31 döpta på sommarens läger
Pingst.se n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK NR 3 SEPT 2015 TRE GENERATIONER NYMANS HAR MISSIONEN PÅ HJÄRTAT JENNY OCH JORMA VAR UTELIGGARE UNDERVISNINGSARTIKEL OM PAULUS OCH DÖDEN LP-GLÄDJE 31 döpta på sommarens läger VICTORIA OCH MATILDA HAR TESTAT MISSION DE UNDERVISAR OM TRYGGA FÖRSAMLINGAR LEDARE Pingst.se MEDLEMSTIDNING FÖR PINGSTRÖRELSEN REDAKTION Ansv. utgivare Redaktör Layout Medarbetare Pelle Hörnmark Ulrika Ramstrand Pierre Eriksson Kerstin Klason Sam Wohlin Carolina Klintefelt Therese Liljeblad Maria Levander Sussi Ardenfors Noomi Lind Håkan Kenne Majken öst Pernilla Wahlman Anders Hällzon Jan Berglund Marcus FribergIsenborg Lars Hermansson Börje Dahlkvist Omslagsbild Anders Hällzon Redaktionsråd Ulrika Wadskog Maria Levander Noomi Lind Magnus Wahlström Alexandra Jennersjö KONTAKTA OSS Växel Redaktör E-post Webbplats Postadress Besöksadress Tryckeri Produktion 08-608 96 00 08-619 25 39 ulrika.ramstrand@ pingst.se www.pingst.se Pingst – fria församlingar i samverkan Pingst.se Box 15144 167 15 Bromma Gustavslundsvägen 18 167 51 Bromma V-TAB, Västerås Pingst – fria församlingar i samverkan ANNONSER För annonsering i tidningen kontakta Ulrika Ramstrand ulrika.ramstrand@pingst.se 08-619 25 39 eller Magnus Wahlström [email protected] 08-619 25 46 ADRESSÄNDRING Alla eventuella adressändringar lämnas till din församling. Församlingar som har frågor kan vända sig till: E-post [email protected] Pingst.se ges ut av Sveriges pingst församlingar genom riksföreningen Pingst – fria församlingar i samverkan 2 Predika Jesus! Hjälp behövande! Träna lärjungar! V i lever i en omtumlande tid. Två aktuella utmaningar. Flyktingströmmarna i Europa och tiggarna på gatorna har fört världens nöd till vår ytterdörr, och för en del hjältar, innanför ytterdörren, rakt in i hemmet. Kristna ledare med stort inflytande hävdar att Jesus inte är världens frälsare och att alla religioner/åskådningar leder till Gud. Alla berättelser jag hört under åren från flyktingar, alkoholister, tonåringar och vuxna ekar i mitt huvud. Trasighet, mörker och meningslöshet kan botas. Vanlig hygglig medmänsklighet och värme tillsammans med en radikal frälsningsupplevelse verkar kunna ge en människa hennes värdighet, framtidstro och livskraft tillbaka. Därför tycker jag att Pingströrelsen ska fokusera på det självklara. Inte ska göra det enkla komplicerat. Jag tycker vi ska ägna oss åt det väsentliga och undvika att snöa in på överkursen. Världen står i brand och jag vill uppmana alla församlingar att se till att dessa tre grundläggande saker prioriteras. PREDIKA JESUS. PÅ ALLA SÄTT. På ditt sätt. Berätta berättelsen om att det finns frihet för den fångne, syn för den blinde och förlåtelse för syndare. Berätta att det finns en Frälsare. För allt och alla. HJÄLP BEHÖVANDE. Ge av ditt hjärta, tid och pengar för att hjälpa människor i nöd. Vem de än är, varifrån de än kommer. De är inte bara behövande. De är också Guds avbilder och i deras ansikte finner du Jesu ansikte. TRÄNA LÄRJUNGAR. Hjälp människor att förstå visionen om ett annat liv. Ett liv där självupptagenheten, slaveriet under allehanda begär, materialismen, avundsjukan och åsiktsmaskineriet kan hållas stången. Ett liv där ärlighet, trohet, sanning, ödmjukhet, medkänsla och frimodighet växer. TRÄNA LÄRJUNGAR. Eller rättare sagt. Var en lärjunge. För en lärjunge kommer att predika Jesus, hjälpa de behövande och träna andra lärjungar. PELLE HÖRNMARK Föreståndare i Pingst – fria församlingar i samverkan PINGST.SE NR 3 2015 INNEHÅLL väg mot ordnat liv 16 Brokig I maj i år gifte sig Lars-Göran och Hanna i Mälarökyrkan på Ekerö. Vägen till ett ordnat liv har inte varit spikrak, men idag vet LarsGöran att hans kallelse är att hjälpa andra så som han själv fått hjälp. 5 Nätverk för migrant församlingar Sedan i mitten av augusti är Walter Zuniga projektanställd på deltid av Pingst för att kontakta och nätverka med migrantförsamlingar verksamma i Sverige. 14 Annas företag familjens räddning Entreprenörskursen för kvinnor i Tanzania, som drivs med stöd från PMU, gav Anna en ny chans i livet som nybliven änka. Nu försörjer hennes företag hela familjen. Hoppfulla berättelser D et som var fel kan bli rätt. När Gud får komma in. Det vet jag ju, men det slår mig ännu en gång när jag tänker på den här tidningens innehåll. I det här numret får du till exempel ta del av Lars-Görans livsberättelse om hur ett liv, som i princip styrts av alkoholen och dess verkningar, kan förändras. Förvisso ingen spikrak väg, utan svårigheter, men ändå en väg fylld av tro, hopp, förtröstan och framtidstro. Ett annat exempel är Jenny och Jorma, som levde ett hårt liv med alkohol, fattigdom och hemlöshet. Tack vare LP:s hjälpkassa fick de chans till behandling på Vasastrand och idag är de nyktra och frälsta, har kontrakt på egen lägenhet och Jorma har fått jobb i kommunen. I somras var de med på LP-läger för andra gången. Läger, där sammanlagt 31 personer döptes. Och precis vid pressläggningen kommer uppgiften att 1 710 personer döptes i pingstförsamlingarna förra året. Det är högsta antalet sedan 1994. WALTER ZUNIGA, PASTOR och personlig tränare, som nyligen fått uppdraget att för Pingsts räkning kontakta och nätverka med migrantförsamlingar av pingstkaraktär kan också berätta om hur en ond cirkel av bus, droger och kriminalitet bröts när han som 17-åring fick ett möte med Jesus. PINGST.SE NR 3 2015 24 ALT-examen för första gången I våras var det dags för de första 20 ALT-studenterna att ta examen. ”Tron har fått djupare rötter under utbildningen”, konstaterar Carolina Nilsson. 26 PHV-läger samlade 100-tal Sommarens gemenskapsläger för funktionshindrade och deras familjer på Bjärka Säby och Furuboda samlade ett hundratal deltagare till gemenskap och glädje. Hoppfullt och trosstärkande, hoppas jag du ska tycka. Andra berättelser värda att ta till sig i det här numret är Victorias och Matildas erfarenheter av att ha testat på missionsarbete i Bolivia under var sitt år, hur änkan Anna i Tanzania fått möjlighet att starta ett företag, som försörjer hela hennes familj, och hur det kom sig att Thomas Ardenfors skrivit en bok om att vara fosterförälder. Sen kan du också läsa om tre generationer missionärer i en och samma familj, och om missionären som blev Dagens chefredaktör. NÅGRA HELT NYBAKADE pastorer finns också med i den här tidningen. Och en av dem, Therese Liljeblad, har skrivit det här numrets undervisningsartikel. Det handlar om döden. Om tryggheten inför den, utifrån vad Paulus skriver i 1 Thessalonikerbrevet 4:13–18. Välkommen till ett välmatat nummer! ULRIKA RAMSTRAND 3 SVERIGE De leder nytt nätverk Pingst Ledare ska underlätta och inspirera Karolina Toftgård och Johan Lagerbeck ansvarar tillsammans för projektledningen av det nya nätverket Pingst Ledare. Deras huvuduppdrag handlar om information, koordination och undervisningsupplägg. För båda handlar det om mindre deltidsuppdrag. Karolina lägger sin mesta tid på arbetet på June folkhögskola, där hon undervisar i naturkunskap, matematik och engelska. Men från och med i höst ägnar hon 30 procent av sin arbetstid till Pingst Ledare. – Jag gillar att göra mycket olika saker, säger hon. Johan Lagerbeck arbetar 80 procent på Sport for Life och fyller upp till 100 procent med arbetet för Pingst Ledare. – Jag fick frågan och antog utmaningen, säger han. Båda två deltog i PLU, Pingst Ledarutveckling, i egenskap av ideella ledare i sina respektive hemförsamlingar, så de är väl införstådda med det som var upprinnelsen till det nya nätverket. Missionärer i Mali Karolina med familj har arbetat som missionär i Mali, där hon bland annat jobbade med träning av ideella ledare. I församlingen hemma i Vetlanda är hon engagerad i missionsrådet och också som ungdomsledare. Johan har tidigare varit verksam som ungdomspastor i Eskilstuna, där han bor kvar och fortfarande är engagerad i ungdomsarbetet. I sin hemförsamling fungerar han också som mötesledare, hemgruppsledare och är även engagerad i det lokala Sport for Life- och servicegruppsarbetet. Johan och Karolina kände inte varandra innan de fick sina nya uppdrag, men har nu pratat sig samman och gjort en huvuduppdelning av sina respektive ansvarsområden. Karolina kommer att arbeta med struktur och 4 KOORDINERAR. Karolina Toftgård och Johan Lagerbeck lägger tillsammans en halvtid på arbetet som projektledare för det nya nätverket Pingst Ledare, där alla som gick PLU erbjudits en plats, och som nu också tar emot nya anmälningar. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND ramar, koordinering och undervisningsplaner medan Johan tar ansvar för utskick av nyhetsbrev och teknik och support kopplat till Growdly, som är den plats i cyberrymden där allt material för ledare med inloggning finns samlat. – Vi hoppas att det nya nätverket ska leda till lokala processer i församlingarna, säger Karolina, och tillägger att en fördel med det nya nätverket är ’ FAKTA att det går att anmäla sig som enskild ledare och hänga på när som helst. – Det verkar som om de allra flesta som var med i PLU vill ingå i det nya nätverket, konstaterar Johan och säger att sedan månadsskiftet augusti/september kan nya personer också anmäla sig till nätverket. – Alla kunde av olika skäl inte haka på PLU, men nu har de chansen igen att få tillgång till Öppet för alla ledare c Pingst ledare är öppet för alla som fungerar som ledare i pingstförsamlingar i Sverige. Deltagare får regelbundet ett nyhetsbrev med inspiration från goda exempel på ledarskap, boktips och annat matnyttigt. c En hemsida, growdly, dit det krävs inloggning, finns med resurser och material för undervisning, inspiration och tips. Materialet från PLU, Pingst Ledarutveckling, finns kvar som en resurs där. c Regionala ledardagar kommer att arrangeras en gång per år med start hösten 2016 på tre platser i Sverige. Alla som är med i Pingst Ledare får en inbjudan dit. c Inledningsvis har nätverket bestått av alla som deltog i PLU, men nya medlemmar kan nu anmäla sig till nätverket. Det görs genom undersidan Pingst Ledare på www.pingst.se. bra ledarträning, fortsätter han. – Det är lätt att vara med i det nya nätverket, säger Karolina. Det kräver inte lika mycket som PLU, som innebar ett tvåårigt åtagande. Det finns också en Facebookgrupp för Pingst Ledare. Kopplar ihop personer Syftet med ledarnätverket är att underlätta för ledare och församlingspastorer på olika sätt. Till exempel genom att erbjuda bra möjligheter till ledarträning. – Vi erbjuder resurser och kan koppla ihop personer från små församlingar med ett större sammanhang konstaterar Karolina. De som ingår i nätverket får regelbundet ett nyhetsbrev på mejl med information om det som händer och vilka nya material som finns att tillgå. Nästa höst kommer det att hållas regionala ledardagar på några platser runt om i Sverige. Då blir det Karolinas och Johans uppdrag att planera och genomföra dem. ULRIKA RAMSTRAND PINGST.SE NR 3 2015 Walter ska nätverka med migrantförsamlingar – Internationella församlingar som leds av personer som själva är invandrare i Sverige behövs. Det säger Walter Zuniga, som nyligen anställts som projektledare av Pingst för att uppsöka och nätverka med de här församlingarna. atmosfären förändrades, hur kärleken kom in och det hårda inuti honom försvann. Redan nästa dag kontaktade han en pastor och bad om att döpa sig. Detta var 1997 och Walter tog sina första steg på trons väg. – Jag började med att reda ut allt som låg på mitt samvete, berättar han. Sedan i mitten av augusti är Walter Zuniga projektanställd av Pingst på 20 procent för att uppsöka och nätverka med migrantförsamlingar med pingstbakgrund och -inriktning. – Uppdraget ligger mig varmt om hjärtat, säger Walter, som driver ett eget företag som personlig tränare och kostrådgivare, och samtidigt fungerar som föreståndare för SOS Church i Stockholm, som har en multikulturell prägel. – Det passar så bra in i det jag redan står i, säger han Sökte upp kompisar Snart engagerade han sig i Brottsförebyggande verksamhet i sin hemstad och drog igång projektet Lugna stan, där han sökte upp gamla kompisar. Efter en tid flyttade han till Märsta och blev en del i pingstförsamlingen där och i deras Outreach-team. Mellan 2005 och 2009 bodde han i Bulgarien tillsammans med fru och barn och arbetade som missionär bland muslimer där. Under åren där lärde sig Walter bulgariska. Och sen tidigare har han spanska, engelska och svenska, vilket kommer att vara en god tillgång i hans nya uppdrag. Skapat kontaktlista Det första han tagit tag i är att skapa en kontaktlista till församlingar som finns här i Sverige och som kanske hittills fungerat utan någon som helst kontakt med svenska nätverk. Flera kontakter har han fått genom medlemmar i den egna församlingen. – Det är bra att de har sina nätverk hemifrån, men ska man lyckas i Sverige så måste man också hitta kanalerna här, menar Walter, som är mån om att komma med en utsträckt hand från Pingst i Sverige och bygga relationer och skapa samhörighet. En dag i veckan Han kommer att lägga ungefär en dag i veckan på arbete med projektet och framför allt ägna de dagarna åt att mötas över en fika eller lunch och samtala. Det ger en auktoritet att komma som representant för hela Pingst och inte bara från en församling, menar han. PINGST.SE NR 3 2015 Delar missionsintresse PROJEKTLEDARE. Walter Zuniga ska för Pingsts räkning söka kontakt med och nätverka med migrantförsamlingar med pingstkaraktär. FOTO: MARIA LEVANDER – Jag är också mån om att möta dem som en invandrare som ärar det de gör i Sverige. Deras församlingar behövs här. En del i projektet handlar också om att undersöka om dessa församlingar är intresserade av att vara en del av svensk pingströrelse och svensk pingstpastorsgemenskap. Walter Zuniga kom själv till Sverige som 11-åring från El Salvador. När han var 14 år kom han in i en ond cirkel av bus, droger och kriminalitet. Men när han var 17 år förvandlades hans liv. – Min mamma hade blivit frälst under ett besök i El Salvador och berättade mycket om det. Själv hade jag helt tappat tron på Gud. Det hårda försvann Men en kväll när Walter kom hem sent efter att ha festat och tagit både det ena och det andra kom hans mamma in i hans rum och la händerna på honom och bad. – Och då sa jag bara till Gud att om du finns så förlåt mig för allt. Walter berättar om hur hela Att just han fått det här uppdraget från Pingst handlar nog om att han och Pelle Hörnmark mötts och samtalat och delar intresset för missionens värld. – Vi kom att prata om mitt hjärta för internationella, multikulturella församlingar, berättar Walter, och vi insåg att det klickade med det vi båda gått och tänkt på. Så det föll sig helt naturligt. Projekttjänsten är tidsbegränsad fram till mitten av februari nästa år. Som projektledare arbetar Walter Zuniga på uppdrag av Pingsts föreståndare och en liten arbetsgrupp, där också verksamhetsansvarig för Pingst Nationellt Ingrid Svanell och föreståndaren för Europaporten i Malmö, Andreas Wessman, ingår. ULRIKA RAMSTRAND 5 SVERIGE Satsning på en trygg församling – Det är viktigt att vi skapar en trygg miljö i församlingarna och därför ska och vill vi jobba med de här frågorna. Det säger Marina Andersson, som är en av dem som kommer att hålla i utbildningsdagar i landets pingstförsamlingar om att förhindra övergrepp. Satsningen Trygg församling drog igång nu i september. Pingst och Pingst ung arrangerar utbildningsdagarna i samarbete med Bilda och I Trygga Händer. Målet är att 100 församlingar ska genomgå utbildningen. Den första utbildningen hölls den 19 september i Linköping, och utbildningsdagar är redan inbokade i Västra Frölunda, Mullsjö, Härnösand, Gävle och Malmö. – Det handlar om viktiga frågor, som vi behöver föra upp på bordet och jobba med, säger Marina Andersson. När hon arbetade som barnpastor i Jönköping för några år sedan var hon med om att på ett tydligare sätt jobba med att förhindra övergrepp och församlingen anordnade utbildningskvällar kring detta. – Frälsningsarméns material I Trygga Händer fanns och det utgick vi från, berättar hon. Det materialet kommer vi att använda på utbildningsdagarna nu också. Naturligt i ledarutbildning Hon menar att undervisning om att förhindra övergrepp borde vara en naturlig del i all ledarutbildning. – Det är viktigt att vi på ett naturligt sätt vågar ha öppna samtal i dessa viktiga frågor för 6 JOBBAR MOT ÖVERGREPP. Marina Andersson, Mirjam Hultström, Kristin Gnisterhed och Daniel Bergsfors är utbildade för att sin tur utbilda och handleda arbetet kring Trygg församling utifrån materialet I trygga händer. FOTO: PRIVAT att kunna säkerställa trygga församlingar. Marina Andersson konstaterar att en utbildningsdag inte räcker, men är en början. Frågorna måste ständigt återaktualiseras, exempelvis inför varje läger man anordnar och att man är tydlig med vad som gäller. – Det finns riktlinjer att hålla sig till, men man behöver leva med frågorna hela tiden så att det blir helt naturligt, säger hon. Hon tycker att det borde vara en självklar rutin för alla för- samlingar att begära utdrag ur belastningsregistret på alla som arbetar med barn och unga. – Men tyvärr är det inte så än, säger hon. Hoppas på fler Hon hoppas mycket på satsningen Trygg församling, och på att ännu fler instruktörer ska utbildas som i sin tur kan utbilda andra. I den satsning som Pingst ung och Pingst gör är det Marina Andersson och Daniel Bergfors som leder utbildningarna. På programmet står undervisning om policy för en trygg församling, handlingsplan för en trygg församling, krisplan vid övergrepp, anmälningsplikt, etisk tystnadsplikt och principer för rekrytering. Alla som deltar får ett kursintyg. ULRIKA RAMSTRAND Fotnot: För anmälan och frågor kontakta info@tillsammans. pingst.se eller ring Anne Collén på 08 619 25 49. PINGST.SE NR 3 2015 HALLÅ DÄR ... …Thomas Ardenfors, som nyligen kommit ut med en bok om att vara jour- och fosterförälder. Varför har du skrivit boken? – Det som satte bollen i rullning var två socialsekreterare som hörde mig berätta om vårt engagemang och uppmuntrade mig att skriva ner hur jag upplevt dessa drygt 20 år. Det finns väldigt lite – om ens något – skrivet utifrån familjehemmets perspektiv om vad uppdraget innebär och de tyckte att fler skulle behöva höra vår berättelse och kanske på det sättet få fler personer att vilja bli familjehem. – Det finns många barn i Sverige som skulle behöva ett nytt hem för en kortare eller längre tid. Samtidigt är behovet av familjehem mycket större än tillgången. Det vore fantastiskt om boken kunde leda till att fler hushåll öppnades för utsatta barn i Sverige. Tycker du att fler familjer borde våga engagera sig för barn på det här viset? – Både familjer och privatpersoner! Det som behövs är hushåll som kan erbjuda trygghet och omtanke. Min känsla är att det finns mängder av personer i Sverige som någon gång funderat på att bli familjehem, men inte tagit steget att höra av sig till socialtjänsten. Kanske att boken kan vara en hjälp på vägen? Att ringa socialtjänsten i sin kommun och meddela sitt intresse av att bli familjehem förpliktigar inte till någonting, men är det första steg man måste ta och som jag hoppas fler tar. Är det en uppgift som spe ciellt passar för kristna familjer? – Detta är ett uppdrag som PINGST.SE NR 3 2015 Skivan Bara Jesus, som kom ut i våras, har blivit en succé. Succé för Bara Jesus n Skivan Bara Jesus, som inne- håller helt nyskrivna församlingssånger på svenska, har blivit en succé. – Vi gör nu vårt tredje tryck på skivan, säger Pingsts musikkonsulent Samuel Hector. Han berättar att även nothäftet, som tagits fram, säljer bra. Ett omtryck har redan gjorts på det. Snart dags för Pingst Mission HAR SADLAT OM. Thomas Ardenfors bok heter En extra plats i hjärtat – att ta hand om någon annans barn och kom ut i augusti på Libris förlag. Han har tidigare varit verksam som pingstpastor, men är nu politiker på heltid i sin hemkommun Sollentuna. FOTO: SUSSI ARDENFORS/LIBRIS passar för alla familjer och privatpersoner som vill göra nytta i samhället på olika sätt. Den sortens människor finns det en hel del av i kyrkor och församlingar i Sverige. Vad är det bästa med att vara jour-/fosterför älder? – Det måste nog vara känslan man får uppleva ibland när man ser hur ett barn mår så mycket bättre efter placeringen än innan barnet kom hem till oss. Att man gjort skillnad för en liten utsatt människa. Vad är det svåraste med att vara jour-/fosterförälder? – Känslan av otillräcklighet, att man kanske önskat att barnet fått hjälp tidigare och inte minst är det ofta jobbigt när barnet flyttar ifrån oss. De flesta barn fäster man sig enormt mycket till och tomrummet när placeringen är avslutad blir ofta väldigt påtaglig. ULRIKA RAMSTRAND Fotnot: Richard Sollenby är anställd av Pingst Socialt för att arbeta med frågor kring familjehem. Han går att nå via mejl [email protected], eller på telefon 0705 15 16 14. n Den första helgen i oktober är det dags för årets stora missionskonferens, Pingst Mission 2015. Den hålls i Hillsong Norra i Arlandastad norr om Stockholm. Temat i år är ”By all means”, på alla sätt. Konferensen tar upp det gemensamma missionsarbete som sker inom Pingst och riktar sig till alla som brinner för andra människor och längtar efter att göra skillnad, både här och nu och i hela världen. Flera missionärer och internationella samarbetspartners kommer att finnas på plats för att utmana och inspirera. – Vi tror att Gud kallar oss in i en ny våg av mission. Men hjärta och fokus riktat där behoven är som störst, säger Pingsts missionsinspiratör Annelie Lennartsson. Mottot för årets konferens är: ”I have become all things to all people, that by all means I might save some”. Förhandsanmälan om deltagande krävs och den görs via Pingsts webshop. UR 7 SVERIGE Missionsår gav HAR PROVAT PÅ. Viktoria Jonsson och Matilda Waern har båda gått bibelskolan Testa Mission i Bolivia. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND Viktoria Jonsson och Matilda Waern har gjort var sitt år i Bolivia genom Testa Mission. Med sig hem har de nya erfarenheter och fina minnen av möten med människor och församlingar med en stark tro på Gud. – Tiden i Bolivia gav mig en annan bild av vem Gud är. I Sverige är det så mycket prestation. I Bolivia kom jag bort från stress och press och kunde vila i nåden. ’ FAKTA Testa Mission c En bibelskola där man i ett team under åtta månader är med och delar livet i en lokalförsamling i ett praktikland och får kunskap om hur en församling byggs, fungerar och leds där. c Eleverna deltar också i församlingarnas olika sociala arbeten på plats. Undervisning sker via internet tillsammans med samtliga Testa Mission-elever, genom litteraturläsning och genom att delta i undervisning i församlingen eller en lokal bibelskola. 8 Det säger Matilda om sin tid i Bolivia och tillägger att hon mötte så mycket tro och hjärta i församlingarna där. Viktoria påpekar att livssynen blir förändrad av att komma till ett annat land, med ett annat språk och en annan kultur. – Och ändå kunde jag vara med och prisa Gud tillsammans med människorna där. Det visade mig på Guds storhet och jag såg också hur människorna älskar Jesus mitt i sin fattig- c Målet med Testa Mission är att eleverna ska få testa att missionera och att få se missionsarbetet från insidan och att varje deltagande elev ska få komma närmare Gud och utvecklas i hur man bygger relationer och hur man delar sin tro till sina medmänniskor för att få församlingen att växa. c Kursen inleds och avslutas i Sverige. c Läs mer om Testa Mission och hur man ansöker på: http://www.evangelistmissionen.se/ dom och hur mycket tro de har. Materialismen här hemma hamnar i en annan dager. Teori blandas med praktik Matilda Waerns och Viktoria Jonssons vistelse i Bolivia blev möjlig tack vare bibelskolan Testa Mission, ett program under ett läsår som är ett samarbete mellan Evangelistmissionen och Kaggeholms folkhögskola. På programmet står 50 procent praktik och 50 procent teori. Den teoretiska undervisningen sker via nätet och utbildningen är studiemedelsberättigad. I teoridelen studerar man Bibeln förstås, exempelvis Andens gåvor, och läser kulturförståelse, om att leda sig själv och om församlingen. Strulig nätuppkoppling Ibland kunde nätuppkopplingen ställa till det, men för det mesta fungerade det, säger Viktoria och Matilda, som var där året som gick, respektive året innan dess. Under året som gått fanns eleverna förutom i Bolivia också i Nicaragua, Peru och Beliz. Det TILLSAMMANS MED BARNEN. Varje här läsåret har Beliz bytts ut mot Tanzania. Vad praktiken innebär är lite upp till den enskilde personen, vilka intressen och vilka gåvor man har, men det finns alltid en koppling till den lokala församlingens engagemang och arbete. – Jag hjälpte till i en församling i Cochabamba berättar Matilda, jag var med ganska mycket i söndagsskolan och jag spelade piano. – Och jag är intresserad av en framtid inom sjukvården på PINGST.SE NR 3 2015 ny Gudsbild vecka åkte Viktorias och Matildas grupper ut till en kyrkogård, där de stöttade barn som arbetar där. något sätt och valde att jobba på ett center för brännskadade barn, berättar Viktoria. Varje vecka åkte hela gruppen till en kyrkogård lite utanför stan, och försökte på olika sätt stödja de barn från fattiga familjer som jobbar där, med att städa gravar och sjunga på begravningar. – Vissa områden där var väldigt fattiga, berättar de. De säger att rapporterna om hur farligt det är att vara och leva i Boliva var överdrivna. – Vi hörde en hel del, men PINGST.SE NR 3 2015 tyckte inte att det kändes så farligt. Inte behöver man vara rädd, menar de. Tänkte efter innan Men det är klart att de inte gick ut på egen hand om kvällarna, och att de tänkte lite på hur de klädde sig och så vidare. I varje land där Testa Mission-eleverna finns bor de tillsammans och delar vardagens bestyr. I Cochabamba finns exempelvis en lägenhet med tre rum, som man får dela på. Mellan 20 och 30 personer brukar delta i kursen varje år, så varje team består av någonstans mellan fyra och sex personer. De som söker blir intervjuade och referenser krävs också. De allra flesta är mellan 19 och 22 år. Viktoria har just nu ett vikariat som koordinator för Testa Mission när Beatrice Bergroth är föräldraledig. – Jag koordinerar och samordnar och håller kontakt med både lärare och elever och försöker se till att allt fungerar som det ska. FOTO: PRIVAT Dyker det upp problem i ett team, eller med praktikuppgifterna är det också sådant hon får ta i. Längre fram är drömmen att bli läkare och på något sätt kunna jobba med sjukvård i missionens tjänst. Matilda har under det år som gått sedan hon kom hem från Bolivia läst engelska och jobbat. Nu planerar hon att åka till Johannesburg i Sydafrika i januari för att läsa teologi. ULRIKA RAMSTRAND 9 SVERIGE Ett liv i hjärtat av Pingströrelsen Olof Djurfeldts memoarbok spänner över åtta decennier Det var nog omöjligt att boken om Olof Djurfeldts liv skulle förbli oskriven. Och nu är den här, författad av honom själv och presenterad på årets Nyhemsvecka. ”I Andens vind” är titeln och den skildrar ett liv i hjärtat av en rörelse som kom att bli författarens livslånga kärlek och utmaning på flera fronter. Boken framstår som ett viktigt tidsdokument. Den beskriver en pingströrelse som både lever och utvecklas och ändå, i långa stycken, känns som förgången tid. Genomgripande förändringar har ägt rum under de drygt åtta decennier som boken spänner över, inte minst under vårt eget 2000-tal. Och det ska sägas på en gång: Den som i den här intervjun söker svar på Olofs syn på dessa förändringar hänvisas med all respekt till vad han själv uttrycker i boken. Boken tar upp några områden som både haft stor betydelse och faktiskt format hans liv och tjänst: Barndom och uppväxtmiljön, församlingen, missionen och så förstås hans roll som ledare för tidningen Dagen under 30 år. Burna av Andens vind Allt binds samma av en enda tråd – kallelsen. Den som han nog tidigt anade och som, utan att han var medveten om det, säkert spelade en roll i hans livsval. Den som blev tydligt bekräftad i det tidiga 50-talets intensiva väckelsevåg som sände ut inte bara honom, utan många jämnåriga, i tjänst, vägledda och burna av Andens vind. 10 blundar inte för det som kunde kännas trångt och begränsande, men vill lyfta fram den välsignelse som min uppväxt har inneburit, säger han. Duktig på språk LIVSKAMRAT. Olof och hustrun Ingalill. Bilden tagen i samband med diamantbröllopsfirandet i februari i år. FOTO: PRIVAT Olof själv skulle kanske kunna beskrivas som en pingströrelsens soldat, en väktare på muren, en stridsman på barrikaderna, en vägvisare och en balanskonstnär i tider av förvirring och hotande dikeskörningar. Men den mest rättvisande benämningen är nog en pingströrelsens tjänare – alltid underordnad kallelsen. Och alltid med den lokala församlingen som bas och nödvändig gemenskap. ’’ Boken inleds, som sig bör när det kommer till memoarer, med en tillbakablick på barndomsmiljön. Han växte upp som ett av flera barn i en musikalisk och trygg familj där tro och församling hörde till livsluften. – Jag försöker beskriva detta så uppriktigt jag kan. Men jag vill också att min erfarenhet kan bli en motvikt till allt negativt som sägs och skrivs om just pingstmiljön. Jag Jag försöker beskriva detta så uppriktigt jag kan... Jag blundar inte för det som kunde kännas trångt och begränsande, men vill lyfta fram den välsignelse som min uppväxt har inneburit. Olof Djurfeldt visade sig ganska snart vara en studiebegåvning lite utöver det vanliga, inte minst när det gäller språk. Och han uppmuntrades att läsa vidare på realskola och läroverk. Så småningom blev det också akademiska studier med sikte på läraryrket i ämnena historia och kristendom. Så kom ju då den där starka, tydliga kallelsen till förkunnartjänst, när han var i 20-årsåldern. Förverkligandet av den innebar till en början att han la ner sina studier, men på frågan om han påverkades i det beslutet av den skepsis mot akademin, som den tidiga pingströrelsen gjort sig känd för, svarar han att något sådant märkte han aldrig av. – Jag kom till Borlänge som medarbetare i församlingen där och det blev praktiskt svårt att fortsätta studierna, säger han. Så småningom återupptog han dem i Göteborg och sedan också i Bryssel. Då med framtiden som missionär i de belgiska kolonierna i Afrika för ögonen. Hans fallenhet för språk, liksom licentiatstudier i socialantropologi blev viktiga verktyg i missionsarbetet, ett i år räknat relativt PINGST.SE NR 3 2015 Åren som missionär i Centralafrika har varit viktiga i Olof Djurfeldts liv och intresset för regionen och missionen har fortsatt hela livet. I början av 60-talet kom Olof Djurfeldt till tidningen Dagen som andreredaktör. När Lewi Pethrus avled 1974 fick han ta över som chefredaktör på tidningen, där han sammanlagt arbetade i 30 år. Olof Djurfeldt visade tidigt prov på god studieförmåga och fick möjlighet att ta studenten, vilket var en stor sak när man växte upp under fattiga förhållanden. Här tillsammans med systrarna Sybil och Anna-Lisa. kort uppdrag men skildrat i boken på ett sätt som vittnar om fortsatt starkt engagemang. Medarbetare till Pethrus Men kanske förknippas Olof Djurfeldt ändå mest med tidningen Dagen. Han kom dit 1965 som närmaste medarbetare till pingströrelsens starke man, Lewi Pethrus, som då hunnit passera 80-årsstrecket. Självklart var det en uppgift han närmade sig med stor respekt. – Relationen med Lewi Pethrus byggde ju på förtroende, säger han. Och Lewi Pethrus var förstås angelägen om att man levde upp till förtroendet och inte underminerade hans ställning. Och det kännetecknar väl allt gott ledarskap, att man måste ha medarbetare som man kan lita på. – Jag kände mig aldrig kringskuren eller övervakad i rollen. Visst hände det väl att vi hade olika uppfattningar, men det var ingenting som påverkade förtroendet. Den som vid läsningen av den här boken förväntar sig avslöjanden om intriger och maktkamper i Pingsts innersta kretsar blir säkerligen besviken. PINGST.SE NR 3 2015 Sådant skvaller ligger inte för Olof Djurfeldt. Men läser man noga – och lite mellan raderna – så kan man nog uppfatta såväl personliga ställningstagande som åsikter. Hans ambition är nu som då enhet och gemenskap inom rörelsen. Den viljan och drivkraften är så tydlig att frågan om han, inte minst som ledarskribent i Dagen, någon gång fått gå emot sin egen övertygelse för enhetens skull, känns relevant. Viktigast söka Guds vilja Olof drar lite på svaret, tycker att frågan är svår att svara på, men betonar att det för honom varit viktigast att framför allt söka Guds vilja och agera efter den, med ansvar och omdöme, både gentemot uppdragsgivare och eventuella kritiker inom egna led, för sådana har ju också funnits. – Det vore ju konstigt annars, säger han, men tillägger att han sällan blivit kritiserad för det han skrivit. – Det har snarare handlat om misstanken att jag och Dagen skrivit utifrån en viss agenda: ”Varför skriver han detta just nu?” Lewi Pethrus kvarstod som chefredaktör till sin död 1974, då Olof efterträdde honom och Dagens ledarsida fortsatte under hans tid att ge utrymme åt såväl inomkyrkliga frågor som opinionsbildning i aktuella samhällsfrågor, inte minst de som rör familj och människovärde. Det är omöjligt att inte nämna kampen mot lagen om fri abort. I backspegeln, när lagen om fri abort är ett faktum, kan man förstås fundera över om det var en kamp mot väderkvarnar. ”Kände mig tom” – När lagen röstades igenom kände jag mig först alldeles tom, erkänner Olof. Men så småningom fortsatte vi med opinionsarbete med fokus på de oföddas rätt, men också med initiativ till stöd för dem som väljer att föda sitt barn, trots svåra omständigheter. – Och ämnet aktualiseras ständigt. Just nu har till exempel frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal kommit upp igen. Samtalet och frågorna lever. Jag känner inte att vi kämpade förgäves. Många i dagens generation av pingstvänner och församlings- ledare känner förmodligen inte igen allt i den pingstmiljö som boken beskriver. Olof Djurfeldt själv känner, å sin sida, inte alltid igen sig i det nya som händer, och påpekar att han kan ha lite svårt för att hänga med i allt. Önskar fler initiativ Men i stället för att ge sig in i diskussioner om generationsklyftor, om verksamhetsmetoder och gudstjänstuttryck väljer han, med omisskännlig diplomati, att citera sig själv ur den egna boken: – Jag får ständigt påminna mig om att visst vet jag hur det var att vara ung för 60 år sedan, men det är de unga som är experter på hur är att vara ung i dag. Men ett par önskningar inför framtiden kostar han på sig: – Jag önskar att man också framöver, i de nya samverkansformerna, slår vakt om församlingarnas frihet och vikten av att ta ansvar för, och stötta, varand ra. Och jag önskar mig lite mer initiativkraft – sådant som de gemensamma konferenserna i sin tidigare form kunde förlösa och bejaka. KERSTIN KLASON 11 SVERIGE Tre generationer Vi möter tre generationer Nyman; Fred, 80 år, Jan-Erik, 59 och Benjamin, 30. Tre generationer missionärer, med Tanzania som gemensam nämnare. De visar en tydlig ömsesidig respekt när de pratar om missionärsrollen, kallelse och lärdomar. På frågan ”Finns det verkligen ingenting ni är oense om?” svarar de med ett stort skratt: – Näe! 1963 kom Fred och Gunnel Nyman för första gången till Tanganyika (som det hette då) med sonen Jan-Erik. Efter drygt tio år startade Fred IBRAs radioarbete i landet, något som från början även Jan-Erik engagerade sig i. Till i dag är det mediemission i Tanzania och grannländerna som Jan-Erik ägnar sig åt som IBRAs regionledare. Fred och Gunnel har pendlat mellan Sverige och Tanzania och innehaft olika ansvar. Benjamin föddes i Tanzania och har i princip bott där under hela sin barn- och tonårstid. Efter några år av utbildning och jobb i Finland återvände han 2010 till Tanzania för att under ett år jobba i IBRAs musik- och ljudstudio i Arusha. De senaste åren har han och frun Rebecca bott i Sverige där Benjamin driver ett eget musikproduktionsbolag, men minst en gång om året återvänder Benjamin till Tanzania. Missionen har förändrats De här tre männen kan alla identifiera sig som ”missionärer”, men de konstaterar att synen på missionärens roll har förändrats under årens gång. När Fred var ung handlade det mycket om att göra mycket själv, ”få smuts under naglarna” och bygga upp verksamheter. I dag är de tre generationerna överens om att man som missionär framför allt bör ha en rådgivande roll och kunna mobilisera andra. En missionär måste ha 12 visioner, vara flexibel, följa med sin tid och anpassa sig efter kulturen. – Att dela liv, tro och passion med de människor som finns på plats är jätteviktigt, menar Benjamin. Jag tror att vi som missionärer och nationella ska göra allt tillsammans ”bega kwa bega” (swahili: skuldra vid skuldra) … När vi är från olika kulturer och har olika gåvor då tror jag vi kan bygga Gudsriket på det bästa sättet. De äldre håller med. ”Sett min far som förebild” – Jag har alltid sett min far som en förebild, säger Jan-Erik. Pappa har alltid varit helhjärtad, äkta. Att tjäna Gud har aldrig bara varit en tjänst för far, det har varit ett liv. Det har jag velat föra vidare till Benjamin; äktheten. Att inte eftersträva en karriär och egen vinning utan att göra det man känner att Gud vill man ska göra. – Det kan jag skriva under på, säger Benjamin. Jag har lärt mig väldigt mycket av pappa och farfar! Jag har sett två generationer framför mig där välsignelser följt i deras spår, trots svårigheter har jag sett frukten av arbetet. Det finns massor av folk som Gud aldrig hade fått tag på om det inte funnits människor som velat gå! Dom har också lärt mig att Gud och familjen alltid kommer först! Jag har aldrig upplevt att missionen är viktigare än familjen. Däremot att Gud och visionen är viktigare än karriären, det egna jaget, vilket gör det lite jobbigt för mig ibland! ”Fungerat att lita på Gud” Benjamin är den ende med en formell lång utbildning (ljudingenjör), vilket de andra kompenserat med att lära sig själva – och tro på Gud. – Jag har litat på det som står i Psaltaren 1 om den som läser Guds ord: ”Han är som ett träd planterat nära vatten … Allt vad han gör går väl.” Det har hållt genom åren att lita på Gud! säger Fred. – Det har jag också fått med mig, säger Benjamin. Man är så ofta otillräcklig, men det har fungerat för pappa och farfar att lita på Gud. Benjamin är glad över arvet från de äldre, men finns det ingen avigsida? – Det skulle väl vara att pappa alltid har jobbat för mycket och även jag lätt hamnar i det träsket, säger han skrattande. – ”There is so much to do and so little time …” inflikar Fred. Ibland har väl bördan av och intresset för arbetet gjort att vi förlorat en del av gemenskapen med familj och vänner. Passionerade för jobbet – Ja, det är väl lite av ett prob lem att vi är så passionerade för jobbet att det behövs en fru som bromsar oss, menar Jan-Erik. Det är alltid för mycket jobb och för lite folk. Men hos oss tre funkar det så att vi hittar alltid mer jobb om det kommer mer folk till arbetet. – Ja, det är ett släktdrag som inte hoppat över någon generation, konstaterar Benjamin torrt. Och ler. Jag får aldrig veta vad de respektive fruarna Gunnel, Hanna och Rebecca säger om detta. Mer än att de ser till att de tre generationerna träffas – i Sverige eller i Tanzania – och då får arbetet stå tillbaka för gemenskap. Kallelse i unga år För samtliga; Fred, Jan-Erik och Benjamin är längtan att följa Guds vilja stor. – Redan när jag var 14 år upplevde jag en kallelse, säger Fred. Vare sig jag arbetat som evangelist, eller med litteratur och massmedia är det valspråket ”Att nå så många som möjligt, så fort som möjligt” som drivit mig. Den längtan som Gud lade ner i en ung killes bröst håller än i dag, när jag är 80! MISSION I BLODET. Jan-Erik, Benjamin – När vi fick förfrågan om att starta radioarbetet i Tanzania sade Janne att samtidigt som jag och Gunnel upplevde kallelsen till detta, samtidigt upplevde han att det också skulle bli hans kallelse. Hur gammal var du då Jan-Erik? – Det var 1973, så jag var 17–18 år då, svarar Jan-Erik. Men sen blev jag jätterädd. Jag tänkte ”Är det bara jag, eller Gud som vill detta?” Förr fanns det någon idé om att tjäna Gud skulle vara motigt, men jag ville ju! Men varför skulle Gud PINGST.SE NR 3 2015 missionärer och Fred Nyman, tre generationer med missionen gemensamt. tvinga mig till något jag inte vill? – När jag var i ”karriäråren” kunde jag snegla mot dom som lyckats bra i livet, dom som tjänade mycket pengar och tänka att jag hade också kunnat ha en bra karriär, men samtidigt har jag aldrig ångrat mitt val. Dröm att jobba med musik – Men jag tycker karriär kontra kallelse absolut är en svår fråga! säger Benjamin. Min dröm är att jobba med musik. Om man ska göra det på en hög nivå PINGST.SE NR 3 2015 och få någon inkomst av det gäller det att gå ”all in” annars kan man strunta i det. Det är antingen det eller mission. Jag vill inte helt satsa på mission om inte både jag och Rebecca har en ”full kallelse”. Men om vi båda hör ”Nu ska ni gå!” då är jag beredd att ge upp min musikkarriär. Det skulle inte vara svårt bara jag vet när, var och hur! – Där kommer Gud att leda steg för steg, intygar farfar Fred. Gud bygger broar under oss när vi tar steg i lydnad! Liksom ränderna aldrig går FOTO: MARIA LEVANDER ur en zebra verkar missionen aldrig gå ur Nymans även om det just nu bara är Jan-Erik av de tre generationerna som bor permanent i Tanzania. Fred bor i Falköping och Benjamin i Strängnäs. – Personligen kan jag inte göra så mycket mer, jag är för gammal. Men i hjärtat är jag inte så gammal, konstaterar Fred. Fullt engagemang Benjamin och Jan-Erik skrattar, eftersom de vet att farfar/ pappa Fred är engagerad i Pingstkyrkans internationella café, har dragit igång ett arbete med coacher på en skola och predikar, håller bibelstudier och årligen återvänder till Tanzania. Han är missionär var han än är, en inställning som även barnbarnet har: – Jag vet att mitt kall är musik och människor som jobbar med musik, konstaterar Benjamin. Än så länge, innan Gud säger något annat, ser jag det som mitt kall att jobba med dom här i Sverige. MARIA LEVANDER 13 VÄRLDEN Annas företag försörjer familjen Anna Mshiu, 41 år, har blivit änka. Gravstenen i marmor finns på tomten. Hon rengör den varje dag. Saknaden efter maken är oändlig. Trösten är att vare sig Anna eller barnen lider någon ekonomisk nöd. Annas nystartade företag försörjer dem. Smycket runt hennes hals är gjort av trä och färgat kokosnötsskal. Det matchar perfekt till den starkt gula klänningen. Hon har öga för det som är vackert. Hennes engelska är god, men hon gödslar inte med orden. Anna personifierar den tanzaniska kvinnan, som tycks vara skapt till att bli uppfinningsrik entreprenör. Samtidigt är hon tillbakadragen, säger att den största vinsten med företagandet är att hon numera har råd att hjälpa andra, änkor och sådana som har det svårt. Populärt kafé Anna bor i Usa River, ett större samhälle mellan Arusha och Moshi som blivit populärt bland volontärer. På byns kafé, Tanzhands, flockas mzungo – som vitingar kallas här – med sina datorer och smarta telefoner. De hoppas kunna komma åt en någotsånär pålitlig internetanslutning. Kaféet drivs till förmån för personer med funktionsnedsättningar och har stöd från tyska ambassaden i Dar-es-Salaam. Det är inte bara Sverige som förmedlar volontärer och biståndspengar till Tanzania, 800 miljoner i år. Ändå är det mycket som ser mörkt ut. Arbetslösheten ligger på 30 pro14 hället omvandlas till tjänstesamhälle behövs driftiga entreprenörer. Annas företagande syns överallt i hennes hem. Scarfar och sjalar ligger prydligt hopvikta i soffan och i rummet bakom står en vävstol där hennes anställde, en ung man, smäller med bommen så ofta att han kan väva flera scarfar om dagen. Ökad produktion VD. Entreprenörskursen, som drivs med stöd av PMU, gav Anna möjlighet att bli egen företagare. FOTO: PERNILLA WAHLMAN cent och även om grundskolan är gratis på pappret, tvingas föräldrarna bygga skolan och förse eleverna med uniform, mat och skolmaterial. Anna är fyrabarnsmamma och när maken gick bort, helt oväntat, såg livet tufft ut för henne. Begravt maken på tomten För att hon skulle kunna ha kvar sitt hus och sin tomt har hon begravt maken på tomten. Seden säger att marken och huset är mannens, när han dör kan änkan tvingas lämna det ifrån sig. Men nu är maken kvar på tomten och därmed kan hon också bo kvar. I detta läge blev entreprenörs kursen för kvinnor, som drivs med stöd från PMU, en välbehövlig nystart för Anna. Många vittnar om att affärsverksamhet är lönsamt i det nya Tanzania, medan jordbrukssam- Anna berättar att produktionen ökat betydligt sedan hon vågade anställa. Utanför huset sitter en annan man och tillverkar sandaler, själv jobbar hon och döttrarna med smycken i naturmaterial. Anna är vd:n, som gör budget, betalar löner och bedömer lönsamheten i de olika verksamheterna. Hon har ingen dator eller internetanslutning, men i en manuell kassabok visar siffrorna exakt vad som kommer in och vad som går ut. – Jag är så tacksam över att kunna bekosta barnen skolgång. Den äldsta är nu klar med gymnasiet och genom mitt företagande har jag också kunnat anställa två personer. En äldre kvinna från kyrkan ler ett tandlöst leende mot oss. Hon är inte anställd men hon trivs bra här hos Anna, där både hon och ett barnbarn får omsorg, mat och sällskap. – Det är det allra bästa, säger Anna. Genom mitt företagande kan jag hjälpa andra både ekonomiskt och med mina kunskaper uppmuntra andra att starta företag. MAJKEN ÖST-SÖDERLUND KREATIV ENTREPRENÖR. Änkan Anna Kunskap Fattigdomen ska bekämpas med kunskap. Tanzaniska kvinnor sjuder av företagsamhet och livskraft. För närmare fem år sedan startade det första projektet med 120 kvinnor, varav 95 procent nu har egna företag. I dag når man 1 800 kvinnor i landet. PMU, Pingstsamfundet FPCT och dess kvinnoförbund UWW står bakom tillsammans med Leksands Pingstförsamling som också får stöd från Siljansnäs Frikyrkoförsamling, pingstförsamlingen i Jönköping och nätverket SneTz. PINGST.SE NR 3 2015 a Mshius nystartade företag försörjer idag hela hennes familj och dessutom får hon pengar över att hjälpa andra. FOTO: PERNILLA WAHLMAN bekämpar fattigdom i Tanzania Den första etappen av projektet visade sig vara mycket lyckosam. Det vände sig till de fattigaste på landsbygden och innehöll information om hälsa, om genderfrågor, om kvinnors rättigheter, om barn- och hälsovård, om kvinnlig omskärelse och framförallt gav den kvinnor kunskap om företagande. Öppnade för möjligheter att kvinnor själva kunde försörja sig och sin familj. Förutom seminarier erbjöd projektet också mentorer och rådgivning. Tanken var att alla som fått kunskap och information sedan i sin tur skulle PINGST.SE NR 3 2015 starta grupper där de gav kunskapen vidare. Starka kvinnor – Jag är mycket imponerad av Mariam och Anna, som verkligen visar hur starka kvinnorna är och hur de kunnat, på kort tid, bygga upp blomstrande företag, säger Britt-Marie Laurell som är en av initiativtagarna. – Detta är mission i vår tid, att inte bara ge pengar utan att ge verktyg för att kvinnorna själva ska kunna skaffa pengar. När den första etappen av projektet inleddes var det 51 procent av kvinnorna som inte hade en aning om hur HIV/aids smittade och hur man skulle skydda sig mot det. Efter seminarierna visste 95 procent hur de skulle skydda sig för att inte bli smittade. Oväntade problem Ruth Ayo som är projektledare i Arusharegionen berättar att bara fem procent av kvinnorna som gått steg 1 i utbildningen, 120 stycken, har misslyckats med att starta egna företag. Anna Kalunzi, som varit med och skrivit projektansökan säger att det finns problem som vi svenskar kanske inte alltid tänker på. Att inflationen i Tanzania fullständigt galopperar, den summa som de ansökte om är redan betydligt mindre värd. Och även om kvinnorna får alla sina kostnader, mat och resor, betalda när de går kurserna finns det många som inte har pengar att komma till kursen därför att de helt enkelt inte kan förskottera bussbiljetten. – Vi jobbar med de, som lever i allra största fattigdom, säger Anna. Därför är resultatet också så fantastiskt. MAJKEN ÖST-SÖDERLUND 15 REPORTAGE RESA LARS-GÖRANS TILL ETT ORDNAT LIV Alkoholen kom tidigt in i Lars-Görans liv. Den styrde det mesta ända tills kroppen tog så mycket stryk att han insåg att han måste ha hjälp. Men resan till ett ordnat liv har inte varit helt spikrak. Nu säger han: – Jag vill göra det som är min egen kallelse. Och det är att hjälpa andra på samma sätt som jag själv har fått hjälp. 16 Sensommarkväll. Värmen dröjer sig kvar bland uteplatsens lummighet. På räcket prunkar pelargonerna. Lars-Göran Isenborg, 45, tar en slurk ur kaffekoppen. Inne i lägenheten håller Hanna på att natta Neo, två och ett halvt år. Samma dag har de kommit hem till Ekerö från Kristinehamn, från begravningen av Lars-Görans syster Nina. Hon har gått bort efter en längre tids kamp mot cancer. Mitt i sorgen finns ändå tacksamheten över att hon hann vara med på Hannas och LarsGörans bröllop. Då var det maj och skir grönska. I Mälarökyrkan dukades kyrksalen om till festlokal. Sånger framfördes av Hannas systrar och vännen Joakim, och det hölls tal av gamla LP-vänner. LARS-GÖRAN OCH HANNA hade träffats ett år tidigare. Kärleken var omedelbar och stark, trots att de båda hade mycket i sina ryggsäckar. Och så var det Hannas två pojkar, Dylan och Neo. Dylan, som ska fylla 9 år, har en pappa som han träffar regelbundet, men det har inte Neo. – Jag hade i omkring 20 år gått med en sorg över att jag inte blivit pappa, säger Lars-Göran. Neo kommer ut på balkongen iförd endast pyjamaströja. – Säg god natt till pappa, säger Hanna. Neo kryper upp i den stora famnen. Det finns ingen tvekan om att de här killarna har funnit varandra. Lars-Görans egen pappa avled för 18 år sedan. – Pappa var alkoholist. Och det var alltid jag som fick stryk när det hände saker hemma, trots att jag inte hade gjort något. Mamman kommer från Finland. LarsGörans två äldre syskon, en bror och en syster, hade olika fäder från olika länder. Brodern fick han aldrig träffa, och nu är också han död. Farmodern bodde också hemma hos familjen. Hon dog när Lars-Göran var åtta år, och då skilde sig föräldrarna, på grund av pappans långvariga alkoholmissbruk. I OCH MED SKILSMÄSSAN lämnade famil- jen också gemenskapen i Pingstkyrkan i Kristinehamn som de hade tillhört sedan Lars-Göran föddes. Där hade både LarsGörans föräldrar och hans storasyster döpt sig några år tidigare, och Lars-Göran hade gått i söndagsskola. – Jag vet inte varför de lämnade, säger Lars-Göran. På den tiden kanske det inte sågs med blida ögon att en kvinna lämnade sin man? Det var också då han började röka och snusa. – Jag gömde grejerna i en sotlucka i gången, minns han. Men mamma märkte det förstås ändå. Hon var jättearg på mig. Men jag brydde mig inte om det. Några år senare, när han var 12, drack han alkohol för första gången. – Jag och en kille som var ännu yngre tävlade om att få dricka slurken ur de stora grabbarnas ölburkar. I 15-ÅRSÅLDERN BÖRJADE han med ännu starkare drycker, och under de följande åren experimenterade han med att sniffa lösningsmedel, lim och bensin. Han prövade också hasch under några år. – Mamma fick slita upp mig ur sängen varje morgon. Jag hade ingen normal skolgång utan gick i specialklass från ettan till nian. Jag hade 1,8 i slutbetyg. Det enda han kom in på med det betyget var verkstadsteknisk linje. Där tog han sig i kragen och lyckades gå ut med 3,0. Men tillvaron handlade bara om att överleva. När han var 21 träffade han Inger, som blev hans första flickvän och sambo. Inger PINGST.SE NR 3 2015 EN ANDRA CHANS. ”Jag vill hjälpa andra på samma sätt som jag själv fått hjälp,” säger Lars-Göran Isenborg. var rullstolsburen, och Lars-Göran blev hennes assistent. Dessutom hade han olika jobb, som målare, elevstödjare och inom verkstadsindustrin. Även Inger jobbade. Tillsammans hade de god ekonomi. – Jag följde vintipsen på TV4, och allt som Bengt Frithiofsson rekommenderade köpte jag sex flaskor av. Lars-Göran ler och ruskar på huvudet. – Jag planerade förrätt och varmrätt med olika vinsorter till bara för att få dricka så mycket som möjligt. EFTER FEM ÅR SA Inger ifrån. Men Lars- Göran förstod inte vad hon menade utan fortsatte. Relationen höll ändå i ytterligare fyra år. – Jag skulle iväg och spela innebandy när hon sa att det var över. Jag åkte iväg ändå, och i bilen insåg jag att det var slut. Då bröt jag ihop. När han blev ensam eskalerade LarsGörans alkoholproblem. Det fanns ingen att hålla uppe skenet inför längre. Han började bete sig ursinnigt när han var full, och om någon sa att han skulle sluta dricka kunde han utan vidare slå ner den. På vårkanten 2004 inledde han en ny relation. Det var finanskris och ont om jobb, och han började på folkhögskola för att kunna ta ut studielån och på så sätt finansiera sitt drickande. Kvinnan han träffade var gift och hade PINGST.SE NR 3 2015 två barn, men det var ingenting han brydde sig om. – Moralen fanns inte där. Relationen pågick under ett halvår, men när hösten kom gick hon trots allt tillbaka till sin man. Lars-Göran föll ner i ett svart hål. – Jag började dricka kopiöst varje dag. Vid det här laget hade kroppen börjat ta stryk av drickandet. – En morgon vaknade jag i källaren i mitt hus. Jag bodde på tredje våningen. Där låg jag, nerkissad, och hade ingen aning om hur jag hade hamnat där. Händelsen fick honom att börja fundera. Han ringde upp en kompis som hade varit nykter i ett år. Kompisen sa: ”Ring socialtjänsten, sök hjälp”. ’’ Jag skulle iväg och spela innebandy när hon sa att det var över. Jag åkte iväg ändå, och i bilen insåg jag att det var slut. Då bröt jag ihop. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND Lars-Göran fick plats på en behandling som skulle börja veckan därpå. – Först var jag lite sur för att jag inte fick åka på behandlingshem. Men om man klarar av en behandling på hemmaplan är chansen mycket större att man också klarar av ett nyktert liv sedan. DEN 1 DECEMBER 2004 är hans nykterhets- datum. Sedan dess har han varit helt alkohol- och drogfri. Men behandlingen var jobbig. Man skulle redovisa olika uppgifter, och Lars-Göran kollade med sina gamla kompisar och gjorde som de sa. – Jag var som en skolpojke som ville visa mig duktig. Vid ett tillfälle frågade terapeuten: ”Hur mycket av det där är ditt eget? Gå hem och gör om uppgiften!” – Då rasade jag ihop. Men det var också då jag släppte in Gud. Att upptäcka en andlig dimension är en del av tolvstegsprogrammet, ett välkänt behandlingsprogram som har hjälpt många missbrukare världen över. För Lars-Göran var det naturligt att öppna sig för den andlighet han hade erfarenhet av från barndomen. Och nu lämnade han över allt till Gud. – Jag bad till Gud: ”Hjälp mig när jag skriver så att jag inte suddar ut ett enda ord.” Och sedan skrev jag ner precis allt, hur smärtsamt det än var. 17 REPORTAGE FAMILJ. I maj gifte sig Lars-Göran med sin Hanna, i Mälarökyrkan på Ekerö. I samma behandlingsgrupp fanns AnnCatrin, en tidigare narkoman. En dag berättade hon att hon skulle låta döpa sig. LarsGöran frågade om han fick följa med. Och så kom han tillbaka till Pingstkyrkan, där han inte hade varit på så många år. ANN-CATRIN BJÖD med honom till LPmötena i kyrkan. Lars-Göran gick dit. – Jag var på väg in till fikat, jag ville bara ha kaffe och smörgås. Men rakt fram fanns ett rum där de hade förbön. Där inne satt Rakel och Signe, LarsGörans gamla söndagsskollärare, på varsin stol med en tom stol mellan sig. Och trots att huvudet ville att han skulle gå åt höger, mot kaffedoften, bar benen honom rakt in till den där tomma stolen. – Får vi be för dig? frågade damerna. Lars-Göran sa nej, han orkade inte med någon bön. Men plötsligt hade de lagt händerna på honom och bad ändå. LARS-GÖRAN FORTSATTE att gå på LPsamlingarna. Till en början brukade han komma precis i slutet av mötena. – Det där med sångerna och vittnesbörden intresserade mig inte då, säger han och ler. Men med tiden började han komma allt tidigare på kvällarna, och så småningom var han med på hela mötena. Under våren 2005 var det flera i gruppen som döptes. Lars-Göran var med varje gång. Och varje gång kände han samma plåga. Det slet inom honom. – Jag kände ”jag vill inte, jag vill inte”. Samtidigt var det någonting med dopet som lockade honom. Det var de där orden, om det gamla och det nya. Det var den där 18 sången som sjöngs, ”… och aldrig mer tillbaka gå.” Vid det femte dopet kom Signe och satte sig bredvid honom på bänken. ”Nu, Lars-Göran, är det dags”, sa hon. ”Nu ska vi be frälsningsbönen.” Och Lars-Göran svarade: ”Ja, det ska vi.” Efteråt kände han sig tom. Men det var en tomhet fylld av frid och ett starkt lugn. På ett LP-läger i Säffle bestämde han sig, och hemma i Kristinehamn gick han en tre veckor lång dopkurs. Sedan var det hans egen tur att gå nerför trappstegen i dopgraven. HÄR BÖRJAR ETT NYTT kapitel i Lars- Görans liv. Han bestämmer sig för att utbilda sig till behandlingsassistent, och klarar kursen på bästa sätt. Men något betyg får han inte ut, eftersom Kriminalvården inte godkänner före detta missbrukare. Samtidigt har han en längtan efter att fördjupas i sin tro. Lars-Göran blir antagen på PTS och får läsa teologi under ett år. – Det var en brottning för mig, säger han. Jag hade otroligt svårt med den engelska litteraturen, och jag fick bara godkänt på två av kurserna. Det kändes som ett misslyckande. Han föll ner i gamla grubblerier om att inte duga, inte vara god nog. – Allt kändes bortkastat. Men i stället för att fortsätta på PTS komhan in på Kaggeholms folkhögskola och kunde läsa upp sina gamla betyg och fick tag i ett boende på Helgö. NYA REGLER FÖR behandlingsassistenter gjorde att han fick ut sitt diplom i efterhand, och han fick jobb på behandlingshem på Färingsö. FOTO: MARCUS FRIBERG-ISENBORG Och han började gå i Mälarökyrkan, den lokala församling han bor närmast. SAKTA STABILISERAR SIG LIVET. Han går med i ansvarsgrupp och närgrupp. Blir under en period sjukskriven för stressrelaterade problem, men kommer tillbaka. Börjar sjunga i den nystartade kören Birka Gospel Väst. Och det är där han träffar några trevliga tjejer, som har en ovanligt trevlig syster som heter Hanna. Hon kommer på en av körens konserter, de sitter vid fikabordet tillsammans, Lars-Göran bjuds med på en hockeykväll framför tv:n. Och passionen slår till. Under det senaste året har Lars-Göran arbetat med att starta och driva en LP-kontakt i Upplands Väsby. Det var med viss tvekan han gick in i det. – Jag var rädd att det skulle bli för mycket för mig när jag precis hade återhämtat mig efter sjukskrivningen. Och när projekttjänsten avslutades ett år senare, i juli 2015, var Lars-Göran åter sjukskriven. SENSOMMARKVÄLLEN HAR blivit kylig, och det börjar mörkna i buskagen utanför lägenheten där han nu bor med Hanna och pojkarna. Omställningen från att leva ensam till att ha familj, från Olsson till det nya efternamnet Isenborg, och till att ha två pojkar att anpassa sig efter har inte varit enbart enkel. Men blicken glöder. Lars-Göran lägger handen mot bröstet. – Kallelsen, den finns här, säger han med eftertryck. Jag vill inte längre jämföra mig med andra. Jag vill göra det som är min egen kallelse. Och det är att hjälpa andra på samma sätt som jag själv har fått hjälp. CAROLINA KLINTEFELT PINGST.SE NR 3 2015 Konferens för ungdomsledare Ungdomspastorer och ideella ungdomsledare från hela landet är målgruppen för konferensen Kallad, som hålls i Linköping den 20–22 november. Inbjudare är sex olika barn- och ungdomsorganisationer, bland andra Pingst ung. En unik möjlighet till praktisk ekumenik, alltså. Ledare i kyrkornas ungdomsarbete står inför stora utmaningar. Hur ska en ny generation vinnas för Kristus? Hur kan nya människor och subkulturer nås? Hur kan man brinna utan att bli bränd? Konferensens fokus kommer att ligga både på ledarna själva och på uppdraget att vinna andra. Bakom konferensen står förutom Pingst ung också SAU (Svenska Alliansmissionens ungdom), SALT (Barn och unga i EFS), Evangeliska frikyrkan, Equmenia, Frälsningsarmén samt Sionförsamlingen i Linköping, som står värd för konferensen i sina nya kyrka Cupolen, som också rymmer en stor konferensanläggning. En rad seminarier kommer att hållas under konferensen. Rubrikerna på dem är Nya församlingar för att nå nya människor, Internationellt lärjungaskap, För MER INFO. Konferensen har en egen hemsida, där all information finns samlad, liksom anmälningsmöjligheter. att nå dem – förstå dem!, Kyrka och idrott – problem eller möjlighet?, Jesus i Centrum i Sveriges största kulturform!, Kyrkan och skolan, Ny mark – om att arbeta med mångfald i ett mångkulturellt område, Läger – metod eller mötesplats? Många talare En hel rad talare medverkar, både i större och mindre samlingar. Några av dem är Andreas Nielsen, Carin Dernulf, Mikael Celinder, Hanna Möllås, Olof Edsinger, Helen Jaktlund, Lars Svensson, Samuel Hummerdal, Jenny Bergh, Edward Sköllerfalk, Anders Parment och Jonas Melin. Konferensen har en egen hemsida, www.kallad.se, där all information om tider, platser, upplägg och talare finns samlad, liksom anmälningsmöjlighet. Fram till och med 30 september finns ett antal platser vikta för deltagare från respektive inbjudande organisation. Därefter släpps anmälan fri, om det fortfarande finns platser kvar det vill säga. Det kostar 595 kronor att delta i konferensen, som inleds på fredagseftermiddagen och avslutas med en gudstjänst på söndagsmorgonen följd av lunch för alla deltagare. ULRIKA RAMSTRAND Rekordmånga döpta 2014 Antalet döpta som rapporterades av pingstförsamlingarna var förra året det högsta antalet sedan 1994, inte mindre än 1 710 personer! Det kan man bland annat läsa i Pingströrelsens årsbok 2015, som nyligen kommit ut. I årsboken finns en uppdaterad adressbok för landets pingstförsamlingar, färsk statistik, 24 PINGST.SE NR 3 2015 sidor årskrönika, hemgångna, mission och en hel del annat. Årsboken trycks i en upplaga av 1500 exemplar varav den största delen går till församlingar och privatpersoner som abonnerar samt anställda i Pingsts verksamheter. Sedan förra årets utgåva har 13 församlingar upphört. Fyra nya församlingar har tillkommit och två ekumeniska församling- ar bildats. Många församlingar söker nya sätt att organisera sig och därför finns ett tillägg i inledningen till statistiken om att detta bör beaktas när siffrorna tolkas. Den sista december 2014 hade Pingströrelsen 446 församlingar med 84 307 medlemmar, det är en minskning med 416 medlemmar från samma tidpunkt föregående år. Antalet döpta som rapporterades av pingstförsam- lingarna var 1710 personer – det högsta antalet sedan 1994! Underlaget för statistiken framställs genom att de lokala församlingarna efter årsskiftet skickar sina uppgifter till Pingst där de sammanställs. Den nya årsbokens omslag innehåller bilder från den ungdomspastorsresa till Egypten och Etiopien som Pingst arrangerade förra hösten. 19 SVERIGE KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet Ledarskap och samverkan D et händer något märkligt i vår trädgård. Vi har nästan inga äpplen på vårt bästa äppelträd som brukar digna av frukt. Jag pratade med en förstå-sig-påare. Han sa att det var så kallt när det trädet blommade att nästan inga insekter vågade eller hann sig ut. Tänk att det behövs samverkan för att det ska bli god skörd. Kanske är det inte så märkligt eftersom samspel och gemenskap är en grundton i den kristna berättelsen. Hela skapelsen, även vårt äppelträd, bär detta gudomliga DNA. Gud själv gestaltar den perfekta gemenskapen inom sig själv. Fader, Son och Ande är en evig treklang som harmonierar och samspelar och ur denna gemenskap växer hela skapelsen fram. Gud talar inom sig själv och säger: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” Att likna Gud är att leva i och odla gemenskap. DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN präglas av detta gudomliga samspel. Bibeln talar om hur Gud fogar oss samman till en kropp där olika delar hjälper och stödjer. Visst har varje person sin egen tro, förmåga och funktion men det är tillsammans vi blir det vi är tänkta att vara. Samma sak gäller ledarskapet. Vi ser hur Mose behövde Aron, hur Petrus och Paulus kompletterar varandra och hur församlingens ledare beskrivs som olika gåvor och funktioner som samspelar. Ibland uppfattas ledarskap som att EN person blir ledare med stort L men gott kristet ledarskap lever enligt den gudomliga principen om gemenskap och samspel. UTVECKLINGEN INOM PINGST har de senaste åren hand- lat mycket om att vi växer tillsammans. Pastorsgemenskapen har stärkts genom initiativ som Pastorsakademin och Pingst Pastor. Förra hösten avslutades Pingst Ledarutveckling, ett tvåårsprojekt där flera tusen ledare från en mängd församlingar delade erfarenheter och utmanade varandra att fortsätta bygga Guds församling. I samma anda öppnas nu nätverket Pingst Ledare, ett nätverk för alla med olika ledarfunktioner i Pingsts församlingar. Vi tror att samverkan gör oss starkare, ger bättre förutsättningar för skörd och kanske viktigast bäst återspeglar Gud själv. ULRIK JOSEFSSON Verksamhetsansvarig, Pingst Utbildning PÅ RAD. Dop i havet vid Gullbrannagården. 31 döpta på Årets LP-konferenser hölls även den här sommaren på Gullbrannagården söder om Halmstad, på Drakudden utanför Stockholm och på Hotell Lyktan i Arjeplog. Konferenserna hade ”Jesus i centrum” som tema. Sammanlagt deltog mellan 750 och 800 personer i konferenserna. Ännu fler skulle ha velat vara med, men på grund av utrym- TAR TON. Sångstund i Arjeplogs kyrka under den nordliga konferen- sen. 20 messkäl måste deltagarantalet begränsas. Vid de dopförrättningar, som hölls i samband med konferenserna lät 31 personer döpa sig till Kristus. En vanlig konferensdag är fylld av aktiviteter från morgonbönen klockan 7.30 till sena nattcaféer och konserter. Det anordnas speciella samlingar för barnen, parallellt med bibelstudier och andra samlingar för de vuxna. FOTO: BÖRJE DAHLKVIST PINGST.SE NR 3 2015 FOTO: ANDERS HÄLLZON årets LP-konferenser GLADA. Högtidsstund under konferensen i Arjeplog. PINGST.SE NR 3 2015 FOTO: JAN BERGLUND 21 UNDERVISNING Trygghet inför döden Therese Liljeblad skriver: För en troende innebär döden fortsatt gemenskap med Jesus Kristus. P å spårvagnen här i Göteborg möttes resenärerna under våren av reklamen: ”Vi vet vad som händer efter döden”. Poängen för en juristbyrå var att lyfta kunskapen inom juridiken och inte att svara på vad som händer med den avlidna efter döden i existentiell mening. Reklamens ordval ville väcka intresse och var ett uttryck för att människor idag brottas med frågorna om döden och söker svar. Frågan om vad som händer efter döden är aktuell i alla tider eftersom varje människa står inför det faktum att vi alla någon gång ska dö. DEN KRISTNA TRON LÄR ATT Gud har för- berett en tillvaro där människan kan få leva ett evigt liv tillsammans med honom. Men vad är det som egentligen händer när en troende dör? Detta är intressant och jag levde med dessa frågor på ett särskilt sätt i våras då jag skrev en uppsats kring ämnet Paulus och döden. En bibeltext som jag studerat i vilken Paulus talar om döden är Första Thessalonikerbrevet 4:13–18. Låt mig dela med mig av några tankar utifrån texten. ”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.” 22 Therese Liljeblad är ungdomspastor i Pingstförsamlingen Västra Frölunda och tog i våras examen vid Akademi för Ledarskap och Teologi. Döden är inget hinder för att vara med vid Jesu återkomst. I Apostlagärningarna kan vi läsa om när Paulus är på missionsresor och grundar församlingar. Under Paulus andra missionsresa (Apg 15–18) kom han till Thessalonike. Befolkningen där var främst greker, men det fanns också andra folk såsom exempelvis judar. Paulus besökte synagogan och predikade frimodigt om Jesus som Messias. Flera kom till tro på Jesus, både judar och greker, och en församling grundades. NÄR HAN RESTE VIDARE fick han senare rapport därifrån och det verkar som att några av de troende i Thessaloniki hade dött sedan Paulus lämnade dem. Det fanns en viss oro för att de avlidna skulle missa Jesu återkomst. Paulus ville försäkra dem om att de som har dött ska uppstå först och sedan de som fortfarande är i livet. Döden är alltså inget ’’ Som troende kan vi vara helt trygga inför döden. Även om vi inte vet exakt vad det innebär så kommer vi vara tillsammans med Jesus. hinder för att vara med vid den stora festen, Jesu återkomst. Jesu död och uppståndelse är vårt hopp. Den grekiska synen på döden innebar en separation mellan människans kropp och själ. I detta liv är själen helt bunden till kroppen och kallad att betrakta verkligheten genom kroppen liksom genom ett fängelsegaller. Vid döden frias själen från kroppen på ett sätt som beskrivs som att befrias från bojor. FÖR ROMARNA, SÅ ÄVEN för grekerna, var den avlidne beroende av att begravningen utfördes på rätt sätt som försäkrade den avlidnes överlevnad. Att inte bli begraven alls innebar risken att inte tas upp i gemenskapen utan gå igen bland de levande människorna. I Gamla Testamentet förstår vi att även i den judiska bakgrunden var begravningen betydelsefull. Det grekiska tänkandet med åtskillnaden mellan kropp och själ var dock främmande i den hebreiska mentaliteten. I Gamla Testamentet finns profetiska texter om Messias som skulle komma och lidandet skulle ställas till rätta. Till mottagare med dessa olika bakgrunder skriver Paulus brevet till församlingen. I TEXTEN FINNS INTE spår av att vissa riter skulle vara nödvändigt för livet efter detta. Paulus talar inte emot en hedersam begravning, men det avgörande verkar vara något helt annat, enligt vers 14; Jesu död och uppståndelse! Oavsett hur mycket jag studerar handlar alltid det avgörande om vad Jesus har gjort. Försoningen med Jesu död och uppståndelse står i centrum och det är vårt hopp. Jesus kom till en förlorad och trasig värld för att ge oss evigt liv. Johannesevangeliet 3:16 beskriver att ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”. PINGST.SE NR 3 2015 ”Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.” FOTO: ULRIKA RAMSTRAND För en troende innebär döden fortsatt gemenskap med Jesus Kristus. Vad händer när en troende dör? Vilket tillstånd inträder vid döden? Vi kommer få en uppståndelsekropp när Jesus kommer tillbaka, men vilket tillstånd har den avlidne till dess? Frågorna är många gällande detta. En beteckning som ofta förekommer när det gäller Paulus syn på döden är ”mellantillståndet”. Begreppet finns inte med i Nya Testamentet utan är som en teknisk term för att beskriva det tillstånd som en troende träder in i perioden mellan döden och fram till det att den troende ges en uppståndelsekropp vid Jesu återkomst. Ett omdiskuterat uttryck som Paulus använder för att beskriva vad som sker när den troende dör är ”sömn”. DET GREKISKA VERBET κοιμάω i 1 Thes- salonikerbrevet 4:13 översätts med ”dem som avlider” i Bibel 2000, ”dem som har insomnat” i Folkbibeln och ”dem som gått till vila” i Åkessons översättning. Forskare finner att det var vanligt förekommande i antiken; både i grekisk och judisk litteratur, att använda termen ”sömn” som omskrivning av döden. Begreppet ”sömn” verkar mer beskrivas utifrån de levandes perspektiv; hur de avlidna, stilla och tysta, uppfattas som sovande. PINGST.SE NR 3 2015 Jag tycker att det bidrar med ett intressant perspektiv, då det kanske inte är ett sovande omedvetet tillstånd som texten beskriver utifrån den avlidnes perspektiv. En rad följdfrågor väcks gällande hur medveten den avlidna är i mellantillståndet. Gäller samma tid på andra sidan döden som här? Kanske upplever den avlidna inget mellantillstånd då den lyfts ur tiden? Paulus skiljer sig från samtida grekiskt och romerskt tänkande på ett tydligt sätt. Målet är inte ett kroppslöst tillstånd utan uppståndelsen är grundläggande i Paulus syn på döden. Frågan om mellantillståndet hamnar därför på sätt och vis i skuggan, eftersom det inte utgör det slutgiltiga målet. Något som texten är tydlig med och avslöjar i frågan är att för en troende innebär döden fortsatt gemenskap med Jesus. Uttrycket ”i Kristus” i vers16 kan förstås som att de som levt i Kristus ska vara i Kristus även efter döden. I andra texter av Paulus kan samma slutsats dras; exempelvis uttrycken ”flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren”, 2 Kor 5:8 och ”för mig är livet Kristus och döden en vinning”, Fil 1:21. VI HAR FÅTT ETT LIV här och nu att förvalta. I avslutningen av texten i Första Thessalonikerbrevet står ”Ge nu varandra tröst med dessa ord”. Den troende som har dött är tillsammans med Kristus, men för oss som finns kvar är det tomt, ledsamt och svårt. Paulus uppmuntrar oss inte att påskynda eller sträva efter vår egen död utan vi lever här och nu och har fått ett liv att förvalta. SAMTIDIGT SOM JAG har gjort en djup- dykning i ämnet döden bär jag ett nytt liv i magen. I slutet av september beräknas vår nya familjemedlem anlända. Det är vårt första barn och ett tag in i graviditeten gick vi på ultraljud. Vad fantastiskt att få se den lilla människan därinne, fingrar, tår, ryggrad, hjärta och de olika delarna som var på plats. Att få tjuvkika innan ni andra får se, det var häftigt! Men så slog det mig att vi kanske inte alls var först. Någon annan verkar ha hunnit före. I Psaltaren 139 läser vi om hur Gud såg oss innan vi föddes. Guds perspektiv är så mycket större än vårt. Han som vakar över oss, ville vårt liv, var med innan vi tog vårt första andetag, vill ha gemenskap med oss här och nu, men också när vi tagit vårt sista andetag på denna jord. Som troende kan vi vara helt trygga inför döden. Även om vi inte vet exakt vad det innebär så kommer vi vara tillsammans med Jesus. THERESE LILJEBLAD 23 SVERIGE ALT-studenter utexaminerade LP-verksamheten har öppnat en ny mötesplats för kvinnor i Nässjö. FOTO: LP-VERKSAMHETEN LP startar mötesplats för kvinnor I början av september startade LP-verksamheten en mötesplats i Nässjö, som enbart riktar sig till kvinnor. Den nya verksamheten är en del av det så kallade Deborah-projektet som sedan något år pågår inom LPverksamheten och vars syfte är att nå och stärka kvinnor. Till mötesplats kvinna kan man komma för att fika till självkostnadspris, prata och umgås i en nykter miljö där man visar respekt för varandra. I våras var det dags för de första studenterna på Akademi för Ledarskap och Teologi, ALT, att ta sina examina. Sammanlagt handlade det om 20 studenter som gått igenom den fyra år långa utbildningen. Den högtidliga avslutningen hölls över videolänk och kopp- 24 ningar efter två år och en efter tre års studier. ALT finns på sammanlagt fem orter i Sverige, förutom i Stockholm/Uppsala, Jönköping, Malmö och Göteborg också i Umeå. På den sistnämnda orten startade utbildningen dock ett år senare än på de andra orterna. ULRIKA RAMSTRAND Carolina Nilsson: Min 1. Varför valde du att studera på ALT? 2. Hur har åren på ALT varit? 3. Vad har du uppskattat mest med utbildningen? 4. Något särskilt du vill lyfta fram? 5. Hur kommer du att använda dig av det du lärt? 6. Rekommenderar du utbildningen till andra? Kostnadsfria samtal Besökarna har möjlighet att få två, tre kostnadsfria samtal och på uppdrag och mot en kostnad kan insatser som motiverande samtal, föräldrastöd, friskvård, utredningar och social träning erbjudas. Mötesplatsen har inte möjlighet att erbjuda ekonomisk hjälp, medicinsk förskrivning, transporter eller akut hjälp i polisiära eller sjukvårdsärenden. Den som söker upp mötesplats kvinna får vara anonym om man så önskar och personalen har tystnadsplikt. Personalen består av en sjuksköterska och en fil kand i behandlingspedogogik med inriktning missbruk – ungdomsvård. UR lade ihop Filadelfiakyrkan i Stockholm med Hyllie Parks folkhögskola i Malmö, Saronkyrkan i Göteborg och June folkhögskola i Jönköping. På varje plats hölls sedan en separat sändnings- och avslutningsgudstjänst. Fem elever på ALT valde i våras också att sluta sina utbild- Beatrice Bergroth 1. – För att jag ville få en teologisk fördjupning och nya verktyg i den tjänst Gud har för mig. 2. – Det har varit mycket läsning, många samtal, en hel del skrivande, emellanåt stress, men överlag roliga och intressanta år som innehållit nya upptäckter både i Bibeln och hos mig själv. 3. – Att jag upplever att det från ledningens sida finns en uppriktig omsorg om varje elev och uppmuntran av den kallelse som Gud har lagt ner. Det finns ett djupare syfte än att eleverna bara ska bli godkända i kurserna, nämligen att utrusta till tjänst i Guds rike. Detta har jag uppskattat. 4. – Jag är väldigt tacksam över de andra studenterna och den goda vänskap som vuxit fram. Våra olika bakgrunder och församlingstraditioner har berikat samtalen men också tvingat mig till en noggrannare bearbetning av mina egna uppfattningar. 5. – Jag kommer att använda mig av de verktyg jag fått för att kunna fördjupa mig i bibeltexter på ett bra sätt. Jag kommer också att gå tillbaka till lektionsanteckningar, arbeten och kurslitteratur i förberedelse av undervisning. 6. – Det beror på vad man vill med studierna, men i de flesta fall – ja! Josefine Savedson 1. – Jag upplevde att Gud ledde mig till att läsa på ALT, det var anledningen till att jag började. 2. – Väldigt bra! Det har varit roligt, utmanande, lärorikt och ibland även jobbigt. 3. – Att det är en ekumenisk utbildning. I min klass har det funnits personer från många olika sammanhang och det har berikat mig oerhört. Det har fått PINGST.SE NR 3 2015 GLADA STUDENTER. Så här såg det ut i Malmö i samband med avslutningen av ALT i våras. FOTO: HÅKAN KENNE tro har fått djupare rötter mig att reflektera över varför jag själv tror som jag gör, samtidigt som det har gjort mig lite mer ödmjuk och gett mig en större förståelse för andras tro. 4. – Klassgemenskapen har betytt väldigt mycket. Vi har kommit varandra väldigt nära och delat mycket med varandra. Jag har fått vänner för livet! De lärare vi haft har varit väldigt duktiga och kompetenta! Det är en förmån att få bli undervisad av kompetenta och duktiga lärare som brinner för det de gör. 5. – I augusti började jag arbeta som barn- och familjepastor i en församling. Tack vare att ALT hela tiden kombinerar studier med praktik har jag under utbildningens gång fått omsätta teorin till praktik vilket jag kommer ha stor nytta av nu när jag börjar arbeta som pastor. 6. – Ja :-) Carolina Nilsson 1. – Jag kände att Gud ledde mig in på ALT och att jag ville fördjupa mitt lärjungaskap och ledarskap, så med det i bakgrunden kändes ALT självklart även om jag då inte visste exakt hur utbildningen skulle bli, eftersom den var helt ny. 2. – Helt fantastiska! Förutom nya och djupa relationer med andra studenter så har min PINGST.SE NR 3 2015 tro fått djupare rötter! Jag har fått upptäcka mer av Gud och fått se att Han är så mycket större än jag någonsin kan förstå. Min tillit till Gud har vuxit för varje dag och genom kurserna på ALT, utbildningsmiljön och samtalen så har mina perspektiv breddats oändligt mycket. 3. – Jag älskar ekumeniken som finns på ALT! Det har varit en sån rikedom att få läsa med studenter som inte är uppvuxna i samma sammanhang som jag är. Jag tror att det har bidragit mycket till att mina perspektiv har breddats. Jag har även uppskattat att få koppla ihop utbildningen med den församling jag har varit en del av, det har fördjupat studierna och även fördjupat mitt engagemang i församlingen. 4. – Jag vill verkligen lyfta och ge ett stort tack till utbildningens föreståndare Ulrik Josefsson och Dan Elofsson. Deras engagemang i oss studenter har varit så stort och trots att utbildningen nu har vuxit sig så pass stor så har deras engagemang varit lika personligt hela tiden. 5. – Jag kommer nu efter ALT att läsa en projektledarutbildning och både tror och vet att jag kommer få användning av ALT i den branschen. Både mitt lärjungaskap och ledarskap har fördjupats och det fortsätter jag ju såklart att leva i oavsett vilken bransch jag jobbar i. Jag finns numera i en församlingsplantering och även där vet jag att min tid på ALT får ha betydelse redan nu men också i framtiden. 6. – Absolut, mer än gärna! Daniel Coster 1. – För att lära mig mer om hur man bygger Guds rike. 2. – Det har varit fyra grymma (i ordets nyare bemärkelse) år som har utmanat mig att växa oerhört mycket. Jag har trivts bra hela tiden med skolan och dess upplägg även om det har varit stunder kanske oftast innan tentor då jag inte trivts lika bra. 3. – Den goa blandningen av människor bland lärarna och i klassen. Att få plugga med människor från typ alla samfund har varit en av de största lärdomarna. 4. – Jesus… Trots att jag läst teologi är jag mer förälskad i honom idag än någonsin tidigare. 5. – Förhoppningsvis kommer jag få tillfällen att undervisa andra, och genom mitt engagemang i församlingen dela med mig av Guds ord och de kunskaper jag lärt mig om teologi och ledarskap. 6. – Jag rekommenderar den till den som tänker att han eller hon vill jobba med församling. Är man bara intresserad av teologi kan man gå en annan utbildning, men vill man lära sig om församling och hur teologi kan berika den är ALT grym. 25 SVERIGE HÄRLIG UTFLYKT. På Furubodaanläggningen i Skåne finns alla möjligheter för delaktighet även för dem med grava funktionshinder. FOTO: LARS HERMANSSON Över 100 deltog i PHV-lägren Även denna sommar anordnade PHV, Pingstförsamlingarnas handikappverksamhet, gemenskapsläger på Bjärka Säby och Furuboda. Sammanlagt deltog drygt 100 personer i lägren, som riktar sig både till funktionshindrade och till deras familjer. Lars Hermansson, som är PHV:s konsulent, berättar att det var två bra veckor. Han hade ansvar för samlingarna med föräldrarna, sammanlagt 24 personer. – Det är väldigt stimulerande, säger han. Det ger perspektiv att möta människor som är så prövade. Det är samlingar som går på djupet och känns väldigt betydelsefulla. Välkomnar små barn Han vill gärna slå ett slag för att fler familjer med små barn ska komma med på lägren. Det finns plats och på Furuboda finns alla möjligheter även för mycket gravt funktionshindrade att delta i aktiviteter av olika slag. Lägret på Bjärka Säby samlade cirka 80 personer medan lägret på Furuboda samlade omkring 25 personer. ULRIKA RAMSTRAND Fotnot: För mer information om PHV se www.phv.pingst.se Daniel kunde få hjälp! Daniel Cruse är idag tacksam över att han fick hjälp via HJÄLPKASSAN. Läs mer om Daniel på: www.lp-verksamheten.se under ”Press&Info” Sms:a Hjälpkassan200 till 72980 så bidrar du med 200 kr Eller Swisha valfritt belopp till nr. 9016965 märk: Hjälpkassan200 BG 901-6965, märk Hjälpkassan200 HJÄ 26 KASSAN PINGST.SE NR 3 2015 Församlingar hyllade för integration STRANDGLÄDJE. En stund i solen vid havet en regnig sommar. n I somras uppmärksammade fullmäktige i Sollefteå kommun det arbete som två pingstförsamlingar gjort i området för att underlätta integrationen av nyanlända asylsökande som placerats i kommunen av Migrationsverket. Det handlar om det arbete som Tora Larsson och Filadelfiaförsamlingen i Junsele och Annika Wennstig och Smyrnaförsamlingen i Resele gjort. Det har bland annat handlat om klädinsamlingar och att arrangera mötesplatser dit alla är välkomna. Kommunfullmäktige valde att vid en ceremoni i slutet av juni både uppmärksamma och hylla detta arbete. Vid samma tillfälle uppmärksammades även en rad andra eldsjälar och organisationer, exempelvis Svenska kyrkans grupp för klädinsamling och för svenskundervisning. Stödboende öppnat i Boden n Den första september var det dags för den första gästen att flytta in i det nya LP-boendet i Boden. Målgruppen är män som varit på behandling och är på väg att slussas ut till eget boende och behöver stöd. Pingstförsamlingen i Boden har köpt en fastighet alldeles nära sin egen kyrka där verksamheten kommer att bedrivas. Sammanlagt har boendet plats för sju personer. Varje person får eget rum, men delar på kök och vardagsrum. På boendet får gästerna stöd på sin väg till ett fungerande och upprättat liv. Pastorer älskar Norrland n I slutet av augusti samlades pingstpastorer för tredje året i rad till arbetskonferensen Älska Norrland. Konferensen hölls på Aggön, där Pingstkyrkan i Örnsköldsvik har en sommargård. FOTO: LARS HERMANSSON Vigselförrättarkurs ROFYLLD MILJÖ. Samling på gräsmattan utanför Bjärka Säby slott under gemenskapsveckan där. FOTO: LARS HERMANSSON PINGST.SE NR 3 2015 När: 3-5 februari 2016 Var: Kaggeholms slott Kontakt: Ingrid Svanell Pris: 1 500 kronor Anmälan senast 15 november till [email protected] 27 BÖCKER Läsartankar I den trave böcker som jag tagit mig an den här gången finns det några med direkt anknytning till hur vi kan närma oss Bibeln. Det kan förstås vara en slump att flera dök upp just den här gången, men jag kan ändå inte bli kvitt tanken på att det kanske, helt enkelt, handlar om ett behov som uppstått bland oss barn och barnbarn till det väckelsefolk som en gång benämndes ”läsare”. Många har också kunnat konstatera att både själva läsningen av Bibeln, och kunskapen om den, har minskat och på allt fler håll höjs röster för att uppvärdera bibelläsningen och -undervisningen i kristna gemenskaper och församlingar såväl som i det personliga andaktslivet. Samtidigt hörs många suckar när ämnet kommer på tal: ”Så jobbig text, förstår den inte”, ”hinner inte”, ”orkar inte med krigen och våldet i Gamla testamentet” och så vidare. Kanske har det gått dithän, också bland bekännande kristna, att det inte räcker med att uppmuntra och inspirera till mer bibelläsning. Kanske behövs det också basal undervisning om varför och hur. Och om vad Bibeln faktiskt är, eller, som Mikael Tellbe formulerar det i titeln till sin bok i ämnet: ”Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord”. MÅNGA BÖCKER STRÖMMAR UT – med skif- tande kvalitet, ska sägas – från kristna bokförlag med undervisning, inspiration, uppmuntran och utmaningar där bibelord är utgångspunkt. Det ges ju också ut mer avancerad teologisk litteratur som borrar sig ner i Bibelns många lager av budskap och innebörd. Och det är bra. Men om vi tappat bort själva motiveringen för att läsa Bibeln och varför den är viktig att förstå, så landar ju allt detta skrivande i en torr öken. Först när vi omfamnar Bibelns egna existensanspråk blir den viktig på riktigt. En del talar, med rätta, om Bibeln som ingång till vår tids kultur och litteratur. Men kanske behöver vi också påminna varandra om att Bibeln framför allt finns till för att ge oss kunskap om Gud och hans vilja för världen, för mig personligen och för mitt ansvar som medspelare på den scen vi kallar samhället. Vi lever i en tid och i ett land där vilsenheten om Gud och hans ord är både förödande och förvirrande. Så mycket viktigare blir det då att lära känna Bibeln och där finna skäl för den egna tron. ”Läseri” ska inte nedvärderas . Det ska uppvärderas. KERSTIN KLASON 28 Följ det senaste inom kristna litteraturen Text: KERSTIN KLASON Mejla idéer till [email protected] LEWIS ARV Redaktör Petter Danling Sjöbergs förlag För en som är uppväxt i pingströrelsen och kommit en bit upp i åren är kanske Lewi Pethrus livsverk inte är särskilt okänt. Så vad finns att tillföra? Den här boken är dessutom helt och hållet byggd på LP:s egna memoarer som funnits utgivna i en serie böcker sedan tidigare. Men Danlings upplägg med utdrag ur dessa memoarer och hans diskreta och ändå tydliga guidning där han reflekterar över, och leder oss in i, sammanhanget gör denna bok läsvärd. För den som är yngre, och för den som inte har tagit sig igenom originalmemoarerna, blir innehållet lättillgängligt och en nyckel till den tidiga historien om det som kom att känneteckna den unga pingströrelsen. Liksom till de personliga och andliga erfarenheter, ibland ögonblickliga, som var avgörande för det som sedan skulle prägla inte bara Lewi Pethrus själv utan också hans livsverk. Eftersom boken i hög grad är LP:s egna ord utgör den förstås inte någon objektiv sanning, men innehållet är väl värt att både reflektera över och utmanas av. Vad har vi gjort – och vad vill vi göra med Lewis arv? VAD MENAR VI MED ATT BIBELN ÄR GUDS ORD? Mikael Tellbe Libris förlag Författaren skriver här personligt och ändå med ett brett perspektiv om olika förhållningssätt till Bibeln, avgörande för den bibelsyn och bibeltro som i sin tur utgör grunden för vårt bibelbruk. LILLA BIBELGUIDEN Anders Sjöberg Libris förlag En vägledning in i Bibelns dramatik. Författaren ger bakgrundsinformation och fakta om de sammanhang som Bibelns författare levde i och berättar om. KYRKANS FÖRSTA TID Carl-Erik Sahlberg Semnos förlag I den här genomgången av Matteusevangeliet, Apostlagärningarna och Johanneslitteraturen, går författaren tillbaka till den grekiska grundtexten. På det sättet ges en bredare bild av kyrkans tidiga historia. GOD JORD Owe Lindeskär Semnos förlag Pingstpredikanten och tidigare föreståndaren för bland annat Filadelfiaförsamlingen i Stockholm utgår här från Jesu välkända liknelse om sådd och jordmån. Men boken är mer än en utläggning om detta, den kan nog närmast betraktas som en slags ”uppgörelse” med församlingsmiljöer i vår tid som inte sällan och på olika sätt, lägger hinder i vägen för medlemmarnas personliga, andliga utveckling. EN AV DESSA MINSTA Göran Jacobson Sjöbergs förlag Författaren gör med den här reportageboken ett kraftfullt inlägg i debatten om samvetsfrihet som tog fart med barmorskan Ellinor Grimmark som nekades anställning på grund av sin övertygelse i abortfrågan. Boken bygger på intervjuer och reportage där människor ger sin erfarenhet av samvetsfrihetens ställning i vårt samhälle. DE SISTA KRISTNA Klaus Wivel Marcus förlag Den danske journalisten Wivel reser till Mellanöstern för att med egna ögon se och beskriva förtrycket mot kristna i regionen. Genom de personliga berättelserna riktas udden mot passiviteten hos våra egna regeringar och kyrkor när det gäller uppmärksamhet och agerande för de utsattas situation. VÅGA GE AV DIG SJÄLV – DU KAN GÖRA SKILLNAD Alf B Svensson Libris förlag Hör du till dem som inte har tid eller av annan anledning inte brukar läsa böcker? Då vill jag ge ett litet tips: Läs den här. Psykologen och debattören Alf B Svensson ger i den här charmiga och kloka lilla boken inspiration och råd som ger mod att både upptäcka och vara den du egentligen är. BARA DEN VILSNE KAN BLI FUNNEN Carl-Henric Jaktlund Libris förlag Tidningen Dagens ledarskribent CarlHenric Jaktlund har presenterat sin tredje bok. Temat känns igen från såväl hans tidigare böcker som från hans ledarkrönikor. Han riktar sökarljuset mot dem som, när de lämnat den ungdomliga hängivenheten i frikyrkan bakom sig, har svårt att finna uttryck för en vuxen tro. PINGST.SE NR 3 2015 MUSIK BLANDADE ARTISTER Jesus är i centrum – 15 nya lovsångsklassiker David Media David Media ger nu ut en samlingsskiva med blandade artister. Olika lovsångsledare som sjunger nya lovsånger med hög klass. Syftet beskriver de så här: ”Vi är passionerat överlåtna till att inspirera och uppmuntra ett lovsjungande Sverige. På samlingsskivan ’Jesus är i centrum – 15 nya lovsångsklassiker’ har vi valt ut 15 aktuella, Jesuscentrerade lovsånger som fungerar lika bra som njutbar vardagsinspiration som i gudstjänsten. Sånger som redan är, eller har potential att bli moderna klassiker.” Här finns lovsånger som: Du gör allting nytt, Tusen skäl och Jesus är i centrum. Perfekt för dig som vill ha bra nya lovsånger på svenska samlade på en skiva. MATT REDMAN Unbroken praise David Media Matt Redman är en lovsångsledare och låtskrivare från England. Han var en av förgrundsgestalterna i den engelska, kristna ungdomsrörelsen Soul Survivor tillsammans med pastorn Mike Pilavachi som samlade omkring 30 000 ungdomar till festival efter bara några års arbete. Nu arbetar han med församlingsplantering och som artist för Survivor Records. Matt Redman har skrivit några av de mest älsPINGST.SE NR 3 2015 kade lovsångerna under det senaste årtiondet. Han är en av dem som fått flest låtar översatta inom modern lovsång. Många av hans sånger sjungs i kyrkor över hela världen, och flera svenska lovsångsledare har spelat in Matt Redmans sånger. Några av hans mest kända sånger är Hjärtats lovsång och Tusen skäl. Matt Redman har också skrivit flera böcker om lovsång och tillbedjan, utgivna av David Media som: Tillbedjaren som vägrar ge upp, och På Helig Mark. Nu kommer han med en ny skiva som heter: Unbroken praise. Den innehåller både nyskrivna och gamla sånger. Både ösiga lovsånger och mer stilsamma sånger av tillbedjan. En mycket bra skiva för dig som älskar modern lovsång. EDIN-ÅDAHL Som en vind Talking Music EdinÅdahl var en svensk kristen popgrupp som bildades sommaren 1978, och var aktiva fram till 1994. Gruppen bestod av Lasse och Bertil Edin, Simon och Frank Ådahl. De är mest kända för att de vann Melodifestivalen 1990 med sången: Som en vind. I kristenheten är väl Edin-Ådahl det mest kända bandet tillsammans med rockgruppen Jerusalem under 1980–talet. Nu har de gett ut en samlingsskiva, med det bästa av deras sånger från 1980–1992. Musiken på de olika albumen har varierat från rock och pop till soul och synthpop, mycket beroende på vem i bandet som skrivit och sjungit sången. Här finns klassiker som Maktfaktor, Jag väntar på dig, Jag kan inte leva utan dig, Reser till kärlek och Som en vind. Det är roligt att få Följ det senaste inom det kristna musiklivet Text: SAM WOHLIN Mejla idéer till [email protected] en dubbel-cd i sin hand med sånger som man väl känner igen. Sammanlagt finns det 36 låtar på skivan, de flesta av hela gruppen Edin-Ådahl, men också några bonusspår från deras soloskivor som till exempel: Tårar från himlen och Jag tänker be för Sve rige. Rekommenderas för dig som vill ha en samlingsskiva av det bästa från Edin-Ådahl. DAN-ERIK SAHLBERG Sånger från andra sidan David Media Så har DanErik Sahlberg släppt en skiva, med egenskriven vispoesi. Dan-Erik har många år arbetat med bokförlaget Cordia, men är nu programchef på Sigtunastiftelsen. Musik har han hållit på med hela sitt liv. För några år sedan blev han mycket svårt sjuk, men överlevde. I den processen bestämde han sig för att ta livet på allvar och ägna mer tid för sådant som verkligen betyder något. Från att tidigare spelat mest piano och flöjt, köpte han nu en gitarr, och började skriva egna sånger. 2013 satte han upp ett mål att det skulle bli en egen skiva, och här har vi nu resultatet med: Sånger från andra sidan. Kvalitetsmässigt håller skivan en mycket god standard rakt igenom, både musikaliskt och textmässigt. Det påminner stilmässigt om Ingmar Johansson och Peter Hallströms musik. Gitarrspelandet är helt underbart på skivan. Det märks på texterna att detta är en människa som gått igenom en tuff tid, och vill ta livet på allvar. Som till exempel sången Ut i friheten, där de existentiella frågorna ställs. Detta är en skiva för dig som gillar stillsam och eftertänksam kristen musik. Lovsång på djupet D en här sommaren har satt djupa spår i mitt liv. Jag har befunnit mig i Grekland under tre veckor och besökt vår vänförsamling, Pingstkyrkan i Thessaloniki. Det betyder att jag predikat i en församling, där majoriteten av medlemmarna nu är arbetslösa. Allt beror på den ekonomiska krisen som dragit fram som en stormvind. Det blir så uppenbart när man ska tala i ett sådant läge, att det man säger måste hålla att leva och dö på. Pastorn Paul Demetriades säger: ”Just nu är det viktigare för oss att söka Guds ansikte, än Guds händer.” Det vill säga: relationen till Gud är viktigare än materiella välsignelser. SÅ BRYTER LOVSÅNGEN loss i denna kyrka med full kraft, och hela församlingen är med i tillbedjan. Sången förenar människor i alla generationer. Jag kan inte säga annat än att jag blir djupt berörd. Här finns ett centrum, som är så viktigt för varje kyrka, för varje gudstjänst. Fokus flyttas från våra bekymmer och vår självupptagenhet – till Guds ära. Varje gudstjänst som inte lyckas med det är helt förgäves. Det borde vara den självklara frågan att alltid ha med sig: Vem får äran? Den amerikanske idéhistorikern Christoper Lasch valde att kalla den moderna människan i västvärlden för narcissistisk. Det gjorde han utifrån den klassiska berättelsen om Narcissus – han som blev så förälskad i sin egen spegelbild, att han dog av utmattning vid vattnet där han såg sin egen bild. Självfixeringen ledde till döden. Men den kristna tron utgår från att människan är helt och hållet beroende av Gud. Bönen är ett erkännande av att man är svag, och i behov av massor av hjälp för att kunna leva sitt liv. Så vilken vision av livet är det vi behöver erbjuda människor i vår tid? Vilken typ av kyrka är det vi behöver? JA, NÄR FLYKTINGSTRÖMMARNA ökar, när tig- gare sitter på gatan och får småpengar, och 100 miljoner kristna blir förföljda i vår värld, då behöver vi inte mer underhållning. Vi behöver inte en kyrka som gör Jesus till ”life-coach” för det goda livet. Vi behöver församlingar med profetisk klarsyn, som inte nöjer sig med mindre än att rättvisa och frälsning väller fram som vatten. Om detta borde vi sjunga. SAM WOHLIN 29 FOLK Följ folk i rörelse Mejla till [email protected] Pelle Rosdahl började en tjänst som pastor och verksamhetsledare i Ulriksbergskyrkan, Växjö den 1 september. Han har tidigare tjänat som föreståndare i Örtagårdskyrkan, Arboga. Klas Martinsson har tillträtt som pastor i Sionförsamlingen i Linköping. Han har tidigare studerat teologi i fyra år vid ÖTH och två år vid Lunds universitet. Han efterträder Linnea och Mattias Sennehed som ansvarig för ungdomar och unga vuxna. Elisabeth Lindeman är sedan i augusti anställd som koordinator för barn-, ungdoms- och familjearbetet i Pingstförsamlingen i Köping. Björn Magnusson är ny föreståndare i Virserums Frikyrkoförsamling Ekebergskyrkan. Anders Martinsson har börjat arbeta som pastor i pingstförsamlingen, Österbymo, på halvtid. Senast arbetade Anders Martinsson i Klöverträsk. Niclas Madestam är sedan 1 juni ny föreståndare och pastor i Pingstkyrkan Nybro. Närmast kommer han ifrån heltidsstudier vid Akademi för Ledarskap och Teologi i Malmö. Under två år har han även haft en deltidstjänst i församlingen som pastor med fokus på Unga Vuxna. Bengt Jörnland avslutade under sommaren sin tjänst i Elimkyrkan i Simrishamn efter 13 år. Bengt Jörnland kommer i fortsättningen i första hand att arbeta på Studieförbundet Bilda i Skåne. Börge Schönbeck, som i våras valdes till Elimförsamlingens nye ordförande kommer framöver också att fungera som föreståndare i församlingen. Stefan Berg vikarierar under höstterminen på halvtid som barnpastor i Sollentuna pingstförsamling under Debora Svedmans föräldraledighet. Mikael Klingberg är nytillträdd föreståndare för Pingstförsamlingen i Habo. Sara Wiklöf har börjat en tjänst som ungdomspastor i Ärla. Hon kommer närmast från en liknande tjänst i Lindesberg. Anna-Maria Newman har i sommar avslutat tjänsten som barn- och familjepastor i Aspnäskyrkan i Järfälla. Stina Vingren har avslutat tjänsten som ungdomspastor i Norrköping och börjat studera på ALT i Jönköping. med eftersom fullt underhåll ännu inte är uppnått. Paula och Ulrik Alderblad åker i oktober till Arusha i norra Tanzania för att under en treårsperiod arbeta som mediemissionärer. De åker ut för IBRA och kommer att arbeta med IBRAs samarbetspartner Habari Maalum Media. Alderblads har de senaste åren varit verksamma som pastorspar på Öckerö utanför Göteborg, men har tidigare arbetat med tv-produktion i Tanzania, och bland annat producerat barnprogram på swahili i samarbete med IBRA. Nu blir också en av arbetsuppgifterna att producera barn- och ungdomsprogram för en av de största sekulära tv-stationerna i landet samt att utbilda, stärka och träna inhemsk personal för att fortsätta det arbetet. Öckerö pingstförsamling är utsändande församling och en rad andra församlingar finns också med och bidrar till underhållet, bland annat Hönö, Foto, Rörö, Alingsås, Västra Frölunda, Varberg, Herrljunga/Vårgårda, Blåvikssjön, Resele och Värmdö. Det finns möjlighet för ännu fler församlingar att vara REKOMMENDATION Kent Gunnarsson är sedan många år är verksam som bibelförkunnare i vår församling. Genom predikan, bibelstudium, hemgruppsledning och andra samlingar har Kent troget ställt sina gåvor till förfogande i församlingen. Vi känner stort förtroende för honom som förkunnare och skulle önska att hans gåvor fick komma fler församlingar till del. Ämnen som ligger honom varmt om hjärtat är frälsningens realitet och visshet, Andens person och gåvor, Jesu gudomlighet, Jesu återkomst och Bibelns trovärdighet, men det går också att önska andra ämnen. Kent är sedan 2004 doktor i teologi och har under en tid arbetat som lektor vid Luleå universitet. Genom sin gedigna teologiska utbildning har han breda kunskaper inom ämnet, men vi vill framförallt lyfta fram den djupa bibeltro och öppenhet för Andens ledning som präglar honom som förkunnare. ÄLDSTE I PINGSTKYRKAN VÄNNÄS Välkommen att höra av er till föreståndare Per-Gunnar Israelsson, 070-258 94 50 eller direkt till Kent Gunnarsson, 070-3788084. TILLSAMMANS AMBASSADÖRSUTBILDNING Teori, praktik och konkret handledning för dig som vill arbeta för fungerande relationer i familj och församling Kurstillfälle 1: 5 - 7 november 2015 Kurstillfälle 2: 14 -16 april 2016 Kurstillfälle 3: 22-24 september 2016 Ämnen: Relationsstödjande församling, krishantering, att leda äktenskaps- och föräldrakurser. Plats: Slottet, Kaggeholms folkhögskola, Stockholm Kostnad: 6 540:- (inkl moms) totalt för alla tre kurstillfällen med del i dubbelrum och helpension. 7 890:- för enkelrum. OBS! Antalet platser är begränsat! Skicka intresseanmälan och en rekommendation från din församling senast 23/6 till [email protected] ra Någ 30 var! k r se plat Några av lärarna: Anne Collén, Ingrid Svanell, Britt Sandberg, Patric Forsling, Alf B Svensson, Micke Gunnardo, Lisbeth Edlund m fl PINGST.SE NR 3 2015 PMU har öppnat fem fältkontor I höst har PMU öppnat fältkontor i Kenya, Burkina Faso, DR Kongo, Thailand och Cypern. Syftet är att komma närmre olika samarbetspartner för bättre stöd, kommunikation och ömsesidigt lärande. – Vi går in i en ny fas av vår historia i och med att en del av vår verksamhet flyttas ut i fält och det känns jättespännande, säger Dag Bohlin, projektledare. Merparten av projekten finns i Afrika, där kontor etableras i städerna Nairobi i Kenya, Ouagadougou i Burkina Faso och Bukavu i DR Kongo. I dessa länder kommer PMU även att registrera sig som lokal NGO, (icke statlig organisation). Ett kontor öppnas i Chiang Mai, Thailand och ett i Limassol, Cypern. Varje kontor betjänar de länder med PMU-projekt som finns i regionen. – Vi ser behovet av att lära oss mer av våra samarbetspartners men också att vara mer tillgängliga för dem med kapacitetsinsatser. Genom etablering i fält finns också fler finansiella resurser att söka, exempelvis från ambassader samt FN- och EU-organ, säger Dag Bohlin. Den stärkta fältnärvaron innebär dock inte att träda in i ansvarsroller, så som det ofta varit tidigare, framhåller han. Det är våra samarbetspartners som äger projekten och processen. De vet behoven och kan kontexten, vilket är en viktig FLYTTAR UTOMLANDS. Medarbetare på PMU:s fältkontor. Från vänster Erik Sedig, koordinator i Kenya, Emelie Litsgård i DR Kongo, Helen Johansson i Burkina Faso, Anna-Lena Martynova Hansson i Thailand, Malin Canslätt på Cypern och Marcus Ask, controller i Thailand. FOTO: NOOMI LIND förutsättning för ett bra arbete. Vår uppgift blir att stötta, något som partners länge efterfrågat. Följa på nära håll Vid varje kontor finns en svensk fältkoordinator samt en fältcontroller som är antingen svensk eller nationell. De kommer att följa projekten nära genom fältbesök och utbilda projektpersonal. – Viktiga uppgifter för koordinatorn blir att möta partners i de olika länderna och föra strategiska samtal med dem om framtiden och för controllern att följa avtalsrevisioner och ge råd i ekonomiska frågor, berättar Dag Bohlin. En del av personalen vid huvudkontoret flyttas ut i fält och tjänsterna som projektkoordinatorer hemma ändrar karaktär. – Handläggarna i Sverige fortsätter med projektuppföljning men får betydligt mer tid för tematisk fördjupning, vilket både PMU och våra partner ser ett stort behov av. Kunskapen om de områden vi arbetar med ökar, säger Dag Bohlin. Sammantaget ser han många fördelar i arbetet framöver. – Vi får betydligt bättre förmåga att följa upp våra insatser, Församlingsförsäkring BAR TRYGG HET Årskrönika • Statistik • Adresser • Missionärer • OSLAG m.m. FÖR DIN FÖRSA MLING ! 2 0 1 5 Resurs för församlingar Fältkontoren blir också en resurs för svenska församlingar. Arbetsutskott och regionråd får lättare att inhämta information och församlingarna kan få hjälp i sina kontakter med partners, information och stöd i samband med fältresor. NOOMI LIND Pingströrelsens årsbok 2015 Pingströrelsens årsbok 2015 Prova oss! vilket höjer kvalitén på dem. Det ger också bättre möjlighet att nätverka med andra organisationer. I förlängningen hoppas vi att det leder till samarbete med nya partners, nya finansiärer och fler projekt. Anmäl abonnemang (260 kr inkl. frakt) till: [email protected] • 08-619 25 46 Ring, skriv eller mejla till oss, så ser vi över Er försäkring och lämnar offert! Köp enstaka exemplar (260 kr+frakt) på: www.shop.pingst.se • eller beställ 08-608 96 00 Samspar AB, Box 3077, 103 61 STOCKH OLM Pingströrelsens årsbok 08-619 25 78 | www.samspar.se lena.lindstrom@soderbergpartners .se PINGST.SE NR 3 2015 2 0 1 5 31 POSTTIDNING B NYTT LIV. Förändringen i Jormas och Jenny Tervonens liv började när de var med på LP-lägret i Arjeplog förra året. FOTO: BÖRJE DAHLKVIST Uteliggarna har fått egen lägenhet Jenny och Jorma Tervonen, som i somras var med på sin andra LP-konferens i Arjeplog, berättar om hur året som ligger bakom har förändrat deras liv. – Då var vi slitna av ett hårt liv med alkohol, fattigdom och ett liv på gatan. Nu är det annorlunda. – Vi kom direkt från gatan, eller kanske från skogen om man ska vara korrekt, berättar de. På somrarna bodde vi nämligen i tält. När det var för kallt för tältet sov vi på en toalett eller något annat ställe som vi hittat. Vi levde verkligen i utanförskap. De gjorde en del besök i Pingstkyrkan i Luleå och på LP-kontakten. – Där träffade vi LP-medarbetarna Thor Bygdén och Greger Björklund. Några dagar före Arjeplogskonferensen förra året sa Thor att nu åker ni med. Sen ska vi se till att ni kommer iväg till ett behandlingshem. Under konferensen började det spira ett hopp om förändring och direkt när den var över bar det iväg till Örebro. – I sju månader fick vi vara på Vasastrand, som är ett av LP-verksamhetens behandlingshem. Vår kommun ville inte satsa på oss. De sa blankt nej till behandling och ville att vi skulle komma hem. LP:s hjälpkassa gick in och tog kostnaden för vår tid på Vasastrand och det är vi väldigt tacksamma för. – Jag har varit på många behandlingar, säger Jorma men det är annorlunda att komma till LP. Där är det en helt annan motivation bland gästerna. Personalen är hängiven och glad. Jesus formar atmosfären och att få höra alla berättelser om vad andra har varit med om ger hopp och framtidstro. Det blev många LP-möten och vi stortrivdes. Förändrad situation Nu är vi här, ett år senare. Samma Jenny och Jorma, men med en helt förändrad livssituation. – Då var vi slitna av ett hårt liv med alkohol, fattigdom och ett liv på gatan. Nu är det annorlunda. Efter behandlingen kom vi hem till Luleå igen. Då var vi frälsta och nästa viktiga steg var dopet. Vi tillhör Pingstkyrkan i dag och är överväldigade av all kärlek och praktisk hjälp vi fått. Nu har vi ett eget kontrakt på en lägenhet och den 22:a augusti gifte vi oss. Församlingen ställde upp och enskilda människor har gjort så mycket för oss. – Vi har hjälpt till en del i LP och ser fram emot att ett nytt boende ska öppnas i Boden där vi kanske kommer att finnas med på ett hörn. Tänk att få vara teckentolk i LP-sammanhang i framtiden säger Jenny, som är utbildad för det. – Jag har ett jobb som väntar på mig i kommunen säger Jorma, men jag vill helst jobba i LP i framtiden. Så långt Jenny och Jorma. Ekonomisk hjälp En konsekvens av Jennys och Jormas förvandling är att deras socialsekreterare konstaterar att det har lyckats väldigt bra för dem. Därför är de med och bekostar deras utsluss inom LP. Flera personer från kommunen har beviljats behandling på LP:s behandlingshem sedan Jenny och Jorma kommit tillbaka hem. LP:s hjälpkassa finns till för dem, som inte får den hjälp de vill ha och behöver av sin kommun. Det är tack vare gåvogivare som LP har möjlighet att ge hjälp till dem som ingen annan tror på eller vill satsa på. Jenny och Jorma är några av många exempel på att det finns hopp för de mest utsatta och utlämnade. Målet för i år är att samla in en miljon kronor till hjälpkassan. BÖRJE DAHLKVIST
© Copyright 2024