31 döpta på sommarens läger

Pingst.se
n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK
NR 3 SEPT 2015
TRE GENERATIONER NYMANS
HAR MISSIONEN PÅ HJÄRTAT
JENNY OCH JORMA
VAR UTELIGGARE
UNDERVISNINGSARTIKEL
OM PAULUS OCH DÖDEN
LP-GLÄDJE
31 döpta på sommarens läger
VICTORIA OCH
MATILDA HAR
TESTAT MISSION
DE UNDERVISAR
OM TRYGGA
FÖRSAMLINGAR
LEDARE
Pingst.se
MEDLEMSTIDNING FÖR
PINGSTRÖRELSEN
REDAKTION
Ansv. utgivare
Redaktör
Layout
Medarbetare
Pelle Hörnmark
Ulrika Ramstrand
Pierre Eriksson
Kerstin Klason
Sam Wohlin
Carolina Klintefelt
Therese Liljeblad
Maria Levander
Sussi Ardenfors
Noomi Lind
Håkan Kenne
Majken öst
Pernilla Wahlman
Anders Hällzon
Jan Berglund
Marcus FribergIsenborg
Lars Hermansson
Börje Dahlkvist
Omslagsbild Anders Hällzon
Redaktionsråd Ulrika Wadskog
Maria Levander
Noomi Lind
Magnus Wahlström
Alexandra Jennersjö
KONTAKTA OSS
Växel
Redaktör
E-post
Webbplats
Postadress
Besöksadress
Tryckeri
Produktion
08-608 96 00
08-619 25 39
ulrika.ramstrand@
pingst.se
www.pingst.se
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
Pingst.se
Box 15144
167 15 Bromma
Gustavslundsvägen 18
167 51 Bromma
V-TAB,
Västerås
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
ANNONSER
För annonsering i tidningen kontakta
Ulrika Ramstrand
ulrika.ramstrand­@pingst.se
08-619 25 39
eller
Magnus Wahlström
[email protected]
08-619 25 46
ADRESSÄNDRING
Alla eventuella adres­s­ändringar
lämnas till din församling.
Församlingar som har frågor kan
vända sig till:
E-post [email protected]
Pingst.se ges ut av Sveriges pingst­
församlingar genom riksföreningen
Pingst – fria församlingar i samverkan
2
Predika Jesus!
Hjälp behövande!
Träna lärjungar!
V
i lever i en omtumlande tid. Två
aktuella utmaningar. Flyktingströmmarna i Europa och tiggarna på
gatorna har fört världens nöd till vår
ytterdörr, och för en del hjältar, innanför ytterdörren, rakt in i hemmet. Kristna ledare med
stort inflytande hävdar att Jesus inte är världens
frälsare och att alla religioner/åskådningar leder
till Gud.
Alla berättelser jag hört under åren från flyktingar, alkoholister, tonåringar och vuxna ekar i
mitt huvud. Trasighet,
mörker och meningslöshet kan botas. Vanlig
hygglig medmänsklighet och värme tillsammans med en radikal
frälsningsupplevelse
verkar kunna ge
en
människa
hennes värdighet, framtidstro och livskraft tillbaka.
Därför tycker jag att Pingströrelsen ska fokusera på det självklara. Inte ska göra det enkla
komplicerat. Jag tycker vi ska ägna oss åt det
väsentliga och undvika att snöa in på överkursen. Världen står i brand och jag vill uppmana
alla församlingar att se till att dessa tre grundläggande saker prioriteras.
PREDIKA JESUS. PÅ ALLA SÄTT. På ditt sätt.
Berätta berättelsen om att det finns frihet för
den fångne, syn för den blinde och förlåtelse för
syndare. Berätta att det finns en Frälsare. För allt
och alla.
HJÄLP BEHÖVANDE. Ge av ditt hjärta, tid och
pengar för att hjälpa människor i nöd. Vem de
än är, varifrån de än kommer. De är inte bara
behövande. De är också Guds avbilder och i
deras ansikte finner du Jesu ansikte.
TRÄNA LÄRJUNGAR. Hjälp människor att
förstå visionen om ett annat liv. Ett liv där självupptagenheten, slaveriet under allehanda begär,
materialismen, avundsjukan och åsiktsmaskineriet kan hållas stången. Ett liv där ärlighet, trohet, sanning, ödmjukhet, medkänsla och frimodighet växer.
TRÄNA LÄRJUNGAR. Eller rättare sagt. Var
en lärjunge. För en lärjunge kommer att predika
Jesus, hjälpa de behövande och träna andra lärjungar.
PELLE HÖRNMARK
Föreståndare i Pingst
– fria församlingar i samverkan
PINGST.SE NR 3 2015
INNEHÅLL
väg mot ordnat liv
16 Brokig
I maj i år gifte sig Lars-Göran och
Hanna i Mälarökyrkan på Ekerö.
Vägen till ett ordnat liv har inte
varit spikrak, men idag vet LarsGöran att hans kallelse är att hjälpa
andra så som han själv fått hjälp.
5
Nätverk för migrant­
församlingar
Sedan i mitten av augusti är Walter
Zuniga projektanställd på deltid
av Pingst för att kontakta och
nätverka med migrantförsamlingar
verksamma i Sverige.
14
Annas företag familjens
räddning
Entreprenörskursen för kvinnor i
Tanzania, som drivs med stöd från
PMU, gav Anna en ny chans i livet
som nybliven änka. Nu försörjer
hennes företag hela familjen.
Hoppfulla berättelser
D
et som var fel kan bli rätt. När Gud får komma in. Det vet
jag ju, men det slår mig ännu en gång när jag tänker på den
här tidningens innehåll. I det här numret får du till exempel ta
del av Lars-Görans livsberättelse om hur ett liv, som i princip
styrts av alkoholen och dess verkningar, kan förändras. Förvisso
ingen spikrak väg, utan svårigheter, men ändå en väg fylld av tro,
hopp, förtröstan och framtidstro.
Ett annat exempel är Jenny och Jorma, som levde ett hårt liv
med alkohol, fattigdom och hemlöshet. Tack vare LP:s hjälpkassa fick de chans till behandling på Vasastrand och idag är de
nyktra och frälsta, har kontrakt på egen lägenhet och Jorma har
fått jobb i kommunen.
I somras var de med på LP-läger för andra gången. Läger, där
sammanlagt 31 personer döptes. Och precis vid pressläggningen
kommer uppgiften att 1 710 personer döptes i pingstförsamlingarna förra året. Det är högsta antalet sedan 1994.
WALTER ZUNIGA, PASTOR och personlig tränare, som nyligen
fått uppdraget att för Pingsts räkning kontakta och nätverka med
migrantförsamlingar av pingstkaraktär kan också berätta om hur
en ond cirkel av bus, droger och kriminalitet bröts när han som
17-åring fick ett möte med Jesus.
PINGST.SE NR 3 2015
24
ALT-examen för första gången
I våras var det dags för de första
20 ALT-studenterna att ta examen.
”Tron har fått djupare rötter under
utbildningen”, konstaterar Carolina
Nilsson.
26
PHV-läger samlade 100-tal
Sommarens gemenskapsläger för
funktionshindrade och deras familjer på Bjärka Säby och Furuboda
samlade ett hundratal deltagare till
gemenskap och glädje.
Hoppfullt och trosstärkande, hoppas jag du ska
tycka. Andra berättelser värda att ta till sig i det här
numret är Victorias och Matildas erfarenheter av
att ha testat på missionsarbete i Bolivia under var
sitt år, hur änkan Anna i Tanzania fått möjlighet
att starta ett företag, som försörjer hela hennes
familj, och hur det kom sig att Thomas Ardenfors skrivit en bok om att vara fosterförälder. Sen kan du också läsa om tre generationer missionärer i en och samma familj,
och om missionären som blev Dagens
chefredaktör.
NÅGRA HELT NYBAKADE pastorer finns
också med i den här tidningen. Och en av
dem, Therese Liljeblad, har skrivit det här
numrets undervisningsartikel. Det handlar
om döden. Om tryggheten inför den, utifrån
vad Paulus skriver i 1 Thessalonikerbrevet
4:13–18.
Välkommen till ett välmatat nummer!
ULRIKA RAMSTRAND
3
SVERIGE
De leder nytt nätverk
Pingst Ledare ska underlätta och inspirera
Karolina Toftgård och Johan
Lagerbeck ansvarar tillsammans för projektledningen
av det nya nätverket Pingst
Ledare. Deras huvuduppdrag
handlar om information,
koordination och undervisningsupplägg.
För båda handlar det om mindre
deltidsuppdrag. Karolina lägger
sin mesta tid på arbetet på June
folkhögskola, där hon undervisar i naturkunskap, matematik
och engelska. Men från och med
i höst ägnar hon 30 procent av
sin arbetstid till Pingst Ledare.
– Jag gillar att göra mycket
olika saker, säger hon.
Johan Lagerbeck arbetar 80
procent på Sport for Life och
fyller upp till 100 procent med
arbetet för Pingst Ledare.
– Jag fick frågan och antog
utmaningen, säger han.
Båda två deltog i PLU, Pingst
Ledarutveckling, i egenskap av
ideella ledare i sina respektive
hemförsamlingar, så de är väl
införstådda med det som var
upprinnelsen till det nya nätverket.
Missionärer i Mali
Karolina med familj har arbetat som missionär i Mali, där
hon bland annat jobbade med
träning av ideella ledare. I församlingen hemma i Vetlanda är
hon engagerad i missionsrådet
och också som ungdomsledare.
Johan har tidigare varit verksam som ungdomspastor i
Eskilstuna, där han bor kvar
och fortfarande är engagerad
i ungdomsarbetet. I sin hemförsamling fungerar han också
som mötesledare, hemgruppsledare och är även engagerad i det
lokala Sport for Life- och servicegruppsarbetet.
Johan och Karolina kände
inte varandra innan de fick sina
nya uppdrag, men har nu pratat
sig samman och gjort en huvuduppdelning av sina respektive
ansvarsområden. Karolina kommer att arbeta med struktur och
4
KOORDINERAR. Karolina Toftgård och Johan Lagerbeck lägger tillsammans en halvtid på arbetet som
projektledare för det nya nätverket Pingst Ledare, där alla som gick PLU erbjudits en plats, och som nu också
tar emot nya anmälningar. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
ramar, koordinering och undervisningsplaner medan Johan tar
ansvar för utskick av nyhetsbrev
och teknik och support kopplat
till Growdly, som är den plats i
cyberrymden där allt material
för ledare med inloggning finns
samlat.
– Vi hoppas att det nya nätverket ska leda till lokala processer i församlingarna, säger
Karolina, och tillägger att en
fördel med det nya nätverket är
’ FAKTA
att det går att anmäla sig som
enskild ledare och hänga på när
som helst.
– Det verkar som om de allra
flesta som var med i PLU vill
ingå i det nya nätverket, konstaterar Johan och säger att sedan
månadsskiftet augusti/september kan nya personer också
anmäla sig till nätverket.
– Alla kunde av olika skäl inte
haka på PLU, men nu har de
chansen igen att få tillgång till
Öppet för alla ledare
c Pingst ledare är öppet för
alla som fungerar som ledare
i pingstförsamlingar i Sverige.
Deltagare får regelbundet
ett nyhetsbrev med inspiration från goda exempel på
ledarskap, boktips och annat
matnyttigt.
c En hemsida, growdly, dit
det krävs inloggning, finns
med resurser och material
för undervisning, inspiration
och tips. Materialet från PLU,
Pingst Ledarutveckling, finns
kvar som en resurs där.
c Regionala ledardagar
kommer att arrangeras en
gång per år med start hösten
2016 på tre platser i Sverige. Alla som är med i Pingst
Ledare får en inbjudan dit.
c Inledningsvis har nätverket bestått av alla som deltog
i PLU, men nya medlemmar kan nu anmäla sig till
nätverket. Det görs genom
undersidan Pingst Ledare på
www.pingst.se.
bra ledarträning, fortsätter han.
– Det är lätt att vara med i det
nya nätverket, säger Karolina.
Det kräver inte lika mycket som
PLU, som innebar ett tvåårigt
åtagande.
Det finns också en Facebookgrupp för Pingst Ledare.
Kopplar ihop personer
Syftet med ledarnätverket är
att underlätta för ledare och församlingspastorer på olika sätt.
Till exempel genom att erbjuda
bra möjligheter till ledarträning.
– Vi erbjuder resurser och kan
koppla ihop personer från små
församlingar med ett större sammanhang konstaterar Karolina.
De som ingår i nätverket får
regelbundet ett nyhetsbrev på
mejl med information om det
som händer och vilka nya material som finns att tillgå.
Nästa höst kommer det att
hållas regionala ledardagar på
några platser runt om i Sverige.
Då blir det Karolinas och Johans
uppdrag att planera och genomföra dem.
ULRIKA RAMSTRAND
PINGST.SE NR 3 2015
Walter ska nätverka
med migrantförsamlingar
– Internationella församlingar
som leds av personer som
själva är invandrare i Sverige
behövs.
Det säger Walter Zuniga,
som nyligen anställts som
projektledare av Pingst för att
uppsöka och nätverka med de
här församlingarna.
atmosfären förändrades, hur
kärleken kom in och det hårda
inuti honom försvann. Redan
nästa dag kontaktade han en
pastor och bad om att döpa sig.
Detta var 1997 och Walter tog
sina första steg på trons väg.
– Jag började med att reda
ut allt som låg på mitt samvete,
berättar han.
Sedan i mitten av augusti är
Walter Zuniga projektanställd
av Pingst på 20 procent för att
uppsöka och nätverka med migrantförsamlingar med pingstbakgrund och -inriktning.
– Uppdraget ligger mig varmt
om hjärtat, säger Walter, som
driver ett eget företag som personlig tränare och kostrådgivare,
och samtidigt fungerar som
föreståndare för SOS Church i
Stockholm, som har en multikulturell prägel.
– Det passar så bra in i det jag
redan står i, säger han
Sökte upp kompisar
Snart engagerade han sig i
Brottsförebyggande verksamhet i sin hemstad och drog igång
projektet Lugna stan, där han
sökte upp gamla kompisar.
Efter en tid flyttade han till
Märsta och blev en del i pingstförsamlingen där och i deras
Outreach-team.
Mellan 2005 och 2009 bodde
han i Bulgarien tillsammans
med fru och barn och arbetade
som missionär bland muslimer
där. Under åren där lärde sig
Walter bulgariska. Och sen tidigare har han spanska, engelska
och svenska, vilket kommer att
vara en god tillgång i hans nya
uppdrag.
Skapat kontaktlista
Det första han tagit tag i är att
skapa en kontaktlista till församlingar som finns här i Sverige
och som kanske hittills fungerat utan någon som helst kontakt med svenska nätverk. Flera
kontakter har han fått genom
medlemmar i den egna församlingen.
– Det är bra att de har sina
nätverk hemifrån, men ska man
lyckas i Sverige så måste man
också hitta kanalerna här, menar
Walter, som är mån om att
komma med en utsträckt hand
från Pingst i Sverige och bygga
relationer och skapa samhörighet.
En dag i veckan
Han kommer att lägga ungefär en dag i veckan på arbete
med projektet och framför allt
ägna de dagarna åt att mötas
över en fika eller lunch och samtala. Det ger en auktoritet att
komma som representant för
hela Pingst och inte bara från en
församling, menar han.
PINGST.SE NR 3 2015
Delar missionsintresse
PROJEKTLEDARE. Walter Zuniga ska för Pingsts räkning söka kontakt med och nätverka med migrantförsamlingar med pingstkaraktär.
FOTO: MARIA LEVANDER
– Jag är också mån om att
möta dem som en invandrare
som ärar det de gör i Sverige.
Deras församlingar behövs här.
En del i projektet handlar
också om att undersöka om
dessa församlingar är intresserade av att vara en del av svensk
pingströrelse och svensk pingstpastorsgemenskap.
Walter Zuniga kom själv till
Sverige som 11-åring från El
Salvador. När han var 14 år kom
han in i en ond cirkel av bus,
droger och kriminalitet. Men
när han var 17 år förvandlades
hans liv.
– 
Min mamma hade blivit
frälst under ett besök i El Salvador och berättade mycket om
det. Själv hade jag helt tappat
tron på Gud.
Det hårda försvann
Men en kväll när Walter kom
hem sent efter att ha festat och
tagit både det ena och det andra
kom hans mamma in i hans rum
och la händerna på honom och
bad.
– Och då sa jag bara till Gud
att om du finns så förlåt mig för
allt.
Walter berättar om hur hela
Att just han fått det här uppdraget från Pingst handlar nog
om att han och Pelle Hörnmark
mötts och samtalat och delar
intresset för missionens värld.
– Vi kom att prata om mitt
hjärta för internationella, multikulturella församlingar, berättar Walter, och vi insåg att det
klickade med det vi båda gått
och tänkt på. Så det föll sig helt
naturligt.
Projekttjänsten är tidsbegränsad fram till mitten av februari
nästa år.
Som projektledare arbetar
Walter Zuniga på uppdrag av
Pingsts föreståndare och en liten
arbetsgrupp, där också verksamhetsansvarig för Pingst Nationellt Ingrid Svanell och föreståndaren för Europaporten i Malmö, Andreas Wessman, ingår.
ULRIKA RAMSTRAND
5
SVERIGE
Satsning på en
trygg församling
– Det är viktigt att vi skapar
en trygg miljö i församlingarna och därför ska och vill vi
jobba med de här frågorna.
Det säger Marina Andersson, som är en av dem som
kommer att hålla i utbildningsdagar i landets pingstförsamlingar om att förhindra
övergrepp.
Satsningen Trygg församling drog igång nu i september.
Pingst och Pingst ung arrangerar
utbildningsdagarna i samarbete
med Bilda och I Trygga Händer.
Målet är att 100 församlingar
ska genomgå utbildningen. Den
första utbildningen hölls den
19 september i Linköping, och
utbildningsdagar är redan inbokade i Västra Frölunda, Mullsjö,
Härnösand, Gävle och Malmö.
– Det handlar om viktiga frågor, som vi behöver föra upp
på bordet och jobba med, säger
Marina Andersson.
När hon arbetade som barnpastor i Jönköping för några år
sedan var hon med om att på ett
tydligare sätt jobba med att förhindra övergrepp och församlingen anordnade utbildningskvällar kring detta.
– Frälsningsarméns
material I Trygga Händer fanns och
det utgick vi från, berättar hon.
Det materialet kommer vi att
använda på utbildningsdagarna
nu också.
Naturligt i ledarutbildning
Hon menar att undervisning
om att förhindra övergrepp borde vara en naturlig del i all ledarutbildning.
– Det är viktigt att vi på ett
naturligt sätt vågar ha öppna
samtal i dessa viktiga frågor för
6
JOBBAR MOT ÖVERGREPP. Marina Andersson, Mirjam Hultström, Kristin Gnisterhed och Daniel
Bergsfors är utbildade för att sin tur utbilda och handleda arbetet kring Trygg församling utifrån materialet I
trygga händer. FOTO: PRIVAT
att kunna säkerställa trygga församlingar.
Marina Andersson konstaterar att en utbildningsdag inte
räcker, men är en början. Frågorna måste ständigt återaktualiseras, exempelvis inför varje
läger man anordnar och att man
är tydlig med vad som gäller.
– Det finns riktlinjer att hålla
sig till, men man behöver leva
med frågorna hela tiden så att
det blir helt naturligt, säger hon.
Hon tycker att det borde vara
en självklar rutin för alla för-
samlingar att begära utdrag ur
belastningsregistret på alla som
arbetar med barn och unga.
– Men tyvärr är det inte så än,
säger hon.
Hoppas på fler
Hon hoppas mycket på satsningen Trygg församling, och
på att ännu fler instruktörer ska
utbildas som i sin tur kan utbilda andra.
I den satsning som Pingst ung
och Pingst gör är det Marina
Andersson och Daniel Bergfors
som leder utbildningarna. På
programmet står undervisning
om policy för en trygg församling, handlingsplan för en trygg
församling, krisplan vid övergrepp, anmälningsplikt, etisk
tystnadsplikt och principer för
rekrytering. Alla som deltar får
ett kursintyg.
ULRIKA RAMSTRAND
Fotnot: För anmälan och frågor kontakta info@tillsammans.
pingst.se eller ring Anne Collén
på 08 619 25 49.
PINGST.SE NR 3 2015
HALLÅ DÄR ...
…Thomas Ardenfors, som
nyligen kommit ut med en
bok om att vara jour- och
fosterförälder.
Varför har du skrivit boken?
– Det som satte bollen i
rullning var två socialsekreterare som hörde mig berätta
om vårt engagemang och uppmuntrade mig att skriva ner
hur jag upplevt dessa drygt 20
år. Det finns väldigt lite – om
ens något – skrivet utifrån
familjehemmets
perspektiv
om vad uppdraget innebär
och de tyckte att fler skulle
behöva höra vår berättelse och
kanske på det sättet få fler personer att vilja bli familjehem.
– Det finns många barn i
Sverige som skulle behöva ett
nytt hem för en kortare eller
längre tid. Samtidigt är behovet av familjehem mycket
större än tillgången. Det vore
fantastiskt om boken kunde
leda till att fler hushåll öppnades för utsatta barn i Sverige.
Tycker du att fler familjer
borde våga engagera sig för
barn på det här viset?
– 
Både familjer och privatpersoner! Det som behövs
är hushåll som kan erbjuda
trygghet och omtanke. Min
känsla är att det finns mängder av personer i Sverige som
någon gång funderat på att
bli familjehem, men inte tagit
steget att höra av sig till socialtjänsten. Kanske att boken kan
vara en hjälp på
vägen? Att ringa
socialtjänsten
i sin kommun
och meddela sitt
intresse av att
bli familjehem
förpliktigar
inte till någonting, men är
det första steg
man måste ta
och som jag
hoppas
fler
tar.
Är det en uppgift som spe­
ciellt passar för kristna
familjer?
– Detta är ett uppdrag som
PINGST.SE NR 3 2015
Skivan Bara Jesus, som kom ut i
våras, har blivit en succé.
Succé för
Bara Jesus
n Skivan Bara Jesus, som inne-
håller helt nyskrivna församlingssånger på svenska, har blivit
en succé.
– Vi gör nu vårt tredje tryck
på skivan, säger Pingsts musikkonsulent Samuel Hector.
Han berättar att även nothäftet, som tagits fram, säljer bra.
Ett omtryck har redan gjorts på
det.
Snart dags för
Pingst Mission
HAR SADLAT OM. Thomas Ardenfors bok heter En extra plats i
hjärtat – att ta hand om någon annans barn och kom ut i augusti
på Libris förlag. Han har tidigare varit verksam som pingstpastor,
men är nu politiker på heltid i sin hemkommun Sollentuna.
FOTO: SUSSI ARDENFORS/LIBRIS
passar för alla familjer och privatpersoner som vill göra nytta i samhället på
olika sätt. Den
sortens människor finns det
en hel del av i
kyrkor och församlingar i Sverige.
Vad är det bästa
med att vara
jour-/fosterför­
älder?
– Det
måste
nog vara känslan
man får uppleva
ibland när man ser hur ett
barn mår så mycket bättre
efter placeringen än innan
barnet kom hem till oss. Att
man gjort skillnad för en liten
utsatt människa.
Vad är det svåraste med att
vara jour-/fosterförälder?
– Känslan av otillräcklighet,
att man kanske önskat att barnet fått hjälp tidigare och inte
minst är det ofta jobbigt när
barnet flyttar ifrån oss. De flesta barn fäster man sig enormt
mycket till och tomrummet
när placeringen är avslutad blir
ofta väldigt påtaglig.
ULRIKA RAMSTRAND
Fotnot: Richard Sollenby är
anställd av Pingst Socialt för att
arbeta med frågor kring familjehem. Han går att nå via mejl
[email protected],
eller på telefon 0705 15 16 14.
n Den första helgen i oktober
är det dags för årets stora missionskonferens, Pingst Mission 2015. Den hålls i Hillsong
Norra i Arlandastad norr om
Stockholm. Temat i år är ”By all
means”, på alla sätt.
Konferensen tar upp det
gemensamma
missionsarbete
som sker inom Pingst och riktar
sig till alla som brinner för andra
människor och längtar efter att
göra skillnad, både här och nu
och i hela världen.
Flera missionärer och internationella
samarbetspartners
kommer att finnas på plats för
att utmana och inspirera.
– Vi tror att Gud kallar oss
in i en ny våg av mission. Men
hjärta och fokus riktat där behoven är som störst, säger Pingsts
missionsinspiratör Annelie Lennartsson.
Mottot för årets konferens är:
”I have become all things to all
people, that by all means I might
save some”.
Förhandsanmälan om deltagande krävs och den görs via
Pingsts webshop.
UR
7
SVERIGE
Missionsår gav
HAR PROVAT PÅ. Viktoria Jonsson och Matilda Waern har båda gått bibelskolan Testa Mission i Bolivia.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Viktoria Jonsson och Matilda
Waern har gjort var sitt år i
Bolivia genom Testa Mission.
Med sig hem har de nya
erfarenheter och fina minnen
av möten med människor och
församlingar med en stark tro
på Gud.
– Tiden i Bolivia gav mig en
annan bild av vem Gud är. I Sverige är det så mycket prestation.
I Bolivia kom jag bort från stress
och press och kunde vila i nåden.
’ FAKTA
Testa Mission
c En bibelskola där man i ett
team under åtta månader är
med och delar livet i en lokalförsamling i ett praktikland
och får kunskap om hur en
församling byggs, fungerar och
leds där.
c Eleverna deltar också i
församlingarnas olika sociala
arbeten på plats.
Undervisning sker via internet tillsammans med samtliga
Testa Mission-elever, genom
litteraturläsning och genom att
delta i undervisning i församlingen eller en lokal bibelskola.
8
Det säger Matilda om sin tid
i Bolivia och tillägger att hon
mötte så mycket tro och hjärta i
församlingarna där.
Viktoria påpekar att livssynen
blir förändrad av att komma till
ett annat land, med ett annat
språk och en annan kultur.
– Och ändå kunde jag vara
med och prisa Gud tillsammans
med människorna där. Det
visade mig på Guds storhet och
jag såg också hur människorna
älskar Jesus mitt i sin fattig-
c Målet med Testa Mission
är att eleverna ska få testa att
missionera och att få se missionsarbetet från insidan och
att varje deltagande elev ska
få komma närmare Gud och
utvecklas i hur man bygger
relationer och hur man delar
sin tro till sina medmänniskor
för att få församlingen att växa.
c Kursen inleds och avslutas
i Sverige.
c Läs mer om Testa Mission
och hur man ansöker på:
http://www.evangelistmissionen.se/
dom och hur mycket tro de har.
Materialismen här hemma hamnar i en annan dager.
Teori blandas med praktik
Matilda Waerns och Viktoria
Jonssons vistelse i Bolivia blev
möjlig tack vare bibelskolan Testa Mission, ett program under
ett läsår som är ett samarbete
mellan Evangelistmissionen och
Kaggeholms folkhögskola.
På programmet står 50 procent praktik och 50 procent teori. Den teoretiska undervisningen sker via nätet och utbildningen är studiemedelsberättigad.
I teoridelen studerar man
Bibeln
förstås,
exempelvis
Andens gåvor, och läser kulturförståelse, om att leda sig själv
och om församlingen.
Strulig nätuppkoppling
Ibland kunde nätuppkopplingen ställa till det, men för det
mesta fungerade det, säger Viktoria och Matilda, som var där
året som gick, respektive året
innan dess.
Under året som gått fanns
eleverna förutom i Bolivia också
i Nicaragua, Peru och Beliz. Det
TILLSAMMANS MED BARNEN. Varje
här läsåret har Beliz bytts ut mot
Tanzania.
Vad praktiken innebär är lite
upp till den enskilde personen,
vilka intressen och vilka gåvor
man har, men det finns alltid en
koppling till den lokala församlingens engagemang och arbete.
– Jag hjälpte till i en församling i Cochabamba berättar
Matilda, jag var med ganska
mycket i söndagsskolan och jag
spelade piano.
– Och jag är intresserad av
en framtid inom sjukvården på
PINGST.SE NR 3 2015
ny Gudsbild
vecka åkte Viktorias och Matildas grupper ut till en kyrkogård, där de stöttade barn som arbetar där. något sätt och valde att jobba
på ett center för brännskadade
barn, berättar Viktoria.
Varje vecka åkte hela gruppen
till en kyrkogård lite utanför stan,
och försökte på olika sätt stödja
de barn från fattiga familjer som
jobbar där, med att städa gravar
och sjunga på begravningar.
– Vissa områden där var väldigt fattiga, berättar de.
De säger att rapporterna om
hur farligt det är att vara och
leva i Boliva var överdrivna.
– Vi hörde en hel del, men
PINGST.SE NR 3 2015
tyckte inte att det kändes så farligt. Inte behöver man vara rädd,
menar de.
Tänkte efter innan
Men det är klart att de inte
gick ut på egen hand om kvällarna, och att de tänkte lite på
hur de klädde sig och så vidare.
I varje land där Testa Mission-eleverna finns bor de tillsammans och delar vardagens
bestyr. I Cochabamba finns
exempelvis en lägenhet med tre
rum, som man får dela på.
Mellan 20 och 30 personer
brukar delta i kursen varje år, så
varje team består av någonstans
mellan fyra och sex personer. De
som söker blir intervjuade och
referenser krävs också. De allra
flesta är mellan 19 och 22 år.
Viktoria har just nu ett vikariat som koordinator för Testa
Mission när Beatrice Bergroth är
föräldraledig.
– Jag koordinerar och samordnar och håller kontakt med både
lärare och elever och försöker se
till att allt fungerar som det ska.
FOTO: PRIVAT
Dyker det upp problem i ett
team, eller med praktikuppgifterna är det också sådant hon får
ta i.
Längre fram är drömmen att
bli läkare och på något sätt kunna jobba med sjukvård i missionens tjänst.
Matilda har under det år som
gått sedan hon kom hem från
Bolivia läst engelska och jobbat. Nu planerar hon att åka till
Johannesburg i Sydafrika i januari för att läsa teologi.
ULRIKA RAMSTRAND
9
SVERIGE
Ett liv i hjärtat av
Pingströrelsen
Olof Djurfeldts memoarbok spänner över åtta decennier
Det var nog omöjligt att
boken om Olof Djurfeldts liv
skulle förbli oskriven. Och
nu är den här, författad av
honom själv och presenterad
på årets Nyhemsvecka. ”I
Andens vind” är titeln och
den skildrar ett liv i hjärtat
av en rörelse som kom att bli
författarens livslånga kärlek
och utmaning på flera fronter.
Boken framstår som ett viktigt
tidsdokument. Den beskriver
en pingströrelse som både lever
och utvecklas och ändå, i långa
stycken, känns som förgången
tid. Genomgripande förändringar har ägt rum under de drygt
åtta decennier som boken spänner över, inte minst under vårt
eget 2000-tal. Och det ska sägas
på en gång: Den som i den här
intervjun söker svar på Olofs syn
på dessa förändringar hänvisas
med all respekt till vad han själv
uttrycker i boken.
Boken tar upp några områden som både haft stor betydelse
och faktiskt format hans liv och
tjänst: Barndom och uppväxtmiljön, församlingen, missionen och så förstås hans roll
som ledare för tidningen Dagen
under 30 år.
Burna av Andens vind
Allt binds samma av en enda
tråd – kallelsen. Den som han
nog tidigt anade och som, utan
att han var medveten om det,
säkert spelade en roll i hans
livsval. Den som blev tydligt
bekräftad i det tidiga 50-talets
intensiva väckelsevåg som sände
ut inte bara honom, utan många
jämnåriga, i tjänst, vägledda och
burna av Andens vind.
10
blundar inte för det som kunde
kännas trångt och begränsande,
men vill lyfta fram den välsignelse som min uppväxt har
inneburit, säger han.
Duktig på språk
LIVSKAMRAT. Olof och hustrun Ingalill. Bilden tagen i samband med
diamantbröllopsfirandet i februari i år. FOTO: PRIVAT
Olof själv skulle kanske kunna
beskrivas som en pingströrelsens
soldat, en väktare på muren, en
stridsman på barrikaderna, en
vägvisare och en balanskonstnär
i tider av förvirring och hotande
dikeskörningar. Men den mest
rättvisande benämningen är nog
en pingströrelsens tjänare – alltid underordnad kallelsen. Och
alltid med den lokala församlingen som bas och nödvändig
gemenskap.
’’
Boken inleds, som sig bör när
det kommer till memoarer, med
en tillbakablick på barndomsmiljön. Han växte upp som ett
av flera barn i en musikalisk och
trygg familj där tro och församling hörde till livsluften.
– Jag försöker beskriva detta
så uppriktigt jag kan. Men jag
vill också att min erfarenhet
kan bli en motvikt till allt negativt som sägs och skrivs om
just pingstmiljön. Jag
Jag försöker beskriva
detta så uppriktigt jag
kan... Jag blundar inte för det
som kunde kännas trångt
och begränsande, men vill
lyfta fram den välsignelse
som min uppväxt har inneburit.
Olof Djurfeldt visade sig
ganska snart vara en studiebegåvning lite utöver det vanliga,
inte minst när det gäller språk.
Och han uppmuntrades att läsa
vidare på realskola och läroverk.
Så småningom blev det också
akademiska studier med sikte på
läraryrket i ämnena historia och
kristendom.
Så kom ju då den där starka,
tydliga kallelsen till förkunnartjänst, när han var i 20-årsåldern. Förverkligandet av den
innebar till en början att han la
ner sina studier, men på frågan
om han påverkades i det beslutet
av den skepsis mot akademin,
som den tidiga pingströrelsen
gjort sig känd för, svarar han att
något sådant märkte han aldrig
av.
– Jag kom till Borlänge som
medarbetare i församlingen där
och det blev praktiskt svårt att
fortsätta studierna,
säger han.
Så småningom
återupptog
han
dem i Göteborg och
sedan också i Bryssel. Då med framtiden som missionär
i de belgiska kolonierna i Afrika för
ögonen. Hans fallenhet för språk, liksom licentiatstudier
i socialantropologi
blev viktiga verktyg i missionsarbetet, ett i år räknat relativt
PINGST.SE NR 3 2015
Åren som missionär i Centralafrika har varit viktiga i Olof Djurfeldts liv och intresset för regionen och missionen har fortsatt hela livet.
I början av 60-talet kom Olof Djurfeldt till tidningen Dagen som andreredaktör. När Lewi Pethrus avled 1974
fick han ta över som chefredaktör på tidningen, där han sammanlagt arbetade i 30 år.
Olof Djurfeldt visade tidigt prov på god studieförmåga och fick möjlighet att ta studenten, vilket var en stor sak
när man växte upp under fattiga förhållanden. Här tillsammans med systrarna Sybil och Anna-Lisa.
kort uppdrag men skildrat i
boken på ett sätt som vittnar om
fortsatt starkt engagemang.
Medarbetare till Pethrus
Men kanske förknippas Olof
Djurfeldt ändå mest med tidningen Dagen. Han kom dit
1965 som närmaste medarbetare
till pingströrelsens starke man,
Lewi Pethrus, som då hunnit
passera 80-årsstrecket. Självklart
var det en uppgift han närmade
sig med stor respekt.
– Relationen med Lewi Pethrus byggde ju på förtroende,
säger han. Och Lewi Pethrus var
förstås angelägen om att man
levde upp till förtroendet och
inte underminerade hans ställning. Och det kännetecknar väl
allt gott ledarskap, att man måste ha medarbetare som man kan
lita på.
– Jag kände mig aldrig kringskuren eller övervakad i rollen.
Visst hände det väl att vi hade
olika uppfattningar, men det var
ingenting som påverkade förtroendet.
Den som vid läsningen av
den här boken förväntar sig
avslöjanden om intriger och
maktkamper i Pingsts innersta
kretsar blir säkerligen besviken.
PINGST.SE NR 3 2015
Sådant skvaller ligger inte för
Olof Djurfeldt. Men läser man
noga – och lite mellan raderna
– så kan man nog uppfatta såväl
personliga
ställningstagande
som åsikter. Hans ambition är
nu som då enhet och gemenskap inom rörelsen. Den viljan
och drivkraften är så tydlig att
frågan om han, inte minst som
ledarskribent i Dagen, någon
gång fått gå emot sin egen övertygelse för enhetens skull, känns
relevant.
Viktigast söka Guds vilja
Olof drar lite på svaret, tycker
att frågan är svår att svara på,
men betonar att det för honom
varit viktigast att framför allt
söka Guds vilja och agera efter
den, med ansvar och omdöme,
både gentemot uppdragsgivare
och eventuella kritiker inom
egna led, för sådana har ju också
funnits.
– Det vore ju konstigt annars,
säger han, men tillägger att han
sällan blivit kritiserad för det
han skrivit.
– Det har snarare handlat om
misstanken att jag och Dagen
skrivit utifrån en viss agenda:
”Varför skriver han detta just
nu?”
Lewi Pethrus kvarstod som
chefredaktör till sin död 1974,
då Olof efterträdde honom och
Dagens ledarsida fortsatte under
hans tid att ge utrymme åt såväl
inomkyrkliga frågor som opinionsbildning i aktuella samhällsfrågor, inte minst de som
rör familj och människovärde.
Det är omöjligt att inte nämna
kampen mot lagen om fri abort.
I backspegeln, när lagen om fri
abort är ett faktum, kan man
förstås fundera över om det var
en kamp mot väderkvarnar.
”Kände mig tom”
– När lagen röstades igenom
kände jag mig först alldeles tom,
erkänner Olof. Men så småningom fortsatte vi med opinionsarbete med fokus på de oföddas
rätt, men också med initiativ till
stöd för dem som väljer att föda
sitt barn, trots svåra omständigheter.
– 
Och ämnet aktualiseras
ständigt. Just nu har till exempel frågan om samvetsfrihet för
vårdpersonal kommit upp igen.
Samtalet och frågorna lever. Jag
känner inte att vi kämpade förgäves.
Många i dagens generation av
pingstvänner och församlings-
ledare känner förmodligen inte
igen allt i den pingstmiljö som
boken beskriver. Olof Djurfeldt
själv känner, å sin sida, inte alltid igen sig i det nya som händer,
och påpekar att han kan ha lite
svårt för att hänga med i allt.
Önskar fler initiativ
Men i stället för att ge sig in
i diskussioner om generationsklyftor, om verksamhetsmetoder
och gudstjänstuttryck väljer han,
med omisskännlig diplomati,
att citera sig själv ur den egna
boken:
– 
Jag får ständigt påminna
mig om att visst vet jag hur det
var att vara ung för 60 år sedan,
men det är de unga som är
experter på hur är att vara ung
i dag.
Men ett par önskningar inför
framtiden kostar han på sig:
– Jag önskar att man också
framöver, i de nya samverkansformerna, slår vakt om församlingarnas frihet och vikten av att
ta ansvar för, och stötta, varand­
ra. Och jag önskar mig lite mer
initiativkraft – sådant som de
gemensamma konferenserna i
sin tidigare form kunde förlösa
och bejaka.
KERSTIN KLASON
11
SVERIGE
Tre generationer
Vi möter tre generationer
Nyman; Fred, 80 år, Jan-Erik,
59 och Benjamin, 30. Tre
generationer missionärer,
med Tanzania som gemensam
nämnare. De visar en tydlig
ömsesidig respekt när de pratar om missionärsrollen, kallelse och lärdomar. På frågan
”Finns det verkligen ingenting
ni är oense om?” svarar de
med ett stort skratt:
– Näe!
1963 kom Fred och Gunnel
Nyman för första gången till
Tanganyika (som det hette då)
med sonen Jan-Erik. Efter drygt
tio år startade Fred IBRAs radioarbete i landet, något som från
början även Jan-Erik engagerade
sig i. Till i dag är det mediemission i Tanzania och grannländerna som Jan-Erik ägnar sig åt
som IBRAs regionledare.
Fred och Gunnel har pendlat
mellan Sverige och Tanzania och
innehaft olika ansvar.
Benjamin föddes i Tanzania
och har i princip bott där under
hela sin barn- och tonårstid.
Efter några år av utbildning och
jobb i Finland återvände han
2010 till Tanzania för att under
ett år jobba i IBRAs musik- och
ljudstudio i Arusha.
De senaste åren har han och
frun Rebecca bott i Sverige där
Benjamin driver ett eget musikproduktionsbolag, men minst
en gång om året återvänder Benjamin till Tanzania.
Missionen har förändrats
De här tre männen kan alla
identifiera sig som ”missionärer”, men de konstaterar att
synen på missionärens roll har
förändrats under årens gång.
När Fred var ung handlade det
mycket om att göra mycket själv,
”få smuts under naglarna” och
bygga upp verksamheter. I dag
är de tre generationerna överens om att man som missionär
framför allt bör ha en rådgivande roll och kunna mobilisera
andra. En missionär måste ha
12
visioner, vara flexibel, följa med
sin tid och anpassa sig efter kulturen.
– Att dela liv, tro och passion
med de människor som finns på
plats är jätteviktigt, menar Benjamin. Jag tror att vi som missionärer och nationella ska göra allt
tillsammans ”bega kwa bega”
(swahili: skuldra vid skuldra) …
När vi är från olika kulturer och
har olika gåvor då tror jag vi kan
bygga Gudsriket på det bästa
sättet.
De äldre håller med.
”Sett min far som förebild”
– Jag har alltid sett min far
som en förebild, säger Jan-Erik.
Pappa har alltid varit helhjärtad,
äkta. Att tjäna Gud har aldrig
bara varit en tjänst för far, det
har varit ett liv. Det har jag velat
föra vidare till Benjamin; äktheten. Att inte eftersträva en karriär och egen vinning utan att
göra det man känner att Gud vill
man ska göra.
– Det kan jag skriva under
på, säger Benjamin. Jag har lärt
mig väldigt mycket av pappa
och farfar! Jag har sett två generationer framför mig där välsignelser följt i deras spår, trots
svårigheter har jag sett frukten
av arbetet. Det finns massor
av folk som Gud aldrig hade
fått tag på om det inte funnits
människor som velat gå! Dom
har också lärt mig att Gud och
familjen alltid kommer först!
Jag har aldrig upplevt att missionen är viktigare än familjen.
Däremot att Gud och visionen
är viktigare än karriären, det
egna jaget, vilket gör det lite
jobbigt för mig ibland!
”Fungerat att lita på Gud”
Benjamin är den ende med en
formell lång utbildning (ljudingenjör), vilket de andra kompenserat med att lära sig själva – och
tro på Gud.
– Jag har litat på det som står
i Psaltaren 1 om den som läser
Guds ord: ”Han är som ett träd
planterat nära vatten … Allt vad
han gör går väl.” Det har hållt
genom åren att lita på Gud!
säger Fred.
– Det har jag också fått med
mig, säger Benjamin. Man är
så ofta otillräcklig, men det har
fungerat för pappa och farfar att
lita på Gud.
Benjamin är glad över arvet
från de äldre, men finns det ingen avigsida?
– Det skulle väl vara att pappa
alltid har jobbat för mycket och
även jag lätt hamnar i det träsket, säger han skrattande.
– ”There is so much to do and
so little time …” inflikar Fred.
Ibland har väl bördan av och
intresset för arbetet gjort att vi
förlorat en del av gemenskapen
med familj och vänner.
Passionerade för jobbet
– Ja, det är väl lite av ett prob­
lem att vi är så passionerade för
jobbet att det behövs en fru som
bromsar oss, menar Jan-Erik.
Det är alltid för mycket jobb och
för lite folk. Men hos oss tre funkar det så att vi hittar alltid mer
jobb om det kommer mer folk
till arbetet.
– Ja, det är ett släktdrag som
inte hoppat över någon generation, konstaterar Benjamin torrt.
Och ler.
Jag får aldrig veta vad de respektive fruarna Gunnel, Hanna
och Rebecca säger om detta. Mer
än att de ser till att de tre generationerna träffas – i Sverige eller i
Tanzania – och då får arbetet stå
tillbaka för gemenskap.
Kallelse i unga år
För samtliga; Fred, Jan-Erik
och Benjamin är längtan att följa
Guds vilja stor.
– Redan när jag var 14 år
upplevde jag en kallelse, säger
Fred. Vare sig jag arbetat som
evangelist, eller med litteratur
och massmedia är det valspråket
”Att nå så många som möjligt,
så fort som möjligt” som drivit
mig. Den längtan som Gud lade
ner i en ung killes bröst håller än
i dag, när jag är 80!
MISSION I BLODET. Jan-Erik, Benjamin
– När vi fick förfrågan om att
starta radioarbetet i Tanzania
sade Janne att samtidigt som jag
och Gunnel upplevde kallelsen
till detta, samtidigt upplevde
han att det också skulle bli hans
kallelse. Hur gammal var du då
Jan-Erik?
– Det var 1973, så jag var
17–18 år då, svarar Jan-Erik.
Men sen blev jag jätterädd. Jag
tänkte ”Är det bara jag, eller
Gud som vill detta?” Förr fanns
det någon idé om att tjäna Gud
skulle vara motigt, men jag
ville ju! Men varför skulle Gud
PINGST.SE NR 3 2015
missionärer
och Fred Nyman, tre generationer med missionen gemensamt. tvinga mig till något jag inte
vill?
– När jag var i ”karriäråren”
kunde jag snegla mot dom som
lyckats bra i livet, dom som tjänade mycket pengar och tänka
att jag hade också kunnat ha en
bra karriär, men samtidigt har
jag aldrig ångrat mitt val.
Dröm att jobba med musik
– Men jag tycker karriär kontra kallelse absolut är en svår fråga! säger Benjamin. Min dröm
är att jobba med musik. Om
man ska göra det på en hög nivå
PINGST.SE NR 3 2015
och få någon inkomst av det
gäller det att gå ”all in” annars
kan man strunta i det. Det är
antingen det eller mission. Jag
vill inte helt satsa på mission om
inte både jag och Rebecca har en
”full kallelse”. Men om vi båda
hör ”Nu ska ni gå!” då är jag
beredd att ge upp min musikkarriär. Det skulle inte vara svårt
bara jag vet när, var och hur!
– Där kommer Gud att leda
steg för steg, intygar farfar Fred.
Gud bygger broar under oss när
vi tar steg i lydnad!
Liksom ränderna aldrig går
FOTO: MARIA LEVANDER
ur en zebra verkar missionen
aldrig gå ur Nymans även om
det just nu bara är Jan-Erik av
de tre generationerna som bor
permanent i Tanzania. Fred
bor i Falköping och Benjamin i
Strängnäs.
– 
Personligen kan jag inte
göra så mycket mer, jag är för
gammal. Men i hjärtat är jag inte
så gammal, konstaterar Fred.
Fullt engagemang
Benjamin och Jan-Erik skrattar, eftersom de vet att farfar/
pappa Fred är engagerad i
Pingstkyrkans
internationella
café, har dragit igång ett arbete
med coacher på en skola och
predikar, håller bibelstudier och
årligen återvänder till Tanzania.
Han är missionär var han än är,
en inställning som även barnbarnet har:
– Jag vet att mitt kall är musik
och människor som jobbar med
musik, konstaterar Benjamin.
Än så länge, innan Gud säger
något annat, ser jag det som mitt
kall att jobba med dom här i
Sverige.
MARIA LEVANDER
13
VÄRLDEN
Annas företag
försörjer
familjen
Anna Mshiu, 41 år, har blivit
änka. Gravstenen i marmor
finns på tomten. Hon rengör
den varje dag. Saknaden efter
maken är oändlig. Trösten är
att vare sig Anna eller barnen
lider någon ekonomisk nöd.
Annas nystartade företag
försörjer dem.
Smycket runt hennes hals är
gjort av trä och färgat kokosnötsskal. Det matchar perfekt till
den starkt gula klänningen. Hon
har öga för det som är vackert.
Hennes engelska är god, men
hon gödslar inte med orden.
Anna personifierar den tanzaniska kvinnan, som tycks vara
skapt till att bli uppfinningsrik
entreprenör. Samtidigt är hon
tillbakadragen, säger att den
största vinsten med företagandet är att hon numera har råd att
hjälpa andra, änkor och sådana
som har det svårt.
Populärt kafé
Anna bor i Usa River, ett större samhälle mellan Arusha och
Moshi som blivit populärt bland
volontärer. På byns kafé, Tanzhands, flockas mzungo – som
vitingar kallas här – med sina
datorer och smarta telefoner.
De hoppas kunna komma åt en
någotsånär pålitlig internetanslutning. Kaféet drivs till förmån
för personer med funktionsnedsättningar och har stöd från tyska ambassaden i Dar-es-Salaam.
Det är inte bara Sverige
som förmedlar volontärer och
biståndspengar
till
Tanzania, 800 miljoner i år. Ändå är
det mycket som ser mörkt ut.
Arbetslösheten ligger på 30 pro14
hället omvandlas till tjänstesamhälle behövs driftiga entreprenörer.
Annas företagande syns överallt i hennes hem. Scarfar och
sjalar ligger prydligt hopvikta i
soffan och i rummet bakom står
en vävstol där hennes anställde,
en ung man, smäller med bommen så ofta att han kan väva
flera scarfar om dagen.
Ökad produktion
VD. Entreprenörskursen, som
drivs med stöd av PMU, gav Anna
möjlighet att bli egen företagare.
FOTO: PERNILLA WAHLMAN
cent och även om grundskolan
är gratis på pappret, tvingas föräldrarna bygga skolan och förse
eleverna med uniform, mat och
skolmaterial. Anna är fyrabarnsmamma och när maken gick
bort, helt oväntat, såg livet tufft
ut för henne.
Begravt maken på tomten
För att hon skulle kunna ha
kvar sitt hus och sin tomt har
hon begravt maken på tomten.
Seden säger att marken och
huset är mannens, när han dör
kan änkan tvingas lämna det
ifrån sig. Men nu är maken kvar
på tomten och därmed kan hon
också bo kvar.
I detta läge blev entreprenörs­
kursen för kvinnor, som drivs
med stöd från PMU, en välbehövlig nystart för Anna.
Många vittnar om att affärsverksamhet är lönsamt i det nya
Tanzania, medan jordbrukssam-
Anna berättar att produktionen ökat betydligt sedan hon
vågade anställa. Utanför huset
sitter en annan man och tillverkar sandaler, själv jobbar hon
och döttrarna med smycken i
naturmaterial.
Anna är vd:n, som gör budget, betalar löner och bedömer
lönsamheten i de olika verksamheterna. Hon har ingen dator
eller internetanslutning, men i
en manuell kassabok visar siffrorna exakt vad som kommer in
och vad som går ut.
– Jag är så tacksam över att
kunna bekosta barnen skolgång. Den äldsta är nu klar med
gymnasiet och genom mitt företagande har jag också kunnat
anställa två personer.
En äldre kvinna från kyrkan ler ett tandlöst leende mot
oss. Hon är inte anställd men
hon trivs bra här hos Anna, där
både hon och ett barnbarn får
omsorg, mat och sällskap.
– Det är det allra bästa, säger
Anna. Genom mitt företagande
kan jag hjälpa andra både ekonomiskt och med mina kunskaper uppmuntra andra att starta
företag.
MAJKEN ÖST-SÖDERLUND
KREATIV ENTREPRENÖR. Änkan Anna
Kunskap
Fattigdomen ska bekämpas
med kunskap. Tanzaniska
kvinnor sjuder av företagsamhet och livskraft.
För närmare fem år sedan startade det första projektet med 120
kvinnor, varav 95 procent nu
har egna företag. I dag når man
1 800 kvinnor i landet. PMU,
Pingstsamfundet FPCT och dess
kvinnoförbund UWW står bakom tillsammans med Leksands
Pingstförsamling som också får
stöd från Siljansnäs Frikyrkoförsamling, pingstförsamlingen i
Jönköping och nätverket SneTz.
PINGST.SE NR 3 2015
a Mshius nystartade företag försörjer idag hela hennes familj och dessutom får hon pengar över att hjälpa andra. FOTO: PERNILLA WAHLMAN
bekämpar fattigdom i Tanzania
Den första etappen av projektet visade sig vara mycket
lyckosam. Det vände sig till de
fattigaste på landsbygden och
innehöll information om hälsa,
om genderfrågor, om kvinnors
rättigheter, om barn- och hälsovård, om kvinnlig omskärelse
och framförallt gav den kvinnor
kunskap om företagande. Öppnade för möjligheter att kvinnor själva kunde försörja sig och
sin familj. Förutom seminarier
erbjöd projektet också mentorer
och rådgivning. Tanken var att
alla som fått kunskap och information sedan i sin tur skulle
PINGST.SE NR 3 2015
starta grupper där de gav kunskapen vidare.
Starka kvinnor
– Jag är mycket imponerad av
Mariam och Anna, som verkligen visar hur starka kvinnorna
är och hur de kunnat, på kort
tid, bygga upp blomstrande
företag, säger Britt-Marie Laurell som är en av initiativtagarna.
– Detta är mission i vår tid, att
inte bara ge pengar utan att ge
verktyg för att kvinnorna själva
ska kunna skaffa pengar.
När den första etappen av projektet inleddes var det 51 procent
av kvinnorna som inte hade en
aning om hur HIV/aids smittade
och hur man skulle skydda sig
mot det. Efter seminarierna visste
95 procent hur de skulle skydda
sig för att inte bli smittade.
Oväntade problem
Ruth Ayo som är projektledare i Arusharegionen berättar att
bara fem procent av kvinnorna
som gått steg 1 i utbildningen,
120 stycken, har misslyckats
med att starta egna företag.
Anna Kalunzi, som varit med
och skrivit projektansökan säger
att det finns problem som vi
svenskar kanske inte alltid tänker på. Att inflationen i Tanzania fullständigt galopperar, den
summa som de ansökte om är
redan betydligt mindre värd.
Och även om kvinnorna får alla
sina kostnader, mat och resor,
betalda när de går kurserna finns
det många som inte har pengar
att komma till kursen därför att
de helt enkelt inte kan förskottera bussbiljetten.
– Vi jobbar med de, som lever
i allra största fattigdom, säger
Anna. Därför är resultatet också
så fantastiskt.
MAJKEN ÖST-SÖDERLUND
15
REPORTAGE
RESA
LARS-GÖRANS
TILL ETT ORDNAT LIV
Alkoholen kom tidigt in i
Lars-Görans liv. Den styrde
det mesta ända tills kroppen tog så mycket stryk att
han insåg att han måste
ha hjälp. Men resan till ett
ordnat liv har inte varit helt
spikrak. Nu säger han:
– Jag vill göra det som
är min egen kallelse. Och
det är att hjälpa andra på
samma sätt som jag själv
har fått hjälp.
16
Sensommarkväll. Värmen dröjer sig kvar
bland uteplatsens lummighet. På räcket
prunkar pelargonerna. Lars-Göran Isenborg, 45, tar en slurk ur kaffekoppen.
Inne i lägenheten håller Hanna på att natta Neo, två och ett halvt år.
Samma dag har de kommit hem till Ekerö
från Kristinehamn, från begravningen av
Lars-Görans syster Nina. Hon har gått bort
efter en längre tids kamp mot cancer. Mitt
i sorgen finns ändå tacksamheten över att
hon hann vara med på Hannas och LarsGörans bröllop.
Då var det maj och skir grönska. I
Mälarökyrkan dukades kyrksalen om till
festlokal. Sånger framfördes av Hannas systrar och vännen Joakim, och det hölls tal av
gamla LP-vänner.
LARS-GÖRAN OCH HANNA hade träffats
ett år tidigare. Kärleken var omedelbar och
stark, trots att de båda hade mycket i sina
ryggsäckar. Och så var det Hannas två pojkar, Dylan och Neo. Dylan, som ska fylla 9
år, har en pappa som han träffar regelbundet, men det har inte Neo.
– Jag hade i omkring 20 år gått med en
sorg över att jag inte blivit pappa, säger
Lars-Göran.
Neo kommer ut på balkongen iförd
endast pyjamaströja.
– Säg god natt till pappa, säger Hanna.
Neo kryper upp i den stora famnen. Det
finns ingen tvekan om att de här killarna har
funnit varandra.
Lars-Görans egen pappa avled för 18 år
sedan.
– Pappa var alkoholist. Och det var alltid
jag som fick stryk när det hände saker hemma, trots att jag inte hade gjort något.
Mamman kommer från Finland. LarsGörans två äldre syskon, en bror och en syster, hade olika fäder från olika länder. Brodern fick han aldrig träffa, och nu är också
han död. Farmodern bodde också hemma
hos familjen. Hon dog när Lars-Göran var
åtta år, och då skilde sig föräldrarna, på
grund av pappans långvariga alkoholmissbruk.
I OCH MED SKILSMÄSSAN lämnade famil-
jen också gemenskapen i Pingstkyrkan i
Kristinehamn som de hade tillhört sedan
Lars-Göran föddes. Där hade både LarsGörans föräldrar och hans storasyster döpt
sig några år tidigare, och Lars-Göran hade
gått i söndagsskola.
– Jag vet inte varför de lämnade, säger
Lars-Göran. På den tiden kanske det inte
sågs med blida ögon att en kvinna lämnade
sin man?
Det var också då han började röka och
snusa.
– Jag gömde grejerna i en sotlucka i gången, minns han. Men mamma märkte det
förstås ändå. Hon var jättearg på mig. Men
jag brydde mig inte om det.
Några år senare, när han var 12, drack
han alkohol för första gången.
– Jag och en kille som var ännu yngre
tävlade om att få dricka slurken ur de stora
grabbarnas ölburkar.
I 15-ÅRSÅLDERN BÖRJADE han med ännu
starkare drycker, och under de följande åren
experimenterade han med att sniffa lösningsmedel, lim och bensin. Han prövade
också hasch under några år.
– Mamma fick slita upp mig ur sängen
varje morgon. Jag hade ingen normal skolgång utan gick i specialklass från ettan till
nian. Jag hade 1,8 i slutbetyg.
Det enda han kom in på med det betyget
var verkstadsteknisk linje. Där tog han sig i
kragen och lyckades gå ut med 3,0. Men tillvaron handlade bara om att överleva.
När han var 21 träffade han Inger, som
blev hans första flickvän och sambo. Inger
PINGST.SE NR 3 2015
EN ANDRA CHANS. ”Jag vill hjälpa andra på samma sätt som jag själv fått hjälp,” säger Lars-Göran Isenborg. var rullstolsburen, och Lars-Göran blev
hennes assistent. Dessutom hade han olika
jobb, som målare, elevstödjare och inom
verkstadsindustrin. Även Inger jobbade.
Tillsammans hade de god ekonomi.
– Jag följde vintipsen på TV4, och allt
som Bengt Frithiofsson rekommenderade
köpte jag sex flaskor av.
Lars-Göran ler och ruskar på huvudet.
– Jag planerade förrätt och varmrätt med
olika vinsorter till bara för att få dricka så
mycket som möjligt.
EFTER FEM ÅR SA Inger ifrån. Men Lars-
Göran förstod inte vad hon menade utan
fortsatte. Relationen höll ändå i ytterligare
fyra år.
– Jag skulle iväg och spela innebandy när
hon sa att det var över. Jag åkte iväg ändå,
och i bilen insåg jag att det var slut. Då bröt
jag ihop.
När han blev ensam eskalerade LarsGörans alkoholproblem. Det fanns ingen att
hålla uppe skenet inför längre. Han började
bete sig ursinnigt när han var full, och om
någon sa att han skulle sluta dricka kunde
han utan vidare slå ner den.
På vårkanten 2004 inledde han en ny relation. Det var finanskris och ont om jobb,
och han började på folkhögskola för att
kunna ta ut studielån och på så sätt finansiera sitt drickande.
Kvinnan han träffade var gift och hade
PINGST.SE NR 3 2015
två barn, men det var ingenting han brydde
sig om.
– Moralen fanns inte där.
Relationen pågick under ett halvår, men
när hösten kom gick hon trots allt tillbaka till
sin man. Lars-Göran föll ner i ett svart hål.
– Jag började dricka kopiöst varje dag.
Vid det här laget hade kroppen börjat ta
stryk av drickandet.
– En morgon vaknade jag i källaren i mitt
hus. Jag bodde på tredje våningen. Där låg
jag, nerkissad, och hade ingen aning om hur
jag hade hamnat där.
Händelsen fick honom att börja fundera.
Han ringde upp en kompis som hade varit
nykter i ett år. Kompisen sa: ”Ring socialtjänsten, sök hjälp”.
’’
Jag skulle iväg
och spela innebandy när hon sa att
det var över. Jag åkte
iväg ändå, och i bilen
insåg jag att det var
slut. Då bröt jag ihop.
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Lars-Göran fick plats på en behandling
som skulle börja veckan därpå.
– Först var jag lite sur för att jag inte
fick åka på behandlingshem. Men om man
klarar av en behandling på hemmaplan är
chansen mycket större att man också klarar
av ett nyktert liv sedan.
DEN 1 DECEMBER 2004 är hans nykterhets-
datum. Sedan dess har han varit helt alkohol- och drogfri.
Men behandlingen var jobbig. Man skulle
redovisa olika uppgifter, och Lars-Göran
kollade med sina gamla kompisar och gjorde som de sa.
– Jag var som en skolpojke som ville visa
mig duktig.
Vid ett tillfälle frågade terapeuten: ”Hur
mycket av det där är ditt eget? Gå hem och
gör om uppgiften!”
– Då rasade jag ihop. Men det var också
då jag släppte in Gud.
Att upptäcka en andlig dimension är en
del av tolvstegsprogrammet, ett välkänt
behandlingsprogram som har hjälpt många
missbrukare världen över. För Lars-Göran
var det naturligt att öppna sig för den andlighet han hade erfarenhet av från barndomen. Och nu lämnade han över allt till Gud.
– Jag bad till Gud: ”Hjälp mig när jag
skriver så att jag inte suddar ut ett enda
ord.” Och sedan skrev jag ner precis allt, hur
smärtsamt det än var.
17
REPORTAGE
FAMILJ. I maj gifte sig Lars-Göran med sin Hanna, i Mälarökyrkan på Ekerö. I samma behandlingsgrupp fanns AnnCatrin, en tidigare narkoman. En dag berättade hon att hon skulle låta döpa sig. LarsGöran frågade om han fick följa med. Och
så kom han tillbaka till Pingstkyrkan, där
han inte hade varit på så många år.
ANN-CATRIN BJÖD med honom till LPmötena i kyrkan. Lars-Göran gick dit.
– Jag var på väg in till fikat, jag ville bara
ha kaffe och smörgås.
Men rakt fram fanns ett rum där de hade
förbön. Där inne satt Rakel och Signe, LarsGörans gamla söndagsskollärare, på varsin
stol med en tom stol mellan sig. Och trots
att huvudet ville att han skulle gå åt höger,
mot kaffedoften, bar benen honom rakt in
till den där tomma stolen.
– Får vi be för dig? frågade damerna.
Lars-Göran sa nej, han orkade inte med
någon bön.
Men plötsligt hade de lagt händerna på
honom och bad ändå.
LARS-GÖRAN FORTSATTE att gå på LPsamlingarna. Till en början brukade han
komma precis i slutet av mötena.
– Det där med sångerna och vittnesbörden intresserade mig inte då, säger han och
ler.
Men med tiden började han komma allt
tidigare på kvällarna, och så småningom var
han med på hela mötena.
Under våren 2005 var det flera i gruppen
som döptes. Lars-Göran var med varje gång.
Och varje gång kände han samma plåga. Det
slet inom honom.
– Jag kände ”jag vill inte, jag vill inte”.
Samtidigt var det någonting med dopet
som lockade honom. Det var de där orden,
om det gamla och det nya. Det var den där
18
sången som sjöngs, ”… och aldrig mer tillbaka gå.”
Vid det femte dopet kom Signe och satte
sig bredvid honom på bänken.
”Nu, Lars-Göran, är det dags”, sa hon.
”Nu ska vi be frälsningsbönen.”
Och Lars-Göran svarade: ”Ja, det ska vi.”
Efteråt kände han sig tom. Men det var en
tomhet fylld av frid och ett starkt lugn.
På ett LP-läger i Säffle bestämde han sig,
och hemma i Kristinehamn gick han en tre
veckor lång dopkurs. Sedan var det hans
egen tur att gå nerför trappstegen i dopgraven.
HÄR BÖRJAR ETT NYTT kapitel i Lars-
Görans liv. Han bestämmer sig för att utbilda sig till behandlingsassistent, och klarar
kursen på bästa sätt. Men något betyg får
han inte ut, eftersom Kriminalvården inte
godkänner före detta missbrukare.
Samtidigt har han en längtan efter att fördjupas i sin tro. Lars-Göran blir antagen på
PTS och får läsa teologi under ett år.
– Det var en brottning för mig, säger han.
Jag hade otroligt svårt med den engelska litteraturen, och jag fick bara godkänt på två
av kurserna.
Det kändes som ett misslyckande.
Han föll ner i gamla grubblerier om att
inte duga, inte vara god nog.
– Allt kändes bortkastat.
Men i stället för att fortsätta på PTS komhan in på Kaggeholms folkhögskola och
kunde läsa upp sina gamla betyg och fick tag
i ett boende på Helgö.
NYA REGLER FÖR behandlingsassistenter
gjorde att han fick ut sitt diplom i efterhand,
och han fick jobb på behandlingshem på
Färingsö.
FOTO: MARCUS FRIBERG-ISENBORG
Och han började gå i Mälarökyrkan, den
lokala församling han bor närmast.
SAKTA STABILISERAR SIG LIVET. Han går
med i ansvarsgrupp och närgrupp.
Blir under en period sjukskriven för stressrelaterade problem, men kommer tillbaka.
Börjar sjunga i den nystartade kören Birka Gospel Väst.
Och det är där han träffar några trevliga
tjejer, som har en ovanligt trevlig syster som
heter Hanna. Hon kommer på en av körens
konserter, de sitter vid fikabordet tillsammans, Lars-Göran bjuds med på en hockeykväll framför tv:n. Och passionen slår till.
Under det senaste året har Lars-Göran
arbetat med att starta och driva en LP-kontakt i Upplands Väsby. Det var med viss tvekan han gick in i det.
– Jag var rädd att det skulle bli för mycket
för mig när jag precis hade återhämtat mig
efter sjukskrivningen.
Och när projekttjänsten avslutades ett år
senare, i juli 2015, var Lars-Göran åter sjukskriven.
SENSOMMARKVÄLLEN HAR blivit kylig, och
det börjar mörkna i buskagen utanför lägenheten där han nu bor med Hanna och pojkarna. Omställningen från att leva ensam till
att ha familj, från Olsson till det nya efternamnet Isenborg, och till att ha två pojkar att
anpassa sig efter har inte varit enbart enkel.
Men blicken glöder.
Lars-Göran lägger handen mot bröstet.
– Kallelsen, den finns här, säger han med
eftertryck. Jag vill inte längre jämföra mig
med andra. Jag vill göra det som är min
egen kallelse. Och det är att hjälpa andra på
samma sätt som jag själv har fått hjälp.
CAROLINA KLINTEFELT
PINGST.SE NR 3 2015
Konferens för
ungdomsledare
Ungdomspastorer och ideella
ungdomsledare från hela
landet är målgruppen för
konferensen Kallad, som
hålls i Linköping den 20–22
november. Inbjudare är sex
olika barn- och ungdomsorganisationer, bland andra Pingst
ung. En unik möjlighet till
praktisk ekumenik, alltså.
Ledare i kyrkornas ungdomsarbete står inför stora utmaningar.
Hur ska en ny generation vinnas för Kristus? Hur kan nya
människor och subkulturer nås?
Hur kan man brinna utan att
bli bränd? Konferensens fokus
kommer att ligga både på ledarna själva och på uppdraget att
vinna andra.
Bakom konferensen står förutom Pingst ung också SAU
(Svenska
Alliansmissionens
ung­dom), SALT (Barn och unga
i EFS), Evangeliska frikyrkan,
Equmenia,
Frälsnings­armén
samt Sionförsamlingen i Linköping, som står värd för konferensen i sina nya kyrka Cupolen,
som också rymmer en stor konferensanläggning.
En rad seminarier kommer att
hållas under konferensen. Rubrikerna på dem är Nya församlingar för att nå nya människor,
Internationellt lärjungaskap, För
MER INFO. Konferensen har en egen hemsida, där all information finns samlad, liksom anmälningsmöjligheter.
att nå dem – förstå dem!, Kyrka
och idrott – problem eller möjlighet?, Jesus i Centrum i Sveriges största kulturform!, Kyrkan och skolan, Ny mark – om
att arbeta med mångfald i ett
mångkulturellt område, Läger –
metod eller mötesplats?
Många talare
En hel rad talare medverkar,
både i större och mindre samlingar. Några av dem är Andreas
Nielsen, Carin Dernulf, Mikael
Celinder, Hanna Möllås, Olof
Edsinger, Helen Jaktlund, Lars
Svensson, Samuel Hummerdal,
Jenny Bergh, Edward Sköllerfalk, Anders Parment och Jonas
Melin.
Konferensen har en egen
hemsida, www.kallad.se, där all
information om tider, platser,
upplägg och talare finns samlad,
liksom
anmälningsmöjlighet.
Fram till och med 30 september
finns ett antal platser vikta för
deltagare från respektive inbjudande organisation. Därefter
släpps anmälan fri, om det fortfarande finns platser kvar det vill
säga.
Det kostar 595 kronor att
delta i konferensen, som inleds
på fredagseftermiddagen och
avslutas med en gudstjänst på
söndagsmorgonen följd av lunch
för alla deltagare.
ULRIKA RAMSTRAND
Rekordmånga döpta 2014
Antalet döpta som rapporterades av pingstförsamlingarna
var förra året det högsta
antalet sedan 1994, inte mindre än 1 710 personer! Det
kan man bland annat läsa i
Pingströrelsens årsbok 2015,
som nyligen kommit ut.
I årsboken finns en uppdaterad
adressbok för landets pingstförsamlingar, färsk statistik, 24
PINGST.SE NR 3 2015
sidor årskrönika, hemgångna,
mission och en hel del annat.
Årsboken trycks i en upplaga av
1500 exemplar varav den största
delen går till församlingar och
privatpersoner som abonnerar
samt anställda i Pingsts verksamheter.
Sedan förra årets utgåva har
13 församlingar upphört. Fyra
nya församlingar har tillkommit
och två ekumeniska församling-
ar bildats. Många församlingar
söker nya sätt att organisera sig
och därför finns ett tillägg i inledningen till statistiken om att detta
bör beaktas när siffrorna tolkas.
Den sista december 2014 hade
Pingströrelsen 446 församlingar
med 84 307 medlemmar, det är
en minskning med 416 medlemmar från samma tidpunkt föregående år. Antalet döpta som
rapporterades av pingstförsam-
lingarna var 1710 personer – det
högsta antalet sedan 1994!
Underlaget för statistiken
framställs genom att de lokala
församlingarna efter årsskiftet
skickar sina uppgifter till Pingst
där de sammanställs.
Den nya årsbokens omslag
innehåller bilder från den ungdomspastorsresa till Egypten
och Etiopien som Pingst arrangerade förra hösten.
19
SVERIGE
KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet
Ledarskap
och samverkan
D
et händer något märkligt i vår trädgård. Vi har nästan
inga äpplen på vårt bästa äppelträd som brukar digna
av frukt. Jag pratade med en förstå-sig-påare. Han sa att det
var så kallt när det trädet blommade att nästan inga insekter
vågade eller hann sig ut. Tänk att det behövs samverkan för
att det ska bli god skörd.
Kanske är det inte så märkligt eftersom samspel och
gemenskap är en grundton i den kristna berättelsen. Hela
skapelsen, även vårt äppelträd, bär detta gudomliga DNA.
Gud själv gestaltar den perfekta gemenskapen inom sig
själv. Fader, Son och Ande är en evig treklang som harmonierar och samspelar och ur denna gemenskap växer hela
skapelsen fram. Gud talar inom sig själv och säger: ”Låt oss
göra människor till vår avbild.” Att likna Gud är att leva i
och odla gemenskap.
DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN präglas av detta gudomliga
samspel. Bibeln talar om hur Gud fogar oss samman till en
kropp där olika delar hjälper och stödjer. Visst har varje
person sin egen tro, förmåga och funktion men det är tillsammans vi blir det vi är tänkta att vara.
Samma sak gäller ledarskapet. Vi ser hur Mose behövde
Aron, hur Petrus och Paulus kompletterar varandra och hur
församlingens ledare beskrivs som olika gåvor och funktioner som samspelar. Ibland uppfattas ledarskap som att EN
person blir ledare med stort L men gott kristet ledarskap
lever enligt den gudomliga principen om gemenskap och
samspel.
UTVECKLINGEN INOM PINGST har de senaste åren hand-
lat mycket om att vi växer tillsammans. Pastorsgemenskapen har stärkts genom initiativ som Pastorsakademin och
Pingst Pastor. Förra hösten
avslutades Pingst Ledarutveckling, ett tvåårsprojekt
där flera tusen ledare från
en mängd församlingar
delade erfarenheter och
utmanade varandra att
fortsätta bygga Guds församling.
I samma anda öppnas
nu nätverket Pingst Ledare,
ett nätverk för alla med olika
ledarfunktioner i Pingsts
församlingar. Vi tror att
samverkan gör oss starkare, ger bättre förutsättningar för skörd och
kanske viktigast bäst
återspeglar Gud själv.
ULRIK JOSEFSSON
Verksamhetsansvarig,
Pingst Utbildning
PÅ RAD. Dop i havet vid Gullbrannagården. 31 döpta på
Årets LP-konferenser hölls
även den här sommaren
på Gullbrannagården söder
om Halmstad, på Drakudden utanför Stockholm och
på Hotell Lyktan i Arjeplog.
Konferenserna hade ”Jesus i
centrum” som tema.
Sammanlagt deltog mellan 750
och 800 personer i konferenserna. Ännu fler skulle ha velat vara
med, men på grund av utrym-
TAR TON. Sångstund i Arjeplogs kyrka under den nordliga konferen-
sen.
20
messkäl måste deltagarantalet
begränsas.
Vid de dopförrättningar, som
hölls i samband med konferenserna lät 31 personer döpa sig till
Kristus.
En vanlig konferensdag är fylld
av aktiviteter från morgonbönen
klockan 7.30 till sena nattcaféer
och konserter. Det anordnas
speciella samlingar för barnen,
parallellt med bibelstudier och
andra samlingar för de vuxna.
FOTO: BÖRJE DAHLKVIST
PINGST.SE NR 3 2015
FOTO: ANDERS HÄLLZON
årets LP-konferenser
GLADA. Högtidsstund under konferensen i Arjeplog. PINGST.SE NR 3 2015
FOTO: JAN BERGLUND
21
UNDERVISNING
Trygghet
inför döden
Therese Liljeblad skriver: För en troende innebär
döden fortsatt gemenskap med Jesus Kristus.
P
å spårvagnen här i Göteborg möttes resenärerna
under våren av reklamen:
”Vi vet vad som händer efter
döden”. Poängen för en
juristbyrå var att lyfta kunskapen inom juridiken och inte att svara
på vad som händer med den avlidna efter
döden i existentiell mening. Reklamens ordval ville väcka intresse och var ett uttryck för
att människor idag brottas med frågorna
om döden och söker svar. Frågan om vad
som händer efter döden är aktuell i alla tider
eftersom varje människa står inför det faktum att vi alla någon gång ska dö.
DEN KRISTNA TRON LÄR ATT Gud har för-
berett en tillvaro där människan kan få leva
ett evigt liv tillsammans med honom. Men
vad är det som egentligen händer när en troende dör? Detta är intressant och jag levde
med dessa frågor på ett särskilt sätt i våras
då jag skrev en uppsats kring ämnet Paulus
och döden. En bibeltext som jag studerat
i vilken Paulus talar om döden är Första
Thessalonikerbrevet 4:13–18. Låt mig dela
med mig av några tankar utifrån texten.
”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går
med dem som avlider, så att ni inte behöver
sörja som de andra, de som inte har något
hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket
vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra
till sig de avlidna tillsammans med honom.
Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er
detta: vi som är kvar här i livet då Herren
kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när
Herren själv stiger ner från himlen och hans
befallning ljuder genom ärkeängelns röst
och Guds basun, då skall de som är döda i
Kristus uppstå först, och därefter skall vi
som är kvar i livet föras bort bland molnen
tillsammans med dem för att möta Herren
i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos
honom. Ge nu varandra tröst med dessa
ord.”
22
Therese Liljeblad är ungdomspastor i Pingstförsamlingen Västra
Frölunda och tog i våras examen vid
Akademi för Ledarskap och Teologi.
Döden är inget hinder för att vara med
vid Jesu återkomst. I Apostlagärningarna
kan vi läsa om när Paulus är på missionsresor och grundar församlingar. Under
Paulus andra missionsresa (Apg 15–18)
kom han till Thessalonike. Befolkningen
där var främst greker, men det fanns också
andra folk såsom exempelvis judar. Paulus
besökte synagogan och predikade frimodigt
om Jesus som Messias. Flera kom till tro på
Jesus, både judar och greker, och en församling grundades.
NÄR HAN RESTE VIDARE fick han senare
rapport därifrån och det verkar som att
några av de troende i Thessaloniki hade dött
sedan Paulus lämnade dem. Det fanns en
viss oro för att de avlidna skulle missa Jesu
återkomst.
Paulus ville försäkra dem om att de som
har dött ska uppstå först och sedan de som
fortfarande är i livet. Döden är alltså inget
’’
Som troende
kan vi vara helt
trygga inför döden.
Även om vi inte vet
exakt vad det innebär
så kommer vi vara tillsammans med Jesus.
hinder för att vara med vid den stora festen,
Jesu återkomst.
Jesu död och uppståndelse är vårt hopp.
Den grekiska synen på döden innebar en
separation mellan människans kropp och
själ. I detta liv är själen helt bunden till
kroppen och kallad att betrakta verkligheten
genom kroppen liksom genom ett fängelsegaller. Vid döden frias själen från kroppen
på ett sätt som beskrivs som att befrias från
bojor.
FÖR ROMARNA, SÅ ÄVEN för grekerna, var
den avlidne beroende av att begravningen
utfördes på rätt sätt som försäkrade den
avlidnes överlevnad. Att inte bli begraven
alls innebar risken att inte tas upp i gemenskapen utan gå igen bland de levande människorna.
I Gamla Testamentet förstår vi att även i
den judiska bakgrunden var begravningen
betydelsefull. Det grekiska tänkandet med
åtskillnaden mellan kropp och själ var dock
främmande i den hebreiska mentaliteten. I
Gamla Testamentet finns profetiska texter
om Messias som skulle komma och lidandet
skulle ställas till rätta. Till mottagare med
dessa olika bakgrunder skriver Paulus brevet till församlingen.
I TEXTEN FINNS INTE spår av att vissa riter
skulle vara nödvändigt för livet efter detta.
Paulus talar inte emot en hedersam begravning, men det avgörande verkar vara något
helt annat, enligt vers 14; Jesu död och uppståndelse! Oavsett hur mycket jag studerar
handlar alltid det avgörande om vad Jesus
har gjort. Försoningen med Jesu död och
uppståndelse står i centrum och det är vårt
hopp. Jesus kom till en förlorad och trasig
värld för att ge oss evigt liv. Johannesevangeliet 3:16 beskriver att ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de
som tror på honom inte ska gå under utan
ha evigt liv”.
PINGST.SE NR 3 2015
”Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus
uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.”
FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
För en troende innebär döden fortsatt
gemenskap med Jesus Kristus. Vad händer
när en troende dör? Vilket tillstånd inträder vid döden? Vi kommer få en uppståndelsekropp när Jesus kommer tillbaka, men
vilket tillstånd har den avlidne till dess? Frågorna är många gällande detta. En beteckning som ofta förekommer när det gäller
Paulus syn på döden är ”mellantillståndet”.
Begreppet finns inte med i Nya Testamentet
utan är som en teknisk term för att beskriva
det tillstånd som en troende träder in i perioden mellan döden och fram till det att den
troende ges en uppståndelsekropp vid Jesu
återkomst. Ett omdiskuterat uttryck som
Paulus använder för att beskriva vad som
sker när den troende dör är ”sömn”.
DET GREKISKA VERBET κοιμάω i 1 Thes-
salonikerbrevet 4:13 översätts med ”dem
som avlider” i Bibel 2000, ”dem som har
insomnat” i Folkbibeln och ”dem som gått
till vila” i Åkessons översättning. Forskare
finner att det var vanligt förekommande i
antiken; både i grekisk och judisk litteratur,
att använda termen ”sömn” som omskrivning av döden. Begreppet ”sömn” verkar
mer beskrivas utifrån de levandes perspektiv; hur de avlidna, stilla och tysta, uppfattas
som sovande.
PINGST.SE NR 3 2015
Jag tycker att det bidrar med ett intressant
perspektiv, då det kanske inte är ett sovande omedvetet tillstånd som texten beskriver utifrån den avlidnes perspektiv. En rad
följdfrågor väcks gällande hur medveten
den avlidna är i mellantillståndet. Gäller
samma tid på andra sidan döden som här?
Kanske upplever den avlidna inget mellantillstånd då den lyfts ur tiden?
Paulus skiljer sig från samtida grekiskt
och romerskt tänkande på ett tydligt sätt.
Målet är inte ett kroppslöst tillstånd utan
uppståndelsen är grundläggande i Paulus
syn på döden. Frågan om mellantillståndet
hamnar därför på sätt och vis i skuggan,
eftersom det inte utgör det slutgiltiga målet.
Något som texten är tydlig med och avslöjar
i frågan är att för en troende innebär döden
fortsatt gemenskap med Jesus. Uttrycket ”i
Kristus” i vers16 kan förstås som att de som
levt i Kristus ska vara i Kristus även efter
döden. I andra texter av Paulus kan samma
slutsats dras; exempelvis uttrycken ”flytta
bort från kroppen och få vårt hem hos Herren”, 2 Kor 5:8 och ”för mig är livet Kristus
och döden en vinning”, Fil 1:21.
VI HAR FÅTT ETT LIV här och nu att förvalta.
I avslutningen av texten i Första Thessalonikerbrevet står ”Ge nu varandra tröst med
dessa ord”. Den troende som har dött är
tillsammans med Kristus, men för oss som
finns kvar är det tomt, ledsamt och svårt.
Paulus uppmuntrar oss inte att påskynda
eller sträva efter vår egen död utan vi lever
här och nu och har fått ett liv att förvalta.
SAMTIDIGT SOM JAG har gjort en djup-
dykning i ämnet döden bär jag ett nytt liv
i magen. I slutet av september beräknas vår
nya familjemedlem anlända. Det är vårt första barn och ett tag in i graviditeten gick vi
på ultraljud. Vad fantastiskt att få se den lilla
människan därinne, fingrar, tår, ryggrad,
hjärta och de olika delarna som var på plats.
Att få tjuvkika innan ni andra får se, det var
häftigt! Men så slog det mig att vi kanske
inte alls var först. Någon annan verkar ha
hunnit före.
I Psaltaren 139 läser vi om hur Gud såg
oss innan vi föddes. Guds perspektiv är så
mycket större än vårt. Han som vakar över
oss, ville vårt liv, var med innan vi tog vårt
första andetag, vill ha gemenskap med oss
här och nu, men också när vi tagit vårt sista
andetag på denna jord. Som troende kan vi
vara helt trygga inför döden. Även om vi
inte vet exakt vad det innebär så kommer vi
vara tillsammans med Jesus.
THERESE LILJEBLAD
23
SVERIGE
ALT-studenter
utexaminerade
LP-verksamheten har öppnat
en ny mötesplats för kvinnor i
Nässjö.
FOTO: LP-VERKSAMHETEN
LP startar
mötesplats
för kvinnor
I början av september
startade LP-verksamheten
en mötesplats i Nässjö,
som enbart riktar sig till
kvinnor.
Den nya verksamheten är en
del av det så kallade Deborah-projektet som sedan
något år pågår inom LPverksamheten och vars syfte
är att nå och stärka kvinnor.
Till mötesplats kvinna kan
man komma för att fika till
självkostnadspris, prata och
umgås i en nykter miljö där
man visar respekt för varandra.
I våras var det dags för de
första studenterna på Akademi
för Ledarskap och Teologi,
ALT, att ta sina examina. Sammanlagt handlade det om 20
studenter som gått igenom den
fyra år långa utbildningen.
Den högtidliga avslutningen
hölls över videolänk och kopp-
24
ningar efter två år och en efter
tre års studier.
ALT finns på sammanlagt
fem orter i Sverige, förutom i
Stockholm/Uppsala, Jönköping,
Malmö och Göteborg också i
Umeå. På den sistnämnda orten
startade utbildningen dock ett år
senare än på de andra orterna.
ULRIKA RAMSTRAND
Carolina Nilsson: Min
1. Varför valde du att studera på ALT?
2. Hur har åren på ALT varit?
3. Vad har du uppskattat mest med utbildningen?
4. Något särskilt du vill lyfta fram?
5. Hur kommer du att använda dig av det du lärt?
6. Rekommenderar du utbildningen till andra?
Kostnadsfria samtal
Besökarna har möjlighet
att få två, tre kostnadsfria
samtal och på uppdrag och
mot en kostnad kan insatser som motiverande samtal, föräldrastöd, friskvård,
utredningar och social träning erbjudas.
Mötesplatsen har inte
möjlighet att erbjuda ekonomisk hjälp, medicinsk förskrivning, transporter eller
akut hjälp i polisiära eller
sjukvårdsärenden.
Den som söker upp
mötesplats kvinna får vara
anonym om man så önskar
och personalen har tystnadsplikt. Personalen består av en
sjuksköterska och en fil kand
i behandlingspedogogik med
inriktning missbruk – ungdomsvård.
UR
lade ihop Filadelfiakyrkan i
Stockholm med Hyllie Parks
folkhögskola i Malmö, Saronkyrkan i Göteborg och June
folkhögskola i Jönköping. På
varje plats hölls sedan en separat sändnings- och avslutningsgudstjänst.
Fem elever på ALT valde i
våras också att sluta sina utbild-
Beatrice Bergroth
1. – För att jag ville få en teologisk fördjupning och nya verktyg i den tjänst Gud har för mig.
2. – Det har varit mycket läsning, många samtal, en hel del
skrivande, emellanåt stress, men
överlag roliga och intressanta år
som innehållit nya upptäckter
både i Bibeln och hos mig själv.
3. – Att jag upplever att det
från ledningens sida finns en
uppriktig omsorg om varje elev
och uppmuntran av den kallelse
som Gud har lagt ner. Det finns
ett djupare syfte än att eleverna
bara ska bli godkända i kurserna, nämligen att utrusta till
tjänst i Guds rike. Detta har jag
uppskattat.
4. – 
Jag är väldigt tacksam
över de andra studenterna och
den goda vänskap som vuxit
fram. Våra olika bakgrunder och
församlingstraditioner har berikat samtalen men också tvingat
mig till en noggrannare bearbetning av mina egna uppfattningar.
5. – Jag kommer att använda
mig av de verktyg jag fått för
att kunna fördjupa mig i bibeltexter på ett bra sätt. Jag kommer också att gå tillbaka till lektionsanteckningar, arbeten och
kurslitteratur i förberedelse av
undervisning.
6. – Det beror på vad man
vill med studierna, men i de flesta fall – ja!
Josefine Savedson
1. – Jag upplevde att Gud ledde
mig till att läsa på ALT, det var
anledningen till att jag började.
2. – Väldigt bra! Det har varit
roligt, utmanande, lärorikt och
ibland även jobbigt.
3. – Att det är en ekumenisk
utbildning. I min klass har det
funnits personer från många
olika sammanhang och det har
berikat mig oerhört. Det har fått
PINGST.SE NR 3 2015
GLADA STUDENTER. Så här såg det ut i Malmö i samband med avslutningen av ALT i våras. FOTO: HÅKAN KENNE
tro har fått djupare rötter
mig att reflektera över varför jag
själv tror som jag gör, samtidigt
som det har gjort mig lite mer
ödmjuk och gett mig en större
förståelse för andras tro.
4. – Klassgemenskapen har
betytt väldigt mycket. Vi har
kommit varandra väldigt nära
och delat mycket med varandra.
Jag har fått vänner för livet! De
lärare vi haft har varit väldigt
duktiga och kompetenta! Det
är en förmån att få bli undervisad av kompetenta och duktiga
lärare som brinner för det de
gör.
5. – 
I augusti började jag
arbeta som barn- och familjepastor i en församling. Tack vare
att ALT hela tiden kombinerar studier med praktik har jag
under utbildningens gång fått
omsätta teorin till praktik vilket
jag kommer ha stor nytta av nu
när jag börjar arbeta som pastor.
6. – Ja :-)
Carolina Nilsson
1. – Jag kände att Gud ledde
mig in på ALT och att jag ville
fördjupa mitt lärjungaskap och
ledarskap, så med det i bakgrunden kändes ALT självklart även
om jag då inte visste exakt hur
utbildningen skulle bli, eftersom
den var helt ny.
2. – 
Helt fantastiska! Förutom nya och djupa relationer
med andra studenter så har min
PINGST.SE NR 3 2015
tro fått djupare rötter! Jag har
fått upptäcka mer av Gud och
fått se att Han är så mycket större än jag någonsin kan förstå.
Min tillit till Gud har vuxit för
varje dag och genom kurserna
på ALT, utbildningsmiljön och
samtalen så har mina perspektiv
breddats oändligt mycket.
3. – 
Jag älskar ekumeniken
som finns på ALT! Det har varit
en sån rikedom att få läsa med
studenter som inte är uppvuxna
i samma sammanhang som jag
är. Jag tror att det har bidragit
mycket till att mina perspektiv
har breddats. Jag har även uppskattat att få koppla ihop utbildningen med den församling jag
har varit en del av, det har fördjupat studierna och även fördjupat mitt engagemang i församlingen.
4. – 
Jag vill verkligen lyfta
och ge ett stort tack till utbildningens föreståndare Ulrik
Josefsson och Dan Elofsson.
Deras engagemang i oss studenter har varit så stort och trots att
utbildningen nu har vuxit sig så
pass stor så har deras engagemang varit lika personligt hela
tiden.
5. – 
Jag kommer nu efter
ALT att läsa en projektledarutbildning och både tror och vet
att jag kommer få användning
av ALT i den branschen. Både
mitt lärjungaskap och ledarskap
har fördjupats och det fortsätter
jag ju såklart att leva i oavsett
vilken bransch jag jobbar i. Jag
finns numera i en församlingsplantering och även där vet
jag att min tid på ALT får ha
betydelse redan nu men också i
framtiden.
6. – Absolut, mer än gärna!
Daniel Coster
1. – För att lära mig mer om
hur man bygger Guds rike.
2. – Det har varit fyra grymma (i ordets nyare bemärkelse)
år som har utmanat mig att växa
oerhört mycket. Jag har trivts
bra hela tiden med skolan och
dess upplägg även om det har
varit stunder kanske oftast innan
tentor då jag inte trivts lika bra.
3. – 
Den goa blandningen
av människor bland lärarna
och i klassen. Att få plugga med
människor från typ alla samfund
har varit en av de största lärdomarna.
4. – Jesus… Trots att jag läst
teologi är jag mer förälskad i
honom idag än någonsin tidigare.
5. – Förhoppningsvis kommer jag få tillfällen att undervisa
andra, och genom mitt engagemang i församlingen dela med
mig av Guds ord och de kunskaper jag lärt mig om teologi och
ledarskap.
6. – Jag rekommenderar den
till den som tänker att han eller
hon vill jobba med församling.
Är man bara intresserad av teologi kan man gå en annan utbildning, men vill man lära sig om
församling och hur teologi kan
berika den är ALT grym.
25
SVERIGE
HÄRLIG UTFLYKT. På Furubodaanläggningen i Skåne finns alla möjligheter för delaktighet även för dem med grava funktionshinder.
FOTO: LARS HERMANSSON
Över 100 deltog i PHV-lägren
Även denna sommar anordnade PHV, Pingstförsamlingarnas handikappverksamhet,
gemenskapsläger på Bjärka
Säby och Furuboda.
Sammanlagt deltog drygt
100 personer i lägren, som
riktar sig både till funktionshindrade och till deras
familjer.
Lars Hermansson, som är
PHV:s konsulent, berättar att
det var två bra veckor. Han hade
ansvar för samlingarna med föräldrarna, sammanlagt 24 personer.
– Det är väldigt stimulerande,
säger han. Det ger perspektiv
att möta människor som är så
prövade. Det är samlingar som
går på djupet och känns väldigt
betydelsefulla.
Välkomnar små barn
Han vill gärna slå ett slag för
att fler familjer med små barn
ska komma med på lägren. Det
finns plats och på Furuboda
finns alla möjligheter även för
mycket gravt funktionshindrade
att delta i aktiviteter av olika
slag.
Lägret på Bjärka Säby samlade
cirka 80 personer medan lägret
på Furuboda samlade omkring
25 personer.
ULRIKA RAMSTRAND
Fotnot: För mer information
om PHV se www.phv.pingst.se
Daniel kunde få hjälp!
Daniel Cruse är
idag tacksam över
att han fick hjälp via
HJÄLPKASSAN.
Läs mer om Daniel på:
www.lp-verksamheten.se
under ”Press&Info”
Sms:a Hjälpkassan200 till 72980
så bidrar du med 200 kr
Eller Swisha valfritt belopp till
nr. 9016965 märk: Hjälpkassan200
BG 901-6965, märk Hjälpkassan200
HJÄ
26
KASSAN
PINGST.SE NR 3 2015
Församlingar
hyllade för
integration
STRANDGLÄDJE. En stund i solen vid havet en regnig sommar.
n I somras uppmärksammade
fullmäktige i Sollefteå kommun
det arbete som två pingstförsamlingar gjort i området för
att underlätta integrationen av
nyanlända asylsökande som placerats i kommunen av Migrationsverket.
Det handlar om det arbete
som Tora Larsson och Filadelfiaförsamlingen i Junsele och
Annika Wennstig och Smyrnaförsamlingen i Resele gjort. Det
har bland annat handlat om
klädinsamlingar och att arrangera mötesplatser dit alla är välkomna.
Kommunfullmäktige valde att
vid en ceremoni i slutet av juni
både uppmärksamma och hylla
detta arbete. Vid samma tillfälle
uppmärksammades även en rad
andra eldsjälar och organisationer, exempelvis Svenska kyrkans
grupp för klädinsamling och för
svenskundervisning.
Stödboende
öppnat i Boden
n Den första september var det
dags för den första gästen att
flytta in i det nya LP-boendet i
Boden. Målgruppen är män som
varit på behandling och är på
väg att slussas ut till eget boende
och behöver stöd.
Pingstförsamlingen i Boden
har köpt en fastighet alldeles
nära sin egen kyrka där verksamheten kommer att bedrivas.
Sammanlagt har boendet plats
för sju personer. Varje person
får eget rum, men delar på kök
och vardagsrum. På boendet får
gästerna stöd på sin väg till ett
fungerande och upprättat liv.
Pastorer älskar
Norrland
n I slutet av augusti samlades
pingstpastorer för tredje året i
rad till arbetskonferensen Älska
Norrland. Konferensen hölls på
Aggön, där Pingstkyrkan i Örnsköldsvik har en sommargård.
FOTO: LARS HERMANSSON
Vigselförrättarkurs
ROFYLLD MILJÖ. Samling på gräsmattan utanför Bjärka Säby slott
under gemenskapsveckan där. FOTO: LARS HERMANSSON
PINGST.SE NR 3 2015
När: 3-5 februari 2016
Var: Kaggeholms slott
Kontakt: Ingrid Svanell
Pris: 1 500 kronor
Anmälan senast 15 november till [email protected]
27
BÖCKER
Läsartankar
I
den trave böcker som jag tagit mig an den
här gången finns det några med direkt
anknytning till hur vi kan närma oss Bibeln.
Det kan förstås vara en slump att flera
dök upp just den här gången, men jag kan ändå
inte bli kvitt tanken på att det kanske, helt enkelt,
handlar om ett behov som uppstått bland oss
barn och barnbarn till det väckelsefolk som en
gång benämndes ”läsare”.
Många har också kunnat konstatera att både
själva läsningen av Bibeln, och kunskapen om
den, har minskat och på allt fler håll höjs röster
för att uppvärdera bibelläsningen och -undervisningen i kristna gemenskaper och församlingar
såväl som i det personliga andaktslivet.
Samtidigt hörs många suckar när ämnet kommer på tal: ”Så jobbig text, förstår den inte”,
”hinner inte”, ”orkar inte med krigen och våldet i
Gamla testamentet” och så vidare.
Kanske har det gått dithän, också bland bekännande kristna, att det inte räcker med att uppmuntra och inspirera till mer bibelläsning. Kanske behövs det också basal undervisning om varför och hur. Och om vad Bibeln faktiskt är, eller,
som Mikael Tellbe formulerar det i titeln till sin
bok i ämnet: ”Vad menar vi med att Bibeln är
Guds ord”.
MÅNGA BÖCKER STRÖMMAR UT – med skif-
tande kvalitet, ska sägas – från kristna bokförlag
med undervisning, inspiration, uppmuntran och
utmaningar där bibelord är utgångspunkt. Det
ges ju också ut mer avancerad teologisk litteratur
som borrar sig ner i Bibelns många lager av budskap och innebörd. Och det är bra. Men om vi
tappat bort själva motiveringen för att läsa Bibeln
och varför den är viktig att förstå, så landar ju
allt detta skrivande i en torr öken. Först när vi
omfamnar Bibelns egna existensanspråk blir den
viktig på riktigt.
En del talar, med rätta, om Bibeln som ingång
till vår tids kultur och litteratur. Men kanske behöver vi också påminna varandra om att
Bibeln framför allt finns till för att ge oss kunskap
om Gud och hans vilja för världen, för mig personligen och för mitt ansvar som medspelare på
den scen vi kallar samhället.
Vi lever i en tid och i ett land där vilsenheten
om Gud och hans ord är både förödande och
förvirrande. Så mycket viktigare blir det då att
lära känna Bibeln och där finna skäl för den egna
tron.
”Läseri” ska inte nedvärderas . Det ska uppvärderas.
KERSTIN KLASON
28
Följ det senaste inom kristna litteraturen
Text: KERSTIN KLASON
Mejla idéer till [email protected]
LEWIS ARV
Redaktör Petter Danling
Sjöbergs förlag
För en som
är uppväxt
i pingströrelsen och
kommit
en bit upp
i åren är
kanske
Lewi
Pethrus
livsverk inte är särskilt okänt.
Så vad finns att tillföra? Den
här boken är dessutom helt
och hållet byggd på LP:s
egna memoarer som funnits
utgivna i en serie böcker
sedan tidigare.
Men Danlings upplägg
med utdrag ur dessa memoarer och hans diskreta och
ändå tydliga guidning där
han reflekterar över, och
leder oss in i, sammanhanget
gör denna bok läsvärd. För
den som är yngre, och för
den som inte har tagit sig
igenom originalmemoarerna,
blir innehållet lättillgängligt
och en nyckel till den tidiga
historien om det som kom
att känneteckna den unga
pingströrelsen. Liksom till de
personliga och andliga erfarenheter, ibland ögonblickliga, som var avgörande för
det som sedan skulle prägla
inte bara Lewi Pethrus själv
utan också hans livsverk.
Eftersom boken i hög grad
är LP:s egna ord utgör den
förstås inte någon objektiv
sanning, men innehållet är
väl värt att både reflektera
över och utmanas av. Vad
har vi gjort – och vad vill vi
göra med Lewis arv?
VAD MENAR VI MED ATT
BIBELN ÄR GUDS ORD?
Mikael Tellbe
Libris förlag
Författaren
skriver här
personligt och
ändå med
ett brett
perspektiv
om olika förhållningssätt
till Bibeln, avgörande för den
bibelsyn och bibeltro som i
sin tur utgör grunden för vårt
bibelbruk.
LILLA BIBELGUIDEN
Anders Sjöberg
Libris förlag
En vägledning in i
Bibelns dramatik.
Författaren ger
bakgrundsinformation och fakta
om de sammanhang som Bibelns författare
levde i och berättar om.
KYRKANS FÖRSTA TID
Carl-Erik Sahlberg
Semnos förlag
I den här genomgången av Matteusevangeliet,
Apostlagärningarna och Johanneslitteraturen,
går författaren tillbaka till
den grekiska grundtexten. På
det sättet ges en bredare bild
av kyrkans tidiga historia.
GOD JORD
Owe Lindeskär
Semnos förlag
Pingstpredikanten och tidigare
föreståndaren för
bland annat Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm utgår
här från Jesu välkända liknelse om sådd och jordmån.
Men boken är mer än en
utläggning om detta, den kan
nog närmast betraktas som
en slags ”uppgörelse” med
församlingsmiljöer i vår tid
som inte sällan och på olika
sätt, lägger hinder i vägen för
medlemmarnas personliga,
andliga utveckling.
EN AV DESSA MINSTA
Göran Jacobson
Sjöbergs förlag
Författaren gör
med den här
reportageboken
ett kraftfullt
inlägg i debatten
om samvetsfrihet som tog fart med
barmorskan Ellinor Grimmark
som nekades anställning på
grund av sin övertygelse i
abortfrågan. Boken bygger på
intervjuer och reportage där
människor ger sin erfarenhet
av samvetsfrihetens ställning
i vårt samhälle.
DE SISTA KRISTNA
Klaus Wivel
Marcus förlag
Den danske
journalisten Wivel
reser till Mellanöstern för att med
egna ögon se och
beskriva förtrycket
mot kristna i regionen.
Genom de personliga berättelserna riktas udden mot
passiviteten hos våra egna
regeringar och kyrkor när
det gäller uppmärksamhet
och agerande för de utsattas
situation.
VÅGA GE AV DIG SJÄLV
– DU KAN GÖRA SKILLNAD
Alf B Svensson
Libris förlag
Hör du till dem
som inte har tid
eller av annan
anledning inte
brukar läsa böcker? Då vill jag ge
ett litet tips: Läs den här.
Psykologen och debattören Alf B Svensson ger i
den här charmiga och kloka
lilla boken inspiration och
råd som ger mod att både
upptäcka och vara den du
egentligen är.
BARA DEN VILSNE KAN BLI
FUNNEN
Carl-Henric Jaktlund
Libris förlag
Tidningen Dagens
ledarskribent CarlHenric Jaktlund
har presenterat
sin tredje bok.
Temat känns igen
från såväl hans tidigare böcker som från hans ledarkrönikor. Han riktar sökarljuset
mot dem som, när de lämnat
den ungdomliga hängivenheten i frikyrkan bakom sig, har
svårt att finna uttryck för en
vuxen tro.
PINGST.SE NR 3 2015
MUSIK
BLANDADE ARTISTER
Jesus är i centrum – 15
nya lovsångsklassiker
David Media
David Media ger nu ut en
samlingsskiva med blandade
artister. Olika lovsångsledare
som sjunger nya lovsånger
med hög klass. Syftet
beskriver de så här: ”Vi är
passionerat överlåtna till att
inspirera och uppmuntra ett
lovsjungande Sverige. På
samlingsskivan ’Jesus är i
centrum – 15 nya lovsångsklassiker’ har vi valt ut 15
aktuella, Jesuscentrerade
lovsånger som fungerar lika
bra som njutbar vardagsinspiration som i gudstjänsten.
Sånger som redan är, eller
har potential att bli moderna
klassiker.” Här finns lovsånger
som: Du gör allting nytt,
Tusen skäl och Jesus är i
centrum. Perfekt för dig som
vill ha bra nya lovsånger på
svenska samlade på en skiva.
MATT REDMAN
Unbroken praise
David Media
Matt
Redman är
en lovsångsledare
och
låtskrivare från England. Han var
en av förgrundsgestalterna
i den engelska, kristna ungdomsrörelsen Soul Survivor
tillsammans med pastorn
Mike Pilavachi som samlade
omkring 30 000 ungdomar
till festival efter bara några
års arbete.
Nu arbetar han med
församlingsplantering och
som artist för Survivor
Records. Matt Redman har
skrivit några av de mest älsPINGST.SE NR 3 2015
kade lovsångerna under det
senaste årtiondet. Han är en
av dem som fått flest låtar
översatta inom modern lovsång. Många av hans sånger
sjungs i kyrkor över hela
världen, och flera svenska
lovsångsledare har spelat in
Matt Redmans sånger. Några
av hans mest kända sånger
är Hjärtats lovsång och
Tusen skäl. Matt Redman
har också skrivit flera böcker
om lovsång och tillbedjan,
utgivna av David Media som:
Tillbedjaren som vägrar
ge upp, och På Helig
Mark. Nu kommer han
med en ny skiva som heter:
Unbroken praise. Den
innehåller både nyskrivna
och gamla sånger. Både
ösiga lovsånger och mer stilsamma sånger av tillbedjan.
En mycket bra skiva för dig
som älskar modern lovsång.
EDIN-ÅDAHL
Som en vind
Talking Music
EdinÅdahl
var en
svensk
kristen
popgrupp
som
bildades sommaren 1978,
och var aktiva fram till 1994.
Gruppen bestod av Lasse och
Bertil Edin, Simon och Frank
Ådahl. De är mest kända för
att de vann Melodifestivalen
1990 med sången: Som en
vind. I kristenheten är väl
Edin-Ådahl det mest kända
bandet tillsammans med
rockgruppen Jerusalem
under 1980–talet. Nu har
de gett ut en samlingsskiva,
med det bästa av deras
sånger från 1980–1992.
Musiken på de olika albumen
har varierat från rock och
pop till soul och synthpop,
mycket beroende på vem
i bandet som skrivit och
sjungit sången. Här finns
klassiker som Maktfaktor,
Jag väntar på dig, Jag
kan inte leva utan dig,
Reser till kärlek och Som
en vind. Det är roligt att få
Följ det senaste inom det kristna musiklivet
Text: SAM WOHLIN
Mejla idéer till [email protected]
en dubbel-cd i sin hand med
sånger som man väl känner
igen. Sammanlagt finns det
36 låtar på skivan, de flesta
av hela gruppen Edin-Ådahl,
men också några bonusspår
från deras soloskivor som till
exempel: Tårar från himlen
och Jag tänker be för Sve­
rige. Rekommenderas för dig
som vill ha en samlingsskiva
av det bästa från Edin-Ådahl.
DAN-ERIK SAHLBERG
Sånger från andra sidan
David Media
Så har
DanErik
Sahlberg
släppt
en
skiva,
med egenskriven vispoesi.
Dan-Erik har många år arbetat med bokförlaget Cordia,
men är nu programchef på
Sigtunastiftelsen. Musik har
han hållit på med hela sitt
liv. För några år sedan blev
han mycket svårt sjuk, men
överlevde. I den processen
bestämde han sig för att ta
livet på allvar och ägna mer
tid för sådant som verkligen
betyder något. Från att tidigare spelat mest piano och
flöjt, köpte han nu en gitarr,
och började skriva egna
sånger. 2013 satte han upp
ett mål att det skulle bli en
egen skiva, och här har vi nu
resultatet med: Sånger från
andra sidan.
Kvalitetsmässigt håller skivan en mycket god
standard rakt igenom, både
musikaliskt och textmässigt.
Det påminner stilmässigt om
Ingmar Johansson och Peter
Hallströms musik. Gitarrspelandet är helt underbart
på skivan. Det märks på
texterna att detta är en
människa som gått igenom
en tuff tid, och vill ta livet
på allvar. Som till exempel
sången Ut i friheten, där de
existentiella frågorna ställs.
Detta är en skiva för dig som
gillar stillsam och eftertänksam kristen musik.
Lovsång på djupet
D
en här sommaren har satt djupa
spår i mitt liv. Jag har befunnit mig
i Grekland under tre veckor och
besökt vår vänförsamling, Pingstkyrkan i Thessaloniki. Det betyder att jag predikat i
en församling, där majoriteten av medlemmarna
nu är arbetslösa. Allt beror på den ekonomiska
krisen som dragit fram som en stormvind. Det
blir så uppenbart när man ska tala i ett sådant
läge, att det man säger måste hålla att leva och
dö på. Pastorn Paul Demetriades säger: ”Just nu
är det viktigare för oss att söka Guds ansikte, än
Guds händer.” Det vill säga: relationen till Gud är
viktigare än materiella välsignelser.
SÅ BRYTER LOVSÅNGEN loss i denna kyrka med
full kraft, och hela församlingen är med i tillbedjan. Sången förenar människor i alla generationer. Jag kan inte säga annat än att jag blir djupt
berörd. Här finns ett centrum, som är så viktigt
för varje kyrka, för varje gudstjänst. Fokus flyttas från våra bekymmer och vår självupptagenhet – till Guds ära. Varje gudstjänst som inte
lyckas med det är helt förgäves. Det borde vara
den självklara frågan att alltid ha med sig: Vem
får äran?
Den amerikanske idéhistorikern Christoper
Lasch valde att kalla den moderna människan i
västvärlden för narcissistisk. Det gjorde han utifrån den klassiska berättelsen om Narcissus – han
som blev så förälskad i sin egen spegelbild, att
han dog av utmattning vid vattnet där han såg sin
egen bild. Självfixeringen ledde till döden. Men
den kristna tron utgår från att människan är helt
och hållet beroende av Gud. Bönen är ett erkännande av att man är svag, och i behov av massor
av hjälp för att kunna leva sitt liv. Så vilken vision
av livet är det vi behöver erbjuda människor i vår
tid? Vilken typ av kyrka är det vi behöver?
JA, NÄR FLYKTINGSTRÖMMARNA ökar, när tig-
gare sitter på gatan och får småpengar, och 100
miljoner kristna blir förföljda i vår värld, då
behöver vi inte mer underhållning. Vi behöver
inte en kyrka som gör Jesus till ”life-coach” för
det goda livet. Vi behöver församlingar med profetisk klarsyn, som inte nöjer sig med mindre än
att rättvisa och frälsning väller fram som vatten.
Om detta borde vi sjunga.
SAM WOHLIN
29
FOLK
Följ folk i rörelse
Mejla till [email protected]
Pelle Rosdahl började en
tjänst som pastor och verksamhetsledare i Ulriksbergskyrkan, Växjö den 1 september.
Han har tidigare tjänat som
föreståndare i Örtagårdskyrkan,
Arboga.
Klas Martinsson har tillträtt
som pastor i Sionförsamlingen
i Linköping. Han har tidigare
studerat teologi i fyra år vid
ÖTH och två år vid Lunds universitet. Han efterträder
Linnea och Mattias Sennehed som ansvarig för ungdomar och unga vuxna.
Elisabeth Lindeman är sedan
i augusti anställd som koordinator för barn-, ungdoms- och
familjearbetet i Pingstförsamlingen i Köping.
Björn Magnusson är ny
föreståndare i Virserums Frikyrkoförsamling Ekebergskyrkan.
Anders Martinsson har börjat
arbeta som pastor i pingstförsamlingen, Österbymo, på
halvtid. Senast arbetade Anders
Martinsson i Klöverträsk.
Niclas Madestam är sedan 1
juni ny föreståndare och pastor
i Pingstkyrkan
Nybro. Närmast
kommer han
ifrån heltidsstudier vid Akademi för Ledarskap och Teologi
i Malmö. Under två år har han
även haft en deltidstjänst i
församlingen som pastor med
fokus på Unga Vuxna.
Bengt Jörnland avslutade
under sommaren sin tjänst i
Elimkyrkan i Simrishamn efter
13 år. Bengt Jörnland kommer
i fortsättningen i första hand
att arbeta på Studieförbundet
Bilda i Skåne. Börge Schönbeck, som i våras valdes till
Elimförsamlingens nye ordförande kommer framöver också
att fungera som föreståndare i
församlingen.
Stefan Berg vikarierar under
höstterminen på halvtid som
barnpastor i Sollentuna pingstförsamling under Debora
Svedmans föräldraledighet.
Mikael Klingberg är nytillträdd föreståndare för Pingstförsamlingen i Habo.
Sara Wiklöf har börjat en
tjänst som ungdomspastor i
Ärla. Hon kommer närmast från
en liknande tjänst i Lindesberg.
Anna-Maria Newman har
i sommar avslutat tjänsten
som barn- och familjepastor i
Aspnäskyrkan i Järfälla.
Stina Vingren har avslutat
tjänsten som ungdomspastor i
Norrköping och börjat studera
på ALT i Jönköping.
med eftersom fullt underhåll
ännu inte är uppnått.
Paula och Ulrik Alderblad
åker i oktober till Arusha i
norra Tanzania för att under
en treårsperiod arbeta som
medie­missionärer. De åker
ut för IBRA och kommer att
arbeta med IBRAs samarbetspartner Habari Maalum Media.
Alderblads har de senaste
åren varit verksamma som
pastorspar på Öckerö utanför
Göteborg, men har tidigare
arbetat med tv-produktion i
Tanzania, och bland annat producerat barnprogram på swahili i samarbete med IBRA. Nu
blir också en av arbetsuppgifterna att producera barn- och
ungdomsprogram för en av de
största sekulära tv-stationerna
i landet samt att utbilda, stärka
och träna inhemsk personal för
att fortsätta det arbetet.
Öckerö pingstförsamling är
utsändande församling och
en rad andra församlingar
finns också med och bidrar till
underhållet, bland annat Hönö,
Foto, Rörö, Alingsås, Västra Frölunda, Varberg, Herrljunga/Vårgårda, Blåvikssjön, Resele och
Värmdö. Det finns möjlighet för
ännu fler församlingar att vara
REKOMMENDATION
Kent Gunnarsson är sedan
många år är verksam som
bibelförkunnare i vår församling. Genom predikan,
bibelstudium, hemgruppsledning och andra samlingar har
Kent troget ställt sina gåvor
till förfogande i församlingen.
Vi känner stort förtroende för
honom som förkunnare och
skulle önska att hans gåvor fick
komma fler församlingar till
del. Ämnen som ligger honom
varmt om hjärtat är frälsningens realitet och visshet,
Andens person och gåvor, Jesu
gudomlighet, Jesu återkomst
och Bibelns trovärdighet, men
det går också att önska andra
ämnen.
Kent är sedan 2004 doktor
i teologi och har under en tid
arbetat som lektor vid Luleå
universitet. Genom sin gedigna
teologiska utbildning har han
breda kunskaper inom ämnet,
men vi vill framförallt lyfta fram
den djupa bibeltro och öppenhet för Andens ledning som
präglar honom som förkunnare.
ÄLDSTE I PINGSTKYRKAN
VÄNNÄS
Välkommen att höra av er
till föreståndare Per-Gunnar
Israelsson, 070-258 94 50 eller
direkt till Kent Gunnarsson,
070-3788084.
TILLSAMMANS AMBASSADÖRSUTBILDNING
Teori, praktik och konkret handledning för dig som vill arbeta för fungerande relationer i familj och församling
Kurstillfälle 1: 5 - 7 november 2015
Kurstillfälle 2: 14 -16 april 2016
Kurstillfälle 3: 22-24 september 2016
Ämnen: Relationsstödjande församling, krishantering, att leda
äktenskaps- och föräldrakurser.
Plats: Slottet, Kaggeholms folkhögskola, Stockholm
Kostnad: 6 540:- (inkl moms) totalt för alla tre kurstillfällen med del i dubbelrum och helpension. 7 890:- för enkelrum.
OBS! Antalet platser är begränsat!
Skicka intresseanmälan och en rekommendation från din församling senast
23/6 till [email protected]
ra
Någ
30
var!
k
r
se
plat
Några av lärarna: Anne Collén, Ingrid Svanell, Britt Sandberg, Patric Forsling, Alf
B Svensson, Micke Gunnardo, Lisbeth Edlund m fl
PINGST.SE NR 3 2015
PMU har öppnat fem fältkontor
I höst har PMU öppnat
fältkontor i Kenya, Burkina
Faso, DR Kongo, Thailand och
Cypern. Syftet är att komma
närmre olika samarbetspartner för bättre stöd, kommunikation och ömsesidigt
lärande.
– Vi går in i en ny fas av vår historia i och med att en del av vår
verksamhet flyttas ut i fält och
det känns jättespännande, säger
Dag Bohlin, projektledare.
Merparten av projekten finns
i Afrika, där kontor etableras i
städerna Nairobi i Kenya, Ouagadougou i Burkina Faso och
Bukavu i DR Kongo. I dessa
länder kommer PMU även att
registrera sig som lokal NGO,
(icke statlig organisation). Ett
kontor öppnas i Chiang Mai,
Thailand och ett i Limassol,
Cypern. Varje kontor betjänar
de länder med PMU-projekt
som finns i regionen.
– Vi ser behovet av att lära
oss mer av våra samarbetspartners men också att vara mer
tillgängliga för dem med kapacitetsinsatser. Genom etablering
i fält finns också fler finansiella
resurser att söka, exempelvis
från ambassader samt FN- och
EU-organ, säger Dag Bohlin.
Den stärkta fältnärvaron
innebär dock inte att träda in
i ansvarsroller, så som det ofta
varit tidigare, framhåller han.
Det är våra samarbetspartners som äger projekten och
processen. De vet behoven och
kan kontexten, vilket är en viktig
FLYTTAR UTOMLANDS. Medarbetare på PMU:s fältkontor. Från vänster Erik Sedig, koordinator i Kenya,
Emelie Litsgård i DR Kongo, Helen Johansson i Burkina Faso, Anna-Lena Martynova Hansson i Thailand, Malin
Canslätt på Cypern och Marcus Ask, controller i Thailand. FOTO: NOOMI LIND
förutsättning för ett bra arbete.
Vår uppgift blir att stötta, något
som partners länge efterfrågat.
Följa på nära håll
Vid varje kontor finns en
svensk fältkoordinator samt en
fältcontroller som är antingen
svensk eller nationell. De kommer att följa projekten nära
genom fältbesök och utbilda
projektpersonal.
– Viktiga uppgifter för koordinatorn blir att möta partners
i de olika länderna och föra
strategiska samtal med dem om
framtiden och för controllern att
följa avtalsrevisioner och ge råd i
ekonomiska frågor, berättar Dag
Bohlin.
En del av personalen vid
huvudkontoret flyttas ut i fält och
tjänsterna som projektkoordinatorer hemma ändrar karaktär.
– 
Handläggarna i Sverige
fortsätter med projektuppföljning men får betydligt mer tid
för tematisk fördjupning, vilket
både PMU och våra partner ser
ett stort behov av. Kunskapen
om de områden vi arbetar med
ökar, säger Dag Bohlin.
Sammantaget ser han många
fördelar i arbetet framöver.
– Vi får betydligt bättre förmåga att följa upp våra insatser,
Församlingsförsäkring
BAR TRYGG HET
Årskrönika • Statistik • Adresser • Missionärer • OSLAG
m.m.
FÖR DIN FÖRSA MLING !
2 0 1
5
Resurs för församlingar
Fältkontoren blir också en
resurs för svenska församlingar.
Arbetsutskott och regionråd får
lättare att inhämta information
och församlingarna kan få hjälp
i sina kontakter med partners,
information och stöd i samband
med fältresor.
NOOMI LIND
Pingströrelsens årsbok 2015
Pingströrelsens årsbok 2015
Prova
oss!
vilket höjer kvalitén på dem. Det
ger också bättre möjlighet att
nätverka med andra organisationer. I förlängningen hoppas vi
att det leder till samarbete med
nya partners, nya finansiärer och
fler projekt.
Anmäl abonnemang (260 kr inkl. frakt) till:
[email protected] • 08-619 25 46
Ring, skriv eller mejla till oss, så ser
vi över
Er försäkring och lämnar offert!
Köp enstaka exemplar (260 kr+frakt) på:
www.shop.pingst.se • eller beställ 08-608 96 00
Samspar AB, Box 3077, 103 61 STOCKH
OLM
Pingströrelsens årsbok
08-619 25 78 | www.samspar.se
lena.lindstrom@soderbergpartners
.se
PINGST.SE NR 3 2015
2
0
1
5
31
POSTTIDNING B
NYTT LIV. Förändringen i Jormas och Jenny Tervonens liv började när de var med på LP-lägret i Arjeplog förra året. FOTO: BÖRJE DAHLKVIST
Uteliggarna har fått egen lägenhet
Jenny och Jorma Tervonen, som i somras
var med på sin andra LP-konferens i
Arjeplog, berättar om hur året som ligger bakom har förändrat deras liv.
– Då var vi slitna av ett hårt liv med
alkohol, fattigdom och ett liv på gatan.
Nu är det annorlunda.
– Vi kom direkt från gatan, eller kanske från
skogen om man ska vara korrekt, berättar
de. På somrarna bodde vi nämligen i tält.
När det var för kallt för tältet sov vi på en
toalett eller något annat ställe som vi hittat.
Vi levde verkligen i utanförskap.
De gjorde en del besök i Pingstkyrkan i
Luleå och på LP-kontakten.
– Där träffade vi LP-medarbetarna Thor
Bygdén och Greger Björklund. Några dagar
före Arjeplogskonferensen förra året sa
Thor att nu åker ni med. Sen ska vi se till att
ni kommer iväg till ett behandlingshem.
Under konferensen började det spira ett
hopp om förändring och direkt när den var
över bar det iväg till Örebro.
– I sju månader fick vi vara på Vasastrand, som är ett av LP-verksamhetens
behandlingshem. Vår kommun ville inte
satsa på oss. De sa blankt nej till behandling och ville att vi skulle komma hem. LP:s
hjälpkassa gick in och tog kostnaden för vår
tid på Vasastrand och det är vi väldigt tacksamma för.
– Jag har varit på många behandlingar,
säger Jorma men det är annorlunda att
komma till LP. Där är det en helt annan
motivation bland gästerna. Personalen är
hängiven och glad. Jesus formar atmosfären
och att få höra alla berättelser om vad andra
har varit med om ger hopp och framtidstro.
Det blev många LP-möten och vi stortrivdes.
Förändrad situation
Nu är vi här, ett år senare. Samma Jenny
och Jorma, men med en helt förändrad livssituation.
– Då var vi slitna av ett hårt liv med alkohol, fattigdom och ett liv på gatan. Nu är
det annorlunda. Efter behandlingen kom
vi hem till Luleå igen. Då var vi frälsta
och nästa viktiga steg var dopet. Vi tillhör
Pingstkyrkan i dag och är överväldigade av
all kärlek och praktisk hjälp vi fått. Nu har
vi ett eget kontrakt på en lägenhet och den
22:a augusti gifte vi oss. Församlingen ställde upp och enskilda människor har gjort så
mycket för oss.
– Vi har hjälpt till en del i LP och ser fram
emot att ett nytt boende ska öppnas i Boden
där vi kanske kommer att finnas med på ett
hörn. Tänk att få vara teckentolk i LP-sammanhang i framtiden säger Jenny, som är
utbildad för det.
– Jag har ett jobb som väntar på mig i
kommunen säger Jorma, men jag vill helst
jobba i LP i framtiden.
Så långt Jenny och Jorma.
Ekonomisk hjälp
En konsekvens av Jennys och Jormas förvandling är att deras socialsekreterare konstaterar att det har lyckats väldigt bra för
dem. Därför är de med och bekostar deras
utsluss inom LP. Flera personer från kommunen har beviljats behandling på LP:s
behandlingshem sedan Jenny och Jorma
kommit tillbaka hem.
LP:s hjälpkassa finns till för dem, som
inte får den hjälp de vill ha och behöver av
sin kommun. Det är tack vare gåvogivare
som LP har möjlighet att ge hjälp till dem
som ingen annan tror på eller vill satsa på.
Jenny och Jorma är några av många exempel på att det finns hopp för de mest utsatta
och utlämnade. Målet för i år är att samla in
en miljon kronor till hjälpkassan.
BÖRJE DAHLKVIST