Man möter här en enveten
versiteten, Utan att ha fått marken be- att man inte mördade vafann längre men vägran att offra på Cesars altare, att
redd av föräldrar som ekonomiskt tagit den som Under hela kriget blivit lärd av skänka tidens gud, den auktoritativa nasig upp ur underklassen in i borgerlighe- sina läromästare att freden för allt i värltionalstaten, det offer den begär av sina
ten. Under 20-talet började fotograferin- den måste slutas innan segern Och neder- bekännares mänskliga egenart, deras vilgen av samhället från helt nya synvinklar laget voro definitiva emedan den a n n a n ja, deras sunda förnuft och rätt till val
och nya överraskande bilder blevo resul- logiskt måste bli Orättfärdig, den kunde och urval. Han deklarerar för sig och
inte mera hoppas på en rättvis fred? hur likasinnade civilister en fullt medveten betatet.
I detta sammanhang gör författaren en många punkter Wilson än gav ut åt värl- redskap att söka leva igenom och leva
intressant sammanställning av folkbild- den Däremot vågade man kanske fästa över denna mörka tid, hålla den humaningsarbetets 20-talsskede. Han gör den vissa förhoppningar vid det faktum att nistiska traditionen vid liv, icke låta sig
träffande anmärkningen att inom studie- kvinnorösträtten genomfördes i en rad likriktas, icke avfalla, icke dyrka tidens
länder ungefär vid samma tid som Nagudara Han representerar något som är
farande lever
cirklarnas
Och föreläsningarnas
kvar »en trofasthet
folk gentfort- tionernas förbund bildades, båda delarna
modernare än tidens mod, dagens mod,
emot det väsentliga liberala idebestån- kunde betyda, att de hittills allenarådan- nämligen oppositionen däremot. Frihet,
det» som man icke finner hos den uni- de åtminstoneteoretiskt erkände att tiden människovärde äro två fadda ord som bliversitetsbildade ungdomen. Denna har kunde vara mogen för en ny politik.
vit renade genom förnyelsens bad i trälDet var den också men det kunde man domens och människoföraktets Döda hav.
nämligen tagit mera vid sig över »världsinte ta hänsyn till i Europa, så länge man
Harrie citerar Anders Nygrens smädliga
besvikelsen av 1919».
Till denna världsbesvikelse kommer var sysselsatt med likvidering av kriget uttryck Om den »beskedliga filantropiens.
författaren igen gång på gång, och till En sysselsättning
som under växlande pe- Men i och med att filantropi, till exempel
rioder av spänning och avspänning forti form av mänsklighet mot judar, är farfor ända tills den omärkligt övergick till Iig, blir den inte beskedlig mer.
förberedelser för ett nytt krig - vilket
Om man antar att 1933 gav den stora
kelses stund just då och om man över möjligen aldrig behöver bryta ut i annan
huvud kan vara med om att fastslå 1919
chocken som Harrie menar, så bör man
då freden blev till och 1933 då Tredje form än den det nu har fått i staternas ju ha hunnit sansa sig år 1936, orienriket blev till som de två mörka år mel- manövrer Och rustningar mot varandra.
tera sig och överblicka vad man förlorat
Det låter förstås säga sig att 20-talet var
lan vilka 20-talet står som en ljusspaOch vad man har kvar
Harries bok är
en ljus parentes, men bättre förstår man
rentes.
en hjälp vid denna orientering som är
författarens karaktäristik av 20-talet sånödvändig om oppositionen skall kunna
Det är en av fördelarna med denna som den tid som förberedde 30-talet, det
kan under bebok med dess eggande sammanställnin- vill säga diktaturernas tid. Men ser man formera sig så pass
gar och skickliga synteser att man får det så, då markerar inte 1933 någon lägringstillstånd. För min del vågar jag
lust att själv se tillbaka och försöka dra egentlig skiljelinje.
betrakta denna bok inte bara Ur synpunkDet är en smaksak
sig till minnes mellan vilka data ens för- om man ser kurvan falla från och med ten av det intellektuella nöje den bereder,
tvivlans och förhoppningars kurva dragit den dag då Mussolini gick på Rom, då Utan också som ett av tecknen att bredsina streck under dessa år.
vid den mer eller mindre frivilliga underarbetarpartiet grundbesegrades i Engkastelsen under militärtänkandet sker nåDet vore ju egentligen rimligt om va- land, då Japan tog Manschuriet eller då
got annat inom vårt folk, på sidan om
penstilleständet i Wilsons tecken skulle Hitler blev rikskansler.
bilda en förhoppningarnas toppunkt från
Förresten kan det också hända att man försvarsstrider och valkampanjer helt navilken man störtade ned i desillusioner- betraktar den indiska frihetskampens två turligt och spontant, utan propaganda,
nas bråddjup nästa år. Men om j a g för- stora aktiva perioder i början på 20-talet utan att man behöver draga folk vid hasöker konstruera upp denna tid kan j a g och i början på 30-talet som epokbil- ret vi få välse
ekonomiska slutmåstemanfrågasigsjälvomman
ge fred och bevara demokrati, nämligen
en reglering av territoriella,
och monetära förhållanden.
listiska staterna skulle kalla till en konferens där de otillfredsställda staterna
skulle få framlägga klagomål och önskemål och så skulle intelligens och god Vilja kunna utarbeta ett regleringsschemaLösningen skulle innebära uppoffring av
ekonomiska fördelar (jämf. med utgifter
för militära ändamål och för event. krig!)
tänkte vi inte på. Vi fann nog intresset
för våra små angelägenheter så alldeles samt av prestige (en omskrivning för
självklart, hur mycket det än blev oss till
pacifisterna
hjälp. Det satte melodi och djup och en göra, nu genast? Förenas Till en rörel-
i
D
Aldous Huxley Det andliga
Vid Agda
'
I
gande av ett särskilt levnadssätt och var-
man
av följer hängivet och outtröttligt Personligt arbete för saken., Som förebilder nämnas bl. a. de första kristna, kväkarna, kommunisterna, rörelser byggda
på levande och verksamma smågrupper.
Huxley föreslår grupper på omkr. 10
medl., som
mötas hjälp
varje och
vecka
till ömdis- inte minnas varken de stora förhoppnin- dande.
kussion,
ömsesidig
kritik,
sesidigt styrkande, något slag av gemensamma andliga övningar (även viljans
rötter i det fördolda måste nås!)
olika grupperna borde dessutom ha särDe
skilda arbetsuppgifter (propaganda, studium av någon särskild detalj av fredsproblemet, praktiskt socialt arbete), smågrupperna mötas distriktsvis t. ex. månatIigen och utbyta erfarenheter. Några
uppgifter för gemensam aktion antydas,
för engelska pacifisters vidkommande
främst den att, med uppbåd av de 1 1 milj.
fredsröstande, söka förmå regeringen till
en preventiv pacifism i den internationella
situationen,
Slutligen ett par citat.
»Konstruktiv fred måste framför allt
vara en personlig etik, ett sätt att leva
för individer; endast på det villkoret kan
den förverkligas, varaktigt och säkert, i
former av samhällelig och mellanfolklig
organisation.»
Vad kan göras för
flyktingarna ?
om behandlingen av de poliflyktingarna, om asylrätten har
blivit ett världsproblem Den 2 juli äger
en regeringskonferens rum i Genéve
sammankallad av den nuvarande folkförbundskommissarien för flyktingar,
NellMalcolm. Behandlingen från
Frågan
Frågan
olika
länder av de växande skaror av landsflyktiga, som diktaturerna skapa, står på
dagordningen
förberedelse till regeringskonfensen var redan den 2-21
juni en internationell asylrättskonferens
som
Elin Wägner.
Ett svar på frågan, vad det i själva
verket ä r som händer med dessa människor, som drivas fram och tillbaka över
gränserna, har givits av en av deltagarEllen Hörup i Po-
Pariskonferensen
- Det värsta är inte, skriver hon, att
människor har hittat på, hur de skall utrota varandra Pr kvadratmil, så att allt
liv i en stad kan förvandlas till död på
ett ögonblick
genom så och så många
ton giftgas och sprängämnen.
Det värsta är inte heller fascismen med
-
dess sadistiska tortyr och dess lära om
råhetens rätt.
Det värsta är att de flesta människor,
som varken är blodtörstiga eller hämndgiriga, r i a eller sadistiska, betraktar både gaskrig och fascism som ett nödvän-
Jag kände henne endast under sista
hälften av, vägen. men inte under ungdomen d' hon med pensel Och penna gav
så stora löften, den tid hennes fötter så
samlad i paris, på initiativ av enskilda digt ont, som man inte en gång i sitt
gärna rördes i dans av bara tindrande
eget land bör göra något för att beintresserade i flera länder.
livsglädje, den tid då ungdomens jubel
kämpa.
»Ett praktiserande av icke-vålds motoch kval genomdallrade hennes väsen, då stånd har på alla berörda den verkan,
Det är intet tvivel om att det blir värkonst Och Paris Och Flandern och litte- att den stora sanningen om mänsklig so- mat till OSS genom levnadsbeskrivningar. re och värre. Galenskapen går redan så
raturen på skilda språk satte hennes lidaritet framhäves».
Jag minns att jag då sade, att jag aldrig långt att det finns människor, som ä r
strängar i vibration
och man även hörförstått ur vilket lidande den franciskan- födda på denna vår jord, men som förSiri Leander.
de klangen från hennes eget instrument.
ska glädjen framfötts, förrän jag kom ned menas Så mycket jord som deras två fötHade hon gått vidare på den banan, dades. hade hon tunga bördor på ryg- till Assisi. Agda nickade stilla. Föga ter kan stå på.
då skulle honi dag räknats till de om- gen och hade fått en större förmåga att anade jag då hur mycket hon självvisste
Här i Genéve upplevde vi, att en man
skrivna och berömda
därom känner varsna »ädelstenen i grodan), gudshilden om den saken. »Det är inte så lätt som under loppet av en enda natt fem gånjag mig alldeles Viss. Men kompassen tvärs igenom förfulningar och förvridnin- man tror, att vara solens förtrogne, ger förpassades över den fransk-schweivisade i annan riktning. Hon miste sitt gar
hur trött hon än kunde vara, till (A. N,).
ziska gränsen. Så fort den franska poliv för att vinna ett större, djupare och döden trött ibland,
Men denna sista hälsning »från Assisi» lisen fått honom över, skickade honom
enklare.
Andra skola tala om hennes arbete på blir på ett särskilt sätt meningsfylld för den schweiziska tillbaka igen. Om ingen
Jag lärde känna henne först sedan hon olika poster. Jag ville bara fä dröja vid oss, som hört vandrerskan tala om sin lösning funnits, håller han väl fortfaranen gång dött döden
omärkt, osynligt vaiidrerskan, henne, som ingenting gick sommar-klosterdröm där människor un- de på att passera gränsen, ty hänga i
för andras ögon
men därefter återupp- förbi, utan som kände igen alla nådens der de enklaste yttre förhållanden i oför- luften kan bara fåglarna.
stått genom att nå Livets källa. Hon under vid vägkanten, vare sig spåren sto- störd natur skulle beredas möjlighet till
Också i Danmark ha vi varit med om
hade nog alltid hört dess källsprång sor- do att upptäcka i människobarn, gamla en tid av ensamhet och stillhetsgemen- något liknande. Det var en man, som
la. Men lidandet bräckte fram en ny och skröpliga till nyfödda små, eller i fågel- skap.
Jag ser därför i denna hälsning inte kunde komma i land. Var gång
djupare åder för detta levande vatten: ungarna, insekterna eller grässtråna.
»från Assisi» också en uppfordran till oss fartyget kom i hamn. blev han inlåst.
hon inte bara trodde, hon visste Och
Den sista hälsning jag fick frän henne alla som stått henne nära att föra den Intetlandvillehahonom. Men han hadärför orkade hon veckla av en livspetill 17 juni
ville ge ett bud »från tanken vidare
de ändå vattnet att färdas på.
riod med alla dess livsmål, liksom när Assis». Ack, dur var det vi möttes allra Över vår »Agdeli» skall det inte sörjas, Ingen av dessa människor var förbryvävaren vecklar samman en färdig väv första gången! Inte i Guds fattiges hem- det skall tackas!
tare, ingen av dem var sjuk eller smitto
och sätter UPP en ny. Där hon nu fär- bygd, men i hans värld, sådan den
Emilia Fogelklou.
farlig. Båda var exempel på att det finns
ström-
regeringar, som tillåter slg att beröva sina politiska motståndare rätten att sätta
sina fötter på jorden
genom att helt
enkelt t a ifrån. dem deras papper. Men
de var exempel på en sak till. Att det
icke endast är de fascistiska regeringarnu, som det är något fel med, utan också
de demokratiska.
Ellen Hörup påminner om några fakta
ur flyktingskommissariens rapport, av
vilka det framgår hur emigranterna praktiskt taget berövas all sin egendom, hur
under de sista tre åren 80,000 människor
varit tvungna att lämna Tyskland, hur
4,000 tyskar sedan 1934 berövats sin nationalitet, hur tusenden och åter tusenden
är Statslösa utan att ha fråntagits nationaliteten. Tusentals människor har berövats sina pass, fastän de ä r tyska undersåtar och t. o. m. de som har både
pass och nationalitet i behåll är i praktiken statslösa, då alla konsulära och diplomatiska myndigheter nekar att g e dem
erforderliga papper eller annat skyddsom
tyskar.
Ett av de vackraste orden inom de
internationella förhållandena är ordet
asylrätt, säger Ellen Hörup. Det bottnar
i samma mänskliga känsla, som gör att
man öppnar sin dörr för en nödställd.
Utan att först fråga honom om hans politiska eller religiösa trosbekännelse, nationalitet eller ras. Asylrätten ger varje
människa, som inte är brottslig eller
smittofarlig rätt att söka tillflykt i främmande land och där förtjäna sitt bröd,
om han hindras att göra det i sitt eget
denna rätt existerar icke
land. Men
mera.
Ellen Hörup, som är medlem i kornmitten för Hitlerfascismens offer, slutar
med en vädjan till sin regering att bidraga till den internationella asylrättens
upprätthållande, den sista rätt som förunnats de människor som oförskyllt och
orättmätigt mist allt annat
(Forts. fr. sid. i.)
främst av den underjordiska agitationen
norrifrån, för att skapa missnöje och
skärpa motsättningarna.
Det ä r i denna situation, som den tjeckiska sektionen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet tagit till
uppgift att åstadkomma en verklig avspänning och förståelse mellan de olika
folkelementen i landet. I Prag och flera
större städer samarbeta n u tjeckiska,
tyska, slovakiska och judiska kvinnor för
inre och yttre fred. Därför ha de främst
vänt sig till de tyska gränsområdena, och
i industristäderna Gablonz, Reichenberg,
Karlsbad m. fl. ha kvinnorna i massor
slutit sig till dem
Efter förbundets internationella exekutivmöte i Prag i maj fingo de utländska
delegaterna tillfälle att besöka dessa trakter. överallt mötte en intresserad publik
på 2-3,000 åhörare, och hundratals nya
medlemmar anmälde sig, så att en hel
rad kretsar på vardera bortåt tusen medlemmar bildats.
Sektionens ordförande kunde också
med stolthet säga: »Detta är vår befästningslinje!»
Det är märkligt, att vår Septemberrörelse omedelbart väckte genklang i
Tjeckoslovakien, kvinnorna ha där förstått att faran från luften e j hejdas av
murade gränsfästningar, utan att enda
räddningen ä r kampen mot Själva krigs-i
systemet.
Efter den katastrofala politiska utvecklingen i Europa, som för de små
länderna söderut känns som ett överhängande krigshot är solidaritet mer än någonsin nödvändig.
Att trots alla påfrestningar denna insikt finnes även hos den tyska minoriteten visar ett uttalande av en tysk parlamentsledamot: »Tjecker och tyskar ha
på allas vår fädernejord en gemensam
historia och en gemensam framtid. Ingen kan utplåna den andliga, kulturella
Och sociala samhörigheten från historiens
blad, så som den framgår ur den historiska utvecklingen för Böhmens och mährens befolkning. Med den tjeckiska majoriteten förbinder OSS en orubblig trohet mot demokratin och en gemensam
vilja att stärka och bevara freden.,
I det arbetet göra kvinnorna i Tjeckoslovakien målmedvetet och tappert sin insats.
Naima Sahlbom.
(Forts. fr. sid. I.)
och de omänskliga förhållanden under
vilka många av det stora rikets fattiga
innevånare levde under tsartiden, träda
ör länge, länge sedan levde det en
också i Maxim Gorkis arbeten fram med
en folkstam någonstädes, jag
en skärpa, som ibland ä r förskräckande, Vet ej Var. Blott så mycket vet jag att
Det är världar av lidande som möta oss tjocka ogenomträngliga skogar på tre sidor omgåvo det folkets tält På den
i dessa skildringar av tåliga ryska kvin- fjärde sidan låg steppen.
nor, som piskas med sina ofödda barn,
Det var glada, starka och djärva mändessa underliga, himmelssträvande ryska niskor, som icke hade behov av mycMen så föllo bedrövliga tider
män med sitt jordiska elände och sin k e t . .
halvt omedvetna Iängtan efter ett män- över dem
andra folk kommo någonstädes ifrån och drevo dem in i skogens
niskovärdigt liv.
djup.
Mitt i all nöd glömde Gorki aldrig
Där var sumpigt och mörkt, ty det var
människornas goda sidor och livets gläd- en urgammal skog, och så tätt hopflätajeämnen. På ett förunderligt sätt har de Voro dess grenar att man icke såg
han skådat den mänskliga själen, som himlen genom dem, och att solens strå-
a v , MAXIM GORKI.
gång
kämpar sig igenom och rätt som det är lar
kunde Men
bana så
sigfort
vägdegenom
det knappast
täta lövverket.
föllo
blommar upp även i de tyngsta lidanden. på vattnet i träsken, uppstod en pestTänk på den bild han i sin självbiografi stank, av vilken människorna dogo, den
U t e i världen ger av sin gamla mormor. ena efter den andra.
Då började det folkets kvinnor och
en riktig människa,god och förtröstan
gråta, och fäderna försjönko
" att De måste lämna denna skog,
full, med ögon för allt som ä r vackert I svårmod.
och lustigt och bra och med en levande och därur gavs det blott två vägar
den
tro på människornas möjligheter.
ena förde tillbaka dit, där de starka och
Maxim Gorki älskade böcker och hela onda fienderna voro den andra framåt,
barn
sin djupa kunskap skaffade han sig själv in bland jätteträden, som höllo varandra
trots de stora svårigheter som restes i fast omslingrade med sina väldiga pre-
nar och som kört sina knöliga rötter
hans väg. Hans eget första arbete blev djupt ned i den sega gyttjan. Tysta och
av den berömde författaren Korolenko orörliga, som om de vore av sten stodo
utdömt såsom odugligt och Gorki beslöt dessa träd hela dagen i ett grått halv-
att aldrig mer skriva en rad, ett löfte mörker Och tycktes Om kvällarna när
som han också höll i två år. Men efter lägereldarna flammade upp- sluta sig ännu tätare omkring människorna.
något å r av resor genom Ryssland tog
Och ännu hemskare var det när blåshan på nytt upp sitt författarskap, och ten for över trädens toppar och hela
blev så småningom medarbetare i ettpar skogen brusade dovt, som om han ropatidningar. När han var trettio å r publi- de hotelser till dessa vilka dolt sig i hocerade han sin första bok. Och därefter
vann han snart världsberömmelse.
Gorki var revolutionär och hans idéer
förskaffade honom vid olika tillfällen under tsartiden fängelse och polisövervakning. I den nya arbetarstaten togs Gorki från början med i det uppbyggande
arbetet. på grund av sjukdom
han
nom
gravsång
undanförsina
dem.
fiender
Och eller
likvälsjönge
voro en
de
starka människor och skulle nog kunnat
upptaga kampen mot fienderna, som besegrat dem, men de fingo inte gå under
i striden, ty de hade ett heligt arv att
bevara som skulle gått förlorat med dem
döden Och därför suttodededärrusatochmot
grubblade
underdelånga
Om
och skön var han, och sköna människor
äro också alltid djärva. Och han talade
sålunda till sina stamförvanter:
Icke kan man med tänkande hejda
en rullande sten. Den som ingenting gör
kan icke bli hjälpt. Varför förslösa vi
var kraft i grubbel och veklagan? Låtom
OSS bryta Upp och tåga genom skogen
den matte väl ha ett slut som allt här
i världen! seså, framåt! Låtom Oss gå!
De blickade på honom och sågo att
han var den starkaste av dem, då hans
ögon strålade av kraft och levande eld.
Så må du föra oss an! sade de.
Och han förde d e m . . .
Det var en svår och mödosam väg!
Mörkt var det och vid varje steg öppnade träsket sitt glupska, stinkande gap
för att uppsluka människorna och träden
spärrade vägen likt en väldig mur.
Allt tätare blev skogen, allt mattare deras krafter. Och då började de knota
mot Danko och sade, att han, den unge
och oerfarne, fört dem vilse. M e n Danko
skred käckt framåt, utan att låta sig förbrylla
Men så en dag bröt ett fruktansvärt
oväder löst. Det blev så mörkt i skogen,
som om alla nätter som förflutit sedan
den uppstod, slutit sig samman i den..
Fruktansvärd var vägen och de utmattade människorna förlorade modet.
Det gamla
Danko blickade på dem, för vilkas skull
han burit så många mödor och han såg
att de voro som vilda djur. De trängdes
omkring honom, men på deras ansikten
syntes intet spär av ädelmod och han
kunde inte vänta någon skonsamhet a v
dem. Då sjöd oviljan upp i hans hjärta,
men som han hade medlidande med dem,
slocknade hans vrede strax i g e n Han
älskade dessa människor och trodde att
de skulle gå under utan honom. Och
hans hjärta flammade upp i en brinnande
önskan att rädda dem och föra dem in
på en bättre väg och i hans ögon glödde
strålarna av denna mäktiga eld!
Vad skall jag göra för människorna? ropade Danko så högt, att han överröstade åskan.
Och plötsligt slet han med egna händer upp sitt bröst, ryckte ut sitt hjärta
och höll upp det högt över sitt huvud.
Det flammade så klart som solen och
hela skogen tystnade, upplyst av denna människokärlekens stora fackla, och
mörkret flydde för ljuset och föll skälvande djupt, djupt inne i skogen, i träskets smutsiga gap.
Och människorna stodo där, förstenade av häpnad.
Kommen, ropade Danko och störtade fram till sin anförareplats, hållande
det flammande hjärtat högt i vädret och
upplysande vägen för de andra med dess
sken.
De drogo efter honom, fulla av längtan efter det nya och liksom förhäxade
av trolldom. Då brusade återigen skogen och skakade sina toppar, men dess
brusöverröstadesavdeframåtilande
skredo alla framåt, uppeldade av den underbara synen av det brinnande hjärtat.
Även nu dogo alltjämt många men de
dogo utan klagan och tårar Danko ilatidningen »Femmes, hämta vi föl- de alltjämt i spetsen, och hans hjärta
det flammade och brann.
jande dialog mellan två reporters:
Och se, plötsligt delade sig skogen
Jag tänker Iåta skicka mig till London. Jag vill se det.
framför honom och låg bakom honom
som en tät, svart massa. Men Danko
Vilket det?
Det är ett till- och alla som voro med honom döko ned
Kröningen förstås
England.
Fra,,
fälle, som nog inte kommer tillbaka. Vid I ett hav av solljus och ren, av regnet
GeorgV:skröning1911 lekte jag ännu uppfriskad steppluft. Ovädret stod där
VIII:s
bakom dem, över skogen
och här strahade länge lidit av tuberkulos
och träsket utsände sin giftiga pestånga.. med stenkulor, och för Edvard
kanske även av andra skäl maste han
Och de blevo svaga av det eviga grubb- egen skull hoppas jag, att jag är för lade solen, här doftade Steppen, här glittsedan lämna Sovjet under flera år. Han landet Och tänkandet
fruktan upp- gammal för att se hans efterträdare be- de
gräset av regndroppar Och älven
bosatte sig på Capri. Efter sin återkomst stod
starkaibland
armar,dem
och Och
ångesten
förlamade
närdes
deras
av
1928 började han emellertid på nytt medarbeta i olika tidningar, samtidigt som
han fortsatte sitt eget författarskap.
Den nya statens inställning till Gorki
uttrycktes vid hans grav å de högsta
myndigheternas vägnar av presidenten
för folkkommissariernas råd, Molotov:
Gorki var djupt och innerligt förbunden
med oss, människor av hans egen tid,
vilka han skänkt så mycket, sin litterära
begåvning och sin obegränsade hängivenhet för arbetarnas sak. Han kämpade
f ö r den mänskliga friheten, medan han
ständigt visade oss exernplet av ett beundransvärt och helgjutet liv.
stiga Meddennaturligabegåv- skimradeiguld Detvaraftonoch
kvinnornas snyftningar, som jämrade sig spel, som engelsmännen ha, blir det nåöver liken av dem, som träskgiftet dräpt, got magnifikt. Tidningarnagenljuder reoch gräto Över deRedan
i skräck
bävan
villeoch
de gå
till dan av förberedelsernas ekon. Imperiets
pärer och deras damer har satt fart på
levandes öde..
fienden Och överantvarda sig själva Och klädesindustrin. En skicklig hantverkare
sin frihet i deras våld, och av lutter döds- kan inte väva mer än 5-6 meter sammet
ångest räddes ingen mer för ett liv i träl- i veckan och så behövs det bortåt 20
Men då uppträdde Danko och meter till en enda galadress! Och 200
dom..
hermeliner till en enda mantell Juvelehan ensam räddade dem alla.
Danko Var en man av denna stam. Ung rarna arbeta också för fullt: man förgyller hela karossen. Pengarna rulla
men det där vet n i ju lika bra som jag
Jag har faktiskt inte ägnat det stor
uppmärksamhet. Det ä r en helt annan
sak i den engelska pressen i dessa dar,
som etsat sig in i mitt medvetande.
Nej, vad då?
Det är historien om den kvinna, som
om hon inte blir benådad, blir hängd för
Till kyrkan,
mord på sina små tvillingar.
En god gärning att hänga henne,
marsch!
i
D
eltagarna
ett kristligt gymnasistoch studentmöte äro samlade till
korum. Det ä r en strålande vacker kväll.
Södermanland visar sig från sin allra
vackraste sida. Den lilla sjön ligger spegelblank och solen kastar sina sista strålar över den lilla skaran. Det ä r mest
unga pojkar i åldern 15-19 år. Man
sjunger gemensamt psalmen »Härlig ä r
jorden
och medan flaggan firas ned
ljuder Stenhammars: Sverige.
Då, mitt i denna frid hörs plötsligt en
ilsken kommandoton ropa ut: Bataljon!
Höger om! I riktning mot kyrkan marsch!
Så drillas alltså de unga som i en känslig ålder kommit dit för att söka efter
andliga värden. Det ä r upprörande att
tänka på att militarismen trängt in t. o.
m. i den kristliga gymnasiströrelsen.
B.H.
Zetterlund &
tycker jag.
Kan tyckas så men hör: Hon var
olycklig, övergiven av sin man. Hon
hade kämpat till det yttersta för sina små
Men s' drogs det lilla understöd hon haft
in: Då gick det inte längre. Hon borde
vänt sig till någon asyl, men hon kunde
inte. Hon föredrog att döda dem. När
man kom för att arrestera henne, fann
man i hennes rum en kappsäck med de
två små kropparna, en skiva bröd och ett
par öre.
Ja, historien ä r inte speciellt
engelsk. Men eftersom, ni älskar statistik, så tänk efter: Hur många meter sammet, hur många små hermelinskinn skulle
det behövts för att dessa små ännu skulle
varit i livet, för att modern e j skulle bli
hängd.
Men den engelska kärleksverksamheten ä r stor.
Utan tvivel. Jag anklagar heller
ingen, jag bara konstaterar fakta och
drar paralleller.
Stockholm1936.
de solens strålar
lika röd som blodet
som i en varm ström flödade ur Dankos
sönderslitna bröst.
Och den döende Danko, den stolte och
dristige kastade en blick ut över stepp
vidden
en glädjestrålande blick lät
han glida över det fria landet, som utbredde sig framför honom. Och med ett
jublande skratt sjönk han till marken och
dog.
Sakta viskade de häpna träden som
Danko lämnat bakom sig, sakta viskade
gräset, som färgades av Dankos blodMen uppfyllda av sin glädje och sina
förhoppningar
lade människorna icke
märke till hans död och sågo icke att
Dankos modiga hjärta ännu lag flammande kvar bredvid hans lik. Blott en
av dem, en försiktig man märkte det, och
rädd att något skulle hända, trampade
han med foten på det stolta hjärtat
Och då sprutade Dankos hjärta upp i
klara gnistor och slocknade..
Det ä r ursprunget till de blåaktiga
gnistor som före ett oväder visa sig på
steppen
(urGamIaIsergil».
Gorki: Valda berättelser,del
men på svenska 1901.)
I,
utkom-